Personligt

En nedåtgående trend

/ LindaG / 3 kommentarer

Jädrans gravitation, vad ska den vara bra för? Ok ok, jag ser väl vissa ljuspunkter med att vi hålls fast här på jordklotet, men den kunde ju gärna gå lite mindre hårt åt den mänskliga kroppen…

Vad ska man säga – allt har en viss tendens att lixom…sjunka, verkar det som. Och då kan jag ju ändå inte påstå att jag på något sätt känner mig lastgammal med mina 32 år, snarare tvärtom. Dessutom verkar den påverka alla andra på ett annat sätt än mig själv. Jag tycker generellt sätt att folk blir snyggare med åren. Lite linjer, några gråa hårstrån och sånt där ger snarare lite karaktär och är snyggt – MEN jag uppskattar inte tecknen på min egen kropp som något direkt utseendeförhöjande… Får jag på mig lite kläder så kan jag känna mig ganska nöjd med mig själv, om inte annat för att man med tiden har lärt sig hur man ska klä sig för att framhäva respektive dölja olika saker, men naken är det en annan historia.

Det knäppaste är väl att man ÄVEN om man vet att det är helt sjukt jämför sig med de 17-åriga modellerna på alla reklambilder (dessutom retuscherade till tusen). Jag är inte (så) korkad, jag fattar ju såklart att det inte är realistiskt att se ut så, men ändå verkar det inte riktigt fastna. Det är väl lite med en teflonpanna, antar jag. Ja, huvudet då, inte kroppen, den har inte många likheter med en stekpanna. Sen har vi ju hela tankesättet att man ska vara stolt över att det syns på kroppen att man fött barn, men allvarligt talat så hade jag hellre haft en kropp som Heidi Klum som fött 5 barn och ändå får gå på visning på Victorias Secret…

Min vikt är jag väl hyfsat vän med. Eller alltså, jag har inte lust att göra uppoffringen det skulle krävas för att gå ner en sisådär 5 kg till – det är helt enkelt inte värt ansträngningen. Dessutom ser jag ju lite skillnad nu när jag har tränat ett tag, känner mig frisk och stark och det ÄR ju viktigast. Fast det hindrar ju ändå inte mig från att bli lite smått förbannad på mig själv framför spegeln ibland (är nog både en argsint bilist och en argsint spegeltittare verkar det som).

Nåväl, imorgon tänker jag äta en extra bit choklad (eller tre), och förmodligen svära för mig själv ytterligare en gång framför spegeln. Men det är ok, för jag kan åtminstone göra det med lite självdistans och glimten i ögat 😉

Ögongodis

/ LindaG / 1 kommentar

*ett extremt ytligt inlägg*

Hemma tittar vi väldigt sällan på ”vanlig” tv, utan oftast blir det serier eller filmer (det enda direkta undantaget just nu är På Spåret (AKA HerregudVadViKännsGamlaNu). Favoritserien för tillfället är Dexter (läs mer här om vad den handlar om), en helt sjukt bra serie faktiskt. Förutom att innehållet och introt (åh herregud, snyggt intro) är jättebra så kan man ju dessutom titta lite på Dexter själv (Michael C. Hall) – egentligen är han väl inte skitsnygg MEN han har såååå fina armar…

Går att se lite, även om han har tröja på sig…

Just armar är nog det jag tittar på mest, snygga underarmar är helt klart sexig! Annars är det ganska kul det där – vilka skådisar tex man tycker är snygga/sexiga. Här på jobbet är det stora variationer och vi har låååångt ifrån samma smak, vilket är rätt intressant egentligen – det bevisar ju lite tesen att alla är snygga för någon 😉 Förutom armar så skulle jag nog vilja säga att själva karaktären en skådis spelar kan göra honom attraktiv med, tex Skarsgård när han är vampyr i True Blood (tycker inte alls han är snygg annars) eller Jonny Depp i Pirates (bästa karaktären någonsin). Tycker om när det är lite oborstat och med självdistans (extremt viktigt, att nån tar sig själv på för stort allvar är otroligt oattraktivt), och helst med en liten glimt i ögat med.

