Att välja fritt men att ta konsekvensen

Eftersom jag, precis som ni, är priviligierad nog att både leva på en plats och i en tid där man har åtminstone stor rådighet över sitt liv, så innebär ju det att jag har valt saker som för mig till min nutid. Så här lite ”mitt i livet” (i bästa fall) så funderar jag ibland över det, inte om jag har valt fel men vad jag har valt, och vad jag har valt bort.

Många av de val man gör gör ju också att du väljer bort något annat. Inte alla, ibland kan man såklart kombinera en massa val, men de lite större dragen. Nu kanske det är lätt att tänka att jag ångrar de val jag inte gjort, men det är inte det jag är ute efter just nu. Det jag tänker på är att en medvetenhet om de val man gjort och därmed vad man valt bort, kan göra det enklare att acceptera det man inte har. Låt mig ge ett exempel.

Vi valde att köpa den här gården, istället för att bo kvar där vi bodde i stan. Det var, trots ett fantastiskt hus, faktiskt ett lätt val. Däremot var det ju också ett ganska stort val att köpa gård, och det valet gör ju att vissa andra val blir, om inte omöjliga, så svåra att göra. En del av mig vill fortfarande åka på tre veckors bilsemester med familjen till Kroatien och uppleva allt som finns att uppleva där. Men, även om vi inte haft djur som höns, grisar och katter, så är det svårt att lämna en gård 3 veckor under sommaren (vilket är då vi oftast har möjlighet till semester, med tanke på barnens skolgång mm). Andra saker spelar såklart in, det är dyrare att bo här, inte bara för att vi fick lite mer i lån när vi köpte gården, men det är mer saker som behöver lite kärlek och omsorg här än i vårt nybyggda hus. Det är mer trädgård att ta hand om, stängsel som ska bytas, och en massa byggnader som behöver underhåll. Jag väljer gården vilken dag som helst i veckan, för här bor vi ju hela året, inte tre veckor om året. Men det innebär ju inte att jag helt plötsligt inte tycker om och saknar allt det andra vi gjorde, det gör det bara lite lättare att uthärda längtet när jag vet vad vi fick för det.

Ibland, oftast just vår eller höst av någon anledning, så får jag en sån otroligt stark längtan till att bara åka söderut. Alltså själv, att bara ta det jag måste och sätta mig i bilen och åka dit näsan pekar, stanna där jag vill och fortsätta tills jag känner hemlängtan igen. Självklart kan jag inte bara göra det, jag är en åtminstone någorlunda ansvarstagande förälder, maka och arbetande person, men ibland är längtet nästan fysiskt och outhärdligt.

Åh vad jag kan längta efter detta, att åka bort med hela familjen så det bara är vi, inga skärmar, inget annat än bara det vi själva vill göra, och alla har det bra tillsammans.

Jag väljer också i princip alltid mitt hem och familj före vänner – där den största anledningen är att det inte finns så mycket ork och tid över till annat än det. Men då väljer jag ju såklart också bort en del vänner, träffar och annat kul, och det blir såklart ensamt. Jag önskar att jag hade valt att ha ett helt gäng nära vänner, men det känns inte som det är ett val jag kan göra utan mer som att det bara blev som det blev under de förutsättningar som fanns.

Av nödvändighet så väljer jag också att prioritera träning, eftersom jag förstår att om jag inte tar på min syrgasmask själv först, genom att ta hand om mig själv, så kommer jag heller inte vara till hjälp för någon annan.

När det kommit till jobb så tycker jag att jag har gjort bra val, och många olika val. Varje arbetsplats har lärt mig massor, men jag har också lärt mig att inte vara rädd för att testa något helt nytt. Det är jag faktiskt extremt glad för, annars hade jag kanske fortfarande bara varit kvar någonstans av rädsla för att inte välja fel, eller annorlunda. Tänk vad mycket jag hade missat då? Och alla goa människor jag jobbat med, som jag inte hade träffat. Det har varit bra val.

Att stå på en byggarbetsplats iskalla morgnar låter kanske inte som nåt man borde välja, men jag lärde mig så mycket och hade så goa kollegor.

Jag skulle vilja göra en väldig massa saker, men där förutsättningarna inte är sådana att det funkar att göra de valen. Jag skulle ju (som en del av er vet), vilja skriva en bok, men när man har ett jobb som innebär att man till största delen befinner sig framför en dator så kan jag inte välja till att ägna mer tid vid en skärm. Vissa val är svåra att göra när man har barn, men det är såklart inte så att jag för den skull önskar att jag INTE valt barn – det blir kanske bara saker som skjuts på framtiden.

I vardagen hinner man såklart inte med alla dessa val, det bara rullar på, och det är inte så ofta jag ens hinner tänka på dem. Men ibland slår det mig lite tydligare, just att man väljer och har valt, och därmed inte kan gå och gräma sig över de val som inte ”fått plats”, men samtidigt får man ju tillåta sig att smyglängta lite efter andra val.

Det är inte många saker jag hade velat välja annorlunda i, inte som jag kan säga idag i alla fall, mer än att jag verkligen önskar att jag hade valt att inte låta de stora barnen få mobiler förrän de var mycket äldre (har INTE valt alla konflikter det medför, men allt väljer man ju inte själv).

Vad har du valt bort, som du skulle välja bort igen, men ändå saknar?

Tillägg, det motsatta är ju också sant, vårt samhälle ställer ju krav och förväntningar på oss som gör att vi inte riktigt KAN välja, eller ens tänka oss att utforma livet på ett helt annat sätt.

