Tajts, solkatt och konferens

Jag håller mig till naturskyddsföreningens utmaning på 5 plagg om året och än så håller det. Second hand räknas inte och inte heller strumpor och underkläder, så med det så har jag nu när det är halvtid ungefär köpt 3 plagg. Utmaningen ger mig dels lite boost att testa att handla second-hand, som jag tycker är svårt, och gör också att man tänker över sina köp – är det här verkligen nåt jag behöver eller handlar jag bara för att det är roligt att handla?

Eller ja, det är tre plagg om jag undantar träningskläder (vilket känns lite som underkläder???) så kanske fuskar jag när jag inte räknar in mina nya tajts… Men då är det så. Blev så vansinnigt trött på att mina gamla träningstights bara rullar ner och lägger sig ”under magen” när man gör typ burpees eller andra ”vika-ihop-kroppen-övningar”. Fick väldigt bra tips av mina träningskompisar, och jag kommer köpa två tajts – men nr två får vänta lite. Det första köpet blev ett par Fuse från CLN athletics (ingen spons) som jag fyndade på rea. Har testat dem två pass och de har absolut inte rullat ner sig! Kanske att de kasade ner nån centimeter precis första stunden, men efter en justering satt de kanon. De har ett litet extra band i midjan som hjälper till, och som man kan justera extra.

Det är liksom jobbigt nog när man känner att man har en dålig dag på träningen utan att man dessutom behöver rätta till kläderna mellan varje övning… Mycket nöjd med dessa! Nån gång framöver så ska jag också köpa ett par Annie från RX Performance (inte heller spons) som även den har goda betyg. Det ÄR lite svårt när man är lång med tajts, många rekommenderar att man tar en mindre storlek men då blir den höga midjan inte så hög på mig som är lång, så jag kör min vanliga byx-storlek (Large). Ifall nån är nyfiken även på Annie så kan jag återkomma när jag testat dem.

Annars rullar väl vardagen på här, vi var ute hela söndagen och njöt av solen, även om det var kallt. Förra veckan när solen sken in fick jag lite sällskap av vår servett-katt Sotis (nedan), men nu har vi inte sett henne på flera dagar och det känns inte så bra, speciellt inte när det är så kallt ute.

Nu under eftermiddagen blev jag hängig och snuvig (igen!!!!) och åkte hem och lade mig i soffan en liten stund innan jag orkade ta tag i livet. Inte optimalt att bli sjuk nu, jag har konferens på onsdag och det är över 70 anmälda så jag har då rakt inga möjligheter att vara sjuk. Jaja, det finns ju Ipren om det går åt skogen…

Jag tog mig förresten i kragen i helgen och planterade om chili och paprikaplantor, och försådde akleja, backtimjan och kantnepeta – som förhoppningsvis kommer gå att använda för att fylla nya land i sommar. Har aldrig lyckats med försådder av perenner förut, så vi får väl se hur det går den här gången. Tomaterna får i alla fall vänta till mars innan jag sår, det är mycket nog att ta hand om ändå. Tycker det är såååå tråkigt att förodla och förså, många verkar gilla det men jag tycker bara det är baltigt och att det är jobbigt att ta hand om. Hurdan är du? Älskar du försådder eller är du som jag och älskar mer när växterna är på plats i landet?

Idéer inför sommaren

Jag har åkt på en förkylning, och även om den inte är så värst rejäl så kändes den inte kompatibel med dagens crossfit-pass som var inriktat i princip enbart på puls. Så, jag har suttit och funderat lite över sommarens odlingar, för även om det känns avlägset så är det nu mitt i vintern det känns allra roligast att planera och fundera. Än finns ingen torka, inga skadedjur, ogräs och tidsbrist (i teorin alltså), så allt känns möjligt!

