Jag har en hård regel hemma, och det är att man inte får gå runt och skråla på julsånger förrän tidigast 1 november och som längst sista januari. Det på grund av att min man tycker att de är så ”trallvänliga” och därmed gärna kan gå runt och sjunga/nynna på en julsång mitt i sommaren – vilket ger mig lite lätt panik. MEN, nu är det november och alltså fritt fram att diskutera jul och sjunga julsånger! (läses med glimten i ögat gärna, tack)
Förra årets krans, dags att sätta ihop en ny till i år känner jag.
Har du följt mig länge vet du att jag tycker att själva julhelgen är väldigt jobbig, eftersom den belyser relationer som inte finns och familj som saknas. Däremot nu inför julen, DET gillar jag bättre, då kan jag liksom låtsas som att allt ska bli bra och tycka att det är mysigt att pynta och förbereda. Med tre pojkar i huset så är det ju dock absolut för min egen del jag pyntar, med undantag för den yngsta så märker inte de andra av det överhuvudtaget – såklart trist, men som jag bollade lite med mamma, jag måste få göra det för min egen skull ändå. Nu har vi ändå absolut inga storslagna gester kring julen ska sägas, det är EN låda med julpynt, inte som Underbara Clara som plockar fram en låda varje advent typ. Däremot har vi ju ett så vansinnigt julkompatibelt hus på vår lilla gård, det är ju som gjort för att fira jul i tillsammans med släkt och familj (vilket ju inte sker tyvärr).
En vinter för flera år sedan – när det kom snö. Undrar om vi kommer få någon i vinter…
Men, nu har vi i alla fall bokat in en glögg- och spelkväll i december med kompisar, vilket faktiskt gör att det känns väldigt mycket roligare att julpreppa inför! Fick helt plötsligt lust att göra lite vinterfint framför ytterdörren, kanske t.om baka något julgodis och göra lussekatter tills dess, vilket känns superkul när det varit en bara tung och oinspirerad känsla kring julen så länge. Jag tänkte alltså passa på att leva i den sköna ”inför-julen” känslan, som kanske har infallit lite tidigare i år för min del än vad den brukar, så länge den varar och inte ersätts av juldepp. Bra strategi ändå?
Jag har varit, och är fortfarande, riktigt jäkla förkyld. Ni vet sådär så man har ont i kroppen hur man än sitter/står/ligger. Och det kan kanske låta knäppt men det har varit en perfekt helg att måla om äldsta sonens rum på. Att måla en liten stund för att sen lägga sig och vila medan det torkar, i många omgångar eftersom jag tagit halva rummet åt gången, har varit väldigt skönt. Inget tungt arbete, men ändå lite rörelse och sen gott om tid att vila.
Rummet ser totalt annorlunda ut, och då har jag inte ens investerat i färg utan använt det vi hade över, enda utgifterna var maskeringstejp och två tavelramar. Jag hade nog lite öde med mig, i fredags stod jag och tittade på rummet och tänkte att vi skulle haft ett sånt litet skrivbord som vi har i vardagsrummet även här, och en halvtimme senare var det en kvinna som skänkte bort just ett sånt här vid Gränna!?! Hur sjukt? Det hämtade vi i helgen och det är mycket bättre proportioner än det gamla köksbord som trängdes där innan… Resten av möblerna har stått nere i stallet sedan vi flyttade, perfekt att använda nu.
Nå, orkade inte byta lakan till nåt snyggare just nu, nån måtta får det vara!
Ja, nu kommer det ju inte vara så här snyggt, allt Lego ska tillbaka in, men ändå! Hur bra blev det inte?! Till och med tonåringen blev väldigt nöjd, otroligt nog.
På önskelistan står att vända dörren med, men det är eventuellt inte genomförbart då lampknappen hamnar bakom dörren i så fall, annars vore det väldigt bra eftersom nu garderoben bara går att öppna när dörren är helt stängd (och garderoben kan vi inte flytta på). Vi får se.
Minns ni hur det såg ut precis när jag började greja?
