Del 25 i träningsbloggsutmaningen.

Jag började gå på simskola när jag var 5-6 år nånting, och sen simtränade jag tills jag var omkring 15 skulle jag tippa på (kommer inte ihåg exakt när jag slutade faktiskt), men det var liksom aldrig nån jättekärlek för min del, utan något som man bara ”gjorde” – som att borsta tänderna… Bristen på motivation och det faktum att man som tonåring kommer på att man faktiskt kan välja saker själv (och att dessutom vattnet alltid är så j***a kallt) gjorde att mitt engagemang i sporten så att säga gick i en nedåtgående spiral, och när de 4 träningspassen i veckan helst skulle utökas om man skulle fortsätta fick jag nog och lade helt enkelt av. Den största påverkan simningen fick var väl mina breda axlar, de är ju där för att stanna liksom…

Badminton har jag testat (jag har inget bollsinne), och av någon anledning som enbart mitt tonåriga jag vet så har jag även dansat några terminer, jazzbalett och tom vanlig balett tror jag. Det här var väldigt förvirrat, jag var dubbelt så lång som alla små nätta danstjejer och hade ingen koll på långa armar och ben, och var rent generellt för klumpig, men min kompis dansade ju så då är det klart att jag också skulle göra det? Ungefär lika logiskt som att fråga bästa kompisen vad för färg hon hade på sin foundation för den var ju så snygg på henne….

I 20-års åldern började jag ju med kickboxing, och det höll i sig ett par år innan den tränaren fick någon form av hybris och höjde avgiften typ tiofallt, inte så bra när man är student. Efter det blev det en och annan sväng till gymmet och friskis, men det var aldrig nåt jag kom igång med eller fattade riktigt, det var mer ett man borde väl träna lite… Att testa de fria vikterna var då helt främmande, som mest drog man lite planlöst i nån maskin samtidigt som man pratade med en kompis och kände sig lite awkward på gymmet.

Så, därför vill jag nog ändå påstå att jag som 36-åring faktiskt är i mitt livs form (eller ja, det går ju lite upp och ner men på det stora hela så), något jag aldrig i mitt liv kunnat gissa i tonåren…

Del 21, 22 och 23 i träningsbloggutmaningen!

Efter träning
Den bästa efter-träningskänslan jag får kommer faktiskt efter jag sprungit. Jag tror att det till stor del beror på att jag tycker att det är så himla motigt, så när jag väl kommit ut en runda så är jag lite extra nöjd med mig själv. Känslan efter ett styrkepass är inte alls densamma, det är ju mer bara ”vardag” och ger inte den där extra kicken, även om det såklart känns skönt i kroppen. Efter HIIT-passen på lördagar är det också lite extra skönt, just för att man kört slut på sig ordentligt och dessutom är det ju alltid lördagsfika på Rosetten efteråt – mums!

HIIT ger en skön känsla i kroppen efter ett pass!

Ett intervallpass
Som bekant så hatar jag ju att springa, så mitt bästa intervallpass blir helt klart sparring på kickboxningen! Det är perfekt, 2 minuter högintensiv träning, 1 minut vila, och upprepa det i en timme… Beroende på vem man kör mot kan man styra intensiteten lite, mot en nybörjare blir det lite mer ”laid-back” och avslappnat för att en ovan utövare ska få en chans att komma inpå – men mot de som kört ett tag gäller det 110% koncentration och aktivitet, där känns det om du fuskar helt enkelt!

Saker som ger mig energi
Glada människor, måste nog komma allra högst på min lista. Klart familj och barn ger energi med, men det går ju också åt en del i ärlighetens namn. Men nån som är så där sprudlande glad, engagerad och gärna lite småjävlig – det ger mig energi i mängder!

Eller när man får lite pepp av en oväntad träningkompis, DET ger energi!

Återigen blir det ett litet uppsamlingsheat av träningsbloggutmaningen….

Hälsohets
Jag har skrivit lite om det innan, men sen tycker jag att det finns tre människor som skrivit så himla bra om det att jag helt enkelt tycker att ni ska läsa deras inlägg! Det är Fanny Roethlisberger (som för övrigt är en av mina favoritbloggare när det gäller träning och nyttigt godis) , Live it, love it (som just fått en liten bebis) och Uppochhoppa.  In med er och läs!