Eftersom vi troligtvis kommer få ett allt varmare och torrare klimat just här, så vill jag gärna klimatanpassa vårt hus med svart fasad genom att placera växter och träd som kan ge lite skugga där det gassar på som mest. Inför en beställning ihop med en kompis så började jag fundera på om jag inte skulle kunna få vår syd-östliga sida att nästan gå mot zon 3, om jag ser till att få upp några träd och lite vindskydd, så nu har jag gjort en beställning av Äppelkvitten, Sötmandel och Persika – alla är träd som klarar zon 3. Hade hoppats på ett Kaki-träd med, men de tog slut innan jag hann få tag i dem.

Det syns ju inte här, men vi har ju byggt en liten altan i sydöstra kanten av huset där vi satte in en altandörr förra året med. Här är bara två träd inritade, men det blir nog 3 nu då. Det är mest blåsten som kan ställa till det här – och så blir det väldigt torrt, men kan jag få upp träd som både hjälper till vid vind och som också kan ge lite skugga åt mark och hus så tänker jag att det kan funka. Ungefär så här tänker jag:

Vi kommer nog bygga en mini-mini pergola över altanen, utan ”tak”, och fästa ett armeringsjärn där jag tänker att jag kommer sätta en vindruvsplanta och kanske något mer. Sen blir det de tre träden en liten bit från huset, vilket förhoppningsvis gör att jag kan göra en enkel rabatt in mot huset (jag vet att man inte ska plantera för nära husgrunden, vi kommer lägga en rad marksten längst in och jag kommer bara ha småväxter här) där basen nog kommer utgöras av Kantnepeta – den vet jag trivs hos oss. När vi vinner på lotto (hahahaha) ska vi bygga en gärdsgård mot åkermarken utanför, istället för elstängsel.

Förhoppningsvis innebär det här att vi får upp zonen ett hack, vi har annars zon 4 här, främst pga mycket vind. Blir det som jag vill så kommer det inom ett par år också ge lite skugga åt vår svarta fasad om somrarna.

Nästa plan för just klimatanpassning kommer ske i samband med att vi ska bygga ett trädäck där vi nu har nån form av natursten, på framsidan:

Så här ser det ut nu på sommaren. Vindruvan ger ju skydd åt fasaden (som ska målas i vår för övrigt) men stenen är hopplös att ställa möbler på, och det växer hela tiden ogräs i springorna. Jag tänker vi gör så här istället:

Ett trädäck istället för stenen, med ”hål” för vindruvan som såklart ska vara klart. Några stolpar här med, vita för att passa med de befintliga stolparna, för att ha möjlighet att sätta någon enklare form av klätterväxt om vi vill. Vid stolparna, och eventuellt någon mer stans, fäller vi in odlingslådor där vi kan ha lite torktåliga växter, har inte landat här i vad jag vill ha riktigt. Krukor är ändå väldigt svårt att ha här, då det blir gassande varm och de snabbt torkar ut. Tror inte jag vill ha ”takreglar” på pergolan här heller, eftersom vi behöver maxa ljusinsläppet sommartid, men har heller inte helt bestämt mig.

Den sidan ni skymtar till höger i bild, som är rakt i söder, där kan vi inte plantera så mycket. Dels finns där ett befintligt land och ett stort gammalt äppelträd, men där det rent teoretiskt skulle gå att plantera, där ligger vår avloppsbädd (eller vad heter det?) någonstans, så det kommer förr eller senare behöva grävas om.

Vad tycker ni? Idéer på växter kanske? Eller nåt jag missat att tänka på?

Hemgjord chilisås/sweet chili med äpple eller hallon

En av mina favoritsåser är Tigersås, så det var den jag hade i bakhuvudet när jag experimenterade fram den här chilisåsen. Den är klar – inte tomatbaserad – och blir som sweet chili i konsistensen, men är mindre söt.