Jag är hostig och förkyld, inget värre än en vanlig höstförkylning, men den gör ju såklart att man får boka om och av lite. T.ex. har det blivit distansarbete sedan i onsdags (tur man har den möjligheten) för att inte smitta hela jobbet, och dessvärre fick träningen bokas av. Dessvärre för att jag preciiiiiis kände att det gick lite, lite framåt och faktiskt kändes ganska bra de allra sista passen, annars är det ju ingen panik att missa pass för att jag är förkyld – det är sånt som händer och eftersom målet bara är att fortsätta träna så är det lugnt. Är för övrigt väldigt glad för att det är denna vecka jag är förkyld och inte nästa – den är fullbokad både med evenemang jag håller i och en konferens jag ska gå på, och två dagars utbildning i Stockholm.
I alla fall, efter en förmiddag framför datorn så fick jag lite spunk på att bara sitta still i går, så på lunchen möblerade jag om på kontoret. Fick dessutom sånt vansinnigt målarsug redan i helgen, så jag hämtade hem lite färgprover för att fundera. Det kommer bli dämpade, lite brända, rosa toner i sovrummet – men först till jullovet tror jag. Däremot så fick jag ”ok” från äldsta att måla om hans sovrum här uppe i huset – sommartid bor han ju nere i vårt stora rum med sovloft i garagebyggnaden, så jag passar på innan kylan tvingar upp honom hit igen. Har egentligen inte så mycket budget för hans rum direkt, men har färg över från när vi målade vårt sovrum (som ju nu ändå ska byta färg då) så det får bli en ljust grå-grön färg. Det rummet är så litet, så jag tänker att jag får det klart under helgen, ett passande litet projekt till en helg som ser ut att bjuda på riktigt höstrusk och med få andra måsten. Jag gör bara såna här små ”renoveringar” eller vad man ska kalla det, när lusten faller på – då går det fort och är roligt. Och det ÄR ju absolut inget måste liksom, bara kul att boa lite inför hösten och vintern.
Lite roligt, det här är ju halltapeten, och från hallen ser man ju rakt in i vårt sovrum. De rosa färger jag valde ut fick jag en sån känsla av att jag kände igen, och när jag lade dem mot halltapeten så skrattade jag högt! Inte konstigt att jag föll för just de tonerna… (inte helt korrekta färger mot verkligheten pga togs i lampljus, men man ser ju i alla fall hur tonerna stämmer med varandra)
Mindre kul är att båda de äldre barnen antingen är sura för att jag ändrar nåt (inte han vars sovrum jag ska måla såklart) eller inte alls bryr sig (han vars sovrum jag ska måla). Det hade ju varit liiite kul om de kanske tyckte nåt blev fint eller blev lite glada. JA, jag gör det för MIN skull, men ändå, delad glädje ni vet… Maken är lite skeptisk till rosa sovrum men litar på mig, och har väl inte så mycket synpunkter på det tonåringens sovrum direkt. Måla är bland det roligaste man kan göra tycker jag, det går relativt fort så man kan vara spontan, kostar inte skjortan och gör stor skillnad! Målar gärna själv, om det inte är enorma ytor, tycker det är lite meditativt samtidigt som jag blir glad av det. Båda de stora barnens rum ser än så länge ut som de gjorde när vi flyttade hit, de är inte så mycket för förändring de där alltså (vet inte VEM de tar efter, det är inte mig i alla fall). Ena tonåringens rum syns inte så mycket för det ligger ”innanför” kontoret, men den andra ligger liksom mitt i huset och fototapeten och de vita väggarna stämmer liksom inte med resten av huset, så jag är glad att jag fick ok på att måla där nu. ”Jag flyttar väl ändå snart hemifrån” var hans kommentar, och så fort han förstod att det inte var ”hans” rum i garaget jag pratade om så fick jag godkänt att måla. När han sover i garaget så används rummet istället mest som ”LEGO-rum” där nästan allt LEGO ungarna har får sprida ut sig.
Som sagt, det här rummet stämmer inte alls med övriga huset. Glad att jag fick fritt fram att måla om nu!
Ett vidvinkelsfoto på rummet (det är mycket mindre än det ser ut här). Det är så litet så jag tänker att jag ska kunna ta en vägg åt gången och bara flytta undan möblerna när jag målar, så slipper övriga huset bli så stökigt.
Jag skulle vilja måla om kontoret med, men mötte lite mer motstånd där (förutom att jag inte vill ha en massa projekt på en gång, bara ett i taget så det är kul), så det får väl vänta lite. Det blev i alla fall bättre med lite ommöblering så det får duga för nu.
