Bara 9 månader kvar*

Jag vet egentligen inte riktigt vad som hände med augusti, den försvann bara på ett par dagar känns det som. Nu har vi dessutom jobbat lite längre än vad vi var lediga i sommar, så jag kan väl bara konstatera att veckorna flyger fram på ett otäckt sätt när man jobbar.

Men, vi har haft riktigt bra helger! Det har ju varit väldigt härligt väder även den här helgen, så förutom att lördagen inleddes med träning och handling som vanligt så har vi mestadels varit ute. Det blir lite bygg på lösdriften – den är absolut ingen panik med, men det är samtidigt väldigt kul att bygga, så det är svårt att låta bli – och lite annat gårdsfix. Det sistnämnda innehöll bland annat att trimma runt elstängslet i grisarnas andra hage så de fick flytta över till lite mer grönbete, att jaga en kalv som rymt upp på en åker (inte våra kor, men det var lätt att hjälpa till) och att ta tillvara på veckans grödor.

F är såklart med hela tiden, här sitter han vid sin lådbil och läser i en ”bygga i trä”-bok för att hitta sitt nästa projekt. Äpplet och trädet, ni vet 😉

Det finns så otroligt mycket saker jag vill göra. Jag har precis börjat sticka på årets tröja, den vill jag hinna sticka mer på. Jag läser en riktigt bra bok som jag vill hinna ligga och läsa mer i. Jag vill bygga mer på lösdriften för det är så kul…. Ja ni fattar. Svårt att hålla sig i skinnet helt enkelt.

Sen måste jag ju säga att helgens roligast var när äldsta sonen kom hemkörande i fredags med den glada nyheten att han just tagit körkort – vilket kom som en överraskning för oss där hemma, och en väldigt rolig sådan. Han fick köra mormors bil hem till oss (mormor följde också med och sa hej såklart). Stolt över honom!

Det underlättar ju också vardagen att ha en till i familjen som kan köra bil, om det tex är någon som ska hämtas eller lämnas för aktiviteter eller hos kompisar. Det blir ju också lättare för honom själv att söka jobb nu, även om han inte har någon egen bil ännu såklart.

Veckan som kommer är ganska fullbokad, jag ska ner på panelsamtal i Växjö på tisdag och till Eksjö på torsdag, så det blir flera tidigare morgnar. Är såklart skrapig i halsen och snuvig igen nu med? Men tänker ignorera det tills det gått över… Till helgen ska jag ev. våga hänga med makens ”Rucking”-gäng på vandring på söndag förmiddag. Det handlar ju mest om att vandra med en vikt i ryggsäcken, har inga problem med vikten i sig men har inte just vandrat på länge. Oron är nog mest att jag ska dra ner tempot för övriga eller så, inte min egen vandring, hatar när man känner att man förstör för någon annan.

Nästa helg ska vi på ett helt annat äventyr, då är vi ett litet gäng (tror vi är 8) tjejer som är 45+ från crossfiten som ska åka till Göteborg och köra Toughest Explore – dvs inte huvudtävlingen utan en ”tävling” på söndagen där det inte tas tid och sträckan är halverad, vilket passar mig, som inte gillar att tävla, perfekt. Ser fram emot många skratt under dagen, och inte minst kvällen innan när vi ska sova över på hotel och gå ut och käka ihop. Vad vårt lagnamn är? Jo men vi sätter väl ändå ribban där, med ”Walking Dead”, haha!

*Försökte hitta en positiv vinkel till att hösten går så sjukt fort, och räknar man lite generöst så är det ju ”bara” nio månader kvar till nästa semester….

Snuvig sensommar

Det är första dagen i september, och jag har jobbat hemma då jag känner mig hängig. Det började nog med lilla F som kom hem med halsont i torsdags kväll och sen blev förkyld, och sen äldsta som även han kom hem i fredags och var hängig. Inte så konstigt alltså. F är tillbaka i skolan idag, snuvig men pigg. Mitt eget pendlar upp och ner, ena stunden känner jag mig helt pigg för att i nästa känna mig varm och matt. Ja ja, det var ett tag sen jag var sjuk, så det är inte hela världen.