Tre drömmar

Jag skulle behöva ungefär tre liv till, parallellt med det som pågår nu känner jag. Jag vill så himla många saker och det finns helt enkelt inte tid till allt (eller ja, inte resurser heller till vissa saker förstås). Man kunde ju tycka att det är väldigt onödigt att drömma för jag vill ju inte byta ut det som faktiskt har varit (är) en dröm med att bo här på gården, men jag har av någon anledning just nu ett behov av att drömma lite och fundera på saker jag skulle vilja göra. Tror det kommer varje höst, med känslan av nystart, och för varje gång blir jag nog liiite klokare på vilka val jag ska göra.

Ni vet nog redan många av sakerna, men ibland väcks det till liv igen. Lusten att skriva till exempel. Här har det varit lite skralt, men jag skulle ju vilja skriva en bok. I verkligheten får jag ju bara inse att jag inte har tiden att lägga på detta – och i och med att jag har ett jobb som till stor del utgår från att jobba vid ett skrivbord så vill jag absolut inte lägga mer tid på att sitta framför en dator. Jag fattar ju själv att det inte funkar som det är nu, men suget finns ändå där såklart. Kanske kommer det en tid då det finns mer just tid att lägga på detta, när datorn inte rörs övriga tider på dygnet och en stunds kroppsvila bara är skönt, då ska jag skriva.

Jag läser om folk som åker på skrivarhelger, och jag kan absolut förstå lugnet i att inte ha all vardag som ropar på en när man skriver – däremot så behöver jag ju inte direkt åka någonstans för att få vackra, lugna och inspirerande omgivningar direkt.

Sen har jag också hört ganska många i min omgivning som haft exakt den sortens semester jag drömmer om när barnen är lite större – där de har åkt antingen i vanlig bil eller i en liten camper-van och spontant valt hotell runt Europa och sen vandrat. Alltså vilken dröm… Vi har varit föräldrar i nästan 18 år nu och det jag kan sakna är verkligen möjligheten att vara spontan. ”Det går att vara med barn med” kanske du tänker nu, men dels är det absolut inte enkelt att hitta hotellrum för en familj på 5 lite spontant och dels blir det dyrt, för att inte tala om att alla tre barnen också ska vilja vandra så det inte blir en massa gnäll… Så att spontant och utan planer bara åka dit näsan pekar, det drömmer jag om! Och att få vandra med då… Har sån längtan efter den här typen av semester, men tänker att det kanske kommer möjligheter till det allt eftersom barnen blir stora – och då saknar jag väl att semestra med dem såklart.

Kan absolut sakna att bila till Kroatien med, och med många stop i Tyskland, även om de resorna varit allt annat än spontana. Så små barnen var här! (Och vad lika Filip och Lukas är varandra – Filip är ju inte med på bilden här däremot)
Vi har aldrig varit iväg och vandrat ”på riktigt”, men de flesta vandringsleder runt om här har vi testat. Vi lärde oss ju inte det förrän strax innan pandemin kom, så med tre barn har det inte blivit så jättelånga utflykter. Det har dock varit så himla härligt att vandra med barnen också, men nu när två är tonåringar är allt outhärdligt tråkigt, jobbigt och pinsamt tydligen…

Den tredje drömmen är ju den vi har här – vår gård, men då att få mycket mer tid att arbeta med den och med djuren. Det är alltid saker som behöver göras och så vill vi ju ha det, men det blir frustrerande när man inte hinner med nu när vi jobbar igen. Vissa saker kan man ju skjuta på, men allt går inte det med heller. Och det är ju så roligt att jobba här! Skulle utan problem kunna sysselsätta mig hela dagarna, och jag skulle älska det. Den här drömmen jobbar vi ju som sagt på här och nu, och med någon form av långsiktig plan att jobba mindre under sommarhalvåret, men att vänta på saker alltså… det är ju inte min starka sida direkt. Svårt med, för även hur mycket vi än budgeterar mat och omkostnader och gör i princip allt jobb själva så kostar ju material och även djurfoder en del, och hur som hur är vi fem hungriga personer som ska ha bra och näringsrik mat varje dag. Ni vet – priviligierat gnäll, ni har hört det förut.

När man odlar så vill man ju gärna även hinna ta hand om allt, men det tar ju såklart massor av tid. Ska skriva mer om just tomaterna nån dag för övrigt.

Drömmar, drömmar, drömmar. Livet utan dem vore ändå trist – samtidigt är det faktiskt inte svårt att se den dröm i lever i just nu. Tur man kan ha många saker i huvudet samtidigt!

Semestern 2024

För det första – jag är verkligen inte klar med vare sig sommar eller semester. Jag skulle allra helst vilja vara ledig i fyra veckor till, eller åtminstone två, men det är ju som det är och jobbet (och en fast månadsinkomst) kallar. Det är inte jobbet i sig jag är osugen att gå tillbaka till, men jag är liksom inte FÄRDIG med semestern, och framförallt vill jag inte vallas in i vardagslunken igen där vardagarna försvinner och det känns som hela livet rinner mellan fingrarna. Förlåt för o-pepp. Men jag tänkte i alla fall försöka sammanfatta själva semesterveckorna, på samma sätt som jag gjorde förra året.

Maten : 7/10 zucchinis

Jag vet nästan inte vad jag ska skriva för betyg här, för den här semestern har vi ju nästan hela tiden varit hemma och all mat vi lagat har varit väldigt god, men jag saknar kanske lite ”semestermaten”, den man upplever utomlands, och som intas på en uteservering på en restaurang.

Att kunna äta mycket odlat på gården är ju det allra bästa!