Det är nästan omöjligt att ge exakta mått, för det beror på hur stark chili du har, hur söt din smaksättning är (hallon eller äpple) och hur du vill att ditt slutresultat ska smaka. Men, det ger en uppskattning om vilka mängder det kan röra sig om. Första omgången jag gjorde, blev med äpple – dels för jag hade liggande och dels för att jag ville ha en lite fylligare smak – den blev kanon! Andra satsen blev med hallon – det är ju en klassisk kombo med chili och den blev även den god, hade nog dock kunnat skippa vitlök i denna så det har jag gjort i receptet nedan. Vi har både gul chili och gula hallon – men har du röda motsvarigheter så går det givetvis lika bra!

Blir lite olika nyans på om man kör med äpple eller hallon. Hade inte tillräckligt med likadana flaskor hemma dock…

Det här receptet ger på ett ungefär två flaskor på ca 500 ml vardera.

Det är inte nödvändigt att ha gula chili eller hallon, bara kul att använda det man odlat.

Hemgjord sweet chilisås med hallon eller äpple

250 g chili
ca 3 dl vatten (öka eller minska för önskad styrka på såsen)
1 dl ättiksprit (12%)
1-1,5 dl äppelcidervinäger
1 dl strösocker
ca 3 dl syltsocker
0,5-1 tsk salt

Smaksättare äpple:
ca 3 äpplen (gärna sådana som blir mosiga)
1 hel vitlök
0,5 dl vatten

Smaksättare hallon:
250 g hallon
0,5 dl vatten
ev vitlök (se kommentar ovan)

Börja med att förbereda din smaksättare – koka äpplen till ett mos med lite vatten (avvakta med vitlöken) eller koka hallonen till mos med lite vatten. Om du tar hallon – sila av kärnorna. Ställ också in dina rengjorda glasflaskor i ugnen på 100 grader så de är desinficerade.

Dela chilin och ta bort fröhus och frön om du som jag har en väldigt stark chili. Lägg den och eventuell vitlök i en matberedare och finhacka – eller gör det för hand.

Blanda chilihacket, det mesta av vattnet, äppelcidervinäger (börja med den mindre mängden), ättikssprit, salt och det vanliga strösockret med din smaksättare i en kastrull. Koka i ca 10-15 minuter så chilin blir mjuk, tillsätt mer vatten vid behov, och skumma av. Tillsätt därefter syltsocker. Nu behöver det koka ungefär 5-10 minuter, men det är också nu du behöver börja smaka av. Det som kan vara värt att hålla i huvudet är att slutresultatet på flaska sedan inte kommer vara lika starkt som det är nu, så vill du ha mycket hetta får du ta i lite extra här. Känn efter om du vill ha mer socker, salt eller syra (ättika eller äppelcidervinäger).

När du är nöjd stänger du av plattan och tar fram dina varma flaskor, använd en tratt (men se till att det kommer in luft under tratten så det inte bubblar upp varm chilisås på dig!) och fyll flaskorna så mycket som möjligt. Låt stå i rumstemperatur för att svalna, och ställ sedan i kylen. Absolut godast efter nån vecka när smakerna utvecklats lite mer!

Bonus – fick världens bästa tips för att göra etiketter, gör egna i vilket program som helst (Word funkar bra tex), skriv ut på vanligt papper i en vanlig skrivare. Klipp isär etiketterna, lägg dem i mjölk (!!) i nån minut och fäst sedan på flaskan – torka bort den mjölk som rinner av. Proteinet i mjölken funkar som klister – men samtidigt är det lätt att ta bort när flaskan diskas. SUPERSMIDIGT!

Falsk ostkaka med zucchini

För det första – stop. Det här är inte nån trött ursäkt till att göra någon form av kalorisnål nyttig ostkaka som sen bara smakar som en blek kopia av originalet, det här blir helt legitimt en riktigt, riktigt god ostkaka! Eller ja, fast utan ost då. Är du som jag så står du så här års med mer zucchini än du kan hantera, och här går det åt MASSOR. Sen BLIR det ju automatiskt en lite nyttig kaka eftersom den till 98% innehåller zucchini, men säg inte det till nån för då tror de att du bluffar.

