Är det bara jag som ibland får en känsla av att man inte är som alla andra riktigt (på ett konstigt sätt då, inte ett ”jag är bättre än alla andra” sätt)? Eller går alla runt och känner sig konstiga ibland, bara att ingen pratar om det?

Har gått och funderat en del på det idag när jag inte har haft så mycket annat för mig. Det ledde mig in på lite tankar om kommunikation. På ett sätt är jag rätt bra på kommunikation, på ett sätt inte. När det gäller icke-emotionella (älskar ordet) saker så är jag bra på det, och annars inte helt enkelt.

Det här är ju ett sätt att kommunicera, med en tapet. Den här är från MrPerswall och är en del av en underbar kollektion vid namn Destinations.

Men så finns det ju så många sätt att kommunicera på med. Jag föredrar skriven kommunikation framför att tex prata i telefon, vilket jag är värdelös på. Pratar jag tex med familj eller kompisar så blir jag distraherad för lätt av allting annat, och så gillar jag inte att inte kunna se ansiktsuttryck och gester. Det gör man ju inte i skriftlig kommunikation heller, men där kan man formulera sig lite annorlunda och kanske tom redigera om sin text så att det framkommer vad man egentligen menar.

Sedan kommunicerar man ju på så många sätt, med kroppspråk, ansiktsuttryck, kläder och tom inredning.

Men för att inte bli alltför långrandig så tror jag att jag avslutar här – kanske borde ha en tävling där den som räknar hur många gånger jag skrivit ”kommunikation” borde vinna??? 😉

Det här blev ett alldeles fristående inlägg kände jag, men vad gör väl det egentligen?

Idag har jag haft väldigt roligt åt lite reklam som slunkit ner i brevlådan. Det är från Home Shop, ni vet en sån där ”tidning” av billigast möjliga papper, med diverse små uppfinningar och importerade saker. Jag tänkte ge några exempel på godbitarna jag hade mest roligt åt…

För varje kvinna

Jag kan liksom se framför mig någon som pillar med mascaran framför spegeln och helt plötsligt får den geniala idéen att göra en plastgrej att hålla runt ögat. Man måste i alla fall ge några poäng för uppfinningsrikedom!

För turisten

Ah, strumpor med en inbyggd fick att lägga tex pengar i. Tillsammans med ett par vita ben, sandaler och shorts så utgör de förmodligen basen i varje turists garderob, och ingen inhemsk invånare kommer någonsin ta dig för turist igen 😉

För den inredningsintresserade

I den här kategorin finns det mycket att välja bland, men jag fastnade för detta underbara sofföverdrag. Men bäst av allt framhävs i annonsen att det är inte bara ett sofföverdrag, utan även ett lyxigt överkast! Vad tror ni, skulle inte den här platsa i varje modernt hem?

För sjuklingen

Åh, men vad är då det här undrar ni? Jo, det här är någon slags socka som motverkar intryckta tår. Vet inte riktigt hur det är tänkt att man ska få på sig skor över, för att inte tala om att man borde få kramp efter ett par minuter med dem på?

För den modeintresserade

Det här är nog nästan min favorit. Jag har äntligen hittat stället där man kan köpa kaftaner! Ni som sett lite på Simpsons vet ju att det måste hänga en kaftan i varje mans/kvinnas garderob… Det bästa av allt är att ett av argumenten för att köpa den här är att ”den är så oerhört figursmickrande – den trollar bort kilon”! Need I say more?

Jag skulle kunna fortsätta i all oändlighet! Det är tofflor med kattunge-tryck, broderade stolsitsar, gördlar, gubbkepsar, toalettsitsar och gud vet allt… Som sagt, det gav mig ett riktigt gott skratt i morse, hoppas det roar er litegrann med!

Idag har det varit en trög och deprimerande dag, fråga mig inte varför. Trött och lättirriterad, stackars barn, de som varit så goa idag…

Men men, nu ikväll var jag och Jossan och kollade på senaste Harry Potter, hade hört redan innan att den skulle vara en ”transportsträcka”, men jag tyckte inte det var så farligt faktiskt. Schysst film, kul att gå på bio, även om enda biosnackset blev medtagna oliver (extremt duktigt, eller hur?).