Väder: 7/10 solar

Eftersom i princip hela vår semester har utgått från att vi arbetat med saker hemma på gården så måste jag ändå säga att det varit ganska perfekt väder för just det – när väl de inledande veckornas regn gav med sig. Kalla nätter har erbjudit svalka vid sovtid, men med baksidan att badtemperaturen speciellt inledningsvis varit ganska kall. Det enda jag saknat lite – i och med de svala nätterna – har varit några riktigt ljumna och varma sommarkvällar.

Bättre temperatur i vattnet i slutet än i början av semestern dock.

Odlingen: 7/10 gurkor

Jag måste ändå säga att min ambition och insats för årets sådder och odlingar faktiskt har varit mitt i prick. Lagom med plantor av tomat, chili och till stor del blommor, men något för mycket gurka kanske. Än vet vi inte hur skörden blir av majs och vaxbönor, men zucchini verkar också gå ganska lagom – eller ja, det blir ju alltid extremt mycket men med grisarna så är det liksom inget jätteproblem. Det enda jag får konstatera är väl att det inte GÅR att fröså nästan något hemma, det hinner helt enkelt inte ta sig innan det konkurreras ut av ogräs, eller så torkar det för jag inte hinner vattna små fröer tillräckligt aktivt.

En dags skörd av zucchini

Utflykterna: 7/10 bilturer

De utflykter som blivit av i år har i princip bara varit över dagen, för att fika, köpa glass eller för att åka och bada. Vi har bara varit borta en enda natt – hos svägerskan i deras sommarstuga i Västervik. Den utflykten var dock kanon, så det som drar ner betyget är väl kanske att vi inte hunnit göra FLER utflykter. Eller jo, vi var hela familjen ute en heldag och paddlade kanot från Bunn till Ören, DEN utflykten var verkligen toppen! Att det blivit så få har inte bara berott på att vi haft en hel del projekt på gården, men båda de två stora barnen har varit iväg hos kompisar i så stor utsträckning att det liksom inte blivit av. Jag känner att jag kan sakna att åka iväg och bo på hotell nån natt – eller ja, på ett sätt saknar jag ju att åka på en bilsemester i Europa också, men vill samtidigt verkligen inte lämna gården nu på sommaren när den är som vackrast.

När vi inte längre bor nästan vid stadsparken så blir det ett ypperligt utflyktsmål för leksugna barn.

Djuren: 7/10 grisknorrar

Vi fick ju lite oväntat griskultingar förra veckan, ungefär en månad tidigare än vi trott! Det var en höjdare, för de är galet gulliga och väldigt roliga att sitta med och gosa lite mer. Katterna är som alltid följeslagare på gården – när det passar dem – och hönorna är, tja, hönor. Det mesta flyter på liksom – mitt önskedjur fjällnära ko får vänta lite.

Liten kulting som sover i solen

Familjekonflikter : 6/10 skärmförbud

Med förra sommaren i åtanke så var jag lite orolig för den här sommaren, men vi har faktiskt bara haft en riktigt stor konflikt. Att det inte blivit fler beror väl också lite på att de stora inte varit hemma så mycket kanske. Bättre än befarat, men jag önskar att vi fått mer tid ihop.

Återhämtning/Utmattning : 8/10 hjärnceller

Den största energitjuven för min del är absolut konflikter – men förutom då den enda riktigt stora konflikten så har jag till viss del sluppit detta. Vi är olika jag och maken där, jag blir dränerad av småtjafs som han inte ens märker, men det är ju tur att vi är just olika också. Jag har absolut kört slut på mig själv typ alla dagar när vi jobbat med årets projekt och det är ju inte optimalt, men det är samtidigt en annan typ av trötthet än den som mer går på hjärnan. En ENORM hjälp har ju också hormonbehandlingen varit som lyft bort typ all hjärndimma och gjort mig mycket piggare – och att jag sovit bättre.

Nya planteringar, och så pergolan förstås!
Mycket, mycket nöjd över tilläggs-altan med infälld damm med!

Att semestra hemma på gården: 9/10 bönder

Nej men alltså, man vill ju inte åka härifrån på sommaren, det är ju som att bo på ett lantställe och paradis på en gång! Ibland har jag blivit lite rastlös, men då har det räckt med en kort utflykt till Gränna för att äta glass och kolla på turister, så har det känts ljuvligt att komma hem igen. Så fort man sätter sig ner någonstans (vilket vi gjort lite för lite) så tappar man liksom lite andan av hur fint det är, och lugnt och stilla. Nu på kvällarna hörs bara syrsor (gräshoppor eller vårtbitare eller vad det nu är), tran-paret som bor på åkern bredvid och lite gälla skrin från rovfåglarna som bor i skogen en liten bit bort. HELT underbart….

Att sitta här och äta middag, och sen bli kvar för det är så ljuvligt lugnt och stilla… och jag tycker vi gjort det så fint med, där det bara var gräsmatta när vi flyttade in!

Som ni kanske förstår så är alltså vår semester slut, men jag ska göra allt jag bara kan för att fortsätta njuta av sommaren så länge jag bara kan. Vi ska grilla, sitta ute på altanen och fortsätta med alla dagliga göromål som hör årstiden till så att förhoppningsvis tiden på jobbet bara känns som en bisak. Jag ska plocka ut lite semesterdagar här och var så det blir långhelg när det är fint väder, och vi ska åka och kvällsbada med barnen närhelst vi orkar och hinner. Allt för att inte tappa sommarkänslan!

Jag tycker vi fortsätter med sommaren ett långt tag till!

