Personligt

Tre…två…ett…

/ LindaG / Lämna en kommentar

….herregud dags att ta tag i sig själv!

Fyra veckors totalt träningsuppehåll och en, tja, fransk kosthållning har gjort att den där lite mer fasta kroppen har bytts ut mot en lite mer… mjuk? Och även fast det kändes vansinnigt motigt först, så har jag nu kommit igång med min träning igen. Sakta men säkert börjar det kännas bra igen, jag blir piggare och helt klart gladare (ok, bortsett från att man omöjligen kan vara glad de första dagarna på jobbet efter semestern).

Så, schemat för träningen ser ut ungefär som innan semester – styrketräning (så tung som möjligt) tre pass i veckan, kickboxing tre pass och kanske om nån vecka eller så att jag kanske skulle kunna tänka mig att komma igång och springa lite igen. Det är ALLRA trögast, så jag väntar på att träningssuget ska sätta in.

Men, den största nysatsningen för i höst är att jag (och maken) ska testa 5-2 fasta. Vi kollade på vetenskapens värld om det strax innan semestern, och båda två blev väldigt taggade på att prova. Nu kanske det visar sig att alla positiva effekter kanske inte alls infinner sig, men det är inget man dör av att prova (tror jag 😉 …

I korthet kan man säga att man äter som vanligt (fast jag kör LCHF) 5 dagar i veckan, och två dagar i veckan begränsar man sitt kaloriintag mycket kraftigt (600 kcal för killar och 500 kcal för tjejer). Det här ska bla trigga cellerna att komma igång med cellreparationer och ha en rad andra bra effekter som jag inte har i huvudet just nu. Det är superenkelt att hitta mycket information om man googlar, kika själva om ni är nyfikna!

Idag var min allra första fastedag (jag kommer köra tisdag och torsdag), och den har varit … intressant. Frukosten blev 500 g vattenmelon (borde valt yoghurt, så här i efterhand) och lunchen blev 5 dl toscansk tomatsoppa. Jag avslutade nu ikväll med ett ägg, och hamnade på 520 kcal, men det får vara ok. Eftermiddagen på jobbet var värst, då hade jag typ tvångstankar om att bara trycka i mig typ allt jag kunde komma på, men annars har det hållit sig hyfsat i schack. Själva hungern kommer bara i vågor och är inte så illa som jag trodde, speciellt kvällen har gått bättre än jag trodde.

Så, vi får väl se hur länge jag pallar, men jag tänkte i alla fall försöka hålla i det här augusti ut – ni får väl skälla på mig om jag verkar halka av banan 😉

Hmmm, jag har inget inplanerat på söndagarna?

/ LindaG / Lämna en kommentar

(träning, ifall nån inte vill läsa om det)

Idag körde jag pass 1 av mitt styrketräningsprogram i 3 delar – rumpa och ben. Jag försöker oftast köra det på måndag – onsdag – fredag, men eftersom vi var iväg måndag och tisdag så får det bli onsdag – torsdag – fredag istället. Idag hade jag lite motivation, det har ju varit lite trögt på sistone, så jag tog i för kung och fosterland och orkade verkligen knappt gå upp för backen tillbaka till jobbet sen…

Nu ikväll var det ju så skönt väder, så när jag målat lite till på huset så tänkte jag att en joggingtur kunde ju vara skönt. Insåg i alla fall redan innan att några 30 minuter inte var någon idé att ens fundera på med stumma ben som inte orkade böja sig, så det fick bli en helt opretentiös promenad / joggingtur med några inslag av kort sprint. Det är faktiskt rätt kul att springa sådär som barn gör, så fort man bara kan! Nu blir ju inte det så speciellt fort jämfört med andra kanske, och jag orkar väl typ 100 meter, men det är likväl väldigt kul – testa själva!

Har i alla fall ganska mycket aktiviteter att välja på nu på träningen tycker jag, får jag önska så är det ju styrketräning måndag – onsdag – fredag, sedan jogging tisdag – söndag, kickboxing måndag – onsdag – torsdag och Dans Aerobics på lördagar. Haha, det ser ju rätt mycket ut, men som sagt så blir det ju oftast inte av med alla pass…

Ville bara dela med mig lite, förhoppningsvis inspirerar det någon =)

Så här oglamorösa är mina kvällar nu för tiden 😉

Bäst att njuta så länge det varar!

