Personligt

Min tatuering

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nu har jag ju faktiskt redan fått uppdatera min bucket-list, det blev ju en tatuering i går eftermiddag som tur var!

Precis när han började med första konturen, den fågeln som är närmast ryggraden, undrade jag en liten stund vad jag gett mig in på, för jädrans, det kändes ju ungefär som att nån skar med en skalpell sakta i huden… Men konturerna gick ju ganska fort, och efter första så ”domnade” man av lite i huden, förutom där det blev precis över ben, som tex på skulderbladet. Att sedan fylla i dem med svart var absolut inget, det brände lite lätt men var väldigt mycket lättare att hantera.

För mig står motivet för Frihet, för att det helt enkelt är den känslan jag fick när jag började leta tatuering. 

Jag känner mig jättenöjd, tatueringen blev precis som jag ville ha den, och jag längtar lite tills jag får tillfälle att visa upp den 😉 Fast det lär väl dröja i det här kalla och regniga höstvädret…

Inte svårt att känna att man vill ha fler tatueringar, jag förstår de som säger att det är beroendeframkallande, men först ska jag ju såklart ”bo in mig” i den här.

Tusen tack till Nadoos Ink!

Min "Bucket-list"

/ LindaG / Lämna en kommentar

I morgon hoppas jag att det äntligen ska vara dags att få min tatuering – mitt enda möjliga hinder är att den här tröttheten och huvudvärken jag haft idag innebär att jag kommer vara sjuk i morgon, i så fall får det vänta en vecka. När jag tänkte på min tatuering idag, så kände jag ändå att det här är en del av min ”bucket list”, alltså saker man vill göra i sitt liv, och då tänkte jag att jag skulle skriva ner en del punkter.

Uppdatering 19/8 – tatueringen är på plats, och det kommer en bra bild så fort den läkt lite och jag kan fota med min riktiga kamera!

Sen, för att det ska bli en mer ”rättvis” bild, så kommer jag även att skriva ner en hel del saker som jag faktiskt redan bockat av. Kanske, kanske, kan det här hjälpa till med att få mig att hitta nåt att sätta upp som mål under hösten. Här är den, med stort som smått!

Saker jag HAR gjort:

  • Skaffa en piercing (gjordes när jag var typ 20, i naveln. Sedan barnen är det däremot ingen navel att ha smycken i 😉 )
  • Driva ett eget företag (Glad Inredning drev jag i ca 5 år, varav jag levde helt på det i 2 av dem)
  • Ta dykcertifikat (gjordes när jag var ca 24, har aldrig utnyttjat det sedan dess dessvärre… Togs i Vätterns ISKALLA vatten)
  • Springa 5 km på under 30 minuter (klarade jag förra sommaren)
  • Sparras i kickboxing
  • Testa att tävla i kickboxing
  • Bygga hus
  • Tatuera mig (wohoo, avklarat 17/8 2014)
  • Skaffat grönt kort i klättring (topp-klättring, avklarat 22/9 2014)
(nu räknar jag inte med saker som att gifta mig och skaffa barn här, för det är ju något som inte är bara upp till mig själv att klara av, så att säga)

Saker jag VILL göra:

  • Åka till New York (planerat tills jag och maken fyller 40 år)
  • Köra vasaloppet (känns oerhört avlägset, men det skulle ändå vara najs)
  • Springa en mil
  • Väga 65 kilo (dvs 3 kg från där jag är idag, men det känns ändå lika långt bort som vasaloppet. Är mest ett mål för att det var vad jag vägde när jag träffade Tobbe och på något sätt är det min ”magiska” gräns vad det gäller vikt)
  • Bila till Kroatien (inte så komplicerat och det är gissningsvis hit vi åker nästa år)
  • Äta på en white guide restaurang 
  • Åka till Asien
  • Vandra minst en hel dag på nåt berg eller fjäll
  • Kunna göra minst 3 chins. 
  • Att gå på någon form av comic-con eller liknande
  • Göra en kokbok
  • Köra hundspann
  • Åka skidor i alperna
  • Gå på Nobelfesten

Ja som ni ser så är det lite gott och blandat, de flesta sakerna är ju tämligen rimliga, det som behövs är någon insats i form av tid och pengar – i och för sig just de två sakerna man inte har så gott om när det kommer till sitt eget liv när man är arbetande förälder. Dessutom känns listan långt ifrån komplett, det finns säkert mängder med saker jag kommer att komma på allt eftersom, så jag kommer nog att återkomma till detta då och då.