Mitt i juli

Den första veckan av semestern har gått och jag tycker alltid att den här tiden är lite ångestfylld. Tiden går så fort, jag har fortfarande inte en känsla av semester riktigt och jag vill verkligen göra det mesta av det som är kvar! Inte så att vi inte gjort det bästa av veckan som varit, det har mest handlat om att bygga pergola (vilket tar en himla tid när allt ska kapas och sen målas två gånger med minst ett dygn mellan innan montering), och tagit hand om trädgården. Nu är alla barn hemma med, men de två stora har oftast egna planer så det blir mest jag, maken och lilleman som sysselsätter oss om dagarna. Lite träning har det blivit med, jag tycker det är skönt att kunna variera tider och träning efter vad som passar in i livet i övrigt, men till vardags är det väldigt specifika tider som gäller för att man ska få ihop pusslet – nu kan man däremot dra iväg och träna på lunchen och sen ändå ha en skön eftermiddag och kväll hemma.

Det ska upp ribbor som baksida till köket än, och ”takstolar” eller vad man ska kalla det. Pergolan ger den här ytan en jättefin inramning, som jag verkligen saknat!
Att stå i det här uteköket och fixa med dagens skörd eller laga mat – det är nyp-mig-i-armen-härligt.

Jag var ute och fotade trädgården lite häromkvällen när det för en gångs skull var uppehåll, insåg däremot att eftersom vi inte direkt har varit iväg någonstans så har jag i princip inga bilder på familjen (och framförallt inga på mig), men gott om bilder på trädgården… Det mesta växer ändå bra, trots kalla nätter (här har vi typ inte haft över 13 grader nån natt i juli).

Nere vid stallet har de första Dahliorna börjat slå ut – fina mot den röda fasaden.
I blomsterrabatten har försommarens blommor till viss del ersatts av nya. Så himla nöjd över hur detta har blivit!
Den här är nog favoriten, och den är fantastiskt fin att plocka in i buketter med.
En ljuvlig laxrosa buskkrasse har börjat titta upp med blommor på flera ställen – har satt dem som en liten kantrabatt till övriga blommor där jag inte har perenner nog.
I köksträdgården har jag också blommor i år, den här mixen av en ovanlig ringblomma blev jag extremt nöjd över, ska absolut ta många fröer.
Kolla bara vilka häftiga knoppar!
Här hittar man även lite riktigt mörk klint, som kontrast till…
…dessa små sötnosar.
För första gången sedan vi flyttade med vår taggfria björnbär som stod i kruka i förra huset, så ser vi ut att få gott om björnbär. Så skira små blommor….
I växthuset har vi kunna skörda våra första gurkor.
Men tomaterna har en bra bit kvar. Men visst är den vacker? Costoluto Fiorentino (av alla namn man kan glömma så kommer jag ihåg denna?)
Utanför växthuset var jag för sen med att sätta ”tomatburar” som stöd, så en del har blåst och regnat sönder. Verkar ändå bli ok skörd. De har fått stå ut med mycket den här sommaren….

Nu ska vi ut och måla sista gången – i morgon blir det montering på de återstående delarna på pergolan förhoppningsvis.

Hormoner och semestersaker

Alltså, först av allt måste jag bara säga WOW vad många vi är som har eller har haft frågor och funderingar kring klimakteriet! Jag har nog fått tusen frågor veckan som gått, och även om det ju är deprimerande att vi inte vet mer (och att inte hälsovården gör det framförallt) så känns det roligt att ha så många att prata med nu. Dessutom känns det också bra ändå nu att jag faktiskt tog lite mod till mig och SKREV det där inlägget!

Så hur går det då? Jag har ju bara tagit hormoner i en knapp vecka, men två saker skedde omedelbart. Ett – jag har sovit SÅ fantastiskt bra! Alltså jag har sovit så dåligt såååå länge, men sover jag som en stock! Har alltid somnat fort pga jättetrött på kvällarna, men sen sovit dåligt och vaknat många gånger. Nu sover jag nästan natten igenom och är bara lite halvmedveten när jag vänder mig i sängen typ. Två – jag känner mig mycket klarare i huvudet. Det är för tidigt att säga något om minnet, jag har fortfarande problem med ord när jag löser korsord (alltså ord jag VET att jag kan, även vanliga ord, som inte kommer fram) men jag känner inte längre att jag har som en luddig dimma i hjärnan. Tre – jag har i alla fall än så länge inte haft några biverkningar vad jag märkt.

Jag är himla nöjd över min lite kortare frisyr med, känner att det är kul att det händer något och det känns som jag ser lite yngre ut. Känner mig lite fin, det var längesedan!

Det återstår att se om det här kan hjälpa lederna som gör ont när jag tränar, och framförallt är jag nyfiken på om det kan hjälpa till så kroppen klarar lite cardio utan att gå upp i fullt krisläge. I dag på träningen kände jag mig stark – men det kan vara dagsform med, och vi körde inget flås. Vi får se!

Annars har inte direkt semesterkänslan infunnit sig än, det känns mer som det är långhelg (alltså jag har det inte dåligt liksom). Tyvärr fick vi hämta hem mellansonen från lägret i förrgår kväll, han kom hem med 39 graders feber och ont i hela kroppen och huvudet. Stackarn är SÅ ledsen för han missar sista veckan på lägret… Usch, tycker så synd om honom!

Sen har vi äntligen startat med sommarens första större projekt – att bygga pergola! Hittills har vi målat och kapat reglar, men idag blev det montering av själva stommen, och jag tycker det blir sååå bra. Det är en hel del fix kvar, men jag kan inte låta bli utan att visa hur det ser ut just nu:

Vi ska ha lite klätterväxter med, är sugen på både vildvin och rosor. Eller har ni några andra bra tips?

Annars är trädgården riktigt fin nu! Älskar verkligen perenner, de kräver i princip inget och bara levererar… ska absolut sikta på mestadels perenner – när det kommer till blommor då.