Jag ska heller inte ta åt mig äran åt receptet, originalet är från Landley’s kök, med några små justeringar från mig.

Falsk ostkaka med zucchini

900 g riven zucchini (se nedan)
4 dl mjölk
1,25 dl mjöl
1,25 dl socker
4 ägg
1 nypa salt
1/2 påse sötmandel
2 bittermandlar eller 4 droppar bittermandelolja

Sätt ugnen på 180 grader (varmluft) Börja med att blanda mjölk, mjöl, socker, salt och ägg till en slät smet, låt stå under tiden du gör resten.

900 g riven zucchini är MYCKET. För mig gick det åt tre stora zucchinis för detta, för det du behöver göra är att först skala zucchinin, sedan riva den – utan att få med det svampiga kärnhuset i mitten. Enklast är att riva ”runtom” om du river för hand. Krama ur zucchinin ordentligt mellan händerna och mät upp 850-900 g ungefär.

Hacka mandeln så som du själv önskar, jag kör den i mixer till den är relativt finhackad (även bittermandeln).

Blanda ihop allt ordentligt, smöra en rund form med löstagbara kanter och häll smeten där i. Grädda nederst i ugnen i 50-60 minuter, känn så att den har stannat ordentligt innan du tar ut den. Låt den svalna lite, ät sedan med sylt (gärna blåbärssylt) och vispad grädde. Mums!

Årets tomater

Det har varit ett lite knepigt tomatår i år. Med temperaturskillnader på typ 25 grader på dag och natt så är jag ändå imponerad över hur pass det vuxit. De som står på friland, i stor låda, är dock för ovanlighetens skull mindre än de som står i växthuset. Storleken på själva plantorna är helt galen, jag har fått toppa en del nu för de är en bit över två meter långa, och det har jag aldrig varit med om! Däremot tycker jag inte det har kommit så mycket tomater – eller i alla fall gjorde det inte det först. Nu verkar det ändå ha tagit fart med fruktbildningen igen, och om de bara hinner mogna så kommer nog skörden bli ganska god.

Några av tomatsorterna jag odlar. De vackra ”kurviga” röda heter Costolluto Fiorentino, lite svårt att få lika vackra på undersidan dock. De stora som är rödgröna heter Tschernij Prinz och är en väldigt god salladstomat. De stora gula är någon kruktomater, och sen ser ni även Black Cherry körsbärstomater här och var i bilden. Mina favoriter i bifftomat – Brandywine, är ännu inte mogna.

De flesta tomaterna står inne i växthuset och där får de automatisk bevattning via en timerstyrd svett-slang, vilket underlättar. Som överallt så täckodlar jag, med massor av gräsklipp, men jag får samtidigt inse att det inte räcker helt. Jag behöver egentligen även gödselvattna med tex nässelvatten, men jag har inte alltid ork till det så det blir sporadiskt. Jag har lite tomater i krukor med, men det ÄR ärligt talat inte toppen, de torkar fort och tomatplantor är heller inte supersnygga.

Tomat, gurka och chili. Tomaternas blad har krullat sig längst ner, som försvar mot hettan dagtid, men i övrigt verkar de må helt ok.

Förutsatt att man har bra plats i sin frys (eller som vi har – ett par extra frysar) så är tomater extremt lätta att förvara inför vintern. Större tomater hackar jag mycket grovt och fryser in i påsar om 500 g, och använder istället för krossad tomat i såser och grytor. Tinar dem oftast inte först ens, utan bara lägger i dem. De mindre tomaterna funkar bra att frysa hela, och tydligen ska det även vara gott att riva fryst tomat på tex pizza eller över mozzarella – misstänker dock att det är mer av en instagram-hype än att det blir bra, för det bör bli ganska vattnigt.

Det här är årets första stora skörd, när jag tagit in allt som är moget just nu. Det är kanske en femtedel av det som plantorna kommer producera?

