Resignation

Underbara Clara* skriver att den här sommaren är en konstig sort. Nu har hon ju precis gått ut med att hon och hennes man ska skilja sig, så det är väl inte så konstigt, men jag känner lite att jag håller med – och jag vet egentligen inte vad det ÄR med den här sommaren.

Skulle jag välja ett ord för att representera sommaren så skulle jag välja ”resignerad”. Jag menar det på både gott och ont, sånt som jag anser viktigt kämpar jag för, och jag kan i princip inte sluta. En sån sak är att jag så väldigt gärna vill göra saker med HELA familjen, men för att inte både gå sönder själv och ta sönder familjen pga konflikter, förväntningar och mentalt arbete så har jag ”släppt” taget om de båda stora barnen. De har alltid fått erbjudande att följa med på de små utflykter vi tagit, men eftersom de är tonårströtta (tonårslata) så vill de aldrig det, vilket resulterat i att de inte varit med på nånting i år. Inte när vi paddlat kanot, inte när vi badat, inte när vi åkt och fikat nånstans. DE är lika glada och obrydda för det, att hänga med föräldrar är då absolut inte på topplistan för någon av dem, det är kompisar som gäller.

Det känns lite bitterljuvt, JA det är skönt att slippa tjata på och hantera olika viljor, kompromissa med tider och aktiviteter och försöka ta hänsyn till allas känslor. Samtidigt är det en känsla av förlust som infinner sig – det blir inga familjebilder till fotoalbumet för sommaren det här året (symboliskt men ändå viktigt).

Det här har lite gjort att jag tappat motivationen för många saker som jag mentalt kämpat för, och lite rent generellt gjort att få saker känts riktigt roliga. Samtidigt har det då inte gått åt riktigt lika mycket mental energi åt att hantera allas känslor och förväntningar. Jag vet inte riktigt vad jag ska känna, jag är inte så mentalt trött men känner mig samtidigt lite tom och uppgiven, och framförallt känns det så FEL att inte ”kämpa för en gemenskap” – men när jag är den ENDA i familjen som vill ha den så finns det ju ingen poäng med den. Känner mig också lite dum, här går jag och kämpar för att vi ska ha en gemenskap så så är det inte nån som saknar eller efterfrågar den, alltså har jag ju gjort allt i onödan?!

Självklart är lilla F med på allt vi gör, men jag vet att står valet mellan oss och kompisar så vinner kompisar där med, så det är inte lång tid till jag kan få med honom heller – då vet jag inte riktigt hur jag ska ställa mig till allt. Den dagen, den sorgen.

Än följer han med, som tur är.

Så känslan för hela sommaren är konstig, jag känner mig lite planlös och inte behövd, och den ledande känslan är att jag gett upp och därmed misslyckats. Svårt att få nån riktigt go känsla utifrån det…

*Underbara Claras har nu börjat ta ut en avgift för sina blogginlägg, man prenumerar för 49 kr per månad och får då tillgång till alla inlägg. Känner mig extremt kluven till detta, jag förstår behovet att få betalt för sin insats för det är MYCKET jobb med att blogga som hon gör – samtidigt känner jag privat att det är tveksamt om jag kan motivera prenumerationen någon längre stund. Vi får se, jag testar lite – men det är så många prenumerationer som läggs på hög och denna är den som kommer ryka först.

Juli 2025

Så var semestern till ända – fast jag inte alls vill gå tillbaka in i ekorrhjulet igen. Jag vill ha långa dagar med gårdsfix och trädgårdssysslor, vinluncher och vara utomhus hela tiden. Jag vill inte ha bestämda tider, ett schema att passa och vara inomhus framför en dator…. Och då har jag ändå ett jobb jag tycker väldigt mycket om – men jag är hellre ledig, ju.

Eftersom vi var i Schwarzwald under våren så blev det inge längre bravader – som längst har vi varit i Vadstena, men det gör mig absolut ingenting. Det har varit väldigt skönt att få ta dagen som den kommer och inte ha så mycket bestämt, och vi har ändå lyckats hålla nivån på gårdsarbetet mer rimlig än förra året. Årets surdeg blev klar – att byta vindskivor på huset (och på garaget som bonus), dels tack vare att vi fick låna en bra byggställning av en granne.

Jag har pillat in ett antal bilder från mobilen, så här kommer en kort sammanfattning på semesterns aktiviteter – har en del i kameran med men orkar inte sätta mig med den nu.

De stora barnen har varit på varsitt långläger, och i övrigt mest legat hemma, de har sällan velat följa med på våra dagsutflykter.

Det känns inte som vi gjort så mycket, men samtidigt har jag i princip aldrig haft tråkigt, så det har på så sätt varit en bra sommar. Vädret har också varit bra, förutom att de kalla nätterna ställt till det för tomaterna bland annat. Vi kommer dessutom få typ 10 äpplen i år, till skillnad mot förra året när vi hade 100-tals kilo, det känns trist, men är inte så mycket att göra något åt.