Mycket nöjd med färgerna här ❤

I min nuvunna känsla av pigghet så ska vi nog faktiskt kika lite på nån serie eller så nu med, trots att klockan är halv elva?!? Alltså ni förstår inte hur befriande det är… Kram på er!

Längtanslistan

Det är många av de bloggar jag följt genom åren som håller på att dö ut, inte så konstigt kanske, och även den här känns ibland som den inte har någon fart längre. Men samtidigt gör det så gott att skriva, det ger åtminstone ett litet utlopp för skrivarlusten, och jag vet inte hur jag skulle hinna och orka ge mig på någon annan typ av skrivande just nu. I alla fall, på några bloggar har det gått runt en längtanslista inför sommaren, den tyckte jag var trevlig att fundera över, så här kommer min för sommaren 2024:

För spänning och förundran

  • Leta sommarkantareller i skogen
  • Vandra John Bauerleden med äldsta sonen
  • Kanske klättra höghöjdsbanan med familjen?
Förra sommaren var ju så gott om svamp att vi hittade med, men det känns knepigt att de finns redan nu? Det är ju en höst-sak att plocka svamp, i mitt huvud…

För lugn

  • Läsa en massa böcker
  • Lyssna på ljudbok
  • Lösa korsord

För själen

  • Dricka kaffe på altanen
  • Äta frukost utomhus
  • Planlöst driva runt i trädgården och fixa med det jag känner för
  • Träffa bror med familj
  • Göra utflykter och äta glass
  • Dricka bubbel i solnedgången
  • Fota mycket, med riktiga kameran

För hälsan

  • Hålla i regelbunden träning med mål 3 pass i veckan
  • Försöka ta några små, korta joggingturer
  • Äta bra och god mat
  • Andas och räkna till 10 (100?) när barnen bråkar

För familjen

  • Äta middag tillsammans även på semestern
  • Se till att även vi vuxna lägger bort telefonerna, så fort barnen är med (allra minst)
  • Ha en skärmfri vecka
  • Ta en gemensam filmkväll (svårast, eftersom barnen nästan alltid vill lägga sin skärmtid på att spela)
  • Åka och bada tillsammans
  • Fiska med äldsta sonen
Såklart mysigt att vara ute med hela familjen, men de två yngre barnen har liksom inte tålamod att fiska

För gården

  • Bygga pergola vid växthuset
  • Byta/Måla och skrapa vindskivor, lägga till fotplåt och justera/byta hängrännor på huset
  • Byta och måla knutar på garaget
  • Göra en plats för soptunnorna på kortsidan av garaget, med skydd framför så de inte syns så väl
  • Bygga ut ena delen av altanen och bygga in en liten damm
  • ….den här listan är tekniskt sett oändlig, men vi stannar här

Planlös

I natt när jag låg vaken efter att ha tröstat stackars lilla F för tjugotionde gången så formulerade jag ett superbra inlägg i mitt huvud. Att han var ledsen är inte så konstigt, han har dubbelsidig öroninflammation och i natt sprack trumhinna nummer två. Det gör ju att han åtminstone inte har så ont, men han hör just nu väldigt dåligt – vi ska in till Öron och kolla läget snart.

I alla fall, en öroninflammation är ju inte så mycket att berätta om. Eller ja, jag har i ärlighetens namn inte så mycket att berätta om alls känner jag, det är ju en del i bloggtorkan just nu. Tycker jag upplever detsamma i de bloggar jag följer, det är ganska mycket färre inlägg nu än det brukar vara?

Jag brukar ju normal sett skriva lite om våra sommarplaner, men den här sommaren är verkligen ett blankt papper får jag säga. Vi har inga planer alls, förutom en vag tanke att åka till Göteborg nån dag och hälsa på min bror och kanske åka mot Västervik för att hälsa på makens syskon, men utöver det så kommer hela sommaren utgå härifrån gården. Det är inget jag klagar över alls, det är fantastiskt här på sommaren, men det känns liksom lite … fel, allt inte ha några konkreta planer för sommaren. Jag satt och tänkte efter häromdagen om jag hade velat bila till Kroatien i år om det varit annorlunda, men bara tanken på att organisera en resa för hela familjen gjorde mig tämligen matt, så nej. Det lurigaste är bara att jag tycker det är svårt att få den där semesterkänslan om man ”bara” är hemma? Jag skulle jättegärna få lite tips på hur man får till det, så det inte bara känns som vardag…

I och för sig så matchar denna kvällsvyn absolut den i Kroatien.

Vi har lite projekt här såklart, framförallt frivilliga sådana som vi kan göra om vi får lust, men även ett som behöver göras – att sätta fotplåt i nederkanten på taket, skrapa och måla vindskivor och eventuellt byta hängrännor till en modell större, som klarar stora nederbördsmängder bättre. Sen står man ju liksom aldrig UTAN saker att göra här, men efter våren när det är ganska många måsten på en gång (om man vill kunna skörda grönsaker senare) så har det lugnat ner sig betydligt. I helgen fick jag lust att rensa av och göra i ordning i ett av våra nyare land, så nu är det så himla fint där – det är bara jag som bryr mig, men jag blir lite glad varje gång jag ser det i alla fall.

Det landet vi började med förra året har tagit sig jättebra och börjat se lummigt ut, till höger här. Tycker dock att mina blåbär vid växthuset växer dåligt…

Det ser också ut som vi kommer få ohemula mängder äpplen i år, förra året blev det inte ett enda ätbart äpple, men i år har jag fällor för rönnbärsmal och sen blommade det ju mer än jag någonsin sett ett äppelträd blomma. Har förstått att fler upplevde den blomningen i år, hoppas bara att träden liksom klarar av det. Hoppas åtminstone på en riklig skörd, så vi kan lämna in för mustning och spara mycket äpplen.

