Idag jobbar jag hemifrån med Oliver, som har lite feber och är allmänt hängig, vilket gör att dagens kost kommer bli en utmaning av rang…. Det är ju så bra på jobbet, där FINNS ju liksom ingen mat att gå och plocka av!
Jag har helt klart hamnat i en svacka, och har börjat fuska. Fuck. Nästan 4 veckor har gått, och jag ser ju rätt stor skillnad på kroppen – men där kommer också en del av problemet in, eller man nu ska säga. Jag känner mig rätt ok, magrutorna har tittat fram igen, och kläderna sitter som de ska. Fine. MEN, lårbullarna och nederdelen av ryggen är ju fortfarande inte som jag vill ha dem, men jag märker att jag får extremt svårt att motivera mig att fortsätta.
Nu handlar det hela inte om att jag vare sig vill eller behöver gå ner i vikt, det handlar om att jag vill kunna genomföra den här makrokosten i 3 månader (hur svårt ska det vara?!?!!) utan att börja fuska med att äta onödigt mycket eller bara onödigt dålig mat. Jag får ju äta massor med mat, i mina makron, och jag har även medvetet lagt till lite fler kolhydrater för jag känner direkt att kroppen inte återhämtar sig som vanligt efter träningen annars (herregud så gott det är med havregryn).
Problemet är att hela mitt belöningssystem är uppbyggt runt mat. Jag har ju varit ”duktig” och ätit nyttigt i 4 veckor, så då vill jag ju belöna mig själv – med mat. Ännu värre nu när det är sinnessjukt stressigt på jobbet – då vill jag unna mig nåt för att varva ner.
Det är ju för jävla svårt att komma runt detta!
Jag mår ju skitbra av den här fantastiskt bra kosten, jag behöver inte vara hungrig, maten är inte så komplicerad och jag får i mig alla näringsämnen jag behöver och lite till. Varför har jag då ett behov av att lägga till saker i onödan?
När jag läser på andra bloggar så är det många som tipsar att man ska tex köpa sig nånting, typ ett plagg eller så, för att belöna sig själv, men det funkar inte alls för mig. När jag väl hittar nåt jag vill köpa så köper jag det liksom direkt, och eftersom jag i princip aldrig köper märkessaker så handlar det ju oftast om att köpa medans det finns i min storlek. Jag går inte och längtar efter tex en märkesväska eller så…
På jobbet är det lugnt, där finns som sagt var inte mat, och jag har dessutom lite stöd från en kollega, hemma är det mycket jobbigare. För även om vi inte har vare sig kakor, godis, vitt bröd eller annat skräp hemma, så har vi ju tex jordnötssmör (allvarligt talat), havregryn, och egentligen allt som behövs för att kunna slänga ihop nåt gott (visserligen nyttigt gott, men ändå mer än jag behöver äta).
 |
| Ta tex äppelkakan jag bakade häromdagen, jättenyttig och god, gjord helt utan mjöl och socker, men BEHÖVDE jag den för att komma upp i mina kalorier? NEJ! |
Jag har ingen lösning på problemet, dessvärre, men på något sätt så vill jag ju ändå kunna klara detta i 3 ynka månader utan att ge upp – för jag tror att JAG skulle bli stolt över mig själv och kanske komma bort lite från mat = belöning. Nån som har tips?
godatankar.com 