Små cocktailtomater är supergoda att ugnsbaka så de blir lite sega och som små godisbitar, kan äta en hel plåt själv! Kör i ugnen så länge du orkar (låg temperatur och lång tid är ju godast, men även en kortare stund ger goda tomater, i högre temperatur) med lite salt, olivolja och vitlök… Mmmmm….

Hur har din tomatskörd blivit i år? Har du någon gammal favorit eller kanske nån ny du vill tipsa om? (Jag kommer försöka ta fröer av alla mina så vill någon ha så säg till).

Inlagd chili

Alltså, jag tycker chili är lite ”svårt” att odla. Dels behöver man starta tidigt – inga problem, men sen har jag nog till sist också fattat att den vill ha lite annan typ av gödning än tomaterna, i alla fall för att komma igång. Sen är den också svår på så sätt att jag vill ha chili som är ätbar, dvs den ska självklart vara het, men den ska liksom lite förstöra en hel rätt (och ens mun) om man har den i småbitar. Har odlat tex jalapeno, padron och lite andra sorter, som är lågt ner på Scoville-skalan, men tycker lätt att den hemodlade ändå blir galet mycket starkare än den man köper? Men med det sagt så ska jag också tillägga att jag verkligen ÄLSKAR chili och äter det mer än gärna till det mesta. Jag är i princip ensam om att äta inlagd jalapeno från ”tacohyllan”, men den blir ju fort sladdrig och läskig, och smakar inte så mycket (och är lite för mild?). När man lägger in själv kan man välja att koka den betydligt kortare, och då blir den också mycket godare! Så här gör jag:

Inlagd chili

ca 400 g chili av valfri sort
3 dl vatten
3 dl äppelcidervinäger
3 msk socker
1.25 tsk salt (utan jod)
Ev 0.3 tsk atamon (konserveringsmedel – inte helt nödvändigt)

Skär chilin i lagom bitar efter egen smak. Koka upp lagen (med lock, det luktar mycket av vinägern) och lägg i chilin. Koka i ungefär 5-10 minuter beroende på hur mjuk du vill ha den/hur hård den är. Lägg över på rena burkar (detta receptet blir perfekt för två 500 g burkar) och ställ svalt. Står sig länge!

En annan verklighet

Vill börja med någon form av disclaimer – jag är mycket medveten om hur priviligerat mitt liv är gentemot större delen av världens befolkning. Det här är bara lite tankar och önskedrömmar.

I dag har det varit full rulle – jag började morgonen med ett pass strongman som sen följdes av veckohandling. I vanliga fall brukar vi vara två på att handla, men maken är influensasjuk och har feber, så idag är det upp till mig med det mesta. Passet var tungt och kroppen känns rätt slut, man kan tycka att det inte skulle behövas när vi har ett aktivt liv på gården – men så länge vi spenderar så stor del av våra vardagar på kontor så behöver både jag och maken träningen för att må bra. Såklart är det också en stor fördel när man just ska göra tunga saker på gården.

Väl hemma så hade jag en lång lista med saker som behöver göras inom en snar framtid, varav några var akuta. Byta vattenslang (svettslang) i växthuset tex, där den gamla hade gått av, och klippa ner all potatisblast då den börjat få bladmögel. Jag tycker förresten det funkar rätt bra att göra så, tar man det hyfsat tidigt så klarar sig potatisen bra i marken, det är bara lite svårare att se vart plantan suttit. Eftersom jag har tomater lite här och var gäller det att agera snabbt när möglet kommer, annars smittar det både tomatplantorna och själva tomaterna, så jag hoppas jag hann i tid. De bladen läggs sedan på vår fulkompost (som egentligen är en gödselplatta) bakom stallet, där jag lägger allt sånt som jag inte vill ha i min vanliga kompost pga invasivt eller smittat. Mycket praktiskt.

Förutom diverse smågrejor som dök upp så att säga i arbetande stund, så var sista lite akuta saken på listan att ta upp löken. Om inte tomaten och potatisen levererat nåt vidare så måste jag säga att löken överträffat alla förväntningar! Det blev både mycket och stort.

