Idag har det varit en trög och deprimerande dag, fråga mig inte varför. Trött och lättirriterad, stackars barn, de som varit så goa idag…

Men men, nu ikväll var jag och Jossan och kollade på senaste Harry Potter, hade hört redan innan att den skulle vara en ”transportsträcka”, men jag tyckte inte det var så farligt faktiskt. Schysst film, kul att gå på bio, även om enda biosnackset blev medtagna oliver (extremt duktigt, eller hur?).

Helt allvarligt, tänk vad mycket man kunde göra med en sån här! Jag tycker inte de utnyttjar magin rätt i filmerna, hade jag kunnat trolla hade jag fixat en snyggare garderob till att börja med, det verkar inte ens ha slagit honom… 😉

Just nu sitter jag och kollar på Filip och Fredriks sammanfattning av 2010, jag skulle också vilja göra en sådan, men jag tror banne mig hjärnan står helt still idag, så det kommer kanske en annan dag…

Idag har jag, maken och min bror åkt slalom i Ulricehamn. I efterhand så här skulle vi nog tagit Isaberg istället, men det är ju lätt att vara efterklok…

Det var sjukt mycket folk, och eftersom jag var den enda av oss som hade skidor med mig så blev det till att ställa sig i uthyrningskön. Vi var där 10.20, dvs 20 minuter efter de hade öppnat, men det tog en hel timme innan det var färdigt! Jag hann till och med plocka fram kaffe och lussekatt som vi åt i kön… Tyvärr lika mycket folk i backarna och liftarna.

Däremot var det kanonkul att åka, jag har inte verkligen inte åkt mycket de senaste 5 åren, några vintrar har gått bort när jag var gravid med Oliver och sen Lukas dessutom, så jag insåg ganska snabbt att även om tekniken finns där så är ju inte orken den bästa direkt (surprise surprise). Efter ett par timmar gav jag upp och bestämde mig för att hyra en snowboard istället för att åtminstone få byta musklerna som arbetar, jag har åkt typ två åk när jag var runt 20 så jag tänkte väl att det här fixar jag 😉 Jag tror att hjärnan kanske är lite trög så här efter julen! Jaja, efter att bara ha trillat en gång i (barn)liften så kom jag upp i alla fall. Insåg någonstans här att jag inte är riktigt lika graciös och vältränad som man var när man var 20, fråga mig INTE varför jag inte kunde räknat ut det med arslet innan…

Ja inte såg det ut såhär i alla fall… Förstår inte det?

Jaja, ner kom jag tillslut, och efter ett gäng åk så lyckades jag till och med få till svängarna åtminstone några gånger, lagom tills vi skulle åka hem. Däremot så känner jag mig helt ledbruten och mörbultad efter att ha ramlat på alla möjliga och omöjliga sätt, så hur det blir imorgon ska bli intressant att se!

Nu ska jag sätta mig och avundas alla ljuvliga varelser på Vicorias Secrets fashionshow och försöka bortse från att jag själv sitter i ett totalt osexig underställ med en mörbultad rumpa!

Igår var både en bra och en dålig dag. Det dåliga var att jag vaknade med ont i hela kroppen och en hals som var HELT igensvullen, till och med den där rosa saken som hänger i halsen såg ut som en vindruva… Aj.

Det gjorde att det inte blev något besök hos en väninna som nyligen fått en bebis – ville inte smitta bebisen – och att det inte blev någon runda på stan. Däremot laddade jag med både alvedon och ipren inför den årliga glöggfesten som gick av stapeln i går kväll, så det funkade helt ok.

Den glöggfesten är egentligen en historia för sig, jag tror det är 3:e året vi (eller rättare sagt värdparet) har den, och i går var vi 5 par som var där. Det blev julmats-knytis med hemgjord sill från oss, och köttbullar, jansson, skinka och allt annat som hör till från de andra gästerna. Det är ett av årets absolut trevligaste evenemang med god mat och lekar =)

Nu ska vi se om jag kan komma ifatt mig lite på inlägg:

Dag 17 – mitt favoritminne

Vi hade försökt få barn i knappa 2 år, varje månad var först hoppfull och sedan ledsam när det bara blev – på den jäkla stickan varenda gång. Varje månad tyckte jag dessutom att det kändes som att ”nu, nu har det blivit något” vilket gjorde att det kändes såååå tungt när det inte blev det. Men sen, en vintermorgon i februari, blev det tillslut ett +! Jag tror jag höll andan i en hel minut medans jag stirrade på det där jäkla plusset för att försöka få det att stanna kvar med ren viljestyrka, innan jag började hoppa upp och ner med världens smile på läpparna. Tobbe var inte hemma, han hade åkt till jobbet, så jag åkte till närmsta affär, köpte ett grattis-kort, och inuti skrev jag helt enkelt – Grattis, du ska bli pappa!

