Hmmm. Tja, det var ju en upplevelse det med – BodyCombat då. Det är liiiiite svårt att hålla sig för skratt när folk har boxarlindor och handskar på sig, när det enda man slår på är – luft?!? Nu var det tydligen teknikvecka den här veckan på alla pass, vilket innebar att det var två instruktörer som gick runt och kollade tekniken på folk. Faktiskt var själva tekniken i sparkarna inte alls så kass som jag var rädd för, grundprincipen i en frontspark eller sidekick var mer eller mindre rätt i sig, däremot blir det ju inte direkt några vettiga rörelser när man kör en massa hopp och studs emellan, men vad ska man begära.

Precis som med zumban så vet jag inte riktigt vad man tränade egentligen, jag var absolut riktigt svettig när jag gick därifrån, men det var ju inte tungt och det var inte jobbigt för flåset. Cardio kanske? Det är ju inget som kan mäta sig med den ”riktiga” kickboxingen, inte på något plan, men jag förstår att det finns folk som tycker det är kul.

Eftersom jag inte var direkt var trött efter så tänkte jag fortsätta mitt projekt med att komma i gång med att springa lite, så det fick bli en kvart på löpbandet. Alltså jag är verkligen kass på att springa… Nu kan jag ju faktiskt andas tack vare några månaders användande av astmamedicin, men det känns så TUNGT! Känns som en elefant som klampar fram på bandet, inte alls den där snabba, lätta känslan jag inbillar mig att andra får…. Nåväl, en stund då och då känns ok, och framåt sommar/vår så hoppas jag kunna ta ett varv ute då och då.

Jag veeeet att jag sa att jag inte skulle testa nåt mer nytt, men idag blir det ändå ett till nytt pass bara för att det är roligt att prova nya saker. Nu är det BodyCombat på schemat, misstänker att jag kommer bli något irriterad/frustrerad över ett pass med låtsas-boxning, men jag ska försöka se det som ren motion så tror jag att det kan vara lite kul ändå.

För övrigt känns det som en riktig skitdag idag, utan någon speciell anledning. Jag är trött, har huvudvärk och känner mig nere rent generellt. Bläsch. Hoppas på en bättre dag i morgon.

Jag känner mig lite lätt förbryllad, för med den första ”vår” solen som torkat upp lite asfalt så har det kommit ett sug efter att ge sig ut och springa. Mycket mysko… Dessutom misstänker jag att det kommer från en viss selektiv demens – jag inbillar mig att jag ska sväva fram sådär snyggt och hurtigt med en svängande hästsvans (jag vet att mitt hår är superkort. Faktiskt. ), trots att jag EGENTLIGEN vet att jag efter 100 m kommer flåsa som en gravid flodhäst och vilja lägga mig ner och dö.

Det är väl lite som med typ det här att få barn, helt plötsligt får man sug efter en söt liten bebis att gosa med, och då har man glömt allt vad foglossning, vaknätter och kolik heter. Nej, jag är inte sugen på att skaffa barn, det var bara en jämförelse… 😉 Fick ju hälsa på en underbart söt liten 3-månaders bebis idag på min lunch”date”, men jag har INTE hunnit glömma än och kommer eventuellt inte göra det de närmsta 15 åren eller så.

Undrar just om man ska försöka sig på en omgång i helgen ändå? Inte att skaffa barn då, men att ge sig ut och springa? För även om det säkert finns snö i spåren så måste jag ju erkänna att lite solvarm asfalt känns lite mer som man njuter av just försmaken av vår…

(hade tänkt lägga in nån trevlig bild här, men utan att sno en blir det svårt. Jag fattar inte riktigt heller hur andra bloggare gör, har de alltid med sig en polare som kan fota en de där första 50 metrarna medan man fortfarande ser fräsch ut, istället för genomsvettig, röd och mosig?)

Det fascinerar mig, den här eviga mänskliga drivkraften att vi aldrig är riktigt nöjda. Jag märker det på träningen, bland annat – när jag fått nya muskler eller kanske gått ner lite i vikt så är jag jättenöjd.

I kanske en vecka.

Sen känns det som innan ungefär, och jag känner att jag vill ha mer muskler, mindre daller och känna mig ännu starkare. Då är det bara lite surt när man kommer till en ”platå” och stannar av lite. Tror att det är bra att göra det jag gjort på sistone – testa på en massa andra saker som komplement då. Inbillar mig att kroppen på något sätt svarar bättre på olika belastning än på samma hela tiden… Och dessutom är det ju grymt kul!

Men rent generellt njuter jag av att orka röra mig utan att tappa andan, kroppen känns frisk och stark och psyket hänger ju liksom med. Efter lunchträning på gymmet så fungerar hjärnan till max igen hela eftermiddagen och kvällen också, istället för att dega ihop nånstans runt 15-snåret. Jag som jobbar vid en dator hela dagarna blir lätt stel i axlar och nacke, även om jag numer står upp och jobbar hela dagarna. Det är för övrigt en varm rekommendation från mig, man får betydligt mindre problem och blir dessutom piggare! Är jag riktigt uttråkad tar jag fram en balansbräda och står på den och jobbar en stund…

Nu hoppas jag att jag snart är över min platå så att jag börjar känna lite skillnad i kroppen igen, för nu har jag vant mig vid den här nya kroppen så pass att det börjar bli dags att jobba på den lite mer!