Vem tycker du är sexigast/snyggast?

Strålande jul?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Så, nu ska vi se, nu blir det andra bullar….

Jag gillar julen, till skillnad från många andra verkar det som??? Men jag tror att hemligheten är att vi alltid bara firar med närmsta familjen, det blir inte så stort och ”åbäkigt” utan snarare avslappnat och lugnt – precis vad man behöver efter all julstress! Min enda oro för i år är kalkonen, speciellt som jag just fick höra av en kompis att den dels blir äcklig när man värmer upp den (det bådar inte gott eftersom vi köpte en 5 kg kalkon som lär räcka i 3 veckor) och även att det tydligen finns något ämne i kalkon som gör att man blir väldigt trött…? Resultatet lär väl bli att vi äter alldeles för mycket av rädsla för att den inte ska gå åt, och att vi sedan däckar i soffan innan mina föräldrar kommer, medan de sockerhöga barnen springer bärsärk runt granen.

Visst ja, det finns ju EN sak som är lite jobbig med julen, och det är frågan som lär komma ungefär en gång var femte minut – ”kommer tomten snart???”. På tal om det så kanske jag borde prata med grannen förresten, vi har haft ett tomte-utbyte de senaste åren där karlarna i familjen gör en storslagen skådespelarinsats hos varandra – mycket underhållande för oss övriga, men Maken tycker inte det är lika roligt…

Helskotta, bortskämda ongar som bara ska ha TV-spel, ponnies och bilbanor, annat var det på min tid när allt man önskade sig var en tallkotte med några granbarr i…

Man kanske skulle köra ”tomten-är-far-till-alla-barnen”stuket och ladda tomten med lite värmande dryck innanför västen, fast det är klart, det kan ju bli lite pinsamt när man träffas ute i trädgården senare.

Imorgon är det dags för något vi gjort varje uppesittarkväll sedan nästan 10 år tillbaka, något som är tämligen pinsamt men ändå småkul, alltid en besvikelse men ändå lite spännande – *trumvirvel* – vi spelar bingolotto. Ja, det är sant *rodnar*, vi är visserligen inte ensamma om det men det är ändå pinsamt. Ja, när vi började var det ju bara en plojgrej och ganska kul – ingen som känner sig gammal när man är 20 år och spelar bingolotto på skoj – men nu när man är över 30 börjar det kännas lite oroväckande ålderstiget! Vi får väl kompensera med lite extra pulkaåkning så fort det kommer mer snö eller nåt…

Kanske kommer en julbock istället för tomte?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är något väldigt konstigt med den här julen, något jag inte varit med om under mina 32 år (mig veterligen. Ja alltså inte att jag är 32 år då, men ni fattar), jag är nämligen inte sugen på julmat. Alls.

Vid det här laget vet ni ju alla att det är väääääldigt konstigt när det gäller mig, att inte vara sugen på egentligen NÅGON mat alls… (och nej, jag är inte gravid om nu någon skulle få konstiga associationer) Vi har inte direkt ätit nån julmat på jobbet, jag har inte varit på julbord, och vi har inte ”tjuvätit” någon julmat hemma, möjligen undantaget köttbullemacka med rödbetssallad. Så det är helt enkelt Konstigt, och Maken är likadan.

Detta i kombination med att min mamma jobbar fram till tre-tiden på julafton har lett till att vi gjort en liten udda lösning i år – vi här hemma kommer äta lunch här (återkommer till det), och pappa och brorsan äter lunch hemma hos sig (de äter julbordsmat), sen sammanstrålar vi här och äter risalamalta, öppnar paket och käkar senare ostbricka. Det är en bra lösning för att vi inte ska behöva trycka i oss all mat på alldeles för kort tid, med det känns ändå Konstigt, som sagt…

Så, eftersom vi nu inte vill ha traditionell julmat så har vi köpt en liten (hahahaha, sluta garva, 5 kg är väl inte så stort…) kalkon som vi tänkte äta. I typ 3 veckor gissningsvis. Men det blir intressant, jag får nog återkomma med rapport om hur den blir (har aldrig gjort kalkon själv), tänkte använda Jamie Olivers recept.

