Personligt

Let’s dance?

/ LindaG / 2 kommentarer

Funderade lite över det där med dans idag när jag stod i duschen (det är förresten när jag duschar jag får typ alla idéer till bloggen, man har inte så mycket annat att göra än att låta tankarna flyga runt fritt och landa där de behagar). Eller ja, dans och musik. Jag (och maken, som är den enda som delar min musiksmak rakt av vad jag vet) gillar att lyssna på house, och dubstep, det gör mig nästan alltid riktigt glad! Vanlig ”radiomusik” lyssnar jag såklart en hel del på med, har alltid på det på jobbet, och det är ju helt ok men sällan något jag liksom fastnar för.

När det gäller dans då, så är det liksom något som känns, jag vet inte, väldigt personligt. Jag älskar att dansa, om det är musik jag gillar, då är det nästan omöjligt att stå still. Dessutom har jag en viss tendens att blunda när jag dansar, och därtill har jag en känsla av att jag flinar som en annan fåne bara för att jag tycker det är så kul. Och allt det här kan jag leva med, jag skiter i (nej ok, det är inte HELT sant) vad andra tycker om hur jag dansar, för JAG tycker att det är så roligt!

Att jag funderade lite extra på det här just nu är dels att jag just lyssnat på lite bra musik, och dels för att maken tydligen funderar på att gå på Insanity (house”festival” här på Elmia i februari) just för att dansa. Jag tvivlar på att jag kan fixa barnvakt så vi båda kan gå, och sen finns det en liten risk för att jag känner mig för ”gammal” och börjar man tvivla på sig själv så går det aldrig nåt vidare att dansa, vare sig man vill eller inte.

Jaja, det här var lite allmänt fredagssvammel om ett helgnöje jag alldeles för sällan får möjlighet att utöva. Skulle vara kul att veta vad alla andra tänkte om att dansa, men jag vet att det är få av er som skriver i kommentarerna i alla fall så… 😉

Felinformerad

/ LindaG / 3 kommentarer

(Nu blir det mer träning, så är ni varnade)

Jag är väldigt fascinerad över hur fel jag har haft och gjort innan när det gäller träning. Eller fel och fel, det är väl aldrig fel att träna för man mår ju alltid bättre, men fel om målet har varit att gå ner i vikt eller få en snyggare kropp. Jag vet inte hur många morgnar jag har knatat runt munksjön (när vi bodde nere i stan) varje morgon innan frukost för att tappa ett par kilon, eller när jag köpte crosstrainern (ja, jag vet, det är bara pinsamt) eller som nu i somras när jag kämpade med jogging (ok, det gav lite effekt på vikten, men inte på kroppsformen). De flesta kosthållningar har testats, även om jag helt klart kan erkänna att det inte låg mycket motivation bakom när det typ är 2-3 kg man vill bli av med, varav den enda jag verkligen kan köpa är LCHF – och inte av anledningen att jag går ner i vikt (för det gör jag inte) utan för att man verkligen mår bra av den.

Men varför i hela friden har ingen sagt att det är tung styrketräning man ska köra om man vill forma om kroppen? Som de flesta andra har jag nog haft en diffus tanke om att om en tjej styrketränar blir man biffig och ”manlig” i kroppen. Därför känner jag mig enormt förvånad över att 6 veckors styrketräning har gjort det jag har försökt uppnå i flera år – gjort mig smalare och gett mig en snyggare rumpa, snyggare armar, och en platt (!!!) mage. Och det var inte ens det jag siktade på när jag började, jag ville bara bli bättre på kickboxingträningen!  Dessutom är det snabb träning, jag kör oftast på lunchen och går till racketcentrums gym, och jag är tillbaka på jobbet efter ca 45 minuter, tränad, duschad och ombytt.

Det här kommer säkert reta en hel del folk, men jag skriver inte om det för att verka duktig (även om jag själv är nöjd med min egen prestation), utan för att jag vet att många av mina kompisar vill ha samma resultat och är lika ”fel” ute som jag var. Nu behöver ju inte någon ändra på sin träning, absolut inte, men se det som ett tips bara, om vågen står still och kläderna sitter för tajt trots envisa mil på gångbandet eller vad det nu kan vara. Testa! Och om nån vill, så kan jag lägga upp styrkeprogrammet jag kör…?

Att bli bättre på något.

