Träning

Mellandagar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Puff, idag blev det ett pass på gymmet efter nästan två veckors uppehåll pga förkylning. Var väl i alla fall nästan återställd, men det var lite extra tungt idag ändå, trots lättare vikter. Nåväl, det ger sig ju ganska snabbt när man väl kommer igång igen. Känns mig dock tämligen stel och öm lite här och var nu när man inte tränat nåt vettigt, så jag bokade dessutom in mig på lite Bodybalance ikväll, blir skönt att få sträcka ut sig ordentligt.

Under tiden jag var på gymmet var maken och barnen i Råslätt och åkte skridskor i kylan, hua! Lukas kom runt ett varv innan han övergav isen för snöhögen, han väger ju inget pojken, så han fick ju inte så mycket grepp på den tämligen hårda isen. Oliver åkte mycket mer, men nu är båda pojkarna aströtta, en ligger framför TV’n och en i badet.

För övrigt sitter jag och funderar över om det finns NÅGRA vettiga skidspår i närheten som är åkbara… Skövde var ju toppen, MSOK stugan i Mullsjö helt värdelöst… Hallby håller på och sprutar konstsnö, men jag tror bara det blir på det kortare spåret?

Idag åkte förresten granen och det mesta julpyntet ut, det som är lite mer neutralt vintrigt får stanna kvar en stund till dock. Maken är just och hämtar björkplyfa ute i Bankeryd (eller hämtar och hämtar, han är och köper helt enkelt) så att vi ska kunna få ordning på vår ”kontorshörna” nu innan det är dags att börja jobba igen på torsdag.

Var nästan själv idag när jag kom till gymmet vid 10, trots att det är januari. Lär väl dock inte vara lika ödsligt ikväll när
det är Bodybalance!

Träningsstatistik 2015

/ LindaG / 2 kommentarer

Det här är mest för egen del, och för att det ibland är kul med siffror =) Nu är det i tre år jag gjort en sammanställning av min träningsstatistik varje år, så här kommer detta årets nuffror (jag använder Shapelink för att registrera all träning, tycker det är skönt att enkelt kunna få en översikt så att den träningen jag vill få gjord också blir gjord) :

Antal träningstillfällen
2013 – 156 pass
2014 – 274 pass
2015 – 235 pass

Tränad tid
2013 – 160 h och 19 minuter
2014 – 250 h och 10 minuter
2015 – 222 h och 9 min

Styrketräningspass
2013 – 78 pass
2014 – 130 pass
2015 – 106 pass

Total sträcka (gång, löpning, skidor)
2013 – 128 km
2014 – 319 km
2015 – 380 km

Ska man då göra nån snabb analys av det hela så är det ju att antalet pass är något färre, snittet hamnar på 4½ pass i veckan ungefär. Lite intressant är att se att sträckan blivit längre, trots att jag i princip gett upp det här med löpning, så det är nog vandringen som gett lite resultat här tror jag!

Träningsmässigt ser jag fram emot ett 2016 där jag förhoppningsvis kan åka lite mer längdskidor, och där vandringen kanske får ännu mer utrymme. Min styrketräning och HIIT är jag ganska nöjd med de totalt 4 pass i veckan jag kör – det är helt enkelt min basträning för att må bra. 

Äntligen snö!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Puh, tillbaka från två dagar i Skövde… Min förkylning har inte gett med sig, jag känner mig småhängig och rejält förkyld men har ingen feber i alla fall. Badade inte så länge, utan satt bredvid en del medans maken busade med ungarna i poolen, men det var väl ändå inte det bästa man kan göra med en förkylning antar jag.

Idag var det ju sånt fantastiskt väder, så vi gav oss ändå upp till Skövdes längdskidspår efter en kanongod hotelfrulle, Oliver har fått nya skidor av mormor och morfar i julklapp och var sugen på att testa dem – och jag var oxå jättesugen på att åka skidor ska erkännas… Det är galet kul tycker jag, även om det nu gick tämligen sakta och med många stop när man ska lära Oliver att åka upp och ner för backar. Jag höll på att vända och ge upp efter 200 meter när han brutit ihop ungefär 8 gånger, men faktiskt så vände det och gick riktigt bra (speciellt med humöret) efter bara en liten stund. Lagom takt blev det ändå för mig, som just nu blir andfådd av ingenting. Superskönt att komma ut i snön, och jag njöööööt av det vackra vinterlandskapet – tyvärr dog min mobil (hade glömt laddare) så jag kunde inte fota mer än det här, men ändå…

