Vill inte vara en rädd liten tant

12 oktober, 2025 / LindaG / 3 kommentarer

För det första, igår var verkligen en helt fantastisk dag, vilket underbart soligt och varmt höstväder det var! Kändes ganska stor skillnad i dag när vinden slagit om till nordan, även om det var fint ute i dag med. Vi har haft en generellt sätt ganska lugnt och skön helg, lite dahlior och några medelhavsträd som behövde komma in från kylan mest, så idag roade vi oss med att bygga lite på lösdriften – för att det är så kul. Har däremot landat (just nu i alla fall) i att vi kanske skulle ägna lite mer tid åt oss själva och varandra istället för att skaffa kor, och vänta med korna tills vi inte har (så många) barn hemma att ta hand om.

*Kom på att det är lättare att hålla ordning på dahliorna om de får bo i varsin kartong, eller skolåda.*

I vilket fall, mitt under att vi höll på att sätta reglar på lösdriften (som vi ändå kommer bygga nu pga kul och alltid bra att ha) så fick jag en sån sjuk yrsel-attack att jag var tvungen att sätta mig ner på marken, för att inte kräkas om inte annat. Har haft lite yrsel då och då det senaste halvåret, men väldigt snabbt övergående, och samma med illamående. Har haft kristallsjukan tidigare, men det här var inte samma känsla – men googlade lite och det hör troligen ihop med *trumvirvel* förklimakteriet! Såklart…. För varför inte? Fick sitta en stund helt still, sen fick jag lite stöd när jag, likt en 90-åring långsamt gick upp till huset, där jag plötsligt utmattad somnade i soffan en stund. Den värsta yrseln har lagt sig, men inte allt, och jag är galet trött. Antar att hela kroppen reagerade på nåt vis.

*Nöjesbygge som enbart görs av lust. Tills jag blev yr i alla fall…*

Kikar jag på mig själv i spegeln nu har jag dessutom för ovanlighetens skull en massa blåmärken med. På nyckelbenen efter power cleans, tillsammans med skavsår på tummarna, på revbenen efter jumping bar muscle ups, på knäna efter paintball – och så fortfarande min jätte-lårkaka efter det sistnämnda med.

*Snyggt blågrön en vecka senare. Har inte haft ett sånt blåmärke sen jag tränade kickboxning!*

Men faktiskt satt vi och pratade om varför vi känner det är så viktigt att träna, i går kväll. Mitt främsta mål med att träna är att jag ska känna mig stark och kapabel i kroppen tills jag är riktigt gammal. Därpå kommer att jag vill vara stark nog för att greja med allt jag vill NU, och som trea att det påverkar även det psykiska måendet. En oväntad bonus har sen varit nya vänner, som jag är väldigt glad för!

Sen har man ju vissa dagar MER ont i kroppen än om man inte tränat, men det är inte samma sorts ont i kroppen som jag får av att INTE träna.

Dagens yrsel med påföljande inkapacitet blev liksom bara ett kvitto på hur jag absolut inte vill känna när jag blir äldre. Må jag ”aldrig” stappla fram på ben som är rädda att ramla, utan jag vill kunna känna att jag kan röra mig åtminstone relativt fritt!

Nu ska jag strax gå och lägga mig (klockan är lite efter åtta), eftersom jag då blev totalt utmattad av den här yrseln. Hoppas verkligen att den är över till i morgon, den här veckan har vi en stor leverans i form av Klimatpitchen på tisdag, och den behöver jag liksom kunna leverera på. Håll tummarna för mig!

Bara 9 månader kvar*

8 september, 20258 september, 2025 / LindaG / 1 kommentar

Jag vet egentligen inte riktigt vad som hände med augusti, den försvann bara på ett par dagar känns det som. Nu har vi dessutom jobbat lite längre än vad vi var lediga i sommar, så jag kan väl bara konstatera att veckorna flyger fram på ett otäckt sätt när man jobbar.