Helt allvarligt, tänk vad mycket man kunde göra med en sån här! Jag tycker inte de utnyttjar magin rätt i filmerna, hade jag kunnat trolla hade jag fixat en snyggare garderob till att börja med, det verkar inte ens ha slagit honom… 😉

Just nu sitter jag och kollar på Filip och Fredriks sammanfattning av 2010, jag skulle också vilja göra en sådan, men jag tror banne mig hjärnan står helt still idag, så det kommer kanske en annan dag…

Idag har jag, maken och min bror åkt slalom i Ulricehamn. I efterhand så här skulle vi nog tagit Isaberg istället, men det är ju lätt att vara efterklok…

Det var sjukt mycket folk, och eftersom jag var den enda av oss som hade skidor med mig så blev det till att ställa sig i uthyrningskön. Vi var där 10.20, dvs 20 minuter efter de hade öppnat, men det tog en hel timme innan det var färdigt! Jag hann till och med plocka fram kaffe och lussekatt som vi åt i kön… Tyvärr lika mycket folk i backarna och liftarna.

Däremot var det kanonkul att åka, jag har inte verkligen inte åkt mycket de senaste 5 åren, några vintrar har gått bort när jag var gravid med Oliver och sen Lukas dessutom, så jag insåg ganska snabbt att även om tekniken finns där så är ju inte orken den bästa direkt (surprise surprise). Efter ett par timmar gav jag upp och bestämde mig för att hyra en snowboard istället för att åtminstone få byta musklerna som arbetar, jag har åkt typ två åk när jag var runt 20 så jag tänkte väl att det här fixar jag 😉 Jag tror att hjärnan kanske är lite trög så här efter julen! Jaja, efter att bara ha trillat en gång i (barn)liften så kom jag upp i alla fall. Insåg någonstans här att jag inte är riktigt lika graciös och vältränad som man var när man var 20, fråga mig INTE varför jag inte kunde räknat ut det med arslet innan…

Ja inte såg det ut såhär i alla fall… Förstår inte det?

Jaja, ner kom jag tillslut, och efter ett gäng åk så lyckades jag till och med få till svängarna åtminstone några gånger, lagom tills vi skulle åka hem. Däremot så känner jag mig helt ledbruten och mörbultad efter att ha ramlat på alla möjliga och omöjliga sätt, så hur det blir imorgon ska bli intressant att se!

Nu ska jag sätta mig och avundas alla ljuvliga varelser på Vicorias Secrets fashionshow och försöka bortse från att jag själv sitter i ett totalt osexig underställ med en mörbultad rumpa!

Ifall nån undrar så har Lukas varit lite dassig efter vaccinet idag, med det resultatet att han sovit ganska mycket, vilket i sin tur ger att det här är mitt tredje inlägg för dagen (!)…

Idag slog det mig, när jag var som minst beredd på det – jag börjar bli gammal. Det kunde man ju tycka att jag redan visste, och det gjorde jag väl, men det blev på ett sätt lite påtagligt när jag handlade kebabsallad på lokala pizzerian (av alla ställen).

När jag hade betalat och var på väg ut så kände jag en liten sorg. Inte över kebabsalladen, den var jag jättesugen på, utan över att jag blir inte flirtad med längre. Nu låter det som jag är väldigt självgod, men det är jag absolut inte. Men när man var lite yngre, lite smalare och lite mer vältränad så hände det ju ändå ibland att man blev lite småflörtad med, typ när man köpte en pizza om pizzabagaren själv var i 20-årsåldern och av manligt kön. Eller när som helst när man på något sätt interagerade med nån i samma ålder.

Inte så att det var nåt seriöst flörtande, men ni förstår vad jag menar, det fanns en liten glimt i ögat ibland.

Men, nu när jag handlade av pizzabagaren i 25-års åldern var blicken tämligen artig men tom, och jag insåg att de han såg var inte nån tjej i samma ålder som man kunde skoja lite med, utan det han såg var en lite trött småbarnsmamma över 30. Och det kändes på något sätt lite sorgligt, att den delen ska vara över ”redan”, även om jag inte skulle vilja vara 25 igen, det fanns så mycket man nojjade över då.

Någonstans i mitt huvud så vill jag tydligen tro att det här fortfarande är jag. När inser man att man inte är 20 och vältränad längre?

Så kontentan av det hela var att jag insåg att jag var för gammal för att vardagsflörta när jag handlade kebabsallad – det hade jag inte direkt väntat mig!