Skithelg

6 oktober, 201329 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Tja, den här helgens humör har matchat lördagsvädret – igenmulet och smådugg, rått och kyligt. Vad ska man säga, det är inte en sån där helg man längtar till efter en lång, jobbig vecka. Men men, ibland är det så, och då är det inte så mycket att göra åt saken.

Jag ska inte säga att allt varit skit, vi har tex fikat med grannarna (mycket trevligt) och planterat ett gäng höstblommor – lite jobbigt men väldigt skönt att få det gjort. Eftersom jag nu hade kameran redo med, så fick det bli lite höst-bilder 🙂

Gjorde en räd på torget i lördags,. det går ju åt några växter när man har tre
stora krukor, så då känns 20 kr/växt lagom.

Lite färgsprakande ljung fick flytta in i uterummet. Det har inte frusit
där ute än, men de örterna som bott där över sommaren var liksom dags
att pensionera.

Det fick bli fint inne med, kände inte för att ha en massa olika krukor,
så det fick bli en liten plantering på ett fat istället. Känns
väldigt mycket lyxigare!

Visst ja, i fredags ringde de från Mio och sa att våra fåtöljer kommit med, de vi ska ha i uterummet. Vi ska bara köpa till nåt lite avlastningsbord (där man kan ha ostbrickan) så är det helt perfekt. Låååångt ifrån ungarnas rum dessutom…

En fördel med att vara lite förbannad är ju däremot att man får lite extra vilja och envishet. Bestämde mig för att jag skulle springa en runda idag, och trots att det var en månad sedan sist så gick det riktigt bra – klarade mig på under 30 minuter (5 km), visserligen med blodsmak och en känsla av att jag ville kräkas, men den värsta irritationen stannade kvar i den sista backen. Nu känner jag mig rätt behagligt trött i hela kroppen och nöjd med mig själv, helt klart en förbättring…

Work, Bitch

3 oktober, 2013 / LindaG / Lämna en kommentar

Igår började ju Elmia Garden, och efter att ha löst lite smågrejor under förmiddagen så var det strax efter lunch dags att avsluta jobbet med den mässan och börja med nästa. För att liksom få en ordentlig paus och ”nollställa” sig lite så blev det en sen lunchträning på gymmet, och i går hade jag förmånen att få med mig en ”egen PT” dit. Det var min kollega som var snäll nog att hänga med och träna, och med extra pepp, greppremmar och lite hjälp så körde vi en timma överkropp (eller jag i alla fall), vilket slutade med att jag var så totalt utmattad i musklerna att jag hade allvarliga problem med att få av och på kläderna vid duschen. Jätteskönt, och fantastiskt kul!

Den dagen jag blir mångmiljonär, den dagen ska jag ALLTID ha en PT med mig som står och skriker på mig så jag verkligen får ut max av träningen. Dessutom vill jag helst ha en personlig kock med som står med ett färdiglagad mål nyttig mat efter… 😉

I vilket fall så var det så roligt, och även om jag blev helt slut efter så blev det ändå ett tillfälle att rensa huvudet inför nästa mässa – helt perfekt! Misstänker att jag under dagen kommer få en grym träningsvärk dessutom, den lär väl kulminera lagom till i kväll när det är sparring – men den vill jag inte missa så då får det gå ändå!

(ps, Britneys nya låt är ju nästan perfekt att ha på gymmet)

Så mycket vilja, så lite tid

2 oktober, 2013 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag skulle vilja börja komma igång och springa igen. Just nu (och ungefär fram en vecka till) kommer jag jobba alldeles för mycket för att det ska vara aktuellt, sedan blir det en liiiiite mer hanterbar belastning tills det till slut efter lite toppar och dalar förhoppningsvis stabiliserar sig nån gång i mitten på november.

