Depp och pepp

Jag känner mig lite deppig. Deppig för att allt jag kämpade hårt med att behålla i både muskelväg och rutiner under graviditeten har förstörts av en sommar med sjukdom. Jag har inget kvar alls av det jag jobbat mig till och nu känns det jättetungt att börja från början igen. Och jag måste börja – utan träningen så får jag ont i både axlar och rygg känner jag. Det skulle dessutom vara lättare att träna om jag kunde bli av med mina återstående 7 mammakilon med, men även det har känts omöjligt när man inte kommer iväg och tränar. Det ena ger det andra, liksom…

Men jag ska verkligen försöka nu, jag måste skärpa till maten som fan om jag ska bli av med de där kilona, för amning eller ej (ej nu längre, förresten, nu är det bara ersättning och ”mat”) så får jag kämpa med näbbar och klor för att bli av med extrakilon. Problemet är att jag inte riktigt känner att jag har orken för den kampen just nu – för utan träningen och allt runt den så har jag inte alls samma energi (och nej, då har jag såklart räknat bort en del bristande sömn pga nattmatningar osv). Det är deppigt, som sagt.

Jag önskar att jag kunde få lite draghjälp, lite push och pepp, men ska jag vänta på att nån annan hjälper till så kommer det aldrig bli av, likadant med ”motivation”, det är inget som man kan räkna med utan det är bara att bita ihop och köra. Bara motigt att börja liksom. Kanske att jag skulle kunna försöka komma iväg runt åtta, när åtminstone Filip är nattad? Nåt måste i alla fall ske, för annars kommer min rygg kollapsa helt.

Men, en lite ljusglimt, nu ska jag åtminstone komma iväg på veckans yogapass, heja mig för det!

PS, Oliver kom hem idag med världens förkylning, så nu blir det väl en vända med sånt med… suck.

Träningsreflektioner

Jag har ju smugit igång lite lugnt med träningen nu i en dryg vecka – några förmiddagar när Filip sovit bra så jag kunnat komma iväg och hem innan det är dags att hämta Lukas. Just den här veckan ligger än så länge lite halvdant till med BVC- och optikerbesök, för att inte tala om måndagens katastrofdag, men jag har ändå hunnit göra lite reflektioner.

  1. Jag har absolut inget gratis den här gången heller när det gäller viktnedgång efter graviditet, trots träning under graviditeten och näst intill full amning. Ämnesomsättningen går ju ner när man ammar, och är man dessutom jättetrött så lagrar ju kroppen på sig allt den kan i fettväg, samt ser till att man alltid är vrålsugen på just onyttigheter med. Jag kommer helt enkelt få kämpa järnet, igen, för att nå min vanliga vikt. MEN – jag har bestämt att avvakta lite med det eftersom jag dels fortfarande ammar, är rätt trött och man kan ju inte få till allt på en gång så nu börjar jag med att försöka få rutin på träningen först.
  2. Jag HAR däremot nytta rent styrkemässigt av att jag tränade under graviditeten, förutom de första veckornas rygg- och axelonda när man satt och ammade konstant så känns ryggen nu ganska hyfsad, och även bålstyrkan är mycket bättre än vad jag hade vågat hoppats, det är ändå bara 7½ vecka sedan jag gjorde kejsarsnitt. Skitbra!
  3. Mina benmuskler har däremot försvunnit ganska mycket, pga åderbråck så blev det inte så mycket av vare sig promenader eller benträning under andra halvan av graviditeten.
  4. Att mina benmuskler minskat kombinerat med att jag nu börjar träna med lättare vikter verkar göra att jag har mycket lättare för att ”hitta” sätesmusklerna? När inte lårmuskeln tar över rörelsen verkar faktiskt baksidan, dvs rumpan, ha lättare för att aktiveras. Det HÄR ska jag absolut jobba vidare med, rumpan får ju gärna sitta där den sitter istället för att bli platt och sjunka ner som den lätt gör när man är gravid – WIN!
  5. Jag har INGET flås kvar. Körde en enkel och kortare form av cirkelfys eller mini-HIIT häromdagen på gymmet och jädrans vad dålig kondis jag har.
  6. Eftersom inte Filip är nåt vidare förtjust i IMG_6870promenader – kombinerat med lite halvdant väder – så har jag kommit ut på mycket mindre sådana än jag vill. Saknar lite vardagsmotion, frisk luft och att bara komma ut lite, även om det blir en promenad för att hämta Lukas varje dag.
  7. Jag måste sätta ihop ett träningsprogram för mig, än så länge har det blivit lite för sporadiskt och oplanerat – när man nu har begränsat med tid är det bättre att ha struktur och övningar uppsatta innan man kommer till gymmet. Måste bara ta mig tid till att sätta ihop nåt som kan passa mina nuvarande förutsättningar.