Helgen var dock oväntat bra, speciellt med tanke på ovanstående sjuka. Min egen gick i ett väldigt lugnt tempo, men det var ju fantastiskt väder så jag var mestadels ute i trädgården. Lite vattning, lite rensning, sånt där smått som man kan orka även om man är sjuk – varvat med en stund läsning i solen. Väldigt härligt! I söndags började vi lite smått att börja bygga lösdriften (typ som ett större vindskydd för djur), jag höll mest vattenpass och kollade vinklar, så det funkade det med. Kul att vara igång med det, dels för att det är en förutsättning för vår önskan att nån gång skaffa ett par kor eller några får, men även för att det är ett roligt bygge. Det är ju en stor och rejäl byggnad på 40 kvm, men samtidigt är det ju ”bara” en lösdrift, vilket gör att det inte är petnoga med detaljer.

En liten bas! Direkt när ramarna börjar komma upp så blir det mycket större än när man bara går mellan plintarna och försöker föreställa sig

Vi kan inte själva påverka de nergrävda plintarna tex, de finns där sedan några år tillbaka gissningsvis, en bra stund innan vi flyttade hit. De sitter inte helt rakt, så det får bli vad det blir, även om vi såklart anstränger oss för att göra det så bra som möjligt.

Trädgården är lite… konstig nu, tycker jag. Mycket är torrt och ser ganska skräpigt ut, samtidigt som mycket också är sent och just börjat bli fint. Exempel på det senare är ju mina Dahlior, men även prydnadsgräs och höstsilverax t.ex. Gräset är på sina ställen helt gult och torrt, men på andra växer det högt och frodigt där det skuggas eller där det är mer vatten i marken. Vår stora alm har släppt hälften av sina blad, de har gulnat och torkat, men de som är kvar är nu är nu återigen gröna. Är förresten lite extra glad åt min ros jag köpte i våras, tror den heter Hot Chocolate? Har bara hunnit få två blommor på den i år ännu, men nu bjöd den lite överraskande på en fin blomma igen.

Denna dahlia oxå…

Även min nya vinranka är otrolig nu, den har fått så galet vackra höstfärger! Hade också missat att ta bort en liten, liten klase druvor, så vi kunde smaka lite på dem nu. De är rödtonade och kärnfria, och var väldigt goda. Har stora förhoppningar om dessa framöver!

Generationsboende

Bloggaren Emma Sundh har precis skrivit ett långt och intressant inlägg om generationsboende. Likt henne och säkert väldigt många andra så kände jag ett stort behov av att göra mig självständig som ung vuxen, men ju äldre jag blir desto mer lockande blir den här typen av familj och boende. Dels kan jag förstå behovet av hjälp för en barnfamilj, i form av ett extra öra som kan lyssna på tankar, en extra famn att sitta i och lyssna på godnatt-saga och även att som vuxen ha en möjlighet att ha hjälp och stöd nära till hands när det krisar. Har man sedan då, som vi, en liten gård så vore ju hjälpen också guld värd – någon som hinner plocka in bär eller koka sylt, någon som kan se till djuren om man är borta och så.

För den äldre generationens del så tänker jag mig att det skulle vara skönt att hjälp finns nära även på det hållet, men kanske att det största vinsten skulle vara att man inte blir så ensam, om man är själv kvar i sin egen parrelation. Det är såklart lättare för mig att hjälpa till med, när det skulle bli aktuellt. Tror det nog är viktigt att prata och testa sig fram mycket, tanken är ju inte att det ska vara ”gratis arbetskraft” åt något håll, det ska ju vara till allas fördel och glädje.