Men, vi har haft riktigt bra helger! Det har ju varit väldigt härligt väder även den här helgen, så förutom att lördagen inleddes med träning och handling som vanligt så har vi mestadels varit ute. Det blir lite bygg på lösdriften – den är absolut ingen panik med, men det är samtidigt väldigt kul att bygga, så det är svårt att låta bli – och lite annat gårdsfix. Det sistnämnda innehöll bland annat att trimma runt elstängslet i grisarnas andra hage så de fick flytta över till lite mer grönbete, att jaga en kalv som rymt upp på en åker (inte våra kor, men det var lätt att hjälpa till) och att ta tillvara på veckans grödor.

F är såklart med hela tiden, här sitter han vid sin lådbil och läser i en ”bygga i trä”-bok för att hitta sitt nästa projekt. Äpplet och trädet, ni vet 😉

Det finns så otroligt mycket saker jag vill göra. Jag har precis börjat sticka på årets tröja, den vill jag hinna sticka mer på. Jag läser en riktigt bra bok som jag vill hinna ligga och läsa mer i. Jag vill bygga mer på lösdriften för det är så kul…. Ja ni fattar. Svårt att hålla sig i skinnet helt enkelt.

Sen måste jag ju säga att helgens roligast var när äldsta sonen kom hemkörande i fredags med den glada nyheten att han just tagit körkort – vilket kom som en överraskning för oss där hemma, och en väldigt rolig sådan. Han fick köra mormors bil hem till oss (mormor följde också med och sa hej såklart). Stolt över honom!

Det underlättar ju också vardagen att ha en till i familjen som kan köra bil, om det tex är någon som ska hämtas eller lämnas för aktiviteter eller hos kompisar. Det blir ju också lättare för honom själv att söka jobb nu, även om han inte har någon egen bil ännu såklart.

Veckan som kommer är ganska fullbokad, jag ska ner på panelsamtal i Växjö på tisdag och till Eksjö på torsdag, så det blir flera tidigare morgnar. Är såklart skrapig i halsen och snuvig igen nu med? Men tänker ignorera det tills det gått över… Till helgen ska jag ev. våga hänga med makens ”Rucking”-gäng på vandring på söndag förmiddag. Det handlar ju mest om att vandra med en vikt i ryggsäcken, har inga problem med vikten i sig men har inte just vandrat på länge. Oron är nog mest att jag ska dra ner tempot för övriga eller så, inte min egen vandring, hatar när man känner att man förstör för någon annan.

Nästa helg ska vi på ett helt annat äventyr, då är vi ett litet gäng (tror vi är 8) tjejer som är 45+ från crossfiten som ska åka till Göteborg och köra Toughest Explore – dvs inte huvudtävlingen utan en ”tävling” på söndagen där det inte tas tid och sträckan är halverad, vilket passar mig, som inte gillar att tävla, perfekt. Ser fram emot många skratt under dagen, och inte minst kvällen innan när vi ska sova över på hotel och gå ut och käka ihop. Vad vårt lagnamn är? Jo men vi sätter väl ändå ribban där, med ”Walking Dead”, haha!

*Försökte hitta en positiv vinkel till att hösten går så sjukt fort, och räknar man lite generöst så är det ju ”bara” nio månader kvar till nästa semester….

Helt ok ändå

6 augusti, 2025 / LindaG / Lämna en kommentar

De senaste veckorna har jag, för första gången på över 10 år, äntligen känt mig lite stark igen. Som för de flesta andra så kämpar en ju med sin kroppsuppfattning till och ifrån, men just nu – *peppar peppar* – så känns kroppen som MIN, den är stadig och stark och jag känner mig inte bara ”tjock och svag”. Axlar, rygg och till och med magen har fått en massa muskler, och ben och rumpa har byggt på lite med. Det känns bra!

Crossfit har då verkligen sina sidor, det är lätt att känna sig dålig i början (jag vet, det är ingen ANNAN som tycker det, men det är ju vad man själv tycker som räknas), det är ganska komplexa rörelser och det är lätt att fastna i det man är dålig på. Som sagt, det kan väl vända igen, men just nu känns det BRA. Semestern har varit toppen rent fysiskt, det har blivit 2-3 pass i veckan oftast men framförallt så har jag suttit NOLL framför en dator och det har varit mycket rörelse och gårdsarbete. Kände direkt i måndags när jag satte mig på kontoret att det INTE är vad min kropp mår bra av….