Men visst, från nästa vecka skulle jag vilja klämma in ett löppass eller två i veckan. Sen är ju bara problemet det, att när ska man hinna det??? Att springa i kolmörker ute i kylan är inget jag direkt har lust med, och springa på löpband är ”jag-vill-ta-livet-av-mig-trist”. En frisk höstdag i solen skulle ju vara perfekt, så möjligen nån gång på helgen då, men annars… Om jag hade orkat kliva upp tidigare så skulle man ju rivit av 5 km på morgonen direkt, men att kravla sig ur en varm säng för att springa i nollgradigt, man kan väl säga att jag är minst sagt tveksam till det….

Känner på sparringen att konditionen har blivit lidande den här hösten, och det vill jag ju verkligen inte.

Nä, när min hjärna börjar fungera åtminstone på halvfart igen får jag väl försöka fundera ut hur jag ska lösa problemet, men just nu klarar jag knappt av beslut i form av vilka strumpor jag ska ha på mig på morgonen.

Project Ass – delutvärdering

30 september, 201329 september, 2016 / LindaG / 2 kommentarer

Kommer ni ihåg mitt Project Ass? Dvs att jag justerade min träning för att jobba lite mer på att få en snyggare rumpa?

Nu har det gått tre månader, och visserligen har det varit semesteruppehåll och lite förkylningar och sådant där emellan, men jag tyckte ändå det var dags för en statuskoll. Det är ju däremot extremt svårt att själv bedömma om rumpan blivit nåt … öh, vad ska man säga? Bättre? Snyggare? Fastare? så då får man ju ta tekniken till hjälp.

Här kommer två före-/efterbilder:

Insåg just att jag nog lade dem i ”fel” ordning, men här är före-bilden till höger och efter-bilden till vänster.

Jag är i alla fall konsekvent, så även här är före-bilden till höger och efter-bilden till vänster.

Nu är det ju knappas nån sån där ”wow” faktor, dels för att jag tog före-bilden när jag redan tränat ett bra tag och sen har jag ju heller inte direkt haft riktigt den tiden det behövs för att få en sån stor förändring, men lite skillnad kan jag nog i alla fall se. Rumpan har blivit lite rundare och fått en schysstare form helt enkelt, och det kan ju liksom aldrig bli fel 🙂

Jag kommer nog fortsätta mitt nuvarande upplägg, eventuellt med något tillägg då och då när jag har tid. Förhoppningsvis kommer rumpan trotsa tyngdlagen lite mer och bli lite rundare ändå… Se där, det blev ju ett väldigt djupsinnigt och allvarligt inlägg det här va? 😉

Stresshantering

23 september, 201329 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Som jag har berättat lite kort om så är det lite körigt på jobbet just nu. Främst är det just det här att man ska hålla så många olika mässor och saker i huvudet som gör att det blir mycket, uppgifterna växer mer än de minskar, än så länge, och det är svårt att slutföra saker. Men det känns rätt ok ändå, jobbet är samtidigt jätteroligt, det är ju nu allt händer liksom 🙂

Fast det är klart att det tar lite på en, i fredags kände jag mig totalt osammanhängande och tror att jag svarade ”goddag yxskaft” på allt folk sa till mig, fast som tur var så slog det över åt det mer fnissiga hållet så jag hade rätt roligt ändå. Däremot gäller det ju att balansera saker och ting, jag använder familjen och träningen som stresshantering!

Familjen låter kanske lite konstigt, och visserligen är inte tålamodet på topp, en samtidigt är det liksom så ”enkelt” med barn, om man bara tar sig tid. Idag hämtade jag bara Lukas (Oliver skulle på innebandy och blev hämtad av en kompis) och han fick bestämma vad vi skulle göra. Det blev ”äta pannkakor”, så då bestämde jag att det fick bli på Rosetten på Kålgården. Vi satt nästan själva där, åt lite gott och småpratade lite, han ritade lite i barnhörnan och jag tittade på. Supermysigt och väldigt, väldigt avkopplande!

Gott att äta en hallongrotta i solskenet…

…och kanske bläddra lite i en tidning.

