Deppig av yoga

Idag var första gången jag yogade på nästan två månader. Semester, inställda lektioner och sjuk instruktör kom emellan. Kanske just det att det var ett tag sedan gjorde det extra tydligt, men jag kände ikväll när jag satte mig i bilen efter passet att jag nästan ofelbart blir deppig efter ett pass yoga. Jag tror kanske inte att det är egentligen just yogans fel lika mycket som att man får en stund att bara vara för sig själv och känna efter, för när jag går ut därifrån så är jag alltid ledsen och känner mig otroligt otillräcklig.

Jag saknar mina vänner, både gamla och nya som man träffar alltför sällan och det gör mig jätteledsen.

Jag får en enorm känsla av tyngd över axlarna över allt ansvar som vilar på mig hela tiden, för barn, jobb, hem, träning, karriär, socialt liv och egen utveckling och slås långt ner i skorna av min egen otillräcklighet*. Yogan borde ju lätta på spänningar och gör det väl rent fysiskt men vad gör det när man har en imaginär vikt av hela jorden på axlarna?

Kanske vore det bara lättast att sluta yoga, för den deprimerande ansvarskänslan kanske inte kommer fram utan den här fysiska damnluckan, eller så kommer det bara göra att det rätt som det är svämmar över. Kroppen behöver ju ändå yogan, så kanske måste jag bara hitta nåt sätt att inte låta min hjärna gå bananas. Jag vet inte.

exercise-feet-fitness-892682.jpg

Helt seriöst, det finns miljontals fantastiska bilder på folk som utöver yoga, men jag känner mig inte som NÅGON av dem och ser framförallt inte ut som det. Var är alla ”jag är lite stel i höften men försöker ändå” -yogabilder?

I vilket fall, nu tänker jag ta ett glas vin och sätta mig och deppa i ett hörn av soffan. Ha en skön kväll!

*och då ska vi ändå inte nämna det dåliga samvetet för att folk har det onämnbart mycket sämre än jag har det vilket får mig att känna mig dålig för att jag ens känner mig dålig. Hipp hurra. 

Depp och pepp

Jag känner mig lite deppig. Deppig för att allt jag kämpade hårt med att behålla i både muskelväg och rutiner under graviditeten har förstörts av en sommar med sjukdom. Jag har inget kvar alls av det jag jobbat mig till och nu känns det jättetungt att börja från början igen. Och jag måste börja – utan träningen så får jag ont i både axlar och rygg känner jag. Det skulle dessutom vara lättare att träna om jag kunde bli av med mina återstående 7 mammakilon med, men även det har känts omöjligt när man inte kommer iväg och tränar. Det ena ger det andra, liksom…

Men jag ska verkligen försöka nu, jag måste skärpa till maten som fan om jag ska bli av med de där kilona, för amning eller ej (ej nu längre, förresten, nu är det bara ersättning och ”mat”) så får jag kämpa med näbbar och klor för att bli av med extrakilon. Problemet är att jag inte riktigt känner att jag har orken för den kampen just nu – för utan träningen och allt runt den så har jag inte alls samma energi (och nej, då har jag såklart räknat bort en del bristande sömn pga nattmatningar osv). Det är deppigt, som sagt.

Jag önskar att jag kunde få lite draghjälp, lite push och pepp, men ska jag vänta på att nån annan hjälper till så kommer det aldrig bli av, likadant med ”motivation”, det är inget som man kan räkna med utan det är bara att bita ihop och köra. Bara motigt att börja liksom. Kanske att jag skulle kunna försöka komma iväg runt åtta, när åtminstone Filip är nattad? Nåt måste i alla fall ske, för annars kommer min rygg kollapsa helt.

Men, en lite ljusglimt, nu ska jag åtminstone komma iväg på veckans yogapass, heja mig för det!

PS, Oliver kom hem idag med världens förkylning, så nu blir det väl en vända med sånt med… suck.

Träning i tredje trimestern

Om du själv är gravid och blir stressad över att man ”måste” träna eller att nån är ”duktig” och tränar så tycker jag att du ska hoppa över det här inlägget, för det är så onödigt att känna någon slags press att göra det någon annan gör som har helt andra förutsättningar. 

Det är inte så himlans ofta man verkligen blir stolt över sig själv sådär till vardags, men jag är faktiskt lite stolt över mig själv nu. För åtminstone till dags datum (gravid i vecka 31) så har jag hållit fast vid min rutin med att träna och jag har hittat en jättebra nivå för min träning där målet främst är att må bra och inte tappa för mycket muskler – främst på baksidan av kroppen. Och jag har lyckats! Dessutom känner jag att jag förmodligen kommer kunna fortsätta upprätthålla träningen ett tag till, vilket gör mig dels lite förvånad, lite stolt och väldigt glad!