Inte så intressant läsning kanske, men det var ju inte huvudsyftet den här gången 😉

Nån som vill låna ut ett?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det kanske inte är så rent meteorologiskt, men visst sjutton har det känts som om hösten kom en bra bit närmre den här veckan? Regn och rusk, och inte sådär jättevarmt… Och hur konstigt det än är – och jag tycker verkligen att det är konstigt för det är UNDERBART med sommar, sol och värme – så är det ändå lite mysigt. Åtminstone de där första dagarna, när man kan sätta sig framför en film med gott samvete, en kopp te bredvid sig och en filt i knäet (ok, det har jag hela sommaren med).

Hösten har ju andra fördelar med, det är sjukt vackert i naturen, man får ha snygga höstkläder och så känns det rent allmänt som en ”omstart” – i mycket större utsträckning än vid nyår.

Men inte i år.

Jag känner fortfarande att jag flyter runt utan något mål eller mening, socialt, på jobbet, på träningen, you name it. Inget roligt att se fram emot (eller jo, har bokat en övernattning i GBG i september, hoppas kunna gå med familjen på Liseberg, men det är allt), inga sociala event eller nåt annat kul. Alla jag känner är typ upptagna med egna familjen och vänner, eller jobb, och det känns bara så jävla trögt rent allmänt.

Så vad gör jag? Inget, det står still i hela huvudet och jag hittar inte ork att dra tag i något själv – och jag kan ju inte gärna begära att någon annan gör det åt mig.
Tillsvidare tar jag bara en liten stund i taget och gör det jag har framför mig, i någon form av trist hopplöshetsbubbla, i väntan på att någon form av inspiration / mål / behov infinner sig.

Framtidsvisioner

/ LindaG / Lämna en kommentar

Satt och tittade tillbaka lite i min blogg (som för övrigt fyller 4 år snart?!?!) och då hittade jag bland annat det här inlägget. Fnissade lite över minnen av att ha en bebis och hur kaotiskt allt var, men sen fastnade jag lite på den här biten, där jag spekulerar över i hur en fredag skulle se ut i framtiden:

Fredag kväll år 2020:

Oliver och hans brölande fjortis-kompisar har ockuperat soffan i vardagsrummet, Lukas sitter på sitt rum och spelar Playstation 5 och Tobbe och jag har dragit oss ut till uterummet, där vi eldar i kaminen och dricker ett dyrt rödvin (eftersom vi antingen vunnit på lotto eller fått snuskigt välbetalda jobb). Emma som är 6 år är hemma hos mormor och morfar. Självklart är jag vältränad, smal och har märkeskläder på mig. Om en stund ska vi ut och äta på en exklusiv restaurang (kan man lämna 14 åringar hemma själva???).

Det som slår mig är att flera av sakerna faktiskt är sanna redan nu, vi sitter i uterummet och dricker rödvin tämligen ofta, minst en gång i veckan, och även om nu lottovinsten eller de sjukt välbetalda jobben uteblivit så har vi det ändå så gott ställt att vinerna är av rätt ok kvalitet. Dessutom har jag ju faktiskt nått mitt då så avlägsna mål att vara smal och vältränad, fast utan märkeskläderna. Äta på restaurang händer ju fortfarande inte så ofta, och någon Emma har inte blivit till, men ändå… Känner mig nästan som om jag är halvvägs där min drömtillvaro var för 4 år sedan, åtminstone på ovannämnda punkter. Konstig känsla…

Vaga planer

/ LindaG / Lämna en kommentar

Två hela dagar har jag jobbat i nu, och tack och lov att det är helg säger jag bara…. 😉

Men men, jag ska inte gnälla över det mer, det FINNS ju några fördelar med att ha fått igång rutiner och sådant igen, och för att inte bli alltför ledsen för att semestern är slut så är det ju just fördelarna man måste fokusera på…

Jag började träna lite smått när jag kom hem från Frankrike, men det blev inte mycket i värmen och med altanbyggande, så den här veckan har träningen fått starta på riktigt. Jag kan härmed konstatera två saker: jag har tappat en hel del muskler (men jag hoppas kunna få tillbaka dem hyfsat snabbt) och jag hade glömt hur mycket träningsvärk man kan ha… Aj.