Har också läst massor, vilket har varit jättekul. Också skönt att kunna hålla i träningen rimligt, så blir det inte så motigt att starta upp igen.

Nu gäller det att hålla i semesterkänslan så gott det går, det är svårt i vardagen men annars vet jag inte hur jag ska överleva. Hoppas på ”lagom fint” väder, dvs gärna lite regn när jag jobbar men sen fint så jag kan ta nån extra dag ledigt 🙂 Så slipper jag vattna med, även om det inte är så mycket som ska vattnas.

Hur var din sommar, och hur gör du för att hålla i semesterkänslan?

Slutet av juni

Jag tar en paus från de mer personliga delarna här en stund, eftersom många delar är kopplade till människor som inte är aktivt delaktiga i att blogga. Men lite som dagbok funkar ju sidan ändå, så nu kommer en kort överflygning över hur sjutton det går i trädgården egentligen? Och lite om semestern med…

Det är de absolut sista dagarna i juni, och det som såg ut att bli en rekordtidig sommar med stor skörd har verkligen bromsat in eftersom nätterna hela tiden är så pass kyliga. Växthuset får sedan en månad stå öppet dygnet runt, pga jag orkar inte hålla på att öppna och stänga hela tiden, och även tomater, chili och gurka där inne växer låååångsamt. Få blommor på tomaterna med, så just nu ser det inte ut att bli någon vidare skörd, men säsongen har ju ganska långt kvar så jag hoppas jag har fel.

Jordgubbarna har precis börjat mogna

Ute i trädgården kan jag konstatera att jag varken kommer få äpplen, plommon, körsbär eller krusbär, förutom i små, små mängder. Vinbären ser ok ut på sina ställen, andra är hårt åtgångna, sommarhallonen ser halvdana ut, men rabarbern levererar som vanligt mängder – jag har bara inte alls orkat/haft lust att göra nåt med dem än. Blåbärsbuskarna ser ut att leverera för första gången sedan vi planterade dem, vilket ändå är tacksamt.

Den stora vallmon med sina pappersspröda blommor
Stäppsalvia tror jag

Nästan alla tidiga sommarblommor har blommat över – och jag njuter lite extra av de relativt få som blommar nu efter midsommar. Perenner alltså, det är min typ av växt…. Det GÅR inte fröså saker här hemma, det kommer för mycket ogräs och jag hinner inte gå och smådutta med torkkänsliga små fröer, alltså får jag nästan inga sommarblommor. Nu blir det som ett litet vakuum innan sensommaren kommer leverera nya och nygamla blommor, och det mesta är liksom bara grönt i olika nyanser. Jag får lust med mer färg, och planerar in att plantera en stor rödbladig blodbok (eller kanske en blodlönn) mitt i trädgården. Nån dag på semestern ska bilen rulla mot Motala och Blomsterglädje – då hoppas jag hitta nåt kul.

Stjärnflocka, ljus…
…och mörk.
Vi har någon sorts mindre Doftschersmin med, otroligt söt!

Semestern ja, den börjar faktiskt nu på fredag för mig (lördag för maken), och det är efterlängtat såklart. Eftersom vi har varit iväg redan i år så blir det inget direkt planerat – det blir dagsutflykter, gårdsfix och kanske bara lite njut av att bo där vi bor. De stora barnen ska på varsitt läger, lilleman ska ha simskola, det är ungefär det som är bestämt – och det känns så himla skönt. Att få göra precis det man känner för för dagen, inte ha en semester som är inrutad och färdigplanerad, utan som har plats för nästan alla spontana infall vi kan få – eller ja, såklart med hänsyn till barnen då. Det enda vi behöver få gjort är att byta vindskivor – och att måla de som inte är helt kass, allt annat är bara villhöver saker i princip. Känns som precis den sommaren jag och vi behöver.

Röd Fläder, älskar färgen
Salvian är som en stor buske i år
Minns aldrig vad denna heter, men den lyser verkligen upp
Pionerna sen… men de ska få ett helt eget inlägg!

Bilsemester till Schwarzwald

Det har varit lite full rulle med planering inför studenten, men här kommer en kort resumé av vår semesterresa ner till Schwarzwald (sydvästra Tyskland).

Vi har bilat ner, med de två ”mindre” barnen med – den äldsta ville inte åka iväg precis inför studenten (och tyckte allmänt det var väldigt skönt att få rå om sig själv hemma). Men 8- och 14-åringen hakade på såklart, och vi packade alla in oss i bilen. Vi åkte på Kristi Himmelsfärdsdagen (alltså en torsdag) och kom hem den 8 juni, vilket faktiskt bara gjorde att barnen behövde ta 4 dagar ledigt från skolan och vi 5 semesterdagar, trots att vi var iväg 10 dagar. En av anledningarna till resan var att fira att vi varit gifta i 20 år i vår!