/ LindaG / 1 kommentar
Ibland känner jag mig lite kluven inför vad jag ska skriva och inte skriva här på bloggen. Egentligen är den ju främst till för min egen skull, men jag måste samtidigt erkänna att det är jätteroligt att så pass många läser den. Och vad jag ska skriva om hänger också ihop med en annan sak, som vi pratade lite om i förbifarten efter träningen sist, nämligen att man just är så många saker – Mamma, Fru, Dotter, Medarbetare och så nu då Kickboxare/Träningsgalning. Varje del av de rollerna är så olik alla andra, på jobbet sitter jag och designar i 3D, hemma älskar jag att laga mat, eller att spela TV-spel om jag ska slappa. Jag är lat, men jag älskar att träna – egentligen känns det som väldigt många saker jag gör är motsatser. Sen blir det svårt att omvandla det till blogginlägg med, jag vill ju gärna behålla er som läser, men ibland (som nu) snöar jag in mer på ett av områdena – oftast det som fungerar i livet. 

Så, idag tänker jag skriva lite mer om träning, men vad vill ni läsa om? Och alla ni nya läsare, varför kom ni hit och vad vill ni läsa om?

Ett par bilder från vår träningslokal.

Jag funderade lite på varför det funkar så bra med träningen nu, jag är egentligen en tämligen lat och bekväm människa på det stora hela. Soffan och en semla har alltid lockat mer än gym, så varför gör det inte det nu? Jag tror att en av anledningarna är att jag verkligen behöver utmaningar. Jag behöver känna att jag arbetar aktivt på att bli bättre på någonting, att jag lär mig något, och just nu är det lite skralt med sådana utmaningar.  På jobbet står det rätt still just nu, med kommande omorganisation osv, och mitt privatliv står rätt still med. Men här, på träningen, är det ju enkelt att lära sig nya saker och bli bättre. Eller ja, enkelt och enkelt, man får ju jobba hårt för det, men det är ganska lätt att känna och mäta att man blir bättre. Som nu till exempel, min träning på gymmet har gjort mig ganska mycket bättre på kickboxingen (eller har i alla fall gett mig bättre förutsättningar) och dessutom är gymträningen i sig ganska lätt att mäta om man förbättrar sig eller inte på. Jag känner att jag utvecklas, att jag lär mig något nytt, och det är roligt! Sen finns det fler saker, jag trivs bättre med min kropp, orkar mer och får dessutom sällskap, och alla de anledningarna är viktiga med. Men visst, det kräver också att jag har folk runtomkring mig som peppar och talar om att jag blir bättre, så helt enkelt är det ju inte, skulle jag helt plötsligt träna helt själv så skulle det tappa mycket av lockelsen.

Att man kan ha så kul i en lokal som ser så tråkig ut 😉

Framgång!

/ LindaG / Lämna en kommentar

(det här kommer handla om träning, bara så ni vet)

Idag var första sparringpasset på ungefär tre veckor, och SOM jag har längtat! Under jullovet och december har jag ju kört på gym som kompletterande eller ersättande träning, och jag var på gymmet både igår och idag (på lunchen) dessutom, så jag var både taggad och lite nervös om jag skulle orka idag. Var lite nyfiken på om det hade gett nåt resultat med, förutom de jag kan se med egna ögon, och det hade det! Hade mycket bättre ork och kände mig piggare i hela kroppen, så idag fick jag ihop sparringen riktigt bra för att vara första gången på så länge =)

Känner mig nästan löjligt nöjd och glad efter passet, fick tom lite beröm av de ”gamla” rävarna (tja, erfarenhetsmässig då), vilket gjorde gott =) Nu är kroppen helt slutkörd och ganska öm, men jag är gladare än jag varit på länge! När allt annat känns som det bara inte funkar så är det ju åtminstone skönt att ha en fast punkt att hänga upp livet på. Och sen är det ju inte fel att få slå lite på folk med 😉

Det här kommer säkert ses som ett tämligen drygt pretto-inlägg, men JAG skriver det för att jag är glad och vill bubbla av mig lite! Kanske att det tom  motiverar någon att prova att utmana sig själv på ett eller annat sätt =)

Rödvinsås och triceps

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja ok, jag vet, jag lever just nu i en träningsbubbla. Det är riktigt roligt just nu, med bra coaching och sällskap, och eftersom det är jullov finns det tid (vi är ju båda lediga nästan alla dagar), så jag passar på så mycket jag hinner. Snart nog börjar vardagen igen, och då blir det begränsat med tider och möjligheter, precis som vanligt, så varför inte njuta av att lägga lite tid på bara mig? Dessutom är det ju på ett sätt extra kul i början, man har inte tröttnat och det blir ganska fort lite resultat – lite snyggare armar, lite magmuskler som kan anas =) Sen är det ju också ganska skönt att ha lite träningsvärk, den är ju som ett kvitto på att man åstadkommit något!

För övrigt har de senaste dagarna varit riktigt, riktigt trevliga – som igår, då var det heldagsshopping med tjejerna (ok, en kille med). Vi började med att träna vid nio, sen gick vi på stan och shoppade, åt lunch och drack kaffe till klockan var 16 – då hade jag klipptid =) För att dessutom toppa upp dagen så avslutade vi hemma hos G&T i Tenhult (då fick ju maken o barnen vara med så klart), grymt trevligt! Hittade dessutom en del på rean, lite tröjor till maken, en tröja till mig från NoaNoa (det enda plagget jag har därifrån) och en ”skinn”jacka (inte äkta men riktigt fin!) från inredningsaffären på Gallerian. Roligt att hitta lite på rean, jag brukar aldrig göra det annars!