Träningen är ju på ett sätt lite klurigare, det gäller ju inte att man blir stressad över själva grejen att man ska åka och träna med, men om man bestämmer sig för att man helt enkelt tar sig den tiden så är det ju också ett superbra sätt att varva ner på. Kroppen känns skönare och huvudet rensas, så får man energi till att jobba hårt nästa dag med 🙂 Allra bäst är sparringen, det är helt klart nödvändigt att bara fokusera på nuet där! Kom från just sparring nu ikväll, och känner mig hyfsat balanserat, helt klart lugnare och dessutom tämligen nöjd med mig själv. Så även om det kan bli lite stressigt runt om, så tror jag ändå att det håller saker och ting på en vettig nivå – ni ser, jag fick till och med tillräckligt med ro för att blogga en sväng!

‘til you drop…

19 september, 201329 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

*Uff*

Nu börjar vad jag tror blir en riktigt rejäl träningsvärk komma krypandes… I går fick jag lite coachning av en kollega (tack!) så jag gjorde drop-set (tror jag det heter) av både bänkpress och stående rodd. I korthet kan man säga att man kör vanliga 3×8, sedan halverar man vikterna och kör så många man orkar, för att sedan ta bort vikterna helt och köra med bara stången tills man inte orkar mer – helt enkelt för att verkligen köra slut på muskeln i fråga. Jättejobbigt men oxå jätteroligt! Och nästan skrämmande hur tungt det känns med bara stången i slutet (den väger ca 20 kg), det går bara inte att få upp den till slut…

Gårdagen avslutades med en oerhört trevlig promenad och fika med en barndomskompis. Det är ju helt perfekt att gå en promenad först, nu när jag alltid står och jobbar så blir jag lite rastlös när jag sitter för länge, och man vill ju gärna hinna prata och tjata i några timmar när man träffas (allt för sällan, som med alla kompisar känns det som). Efter det åkte jag hem och kokade plommonmarmelad – recept och bilder på det kommer förhoppningsvis i kväll!

Lite suddig och dassig bild, men så här ser mitt hår ut nu för tiden
förresten. Klippte mig i måndags, och jag älskar den här frisyren!

Lördagsdrömmar

13 september, 201329 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Oj, har visst missat att blogga i ett par dagar! I onsdags skulle jag ju lagt upp en post med en massa bilder från när vi plockade majs, jag, barnen och mormor, men jag har inte hunnit lägga över bilderna från kameran än…

I går kväll var det sparring igen, det kändes lite bättre den här gången, även om det nog till en viss del berodde på att jag körde mot några nybörjare oxå 😉 Men det kan ju också vara ett knep för att känna sig lite duktigare, eller?!?! Idag är det en välbehövlig vilodag, träningsmässigt i alla fall – på jobbet är det fullt ös – och i morgon är det ju som vanligt lördagsträning med fika. Guuuud, jag längtar redan efter baguetten, de är ju så sinnessjukt goda (Rosetten på Kålgården om nån missat det)!

Jag veeeet att jag postat denna bilden innan, men allvarligt – hur
god ser den inte ut?!?!

Varje lördag är det dessutom lite olika fyllningar, så det blir aldrig tråkigt. Bäst att se till att åka till tennisen i tid i morgon, förresten, husvagnsmässan gör ju lätt att det blir lite tjockt i trafiken häromkring.

I kväll är jag gräsänka, så det får väl bli lite myskväll för mig och barnen, och i helgen ska vi nog kolla lite efter tapet till hallen. Jag tycker hallen är ett av de svåraste rummen att möblera och tapetsera, så är det någon som har bra tips så tar jag tacksamt emot dem!

Tack och lov för pannkakor!

10 september, 2013 / LindaG / Lämna en kommentar

Öööööhhh… Nu har jag suttit helt stilla i fåtöljen i lite drygt en timme, och jag tänker inte röra mig ur fläcken förrän jag ska släpa mig in till sängen….