Resan gick bra, vi tog oss ner ungefär till Lübeck dag 1, och tog vägen över färjorna vilket ger en skön paus. Vi hade bokat in en extra övernattning på vägen ner med, eftersom vi ville hinna gå och botanisera lite i hyllorna på Citti i Lübeck som har en välsorterad avdelning med alkohol. Mest lite rom och gin som skulle fyllas på, men ändå kul.

Det visade sig att även tyskarna hade ledigt kristi himmelsfärds, så det blev ett tämligen lyxigt hotellrum när vi väl hittade ett för 4 som hade ledigt. Två stora sovrum, inte alls dumt!

Vi hade superfint väder hela resan ner, så med lite mindre avbrott för att bland annat gå i den enorma sportaffären Decathlon (ligger lite varstans i Tyskland) för att köpa bl.a. regnkläder så flöt den på relativt smärtfritt. På lördagen kom vi ner till huset, fräscht och fint, med trevliga hyresvärdar (bokat via Novasol). Vi hade en lägenhet i ett litet hus, men var enda turisterna på plats.

En liten (ouppvärmd) pool fanns med, som nyttjades flitigt av barnen.
Och en fräsch och ganska stor uteplats med grill, pizzaugn och pingisbord. Och barnens bilbanor med då…

Jag har i flera år velat åka på en vandringsresa, och även om det här inte blev riktigt en sån så lyckades vi alla fall vandra LITE i basen till Alperna. Den längsta vandringen ägde rum dagen efter vi anlänt till Tyskland, i vad som skulle visa sig bli typ 32 graders värme, 9 km i längd och 500 höjdmeter… Det blev rätt mycket tuffare än vad vi tänkt oss, men vi kom i alla fall upp och ner allihop.

Utsikten på toppen var fantastisk!
Wolfach, vår utgångspunkt för vandringen.

Väl nere firades det såklart med en jätteglass till var och en!

Vi har varierat mellan att äta ute och att laga mat hemma i huset. Den tyska maten är alltid god och vällagad och i ENORMA portioner, inget ”fancy” men alltid gott liksom. Det bästa är dock – lite otippat – deras fantastiska salladstallrikar man absolut SKA beställa som förrätt, kostar typ 6 euro och är galet goda!

Lite mat ute…
…och lite mat hemma.

Efter första dagens extremvärme så vände vädret, kan man säga, och härifrån var det regn varje dag. Till barnens stora förtjusning så blev det en dag på ett enormt vattenland på måndagen – Rulantica, som är en vattenpark utanför nöjesparken Europa-park. De har både inne- och utegrejor, men vi var mest inne pga vädret. Det var SÅ varm och skönt där inne! Både i luften och vattnet, HELT ljuvligt! Har inga foton därifrån dock, men det är absolut det bästa vattenland jag varit på (är relativt nytt också).

Bild från deras sida – på utedelen. Inne fanns det MÄNGDER med rutschkanor och en massa annat roligt.

Sen blev det lite vilo-dagar, där vi mest försökte få upp orken igen, och försökte förströ oss i regnet. En dag åkte vi över till Strasbourg i Frankrike och gick på köpcentrum, men det var sådär. Torsdagen tog vi en mer ordentlig utflykt och åkte Tysklands längsta linbana upp på ett berg som var 1210 m högt.

Jag älskar absolut inte höjder, men KAN behärska mig om jag måste. Kan säga att linbanan tog 15 minuter att åka i, enkel väg (vi åkte både upp och ner)
Sa jag att den byggdes 1920?!
Schwarzwald är, som ju namnet antyder, otroligt grönt och frodigt, men hade även vackra ängar på bergen.
Det platta området där borta är då alltså Rehndalen. Jag hade av nån anledning inte alls tänkt mig att den var så bred och … tja, platt? Tänkte mig mer som en dalgång eller nåt. Vad fel jag hade?
Det här var högsta berget i krokarna, och man hade makalös utsikt från toppen.
Den lilla ”vandring” (promenad) det blev uppe vid toppen var inte övervarm denna dag, utan snarare tämligen kylig – vilket inte syns på ena barnets klädsel dock.

Sista dagen innan hemfärd – fredagen – hade hela tiden sett ut att bli superfin med 26 grader och sol… tills det var fredag, 20 grader och regn. Den här dagen var dedikerad nöjesparken Europa-park, och blev trots regn en väldigt lyckad dag. Vi fick alla fall nytta av regnkläderna vi köpt!

Nej det är inte snö, det är skum som ska föreställa fjädrar som skakas ur en kudde, i sagolandet.
Väldigt många attraktioner här är VÄLDIGT blöta, är det varm torkar man ju på en kvart men idag fick vi nyttja regnkläderna. Det funkade ju också såklart, även om det motsatta varit trevligare.

Här snackar vi inte blött som i att åka Kållerado (Liseberg) eller Flumeride, här är det SJOK av vatten som kommer över en. Mycket roligt ändå!