Jag tror det hänger på att man gör en modern version av generationsboende, alltså inte att ens förälder flyttar in i ens hus, utan att det finns ett litet boende precis i närheten. Här på gården skulle vi kunna sätta upp ett Attefallshus någonstans, eller kanske hyra grannens lilla stuga som redan ny hyrs ut. Jag tror det är viktigt för alla att man inte går på varandra och att man kan få vara ifred, men närheten skulle ändå vara en trygghet.

Bild lånad från Svenska skalhus, som tex hade det här lilla söta ”torpet”

Jag tror att om man hittar en form som passar en och ens förälder, så är det nog en väldigt bra lösning på att känna mindre stress inför alla måsten och mindre ensamhet.

För egen del har jag ju en icke-relation med min pappa, men om mamma skulle bli ensam kvar så skulle jag gärna vilja att hon bodde i närheten eller någonstans på gården, det skulle kännas väldigt mycket bättre på alla sätt än att hon sitter ensam i ett hus eller lägenhet i stan. (Ja alltså, såvida inte hennes EGEN önskan är just det). Apropå tidigare inlägg om beredskap så är det ju en fördel även i detta fall, att kunna hjälpas åt och att kunna dela på sysslor och resurser.

Hur tänker DU i frågan? Är det något du kan/kunde tänka dig i rätt omständigheter?

Konspiratorisk eller naiv?

”Du är så konspiratorisk” kan jag och maken få höra ibland. Men jag vet inte, jag, vad motsatsordet är? Ignorant? Naiv? Här och på instagram, och när jag träffar kompisar, så är det ändå inte ofta jag pratar om allt galet som pågår, vilket kanske i och för sig gör mig till en hycklare med, men det är oroväckande få människor jag känner att jag verkligen kan PRATA om verkligheten med utan att de tycker det är jobbigt. Jag tycker det är jättesvårt att navigera i, när känslan lätt blir just att man blir stämplad som en ”prepper” när man gör saker som enligt mig är helt rimliga förberedelser för en föränderlig och orolig värld. Ska vi dra en liten summering av läget?

Kvalar det in som prepping att ta tillvara på det man odlar? Jo men absolut.

I USA realiseras på något sätt Handmaids Tale i rekordfart, där det senaste jag hörde var att JD Vance (jag tror det var han, men kan ha varit nån av Trumps andra politiker) uttryckte att kvinnor inte borde kunna rösta och inte ska kunna ha maktpositioner inom militären, förutom då att en kvinnas livlösa kropp kan nyttjas som kuvös för ett ofött barn oavsett risker för kvinnan. AI gör supermycket gott och jag använder det själv i jobbet dagligen, men samtidigt har AI uppfunnit ett eget språk sinsemellan som inte människor förstår, vilket insatta människor verkar se är ett enormt hot. Vi ska inte ens tala om att vi ger makten till AI i det tysta genom att världens ledare använder AI som rådgivare – samtidigt som det skulle kännas jättedumt att INTE använda AI.

Det är ”Zombiekaniner” i media och plattmask i växtkrukan du tar hem, i USA är det massdöd bland bin och hela världen brinner, bokstavligen. Den forskning som ligger i min nyhetsbevakning har gått från ”vi måste göra nåt, och helst i går”, till ”över 5 biljoner människor riskerar att dö om vi överstiger 4 grader, och just nu ligger prognosen på år 2050”. Skyfall och extremväder som vi borde baxna över är nu ett vanligt tillägg till väderleksrapporten, och ännu är inte siffran för antalet värmerelaterade dödsfall i europa uträknad för i år. Nya rapporter kommer varje vecka, vad det känns som, på hur mycket mikroplaster och PFAS som nu finns i moderkakor, hjärnor och andra delar av kroppen, samt i djurlivet och naturen.

Här är för övrigt ChatGPT’s tolkning av illustration till texten ovan.