/ LindaG / 2 kommentarer

Det är lite motsägelsefullt på ett sätt, ju mer vältränad jag blir desto mer ointressant är det att tex träna och äta rätt just för utseendets skull. Oftast är det ju kanske åtminstone till en viss del för utseendet man börjar, men nu känner jag mer att jag vill utmana mig själv – jag vill kunna springa snabbare/längre, jag vill bli starkare, jag vill bli bättre på kickboxing.

Ja, det är ju inte HELA sanningen, jag kör ju tex mitt ”project ass”, men det är liksom inte viktigt på samma sätt, jag står inte framför spegeln och suckar eller känner mig obekväm. Jag tror det här kan vara första gången i mitt vuxna liv som jag känner mig ganska tillfreds med hur jag ser ut, jag vet att vissa saker går inte att ändra på och det har jag accepterat, och att andra saker, som rumpan, går att ändra på själv.

Jag märker att jag blir lite entusiastisk i att få andra att träna med, men det grundar sig verkligen inte i någon illvilja eller tyckande att nån ser ut som de behöver träna, jag vill bara att folk jag tycker om ska må lika bra som jag gör nu. Det är lite som när man äter LCHF, men vill liksom gärna dela med sig av fördelarna med det till andra, just för att man mår så bra av det själv, förstår ni hur jag menar?

Och bara för att fira att jag känner mig bekväm i min kropp nu, så ska jag och mamma gå och göra våra fötter sommarfina idag – verkligen välbehövligt efter en lång vinter med fötterna i kängor och stövlar! Jag är tyvärr urkass på att ta mig tid med sånt, jag prioriterar helt enkelt inte det, men just när man ska börja använda öppna skor så blir det ju lite intressant igen 😉

Den enda före-bild jag tänker visa på mina fötter 😉 Snart ska de bli
fria efter en lång vinter!

Sound of silence

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nu har jag fått ge upp att prata helt, har insett att det bara blivit värre hela tiden, trots att jag försökt prata ”vanligt” (dvs inte viska). Och jäklar vad jobbigt det är att prata så här, hela magen är trött tror jag! Men det blir ju inte bättre, så nu har jag övergått till kroppsspråk, lappar och meddelanden på telefonen.

Vad frustrerande det är! Att inte kunna vara med och uttrycka sig gör att jag blir pratsjuk och smått irriterad… Dessutom har jag kommit fram till att man blir ”osynlig” när man inte pratar, det är som om folk – helt utan att mena något ont” – liksom inte ser en efter en liten stund. Väldigt mystisk känsla…

Så – om det här tänker fortsätta så lär jag lägga in MÅNGA blogginlägg den närmsta tiden…

Stackars Lukas, förresten, han förstår ju inte varför jag inte pratar. Han vet att jag har ”ont i halsen” och blåser snällt utanpå min hals för att göra det bättre, mycket sött, men han förstår inte att det innebär att jag inte kan prata såklart. Det var klart en nackdel när jag var ensam förälder en liten stund innan maken kom hem – försök förklara för en 3-åring att han måste klä av sig ytterkläderna, tvätta händerna och komma och sätta sig och äta. Det GÅR, men jag känner helt klart att vi behöver öva in det här med charader lite bättre 😉 Nu när maken är hemma så har jag däremot kommit på en fördel, det där oändliga tjötandet och frågande ”mamma, vad/hur/varför…?” har ju nu förpassats till maken. Hehe….

Har nog fått höra ALLA tillgängliga skämt oxå… ”har du skrikit på maken?”, ”vad tyst och lugnt det är”, ”tala är silver, tiga är guld” och alla andra man kan komma på…

Men vad sjutton gör jag för att få tillbaka rösten? Jag har ju inte ont i halsen, och jag är bara lite förkyld, men rösten är i princip helt borta. Typ honungsvatten och sånt hjälper ju inte, det är ju inte så att jag kan inhalera det direkt… Har fått tips om att dricka echinaguard i ganska stora mängder, så det ska jag göra, men det känns ändå som om det liksom inte når stämbanden… Jag tar gärna emot tips på hur man får tillbaka sina smaksinnen med, för smaken försvann ungefär samtidigt som rösten – och alla som känner mig vet att det är LÅNGT mycket värre!!! 😉

Målbild

/ LindaG / Lämna en kommentar

Insåg en sak i går kväll när jag slösurfade lite inspiration på några träningsbloggar, det finns väldigt många olika målbilder för hur man vill se ut när man tränar mycket. Nu tränar jag mest för att jag mår bra av det, men självklart vill man även se bra ut. För mig så ser en snygg, vältränad kropp ut ungefär så här:

Eller så här:

Bilderna lånade från Malin Jensens träningsblogg – hon brukar ha fina motivationsbilder. 