Idag har vi haft förberedelsedag inför nyår 😉 Med det menar jag helt enkelt att vi har handlat mat, alkohol (ja, det var kö IN till systemet på a6, man kunde ju tänkt sig att vi kunde kommit på det här tidigare) och dessutom börjat laga lite av den maten som funkar att förbereda. Och på tal om det så kommer här mitt recept på en fantastiskt god rödvinssås :

Rödvinssås:

1 lök
1-2 vitlökar solo (eller typ 6-7 klyftor vanlig)
1 bit chili efter tycke
ca 2 cm ingefära
1 palsternacka
ev. en bit rotselleri

Tärna ovanstående grovt och fräs i lite olja och smör en stund.

Häll över
3 dl rödvin och
3 dl mörk oxbuljong
2 msk tomatpure

Tillsätt lite pepparkorn och gärna några lagerblad, och låt det sjuda ihop en sisådär 15-20 minuter. Häll i mer vin eller buljong om du känner att det behövs. Sila såsen och koka upp igen, red sedan av med maizenaredning (eller om du gör som jag och gör såsen dagen innan – red såsen när du värmer den).

Beroende på hur mycket chili och ingefära man tar så får såsen lite olika karaktär, men den blir oftast fantastiskt god!

Det är jag och Kissie….

/ LindaG / 2 kommentarer

Har haft lite kläd-ångest gällande de kommande festligheterna, min festgarderob är minst sagt ganska tanig. En del klänningar är helt enkelt för stora (visserligen kul) och en del omoderna (jag går inte så ofta på fest tydligen), så det som blir kvar är en sorglig samling – två lite festligare klänningar i kort modell. Partytoppar har jag inga alls, den enda jag trodde jag hade kvar visade sig vara trasig, så idag fick det bli en tur upp till A6 för att försöka hitta nåt. Har letat tidigare, men jag kan verkligen inte ha modell rak och supervid, eller inte utan att se höggravid ut i alla fall. Till slut landade jag inne på Esprit, och där hittade jag ett helt gäng. Den jag föll för var såklart dyrast…. 400 kr känns som ganska mycket när man inte använder en festtop så ofta, men det var verkligen den jag gillade bäst, så det fick bli den till slut. Så – idag blir det faktiskt min första ”outfit” -bild! Känner mig oerhört mycket som en tonåring… 😉

Ser lite konstig ut på bilden, den var snyggare i verkligheten. Tror jag. 

För att väga upp det lite får jag väl ta med en statusrapport på den stackars sjuklingen här hemma – igår hade febern gått ner till strax runt 38, men idag var den uppe i 39 nu på eftermiddagen igen. Han är riktigt trött och medtagen, stackars Oliver!

Jag och 12.000 spelnördar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag börjar det – årets version av Dreamhack. Nu är jag ju involverad i och med att jag säljer till utställarna på mässdelen, men jag är ju med lite annars med eftersom gubben o hans gäng sitter (själv tänker jag sitta där fredag eftermiddag/kväll några timmar).

Jag har kollat prylar, fnissat åt vilsna besökare i olika utstyrslar, ätit frystorkad astronautglass, köpt retroaskar med Nintendomotiv, och – viktigast av allt – kontrollerat så de säljer riktiga belgiska våfflor även i år! Stämningen är på topp i hallarna och det är svårt att inte smittas när 12.000 ungar går runt i ett förväntansfullt lyckorus… Här är lite roligt man kan hitta i affären på årets Dreamhack:

Ok, viktigast först – rykande varma, sega, belgiska våfflor, serveras med mjukglass….. *dreggel*
Stora scenen, hit kommer tex Maskinen på fredag kväll och spelar. 
Hallarna börjar fyllas, och i eftermiddag släcker de ner, det är rätt häftigt!
Energidryck i originell förpackning. 
Underbara, komiska munsprayer med retrokänsla!
Ja vad ska man säga…

Inbillningsfrisk

/ LindaG / Lämna en kommentar

Motsatsen till hypokondriker som bagatelliserar symptom och inte kan se sig som sjuk eller skadad. (källa luxikon.se)

Jag anser mig vara en tämligen frisk person (ja, min mentala hälsa kan väl ifrågasättas, men det är inte den biten jag tänkte på idag). Jag tycker mig vara i hyfsad form och inte sjuklig av mig på något sätt, utan som jag sa – en frisk människa helt enkelt. 