Mina löparskor…
…är ett par nike (min favorit för jag har ganska breda fötter och åtminstone några av deras modeller är breda framtill), ganska nyinköpta, mest för att de gamla såg sunkiga ut… Jag springer ju inte så mycket, och jag har heller inga direkta problem med knän eller rygg, så jag har inte lagt ner några jättepengar på dem. Mitt bästa tips är att leta förra säsongens skor och fynda dem på rea…

Drömträning
Oooh, det här är ändå lite intressant att fundera över. Egentligen tycker jag att all form av fysisk aktivitet som inte känns som ”träning” är den perfekta träningen, dvs de tillfällen när man faktiskt får använda den kroppen man byggt upp på gymmet. Dessutom gillar jag tanken på att bara släppa allt och dra, så att säga, så den träning jag drömmer om är tex att göra som tjejen som vandrade över Nya Zeeland, eller VD’n som cyklar ner till Portugal. Såna lite mer… ”enkla” utmaningar lockar mig mer än att göra en Chlumska, där det krävs en massa andra insatser, sponsorer och sånt. Så nån gång, kanske när jag blir 60 (som VD’n ovan) ska jag ta mitt pick och pack och ge mig ut i världen tror jag…

Jag är visst lite otrogen min träningsbloggsutmaning, och hinner inte riktigt leverera ett om dagen, så jag tänkte att jag får väl försöka komma i fatt mig på ett par punkter i alla fall:

Min bästa träningskompis
Oj, det beror ju nästan helt på situationen. En stressad lunch när tiden är knapp och schemat tajt då tränar jag helst själv, det går fortast och blir mest effektivt. Likadant när jag springer, hujedamig, jag springer ju så sakta och försöker jag pressa upp farten minsta lilla för att anpassa mig så kan jag ju inte andas… Dock undantaget när jag sprang med Oliver, förutom att han pratade oavbrutet så kändes det ändå rätt ok, han har ju ingen ”egen” fart att springa i liksom, utan han springer ju i min fart.

Har man däremot lite mer tid så tycker jag det är jättekul att styrketräna med duktiga kompisar, även om det känns som jag är den som får ut mest av det i och med att jag nästan får som en personlig tränare en kort stund. Extra roligt hade jag för ett tag sen när jag fick träna ihop med en kompis jag inte tränat med innan, tack goa pojk!

Favoritmusik
Hade det varit för ett halvår sedan eller längre tillbaka så hade jag helt klart svarat nån form av house eller techno (säger man ens så längre, nu fick jag in nån slags syntmusik i huvudet och det är inte det jag menar), men efter den stressiga våren så märker jag att jag gärna har helt tyst runtomkring mig, även när jag springer faktiskt, trots att man hör sig själv flåsa som en flodhäst då. På gymmet är det ju många som kör med musik i hörlurar, men jag kan aldrig lyssna på musik i lurar när det är folk runtomkring, jag tycker hela tiden att folk säger nåt till mig då, eller så får jag för mig att jag själv börjar mumla med i låtar eller nåt.

(del 8 i träningsbloggutmaningen)

Haha, ja du… Det går åt rätt mycket tid för min del just nu, det där att fundera på vad man vill i framtiden, och på det stora hela har jag inget svar – än. Däremot har jag faktiskt EN önskan om nåt jag skulle vilja göra i framtiden, och det är att vandra i tex. fjällen, eller kanske tex bland Teneriffas vulkanberg.

Jag tänker att det skulle vara en liten utmaning, och rent teoretiskt älskar jag tex tjejen som vandrade genom hela Nya Zeeland. Men sen blir det lite bökigt, man är ju allt lite bekvämt så jag vill ju liksom helst inte tälta tex… Haha, knepigt… Men ändå, jag gillar ju den sortens fysiska utmaningar som bara gäller dig själv. Det är bara DU som avgör om det går eller inte, det är inte din utrustning eller en grupp, och du tävlar inte mot någon (det är helt demotiverande för min del) utan det hänger bara på dig själv och din egen prestation.

Att bara för en stund ansvara för endast sig själv…