Nåväl, jag avslutar med några av fotona som uteblev i förra inlägget, ifall nu nån kan vara intresserad 😉

Det var ju vääääldans kul att åka pulka ändå, när man nu ändå vant sig lite…

Brorsan körde ju i full fart på en gång såklart (det kommer bli en snowracer i julklapp där, det blir nog perfekt!)

Och så lite dekorerande av pepparkakorna, med granntösen Alicia!

*krax*

/ LindaG / Lämna en kommentar

Precis just nu känns det som jag har vunnit på lotto, Oliver är hos en kompis och leker och har jättekul (fick just en statusrapport) och Maken tog med Lukas till affären (båda två var uttråkade och frustrerade) vilket lämnade mig i ett tomt, lugnt och himmelskt tyst hus!!!

Igår var det ju julfest, väldigt, väldigt lyckat måste jag säga! Trots att jag tyckte jag hade tagit till med gott om tid för att fixa till mig så blev det på håret att jag hann – det var förresten just håret som tog längre tid än jag trodde att få till – men hann gjorde jag, och vi började med en liten förfest på Scandic. Jättekul att se alla som klätt ut sig, det var en klar majoritet cowboys, men där fanns även bröderna Dalton, en häst, en bankir, en saloonlady, en nordstatare och några fler indianer. ÄLSKAR maskerader!

Är väl tekniskt sett mer blekansikte än indian så här års 😉

Därpå fick vi en annorlunda välkomstdrink – spetsad varm choklad ute vid några eldar (vi var på elmia och hade festen), innan det blev dags för kvällens första aktivitet – linedance! Jätteroligt och jag skrattade så jag knappt kunde stå på benen (det blev inte lättare att hålla reda på benen efter lite alkohol), och sedan in i festlokalen där det blev westerninspirerad barbeque och en sjukt god pecan-cheesecake. Kvällen blev ganska lång och som sagt väldigt rolig, jag var hemma runt tvåsnåret nånting, så idag är det ganska segt… Dessutom är jag riktigt hes idag, det beror väl till en viss del på det något höjda tonläget under kvällen, men båda barnen är oxå hesa och hostiga så jag tror inte BARA att jag skrek sönder halsen under kvällen…

Nåväl, nu ska jag krypa upp under filten i soffan och titta på Jamie Olivers jul tror jag, innan barnen är tillbaka!

Krigsmålning på högsta nivå

/ LindaG / 1 kommentar

I morgon (inte på lördag som jag skrev innan, jag är eventuellt lite förvirrad) är det dags för årets julfest med Western-tema här på jobbet. Som jag sagt innan så älskar jag maskerader, men om man inte är helnöjd med sin outfit så är det värre… Man vill ju både känna sig lite fin och dessutom vara bra utklädd! I år fick budgeten (0:-) styra, så det enda klädesplagget jag köpt in funkar att använda till jeans eller så med, så det är inte så jätte”indianigt” (jag tror jag just hittade på det ordet, varsågoda att använda det fritt ;-).

Visst, jag har örhängen och halsband med fjädrar, och jag kommer ha mina svarta ”ugs”, men det kändes inte riktigt tillräckligt, så i går gick jag in för att testa lite varianter på indiansmink med. Hittade en jättecool variant på nätet (som jag visst inte hittar igen) där det är sminkat rakt över ögonen. Som tur var så provsminkade jag igår, det var visserligen lite coolt, men inte särskilt snyggt… (ok, jag gjorde den dessutom på max 5 minuter och lite slarvigt, det var ju mest för att se lixom)

Hmm, inte så snyggt…

Sen hittade jag de här bilderna, så nu lutar jag nog snarare åt nåt sånt här…?