Fick sedan inse att klockan var fem och det var extremt hög tid att börja med maten – jag hade köpt regnbågslax på Citygross, det är rätt sällan vi äter firre dessvärre men nu blev jag verkligen sugen – plus att det var kampanj. I alla fall – det här är världens längsta inledning – när jag stod där i vår utekök och borstade potatis och fjällade laxen så kände jag att i ett annat liv, då hade fisken varit egenfångad med. Jag fattar att säkerligen det mesta i allas vardagsliv säkerligen var mycket, mycket sämre för säg 100-150 år sedan, men ändå. Tillfredsställelsen att odla sin egen mat och plocka in bär och frukt, att sylta, safta och lägga in för vintern, den är så grundläggande och trygg.

Det är svårt att inte slås av det tämligen onaturliga i att förväntas stå på ett kontor och prestera ”teoretiska saker” åtta timmar om dagen, i fem dagar i veckan. Att stå eller sitta tämligen still och arbeta ”åt någon annan” är ju så vårt samhälle är uppbyggt (mestadels, finns såklart med aktiva arbeten), och eftersom vi valt att köpa den här lilla gården så har vi såklart lån som ska betalas och andra löpande utgifter, och inköp av sånt som behövs för att underhålla eller bygga till gården. Jag tror jag skulle kunna stå ut med att jobba typ 100% om jag måste, under vintern, men jag önskar verkligen att jag kunde ha hela sommarhalvåret till att bara arbeta på gården. Det skulle inte vara svårt att fördriva tiden, det kan jag lova!

Så här gott såg det ut när jag skjutsade in laxen i ugnen förresten. Inget komplicerat, men gott! Skulle ni vilja ha recept på det?

Jag önskar alltså, helt bortskämt och utan att ta i beaktande alla som har svårt att få ekonomin att gå runt för dagen – att jag bara behövde jobba typ halva året. Det är såklart inget som är genomförbart med dagens förutsättningar, men jag vill få önska och drömma lite bara. Vet att jag delar känslan med många av er, och ibland är det på något sätt som att pilla lite på en halvläkt skorpa när man bara går och funderar på hur man skulle vilja leva, men samtidigt är det svårt att låta bli. Jag undrar också hur samhället i stort skulle kunna funka, om det fanns bättre möjligheter för bönder att få skäligt betalt och bättre förutsättningar för att kunna arbeta? Nu har ju inte vi en ”fullstor” gård, men tillräckligt för att försörja oss själva, rent teoretiskt, om ekonomin fanns.

Det var dagens, jättelånga, fundering. I morgon har jag växter som ska flyttas och planteras, en häck eller två som ska klippas och egentligen även de små äppelträden, även om det nog får vänta lite. Just det – ska ta hand om löken som just nu bara stå i en skottkärra i garaget med, och…. Och… Mmm. Ni hör ju. Puss på er, oavsett vad ni känner för ekorrhjulet!

Mitt i juli

Den första veckan av semestern har gått och jag tycker alltid att den här tiden är lite ångestfylld. Tiden går så fort, jag har fortfarande inte en känsla av semester riktigt och jag vill verkligen göra det mesta av det som är kvar! Inte så att vi inte gjort det bästa av veckan som varit, det har mest handlat om att bygga pergola (vilket tar en himla tid när allt ska kapas och sen målas två gånger med minst ett dygn mellan innan montering), och tagit hand om trädgården. Nu är alla barn hemma med, men de två stora har oftast egna planer så det blir mest jag, maken och lilleman som sysselsätter oss om dagarna. Lite träning har det blivit med, jag tycker det är skönt att kunna variera tider och träning efter vad som passar in i livet i övrigt, men till vardags är det väldigt specifika tider som gäller för att man ska få ihop pusslet – nu kan man däremot dra iväg och träna på lunchen och sen ändå ha en skön eftermiddag och kväll hemma.

