Håll i er nu, men självaste Ketchupmamman har varit och besökt min blogg! Hon tyckte att jag hade en fin bakgrund och att jag skrev bra, vilket borde motsvara ungefär att få en Oskars eller? Det var i vilket fall väldigt kul! =)

Men nu ska jag inte bli odräglig och snobbig för det inte, utan jag tänkte prata om beroenden istället. Man kan ju vara beroende av en mängd saker, jag är tex beroende av morgonkaffe (åtminstone om jag ska vara någorlunda trevlig), choklad (ni vet när) och att blogga (uppenbarligen), men jag har även ett mer annorlunda beroende som nästan bara min man vet om… Min vetekudde! Eller, som jag kallar den, min hösäck (kärt barn har många namn och allt).

Det är med sorg i hjärtat jag inser att jag måste åka och köpa en ny (igen) eftersom den gamla trotjänaren inte håller ihop längre. Det är så jobbigt att behöva byta sängpartner!

Min hösäck och jag har ett intimt förhållande – det är den enda som VARJE natt får följa mig till sängs och den enda som kan göra mig riktigt, riktigt varm, möjligen med undantag av ett varmt bad då. Min kropp är nämligen lite felinställd när det gäller värmeregleringen – på kvällar har jag inte en chans i världen att få upp värmen, oavsett hur många filtar och tofflor jag än byltar på mig. Vid 4-5 tiden på morgonen däremot kan jag få värsta värmeslagen (hade jag varit äldre hade jag nog sagt vallningar, tur att jag är så ung…) och måste slänga av mig täcket innan jag (nästan) bränner mig. Men nu har det hänt, det som inte får hända – min hösäck är sönder! Jag sliter ut ungefär en om året, men den här har inte riktigt räckt fram till sommaren (då behöver inte ens jag en vetekudde). Eftersom jag inte hunnit köpa en ny får jag nu alltså leva med det lilla störande momentet att jag varje morgon får skopa ut vetekorn ur sängen – inte så skönt att ligga på dem…

Vad har du för udda beroende?

Det var något som sa ”Swisch” innan. Det var helgen som försvann på två röda sekunder, trots att vi lyckades klämma in en tripp till Linköping med barnen och mina föräldrar – helt galet vad fort just helgerna går!

Men men, det var inte det jag skulle skriva om idag tänkte jag (även om jag varmt kan rekommendera Linköping som dagsutflykt) utan om den något tveksamma karaktären man ibland har som förälder.

Som jag har skrivit innan så är ju Lukas sjukt gnällig just nu – eller som det så fint heter så är han inne i ett utvecklingssprång. Eftersom man som förälder lever med dåligt samvete så passade vi även på att öka på det med en rejäl dos när vår BVC sköterska sa att vi absolut borde sluta med gåstolen till honom. ”I Norge är det redan förbjudet eftersom det hämmar utvecklingen så” hette det. Självklart bannade vi oss själva genast och plockade som duktiga föräldrar bort det hemska djävulsverktyget.

Men så var det ju då det där med att vara frustrerad över att inte ta sig någonstans. Lukas har inte vare sig före eller efter gåstolen verkat vara sugen alls på det där med att krypa. Faktum är att han snarare blir vrålförbannad så fort vi placerar honom på mage eller i krypposition. När man däremot går runt med honom genom att hålla i hans händer så är han heeeelt överlycklig. Så – efter många, många dagars oavbrutet gnällande – har vi nu plockat fram gåstolen igen. Gnäller gör han fortfarande, men nu går det åtminstone att hinna kissa utan att han stortjuter.

Det dåliga samvetet om att vi är DÅLIGA föräldrar som minsann inte satsar till 200% på våra barn får vi helt enkelt leva med, det var det eller vår psykiska hälsa som stod på spel liksom. Och att ha två mentalt instabila föräldrar måste ju ändå vara värre än att ha två med dåligt samvete.