Oj vad mycket det blev visst. Haha, det blir ju lätt så när man går hemma och bär på bebis eller ammar mycket, man får mycket tid över att tänka, även om det sällan är sammanhängande. Det var ju ändå därför jag började blogga för nästan 7 år sedan när jag var hemma med Lukas på föräldraledighet!

IMG_6886

Junespelen

Igår var det dags för Junespelen igen, årets första friidrottstävling utomhus. Precis som förra året hade vi makalös tur med vädret, strålande sol och alldeles lagom varmt! Faktiskt lyckades vi bli lite solbrända hela familjen, förutom Filip då såklart. Han betedde sig förresten utmärkt genom att sova igenom i princip hela dagen, från kl 09 till kl 14:30?!?! Helt galet!

IMG_3866

Blir en väldigt mysig utflyktsdag när vädret är på topp!

Lukas lyckades vinna brons i kast med liten boll, väldigt bra gjort när man bara är 6 år och tävlar med pojkar 8! Sen var det väl en hel del humör under dagen, kvällen innan spenderade nämligen jag och Lukas på akuten till nästan midnatt, han fick en allergisk reaktion av nåt han ätit och eftersom det bara blev mer och mer åkte vi in. Men, efter en Aerius så hann han bli av med utslagen innan läkaren kom så då åkte vi hemåt.

IMG_3833
IMG_3853

Oliver tävlade i kula och längd, men det blev ingen pallplats den här gången.

IMG_3843IMG_3840

En gång är ingen gång…

… Det vet jag ju, men i dag testade jag att ta med Filip till gymmet när han förhoppningsvis skulle sova sitt långa pass – vilket han också gjorde! Eftersom han sov som en liten gris funkade det ju jättebra att åka ner, ombytt och klar, köra fyra varv ”cirkelfys”, ta en smoothie och sen åka hem. Kändes grymt skönt! Det går ju rätt fort, från det att jag åker hemifrån tills jag är tillbaka tog det ca en timme. Skulle det knipa kan jag ju alltid amma på gymmet dessutom. Så, nu tänker jag faktisk aktivera mitt gymkort igen, även om nog långt ifrån alla gånger kommer gå så här bra!


Dessutom fick jag tid att ta en kopp kaffe i solen på altanen här hemma innan han vaknade, alltså inget av det här hade ju gått om han inte sovit så himla bra, jag är så glad och tacksam för det!!!

Tillbaka till min egen kropp

Hmmm, jag har funderat ett tag vad jag vill skriva i det här inlägget, men jag blir inte klokare på det så jag får ta det som det kommer helt enkelt.

Men först av allt – är du gravid eller har nyss fött, snälla utgå bara från dig själv och känn ingen stress, press eller hets, det här är bara mina egna reflektioner. 

Alltså precis i början efter man har fått barn så känner man sig liksom jättefin, för magen krymper varje dag och man känner sig oerhört rörlig och smidig mot när man var höggravid. Rundningarna på kroppen sitter på ”rätt” ställen och den är jättefin! Men allt eftersom den ”gratis” viktnedgången stannar av så känns det ganska segt… Jag känner mig fortfarande ganska ”liten” (jämförelsevis) i kroppen, men jag kommer inte i några av mina gamla kläder, vilket gör att man samtidigt känner sig stor och lite obekväm.