Men utanför fönstret pågår ”livet som vanligt”. Läste att svenskarna har rekord-konsumerat mode och kläder i sommar, och såvitt jag vet så går väl både Shein och andra kinaimport-företag inte direkt nedåt i sin försäljning. Att USA håller på att accelerera sin egen undergång som stormakt känns bekräftat, och Kina (eller BRIC?) blir väl nästa, där vi kan hoppas att de vill bevara ”det pittoreska europa” ungefär som det är.

TROTS allt detta så är det inte total apokalyps vi förbereder oss för. Vi som i vår familj nu, samhället i stort verkar ju inte direkt förbereda sig för något förutom möjligen krig. Men vi i familjen, vi försöker på något sätt navigera i möjliga framtidsscenarier för att försöka göra smarta val i små och stora investeringar. I våras köpte vi tex en betesputs till fyrhjulingen (som en stor, grov ”gräsklippare”) för att både kunna handskas med våra beteshagar och ha möjlighet att slå eget hö på ett enklare sätt. Investeringar som handlar i att hålla huset och gården i gott skick prioriteras, och insatser som underlättar arbetet gör också att vi kan ha större beredskap. Tex gör självbevattningssystem av växthus mm att vi kan ha det, utan att lägga timmar vi inte har på att vattna.

En bild från 2023, som extremt väl visar hur torrt det lätt blir hos oss. Det är inte RIKTIGT lika illa i år – ännu, men vi är på väg dit.

Vi kommer inte kunna bli självförsörjande, och jag tror heller inte vi kommer behöva, eftersom jag inte tror att HELA samhället kommer kollapsa. Men vi kanske behöver klara oss till viss del, eller längre än ”en vecka”, förr eller senare i alla fall.

På ”villhöver” listan över sånt som skulle kunna vara framtida investeringar är bättre odlingsredskap (tex en Lucko), en liten mjölkvarn för att kunna mala eget från helsäd som har längre hållbarhet, nya fönster och en ytterdörr för bättre isolering av huset, träd och växtlighet som ger skugga och svalka och MAT, en lösdrift eller ligghall för att på ett ”enkelt” sätt kunna ha ett par kor eller några får och så något som är en ganska stor investering men även dröm – en naturpool. Den sistnämnda är lite av en önskedröm, men eftersom vattenbrist är ett reellt hot mot gården (egen, grävd brunn) så skulle en naturpool även kunna fungera som vattenreserv för växter och djur, förutom att det vore trevligt. En naturpool är som en blandning av damm och pool, där växter sköter rening och det enda ”artificiella” är en pump som pumpar runt vattnet (googla så ser ni helt fantastiska exempel).

Bild lånad från Hallandsposten

Vi, jag och min man alltså, är helt på samma plan här när det gäller framtidstro och förberedelser. Det är himla skönt det, för jag kan få lite mental huvudvärk ibland när ”min” framtidsbild verkar vara så otroligt annorlunda än för de flesta som jag möter. Det är lite som att vara en del av två parallella världar som inte alls ser likadana ut, och det blir lite jobbigt ibland. Jag vet att det är väldigt tudelat här bland er som läser med, några tror på ungefär samma framtid som vi tror på och några ser inte alls några större förändringar framöver. ALLA är välkomna hit för att läsa, var och en får göra sin bedömning, men jag skulle själv känna att jag bidrog till ett naivt och skevt samhälle om jag inte skrev om hur vi bedömer framtiden utan bara höll uppe ett sken av att ”allt är som vanligt”.

Så hur tänker just DU som läser? Tänker du att allt kommer vara ”business as usual” eller har du också en lista på investeringar? Jag är nyfiken!

Är det dags nu?

För att inte tappa semester- och sommarkänslan helt har jag bestämt mig för att ta två halvdagar ledigt, i dag och i morgon efter lunch. Jag går runt i en väldigt torr trädgård nu, vilket syns på gräsmatta och även all större växtlighet som träd och buskar – i det torra vädret har de redan börjat gulna och vissa även blivit röda i bladen, vilket ger en extremt tidig känsla av höst. Jag ÄLSKAR höstens färger, av alla årets säsonger så är höstens färger de vackraste, men jag vill inte ha höst på länge än! Har redan lite ångest över mörkret som snabbt kryper fram tidigare och tidigare.