Men jag kanske skulle fråga på BVC om det med…?

(PS. Oliver kröp heller aldrig nåt vidare men älskade sin gåstol och det blev ju folk av honom med)

Jag har väder-otur. På allvar alltså. När jag är ledig så är det nästan alltid dåligt väder, för att inte tala om mina semestrar. Det är dessutom inte bara så att jag inbillar mig heller, det gick till och med så långt att jag tror att kollegorna på mitt gamla jobb bokade sina semestrar så de inte skulle infalla samtidigt som min, eftersom jag alltid får dåligt väder!

Så, i vanlig ordning ska det alltså regna/snöa från idag och hela helgen nu, dvs de dagar jag är ledig.

Men jag är inte bitter.

Om någon hade sagt till mig för 10 år sedan att jag nu skulle sitta i soffan och titta på ‘på spåret’ så hade jag nog antagit att någon tvingat mig. Hade jag dessutom fått höra att jag skulle vara rätt så lullig efter bara ett halvt glas vin hade jag nog asgarvat och pallrat mig ner till Kåren för att få i mig en alkoholmängd som idag förmodligen hade dödat mig. Och då blev jag inte ens bakis! Det här halva glaset lär väl däremot ge mig huvudvärk halva dagen i morgon…

Men NEJ nej nej, jag är inte gammal jag inte! 😉

Herregud vad roligt jag hade igår, det var definitivt en av de roligaste händelserna på hela året! En stor del av nöjet var väl i och för sig att komma ut en lördagkväll utan barnen, men det som var roligast var ändå allt trevligt folk på lanet. Till skillnad från kanske mer officiella lan så var ju de flesta som satt på detta i 30-årsåldern, med lite variationer, och många var ju kompisar så då är det ju en bra förutsättning för att det ska bli riktigt kul.

Sen blev det ju inte sämre av att jag och min bror var i det vinnande laget (med 3 andra) i huvudtävlingen i CS =D För visst blir det alltid ännu bättre när det går bra med spelandet med, även om det inte är det viktigaste.

Vi hade dessutom ett dansspel, jag var extremt skeptiskt till det men det funkade väldigt väl (Xbox Kinect) och det visade sig vara hysteriskt kul när man väl testade! Jag som avskyr allt vad sångspel heter skulle absolut kunna tänka mig att köra detta hemma på fester istället… (När man nu ska hinna/orka med det???)

I alla fall är jag supernöjd, men riktigt astrött idag eftersom jag inte kom i säng förrän vid ett-tiden i natt, vilket inte hindrade Lukas från att vakna 05.40 (och 3 gånger dessförrinnan) och tycka att det var morgon.

Nä, nu börjar nog det här bli alldeles för osammanhängande, hjärnan hänger inte alls med känner jag. Tack Karpen för lanet!

Jag erkänner – det bor en liten nörd i mig. Den här nörden gillar verkligen datorspel/tvspel. Så pass mycket att jag idag ska följa med maken och ett stort gäng vänner på ett LAN (dvs man träffas i det här fallet ca 40 pers och spelar tillsammans) ikväll. Det är 3:e året det här lanet anordnas, och i år blir det faktiskt en till tjej som ska vara med, annars brukar jag vara själv.

Att spela är nog ändå min hobby tror jag man kan säga. Jag är uppvuxen med datorspel sedan jag gick på mellanstadiet, och det har liksom hängt med. För det är ROLIGT, riktigt roligt till och med, och jag ersätter gärna en kväll framför TV’n med en kväll framför vårt playstation tex. Allra roligast är det när jag och maken hinner spela tillsammans förstås, även om det inte är alltid det hinns med nu för tiden.

Av min umgängeskrets är det många av killarna som spelar, men få av tjejerna. Lite generationsfråga blir det väl med, och bland de av mina vänner som inte spelar brukar man få lite frågande miner =) Men det är ju egentligen inte en konstigare hobby än att blogga, scrappa, virka eller fota, det är bara det att just den här hobbyn har fått en riktig nördstämpel.