Tittar man på min träningsstatistik så tränar jag faktiskt lika mycket nu som jag gjorde före jag var gravid, däremot är det lite annorlunda intensitet, vikter och sorts träning. En vanlig vecka nu så kör jag 2 pass styrketräning på lunchen – gravidanpassat, vilket innebär lägre vikter, inga vikter ovanför midjan och med fokus på rygg, axlar, rumpa och ben. Funkar skitbra, jag bygger inte en enda muskel men jag tappar heller inte allt jag har.

img_5921

En till två gånger i veckan går jag på yoga, faktiskt har jag fått anpassa den mer än styrketräningen, och det är nog den som kommer få stryka på foten först – nu börjar magen bli så mycket i vägen att det är rätt jobbigt. Dock är det ju, som en kompis sa, ändå ganska skönt att få komma iväg och få en timmes egentid, även om man kanske får hoppa över många övningar.

På lördagarna går jag på vårt HIIT-pass när det funkar, vilket mer eller mindre innebär cirkelfys i lugnt tempo för min del. Det känns ändå som det ger något, för man får med en massa muskler som jag kanske inte tränar så mycket annars, och även här är det lätt att anpassa tempo, intensitet och vissa övningar efter att jag är gravid.

Exempel på övningar jag INTE kan göra längre är situps, vridna magövningar, knäböj med viktstång, stående axelpress och lite sånt.

Att jag kunnat hålla i träningen har gjort att jag nu i vecka 31 känner mig minst lika pigg som i vecka 15, och förutom att mina ben blir tunga om jag står länge så har jag inga fysiska ”men” alls av att vara gravid. Kroppen känns pigg, men tyngre såklart, och jag känner mig ändå hyfsat rörlig.

Jag var lite rädd att jag antingen skulle känna någon slags prestationsångest när det gällde att träna som gravid, eller att tappa det helt. Att ha hittat en balans, på riktigt, är så vansinnigt skönt, och jag önskar verkligen alla andra gravida största möjliga lycka till med att hitta något som just de trivs med och mår bra av!

Träningsstatistik 2016

Det här är mest för egen del, och för att det ibland är kul med siffror =) Nu är det i fyra år jag gjort en sammanställning av min träningsstatistik varje år, så här kommer detta årets nuffror (jag använder Shapelink för att registrera all träning, tycker det är skönt att enkelt kunna få en översikt så att den träningen jag vill få gjord också blir gjord) :

Antal träningstillfällen
2013 – 156 pass
2014 – 274 pass
2015 – 235 pass
2016 – 235 pass

Tränad tid
2013 – 160 h och 19 minuter
2014 – 250 h och 10 minuter
2015 – 222 h och 9 min
2016 – 214 h och 25 min

Styrketräningspass
2013 – 78 pass
2014 – 130 pass
2015 – 106 pass
2016 – 87 pass

Total sträcka (gång, löpning, skidor)
2013 – 128 km
2014 – 319 km
2015 – 380 km
2016 – 350 km

Måste säga att jag känner mig himlans nöjd med statistiken, speciellt med tanke på att jag varit gravid halva året! Sen har ju intensiteten ändrats givetvis, och det har tillkommit mer yoga och blivit mindre HIIT och styrka, men mitt mål har ju varit att försöka hålla rutin och kropp igång och det har jag absolut lyckats med.

Jag hoppas kunna träna vidare så långt som möjligt tills det är dags att få barn (haha, ”få” barn, himla dumt uttryck för övrigt, det är fan inget man ”får”) för att inte tappa så mycket av min basstyrka. Efter förlossningen får vi se, jag har ingen brådska över att ”komma i form” alls, men jag vill ju såklart kunna röra på mig för att må bra – det får bli som det blir helt enkelt. Huvudsaken är att jag inom ett år är igång med regelbunden träning igen – det får bli mitt mål 2017 helt enkelt!

Juldagsslappande

Ifall jag har nån läsare som inte följer mig på facebook eller instagram så vill jag önska er en lite sen, men god jul!