Nyaste vindruvan har redan höstfärger…
Torrt och risigt är nog de ord som kännetecknar trädgården just nu…

Fast det är torrt så är det faktiskt relativt lite jag behöver vattna. Krukorna vid altanen, absolut, men annars gör jag i princip bara punktinsatser där något är nyplanterat eller ser väldigt lidande ut. Växthuset vattnas automatiskt, vilket är ett absolut måste i min värld. Vi samlar ju regnvatten i tre stora (fula) IBC-tankar på vardera 1000 liter, och dessa är min främsta källa till vatten när det kommer till rabatter och köksträdgård, för att snåla med vårt dyrbara brunnsvatten som ska räcka till hela familjens behov.

Det är ett lite knepigt odlings-år tycker jag allt. Tomaterna går dåligt, alla blommor blommade över jättetidigt och allt som kommit upp efter midsommar har blommat över väldigt snabbt. Nu har jag visserligen dåligt minne, men jag är ganska säker på att jag brukar ha mer blommor på gården den här tiden på året…

Solrosorna når över taket nu!!

Jag går runt och funderar på om kanske det är dags att börja justera mina arbetstider nästa år, så att de börjar formas efter min ambition att jobba mindre sommarhalvåret och jobba heltid på vintern. Om det är möjligt med jobbet skulle jag vilja gå 100% (nu går jag alltid 100%) från 1 oktober till sista mars, och 80% (eller tekniskt sett helst 50%, men det är inte ekonomiskt möjligt) från 1 april till sista september. Tror jag ska ta upp diskussionen med min chef när vi har utvecklingssamtal inom kort. Att faktiskt börja arbeta mot den här drömmen skulle kännas fantastiskt…

Jag vill ha mer TID. Tid att ta hand om allt här, och att bli en gnutta mer självförsörjande.

En dag kvar

En dag kvar att jobba. Jag kollar väderappen och konstaterar att jag enligt tradition kommer få regn på semestern, åtminstone första veckan. Den veckan är det även simskola för F – som tur var inne på Rosenlundsbadet dock. Kanske att vi kan ta det svalare vädret och passa på att byta de vindskivor som vi har färdig målade? Får se vad vi känner för…

Båda de stora barnen är i princip borta hela veckan, O har fått lite sommarjobb i två veckor och jobbar 13-23, och L är på tonårsläger hela veckan, så det är bara vi vuxna och lilla F. Lite mysigt det med.

Måste bara visa pionerna, de är ju fantastiska ute – jag har tre olika sorter (kom med gården) så de är i tre olika stadier i blomning:

En mörkare rosa, som näääästan är överblommad och som är totalt överdramatisk.
En lika stor, ljusrosa, som först nu börjar få ordentligt med blommor….
…och då en vit, i mindre buskar, som just precis bara börjat veckla ut sig.

Otroligt tacksam blomma att ha i buketter, speciellt om man plockar innan den är fullt utslagen – och DOFTEN!?!? Helt fantastisk! Gjorde en sån bukett häromdagen, inte avancerad alls för det var bara pioner, prydnadsgräs och lite av min rosa brudslöja, men det blev helt magiskt – kolla här:

Prydnadsgräset är vagt rosa längst ut, så himla fint! Vill nån ha fröer från dessa sen så hojta!

Har för övrigt vår blågrå köksvägg som bakgrund, den ser helt olika ut varenda gång jag fotar mot den, men den är väldigt fin som bakgrund till nästan alla buketter faktiskt.