Alltså kvinnliga former och en fast kropp, fast inte direkt ”musklig”. Motsatsen för MIG då är den här bilden:

Från Annas sida. Förlåt Anna. 

Alltså när det blir senigt, hårt och okvinnligt. Men det knepiga är ju att de flesta (speciellt tjejer) verkar tro att man blir så här när man tränar tungt på gym, men det är ju faktiskt samma typ av träning som ligger bakom de översta bilderna med. Till en viss del handlar det ju om att balansera fettprocenten, är man för mager så blir det senigt och hårt, en viss del är gener, men tränar man inte så där riktigt extremt som Anna gör så blir det inte den typen av kropp man får.

Sen lägger jag inte värdering i hur folk ser ut, men jag har ju såklart en bild av vad jag SJÄLV tycker är en vacker, vältränad kropp! Hur ser din perfekta bild ut?

Ego

/ LindaG / 2 kommentarer

Det dyker upp lite frågor då och då nu för tiden, om hur mycket jag har gått ner. Det ser nog mer ut än vad det är (ca 5-6 kg från förra sommaren ungefär), för i omkrets har jag minskat ganska mycket mer. Tittar jag på gamla kläder har jag gått ner 2-3 storlekar, och kan nu ha medium eller 38 på de flesta toppar, och 38-40 på byxor (29-30 i vidd om det är jeans, här är helt klart lättast att se en stor skillnad!). Jag är ganska nöjd med hur jag ser ut nu (förutom möjligen rumpan då 😉 , kläder sitter ungefär som jag vill att de ska göra, och det är mycket det jag går på. Helt bekväm naken eller i bikini kommer jag nog aldrig bli, men det beror nog mest på hjärnspöken.

Däremot är jag absolut inte ”färdig” med mig. Jag vill bli starkare, snabbare, bättre på kickboxing, springa, klättra… ja ni ser ju, jag vill använda min kropp så mycket som möjligt. För det är ju det som är den stora skillnaden, att det inte är en motig ”vägg” när man ska göra något jobbigt, det är kul att utmana kroppen och få använda den, precis så som det var tänkt från början…

Min största utmaning är och förblir löpningen dess värre… Hade först tänkt försöka jogga/lunka/krypa hem från jobbet idag i det fina vädret, men eftersom jag har mässa i dagarna så måste jag jobba sent i morgon och var därmed tvungen att hämta barnen idag (och då har jag ju bilen, det finns ju gränser). Men jag hoppas att det blir fler möjligheter, även om jag egentligen absolut inte vill jogga utmed vätterstranden (jag är mil ifrån min målbild på en hurtig tjej som glatt skuttar fram med svängande hästsvans och ett leende på sitt avslappnade ansikte – och då pratar jag inte om längden på mitt hår…).

Kanske att det nån gång blir en helkroppsbild med före- och efter, men man ser även en del på ansiktet och runt nyckelbenen att det är skillnad. Det här fotot är någon vecka gammalt, när vi var hos min bror. 
Det här är från förra sommaren, när jag tyckte att jag redan var i rätt god form, speciellt jämför med tidigare år. Men ändå är det härifrån jag mäter att jag gått ner nu, så det är STOR skillnad mot nu ändå. 
Här är ett från 2010, innan någon träning överhuvudtaget. ‘nuff said. 

Har såklart en halv miljon bilder på barnen och en hel drös på maken, men inte så många på mig… Vet att jag inte är ensam om det här ”problemet” 😉

Det knepiga när jag kollar på bilder tillbaka är att jag inte riktigt såg hur jag såg ut, i mitt huvud tror jag att jag tyckte att jag ser ut som jag gör nu. Om jag nu ser ut som jag tror att jag ser ut nu 😉 (hängde någon med där?)

Nu är jag rätt slut, har inte varit någon träning idag men väl en genomkörare med lite trädgårdsarbete och en aktiv dag på jobbet, och dessutom är jag riktigt trött i kroppen sen i går (och förrgår, och förrförrgår, och … ), så nu tänker jag kolla Game of Thrones innan jag totalt däckar ihop här!