Jag är glad att jag har ett sug att göra om lite, det betyder rent konkret att jag mår ganska bra just nu, apropå förra inlägget om mindre problem och konflikter. Att jag känner ett kreativt sug, oavsett hur litet, är alltid ett gott tecken! Däremot har jag lärt mig att det fort kan ändras om det händer något, därav det mogna beslutet att skjuta på ommålning av sovrum till jullovet och bara ta tonårsrummet nu. Då är det litet nog att få klart även om orken skulle tryta, för jag orkar INTE ha halvfärdiga projekt någon längre tid. Se – jag lär mig, jag med!
Ja nej, inte barnen tack och lov, utan jag själv. Vi byter kontor (vilket jag kanske redan nämn men jag orkar inte gå tillbaka och kolla) och de nya kontoren står redo för inflytt först nu på torsdag. Då har vi suttit hemma i två veckor – fast vi har haft ett gemensamt möte på plats och jag har varit iväg på event både i Nässjö och Värnamo, så bara hemma har jag inte varit.
I normala fall jobbar vi max två dagar hemifrån (OM det funkar med jobbet), och de dagarna brukar vara ganska sköna. Man kan sova en gnutta längre och slipper kör-tiden, och man kan sitta och lyssna lite på morgonpasset när man jobbar, man hinner köra en tvätt mellan möten. Men när det blir två veckors hemmasittande direkt efter att man varit hemma på jullov i tre veckor kan jag säga att jag tycker det ska bli himla skönt att komma till ett kontor igen…
Jag blir alldeles för mycket i mitt eget huvud när jag är själv så här länge, vilket innebär att jag dels överanalyserar allt ännu mer och dels att jag blir lite deppig. Speciellt nu på vintern, när man inte riktigt kan komma ut och det är trevligt att vara ute. Det finns en enda sak som är lite dum här ute på landet, och det är att vi inte har några speciellt roliga promenadstråk, det blir mycket ”gå på landsväg” och det kan jag vara utan. Sen är det ju å andra sidan extremt sällan det finns tid över för någon promenad, men kanske att man hade hunnit med en kort på lunchen. Generellt sett finns det ingen tid att pressa in några tusen steg, antingen har jag träning och är iväg och kommer hem framåt åtta eller så har jag ju hela hemma-ansvaret och ska laga mat, hjälpa med läxor, ta hand om djur och lägga barn.
Har börjat få ett längt efter våren nu, och lite grönska. Sen tar jag oändligt mycket hellre snö och kallt som vi har nu än ett par plusgrader och lerväta… Men tänk, när man kan gå ut på altanen och möta morgonsolen med en kaffe, och börja gå och pilla i trädgården. Samtidigt är jag ändå glad över att januari har gått relativt fort, den brukar kännas som den varar i evigheter. Skulle dock behöva ha något litet roligt att se fram emot känner jag, under slutet av vintern så den inte känns som en enda grå massa. Det är ju förresten snart sportlov insåg jag – vi kommer ju jobba och åker ingenstans, men kanske man kan ta en halvdag eller något för att hitta på något med F, som ju går på fritids annars.
Förresten, jag kan inte hålla mig, ni kommer få en förhandstitt på bokhyllan! Den är inte helt klar, det ska byggas för ovanpå hyllan och upp till taket, och det ska på lite lister vid golvet bland annat, men i princip är ändå själva hyllan redo. Det blir fler bilder sen när den är HELT klar, men kolla vad fint det blev!
När jag vaknade i morse så var jag så trött på mig själv. Trött på att jag är deppig och har fastnat i all skit jag inte kan göra något åt – jag är ju i grund och botten en positiv person, åtminstone när det kommer till allt annat än mig själv vad det verkar?
I går var tydligen ”den deppigaste dagen på året” enligt statistik (från var kommer jag inte ihåg). Vad sägs om att vi låter det vara ett avstamp från botten, och så sparkar vi oss uppåt och lämnar det vi inte kan påverka bakom oss? Jag tycker ofta det är så, att jag liksom behöver ”bottna” i min deppighet innan jag kan vända uppåt, och nu känner jag ändå att jag får vara där. Misstänker också hormonell deppighet, eller i alla fall att det spätt på det hela, så nu får det vara nog. Dessutom ligger omvärldens hela oroligheter som ett kliigt raster över hela mig och skaver, och det lär det väl fortsätta göra, men det får vi på något sätt jobba oss runt, annars kommer man ju typ vara deppig i ett decennium.