Slutet av juni

Jag tar en paus från de mer personliga delarna här en stund, eftersom många delar är kopplade till människor som inte är aktivt delaktiga i att blogga. Men lite som dagbok funkar ju sidan ändå, så nu kommer en kort överflygning över hur sjutton det går i trädgården egentligen? Och lite om semestern med…

Det är de absolut sista dagarna i juni, och det som såg ut att bli en rekordtidig sommar med stor skörd har verkligen bromsat in eftersom nätterna hela tiden är så pass kyliga. Växthuset får sedan en månad stå öppet dygnet runt, pga jag orkar inte hålla på att öppna och stänga hela tiden, och även tomater, chili och gurka där inne växer låååångsamt. Få blommor på tomaterna med, så just nu ser det inte ut att bli någon vidare skörd, men säsongen har ju ganska långt kvar så jag hoppas jag har fel.

Jordgubbarna har precis börjat mogna

Ute i trädgården kan jag konstatera att jag varken kommer få äpplen, plommon, körsbär eller krusbär, förutom i små, små mängder. Vinbären ser ok ut på sina ställen, andra är hårt åtgångna, sommarhallonen ser halvdana ut, men rabarbern levererar som vanligt mängder – jag har bara inte alls orkat/haft lust att göra nåt med dem än. Blåbärsbuskarna ser ut att leverera för första gången sedan vi planterade dem, vilket ändå är tacksamt.

Den stora vallmon med sina pappersspröda blommor
Stäppsalvia tror jag

Nästan alla tidiga sommarblommor har blommat över – och jag njuter lite extra av de relativt få som blommar nu efter midsommar. Perenner alltså, det är min typ av växt…. Det GÅR inte fröså saker här hemma, det kommer för mycket ogräs och jag hinner inte gå och smådutta med torkkänsliga små fröer, alltså får jag nästan inga sommarblommor. Nu blir det som ett litet vakuum innan sensommaren kommer leverera nya och nygamla blommor, och det mesta är liksom bara grönt i olika nyanser. Jag får lust med mer färg, och planerar in att plantera en stor rödbladig blodbok (eller kanske en blodlönn) mitt i trädgården. Nån dag på semestern ska bilen rulla mot Motala och Blomsterglädje – då hoppas jag hitta nåt kul.

Stjärnflocka, ljus…
…och mörk.
Vi har någon sorts mindre Doftschersmin med, otroligt söt!

Semestern ja, den börjar faktiskt nu på fredag för mig (lördag för maken), och det är efterlängtat såklart. Eftersom vi har varit iväg redan i år så blir det inget direkt planerat – det blir dagsutflykter, gårdsfix och kanske bara lite njut av att bo där vi bor. De stora barnen ska på varsitt läger, lilleman ska ha simskola, det är ungefär det som är bestämt – och det känns så himla skönt. Att få göra precis det man känner för för dagen, inte ha en semester som är inrutad och färdigplanerad, utan som har plats för nästan alla spontana infall vi kan få – eller ja, såklart med hänsyn till barnen då. Det enda vi behöver få gjort är att byta vindskivor – och att måla de som inte är helt kass, allt annat är bara villhöver saker i princip. Känns som precis den sommaren jag och vi behöver.

Röd Fläder, älskar färgen
Salvian är som en stor buske i år
Minns aldrig vad denna heter, men den lyser verkligen upp
Pionerna sen… men de ska få ett helt eget inlägg!

Medelhavsträdgården

När jag gick runt och kikade i trädgården häromdagen så hittade jag till min stora glädje små, små persikor som börjat växa i vår medelhavsträdgård (östsidan av huset). De ska säkerligen egentligen plockas bort för att främja tillväxt av plantan, men jag KAN inte förmå mig?! Söta är de i alla fall, som små ludna mandlar! Revita heter sorten, för övrigt, och den ska vara tålig.