Ja, jo, nu ser ju hon liksom mer indianig ut än mig, såklart…



Sen har vi nåt som ser ut som en 70-tals variant av indiansminkning (men det kanske är ciggen som gör det), som inte är lika extrem.

 Så – vilket ska jag välja??? Eller ska jag skita i allt och klä ut mig till en ko?

Min man är expert på modeller

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag och maken har en tradition, sedan top model började för mååååånga år sedan så har vi följt det varje säsong, och vi har alltid lite intern vadslagning om vem som ska vinna. Man får ett par avsnitt på sig att välja sin favorit, och sedan är det bara att hålla tummarna….

Det sjuka (eller ja, hela grejen är nog ganska sjuk) är att vi börjar bli väldigt bra på det, båda två, och numer är det sällan vi har fel 😉 Roligt med en make man kan titta på sånt med!

Annars har dagen varit seeeeeg som kola (mmmmmm, kola….) och jag har känt mig som en gammal, stel tant (mmmm, bridgeblandning) med världens träningsvärk. Har dessutom varit vääääldigt sugen på chokladefterrätter, MEN jag hoppade ju på LCHF för nästan två veckor sedan (igen) så jag har varit duktig och låtit bli. Kom på hur jag ska få det att funka lite längre, jag ska helt enkelt inte väga mig alls. Det är när jag väger mig jag blir förbannad över att det går sakta, och då ger jag upp…

Nu ska jag prata med en gammal kompis från högskoletiden som är i stan för en gångs skull – väldigt trevligt!

Lättar hjärtat

/ LindaG / Lämna en kommentar

Aaaaahhhh, paus på jobbet, har sprungit som en tätting här på inflytten idag, men nu, i några minuter, verkar det vara lugnt. En stund kvar dock – till åtta blir det väl ungefär – men om man får pausa lite så här så känns det ändå ok.

Men det är rätt coolt ändå, vad ”skönt” det är att blogga. Att bara tömma huvudet på de tankar som flyger runt, oviktiga eller viktiga, utan att bry sig om om någon tycker det är intressant eller inte, det är ju trots allt helt frivilligt att läsa så det blir ju inte samma sak som när man pratar med någon. Däremot är det ju mycket man INTE skriver om med, så klart, inte alltför privata saker och så, men ganska många gånger finns det så pass mycket saker som trängs i huvudet att det blir lite att skriva ändå. Ibland är det bara lite dagbok, men ofta är det bara just den här känslan av att det är SKÖNT att få ur sig det som gör att man verkligen vill skriva! Dessutom är det lättare att skriva än prata, ingen blir uttråkad (eller ja, det kanske ni blir, men då har ni nog slutat läsa redan innan ni kommer hit ner) eller kommer med åsikter som inte ”passar” (haha, det lät lite fel, men ibland orkar man ju inte med olika sorters åsikter). Jag är värdelös på att prata om saker och är expert på att lagra det i mig i stället, men här blir ju åtminstone en ‘liten’ ventil. Det är ju egentligen sjukt egocentrerat att bara skriva om sig själv, det man själv vill och känner, men ibland kanske man behöver vara lite egoistisk…?

Se – nu känns det genast lite bättre igen, tankarna i huvudet faller på plats någorlunda, och de sista justeringarna inför mässan i morgon kan genomföras. Tack för att ni höll mig sällskap!

Blogg bloggeti blogg blogg

/ LindaG / 3 kommentarer

Gud vad less jag är på att bara skriva tråkiga saker om förkylningar, vattenkoppor och öroninflammation, men det känns som det inte händer nåt annat just nu, ja förutom att det är fullt ös på jobbet då.