Så, jag är frisk och har en frisk familj, fast jobb och en jättefin gård. Alla förutsättningar alltså (samtidigt som det MÅSTE få vara ok att vara deppig trots detta ibland), så nu tar vi det därifrån. Vad pågår på gården förresten? Jo, vi bygger vidare på vår platsbyggda bokhylla, vi tar det i etapper och gör klart en del i taget, både för att inte bo i ett kaos och för att det ska kännas ROLIGT – det är ju inget måste att ha en bokhylla liksom. Jag är SÅ sugen på att visa er, men samtidigt vill jag hålla på det tills det är klart – och då ska ni få se hela processen med. Det blir faktiskt otroligt bra!
Här är ändå en liten sneakpeak, under arbetets gång!
Åh, jag har ju en till nyhet, en riktigt god sådan – jag har fått min 10% tjänstledighet beviljad! Generellt är det ju värdelöst att gå ner 10-20% eftersom du ändå kommer göra HELA jobbet men bara få lägre betalt, men den här tjänstledigheten kommer utformas så att jag jobbar 100% de 6 vintermånaderna (1 oktober till 31 mars), och sen jobbar jag 80% sommarmånaderna. Det kommer jag ta ut som en ledig dag i veckan (på ett sätt som måste funka med jobbet så det kan variera) för att ha mer tid att lägga på trädgård och gård. Det är lite av en present till mig själv, att få möjlighet att lägga lite mer tid här hemma på det jag tycker är roligast, och det blir test ett år. Att jag har fördelat ut så jag ligger på 90% hela året är helt enkelt för att den ekonomiska minskningen ska bli jämnare och kanske inte riktigt lika kännbar.
Så, nu tar jag ett ordentligt nackgrepp på mig själv, och så vänder vi det här året till det bästa vi kan göra av det. Nån mer som hakar på?
Målbild, glad, lite solbränd och i full fart på gården.
Tja, det blev en jul i år med, och den var ändå rätt ok. Bror med familj har sportat magsjuka i ett par omgångar så dem har vi inte firat med ännu – alltså har det varit en väldigt lugnt jul. Alla var nöjda med sina paket, inklusive jag som fick ett set med täljknivar 🙂
Alla hälsar!
Så, eftersom det har varit lugnt och också ganska fint väder till slut, så har vi haft gott om tid att greja med. Först ut blev lösdriften som har fått sitt plåttak och som numer agerar förråd och släpvagnsparkering. Vi gick en digital kurs om att ha kor i höstas, och hur gärna vi än skulle vilja så är lärdomen av den kursen att det kommer inte gå att ha kor så länge vi jobbar heltid. Kanske vi får låna in lite sommarfår över sommaren, vi får se. Det är i alla fall inte dumt att ha ett förråd extra, för sånt som kan stå ute men gärna under tak – vi har även börjar kapa och stapla upp ved här. Det ska bli panel på väggarna med, men först i vår/sommar när det går att måla i faluröd.
Ca 5×8 meter är det, så tämligen rejält.
Jag kom ju på strax innan jullovet att jag ville bygga en platsbyggd bokhylla med. Nu hann vi inte köpa MDF innan bygghandeln stängde inför julen, men jag hann köpa färg till ”bröstpanelen” vi har i vardagsrummet. Den är mer av en ”knäpanel” än bröstpanel, och den har varit vit fram till nu – men nu kände jag att det vore snyggt om den blev samma färg som bokhyllan kommer bli – alltså en mjuk grå-grön ton.
Blev riktigt trevligt, rummet känns lite mer ombonat och arbetat nu!Funkar bra mot tapeten med. Ignorera sladdhärvan, vi har inte hunnit återställa allt efter målningen.
I dag är bygghandeln öppen så vi ska strax åka och köpa lite skivmaterial. Kommer bygga bokhyllan i omgångar, så känns det inte övermäktigt och vi kan göra klart en del i taget – då behöver det inte kännas stökigt och trist under lång tid, utan vi kan göra lite när vi känner för det. Allt kommer sågas nere i stallet, och sen monterar vi ihop det här på plats i vardagsrummet.