Lördag och söndag ägnades åt att bila hem, med en övernattning strax norr om Hamburg. Nu var vädret inte lika kul att åka i, det stundtals VRÄKTE ner regn… Men hem kom vi i alla fall. Det var årets semester, på själva sommarsemestern nu blir det enbart små spontana turer och mestadels hemmavarande.

Semester 2025

I vår firar jag och maken att vi varit gifta i 20 år, och under våren har vi även bestämt att vi ska åka på en resa för att fira. Vi vill gärna vandra i alperna, och inte vara ALLT för långt hemifrån då äldsta inte vill följa med, så valet har fallit på Schwarzwald. Jag ser fram emot detta så himla mycket! Vi blir borta i en dryg vecka – tur vi får hjälp av O med djuren hemma, men det är nog bra om vi har automatbevattning på det mesta i övrigt, haha….

Resvägen ner är inplanerad, med tips på trevliga utflyktsmål på vägen, och med fina vandringsleder markerade på kartan. Har haft stor hjälp av ChatGPT som hjälpt till att hitta det mesta, det hade varit väldigt svårt att identifiera bra vandringsleder annars. Självklart blir det även lite nöjespark, det gillar vi ju allihop också!

Tror det här blir toppen, på sommaren vill vi ju vara hemma, men samtidigt vill vi ju också ibland komma ut och se lite annat – och även om våren innebär en MASSA jobb på gården så får vi försöka lösa det så växter och sånt överlever. Har ni tips på sånt vi inte får missa så hojta gärna till.

Att välja fritt men att ta konsekvensen

Eftersom jag, precis som ni, är priviligierad nog att både leva på en plats och i en tid där man har åtminstone stor rådighet över sitt liv, så innebär ju det att jag har valt saker som för mig till min nutid. Så här lite ”mitt i livet” (i bästa fall) så funderar jag ibland över det, inte om jag har valt fel men vad jag har valt, och vad jag har valt bort.

Många av de val man gör gör ju också att du väljer bort något annat. Inte alla, ibland kan man såklart kombinera en massa val, men de lite större dragen. Nu kanske det är lätt att tänka att jag ångrar de val jag inte gjort, men det är inte det jag är ute efter just nu. Det jag tänker på är att en medvetenhet om de val man gjort och därmed vad man valt bort, kan göra det enklare att acceptera det man inte har. Låt mig ge ett exempel.

Vi valde att köpa den här gården, istället för att bo kvar där vi bodde i stan. Det var, trots ett fantastiskt hus, faktiskt ett lätt val. Däremot var det ju också ett ganska stort val att köpa gård, och det valet gör ju att vissa andra val blir, om inte omöjliga, så svåra att göra. En del av mig vill fortfarande åka på tre veckors bilsemester med familjen till Kroatien och uppleva allt som finns att uppleva där. Men, även om vi inte haft djur som höns, grisar och katter, så är det svårt att lämna en gård 3 veckor under sommaren (vilket är då vi oftast har möjlighet till semester, med tanke på barnens skolgång mm). Andra saker spelar såklart in, det är dyrare att bo här, inte bara för att vi fick lite mer i lån när vi köpte gården, men det är mer saker som behöver lite kärlek och omsorg här än i vårt nybyggda hus. Det är mer trädgård att ta hand om, stängsel som ska bytas, och en massa byggnader som behöver underhåll. Jag väljer gården vilken dag som helst i veckan, för här bor vi ju hela året, inte tre veckor om året. Men det innebär ju inte att jag helt plötsligt inte tycker om och saknar allt det andra vi gjorde, det gör det bara lite lättare att uthärda längtet när jag vet vad vi fick för det.

Ibland, oftast just vår eller höst av någon anledning, så får jag en sån otroligt stark längtan till att bara åka söderut. Alltså själv, att bara ta det jag måste och sätta mig i bilen och åka dit näsan pekar, stanna där jag vill och fortsätta tills jag känner hemlängtan igen. Självklart kan jag inte bara göra det, jag är en åtminstone någorlunda ansvarstagande förälder, maka och arbetande person, men ibland är längtet nästan fysiskt och outhärdligt.

Åh vad jag kan längta efter detta, att åka bort med hela familjen så det bara är vi, inga skärmar, inget annat än bara det vi själva vill göra, och alla har det bra tillsammans.

Jag väljer också i princip alltid mitt hem och familj före vänner – där den största anledningen är att det inte finns så mycket ork och tid över till annat än det. Men då väljer jag ju såklart också bort en del vänner, träffar och annat kul, och det blir såklart ensamt. Jag önskar att jag hade valt att ha ett helt gäng nära vänner, men det känns inte som det är ett val jag kan göra utan mer som att det bara blev som det blev under de förutsättningar som fanns.

Av nödvändighet så väljer jag också att prioritera träning, eftersom jag förstår att om jag inte tar på min syrgasmask själv först, genom att ta hand om mig själv, så kommer jag heller inte vara till hjälp för någon annan.