Jaha, då var man trettihumhurruhm

/ LindaG / 2 kommentarer

Det har sina fördelar att fylla år en röd dag ändå, i och med att man i princip alltid är ledig då. Sen vet jag av erfarenhet att vädret har en viss förmåga att skifta något kopiöst 1:a maj, det har varit allt från snöstorm (när jag föddes) till strålande sol och 25 grader. Igår var väl ändå helt ok, klarblå himmel även om vindarna är kalla och temperaturen inte direkt kom över 10-graders strecket… Det gick i alla fall ligga och sola lite i lä på altanen – väldigt lyxigt en onsdag sådär =)

Ett par väldans bleka vinterben fick lite sol på sig. 

Paket av mina föräldrar och min bror fick jag ju i lördags, så i går var det makens tur. Fick en smidig liten läsplatta – perfekt när man vill sitta och läsa i solen! Vår lilla surfplatta har använts mycket för läsning nu i vinter annars, men så fort det är utomhus så går den inte att se ordentligt på. Läste meddetsamma en Jack Reacher-bok på den i solen!

Och så min lilla smidiga läsplatta!

För övrigt var det en väldigt lugn dag som mest spenderades med familjen och med att äta (givetvis). Till frukost blev det min nya favorit (som man egentligen bara ”får” äta en gång varje helg har jag bestämt, annars skulle jag överdosera direkt), nämligen croissanter med nutella i…. Jag köper deg på ”burk” i kyldisken, kletar på nutella, rullar ihop dem och skjutsar in dem i ugnen…. *Dreggel* Mycket bättre än tårta…. På kvällen blev det helgrillad kotlettrad med matvete till, mums!

Självklart fick jag ett fint egenkomponerat grattiskort av Oliver! (och en go’ grattis-puss av Lukas)

Kvällsunderhållning

/ LindaG / Lämna en kommentar

Efter en hel dag utomhus så är man så där skönt trött i hela kroppen. Man luktar damm, jord, lite svett och sol – helt underbart! Ungarna likadant =) Så, när man då har varit ”duktig” hela dagen så är det ju perfekt att sätta sig och kolla på nån serie, jag tänkte att jag skulle ger er mina favoriter här…

The Walking Dead
Lite långsam zombiefilm, men helt ok som förströelse. Inget man behöver sitta hel fastklistrad vid, men klart bättre än de mesta som rullar på TV kvällstid. Det här är den serien vi kollar på just nu. Det som inte gör den fantastisk är dels att det inte händer så mycket men sen är också rollbesättningen ganska… tam. Inga riktigt bra karaktärer som man verkligen vill följa, liksom.

True Blood
En fantastiskt bra vampyrserie – för vuxna! Spännande, sexig och med en skön glimt i ögat gör att den är helt klart en av våra favoriter. Suverän rollbesättning, och en helt klart udda story, men förutsättningen är ju såklart att man gillar vampyrer med.

Game of Thrones
Den här serien liknar inte riktigt någon annan serie! Den är tämligen fylld med politik och miljarder intriger, men suveräna skådisar och en fängslande handling gör att man absolut inte kan slita sig, och ju fler avsnitt man sett desto mer fast är man! Det här är en av de man inte FÅR missa helt enkelt. Man får faktiskt inte missa ett enda avsnitt av den heller, för det händer alldeles för mycket för att man ska kunna ta in allt utan att se varje avsnitt.

Sherlock
Den brittiska serien om Sherlock Holmes, med konstiga och begåvade Benedict Cumberbatch som den perfekte Sherlock – skruvad, smart, trasig och riktigt, riktigt cool. Den här serien är sådär gränslöst bra, av alla på min lista så tror jag den här kommer allra först om jag skulle rangordna dem. De första två säsongerna av den här såg vi på semestern förra året, och jag tror jag höll andan varje avsnitt!

Elementary
Den amerikanska versionen av Sherlock, här med Lucy Liu som Watson. Inte lika tvistad som ”Sherlock” utan mer… tja, amerikansk helt enkelt, men likväl en absolut väl godkänd serie.

Homeland
Ännu en politisk serie med många lager, spännande, absolut, men ändå har jag inte ens haft någon direkt lust att kolla på säsong två. Jag tror att det till en viss del har med rollbesättningen att göra här med, det är ingen där jag fastnar för direkt.