Sen kommer ju lite skador och ont här och var i kroppen, en del går väl härleda till träningen, en del till kontorsjobbet men en hel del känns som det bara dyker upp? Verkar inte vara helt ovanligt i förklimakteriet har jag förstått, det kan vara en axel som strular, en fot som helt plötsligt gör ont eller en handled som inte går att använda i alla lägen helt plötsligt, men oavsett ”skada” så mår jag bättre av träningen och att i så fall anpassa rörelsen än att inte träna alls. Det ger också en otroligt skön känsla när man känner sig kapabel, stark och har kroppskontroll, som är allt det träningen ger.

Så, för första gången på länge njuter jag av att känna att jag kan acceptera kroppen och vara tacksam för allt den orkar med. Träningen går helt ok, det har till och med blivit lite personliga rekord på semestern, och till och med när det är löpning så tar jag mig igenom det. Även om jag har så himla svårt för det. Då kan jag känna mig lite stolt över mig själv. Ska också försöka bli bättre på att fokusera på alla de saker jag INTE kan, utan bara försöka låta de saker som går bra hänga fast i mitt huvud.

Drömmer ändå lite om den dag då jag INTE behöver jobba framför en dator så mycket, utan kan vara mycket mer på gården och arbeta – det är så uppenbart hur mycket bättre kroppen mår då. Kram på er!

Som en sån där… vad-heter-det-nu….

16 maj, 2025 / LindaG / 2 kommentarer

Idag blir det lite navelskådning om träning och klimakteriesnack – så ni kan anses varnade 😉

I vintras tog jag regelbundet tillskottet Kreatin, det har traditionellt använts för att boosta kroppen och musklerna när träningen kan bli intensiv, men enligt flera nya studier (nu är min källa diverse inlägg på instagram så ni får själva googla om in vill ha bekräftade fakta) så verkar kreatinet även vara en nyckel till kognitiva funktioner i hjärnan. Kvinnor i förklimakteriet och senare kan inte skapa det här ämnet i tillräckligt stor utsträckning, och det är enorma mängder rött kött man behöver äta för att få i sig det i tillräcklig mängd. Nackdelen med kreatin är dock att musklerna man har samlar på sig vätska, och man blir alltså lite tyngre. Tilläggas ska dock att det mest är just i musklerna, så det är inte så att hela kroppen blir ”svullen”, men ändå.

Jag kände mig obekväm och tung, och tyckte inte att jag fick några träningsresultat som motiverade ett fortsatt intag av kreatin, så jag slutade för ungefär en månad sedan. Och tja, jag blev av med den där extra tyngden jag inte kände att jag uppskattade ovanpå den som redan tillkommit efter utmattning och förklimakterie, men fasen – sedan två veckor tillbaka så har jag allvarliga problem att hitta ord igen.

Jag känner inte riktigt att det är som hjärndimman vid utmattning, det är mer selektivt tydligt med att jag tappar ord. Det är för övrigt en galet jobbig känsla, jag VET ju att jag kan det specifika ordet jag letar efter men det är som att fånga en inoljad gris, jag KAN inte få fatt i ordet. Har jag tur så kommer det kanske 5-10 minuter senare, när jag släppt det, men vad hjälper det? Det är också sjukt störande, för man känner sig ju helt plötsligt korkad mitt i allt annat. Så, då är frågan, är det jag som känner mig lite low-key stressad och trött och det är därför hjärnan slår ifrån, eller var det kreatinet som hjälpte upp hjärnans funktion? Jag får helt enkelt starta igen och försöka utvärdera om några veckor (det är ju inga supersnabba resultat).

Sömnen är typ ok när jag äter hormonersättning/spray, kroppen är inte riktigt lika stresskänslig och hjärnan och minnet funkar ändå väldigt mycket bättre. Men ALLT är inte kanon, i perioder är sömnen rätt kass och kroppen har ändå en väldigt låg stressgräns som den klarar av – vilket såklart märks väldigt väl på träningen. Där KAN jag köra flås, men det är en extremt långsam förbättring plus att jag inte riktigt märker av några positiva effekter av att jag kör intensivt ibland, utan snarare tvärtom – kroppen blir stressad och jag blir ledsen för att det känns tungt och jag får liksom inget gensvar i kroppen på det sättet jag ”borde” (=brukade). Svårt att veta om jag ska backa från det intensiva för att det gör mer skada än nytta just nu eller om man ska pressa på och tänka att det ändå är bättre?