När det kommit till jobb så tycker jag att jag har gjort bra val, och många olika val. Varje arbetsplats har lärt mig massor, men jag har också lärt mig att inte vara rädd för att testa något helt nytt. Det är jag faktiskt extremt glad för, annars hade jag kanske fortfarande bara varit kvar någonstans av rädsla för att inte välja fel, eller annorlunda. Tänk vad mycket jag hade missat då? Och alla goa människor jag jobbat med, som jag inte hade träffat. Det har varit bra val.

Att stå på en byggarbetsplats iskalla morgnar låter kanske inte som nåt man borde välja, men jag lärde mig så mycket och hade så goa kollegor.

Jag skulle vilja göra en väldig massa saker, men där förutsättningarna inte är sådana att det funkar att göra de valen. Jag skulle ju (som en del av er vet), vilja skriva en bok, men när man har ett jobb som innebär att man till största delen befinner sig framför en dator så kan jag inte välja till att ägna mer tid vid en skärm. Vissa val är svåra att göra när man har barn, men det är såklart inte så att jag för den skull önskar att jag INTE valt barn – det blir kanske bara saker som skjuts på framtiden.

I vardagen hinner man såklart inte med alla dessa val, det bara rullar på, och det är inte så ofta jag ens hinner tänka på dem. Men ibland slår det mig lite tydligare, just att man väljer och har valt, och därmed inte kan gå och gräma sig över de val som inte ”fått plats”, men samtidigt får man ju tillåta sig att smyglängta lite efter andra val.

Det är inte många saker jag hade velat välja annorlunda i, inte som jag kan säga idag i alla fall, mer än att jag verkligen önskar att jag hade valt att inte låta de stora barnen få mobiler förrän de var mycket äldre (har INTE valt alla konflikter det medför, men allt väljer man ju inte själv).

Vad har du valt bort, som du skulle välja bort igen, men ändå saknar?

Tillägg, det motsatta är ju också sant, vårt samhälle ställer ju krav och förväntningar på oss som gör att vi inte riktigt KAN välja, eller ens tänka oss att utforma livet på ett helt annat sätt.

Tre drömmar

Jag skulle behöva ungefär tre liv till, parallellt med det som pågår nu känner jag. Jag vill så himla många saker och det finns helt enkelt inte tid till allt (eller ja, inte resurser heller till vissa saker förstås). Man kunde ju tycka att det är väldigt onödigt att drömma för jag vill ju inte byta ut det som faktiskt har varit (är) en dröm med att bo här på gården, men jag har av någon anledning just nu ett behov av att drömma lite och fundera på saker jag skulle vilja göra. Tror det kommer varje höst, med känslan av nystart, och för varje gång blir jag nog liiite klokare på vilka val jag ska göra.

Ni vet nog redan många av sakerna, men ibland väcks det till liv igen. Lusten att skriva till exempel. Här har det varit lite skralt, men jag skulle ju vilja skriva en bok. I verkligheten får jag ju bara inse att jag inte har tiden att lägga på detta – och i och med att jag har ett jobb som till stor del utgår från att jobba vid ett skrivbord så vill jag absolut inte lägga mer tid på att sitta framför en dator. Jag fattar ju själv att det inte funkar som det är nu, men suget finns ändå där såklart. Kanske kommer det en tid då det finns mer just tid att lägga på detta, när datorn inte rörs övriga tider på dygnet och en stunds kroppsvila bara är skönt, då ska jag skriva.

Jag läser om folk som åker på skrivarhelger, och jag kan absolut förstå lugnet i att inte ha all vardag som ropar på en när man skriver – däremot så behöver jag ju inte direkt åka någonstans för att få vackra, lugna och inspirerande omgivningar direkt.

Sen har jag också hört ganska många i min omgivning som haft exakt den sortens semester jag drömmer om när barnen är lite större – där de har åkt antingen i vanlig bil eller i en liten camper-van och spontant valt hotell runt Europa och sen vandrat. Alltså vilken dröm… Vi har varit föräldrar i nästan 18 år nu och det jag kan sakna är verkligen möjligheten att vara spontan. ”Det går att vara med barn med” kanske du tänker nu, men dels är det absolut inte enkelt att hitta hotellrum för en familj på 5 lite spontant och dels blir det dyrt, för att inte tala om att alla tre barnen också ska vilja vandra så det inte blir en massa gnäll… Så att spontant och utan planer bara åka dit näsan pekar, det drömmer jag om! Och att få vandra med då… Har sån längtan efter den här typen av semester, men tänker att det kanske kommer möjligheter till det allt eftersom barnen blir stora – och då saknar jag väl att semestra med dem såklart.