Jag gillar ju snön jättemycket, jag älskar att åka slalom även om jag hittills bara haft råd med en enda skidsemester och det var när vi åkte med ett gäng på högskolan… Hahaha, vi hade med oss mat för hela veckan, köttfärs på 7 olika sätt.. Skulle väl kunna åka på skidsemester nu kanske, men då har vi inte råd med sommarsemester och på nåt sätt har jag svårt att prioritera bort den. Kommer det snö och fryser på så kan man ju åtminstone ta sig till Isaberg eller så över dagen, så får man åka åtminstone EN gång! Tills dess hoppas jag på att de ska fixa längdspåren i Hallby, funderar även på att kika hur det ser ut i Mullsjö, de brukar ju alltid ha mer snö än det är här! Och kanske att man kan ta det lite varligt och åka fast man är förkyld……

Saknar gymmet med, jag har ju oftast ganska pressat schema när jag tränar på lunchen, så jag hade verkligen sett fram emot lite längre och mindre stressade pass nu under jullovet. Fan oxå =( Dum timing det här, men vad ska man göra.

Ifall jag inte får tummen ur och hinner skriva mer innan nyår, så vill jag passa på att önska alla mina läsare ett Gott Nytt År, och tacka så mycket för att ni har hängt med nu i år!

Något att bygga på

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag har jag gjort det hälsotest som erbjuds via mitt jobb en gång vartannat år. Det gick bra, och jag fick i princip samma resultat som för två år sedan, något sämre dock (inte så konstigt med tanke på att jag tränade ännu mer då) och så var jag lite tyngre. Inga överraskningar med andra ord.

Det som är fascinerande är dock att mitt sätt att leva är ”rekommenderat om man ska bibehålla hälsan över en längre period”. Dvs de 4 träningstillfällen jag har i veckan, kombinerat med vettig kost och att jag står upp och jobbar, det är en förutsättning för att jag ska kunna fortsätta må bra och leva (förhoppningsvis frisk) länge. Det här är samma livsstil som de flesta tycker är ”väldigt duktigt av mig”, när de själva kanske inte gör något av sakerna, alltså det som jag anses göra ”duktigt” är helt enkelt en förutsättning för ett vettigt liv, inget mer och inget mindre.

Hur hamnade vi i ett samhälle där det blev så här, där det är norm att vara stilla hela dagen på jobbet för att sen gå hem och sova bort kvällen i soffan? Det är ett jädra jobb varje vecka att se till att man kommer iväg på de träningar man behöver och att försöka se till att åtminstone hela kosten inte består av dessert, men det finns ju egentligen inget annat alternativ heller, så det är bara att bita ihop.  Det gör mig ledsen att veta att folk inte mår så bra som de borde göra, och är tröttare än de borde vara… Om jag vill önska er alla nåt i julklapp så är det orken att se till att ni alla får ett så bra liv som ni kan ha, fyllt med en massa roligheter, ork och livskraft!

(Hade funderingar på att trycka in ett inspirations citat här, fast de låter ju alltid så sjukt cheesy… Men vad fan, det får bli ett ändå!)

…vilket är att gå och träna för att orka vara den jag vill vara. 

36 år senare….

/ LindaG / Lämna en kommentar

Insåg att det var väldigt längesen jag skrev nåt om min träning, den har ju ändrats lite det senaste halvåret eller så, mest för att jag kände att jag inte längre hade riktigt orken eller drivkraften att hålla kost och träning på riktigt samma nivå som innan.

Nu har jag landat i någon form av riktigt bra basrutin däremot, på ett sätt som gör att träningen GER energi utan att i princip kräva någon mental ansträngning alls – för att vara utan träning är inte längre ett alternativ, inte när man vet hur mycket piggare man blir och hur mycket bättre man mår.

Nu ser rutinen ut som följande, det är tung styrketräning på lunchen två – tre gånger i veckan (ok nästan alltid två gånger) och så är det min lördags-HIIT som även blivit ett pass på tisdagkvällar. Alltså, fyra pass i veckan, tämligen högintensiva men inte så tidskrävande, och med tanke på att det bara är ett av dem som sker kvällstid så känns det inte som det direkt tar av min tid. Sen försöker vi ju komma ut så mycket som möjligt på helgerna, men då är det liksom inte för att träna man går ut, det är för att det är så skönt och det ger så mycket annat!

Kosten då… Jag gjorde ju ändå en hyfsat rejäl resa där med, men för att gå ner, eller ens hålla den vikten jag kanske egentligen skulle vilja hålla, så krävs det 110% ansträngning precis hela tiden. Det går liksom inte… Så, med ett antal kg plus på vågen så har jag liksom fått inse att det får vara bra nog med att hålla en vettig kost, men inte en perfekt sådan. Försöker bara lära min hjärna att den också får nöja sig.