*Det händer inte ofta längre, men IBLAND kan jag se hur orimligt ett pass kan bli (för mig) och bokar av…*

Trögheten i kroppen gör i alla fall att träningen just nu också känns lite deppig, det blir tydligt att jag är tung och långsam och det är deppigt att inte känna att det blir bättre. Jag BLIR lite starkare, så styrketräningen ger (otroligt långsamma) resultat, och den VET jag ju är helt avgörande för att man ska må bra, men som sagt, det flåsiga känns inget kul. Eller är det bara jag som inte gillar flås (har aldrig gjort) och jag inbillar mig trögheten? Fan vet.

Det har pågått lite funderingar över kreatin, hjärntrötthet och problem vid intensiv träning i mitt huvud ett tag nu, just eftersom jag upplever att det inte riktigt funkar, och det blev boostad av Krickelins senaste inlägg på ämnet klimakterium. En kvarstående effekt som mer verkar komma från utmattningen däremot är hur fort jag blir trött i huvudet av sociala sammanhang, det får jag nog liksom bara leva med. Det funkar ju bra att träffa folk och så – bara jag har inplanerad vila. Och jag gillar också spontanitet – kom över och ta en kaffe, då behöver jag inte fixa och dona innan utan det blir vad det blir liksom, så kan vi snacka en stund och så behöver man inte planerar in nån hel kväll som jag kanske inte alltid orkar med. Våga bjuda in dig själv spontant!

Nu ska jag ta helg, det ska sättas lök, morötter och rödbetor och vi ska träna såklart, som vanligt. Hoppas din helg blir kanon!

Födelsedag och rehab

18 mars, 2025 / LindaG / 2 kommentarer

I helgen som gick firade vi Filip, som fyllde 8 år igår. Nån gång frågade mina stora barn om jag tycker mer om honom, eftersom han blir mycket gosad och lekt med – och jag gosar ju inte och leker med dem NU, men påminde om att jag har gosat och lekt precis lika mycket med dem när de var i hans ålder. Kan tänka mig att den känslan av ”orättvisa” lätt uppstår när det är långt mellan barnen och när den typen av kärlek man visar ett yngre barn är så synlig, med gos och lek, medan kärlek till en tonåring består av helt andra insatser. Var ändå tvungen att rannsaka mig själv när jag fick frågan, men jag älskar dem ju precis lika mycket så det var snabbt gjort.

Sen kan jag ju såklart uppskatta att han är till så himla mycket hjälp, med sin städvilja och arbetsvilja rent allmänt – DET är ju en annan femma (och den liknar inget jag sett i några andra barn, haha)

I alla fall, Filip fick scout-prylar (inkl kniv som han blev mycket glad över), radiostyrd bil och sen en massa leksaker från kompisar som kom på kalas. Note to self – ska han ha kalas nästa år så ska vi hyra in kalaset nånstans, man får ju lite lagom stresspåslag över att ordna så att alla har det bra, äter nåt, ingen är ledsen och ingen gör nåt som skadar saker eller personer… puh.

I går var jag hos en sjukgymnast (nu ska vi se, det heter säkert nåt annat, men ni fattar vad jag menar), för att börja reda lite i vad det är som gör att jag har ont i höften hela tiden. Hon började med att konstatera att jag inte kopplar på mina djupa rump-muskler (det var jag inte förvånad över) men också att jag svankar ”lite för lite”, vilket kändes mer förvånande. Jag har fått rehabövningar som jag ska köra i 2 veckor till nästa besök, såna där fånigt jobbiga övningar trots att man knappt gör nåt. Min egen misstanke är att min dåliga muskelaktivering beror på något annat, men jag har ändå lite förhoppning om att kanske komma framåt i att hitta den orsaken framöver.

I dag blir det egenträning igen, är fortfarande förkyld och hostig men behöver också bara få röra mig lite. Inget flåsigt pass alltså, utan lite lätt styrka och rörlighet får det bli. Och så min höftträning då.