Det ska upp ribbor som baksida till köket än, och ”takstolar” eller vad man ska kalla det. Pergolan ger den här ytan en jättefin inramning, som jag verkligen saknat!
Att stå i det här uteköket och fixa med dagens skörd eller laga mat – det är nyp-mig-i-armen-härligt.

Jag var ute och fotade trädgården lite häromkvällen när det för en gångs skull var uppehåll, insåg däremot att eftersom vi inte direkt har varit iväg någonstans så har jag i princip inga bilder på familjen (och framförallt inga på mig), men gott om bilder på trädgården… Det mesta växer ändå bra, trots kalla nätter (här har vi typ inte haft över 13 grader nån natt i juli).

Nere vid stallet har de första Dahliorna börjat slå ut – fina mot den röda fasaden.
I blomsterrabatten har försommarens blommor till viss del ersatts av nya. Så himla nöjd över hur detta har blivit!
Den här är nog favoriten, och den är fantastiskt fin att plocka in i buketter med.
En ljuvlig laxrosa buskkrasse har börjat titta upp med blommor på flera ställen – har satt dem som en liten kantrabatt till övriga blommor där jag inte har perenner nog.
I köksträdgården har jag också blommor i år, den här mixen av en ovanlig ringblomma blev jag extremt nöjd över, ska absolut ta många fröer.
Kolla bara vilka häftiga knoppar!
Här hittar man även lite riktigt mörk klint, som kontrast till…
…dessa små sötnosar.
För första gången sedan vi flyttade med vår taggfria björnbär som stod i kruka i förra huset, så ser vi ut att få gott om björnbär. Så skira små blommor….
I växthuset har vi kunna skörda våra första gurkor.
Men tomaterna har en bra bit kvar. Men visst är den vacker? Costoluto Fiorentino (av alla namn man kan glömma så kommer jag ihåg denna?)
Utanför växthuset var jag för sen med att sätta ”tomatburar” som stöd, så en del har blåst och regnat sönder. Verkar ändå bli ok skörd. De har fått stå ut med mycket den här sommaren….

Nu ska vi ut och måla sista gången – i morgon blir det montering på de återstående delarna på pergolan förhoppningsvis.

För mitt tonåriga jag

När jag var yngre så hade jag en klasskompis som var… jag vet inte vad beskrivningen är, men kanske typ lite alternativ? Hennes föräldrar hade bin i villaträdgården och jag minns att vi slungade honung hemma hos dem en gång (helt ärligt ett av mina tydligaste barndomsminnen), och hennes föräldrar handlade på den ekologiska butiken ”Bikupan” på tändsticksområdet, vilket jag tyckte var jättekonstigt. Hon hade fantastisk fantasi och tillsammans skapade vi hela världar i våra huvuden, vi var häxor och läkekvinnor och gjorde örtbrygder och tusen andra saker. Vet egentligen inte exakt varför vi gled isär, men det bara blev så – har varit alldeles för dålig på att behålla kontakten med gamla vänner och har inte heller riktigt lärt mig hur man får vänskap att hålla tror jag. I vilket fall, att jag kom och tänka på henne och denna något ockulta tid i mitt liv hänger ihop med nåt så enkelt som att jag såg ett instagramklipp att man kan göra eget fläderte på torkade fläderblommor.

Det lät ju himla smidigt, så jag torkade bums ett gäng (har inte testat att göra te på dock, förstod i efterhand att just fläder kan ha lite laxerande effekt i stor mängd) och lade i en burk. När jag ändå höll på så slängde jag in några blad chokladmynta på tork med (”på tork” är bara på ett galler inne i ett mörkt rum). Sen läste jag att man salvia blir ett gott och bra örtte, så plockade omedelbart ett par knippor – salvia har vi gott om och jag använder det inte supermycket. Sen läste jag att te på björnbärsblad har motsatt effekt mot vad fläder har, så om man blandar dessa bör det funka – och helt plötsligt så hade jag björnbärsblad på tork med.