Ta mig tusan, det här ger ju ett alldeles vanligt liv, att det skulle ta 36 år att komma fram till … 😉

Ja, jag är en periodare….

/ LindaG / Lämna en kommentar

På nåt sätt så är det ju ändå svårt att inte lära känna sig själv ju äldre man blir. Jag har tex en sida hos mig som jag är lite kluven inför, jag är nämligen helt klart en periodare.

Nu för tiden blir det inte så många såna här inlägg längre, men
träningen fortgår löpande, dock med lite mindre intensitet. 

När man är liten är det tydligt och inte så långa perioder, och de flesta barn verkar vara periodare av ett eller annat slag, en vecka är det hästar som gäller, nästa är det klättring, LEGO eller kanske dinosaurer. Inte så konstigt, det finns ju en hel uppsjö av intressanta saker man vill ta till sig!

Jag har däremot plockat med mig den här egenheten även som vuxen, fast det numer handlar om perioder på en sisådär 2-3 år snarare än 2-3 veckor. Det har både för- och nackdelar, men ibland har jag svårt att bestämma mig för vilket som är övervägande.

Några perioder har ni fått följa med i här på bloggen, ni som läser frekvent, tex när jag började träna ordentligt för några år sedan, och sen nu när jag nyligen kom på det där med att vandra tex. Fördelen är att jag ju gärna lär mig så mycket som möjligt om det jag är inne på, så man utökar ju sina kunskaper på det sättet, och dessutom försöker jag att få med mig de bästa sakerna ur varje period även vidare in i nästa – tex nu när jag kanske inte har det brinnande engagemanget för träningen som sådan längre, men fortsätter träna så mycket som möjligt ändå eftersom jag vet hur bra jag mår av det. Dessutom upptäcker man ju ”en ny värld” varje gång man kommer in i en ny period, jag hade ju ingen aning om hur ”träningsvärlden” såg ut innan jag var mitt i den tex.

Ni lär få se en hel del inlägg åt det här hållet nu framöver däremot!
Nackdelen då? Jo, dels blir jag gärna lite väl intensiv, speciellt i början av en period, men samtidigt är det ju så himla roligt att få ge sig hän åt en ny hobby lite. Att ha nåt att drömma om och planera runt, det är ju grymt kul! Sen blir väl nackdel nummer två att tex mina föräldrar som vet att jag är en periodare har väldigt svårt att ta mina nya intressen på allvar, lite orättvist kan jag på ett sätt tycka, eftersom jag ju alltid menar allvar med min nya hobby, även om den inte kommer förbli mitt liv i 20-30 år framöver.

Haha, med detta i ryggsäcken så kan man väl ändå konstatera att det faktum att jag och maken nu varit ihop i ca 16 år är en rejäl bedrift, från oss båda!

Jag har ju två ständiga kärlekar och intressen ändå, den här karln som står ut med alla mina olika perioder, och så min kärlek för mat (kan de hänga i hop kanske?!?!). Ja barnen med, såklart!

En liten, liten muskel

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag har ju kämpat på sen en dryg månad tillbaka för att aktivera baksidan av låret och rumpan när jag rör mig, nåt jag tydligen rationaliserat bort under vuxen ålder. Det börjar ta sig, jag får fortfarande tänka på det aktivt, men nu använder jag ”hela” benen när jag går, inte bara framsidan av låret. Nu är ju inte 6 veckor så lång tid, men faktiskt går det att se att jag åtminstone börjar få en hamstring 🙂

Nej, den är inte stor än, men ändå! Med lite tid hoppas jag på att få lite bättre balanserade benmuskler. 

Det är ju inte lätt att se när det händer saker med kroppen, för det händer ju verkligen inte över en natt, och då är det tacksamt att kunna jämföra med bilder när allt verkar stå still, även om det nu fortfarande är knappt märkbart.

Inte nudda vatten

/ LindaG / 1 kommentar

Nu har det varit VAB till och ifrån i ett par dagar, först med Lukas och nu sist med Oliver. Det verkar vara nån rejäl förkylning, med halsont och lite hosta, men ingen direkt feber, lite av symptomen kan jag räkna ut eftersom jag också har dem….

Därtill är det maxtryck på jobbet, vilket ger en del kvällsjobb. Ihop med det faktum att man blir tämligen stillstående/-sittande såna där dagar så känner jag extra tydligt att min kropp absolut mår bäst av att röra sig (nu när den är van), så i går eftermiddag fick det bli åtminstone en promenad för att få lite blodcirkulation i axlar, ben och rygg – väldigt skönt!

Något klafsigt ute nu däremot… Fast också lite kul att skutta mellan pölarna 🙂

Men det är ju så himlans fint nu samtidigt, luften är klar, men inte kall, och igår sken eftermiddagssolen på mig mellan träden.