Själva hade vi det himla lugnt, skön uppesittarkväll med bror och hans sambo kvällen innan, med god ostbricka (eller brickor snarare, för det var liksom vår middag så vi hade tagit i lite eftersom alla i familjen älskar ostbricka).

img_2696img_2695

Julafton blev mest en utdragen paketöppning – först morgonpaket till barnen (Nintendo classic mini), sedan paketbyte med mormor och morfar som åt brunch med oss innan mormor skulle jobba, stackarn, och därefter kom tomten efter Kalle och hans vänner. Inte så dumt att sprida ut paketen lite måste jag säga!

img_2715

Hela familjen är ganska exalterade över Nintendot måste jag säga, väldigt charmigt med alla retrospel. Lite chockerande svåra dock, hade nog förträngt hur mycket man fick sitta och traggla med saker innan man klarade dem – men bra för allas tålamod att öva på det med lite 🙂

img_2707
img_2706

Jag fick en yogamatta deluxe av maken- en Manduka Pro Mat som var både extra tjock och extra lång, verkar helt super till mig som alltid glider på vanliga mattor pga torra händer och fötter… Ska prova den i morgon bitti eller i kväll tror jag, har liksom varit lite för mätt för att vilja ställa mig upp och ner 😉mandukapro_magic__84258-1359408411-1280-1280

Idag har vi mest slappat, som sig bör på juldagen. Ungarna gick runt i sina nya morgonrockar fram till halv tolv på dagen innan vi fick på alla kläder och kom ut en sväng i friska luften. Nu är maken och Oliver på bio och ser Star Wars, och jag och  Lukas pysslar och spelar. Skönt, men i morgon måste jag nog röra mig lite mer för skit vad ont i svanken och ryggen man får av att röra sig så lite…

Hoppas att ni alla haft en riktigt skön och lugn jul, och att ni får ett fortsatt skönt lov!

Träna i mitten av graviditeten

Nu är jag, enligt min gravid-app, ca 45% in i graviditeten, och jag tänkte prata lite om träningen. Det är många som ser lite milt förvånade ut över att jag tränar fortfarande, men jag måste säga att det dummaste jag gjorde de förra graviditeterna var att jag inte tränade alls (vilket jag iofs inte gjorde när jag INTE var gravid heller, då). Jag siktar fortfarande på lika många träningspass – totalt 5 st i veckan, MEN nu under den mest hektiska perioden på jobbet så får det vara helt ok om det bara blir 2 eller 3 stycken.

Men vad tränar jag då? Jo, jag styrketränar (helst) två img_5300gånger i veckan på lunchen. Här har jag fått anpassa ganska mycket, det blir mycket lättare vikter i och med att bålen inte är alls så stabil som förr. Vissa övningar, typ marklyft, funkar ändå riktigt bra, vilket är toppen eftersom det tränar baksidan av kroppen så mycket. Och just baksidan är det jag försöker fokusera på mest, för att kompensera för en växande mage och senare bärande på bebis. Marklyft, raka marklyft, ryggmaskinen (vet inte vad den heter men den där man böjer sig bakåt), rodd och latsdrag blir det mycket av. Benen och rumpa är svårast att träna eftersom de är stora muskler som egentligen behöver tunga vikter, men här har jag fått gå över till en benpress i maskin för att få lite mer effekt – då blir det ingen belastning på bålen och man kan ta i lite mer. Helst ett ben i taget med, då är det lättast att få med rumpan tycker jag.

Yoga blir det med, 1-2 pass i veckan, och även här får jag anpassa lite. Jag var lite orolig innan att jag inte skulle veta vad jag behövde ändra på, men DET är inget problem kan jag säga. Det märks direkt vad som funkar och inte – ibland lite överraskande faktiskt. Jag kan tex stå i kråkan riktigt bra, men jag kan inte göra höftlyft (första steget till brygga), eller göra vissa vridningar. Den låga krigar-positionen är också oväntat jättesvår, för magen känns som den kläms. Några övningar som INTE var så konstigt att jag får låta bli är ju de där man ligger på mage, men jag gör rygglyft sittanda på knäna och det funkar helt ok.

img_5290På lördagar har jag ju HIIT, och nu när jag kommit förbi den känsligaste delen fram till vecka 12 så har jag börjat gå på dem igen – men det blir ”LIIT” (Lite Intensiva Intervall Pass) 😉 Dvs jag gör varje station långsammare men ordentligt (och så tungt jag orkar), och jag har plockat bort alla hopp.

Promenader var nog det jag märkte skillnad på först, det går helt enkelt inte att gå alls lika fort längre, jag får bara sammandragningar då, så tempot får helt klart bli lägre.