Sen började jag fundera på det där lite häromdagen, i förhållande till maken vars enda möten med vården har varit för att ta bort en ofarlig knöl på axeln och nåt fall av grav halsfluss i tonåren, och så började jag jämföra lite med mig själv. Tja, förutom att det har varit en drös läkarbesök och operationer pga min läpp- och käkspalt (de flesta när jag var under tre år gammal, den sista när jag var 20 år) så har jag varit och konstaterat allergi, och även astma på senare år. Jag är förutom pollenallergiker även allergisk mot nötter, stenfrukter och djur. Jag har varit inne och gipsat armen när den var bruten, jag har röntgat höfterna när de gjorde ont (kom i tonåren och är inte som de ska nu heller, vilket jag känner av på kickboxingen), jag har röntgat huvudet när jag var yr en längre period. Det har varit lunginflammationer, bihåleinflammationer och öroninflammationer. Jag har opererat åderbråck efter graviditet, och såklart gjort alla läkarbesök som själva graviditeterna ger upphov till – och det här är bara det jag kommer på så här på rak arm. Och ändå anser jag mig vara helt frisk även med denna listan i handen. Kanske det ändå är det ultimata tecknet på att jag är väldigt positivt lagd? Jag väljer nog det, och att fortsätta känna mig frisk, det är nog ändå roligast! 😉

Kan man få den inslagen?

/ LindaG / 2 kommentarer

Det finns ett gäng saker jag önskar att jag vore bättre på. Ja, dels har vi ju rent teoretiska kunskaper, som att jag skulle vilja vara bättre på franska eller att jag skulle vilja kunna spanska, men jag tänkte nu lite mer på personliga egenskaper.

Det jag allra helst skulle vilja ha, det är den där egenskapen att skaffa och underhålla ett stort kontaktnät – både privat och arbetsrelaterat. Jag beundrar folk som kan det, som tar tillvara på alla tillfällen för att knyta nya kontakter och sedan arbetar aktivt med det kontaktnätet. Det går säkert att träna upp det till en viss del (även om jag faktiskt inte riktigt vet hur), men det känns som en del är födda med den egenskapen.

En annan sak (fast kanske ändå lite relaterat) är att jag skulle vilja bli bättre på att komma ihåg folks namn. Alltså, såklart jag minns namnen på mina vänner – SÅ illa är det inte – men när man träffar nytt folk är det helt hopplöst…. Dessutom skulle jag vilja komma ihåg namnen på designers till exempel, jag VET ju vilka designprylar jag gillar, vilken stil jag gillar och vad som funkar ihop (ja ok, det är är ju såklart min egen åsikt) rent designmässigt, men jag bara KAN inte lära mig vad designern heter. Suck.

Sist men inte minst på min lilla önskelista är nog att jag skulle vilja ha det lite lättare att släppa intill folk. Mitt ”försvarssystem” är att se till att folk inte kommer för nära, men ibland ställer det till mer problem än det ”räddar” mig ifrån. Svårt att komma runt även när man är medveten om det. Jag skulle vara en sån där person som är öppen och engagerad, och som folk gärna vill lära känna, fast jag misstänker att jag lätt framstår som lite kall och distanserad.

Nåväl, jag får väl försöka jobba på det helt enkelt. Eller önska mig en ny personlighet i julklapp 😉

Två fruar, två världar

/ LindaG / 1 kommentar

Alltså, det är faktiskt väldigt sällan jag kollar på TV nu för tiden (oftast spelar vi eller kollar på nån film eller så), den lilla tiden som blir över, men nu när maken är ute och går med en polare så fastnade jag framför Svenska Hollywoodfruar en stund. Det är fascinerande, lite som att läsa Kissies blogg, man tittar liksom med någon slags skräckblandad förtjusning. Några av dem kan man ju undra över om de har någon verklighetsförankring överhuvudtaget….

För övrigt känns det som vardagen går i 110 just nu, skola, dagis, jobb, simskola, träning – allt bara går i vartannat, nu har vi haft lite tur ändå så allt har flutit på utan problem, men det är ändå fullt ös! I kväll lyckades jag dessutom klämma in en klipptid för mig själv, det var sjukt välbehövligt och jag var grymt sugen på att göra något nytt, så Anette på MixStudio fick fria händer. Det blev en mjuk och ganska kort klippning, med huuur mycket alternativ som helst när det kommer till styling. Hon är SÅ duktig! Tror att typ halva min bekantskapskrets klipper sig hos henne… Tänkte jag skulle försöka dra till med en miljonvinst på Lotto i morgon med, så jag kan köpa en fin garderob till min nya stil med 😉

Eh… har en av Hollywoodfruarna en bloggassistent?? Det känns ganska konstigt eller? Haha, eller det kanske man skulle ha, nån som följer ens vardag (för den är ju såååå spännande) och sen bloggar om det…