Jag tillhör dessutom INTE den gruppen människor där ”kilona bara rinner av mig när jag ammar”, nu har det stannat av och den sista biten lär jag få jobba för, igen. Mitt mål? Att trivas i kläderna i min garderob, kilona i sig skiter jag helt i.

Men för att komma dit behöver man ju kanske börja tänka sig lite för, just nu är det inte så svårt att passa på vad man äter eftersom jag helt enkelt sällan har möjlighet eller ro till att sitta ner och äta en andra portion mat (pga matkännar-bebis, när mamma ska äta ska jag också det. Först. ) men ändå kan det vara bra att försöka kolla över att man inte fikar varje dag. Den stora utmaningen här ligger i träning, för att få en stark och smidigare kropp som har den form jag vill så måste jag ju styrketräna.

Och det blir inte av / är väldigt svårt att göra hemma.

Dessutom är det lite svårt att få till vettiga promenader, det blir en kort varje dag till skolan för att hämta Lukas och ibland försöker jag hinna ut själv en sväng på kvällen när maken är hemma, men den tiden vi har ihop är samtidigt lite för liten för att jag ska vilja plocka för mycket av den.

Min tanke framöver, när Filip är mer förutsägbar och inte äter lika ofta, är att två förmiddagar i veckan kunna ta med mig honom (när han sover) till gymmet och köra ett snabbt, effektivt pass, för att sen åka tillbaka hem och duscha. Det borde inte vara omöjligt faktiskt, och dessutom räddar det förhoppningsvis min rygg och mina axlar från att förfalla helt.

Faktum är att jag åkte ner själv en sväng till gymmet igår, tog ett ”prova-en-vecka-gratis” kort och körde 30 minuter styrketräning i lite cirkelformat. Basövningar, med samma vikter som när jag var höggravid, för att känna hur det känns och för att sakta bygga på styrka och bålstabilitet på ett bra sätt.


Det var så skönt! Trots lätta vikter var jag helt skakig i kroppen när jag kom därifrån, men det var verkligen en känsla jag längtat efter efter många, stillasittande timmar i soffan.

Nu däremot, en dag senare, börjar träningsvärken komma krypande, och jag gissar att den kommer bli minnesvärd….

Längtan

Igår när maken kom hem från jobbet så ammade jag Filip och sen tog jag mig en snabb tripp ner till stan! Egentligen var det mest för att komma ut en sväng alldeles själv, men när jag nu ändå var där passade jag på att köpa en amnings-bh på Lindex, haha, där har det hänt lite sen sist jag var gravid kändes det som! Hittade en som var jättesnygg faktiskt, känns ju alltid lite roligare ändå.

När jag nu gick runt där nere så knatade jag även förbi ”mitt” gym och jag fick ett sånt JÄTTE-längt efter att få träna! Det nästan sög till i hela kroppen av en känsla att jag ville svettas, flåsa, ta i, lyfta tungt och t.o.m. springa(???). Den känslan satt i hela kvällen, och faktiskt även nu när jag tänker på det, och det gjorde mig så glad på något sätt! Jag har varit lite rädd att jag skulle tappa de bra vanor och rutiner jag har lyckats jobba mig fram till, men nu är jag inte det längre. Min kropp minns ju precis hur skönt det är (åtminstone efteråt) att träna och röra sig, så nu bara längtar jag till det finns möjligheter och förutsättningar för att sätta igång på riktigt – än så länge får jag nöja mig med lite sporadisk och splittrad ”rehab”-träning för att få kroppen på banan igen. Men, jag tror faktiskt inte det kommer dröja så länge ändå, för jag känner mig hyfsat stabil i bålen redan, även om jag såklart inte kommer kunna använda några vikter att tala om på ett tag.


Idag har Filip tex skött sig exemplariskt så jag har hunnit storstäda här hemma, gosa med honom och spela spel med de stora barnen. Känns oerhört gött och än så länge får man ju bara ta de tillfällen som uppenbarar sig, vissa dagar får man inget alls gjort, men det är helt ok det med.


Så himlens gosig man kan vara när man lägger den sidan till!