Sötmandel gissar jag kommer dröja några år innan vi får ”frukt” på, sorten jag köpt heter ”Papierski” och ska såklart även den vara härdig. Både mandelträdet och persikan ser lite annorlunda ut mot tex vanliga äppelträd, de har många fler små grenar ut från stammen, ända nerifrån marken. Sista exotiska trädet vi köpte var ju äppelkvitten, av sorten Konstantinopel, det var den största plantan av träden och ser ut att trivas finfint än så länge. Det blir ju både soligt och oväntat vindskyddat på denna sida huset, så jag har faktiskt goda förhoppningar att alla tre träd plus vinranka ska både överleva och trivas. Vinrankan förresten, den heter Rhea och ska ge röda, kärnfria druvor. Fick en jättefin planta och här tog jag faktiskt bort fruktämnena för att den i stället ska rota sig och växa ordentligt.

Har planterat vinrankan ”snett” och leder upp alla skott uppåt, för att få en lite tätare växt framöver. Måste köpa lite mer kantsten så jag kan få till rabatten ordentligt här bara.

Det är väldigt kul att ha en lite annorlunda del av trädgården, med plantor som kanske inte är så hemma här – speciellt som i princip allt annat är kulturarvsväxter och sånt som är hemmahörande naturligt i den här delen av landet. Det är ju viktigt för pollinatörer och mångfald, men en liten del kan man ju roa sig att göra sånt här ”exotiskt” med!

Kvällssol

Som jag skrev i förra inlägget så var jag ute och fotade i kvällssolen i det fantastiska vädret i tisdags, och här kommer lite mer bilder från det. Väldigt glad att det har kommit regn idag, men har inte hunnit gå ut o kolla regntunnorna för att se om det varit några mängder ”värda namnet”, som ju faktiskt behövs. Inte så fotovänligt väder i dag i alla fall…. brrr…

Alltid lika fascinerad av hur död vinrankan kan se ut för att sen ändå komma till liv varje vår. I år har den fått lite extra kärlek och omsorg genom att få bättre stöd bland annat. Det behövs, katterna använder den gärna som klätterleksak – och nu när vi byggt en pergola över kom de även på att de helt plötsligt kunde ta sig upp på vårt tak. Jag TROR att de tänker att allt vi byggt enbart är för att de ska få en rolig klätterställning, haha!
Har preppat med automatvattning till alla krukor för att testa inför semestern. Älskar att vinrankan liksom fick ett annat uttryck nu när den är inbyggd.
Vårt lilla hönshus är så fint mot grönskan.
Mitt minsta lilla hjärta!
En av de allra bästa sakerna med själva vårt hus är utsikten genom köksfönstren. Tänk att jag kan stå inne och se allt det här vackra (om jag nu inte kan vara ute vid nåt tillfälle, det är ju liksom ännu bättre)
Våra tre stallkatter är högt älskade och tämligen bortskämda – både med kel och gos, mat och små boplatser lite här och var. Älskar att de alltid finns runt benen på en när man är ute – även om just den här lilla donnan är lite skygg och inte vill bli klappad.
Tänkt att allt det som finns i själva trädgården på bilden ovan inte fanns för tre år sedan? Vår målbild är en riktigt lummig och frodig trädgård, men det lär vara ett projekt som pågår hela livet. Inte mig emot.

Det ALLRA mest hektiska med trädgården är under kontroll nu, vilket gör att man just bara kan gå runt och njuta, kika lite på allt fint, spontanrensa lite ogräs och annat som bara liksom faller en in. Det är ju det roligaste, att se nåt som man känner för att göra och så ha tid att göra just det, även om det egentligen inte står med på nån lista.

Men, nu är det skitväder och resten av kvällen tänker jag högaktningsfullt ägna åt att spela det nya Assassins Creed – en morsdagpresent lite i förskott. Har bara hunnit testa det lite, men det ser otroligt lovande ut, och jag ser fram emot många kvällstimmar här (istället för att kolla tv, det är ju inte så att tiden räcker för båda – det blir heller inte så långa stunder åt gången så spelet kommer nog räcka ett bra tag, kul!).