Det har varit lite motigt att gå till gymmet i 30 grader och sol, men det
har ju inte BARA varit jag som tyckt det, gymmet har nästan varit tomt…

Efter semestern i Frankrike har jag glidit runt i någon slags riktningslös dimma, och jag mår INTE bra av att inte ha någon form av mål eller riktning, oavsett om det gäller jobb, hus, semester, träning eller personlig utveckling. I brist på något djupare mål så har jag därför satt upp någon form av provisoriskt mål – köpte nämligen ett par snygga träningsshorts (eller tja, typ hotpants), och tänkte därför försöka bli av med den lilla goa ”bullen” som sitter längst upp på låret. Helt meningslöst och bara egotrippat, men det får funka så länge.

Planen inför höstens träning är att köra tämligen allsidigt, löpning, styrketräning och kickboxing – med ett och annat HIIT pass där jag hinner med. Gärna lite yoga också, men jag vet inte riktigt vart jag ska hitta tiden… Träningen har jag kört igång med den här veckan, som sagt, men det är bara att inse att jag måste få tillbaka rutinen här innan jag tar tag i kosten igen ordentligt, så den planen får jag återkomma om.

Haha, man kan ju inte ställa om från sommarkost till resten-av-året-kost
på en gång, kroppen kan ju bli helt chockad…. 😉

Egentid

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag tror att jag eventuellt börjar bli vuxen, hemska tanke, eller i alla fall har jag börjat lära mig att lyssna på mig själv även när det innebär att man måste säga nej till roliga saker. Idag var det en enkel grej egentligen, barnen, maken och grannen skulle åka upp till Åsasjön och bada efter jobbet, vilket ju är jättetrevligt, men jag kände att jag dels behövde avsluta lite grejer på jobbet och sen behövde jag verkligen en liten stund bara för mig själv, så jag fick helt enkelt tacka nej. 

Det var rätt skönt, jag hann få färdigt åtminstone EN av de många saker som ligger på skrivbordet, och sen snörade jag på mig löparskorna och joggade hemåt i lugn takt utmed vätterstranden. Jätteskönt, det fläktade svalt och så är det ju befriande platt att springa där – åtminstone tills man kommer till Dunkehallabacken. Suck… Där fläktade det INTE så jag fick gå upp i sakta mak, inte så mycket att göra åt saken om jag inte skulle dö av värmeslag… 
Skönt att få en stund att rensa huvudet, och bara få vara själv – när jag tränar på lunchen så är jag visserligen oftast själv, men det är en tämligen kort stund och styrketräning rensar inte huvudet lika bra som det gör att aktivera sig utomhus. 
Väl hemma fick jag lite mer tid själv innan resten av familjen kom hem, kände mig som en liten varm svettpöl när jag landade på garageinfarten.
Varm och svettig, men helt klart mer tillfreds än innan. 
Jag tror de flesta behöver egentid, i olika stor utsträckning vid olika tidpunkter – eller i alla fall vet jag med mig att JAG behöver det ibland. Jag kan vara väldigt sällskapssjuk, och det räcker oftast med nån timme eller så, men när man behöver rensa huvudet så behöver i alla fall jag vara själv en stund!
Nu ska jag sova, förhoppningsvis som en liten gris 🙂

Nån som vill extraknäcka som PT/dietist?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Skit oxå, jag har ingen mer karaktär nu än jag haft innan verkar det som, jag har absolut inga problem att till fullo njuta av god mat och lite extra lyx när det handlar om något speciellt – som förra veckan, men det är alldeles för lätt att glida in i ”äh, jag kan säkert unna mig en sån här”. Så den här helgen har varit dels alkoholhaltig och dels nån form av skräpmatsbuffé, vilken INTE direkt är sånt man mår bra efter, vare sig psykiskt eller fysiskt. Åtminstone inte när det handlar om glass, kanelbullar, chips och annat onödigt skräp som inte ens egentligen är gott.

Nåväl, jag behöver vända det här NU, men jag har tyvärr inte superlätt för det verkar det som. Och dessutom är min bästa motivator på semester, och min träningskompis likaså, men jag får väl försöka bevisa för mig själv att jag faktiskt fixar det här ändå, man kan ju liksom inte lita på att någon annan ska fixa saken åt en.