Galet många, men växer inte så tätt så jag tror inte jag behöver gallra så mycket?

Nehej, nu är det dags att ge sig av ser jag. Det har känts så meningslöst att skriva här det senaste, vi får se om det ger med sig framöver. Vill önska er en glad midsommar, lite på förhand, om jag inte skriver nåt mer i veckan.

Livets mening

Igår kväll när vi skulle stänga av TV’n så visades den första Mission:Impossible filmen, från -96 tror jag. Vi var tvungna att googla efter hur gammal Tom Cruise var i den, för han ser ut att vara typ 20 – men han var tydligen 34 då, och är alltså rimligen 62 nu då. I samma veva konstaterade vi oxå att livet går så himla fort, sådär som man gör, och jag tror jag sa nåt i stil med att ”därför gäller det ju att man tar tillvara på det”. Satt sen och funderade lite runt det nu när jag satt i lugn och ro och drack mitt morgonkaffe, så tänkte ta er till hjälp (eller tekniskt sett skrivandet) i att reda ut mina tankar.

Jag har så länge jag kan minnas varit väldigt mån om att ”få ut något” av varje dag, så gott det går, och med ”något” så kan det vara en rolig lunchdiskussion på jobbet, en stund att prata med barnen vid middagen eller att ta en liten stund och prata med maken i soffan innan TV’n åker på. Men det handlar också mycket om ”glimmer” (om jag inte minns ordet fel), alltså att man ser saker runt omkring sig som får det att bubbla lite i kroppen. Det är jag ganska så bra på tycker jag, att gå ut här och lyssna på allt fågelkvitter, att njuta av utsikten på väg till jobbet, att vända ansiktet mot solen om den mot förmodan skulle dyka upp eller att böja sig ner och kolla på den lilla vårblomman som tittar fram. Det är såklart lättast att upptäcka allt sånt och känna bubbel när det är lugnt omkring en, så det blir klart mer på helger än en lite stimmig vardag.

Att fota är ett otroligt bra sätt att njuta av allt vackert runtomkring, som man annars kanske inte ser i lika stor utsträckning.

Men i övrigt då, att ta tillvara på livet, vad betyder det för mig? Om jag börjar i andra änden, det jag tänker att det betyder för många är kanske att resa eller att hänga med vänner. Missförstå mig rätt, jag tycker om att resa och hänga med vänner de få gånger det händer, men det är ändå inte allra längst upp på toppen för mig. Allra mest trivs jag här på gården när vi grejar (tillsammans helst) jag och maken och barnen. Jag funderade på om det är prestationen att göra något som jag låter ta plats, men jag skulle nog faktiskt inte vilja säga det – jag tycker om arbetet tillsammans. Och resultatet sen med förstås, när man kan njuta av något man gjort och som blivit bra, sätta sig på den nya altanen eller gå och plocka en blomma i den nya rabatten.

Det ÄR fantastiskt att resa! Men det är också tämligen utmattande med tre barn – samtidigt som det ger en fantastisk gemenskap. Svår balans! Blev ändå sugen på att resa när jag såg den här bilden från Kroatien, många fina minnen från våra resor….

Det där är lite lurigt, jag vill ju inte känna att jag ”arbetar” bort livet, ska det bli bra så måste man ju också hitta balansen där man bara sätter sig och njuter av det man gör/har gjort. Och det kan vara lite svårt, jag kan vara på väg för att sätta mig och ta en kaffe men så ser man liksom en massa saker som ska göras och så har man rätt som det är druckit sitt kaffe i förbifarten bara. Sen ÄR det ju iofs inte riktigt skönt nog ute än för att sätta sig och njuta av vädret, med lite värme så blir det ju väldigt mycket enklare.

Ska sätta mig fler gånger så här i sommar. Om vädret tillåter då….

Frågan kvarstår lite ändå, kommer jag känna mig nöjd med mina val när jag tittar tillbaka på livet (om jag har den möjligheten) eller kommer jag känna att jag jobbat för mycket? Tänker jag på arbetsliv så kommer jag absolut känna det, att jobba 100% tar alldeles för mycket tid från ens liv, men det är ju inte så att man alltid har ett val. Eller jo, vi skulle kunna sälja gården och sätta oss i en lägenhet nånstans men DÅ hade ju all min mening med livet försvunnit. (Det är priviligerat att ens kunna ha det valet, det är jag mycket medveten om, det är inte på något sätt synd om oss för att vi köpt en gård och behöver arbeta för att ha råd med lån mm). Men kommer jag känna att jag njutit tillräckligt mycket av livet? Jag kanske skulle bli bättre på de där pauserna ändå, de där man bara sitter och njuter av det och de man har kring sig…. Och kanske nån liiiten resa skulle gå att klämma in? Den behöver ju inte gå till Kroatien för att den ska bli trevlig.

Ensam, själv, solo, allena

Jag sitter nerbäddad till hälften i hotellsängen just nu, och kollar på Berg. Eller alltså, hon programleder ju melodifestivalen, men jag gillar verkligen inte den – men jag gillar ju henne så då får jag göra annat när det är musik (typ blogga).