Mitten av maj

Igår kväll när det var sånt fantastiskt väder, fick jag både tid och lust att ta med kameran ut i trädgården. Det gör mig så himla varm och go i hjärtat att gå runt och titta på allt smått, och med kameran är det väldigt roligt att krypa lite nära och fota. Här kommer en liten fotokavalkad av det som finns i trädgården just nu:

Nejlikerot – Geum – är nog en av mina absoluta favoritväxter. Har inte haft den tidigare men har köpt och planterat här sedan 2-3 år tillbaka, och det är ju en helt otrolig växt. Den kräver inte så mycket och här blir den både stor, frodig och blommar prick HELA sommaren, långt in på hösten. Den på bilden ovan tror jag heter typ Mai Thai, och är så himla fina färger i.
Den här är lite piggare i färgen och ger en riktigt färgklick, den är också större och grönare än den ovan, så den tycker jag väldigt mycket om med. Vet dock inte vad den heter….
En annan favorit som inte är HELT oproblematisk är aklejan. Den fanns i massor på gården när vi flyttade hit, men bara den blå-lila varianten. Den här är därmed något av en överraskning, för JAG har inte sått någon i den här färgen, men jag tycker den är otroligt fin. I år har jag däremot både köpt och sått ett par nya sorter som jag hoppas ger både fler blommor och korsningar, så nästa år blir det kanske ännu fler sorter.
Den lilla backsippan är nästan ÄNNU vackrare när den har blommat över? Den blir som en mjuk liten luddig boll, och är säkerligen superfin att ha i buketter med.
På östsidan, ”medelavssidan” har de nya växterna börjat etablera sig fint, hoppas bara nu att de klarar frosten som verkar komma (SUCK). Här ligger en droppslang kopplad till en IBC tank som samlar regnvatten – jag hoppas på påfyllning i den i morgon när det verkar finnas chans till lite mer regn.
Rabatterna ute i trädgården som vi anlagt i omgångar sedan vi flyttade hit för tre år sedan, börjar bli lite frodigare. De är en mix av planterade blommor, självsådda blommor och en hel del som jag flyttat från köksträdgården som varit översållad med kvickrot.
Bakom äppelträdet och bågen ser ni den senaste rabatten, mestades fylld med delade växter eller sånt som fröat av sig. Den kommer ju behöva lite vatten tills den är etablerad, så den är jag lite orolig för i torkan (även om jag försöker punktbevattna där det behövs mest).
Jag har oftast en liten hjälpreda med mig ute, han går och skrotar runt med sitt men kommer gärna och tittar på blommor och sånt jag håller på med. Man måste ju också undersöka vilka blommor som doftar godast. Älskar att faktiskt alla barnen (även om det är i varierande grad) på eget bevåg kan uttrycka att något i trädgården är vackert. Att kunna se allt fint omkring ger ju en omedelbar lyckokänsla!
Den här lilla busken har jag inte en aning om vad det är, den blommar helt fantastiskt nu och är helt översållad med dessa små vita blommor. Den liknar en körsbär, men det är det inte. Någon som har en gissning?
Vi försöker ha fauna-depåer lite överallt, och en stor bit av den gamla lönnen som föll ligger kvar som insektsboende. Roar man sig med att räkna årsringar är det nog uppemot 150 – men jag saknar den som den var när den stod kvar.
Absolut varenda liten plätt på gården är också belagd med små violer. De är dessutom lite för söta för att rensa bort, så de får vara kvar även om det ser lite stökigt ut.
Nere vid pergolan vid växthuset, den vi byggde förra året, har klematisen börjat blomma. Den har inte nåt någon vidare höjd ännu, men det hoppas jag kommer. Väldigt vackra blommor i alla fall!
Sen sprack solen igenom de få molnslöjorna som fanns, precis innan den gick ner, och allt blev sådär sagolikt vackert!

Det var allt för idag, det kommer ett inlägg i morgon med för jag tog maaaaassor med bilder… Kram på er, i det betydligt tristare vädret denna dag!