Oväntade tår

14 mars, 202514 mars, 2025 / LindaG / 3 kommentarer

Med tanke på hur sjuka många verkar vara just nu så får jag nog känna mig himla nöjd över att min förkylning mest är snuva samt en känsla att huvudet är fullt av bomull. Avbokade mig från passen denna vecka (såklart) men åkte faktiskt in i går för att träna lite på egen hand. Eller tja, röra på mig lite, så en inte får ont i kroppen. Lite lätt styrka och så bara öva på en del svåra saker för att det är roligt – och lyckades till min egen stora förvåning faktiskt göra några Toes-to-rings (svinga upp fötterna till ringar när man hänger i dem). Sakta, sakta blir jag starkare – väldigt roligt!

För att klara en del grejor vi gör på träningen så skulle jag behöva bli av med de kilon som tillkom under utmattningen och följande hormonkaos, men dels vet jag att det är SÅ triggande för mig att börja tänka ”kost” istället för ”mat” och sen vet jag även att det kommer kräva en massa både tid och energi jag inte har till sånt, under en relativt lång tid. Ibland är det bara ok som det är, men ibland, som just nu, känns det jobbigt och jag känner mig mest misslyckad som inte klarar av att ”ta tag i det”. Bläh.

I morgon är det strongman – utomhus för ovanlighetens skull – men jag kommer nog vänta med att boka på till jag ser om det är ett pass där man kan köra lite lätt på sitt hörn, annars hoppar jag över tills förkylningen släpper. I övrigt kommer det bli lite altanbygge följt av födelsedagskalas, F blir 8 år på måndag och ska ha kalas med kompisar på söndagen, och sen ska vi fira honom lite med såklart.

Önskar er en fin helg, med några bilder från förra våren – snart är vi där!

Ont i baksidan och jobb på framsidan

2 mars, 2025 / LindaG / Lämna en kommentar

Aaaah herregud vilken träningsvärk jag har i rumpa och baksida lår! I går morse körde vi strongman, och jag fick ett nästan specialdesignat pass eftersom jag beklagat mig över att det är så himla svårt att koppla på rumpan – andra muskler som tex framsida lår tar över, och då är det ju svårt att träna upp rumpa/baksida lår. Men, igår gjorde vi boxsquats och vi fick en massa bra tips, så idag gör det sådär skön-ont. De tre absolut bästa sakerna med crossfit är, i rangordning:

Vännerna jag fått 🙂
Sjukt duktig tränare vilket ger nåt helt annat än när jag tränat på gym själv förr
Variationen (ok, lite hatkärlek när det blir mycket flås som jag hatar, men jag fattar ju att jag behöver. Jag behöver bara inte gilla det, så länge det blir gjort)

*Den här bilden är från torsdagens pass, men i lördag firade jag pass nr 300, som jag skrev om för nån vecka sedan.*

Haha, var tvungen att fota detta, tror nästan aldrig jag är själv i badrummet när jag duschar, det är alltid minst 1 barn som vill prata eller fråga nåt, eller som här där Filip bara ville ha sällskap när han målar. Tänker att jag kommer sakna detta när alla är stora.

Resten av dagen spenderades med lite småfix ute på gården. Just nu håller vi på och förbereder för altanbygge vid entrén på framsidan, och jag har krattat och grävt undan grus, och nu håller jag på och tar bort en liten del av den gamla altanen som kommer bli en del av den nya istället. Vi tänker att vi relativt snart ska kunna sätta igång med stommen här, fast det blir ju bara på helgerna vi har tid till sånt än så länge.

*Några få vårblommor börjar ta sig upp, på de varmaste ställena.*

*Var rädd att alla snödroppar skulle bli förstörda på ”griskullen”, men åtminstone en del kluster finns kvar i leran.*

Skönt i solen, men sen blev det tämligen råkallt ändå. Det har varit en tämligen turbulent vecka, av orsaker jag inte kommer skriva om här, så framåt eftermiddagen var jag slut i både kroppen och i huvudet, och det blev ett lugnt avslut på dagen.