Veckans insikt var att jag är helt oförmögen att göra armhävningar på tårna längre?!? Ok att man är lite tyngre på mitten, men här blev det extremt omöjligt, jag har inte en chans i världen att orka detta längre. Lite fascinerande faktiskt, det kom lite ”över en natt” och jag gissar att det också har att göra med att det är svårt att koppla på bålmuskulaturen* ordentligt.

Så, det blev visst ett långt inlägg, men kanske att någon annan i liknande situation tycker att det kan vara intressant att läsa om – även om all träning funkar olika för olika personer. Är det nån som undrar något är det bara att fråga, jag har ju ingen utbildning överhuvudtaget inom ämnet, men åtminstone lite personlig erfarenhet.

*Vill någon läsa mer om bålmuskulatur, graviditeter och bäckenbottenträning så kan jag varmt rekommendera BakingBabies, som har hur mycket information som helst i ämnet!

Namaste

Igår var jag på det första yoga-passet sedan innan semestern, och hoppsan vad stel jag blivit…. Och vilken skillnad yogan faktiskt gör! Alla statiska ställningar var jättejobbiga, rörligheten var klart sämre och balansen ska vi inte ens tala om… På ett sätt var det rätt kul, för det visar ändå på hur stor skillnad det är på kroppen när man kör yoga vs. när man inte kör yoga.

Nu har ju schemat på Nordic Wellness i princip dragit igång för hösten, så nu tänker jag att det får bli minst 2 pass i veckan med yoga, förutom min styrketräning. Världens bästa kombo faktiskt!

Haha, man måste ju ladda upp med lite koffein innan med…

Efter var man så där underbart trött och avslappnad i hela kroppen, så värt ett jobbigt pass!

Kråkan – utmaningen just nu

Hmm, jag är inte alls nöjd med hur träningen ser ut för tillfället, det är helt enkelt för mycket aktiviteter (främst med barnen) just nu för att min kvällsträning ska få plats. MEN det är inget att göra något åt, det är en tillfällig period och jag kommer snart få mer tid igen. Under tiden försöker jag hålla mig aktiv åtminstone där jag kan, om det nu är att måla altan eller rensa ogräs, men en envis nackspärr vittnar om att min kropp minsann saknar lite bättre former av träning.

Jag har inte sprungit/joggat/lufsat en enda gång sedan förra sommaren, och jag tänker nog låta det fortsätta så, om inte andan helt plötsligt faller på. Jag är kass på att springa och har väl någonstans på vägen insett det och ser inte poängen i att försöka – det finns så mycket andra saker man kan göra istället ju!

Mest av allt saknar jag min yoga, men som sagt, det blir förhoppningsvis bättre redan till nästa vecka så jag kan komma igång igen. Däremot har jag vid varje styrkepass också ägnat ett par minuter åt att försöka stå i Kråkan och till att stå på händer – svårt, roligt och jobbigt på en och samma gång. Det kräver en massa bålstyrka, för att inte tala om balansen, och det är en kul utmaning för sig själv. Faktiskt har det gått framåt på bara ett par veckor, nu hittar jag balansen lättare (men måste ha en vägg bakom för säkerhets skull) och kan hålla den i åtminstone ett par sekunder utan att ha stöd av väggen. Heja mig!

Det här är ”kråkan”. För den som är nyfiken kan jag rekommendera Adrienes video där hon lär ut hur man gör!

Allt vad kost heter har gått åt skogen ett tag, så kan det bli när livet i stort är rörigt, och jag försöker känna att det är ok med. Små steg framåt, och ibland ett tillbaka, men så är det ju.

Statusläge : sakta uppåt

Tja, den här påsken blev väl inte riktigt som planerat. Hade visserligen inte planerat så där jättemycket, men att bli sjuk hade jag INTE planerat. Egentligen var det en förkylning som har legat och dragit sedan i början av förra veckan, och i fredags, när vi egentligen skulle träffat brorsan med sambo, hade den något slags underligt kulmen i form av typ en känsla av vanlig influensa/magkatarr. Mycket mysko. Nåväl, dagen efter var jag bara förkyld igen, så Påskafton spenderades ändå hemma hos mina föräldrar, där vi också till slut fick träffa brorsan och sambon. Himlans trevligt!

Dagen till ära blev det ett yogapass i Bankeryd, inte dumt. 