Små rutiner

Jaha ja, gårdagen hämtning blev ju en smärre katastrof… Försökte få till nån form av timing med amning precis innan, men antagligen var det FÖR tätt inpå eller nåt, för har han nyligen ätit verkar han må ganska illa när vagnen skumpar runt… Eller så gillar han bara inte att ligga där, fast står vagnen still (typ här hemma) sover han ju jättegott i den. Vi har ju en ergobaby-sele med, testade den här hemma igår och den verkar han gilla *ta i trä*, men när det som idag är iskallt i vinden är det ju inte så himla smidig lösning heller, så vi får väl försöka med vagnen idag med… Håll tummarna!

För övrigt så börjar jag ana lite tendenser till rutiner, oftast är han vaken en stund efter frukost och därefter sover han ett-två pass lite längre (med amning mellan då). Sen är det mer vaket (och dessvärre lite magknip ibland) på kvällarna innan han somnar för natten runt åtta. Det första nattpasset brukar bli längst, så jag försöker också gå och lägga mig runt den tiden, visserligen lite tråkigt kanske men därmed är jag ändå rätt pigg på dagarna trots att nätterna bli lite upphackade.

IMG_3565

Han växer ändå, märker jag, nu är inte bodysarna i strl 50 för stora längre, och ansiktet har ändrat sig en del. 

När han nu då sover lite längre på förmiddagarna brukar jag försöka få till lite enkel träning med gummiband och en lätt kettlebell här hemma. Min axel är visserligen bättre men långt ifrån bra än, så jag försöker få lite blodgenomströmning och stärka upp baksidan av axlarna och ryggen med lite gummibands-rodd och några andra enkla övningar. Det tar väl ca 10-15 minuter totalt och efter känns det mycket bättre! Magmusklerna känns inte så illa däran som jag befarat, men jag försöker hitta bålen så försiktigt som möjligt, eftersom ALL träning utgår från det sen gäller det ju att vara noga med grunden.

IMG_3558

Min lilla ”träningsstation” här hemma. Gummibanden är superbra för jag kan själv reglera hur jobbigt det blir – och hur ansträngande det blir för bålen. Rullen är kanon när man vill rulla ut en massa låsningar i ryggen!

På tal om träning håller jag på och försöker sammanställa en massa tankar jag har, så det kommer komma ett inlägg om det inom kort (eller ja, om Filip tillåter vill säga). Nu ska jag förbereda lite inför hämtningen (om en timme, herregud vilket projekt det är, jag hade förträngt det tror jag) och så amma den här lille skrutten. Ha en bra dag!

IMG_3557

Han har ett litet storkbett i nacken och på ena ögonlocket, men det ska försvinna innan han blir ett tydligen. 

Oro och medalj

Har lite dåligt samvete för att så många inlägg nu är gravid-relaterade, men det känns att hjärnan gått in i någon slags förberedande fas. Idag har jag tex roat mig med att ha ångest över huruvida bebisen har vänt sig och i så fall kejsarsnittet ska ryckas undan framför näsan på mig, så pass mycket att jag varit halvt okontaktbar delar av dagen.

Men, för att inte fastna i det så tänkte jag bara hylla äldsta sonen O, som lyckades knipa ett brons i höjdhopp på dagens tävling i friidrott! Mycket bra jobbat!


Annars har kört min sista träning på gym i lördags, mitt gymkort är fryst fr.o.m onsdag och det börjar ta slut på övningar jag kan göra. Kändes jättekonstigt att lägga undan träningsväskan för ett lite längre uppehåll, men jag hoppas verkligen att jag inte kommer tappa det helt, min förhoppning är att kunna börja träna lugnt på gym ungefär samtidigt som jag börjar jobba halvtid, dvs i oktober, om de fysiska förutsättningarna finns. Tills dess så funderar jag på att knåpa ihop ett hemgjort TRX-band, finns en massa guider på nätet och då kostar det ju under 200 kr. Bra sätt att hålla igång rygg och axlar tänker jag!

Har ni haft en bra helg?

Sågad tidning!