Salvia – ska förresten enligt utsago by Gynning funka bra att driva ut onda andar med oxå. Undrar om den funkar på tjuriga tonåringar?!?

Jag VILL vara en sån som torkar en massa örter för egna teer, jag hade så roligt när jag plockade och band ihop små buketter för att torka. Jag hoppas bara att jag faktiskt kommer använda det med – det blir trist om det bara ligger och samlar damm i skafferiet hela vintern. Kanske man kunde köpa neutral rooibos eller något att blanda med, om inte annat? I alla fall, för mitt tonåriga jags skull så ska jag, åtminstone på prov, torka alla örter och blommor jag kan tänkas hitta, för att göra eget te.

Har du nåt tips på ört/blad/blomma som är god att göra te av?

En doft av midsommar

Vilken midsommar det blev! Största framgångsfaktorerna var helt klart vädret – och att mormor (alltså min mamma) kom på besök. Så himla trevligt! Vi passade på att få lite assistans för att ta midsommar-familjebilder:

Väldans ljust i solen tyckte vissa 🙂 Lilla F är gladeligen med på alla typer av foton förutom just familjefoton av nån anledning, så han får man alltid muta och tjata på en stund. Men till slut så!

Mormor hade med sig jordgubbspaj, väldigt mumsig. Temperaturen och vädret var verkligen sådär löjligt perfekt hela dagen ju, alla njöt!

Det är nåt inre motstånd till att sätta pergola här, men i sommar ska den upp. Väldigt trevlig plats att sitta på nu med, men det kommer bli ännu bättre sen.

Lite egna jordgubbar har vi nu, men de mesta vi åt i helgen har varit köpta. Sjutton så jäkla dyrt dock….

När kvällen kom och solen började dyka ner så blev så sånt otroligt ljus att jag var tvungen att köra en fotorunda i trädgården.

Förra årets födelsedagsland (rakt fram här) har tagit sig jättefint i år och ser nu ut som jag önskade. Geum är numer absolut en favoritperenn, för den blommar både tidigt och sent, och är dessutom vintergrön?! Det sistnämnda visste jag inte innan, men det är ju riktigt trevligt. Har två sorter, en mer orange och sen en blekt gul-rosa.

Det första landet som ”blev till” av alla gamla växter jag räddade undan kvickrots-döden har nått sin fulla potential nu, och det har kommit fler olika växter varje år nu. Riddarsporre tror jag inte jag hade förra året, men den måste legat och väntat i jorden för jag har inte sått någon själv. Inte ledsen för det!

Den lilla vita marktäckaren som är en sån klassiker och som jag inte vet vad den heter, fast jag nog borde, är också väldigt fin och tacksam mot det övriga bladverket.

Fler väldigt söta blommor som visat sig sedan vi flyttade växterna!

På vänstra sidan är ju växterna från årets födelsedag, blandat med lite sommarblommor. Inte lika frodigt ännu, men allt tar sig fint och det kommer bli toppen till nästa år.

Har köpt en mörkare variant av den som fanns här innan (minnet sviker igen), gillar den i alla fall.

I övriga trädgården blommar klematis…

…och fingerborgsblomma bland annat. Skojar (eller?!?!) alltid med maken att jag vill ha en till hans om jag tröttnar på honom, den är ju väldigt giftig.

Fin är den ju med!

Men som rubriken antyder så är det också mycket som doftar fantastiskt nu, som fläder…

…doftschersmin (som inte går att uttala förutom väldigt sakta, annars låter det ju bara som ”jasmin”)…

…och de fantastiska pionerna! Det måste vara den mest dekadenta blomman i hela trädgården, de blir så otroligt överdådiga.

Så, även om vi nu inte fick besök av bror och familj, så blev det absolut en av de bästa midsomrar vi haft. Det är ju inte till en nackdel att vi bor i ett paradis heller…