Igår var en tämligen lugn dag, lite trött och seg efter lördagens rock-fest sådär. Blaskigt och blött ute kändes det inte så lockande att ta sig iväg någonstans heller, speciellt inte när barnen var nöjda med att leka med kompisar hemmavid, så jag gjorde det jag älskar mest – jag lagade mat (den franska löksoppan som jag delade recept på igår). När jag stod där och njöt av något så simpelt som att hacka lök så började jag fundera lite på hur det kom sig att jag verkligen älskar det där med att laga mat…

När jag var liten så lagade både mamma och pappa mat, men pappa var nog den som visade att man kan experimentera lite mer (något som iofs inte alltid blev lyckat), att man inte behöver ta ett recept så allvarligt utan mer köra på känsla. Jag minns inte riktigt hur mycket jag faktiskt var med och hjälpte till just med maten hemma, men jag minns väldigt väl att jag gärna hjälpte mormor med maten. Hon lärde mig också de där gamla husmorsknepen – är det lite bränt i stekpannan så lägg i lite lök innan du gör sås, då smakar det inte bränt. Och om du saltat för mycket, låt en potatis koka med i såsen så suger den upp en del av saltet. Enkla saker, men sånt jag tänker på många gånger när jag ska laga mat.

Baka är ju mer en omedelbar njutning när man är barn, jag kommer ihåg att jag fick ”Kalle Ankas Kokbok” när jag var liten, och (till mammas tveksamma glädje) lagade chokladbollar och muffins själv. Tror att hennes tveksamhet kom sig av att köket troligtvis såg ut som hej-kom-och-hjälp efteråt… Men men, vi är ju i grund och botten sockergrisar i familjen, så det blev ganska mycket bakat, och man blir ju helt klart bättre på sånt man gör mycket!

Jag minns också att jag, när jag gissningsvis fyllde ungefär 10 eller 11, önskade mig en korg med exotisk frukt på min födelsedag – istället för både godis och tårta. Då var det ju något som var jättedyrt och dessutom svårt att få tag i, men jag minns hur nyfiken jag var på att få testa och smaka på alla de här nya smakerna och texturerna!

I år kom jag ju även på att det går att kombinera matlagning med vandring, bättre sent än aldrig!

Att ha ett eget kök och grill så man kan laga mat när man är på semester är ett krav. Det finns ju en hel värld av ”nya” ingredienser utomlands!

Så här i vuxen ålder så går jag även nu många gånger på saker jag själv är nyfiken på, tex hittade jag ett recept på en indisk dessert som kallas ”morots-halwa”, vilket var riven morot kokt i mjölk/grädde med lite socker, som jag genast var tvungen att testa bara för att det lät så intressant. Det var ganska gott, men en lite konstig efterrätt, och jag har inte delat den här för att jag skulle vilja göra om receptet lite först i så fall, för att få det som jag vill ha det.

Ganska många av mina recept kommer av att jag vill prova recept, som antingen är vedertaget klassiska (som löksoppan eller katrinplommonsufflén) men som jag inte lagat, eller för att de helt enkelt låter spännande (baked oats eller min oväntade kaka). Man måste ju prova liksom… Den senare kategorin handlar ju ofta om de ”nya trenderna”, vem visste att chiapudding inte alls var särskilt gott innan man testat till exempel…

I alla fall har min nyfikenhet för mat och nya maträtter gjort att när jag får förutsättningar (helst gott om tid och en full kyl) så är matlagning det absolut bästa jag vet. Lukas hjälper till och kommer och smakar ibland, Oliver sitter vid matbordet och leker, lite bra musik på stereon och så helst ett glas vin bredvid mig med. Det känns ju liksom helt fantastiskt att resultatet (oftast) uppskattas av hela familjen, det bidrar ju till känslan att man faktiskt gör någon nytta.

Jag hoppas och önskar att min kärlek till mat och matlagning följer med över till mina barn!