Jag berättade ju för ett litet tag sedan om de fina Kari Traa-kläderna man fick om man prenumererade på tre nummer av iform, nu har kläderna kommit och de är superfina! Längtar till jag kan ha vanliga träningskläder igen, de här får bli en perfekt morot.

Dock fick jag den första tidningen idag, och nu var det ju inte den jag gick igång på, utan kläderna, men vilken skit-tidning?? Det var som att läsa de mest ytliga och ångestframkallande sidorna i en veckorevyn när man var yngre, med artiklar om hur man snabbt (??) går ner i vikt, hur man tränar bort sin huvudvärk och test på hur ”god din form är ”. Innehållet kändes gammaldags och med fokus på sensations-dieter, och jag blev gravt besviken på att sån skit publiceras när det finns så mycket bra forskning med substans nu för tiden?? 

Är det nu någon som har den här som favorit-tidning (jag sa upp prenumerationen direkt) så visst, men jag ser bara en tidning som påpekar att du måste vara smal och ”vältränad”enligt nån gammal rostig standard, snarare än en tidning som ger relevant information enligt all den forskning som finns och görs i dag!!!

Gör om, gör rätt, om den ens går att rädda….

Träning i tredje trimestern

Om du själv är gravid och blir stressad över att man ”måste” träna eller att nån är ”duktig” och tränar så tycker jag att du ska hoppa över det här inlägget, för det är så onödigt att känna någon slags press att göra det någon annan gör som har helt andra förutsättningar. 

Det är inte så himlans ofta man verkligen blir stolt över sig själv sådär till vardags, men jag är faktiskt lite stolt över mig själv nu. För åtminstone till dags datum (gravid i vecka 31) så har jag hållit fast vid min rutin med att träna och jag har hittat en jättebra nivå för min träning där målet främst är att må bra och inte tappa för mycket muskler – främst på baksidan av kroppen. Och jag har lyckats! Dessutom känner jag att jag förmodligen kommer kunna fortsätta upprätthålla träningen ett tag till, vilket gör mig dels lite förvånad, lite stolt och väldigt glad!

Tittar man på min träningsstatistik så tränar jag faktiskt lika mycket nu som jag gjorde före jag var gravid, däremot är det lite annorlunda intensitet, vikter och sorts träning. En vanlig vecka nu så kör jag 2 pass styrketräning på lunchen – gravidanpassat, vilket innebär lägre vikter, inga vikter ovanför midjan och med fokus på rygg, axlar, rumpa och ben. Funkar skitbra, jag bygger inte en enda muskel men jag tappar heller inte allt jag har.

img_5921

En till två gånger i veckan går jag på yoga, faktiskt har jag fått anpassa den mer än styrketräningen, och det är nog den som kommer få stryka på foten först – nu börjar magen bli så mycket i vägen att det är rätt jobbigt. Dock är det ju, som en kompis sa, ändå ganska skönt att få komma iväg och få en timmes egentid, även om man kanske får hoppa över många övningar.

På lördagarna går jag på vårt HIIT-pass när det funkar, vilket mer eller mindre innebär cirkelfys i lugnt tempo för min del. Det känns ändå som det ger något, för man får med en massa muskler som jag kanske inte tränar så mycket annars, och även här är det lätt att anpassa tempo, intensitet och vissa övningar efter att jag är gravid.

Exempel på övningar jag INTE kan göra längre är situps, vridna magövningar, knäböj med viktstång, stående axelpress och lite sånt.

Att jag kunnat hålla i träningen har gjort att jag nu i vecka 31 känner mig minst lika pigg som i vecka 15, och förutom att mina ben blir tunga om jag står länge så har jag inga fysiska ”men” alls av att vara gravid. Kroppen känns pigg, men tyngre såklart, och jag känner mig ändå hyfsat rörlig.

Jag var lite rädd att jag antingen skulle känna någon slags prestationsångest när det gällde att träna som gravid, eller att tappa det helt. Att ha hittat en balans, på riktigt, är så vansinnigt skönt, och jag önskar verkligen alla andra gravida största möjliga lycka till med att hitta något som just de trivs med och mår bra av!