Den här förkylningen har ju dock lagt min vanliga styrketräning och framförallt HIIT-träning på is ett litet tag, istället har jag försökt komma ut lite i det fina vädret och gjort lugna saker som att gå på yoga. Skönt det med speciellt att komma ut! Idag gick vi en sväng med barnen i Strömsbergs-skogarna, galet skönt i 12 grader, sol och en massa fågelkvitter. Ett yogapass i sig på ett sätt, avslappnad blir man i alla fall i samma sekund man kliver ur bilen. En lite tråkig bieffekt av den ljuvliga vårvärmen är ju dock att både Hassel och Al börjat blomma, så jag har nyst en hel del, för att inte tala om hur extremt trött man blir så här nu i början av allergisäsongen… Snark.

Nu när det börjar bli lite varmare och skönare ute så är det ju nästan så att jag till och med blir sugen på att ge mig ut och springa (lufsa)…. Får se hur det känns när förkylningen gett sig helt. En sak jag blev vansinnigt sugen på idag var i alla fall att få ge mig ut och vandra en heldag. Jag och maken avslutade ju Södra Vätterleden vid Skinnarebo golfbana, så jag hoppas att det kommer någon helg framöver då vi kan ta en etapp till därifrån – det hänger ju liksom lite på att man har barnvakt OCH att det är hyfsat väder.

Framöver nu hoppas jag på att förkylningen försvinner så att jag förhoppningsvis kan ta tag i styrketräningen igen, innan jag tappar sugen alldeles. Motivationen här har varit minst sagt sviktande ett tag, men jag måste ju för att må bra, så är det bara.

 Lite mobilbilder från Strömsberg idag:

Det syns visserligen inte här, men den här killen har tappat sin första framtand i överkäken. Mycket gulligt med glugg!
Det var två ganska trötta barn vi hade med oss idag, två sena kvällar ger meddetsamma bieffekter på humöret…

Från stel till mjuk

Vid det här laget tror jag att man kan konstatera att det som började som en av miljoner träningstrender* – yoga – har fått en egen etablerad plats och troligtvis inte kommer minska så mycket i popularitet. Jag har bara nafsat lite, lite i kanterna av yoga, testat det som erbjuds på Nordic Wellness i form av både Yoga och under samlingsbegreppet Bodybalance, men det lilla jag har testat måste jag ändå säga lite om. 

Det är sjukt mycket jobbigare än det ser ut, för det första. Och herregud vad välbehövligt det är att vända, bända och vrida på kroppen! Direkt efter så känner man sig helt underbar i kroppen, mjuk, trött och avslappnad! Jag anser mig ändå inte vara sådär jättestel direkt, förutom möjligen i höfterna, men man märker ändå väldigt snabbt vad mycket spänningar och ”stelheter” som finns i kroppen överallt. Tycker dessutom att det är ett väldigt bra komplement till styrketräning (och HIIT), där rörligheten visserligen är viktig men inte jobbas med aktivt så mycket. 
Men. Att hinna gå iväg på ett yogapass är ju i dagsläget helt omöjligt, det finns ju liksom bara ingen tid, så därför har jag rätt länge haft en vag tanke om att jag borde testa att köra det hemma. Nu häromdagen drog jag däremot nytta av alla tips som Blondinbella fick när hon frågade om just bra hemträningsvideos på youtube, och har testat två gånger än så länge. 
Det programmet jag kollar på heter ”30 days of yoga” och efter två avsnitt kan jag för det första säga att jag absolut gillar tjejen (Adrienne) som håller programmet, hon är inte ”pretto” och har en väldigt skönt och lite rolig och avslappnad syn på yoga. För mig funkar det inte med nån som är för seriös, och inte heller alldeles för flummig, men hon håller en bra balans. 
Programmet är ca 30 minuter långt, och det är perfekt att ta ett pass på kvällen, när man hinner och orkar vill säga. Jag tänker inte köra ett om dagen, utan det blir när jag känner att jag vill och har tid. Första passet var hela familjen med på (barnen hade jätteroligt) och andra passet lekte ungarna brevid, men jag tänker att man även kan göra det direkt när de gått och lagt sig (hade helst velat göra det på morgonen för att få en bra start, men jag har ju tillräckligt med självinsikt för att inse att jag inte kommer kliva upp 30 min tidigare för det). 
Mitt enda mål med yogan är att få bort lite knutor och stelhet ur kroppen, och att förhoppningsvis kanske lära mig att slappna av lite bättre. Det ska bli riktigt kul, och skönt, känner jag!
*Ja alltså, jag vet ju att yogan funnits ”i all evighet”, men jag menar som träningstrend här och nu i dagens samhälle.