Jag fick nämligen för mig att springa hem från jobbet idag. Det är ju rätt skönt att komma ut lite och rensa huvudet, och dessutom hade jag inte bilen så det kändes som en bra idé. Tills jag började springa, vill säga… Gud vad trögt det gick idag, släpade mig fram (iofs utan att gå) i långsamt tempo utmed hela vätterstranden på ca 30 minuter (5 km) och sen tog det 30 minuter till att ta sig resterande 3 km uppför Dunkehallabacken. Knäna känns ungefär som vattenmeloner och jag är sååååå trött, hade det inte varit för pannkaksmiraklet (dvs jag kände pannkaksdoft mitt i dunkehallabacken och kom på att jag skulle äta det när jag kom hem) så tror jag att jag hade satt mig nånstans mitt i backen 😉 Kan förresten meddela att de pannkakorna, med lite nutella på, kan ha varit nåt av det godaste jag ätit…..

I morgon bitti ska jag göra något jag har tänkt göra vid flera tillfällen tidigare i livet, men då har jag antingen varit gravid eller haft en nyföding (varför jag nu bara kommit på det vid dessa tillfällen vet jag inte), jag ska nämligen till blodcentralen och kolla om jag kan få lämna blod. Eftersom jag inte är spruträdd så känns det bra att få kunna ge något till de som behöver det helt enkelt.

Nu orkar jag inte ens röra fingrarna mer, nu ska jag bara sitta still och helt passivt insupa vad som nu råkar vara på TV.

Duktig-flicka-syndromet

9 september, 2013 / LindaG / 4 kommentarer

Det kan vara farligt att duscha ibland. Eller snarare så tänker jag alldeles för mycket i duschen.

Idag började tankarna med att jag kände mig… liksom vemod efter träningen. De som började träna ungefär samtidigt som jag (och som är typ 10 år yngre) börjar dra ifrån mig nu. Det känns som jag står på en platå, och den eventuella fördelen jag hade av att kunna hålla huvudet lite kallare än ”ungdomarna” (herregud, hur gammal är jag?) räcker inte till nu – de börjar bli både bättre och snabbare än mig. Det känns lite deprimerande, det känns som om jag BORDE kunna hänga med bättre, om jag bara ansträngde mig – som om jag inte gör det redan.

Sen började jag fundera på varför jag tog det hela så hårt, och då kändes det som om det representerade typ hela mitt liv just nu. Alltså inte att folk är yngre än mig, men att jag liksom står still och inte blir bättre på saker i den takten jag vill. Lite duktig-flicka-syndromet, dvs om jag bara gör tillräckligt mycket tillräckligt bra så tycker folk om mig. Men på jobbet hinner jag mest håla näsan över ytan just nu, det är massvis att göra, väldigt väldigt kul saker många av dem, men det känns som jag borde kunna göra dem bättre.

Några tankar i sidled därifrån så funderade jag lite på det där med vad andra tycker. Som resten av mänskligheten så vill jag ju bara att folk ska tycka om mig, men jag är ju inte dummare än att jag inser att nu när jag tex tränar en del så är det bara fler folk som tycker att man är pretto och därmed INTE gillar en. Men samtidigt så mår jag ju bra SJÄLV av att träna, jag tycker det är roligt och rent fysiskt är det ju inte så svårt att förstå att man mår bättre av att träna. Så om jag vill att fler folk ska tycka om mig så borde jag sluta träna och äta en massa skit (som innan), men då kommer jag ju inte tycka om mig själv…

Suck.

Nånstans där kände jag väl att jag hade kört fast i nån slags självömkande träsk – och DET gillar ju inte folk =P

Så nu ska jag äta sämre, träna mindre, må bättre, orka mer, prestera bättre på jobbet, vara mer social, bli mer kreativ och bli bättre på kickboxingen. Tror fan att man blir lite splittrad!!!

Hit me hard

9 september, 201329 september, 2016 / LindaG / Lämna en kommentar

Ikväll är det äntligen dags igen, första gången sen jag blev förkyld för över en vecka sen – SPARRING, hurra! Det är ju nästan löjligt hur glad man kan bli över att känna den där skräckblandade förtjusningen igen 🙂