Tog med kortet upp till makens jobb, ringde honom för att få honom att komma ut och gav honom kortet. Han öppnade det, läste det med en lite förvirrad min och blev sedan väldigt glad =)

Det är nog ett av mina favorit minnen!

Ifall nån undrar så har Lukas varit lite dassig efter vaccinet idag, med det resultatet att han sovit ganska mycket, vilket i sin tur ger att det här är mitt tredje inlägg för dagen (!)…

Idag slog det mig, när jag var som minst beredd på det – jag börjar bli gammal. Det kunde man ju tycka att jag redan visste, och det gjorde jag väl, men det blev på ett sätt lite påtagligt när jag handlade kebabsallad på lokala pizzerian (av alla ställen).

När jag hade betalat och var på väg ut så kände jag en liten sorg. Inte över kebabsalladen, den var jag jättesugen på, utan över att jag blir inte flirtad med längre. Nu låter det som jag är väldigt självgod, men det är jag absolut inte. Men när man var lite yngre, lite smalare och lite mer vältränad så hände det ju ändå ibland att man blev lite småflörtad med, typ när man köpte en pizza om pizzabagaren själv var i 20-årsåldern och av manligt kön. Eller när som helst när man på något sätt interagerade med nån i samma ålder.

Inte så att det var nåt seriöst flörtande, men ni förstår vad jag menar, det fanns en liten glimt i ögat ibland.

Men, nu när jag handlade av pizzabagaren i 25-års åldern var blicken tämligen artig men tom, och jag insåg att de han såg var inte nån tjej i samma ålder som man kunde skoja lite med, utan det han såg var en lite trött småbarnsmamma över 30. Och det kändes på något sätt lite sorgligt, att den delen ska vara över ”redan”, även om jag inte skulle vilja vara 25 igen, det fanns så mycket man nojjade över då.

Någonstans i mitt huvud så vill jag tydligen tro att det här fortfarande är jag. När inser man att man inte är 20 och vältränad längre?

Så kontentan av det hela var att jag insåg att jag var för gammal för att vardagsflörta när jag handlade kebabsallad – det hade jag inte direkt väntat mig!

Idag har jag blivit kissad i örat.

Höll på att byta blöja på Lukas, och böjde mig ner för att ta fram en ny blöja, när jag fick en härligt kroppstempererad kisstråle mitt i örat. Det var en upplevelse det med, även om jag nog helst ser att jag slipper uppleva den igen!

Andra saker som händer när man har småbarn är att man konstant går runt med en dreggel/kräk fläck på vänster axel, och klassikern att man står och vaggar kundvagnen när man handlar även om inte Lukas ens är med i affären.

Fredag kväll år 2000:

Förfesten har startat, och jag stod förmodligen framför spegeln med bästa tjejkompisarna och sminkade mig inför kvällen. Därefter blev det ett par klädbyten tills man hittade något som såg lagom slampigt ut, varpå resten av kvällen gick till att dansa, dansa, dansa och dricka cider.

Fredag kväll år 2010:

Sitter själv framför TV’n som visar en repris av Ullared, viker tvätt och hoppas att Lukas inte ska vakna. Tobbe är på affärsresa och Oliver sover hos mormor och morfar. Efter det blir det det som alla småbarnsföräldrar skattar högst – sömn. Klädseln för kvällen är t-shirt och mysbrallor.

Fredag kväll år 2020:

Oliver och hans brölande fjortis-kompisar har ockuperat soffan i vardagsrummet, Lukas sitter på sitt rum och spelar Playstation 5 och Tobbe och jag har dragit oss ut till uterummet, där vi eldar i kaminen och dricker ett dyrt rödvin (eftersom vi antingen vunnit på lotto eller fått snuskigt välbetalda jobb). Emma som är 6 år är hemma hos mormor och morfar. Självklart är jag vältränad, smal och har märkeskläder på mig. Om en stund ska vi ut och äta på en exklusiv restaurang (kan man lämna 14 åringar hemma själva???).

Vad spännande det vore att få en tjuvkik in i framtiden! Eller kanske inte, kanske har det hänt någon av oss något?? Eller är vi skilda och lever i helt nya familjer? Lite läskigt att vad som helst kan hända, men ändå tycker jag att jag är rätt så bra att leva i nuet och njuta av det som bjuds!

Vad tror du att du gör om 10 år?