Det kanske låter som vi haft fullt upp, men det har funnits tid till både utflykter, tv-spel och täljning, så vi har verkligen bara gjort det vi känt för för dagen och stunden. Oerhört lyxigt!
Sitter och kikar på Nobelfesten, men likt dopaminstörda ungar kan jag visst inte låta bli att göra nåt annat samtidigt. Ändå värt att notera, Nobelfesten är ju ändå lite unik, när Steve Angelo och Sebastian Ingrosso från Swedish House Mafia delar måltid med kungafamiljen och Nobelpristagare. Älskar liksom traditionen med Nobelfesten, roligast är att höra om maten och se klänningar och smycket, båda delarna för att de känns långt bortom min egen vardag. Och ja, så ytligt är mitt intresse, jag har en tendens att zooma ut när det pratas detaljerat om priserna, FAST det säkert egentligen både är intressant och allmänbildande. Men jag ORKAR liksom inte, jag älskar festen för glamouren, det är det enda evenemang där jag tycker det är kul och då är jag liksom nöjd med det.
I dag har jag jobbat hemma, och när jag åt lunch passade jag på att göra det ingen annan får göra – nämligen att äta middag framför TV’n i vardagsrummet. Gäller att lyxa till det när ingen ser, haha! I vilket fall, jag satt och tittade på ”Hjälp, vi har köpt ett franskt ruckel” när jag helt plötsligt fick en vision – fasen vad fint det skulle vara att göra en platsbyggd bokhylla runt TV’n, utmed hela den väggen. Var tvungen att plocka fram måttbandet och göra en snabb skiss, för att se om det vore görbart.
”Vilken idiot, hon som klagat över att hon är stressad”, tänker du nu. Och javisst, men skillnaden är att jag är inte (så) dum, bara för att jag får en idé måste den inte genomföras, vilket har varit en mognadsprocess i sig. Samtidigt VET jag att jag kommer klättra på väggarna om jag ska vara ledig i 3 veckor under julen utan att ha något särskilt att göra. Det har varit många lugna helger nu, helt enkelt för att det har varit nödvändigt, men att jag ens känner mig kreativ nog att få en sån här idé säger att jag är på rätt väg. Nu ska jag bara hålla mig i skinnet lite, fundera på om jag verkligen orkar, tänka några gånger extra, innan jag beslutar om och hur det ska genomföras under jullovet. Men självklart ska ni få lite rapporter om hur tankar och eventuellt arbete går framöver.
Det är väggen som skymtas till vänster här, med TV’n på. (Bild från när vi just tapetserat, när vi flyttade in, för fyra år sedan)
Tänker mig en platsbyggd hylla, runt TV’n, från golv till tak. Till vänster, närmast kaminen som ni inte ser här, vill jag ha hyllplats för ved, i övrigt vill jag ha lite böcker, nödvändig teknik, nån växt och kanske en bakgrundsbelysning av LED. Tänker att tapeten får synas runt TV’n, men att själva hyllan (och en bakvägg till den) får vara mörkgrön. Tänker också att hyllplanen inte ska gå upp till nock som taket gör, för då blir det bara en dammsamlare, utan tänker nog att vi bara täcker överdelen med … kanske pärlspont? Eller nåt som passar in här i övrigt bara, helt enkelt. Borde gå att bygga i MDF tänker jag, och sen måla då.
Jag: Oj, tänk att det ändå nästan är februari redan, vad fort det gick!
Också jag: Herregud, den här månaden tar aldrig slut, det blir ALDRIG vår, det är sååå deppigt….
Det är svårt att förhålla sig till oxveckorna, dagarna känns evighetslånga samtidigt som enheten ”veckor” samtidigt känns som de går väldigt fort. Man kör liksom ner huvudet och tar ena foten framför den andra, och inspiration och kreativitet ligger kanske inte på topp.