Men det bjuder jag gärna på! =D

Är det bara jag som ibland får en känsla av att man inte är som alla andra riktigt (på ett konstigt sätt då, inte ett ”jag är bättre än alla andra” sätt)? Eller går alla runt och känner sig konstiga ibland, bara att ingen pratar om det?

Har gått och funderat en del på det idag när jag inte har haft så mycket annat för mig. Det ledde mig in på lite tankar om kommunikation. På ett sätt är jag rätt bra på kommunikation, på ett sätt inte. När det gäller icke-emotionella (älskar ordet) saker så är jag bra på det, och annars inte helt enkelt.

Det här är ju ett sätt att kommunicera, med en tapet. Den här är från MrPerswall och är en del av en underbar kollektion vid namn Destinations.

Men så finns det ju så många sätt att kommunicera på med. Jag föredrar skriven kommunikation framför att tex prata i telefon, vilket jag är värdelös på. Pratar jag tex med familj eller kompisar så blir jag distraherad för lätt av allting annat, och så gillar jag inte att inte kunna se ansiktsuttryck och gester. Det gör man ju inte i skriftlig kommunikation heller, men där kan man formulera sig lite annorlunda och kanske tom redigera om sin text så att det framkommer vad man egentligen menar.

Sedan kommunicerar man ju på så många sätt, med kroppspråk, ansiktsuttryck, kläder och tom inredning.

Men för att inte bli alltför långrandig så tror jag att jag avslutar här – kanske borde ha en tävling där den som räknar hur många gånger jag skrivit ”kommunikation” borde vinna??? 😉

Det här blev ett alldeles fristående inlägg kände jag, men vad gör väl det egentligen?

Idag har jag haft väldigt roligt åt lite reklam som slunkit ner i brevlådan. Det är från Home Shop, ni vet en sån där ”tidning” av billigast möjliga papper, med diverse små uppfinningar och importerade saker. Jag tänkte ge några exempel på godbitarna jag hade mest roligt åt…

För varje kvinna

Jag kan liksom se framför mig någon som pillar med mascaran framför spegeln och helt plötsligt får den geniala idéen att göra en plastgrej att hålla runt ögat. Man måste i alla fall ge några poäng för uppfinningsrikedom!

För turisten

Ah, strumpor med en inbyggd fick att lägga tex pengar i. Tillsammans med ett par vita ben, sandaler och shorts så utgör de förmodligen basen i varje turists garderob, och ingen inhemsk invånare kommer någonsin ta dig för turist igen 😉

För den inredningsintresserade

I den här kategorin finns det mycket att välja bland, men jag fastnade för detta underbara sofföverdrag. Men bäst av allt framhävs i annonsen att det är inte bara ett sofföverdrag, utan även ett lyxigt överkast! Vad tror ni, skulle inte den här platsa i varje modernt hem?

För sjuklingen

Åh, men vad är då det här undrar ni? Jo, det här är någon slags socka som motverkar intryckta tår. Vet inte riktigt hur det är tänkt att man ska få på sig skor över, för att inte tala om att man borde få kramp efter ett par minuter med dem på?

För den modeintresserade

Det här är nog nästan min favorit. Jag har äntligen hittat stället där man kan köpa kaftaner! Ni som sett lite på Simpsons vet ju att det måste hänga en kaftan i varje mans/kvinnas garderob… Det bästa av allt är att ett av argumenten för att köpa den här är att ”den är så oerhört figursmickrande – den trollar bort kilon”! Need I say more?

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet! Det är tofflor med kattunge-tryck, broderade stolsitsar, gördlar, gubbkepsar, toalettsitsar och gud vet allt… Som sagt, det gav mig ett riktigt gott skratt i morse, hoppas det roar er litegrann med!