Om det är någon som tvivlar på att våren är på gång så kan jag ju tala om att den helt klart är i antågande. Och pollen med, mycket pollen. Definitivt.

*Atjooooo*

För övrigt sitter jag här och väntar på att få ta en dusch. I varmt vatten då helst – vi har inte haft varmvatten nu på morgonen av någon anledning. Det blev något av en iskall chock skulle man väl kunna säga…. Tvättvatten till Lukas blöjbyte fick jag värma i micron för att inte den stackarn skulle få frostskador på rumpan. Vi har inte fått något meddelande om att det skulle stängas av heller, så antagligen har det väl hänt något, men jag hoppas att det löser det snart. Om inte annat för besökets skull som kommer senare 😉

Jaha ja. Läste precis att ryckningar under ögat (som jag haft i ett par dagar nu) kan vara orsakade av stress eller sömnbrist. Ska det alltså fortsätta tills barnen är tonåringar??? Grymt irriterande ju…

Eller jag kanske kan få försäkringskassan att betala ut sömnersättning, dvs att jag kan ta in på något (lyx-)hotell ett par veckor, helst på Maldiverna, för att få sova så ryckningarna försvinner. Vad tror ni – känns det troligt?

Nu ska jag försöka få lite energi för att röja i den fina högen som samlats på diskbänken, sen blir det nog en sväng till Jossan. Oliver har tjatat om att få träffa A hela veckan nu, han saknar verkligen henne, vi som umgicks nästan varje dag innan.. =)

Det var något som sa ”Swisch” innan. Det var helgen som försvann på två röda sekunder, trots att vi lyckades klämma in en tripp till Linköping med barnen och mina föräldrar – helt galet vad fort just helgerna går!

Men men, det var inte det jag skulle skriva om idag tänkte jag (även om jag varmt kan rekommendera Linköping som dagsutflykt) utan om den något tveksamma karaktären man ibland har som förälder.

Som jag har skrivit innan så är ju Lukas sjukt gnällig just nu – eller som det så fint heter så är han inne i ett utvecklingssprång. Eftersom man som förälder lever med dåligt samvete så passade vi även på att öka på det med en rejäl dos när vår BVC sköterska sa att vi absolut borde sluta med gåstolen till honom. ”I Norge är det redan förbjudet eftersom det hämmar utvecklingen så” hette det. Självklart bannade vi oss själva genast och plockade som duktiga föräldrar bort det hemska djävulsverktyget.

Men så var det ju då det där med att vara frustrerad över att inte ta sig någonstans. Lukas har inte vare sig före eller efter gåstolen verkat vara sugen alls på det där med att krypa. Faktum är att han snarare blir vrålförbannad så fort vi placerar honom på mage eller i krypposition. När man däremot går runt med honom genom att hålla i hans händer så är han heeeelt överlycklig. Så – efter många, många dagars oavbrutet gnällande – har vi nu plockat fram gåstolen igen. Gnäller gör han fortfarande, men nu går det åtminstone att hinna kissa utan att han stortjuter.

Det dåliga samvetet om att vi är DÅLIGA föräldrar som minsann inte satsar till 200% på våra barn får vi helt enkelt leva med, det var det eller vår psykiska hälsa som stod på spel liksom. Och att ha två mentalt instabila föräldrar måste ju ändå vara värre än att ha två med dåligt samvete.

Men jag kanske skulle fråga på BVC om det med…?

(PS. Oliver kröp heller aldrig nåt vidare men älskade sin gåstol och det blev ju folk av honom med)

Jag har väder-otur. På allvar alltså. När jag är ledig så är det nästan alltid dåligt väder, för att inte tala om mina semestrar. Det är dessutom inte bara så att jag inbillar mig heller, det gick till och med så långt att jag tror att kollegorna på mitt gamla jobb bokade sina semestrar så de inte skulle infalla samtidigt som min, eftersom jag alltid får dåligt väder!

Så, i vanlig ordning ska det alltså regna/snöa från idag och hela helgen nu, dvs de dagar jag är ledig.

Men jag är inte bitter.

Om någon hade sagt till mig för 10 år sedan att jag nu skulle sitta i soffan och titta på ‘på spåret’ så hade jag nog antagit att någon tvingat mig. Hade jag dessutom fått höra att jag skulle vara rätt så lullig efter bara ett halvt glas vin hade jag nog asgarvat och pallrat mig ner till Kåren för att få i mig en alkoholmängd som idag förmodligen hade dödat mig. Och då blev jag inte ens bakis! Det här halva glaset lär väl däremot ge mig huvudvärk halva dagen i morgon…

Men NEJ nej nej, jag är inte gammal jag inte! 😉