För övrigt har helgen varit tämligen social och trevlig, ”dinner and a movie” med maken i fredags och sommaravslutning med kickboxingen i går. Den här fantastiskt sköna söndagen har spenderats på Attarpsbadet och sen med grillning hos grannarna – värsta sommardagen ju!

Tatueringsplaner

/ LindaG / 2 kommentarer

Maken håller ju på och jobbar med sin tatuering, en sittning konturer och en med färg gjorda, och en till med färg kvar. Det är ju inte utan att man blir sugen, för 1000:e gången eller så! Mitt största problem är att jag är så himlans ombytlig, men nu känner jag att jag nog håller på och landar i något som känns ”rätt”… Jag håller på och samlar på mig mina favoriter på pinterest, ni kan se alla mina pins här.

Det är något åt det här hållet det lutar åt, fast jag vill eventuellt ha fjädern mer ut på axeln så att fåglarna även kan flyga framåt nyckelbenet lite.

Då och nu

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag har ett inlägg som jag funderat ett bra tag på nu, men som jag inte riktigt vetat om jag skulle lägga upp eller inte. Men vad sjutton, jag vet inte riktigt vad som skulle kunna bli sämre av det, så jag ger det ett försök ändå:

För någon vecka sedan eller två så satt jag och plockade ihop bilder till en ny fotobok, från 2012 den här gången. Bland bilderna hittade jag en på mig själv i bikini. Det här var i början på maj, jag hade inte hunnit få nån sol alls på mig, och jag hade precis gått första halvan av min första termin på kickboxingen – men tränade inget annat.

Det är lite läskigt, för jag såg inte alls mig själv på det sättet då, som jag ser nu. Då tyckte jag väl att jag var lite smårund i kanterna, men det är inte förrän nu jag ser hur stor jag var då. Det är en väldigt konstig känsla, och dessutom skäms jag lite för att jag inte förstod då…

Den andra bilden råkar vara från en provhytt i Göteborg häromveckan, när jag provade bikini och skickade hem en bild för att få smakråd. Det är därför den är lite halvdant tagen, och det är därför jag har mina trosor snyggt nedrullade på benen 😛

Det är så jag ser ut idag, efter två år med en massa styrketräning, en del kickboxing och en medveten kosthållning. Det är inget jag har bantat mig till på en höft, eller tränat mig till inför sommaren, utan det är resultatet av två års kämpande. Och faktum är att jag känner mig lite stolt för mig själv, vilket är en ganska ovanlig känsla.

Efter två år kan jag dessutom ärligt säga att jag inte gett upp något jag verkligen saknat för att nå hit. Träningstiden hade inte utnyttjats till något annat än mer TV-tittande, och den halvdana kosten hade fortsatt ge mig ont i magen och en … plufsig kropp.

Nu för tiden har jag ork att göra det mesta, och det är roligt att få använda sig av kroppen, inte jobbigt som det var förr. Härifrån kan det bara bli bättre, för så länge det inte händer något helt galet så kommer jag inte lägga ner med en livsstil som får mig att må så bra och för en gångs skulle vara nöjd med min kropp – för allvarligt talat, det är ju rätt fantastiskt ändå, att nu, som 35-åring har jag för första gången i mitt liv rutor på magen…..!

Jag hoppas att jag kanske kan ge lite hopp och inspiration till någon där ute med den här bilden, kan jag det så har jag absolut lyckats med det jag kan önska uppnå. Lycka till där ute, ni som också vill få en kropp att känna sig bekväm i!

Eller var det Mojito?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag har lördagen som vanligt inletts med träning och lördagsfika. Iofs blev det inte den vanliga träningen, utan istället testade jag på att springa HV’s hinderbana. Nu finns det väl en halv uppsjö av vägar man kan springa den på, men jag körde ett varv som kändes logiskt. Det blev totalt 4 varv, varav det första bara var en jogg runt banan för att reka lite och värma upp. Den totala tiden inkl. uppvärmning blev 18 minuter, så tre varv på 12 minuter känns möjligt, om jag får öva lite.

Nu blev det lite nedvarvning i uterummet, och eftersom jag planterade mynta förra helgen så var jag ju TVUNGEN att göra en Caipirinha… Ok, det är visst inte mynta i den i originalet, men nu blev det det ändå. Men erkänn, visst ser det rätt gott ut….