I dag ska jag plocka fram mina pelargoner som övervintrat nere i garaget. De hade löss på sig såg jag, så innan de ställs ut ska de få ett bad i såpavatten, sen ska de få komma fram i ljuset. Ser att temperaturerna i veckan som kommer ser ut att bli ganska höga, så troligen ska jag försöka så tomater nästa helg. Chili och paprika är redan sått, tillsammans med en del perenner såsom backtimjan, kantnepeta och aklejor.

Trivs i mitt korta hår, även fast det ibland blir nån krock i huvudet när jag ser mig själv i spegeln. Kort hår hade jag ju typ alltid mellan 20-35, och nu blir det konstigt ibland när inte ansiktet av nån i den åldern är det som tittar tillbaka, i kort hår. Knasigt!

Tajts, solkatt och konferens

17 februari, 2025 / LindaG / 1 kommentar

Jag håller mig till naturskyddsföreningens utmaning på 5 plagg om året och än så håller det. Second hand räknas inte och inte heller strumpor och underkläder, så med det så har jag nu när det är halvtid ungefär köpt 3 plagg. Utmaningen ger mig dels lite boost att testa att handla second-hand, som jag tycker är svårt, och gör också att man tänker över sina köp – är det här verkligen nåt jag behöver eller handlar jag bara för att det är roligt att handla?

Eller ja, det är tre plagg om jag undantar träningskläder (vilket känns lite som underkläder???) så kanske fuskar jag när jag inte räknar in mina nya tajts… Men då är det så. Blev så vansinnigt trött på att mina gamla träningstights bara rullar ner och lägger sig ”under magen” när man gör typ burpees eller andra ”vika-ihop-kroppen-övningar”. Fick väldigt bra tips av mina träningskompisar, och jag kommer köpa två tajts – men nr två får vänta lite. Det första köpet blev ett par Fuse från CLN athletics (ingen spons) som jag fyndade på rea. Har testat dem två pass och de har absolut inte rullat ner sig! Kanske att de kasade ner nån centimeter precis första stunden, men efter en justering satt de kanon. De har ett litet extra band i midjan som hjälper till, och som man kan justera extra.

Det är liksom jobbigt nog när man känner att man har en dålig dag på träningen utan att man dessutom behöver rätta till kläderna mellan varje övning… Mycket nöjd med dessa! Nån gång framöver så ska jag också köpa ett par Annie från RX Performance (inte heller spons) som även den har goda betyg. Det ÄR lite svårt när man är lång med tajts, många rekommenderar att man tar en mindre storlek men då blir den höga midjan inte så hög på mig som är lång, så jag kör min vanliga byx-storlek (Large). Ifall nån är nyfiken även på Annie så kan jag återkomma när jag testat dem.

Annars rullar väl vardagen på här, vi var ute hela söndagen och njöt av solen, även om det var kallt. Förra veckan när solen sken in fick jag lite sällskap av vår servett-katt Sotis (nedan), men nu har vi inte sett henne på flera dagar och det känns inte så bra, speciellt inte när det är så kallt ute.

Nu under eftermiddagen blev jag hängig och snuvig (igen!!!!) och åkte hem och lade mig i soffan en liten stund innan jag orkade ta tag i livet. Inte optimalt att bli sjuk nu, jag har konferens på onsdag och det är över 70 anmälda så jag har då rakt inga möjligheter att vara sjuk. Jaja, det finns ju Ipren om det går åt skogen…

Jag tog mig förresten i kragen i helgen och planterade om chili och paprikaplantor, och försådde akleja, backtimjan och kantnepeta – som förhoppningsvis kommer gå att använda för att fylla nya land i sommar. Har aldrig lyckats med försådder av perenner förut, så vi får väl se hur det går den här gången. Tomaterna får i alla fall vänta till mars innan jag sår, det är mycket nog att ta hand om ändå. Tycker det är såååå tråkigt att förodla och förså, många verkar gilla det men jag tycker bara det är baltigt och att det är jobbigt att ta hand om. Hurdan är du? Älskar du försådder eller är du som jag och älskar mer när växterna är på plats i landet?

300 pass

11 februari, 202511 februari, 2025 / LindaG / 1 kommentar

Det pågår så mycket i mitt huvud nu som jag inte kan skriva om, så ni får ursäkta men det blir kanske lite platt innehåll just nu – eller inget alls.