Alltså den här helgen… Den har varit både upp och ner kan man säga. Så gott att checka in på hotellet efter en lång bussresa i fredags! Då blev det en kort runda på nordstan för att handla lite snacks (wasabi-ärtor och torkad mango) och kolla runt lite. Sen blev jag hungrig, så jag gick in i en av Posthotellets tre restauranger (ok, jag hittade ärligt talat inte ens de andra två, satan vad stort det är här?), den som heter typ vardagsrummet och ligger rakt in vid receptionen. Hur mycket folk som helst, och så var det nån hästgala som pågick intill med. Dagens special var Moules frites som jag älskar, så jag tog det och ett glas bubbel. Jättegott var det, men en av musslorna smakade liiite fiskigt. Lugnt tänkte jag, och gick upp på rummet och slappade till Bäst i Test. Somnade en stund, men vaknade redan en timme senare vid 23 och mådde illa och hade ont i magen, hipp hurra…. Klarade mig undan att kräkas (förlåt för detaljer) men mådde riktigt dåligt där ett tag. Efter nån timme kunde jag i alla fall krypa ner i sängen igen, och ta i trä så kunde jag sova natten igenom, så det gick över hyfsat snabbt. Kände mig dock matt och darrig dagen efter så det blev en frukost light snarare än det jag hade sett framför mig… Men gott ändå 🙂

I dag har jag annars knatat runt på stan här – hur mycket folk som helst vilket är jobbigt, men jag har tagit det såååå lugnt och bara gått i min egen bubbla hela dagen. Trodde inte jag skulle orka prova nåt först, men fick ändå feeling och gick in på twilfit där jag fick lite hjälp att hitta ett par BH’ar (deeeeet var en välbehövlig uppdatering av min garderob som inte har gjorts på alldeles för länge). Satte lite i halsen av priset när jag skulle betala men tog som god, konflikträdd svensk bara och tackade och betalade, haha… Iofs som sagt inte igår jag köpte en riktig bh till mig själv. Har faktiskt hittat allt det jag ville hitta – två BH’ar (var ändå 2 för 1, och ändå svindyrt), en sport-bh på rea och ett par träningstajts på kampanj. Hittade också två saker jag inte alls tänkt köpa men som kändes bra, en beige kavaj som jag kan ha till typ allt i min garderob och som funkar bra att ha till jobb-grejor, och sen gick jag in i en second-hand butik som hette typ Beyond Retro där jag efter en låååång stund ändå hittade en jeanskjorta jag gillade – det första second-hand plagg jag köpt! Vill ju inte promota att man ska shoppa en massa saker, men förutom kavajen och jeansskjortan så var ju resten sånt jag behövt, sedan länge. Har tyvärr inga bra bilder, ska försöka fota när jag kommer hem.

Sen blev det en välbehövd stund på hotellrummet för att bara vila, innan jag knatade snett över gatan för att äta på Dubbel Dubbel – kycklingvingar, bao buns och paj choi, gott och inte musslor 😉 Och nu är jag tillbaka här på stället där jag började, i hotellsängen. I morgon går bussen hem igen, och jag längtar efter gården, maken och barnen – det där man aldrig nånsin hinner göra annars. Så, inte helt som planerat, men ändå väldigt skönt med en helg utan ansvar för någon eller något annat än mig själv!

Pssst, att vara ensam om man inte väljer det är ju inte alls samma sak, men när man har tre barn och i princip ALDRIG är ensam då är det verkligen ljuvligt att en kort stund vara just det – men också med vetskapen om att det finns en familj som väntar.

Semestern 2023

Jag vet inte riktigt hur jag ska sammanfatta den här semestern riktigt. På något sätt måste jag försöka dela upp det lite tror jag, i de olika delarna:

Maten : 6/10 pommes

Den får inte högre för att vi ju lagat det mesta av vår mat själva – missförstå mig rätt, min hemlagade mat är kanon och i sig värd ett högre betyg, men på semestern vill jag ju HELST äta helt annan mat, och som någon annan tillagat. Vi körde ju vår ”konstig-mat-vecka” och inhandlade en massa mat från LIDL som körde oktober-fest tema och fick därmed en touch av det tyska köket, men den fick vi ju laga själva med. Bästa maten på semestern var när vi åt tapas i Linköping – och där var också en riktigt bra hotellfrukost. Javisst ja, och så fick vi kanongod Paella utanför Västervik av Tobbes syrra med familj! Annars har vi ju haft som vana att åka på glassutflykter på somrarna för att testa olika gelatos, men det har ju liksom inte varit särskilt bra….:

Väder: 3/10 åskmoln

Alltså, typ regn varenda dag och extremt dåligt med sommarvärme? Ska jag orka en hel vinter med allt mörker så behöver jag TANKA sol och det tog ju slut med det vid typ midsommar… Från extrem torka (att inte den fortsatte är anledningen till att vädret fick 3 poäng och inte 1) och supersoligt till världens trökväder HELA SEMESTERN!?! Vi har inte åkt och badat i en sjö en enda gång sedan vi fick semester, det är ju rent skamligt…. En av de få fördelarna med vädret har ändå varit att det varit bra temperatur att jobba i ute på gården.

Hur ju dock blivit grönt igen…

Odlingen: 3/10 chili

Helt seriöst så har det på det stora hela varit rätt kasst med min odling i år. Det enda som går riktigt bra är gurka. Tomatplantorna är visserligen fina men bär inte alls samma mängder frukt, vare sig i växthus eller på friland. Jag hade stora förhoppningar om chili i växthuset, men den har vuxit riktigt dåligt den med. Jag satte ett antal pumpaplantor av olika slag – nu har de blivit jättestora och fina, men det är nästintill inga anlag till pumpor så jag betvivlar att det kommer bli någon bra skörd. Potatisen har växt i massor, men har tagit stryk av frost och torka så den är i halvbra skick, den jag drar upp. Vitlöken har blivit superdålig skörd av, de som inte ruttnat/frusit bort är väldigt små mot vad de borde vara. Bönor och ärtor har jag inte fått nånting av! Bara Filip som lyckats få lite märgärt i sin odling… Men allra tråkigast tycker jag att det är med att det är ett totalt värdelöst bär-år, med undantag för svarta vinbär – som ändå har en begränsad användning ju. I princip inga hallon, om det inte kommer hösthallon, och inte björnbär heller. Förresten, jag ångrar mig, det ALLRA värsta är att vi inte har ETT ENDA ÄPPLE som inte är maskätet eller angripet på något sätt, vi kommer inte kunna äta ett enda eget fast vi borde ha massor…. Ingen egen must blir det heller! Jag har heller inte haft NÅN lust att sätta nya fröer eller plantor när de jag satt inte klarat sig, så himla trist.