Men men, man tar sig ju för saker ändå. I helgen var mellankillen iväg med fritids i Branäs och åkte slalom, och då passade vi på att ta tag i en liten surdeg på hans rum som legat i nästan två år. När vi renoverade badrummet behövde vi gå in i väggen bakom (i sonens rum) för att fixa med den vägghängda toastolen, och sedan dess har vi bara ställt tillbaka gipsbiten vi skar bort. Nu fick vi tid att med gipsbruk, reparationstapet och lite ny färg göra iordning ordentligt. Det är inte mitt färgval, men han var nöjd och det är väl ändå ett tonårs-värdigt rum antar jag.
Det blev lite bökigare än det behövt vara eftersom jag åkte på mitt livs första ryggskott i fredags. Vet inte om det var nån konstig bieffekt av naprapatbesöket dagen innan, eller om jag gjorde nåt dumt på träningen den kvällen, men i alla fall låste sig hela ländryggen ända ner i svanskotan. Fick inse att det inte var aktuellt att träna på lördagen, men försökte röra på mig efter bästa förmåga, och idag är jag bara lite stel och öm. Segt att vara 40+ ibland alltså…
Jag sitter på kontoret och för över lite bilder från kameran. Huset är helt tyst och stilla – förutom diverse bil-ljud från vardagsrummet där Filip sitter och kör rally på vårt playstation en stund. Numer har vi precis som lördagsgodis, endast lördagsspel, vilket känns helt lagom (för Filip då, de andra är ju tonåringar och har andra regler). Maken är på julfest, L är på födelsedagsfest och O är på scout-julbord, så vi är själva hemma jag och Filip. Var precis ute i köket och hällde upp ett glas torr cider till mig själv, mycket gott, och jag njuter lite av lugnet – eftersom det inte infinner sig så ofta.
Ute i köket så njöt jag också av just själva köket – för i fredags blev vi klara med det sista så nu är hall och kök målade och till en viss del tapetserat också. Känner mig otroligt nöjd, blev en betydligt mycket mer ombonad känsla med lite mörkare väggar, speciellt nu när adventspyntet åkt upp. Ni har säkert redan sett lite på instagram, men här kommer lite bilder ändå (blandat från mobil och kamera):
Vi börjar med lite detaljer – egentligen är i princip inget nytt i köket förutom färgen, den här affischen som jag blev kär i, lampetterna jag fått av mamma och så en korg som hänger i köket. Men ändå känns verkligen hela hallen och köket nytt – tänk vad lite färg kan göra!Färgen är Jotun Kvällshimmel, målad med Lady väggfärg (använder inget annat längre, den är så himla bra), samma färg i hall och kök – och däremellan har vi tapetserat med Emma Classic Blue, från Sandbergs tapeter.
Fruktkorgen inhandlades på Blomsterglädje i Motala när vi varit i Norrköping jag och mamma. Gillar att kunna torka enkelt under.
De här hyllorna satt på samma plats innan, men har fått lite vinterpynt inför advent. Behöver ha en kalender hängande centralt, och såklart kokböckerna som används mest frekvent. Älskar kokböcker, men använder nästan uteslutande dessa när jag lagar mat, om jag inte hittat nåt recept på nätet.
Det enda julpyntet som fått komma upp än är den här gamla ljusstaken, mormors gamla och säkert omkring 100 år. Jag tycker så mycket om den så jag vill hinna njuta lite av den fram tills jul. Har, som ni ser, även äntligen plockat in lite enbärsris. Lite ris fick hamna i en krans på dörren med.
Men, har ni inte sett på instagram eller tycker bilderna där är för små, så kommer här lite riktiga före- och efterbilder på köket:
Här hade vi slipat och spacklat skarvar, så det såg inte riktigt ut så här innan. Tapeten i sig var väl helt ok, men jag var otroligt sugen på att få upp något mörkare, som blir mer ombonat. Tadaa! Fatta vilken skillnad lite färg kan göra ändå? Jag har generellt lite svårt för vita väggar, till och med om det är en vitbottnad tapet som denna. Känns mycket mer hemtrevligt nu, och ser liksom lite lyxigare ut?Har alltid muggar hängande här, för att man ska slippa få så mycket disk när man bara vill dricka lite vatten, väldigt praktiskt. Klockan hamnade lite långt upp, får se om jag orkar justera det…Här satt massa tavlor direkt på väggen innan, men de kom liksom inte fram ordentligt från tapeten. En av anledningarna till att jag ville göra om köket var (knäppt nog) att jag hittade affischen till vänster. Tyckte så mycket om de dämpade färgerna… Försökte sätta ihop en hel tavelvägg med de gamla tavlorna, affischen och ljushållarna, men det gick inte – så lösningen blev en tavellist för de vita tavlorna och sen får det andra hänga direkt mot väggen. Här ser ni tapeten Emma i hallen med, älskar den och har fastnat för den varenda gång jag kollat på tapeter. Här var alla väggar vita innan vi målade. Det är väldigt få väggytor i hallen, vilket gör att det funkar ypperligt med en mörkare färg trots att inte hallen är så ljus. Otroligt mycket mer praktiskt med en mörk färg också. Nån gång ska vi byta ytterdörren, som glipar mot omvärlden trots att vi tätat med lister… Men det får bli nån annan gång, det är ju svindyrt med ytterdörrar!Det här är nog den mest rättvisande bilden på färgen. Tycker om att kök och hall hänger ihop mycket bättre nu, innan var det en ganska hård tapet med svart botten där Emma sitter nu, och den gick inte färgmatcha mot något som var behagligt.