Kan absolut sakna att bila till Kroatien med, och med många stop i Tyskland, även om de resorna varit allt annat än spontana. Så små barnen var här! (Och vad lika Filip och Lukas är varandra – Filip är ju inte med på bilden här däremot)
Vi har aldrig varit iväg och vandrat ”på riktigt”, men de flesta vandringsleder runt om här har vi testat. Vi lärde oss ju inte det förrän strax innan pandemin kom, så med tre barn har det inte blivit så jättelånga utflykter. Det har dock varit så himla härligt att vandra med barnen också, men nu när två är tonåringar är allt outhärdligt tråkigt, jobbigt och pinsamt tydligen…

Den tredje drömmen är ju den vi har här – vår gård, men då att få mycket mer tid att arbeta med den och med djuren. Det är alltid saker som behöver göras och så vill vi ju ha det, men det blir frustrerande när man inte hinner med nu när vi jobbar igen. Vissa saker kan man ju skjuta på, men allt går inte det med heller. Och det är ju så roligt att jobba här! Skulle utan problem kunna sysselsätta mig hela dagarna, och jag skulle älska det. Den här drömmen jobbar vi ju som sagt på här och nu, och med någon form av långsiktig plan att jobba mindre under sommarhalvåret, men att vänta på saker alltså… det är ju inte min starka sida direkt. Svårt med, för även hur mycket vi än budgeterar mat och omkostnader och gör i princip allt jobb själva så kostar ju material och även djurfoder en del, och hur som hur är vi fem hungriga personer som ska ha bra och näringsrik mat varje dag. Ni vet – priviligierat gnäll, ni har hört det förut.

När man odlar så vill man ju gärna även hinna ta hand om allt, men det tar ju såklart massor av tid. Ska skriva mer om just tomaterna nån dag för övrigt.

Drömmar, drömmar, drömmar. Livet utan dem vore ändå trist – samtidigt är det faktiskt inte svårt att se den dröm i lever i just nu. Tur man kan ha många saker i huvudet samtidigt!

Semestern 2024

För det första – jag är verkligen inte klar med vare sig sommar eller semester. Jag skulle allra helst vilja vara ledig i fyra veckor till, eller åtminstone två, men det är ju som det är och jobbet (och en fast månadsinkomst) kallar. Det är inte jobbet i sig jag är osugen att gå tillbaka till, men jag är liksom inte FÄRDIG med semestern, och framförallt vill jag inte vallas in i vardagslunken igen där vardagarna försvinner och det känns som hela livet rinner mellan fingrarna. Förlåt för o-pepp. Men jag tänkte i alla fall försöka sammanfatta själva semesterveckorna, på samma sätt som jag gjorde förra året.

Maten : 7/10 zucchinis

Jag vet nästan inte vad jag ska skriva för betyg här, för den här semestern har vi ju nästan hela tiden varit hemma och all mat vi lagat har varit väldigt god, men jag saknar kanske lite ”semestermaten”, den man upplever utomlands, och som intas på en uteservering på en restaurang.

Att kunna äta mycket odlat på gården är ju det allra bästa!

Väder: 7/10 solar

Eftersom i princip hela vår semester har utgått från att vi arbetat med saker hemma på gården så måste jag ändå säga att det varit ganska perfekt väder för just det – när väl de inledande veckornas regn gav med sig. Kalla nätter har erbjudit svalka vid sovtid, men med baksidan att badtemperaturen speciellt inledningsvis varit ganska kall. Det enda jag saknat lite – i och med de svala nätterna – har varit några riktigt ljumna och varma sommarkvällar.

Bättre temperatur i vattnet i slutet än i början av semestern dock.

Odlingen: 7/10 gurkor

Jag måste ändå säga att min ambition och insats för årets sådder och odlingar faktiskt har varit mitt i prick. Lagom med plantor av tomat, chili och till stor del blommor, men något för mycket gurka kanske. Än vet vi inte hur skörden blir av majs och vaxbönor, men zucchini verkar också gå ganska lagom – eller ja, det blir ju alltid extremt mycket men med grisarna så är det liksom inget jätteproblem. Det enda jag får konstatera är väl att det inte GÅR att fröså nästan något hemma, det hinner helt enkelt inte ta sig innan det konkurreras ut av ogräs, eller så torkar det för jag inte hinner vattna små fröer tillräckligt aktivt.

En dags skörd av zucchini

Utflykterna: 7/10 bilturer

De utflykter som blivit av i år har i princip bara varit över dagen, för att fika, köpa glass eller för att åka och bada. Vi har bara varit borta en enda natt – hos svägerskan i deras sommarstuga i Västervik. Den utflykten var dock kanon, så det som drar ner betyget är väl kanske att vi inte hunnit göra FLER utflykter. Eller jo, vi var hela familjen ute en heldag och paddlade kanot från Bunn till Ören, DEN utflykten var verkligen toppen! Att det blivit så få har inte bara berott på att vi haft en hel del projekt på gården, men båda de två stora barnen har varit iväg hos kompisar i så stor utsträckning att det liksom inte blivit av. Jag känner att jag kan sakna att åka iväg och bo på hotell nån natt – eller ja, på ett sätt saknar jag ju att åka på en bilsemester i Europa också, men vill samtidigt verkligen inte lämna gården nu på sommaren när den är som vackrast.