Om mina kommande två veckor rullar på som de ska så kommer jag göra mitt 300 pass på Crossfit. Det är ca 100 pass som utövades samtidigt som jag var sjukskriven för utmattning, 100 pass som utövades direkt efter och med alla sviter av utmattningen och 100 pass som varit i någon form av tillfriskningsläge, om jag ska dela in det lite grovt. Varför vill jag det då? Jo men att bara säga att jag gjort 300 pass och ändå inte är i (ännu) bättre form kan ju ge lite tvivel på klubben, eller på mig själv, så det känns ändå relevant.

Den största skillnaden den senaste tiden är att jag fått tillbaka liiiite möjligheter att pressa när det blir flåsigt. Det är ett ärrat, skadat och stramt gummiband, så flexibiliteten är det är inte långt, men det är ändå inte helt stumt längre. Däremot har jag väl fattat att det nog kommer vara omöjligt att få tillbaka det i full utsträckning, men fine.

Jag har också, på ett lite retligt sätt, fått känna i korta stunder att kroppen känns STARK igen. Att den orkar det jag vill (i vardagen) och att jag liksom känner att jag trivs i den. Det retliga i det hela är att det hittills ofelbart har varit så att en dag då jag känner mig stark omedelbart har följts av typ en period med förkylning eller nån skada. MEN, de starka dagarna kommer ändå lite, lite oftare märker jag, och även om det inte är någon snabb övergång så känns det bra! Det är en helt oerhörd känsla att känna, att kroppen känns stark istället för att den liksom bara ”‘är”.

Träningen har dock en baksida, Crossfit ÄR slitigt, och det blir inte mindre slitigt när man är över 40 med en utmattning och hormonstörningar pga klimakterie ställer till det. Man kan inte riktigt gasa på som kanske ens tränare eller en själv vill alltid, om man känner att man inte ska gå sönder, vilket också samtidigt känns både trist och som att man försöker komma undan.

Det är samtidigt så oerhört rolig träning – förra veckan kunde jag (med hjälp av lite gummiband) göra kippade pull-ups i sjok om fem, och det var SÅ roligt! Det kändes som jag FLÖG upp (jag vill inte se nån film för då visar det sig nog att min känsla inte riktigt stämmer) och jag kände att jag liksom fick ihop rörelsen. Eller som när jag ”helt plötsligt” kan få upp den jäkla sandsäcken på 45 kg, inte över axeln men till att bära framför magen, det känns också så himla gott!

Jag unnar er att också få känna att ni hittar en rolig träningsform, och att ni får känna hur det känns att känna sig stark i kroppen!

*Jag vill ju orka göra allt jag vill – och mer därtill!*

”Oj då”

23 januari, 202523 januari, 2025 / LindaG / 2 kommentarer

I går natt så sammanföll ett gäng mindre problem och blev till ett totalt kroppsligt cluster-fuck. En gammal musarm, tennisarmbågen sedan i somras och en nackspärr sedan två veckor blommade alla upp och låste typ min högra arm totalt, det gjorde svinont. Bokade in tid hos en naprapat i dag, och även om det kändes något bättre i morse så var det nog ett bra val…

”Oj då, här har det kört ihop sig” var hans första kommentar. Sen klämde han mig lite oväntat typ vid armhålan och jag höll på att skrika rakt ut – visste inte ens att jag hade ont där? Bland flera problem så verkar en överansträngd lats-muskel vara ett av de större problemen, jag som inte ens trodde jag hade några lats-muskler typ… Efter en mycket plågsam, men välgörande, halvtimme så fick jag lite stretchövningar och rekommendationen att boka in återbesök. Skulle gladeligen ha ett helt gäng såna här besök för att jobba med en massa knöligheter med kroppen, men det blir så jäkla dyrt – men det här behöver jag reda ut om jag alls ska fungera känner jag.

Nu ska jag in och köra dagens träning, jag ska träna på ungefär som vanligt men inte sikta på några person-bästa, var väl ungefär rekommendationen, så jag ska låta armen och axeln jobba med lite lägre vikter ett tag.