Jag har verkligen noll intresse av att inreda efter trender eller andras åsikter, jag känner i kroppen vad jag själv vill ha och vad jag tycker om – även när det ibland blir en blandning av prylar eller kanske sånt man vill göra om efter ett tag. Färg tycker jag är ett så bra sätt att variera sig på, det är inte något enormt klimatavtryck och det ger heller inget jätteavtryck i plånboken – det tar bara lite tid.
Har haft en väldigt trevlig helg med mamma, i Norrköping, där vi ätit gott, sett Begynnelsen och sovit på hotell och njutit av påföljande hotellfrukost. På något sätt känns det däremot som min egen lilla pärla till helg att spara, så jag tänker inte direkt skriva mer om den – men vi hade det i alla fall väldigt bra, för er som undrat.
På vägen hem så tog vi svängen över Blomsterglädje i Motala (eller ja, det är ju en liten omväg men ändå). Det påminner en del om Backamo, men är ännu större – och vi gick runt där inne i drygt en timme och botaniserade. Inte lika mycket växter nu, men OTROLIGT mycket fina saker till inredning. Vi har inte så värst mycket pynt allmänt hemma, och inte heller julpynt, men när jag hittar sånt som jag verkligen spontant känner att jag älskar direkt så kan det bli ett köp. Inga dyra grejor, och hittade så himla fint vinterpynt, en stor träkotte och en gran. Gillar sånt som kan stå lite längre en ren julpynt.
Vet att jag inte är ensam om att tycka att november bara sprang iväg – kanske för att den varit väldigt mild, men hjälp vad fort det gick. Det är inget jag egentligen är ledsen för, mer än att jag inte känner alls att jag är förberedd inför att det är första advent redan till helgen? Stod i går och funderade på om jag skulle ta in adventsstakarna, men kände också att vi inte målat köket än och jag vill gärna ha det klart innan jag gör i ordning för julen där, så istället började vi spackla lite. Lite idiotiskt på ett sätt, det går ju räkna i minuter hur mycket tid vi har för att måla och fixa på vardagskvällar, men samtidigt är det ju lite torktider på spackel och färg och sånt som gör att jag ändå vill komma igång. För att citera Carina Berg – ”Ja ja, nu blev det så”.
Tomt och spacklat. Det är inte så himla mycket att måla, så det som tar tid är underarbete och tejp.
I övrigt är det bara utebelysningen som kommit upp här, den gjorde sig väldigt fin till den lilla snön som kom förra veckan – och som nu absolut är helt borta och istället är ersatt av lera. Whoop whoop. Skulle vilja göra en krans till dörren men har inte kunnat förmå mig att knata bort till gran eller en och knipsa lite ris (på vår egen mark alltså), i mörkret efter jobbet. Det är ju annars det absolut enklaste och bland det finaste man kan ha inne för att få lite julkänsla, så jag kanske borde ta tag i mig ändå. Älskar enris, men SATAN vad stickigt det är! Går ju igenom även tjocka handskar tycker jag.
Från förra året. Ansträngningen ligger ju ENBART i att ta sig ut med en sekatör. Måste nog ta tag i det ändå. När det inte regnar.
Nåväl, dags att ta hand om barn, djur och matlagning, i den ordningen. Kram på er!