När vi inte längre bor nästan vid stadsparken så blir det ett ypperligt utflyktsmål för leksugna barn.

Djuren: 7/10 grisknorrar

Vi fick ju lite oväntat griskultingar förra veckan, ungefär en månad tidigare än vi trott! Det var en höjdare, för de är galet gulliga och väldigt roliga att sitta med och gosa lite mer. Katterna är som alltid följeslagare på gården – när det passar dem – och hönorna är, tja, hönor. Det mesta flyter på liksom – mitt önskedjur fjällnära ko får vänta lite.

Liten kulting som sover i solen

Familjekonflikter : 6/10 skärmförbud

Med förra sommaren i åtanke så var jag lite orolig för den här sommaren, men vi har faktiskt bara haft en riktigt stor konflikt. Att det inte blivit fler beror väl också lite på att de stora inte varit hemma så mycket kanske. Bättre än befarat, men jag önskar att vi fått mer tid ihop.

Återhämtning/Utmattning : 8/10 hjärnceller

Den största energitjuven för min del är absolut konflikter – men förutom då den enda riktigt stora konflikten så har jag till viss del sluppit detta. Vi är olika jag och maken där, jag blir dränerad av småtjafs som han inte ens märker, men det är ju tur att vi är just olika också. Jag har absolut kört slut på mig själv typ alla dagar när vi jobbat med årets projekt och det är ju inte optimalt, men det är samtidigt en annan typ av trötthet än den som mer går på hjärnan. En ENORM hjälp har ju också hormonbehandlingen varit som lyft bort typ all hjärndimma och gjort mig mycket piggare – och att jag sovit bättre.

Nya planteringar, och så pergolan förstås!
Mycket, mycket nöjd över tilläggs-altan med infälld damm med!

Att semestra hemma på gården: 9/10 bönder

Nej men alltså, man vill ju inte åka härifrån på sommaren, det är ju som att bo på ett lantställe och paradis på en gång! Ibland har jag blivit lite rastlös, men då har det räckt med en kort utflykt till Gränna för att äta glass och kolla på turister, så har det känts ljuvligt att komma hem igen. Så fort man sätter sig ner någonstans (vilket vi gjort lite för lite) så tappar man liksom lite andan av hur fint det är, och lugnt och stilla. Nu på kvällarna hörs bara syrsor (gräshoppor eller vårtbitare eller vad det nu är), tran-paret som bor på åkern bredvid och lite gälla skrin från rovfåglarna som bor i skogen en liten bit bort. HELT underbart….

Att sitta här och äta middag, och sen bli kvar för det är så ljuvligt lugnt och stilla… och jag tycker vi gjort det så fint med, där det bara var gräsmatta när vi flyttade in!

Som ni kanske förstår så är alltså vår semester slut, men jag ska göra allt jag bara kan för att fortsätta njuta av sommaren så länge jag bara kan. Vi ska grilla, sitta ute på altanen och fortsätta med alla dagliga göromål som hör årstiden till så att förhoppningsvis tiden på jobbet bara känns som en bisak. Jag ska plocka ut lite semesterdagar här och var så det blir långhelg när det är fint väder, och vi ska åka och kvällsbada med barnen närhelst vi orkar och hinner. Allt för att inte tappa sommarkänslan!

Jag tycker vi fortsätter med sommaren ett långt tag till!

Mitt i juli

Den första veckan av semestern har gått och jag tycker alltid att den här tiden är lite ångestfylld. Tiden går så fort, jag har fortfarande inte en känsla av semester riktigt och jag vill verkligen göra det mesta av det som är kvar! Inte så att vi inte gjort det bästa av veckan som varit, det har mest handlat om att bygga pergola (vilket tar en himla tid när allt ska kapas och sen målas två gånger med minst ett dygn mellan innan montering), och tagit hand om trädgården. Nu är alla barn hemma med, men de två stora har oftast egna planer så det blir mest jag, maken och lilleman som sysselsätter oss om dagarna. Lite träning har det blivit med, jag tycker det är skönt att kunna variera tider och träning efter vad som passar in i livet i övrigt, men till vardags är det väldigt specifika tider som gäller för att man ska få ihop pusslet – nu kan man däremot dra iväg och träna på lunchen och sen ändå ha en skön eftermiddag och kväll hemma.

Det ska upp ribbor som baksida till köket än, och ”takstolar” eller vad man ska kalla det. Pergolan ger den här ytan en jättefin inramning, som jag verkligen saknat!
Att stå i det här uteköket och fixa med dagens skörd eller laga mat – det är nyp-mig-i-armen-härligt.