Så, jag väljer att blogga om nåt helt annat, nämligen lite om bloggarna JAG läser =)

Ja först ut är ju bloggarna som tillhör folk jag känner – självklart Jossans blogg (hon är ju en av mina allra bästa vänner), och även Marias. Båda är ganska dagboksorienterade, men det är alltid roligt att läsa om folk man känner. Därför är det även kul att läsa Alice blogg, hon är praktikant hos oss på Elmia, nyss fyllda 18 och har en liten annan syn på livet än oss gamla slitna småbarnsföräldrar…

En av mina absoluta favoriter är ju den oslagbara Ketchupmamman, har ni inte läst hennes blogg så gör det! Helt klart en av de sakerna som gör att livet känns väldigt mycket roligare! Hon är en skön småbarnsmamma (eller ja, hennes barn är lite större än mina – hur länge räknas man förresten som småbarnsförälder???) som skriver om vardagliga saker med inte bara lite, utan en helt hink med humor.


Ketchupmamman har även gett ut en egen bok baserat på sin blogg, den skulle helt klart stått på min önskelista om jag inte redan läst hela hennes blogg. Ett par gånger, till och med.

Hos Stephanie kan man läsa om en familj som valt en lite annorlunda livsstil – de har just börjat ett liv i husvagn där de kommer åka runt över hela USA och sälja stämplar till scrapbooking! Hon är fantastiskt duktig på att fota dessutom, och det finns mycket fina bilder på hennes dotter på bloggen (såååå söt!).

Sen har vi de ”snygga” bloggarna, Clara och Sanna Lund, båda skriver om mode, inredning och en del mat, men framförallt är det mycket fina foton. Helt klart värda ett besök!

Självklart kan jag inte låta bli åtminstone ett par kändisbloggar med, min favorit är 20-åriga (?) HanaPee som har en riktigt skön självdistans till sig själv, och den klart snyggaste headerna av alla bloggar jag läser!

HanaPee, med världens skönaste minspel!

Känner jag att jag vill förfasas över något extremt ytligt så skrattar jag gärna lite åt Kissie, och vill jag se något annat annorlunda kan jag titta in på Fookie. *host host*

Dessutom finns det en drös bloggar som jag tittar in på utan att följa dem, men jag kan ju inte skriva ett HUR långt inlägg som helst… =) Vad läser ni för bloggar???Länk

Svunna dagar?

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag kände lite oväntat ett styng av sorg idag på vägen till jobbet. Jag var egentligen på rätt bra humör (brukar vara det om morgonarna) och lyssnade på David Guetta’s ‘Sexy bitch’ (jaja, men det är en av mina favoritlåtar, kan inte hjälpa att titeln låter som valfri hiphop’are med guldkedjor har snickrat ihop den… 😉 ) när jag helt plötsligt kände mig oerhört gammal. Ni vet, jag kände lite att det hade varit riktigt kul att gå ut och dansa (helst till just den låten), men om jag skulle göra det nu så skulle nog känslan av att alla yngre ute (eftersom den lilla erfarenhet jag har av utelivet säger att den typen av låtar bara spelas på ställen där den mesta publiken är runt 20) tyckte att man var alldeles för gammal för att skutta runt till den musiken lägga lite sordi på feststämningen.

Så där satt jag i bilen och började önska att jag hade varit ute mer när jag var 20, fast vi var ute i princip varje helg och just då varken hade råd eller lust att gå ut mer gånger i veckan… Det är väl ofrånkomligt att man önskar att man hade gjort vissa saker mer när man var yngre (tex om man kunde gå tillbaka och prata med sig själv när man var 20 – då hade jag bankat mig själv i huvudet och sagt ”för helvete, du är ju skitsmal nu, ta på dig nåt kortkort och gå ut och ragga lite mer” 😉 ), men det har nog ändå inte slagit mig direkt, förrän nu.

Jaha, det här måste vara rekord för antal parenteser i ett enda inlägg, som dessutom inte är så långt… =)