Utflykterna: 8/10 hotellsängar

Vi har ju inte varit på så många utflykter som vi tänkt – mest pga vädret, men de som varit har varit väldigt trevliga! Först ut var ju Västervik, med lite släktfest och häng med svåger och svägers, bra start på semestern och faktiskt åtminstone inledningsvis bra väder.

Typ enda badet i en sjö…

Sen var det lite dött ett tag, men när de stora killarna var hos mormor så blev det en tripp till Linköping med Filip – skönt med miljöombyte, lyxigt med hotellövernattning, och så fick jag med lite fina växter hem 🙂

I onsdags var vi på Liseberg, och det var faktiskt en kanondag med bra väder, trots enorma mängder folk och köer. Helt klart en av de roligaste dagarna på semestern!

Kul att träffa brorsan med!

Djuren: 10/10 grisknorrar

Vi har ju fått tillskott av tre djurslag här på gården under sommaren, först en enda kyckling (ok, kom lite innan semestern men ändå), Gullefjun. Sen flyttade äntligen grannens katt upp sina kattungar hit till oss så vi kunde börja gosa lite mer med dem – de är så söta att jag till och med förlåter dem för att de totalt demolerat alla blommor i mina krukor på altanen när de leker i dem! Sist ut så hämtade vi ju en ankmamma med 5 ällingar till vår damm – har dock en gnagande oro att majoriteten är hanar, vilket skulle bli alldeles för mycket hanar för en enda hona om så är fallet. Vi höll på att spontanköpa 3 Lappgetter med, som komplement till de fyra får vi ju lånar över sommaren och som inte hinner beta av allt riktigt, men vi fick inse att vi inte kommer kunna försörja dem med mat nog i vinter dessvärre. Trist men nödvändigt beslut.

Familjekonflikter : 3/10

Ni som läser här har nog inte missat att vi haft en konfliktfylld semester, och det ÄR inte liksom ”utrett” ännu. Eftersom det handlar om ett av barnen kan/vill jag inte skriva om det här, såklart, och jag märker hur himla mycket hjälp jag har av att formulera mig här. Man kunde ju tycka att jag kunde skriva ett inlägg utan att publicera det, men det blir liksom inte samma sak. I vilket fall, eftersom vi inte kommit någon vart i våra diskussioner här hemma så har det precis hela semestern legat och pyrt en massa ilska och sårade känslor här, så nästan varje dag har det blivit någon form av utbrott för oss inblandade. Det har varit TOTALT dränerande och utmattande, och hur jag än försökt jobba med att inte bli så påverkad så har jag misslyckats totalt, och den här semestern har känts så glädjelös. Som tur är har relationen med maken och övriga barn ändå varit bra dock.

Återhämtning/Utmattning : 8/10 hjärnceller

Egentligen det enda som tagit min energi denna semester har varit konflikten. I övrigt har jag kunnat tanka på mängder med energi genom att vara här hemma på gården, och göra små projekt på ett alldeles lagom sätt. Himla positivt är att jag börjar kunna träna lite flås (har hållit i med åtminstone 2 pass/vecka över sommaren) för första gången sedan utmattningen! Negativt är att jag mer och mer tydligt märker av permanenta (?) skador på minnet, jag tappar ord jag vet att jag kan och mitt närminne är katastrofalt. Har löst typ 100 korsord i sommar, dels för att det är roligt men dels för att träna huvudet lite, men märker ingen förbättring. Men men, allt som allt så känner jag mig ordentligt utvilad, och det har blivit ett gäng sena kvällar – vilket är något jag ABSOLUT inte orkar när jag jobbar. Sömnen har varit kass till och från, men har inte riktigt hittat någon orsak till det.

Att semestra hemma på gården: 9/10 bönder

Nu räknar jag bort vädret då, men jag älskar ju den här gården – och jag mår så himla bra här. De vi träffat här hemma har ofta just den kommentaren – det märks att ni trivs här! Det är så roligt med besök, och jag känner mig lite som om jag ska visa upp en ny bebis – stolt och lite mallig och absolut helt totalt oförmögen till en opartisk bedömning, men det här är det bästa stället på hela jorden…. Vårt första och största projekt med att sätta in en altandörr där det var en husvägg blev också PRECIS så lyckat som jag såg framför mig! Det enda vi inte kunnat göra i den utsträckningen jag kanske hade tänkt har ju varit målning (såklart i vädret), men det kommer ju fler dagar. Och det är ju DET som är det allra, allra bästa med att bo på sitt drömställe, varje dag är ju en ny dag just HÄR! Det är inget sommarställe jag behöver åka ifrån, eller något som *måste* göras något särskilt med för att tiden tar slut, det här är ju vårt HEM! Det enda avdraget i poäng här är egentligen för att man liksom måste laga sin egen mat här hela tiden, det blir lite tröttsamt ibland när man vill göra annat.

Så, det där blev ju typ världens längsta sammanfattning av en semester… Stor kram till er alla, extra till er som börjar jobba i morgon!