Jag var ute och fotade trädgården lite häromkvällen när det för en gångs skull var uppehåll, insåg däremot att eftersom vi inte direkt har varit iväg någonstans så har jag i princip inga bilder på familjen (och framförallt inga på mig), men gott om bilder på trädgården… Det mesta växer ändå bra, trots kalla nätter (här har vi typ inte haft över 13 grader nån natt i juli).

Nere vid stallet har de första Dahliorna börjat slå ut – fina mot den röda fasaden.
I blomsterrabatten har försommarens blommor till viss del ersatts av nya. Så himla nöjd över hur detta har blivit!
Den här är nog favoriten, och den är fantastiskt fin att plocka in i buketter med.
En ljuvlig laxrosa buskkrasse har börjat titta upp med blommor på flera ställen – har satt dem som en liten kantrabatt till övriga blommor där jag inte har perenner nog.
I köksträdgården har jag också blommor i år, den här mixen av en ovanlig ringblomma blev jag extremt nöjd över, ska absolut ta många fröer.
Kolla bara vilka häftiga knoppar!
Här hittar man även lite riktigt mörk klint, som kontrast till…
…dessa små sötnosar.
För första gången sedan vi flyttade med vår taggfria björnbär som stod i kruka i förra huset, så ser vi ut att få gott om björnbär. Så skira små blommor….
I växthuset har vi kunna skörda våra första gurkor.
Men tomaterna har en bra bit kvar. Men visst är den vacker? Costoluto Fiorentino (av alla namn man kan glömma så kommer jag ihåg denna?)
Utanför växthuset var jag för sen med att sätta ”tomatburar” som stöd, så en del har blåst och regnat sönder. Verkar ändå bli ok skörd. De har fått stå ut med mycket den här sommaren….

Nu ska vi ut och måla sista gången – i morgon blir det montering på de återstående delarna på pergolan förhoppningsvis.

Hormoner och semestersaker

Alltså, först av allt måste jag bara säga WOW vad många vi är som har eller har haft frågor och funderingar kring klimakteriet! Jag har nog fått tusen frågor veckan som gått, och även om det ju är deprimerande att vi inte vet mer (och att inte hälsovården gör det framförallt) så känns det roligt att ha så många att prata med nu. Dessutom känns det också bra ändå nu att jag faktiskt tog lite mod till mig och SKREV det där inlägget!

Så hur går det då? Jag har ju bara tagit hormoner i en knapp vecka, men två saker skedde omedelbart. Ett – jag har sovit SÅ fantastiskt bra! Alltså jag har sovit så dåligt såååå länge, men sover jag som en stock! Har alltid somnat fort pga jättetrött på kvällarna, men sen sovit dåligt och vaknat många gånger. Nu sover jag nästan natten igenom och är bara lite halvmedveten när jag vänder mig i sängen typ. Två – jag känner mig mycket klarare i huvudet. Det är för tidigt att säga något om minnet, jag har fortfarande problem med ord när jag löser korsord (alltså ord jag VET att jag kan, även vanliga ord, som inte kommer fram) men jag känner inte längre att jag har som en luddig dimma i hjärnan. Tre – jag har i alla fall än så länge inte haft några biverkningar vad jag märkt.

Jag är himla nöjd över min lite kortare frisyr med, känner att det är kul att det händer något och det känns som jag ser lite yngre ut. Känner mig lite fin, det var längesedan!

Det återstår att se om det här kan hjälpa lederna som gör ont när jag tränar, och framförallt är jag nyfiken på om det kan hjälpa till så kroppen klarar lite cardio utan att gå upp i fullt krisläge. I dag på träningen kände jag mig stark – men det kan vara dagsform med, och vi körde inget flås. Vi får se!

Annars har inte direkt semesterkänslan infunnit sig än, det känns mer som det är långhelg (alltså jag har det inte dåligt liksom). Tyvärr fick vi hämta hem mellansonen från lägret i förrgår kväll, han kom hem med 39 graders feber och ont i hela kroppen och huvudet. Stackarn är SÅ ledsen för han missar sista veckan på lägret… Usch, tycker så synd om honom!

Sen har vi äntligen startat med sommarens första större projekt – att bygga pergola! Hittills har vi målat och kapat reglar, men idag blev det montering av själva stommen, och jag tycker det blir sååå bra. Det är en hel del fix kvar, men jag kan inte låta bli utan att visa hur det ser ut just nu:

Vi ska ha lite klätterväxter med, är sugen på både vildvin och rosor. Eller har ni några andra bra tips?

Annars är trädgården riktigt fin nu! Älskar verkligen perenner, de kräver i princip inget och bara levererar… ska absolut sikta på mestadels perenner – när det kommer till blommor då.

Mycket nöjd med färgerna här ❤

I min nuvunna känsla av pigghet så ska vi nog faktiskt kika lite på nån serie eller så nu med, trots att klockan är halv elva?!? Alltså ni förstår inte hur befriande det är… Kram på er!