Dexter
Ah, den här serien är nästan plågsam att titta på. För det första är det PERFEKTA skådisar, både Michael C. Hall som Dexter och Jennifer Carpenter som hans syster. En annorlunda vinkling är väl det misnta man kan säga, med en seriemördare som huvudperson, men här kan man verkligen säga att det är mycket spänning! Oftast sitter man faktiskt och bokstavligen vrider sig i soffan, eller håller andan, eller både ock… Grymt bra, trots många säsonger!

Såna här lite ”längre” serier är perfekta – ett avsnitt på ca 40-60 minuter är precis vad man orkar/hinner med på kvällen efter en lång dag, bättre än att slötitta på något man inte ens egentligen vill se på TV!  För ännu kortare pauser blir det ibland mer åt komedi-hållet, med Big Bang Theory eller How I Met Your Mother.

Så – vad har jag missat? Har du några andra tips?

Antingen en sen eller en ganska tidig kris

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag vet inte om jag har någon slags missriktad 30 års kris eller något, men jag känner att jag har tappat fotfästet på nästan alla delar av mitt liv. Normalt sätt känner jag mig ganska glad, självsäker och ser saker positivt, men nu fungerar ingenting och jag ifrågasätter mig själv heeela tiden, fruktansvärt jobbigt. En av de få punkterna som faktiskt känns fast i mitt liv är ju just träningen.

När jag tränar är det bara mig själv resultatet påverkar, ingen annan. Jag vet själv vad jag har för mål med vad som nu råkar vara dagens träning, och jag ansvarar själv för att försöka nå de målen i så hög grad som möjligt. Det är enkelt, okomplicerat, och jag känner att jag hänger upp en stor del av min tillvaro på den här fasta punkten. Inte så konstigt kanske. I träningen finns det inga otydliga förväntningar, ingen risk att trampa någon på tårna (förutom möjligen rent fysiskt, jag är lite klumpig ibland), ingen (annan) som blir besviken, ingen som kan hjälpa mig eller göra jobbet åt mig och det är bara enkelt! Den ansträngning jag lägger in motsvarar de resultat jag får, förutsatt att jag sköter kost mm hyfsat.

Därför kändes det extra bra att få komma igång och träna nu igen, även om det egentligen inte gick sådär kalasbra idag. Förkylningen och hostan höll sig i schack mestadels, men eftersom det var 2 veckor sedan jag sparrades sist så var det lite trögt att få något flyt i det, och jag kände mig ganska tung, långsam och klumpig. Men jag kan köpa det – jag vet att om jag anstränger mig så är det bättre till nästa gång, och om jag nu får börja träna lite annat med så kommer det också göra att jag få bättre flyt i mitt rörelsemönster.

Kontentan av det hela är att det kanske inte är så konstigt att jag tränar mycket och trivs med det, eller att jag skriver en del om det – det händer ju inte direkt så där värst mycket annat spännande i mitt liv som är värt att blogga om heller, eller i alla fall inget som jag tänker ta upp här. Dessutom är det ju HELT valfritt att läsa om det 😉 Så var beredda, snart hoppas jag kunna lägga in lite löpning i schemat med, så då kommer jag nog mala på om det ett tag med!

Inträngd i ett hörn, så att säga

/ LindaG / Lämna en kommentar

Haha, ibland får man ju äta upp sina egna ord som förälder..

Igår simmade jag samtidigt som barnen hade simträning (Lukas och maken var borta vid den lilla barnbassängen), perfekt att få lite motion med ju, även om det inte direkt är så roligt att simma. Men men, jag hade i alla fall lovat att hjälpa Oliver om de skulle dyka, han tycker det är lite läskigt, så när jag simmat mina 1000 m så simmade jag bort till där simskolan var. Nu blev det inte dykning i går, utan de skulle upp och hoppa i hoppbassängen istället, så jag följde ju med dig.

Saken är den, att jag brukar försöka uppmuntra Oliver till att hoppa från 3:an, han gjorde det i somras men nu tycker han att det är läskigt, så jag försöker få honom att tycka att det är ingen stor grej (såklart han inte måste, men lite uppmuntran är ju aldrig fel). Men i går simmade jag ju med, så då kom han glatt med förslaget att jag kunde ju hoppa från 3:an istället… Och vad sjutton ska man säga då?!? Är inte sådär jätteglad i att hoppa från 3:an direkt, men det var ju bara till att le och nicka och se glad ut, trots att hjärnan säger att det här är ju skitdumt, inte f*n ska du hoppa från den här höjden ner i vatten… Hahaha, jaja, jag fick ju chansen att utmana mig lite och le samtidigt i alla fall 😉