Ja ok, jag vet att det är lite tunt med substans här inne nu, jag skyller på att det mesta av min kreativitet går åt på arbetstid… Men snart kommer det lite nya recept med, så håll ut!

En inaktiv rumpa?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Tur att man aldrig är för gammal för att lära sig saker, i går fick jag något av en ”uppenbarelse” faktiskt, relaterat till träning.

Jag gick hem igår, och helt plötsligt när jag går i Dunkehallabacken inser jag att jag bara använder framsidan av låret och går lätt dubbelvikt?!? I mitt huvud använder man ju rumpan och baksidan av låret när man går i en uppförsbacke, så jag försökte göra om mitt gångsätt genom att tänka att jag skulle låta rumpan och baksidan av låret vara det som skulle driva mig uppåt, och helt plötsligt gick jag ju dels med rak rygg och så blev det ju inte så jobbigt längre (mina lår var nog rätt trötta vid det laget). 
Väl hemma blev jag lite mer nyfiken på fenomenet, jag har länge suktat efter de snygga hamstrings jag tex ser när jag tränar på racketcentrum, när de lite yngre tennistjejerna är inne på gymmet och tränat, men mina egna hamstrings (och till en viss del rumpa) förblir yttepyttesmå… 
Låret ska ju inte bara ha en stor muskel framtill, som på mina ben, det ska ju såklart ha en muskel bakåt med.
Hittade en bra exempelbild någonstans från nätet (det här ar absolut inte jag alltså)…
Satt och läste in mig lite på ämnet och konstaterade först och främst att det tydligen är extremt vanligt att man har inaktiva hamstrings och rumpmuskler, på grund av en alltför sittande vardag från skolåldern och uppåt. Därmed får man inte heller den effekten på sina gymövningar som man vill ha – jag har tex aldrig riktigt känt att knäböj tar på rumpa och baksida lår, för mig tar det bara på framsidan, hur jag än gör, och dessutom kan en svag baksida ge ryggproblem pga dålig hållning i vardagslivet. Knäproblem verkar vara en vanlig bieffekt med, eftersom vader och framsida lår får arbeta ”övertid” för att kompensera…
Så, jag känner att jag är något på spåren här, jag ska försöka leta mig fram till lite övningar för att aktivera mina totalt försvagade hamstrings (inte konstigt att jag kämpar som tusan med vissa yogapositioner kom jag på nu), för att se om jag kan ändra på det här och aktivera mina hamstrings / rumpa både på träning och till vardags!
Alla tips tages tacksamt emot…..

I egna skor

/ LindaG / Lämna en kommentar

Vi testade ju att vandra för ett par veckor sedan, och kom på att det på det stora hela var en väldigt trevlig sak att göra. Dessutom har jag ju tagit med barnen (på cykel) ett par längre rundor i skogen, vilket både de och jag har tyckt varit väldigt roligt, så jag känner nog att det här skulle kunna ge mig lite ny energi i vardagen när mycket känns lite … tråkigt.

Däremot så har jag ju inte haft så mycket till skor – när vi gick John Bauerleden gick jag helt enkelt i mina löpskor, vilket funkade helt ok, men vristerna var jättetrötta efter en dag och min ena stortånagel har än idag ett rejält blåmärke på sig, men jag ville ju liksom testa först om jag över huvud taget gillade att vandra. Sedan dess har jag letat lite efter ett par vandringskängor – men eftersom jag inte vet hur mycket jag kommer använda dem så vill jag inte lägga så mycket pengar på dem (vilket visade sig vara ganska svårt, herregud vad mycket friluftsgrejer kostar?!?!). Kom fram till att XXL har mest prisvärda skor vad jag kunde hitta, och igår hittade jag de här, som med en annan sula i satt helt perfekt!

Relativt nätta och inte så stela, höga i vristerna och lite bredare framtill – passade mig perfekt!

Självklart kunde jag inte hålla mig, så det blev en promenad runt 6 km spåret runt Hallby, ett tämligen kuperat litet skogsspår som faktiskt kan få likna John Bauerleden i miniformat. Skorna funkade kanon, det var rätt stor skillnad att gå i ett par ”riktiga” ändå. 
För övrigt så hittade jag lite bilder från vår vandring i kameran, så här kommer en drös 🙂
Jag o brossan, precis i början av leden, pigga och glada 😉

Klart man måste ha lite fikapaus med. 

Jag och maken, när vi väntar på skjuts från att ha gått hela dagen, kan säga att det var lagom motigt att ens ställa sig upp och gå fram till bilen, men vi var glada i alla fall!