Jävla grisjävlar, rent ut sagt. Ja alltså hormonerna jag refererar till i just detta fallet är inte mina, utan de hos våra minigrisar…
Vi har ju tre hon-kultingar kvar, och så Doris (mamman) och Frank (pappan). Eftersom de små kultingarna nu precis kommit in i sin första brunst så har vi således skiljt dem åt från föräldrarna, så de är i varsin hage. Men – först så har småkultingarna rymt, jag vet inte HUR många gånger den här jäkla veckan, oavsett hur vi fixar och trixar med staket, el, stängsel och annat så tar de sig lik förbannat ut.
En bild från förra sommaren, när de höll sig där de skulle
Så klipp till helgen, vi har spenderat säkerligen 6-7 timmar lördag och söndag med att säkra hagarna, och har jagat in rymda kultingar en massa gånger. Nu TROR vi att vi har dem fast i en mycket liten hage – tills de slutar brunsta. Tror ni inte att kåtbocken Frank då istället blir så sugen att han går rätt igenom elstängslet, och kommer därmed på att elen av någon anledning inte är på på den nedersta tråden? Nej men visst… Efter ett par timmar av felsökning, test av elstängsel och anslutningar så har vi nu fått på rejäl kräm på nedersta tråden. Problemet är då att nu tror han att det inte är nån el på, och när man är halvvägs under tråden när elen slår till så springer man – framåt. Alltså ut ur hagjäveln. Men men, vi hoppas att han får sig några ordentliga kyssar till så han får tillbaka respekten för stängslet (ursäkta om det låter hårt, men alternativet är att avliva honom).
Sa jag att jag har känt mig hängig och förkyld med ont i kroppen idag? Hade absolut hellre legat i soffan och vilat istället för att springa efter en kåt jäkla galt, men tur på ett sätt att det var i dag och inte en vardag när vi inte är hemma åtminstone. Jag lär behöva jobba hemifrån ett par dagar ändå för att inte smitta någon, så jag får hålla ögonen på grisarna med.
Älskar griskultingar. Älskar inte när de brunstar.
Eftersom jag, precis som ni, är priviligierad nog att både leva på en plats och i en tid där man har åtminstone stor rådighet över sitt liv, så innebär ju det att jag har valt saker som för mig till min nutid. Så här lite ”mitt i livet” (i bästa fall) så funderar jag ibland över det, inte om jag har valt fel men vad jag har valt, och vad jag har valt bort.
Många av de val man gör gör ju också att du väljer bort något annat. Inte alla, ibland kan man såklart kombinera en massa val, men de lite större dragen. Nu kanske det är lätt att tänka att jag ångrar de val jag inte gjort, men det är inte det jag är ute efter just nu. Det jag tänker på är att en medvetenhet om de val man gjort och därmed vad man valt bort, kan göra det enklare att acceptera det man inte har. Låt mig ge ett exempel.
Vi valde att köpa den här gården, istället för att bo kvar där vi bodde i stan. Det var, trots ett fantastiskt hus, faktiskt ett lätt val. Däremot var det ju också ett ganska stort val att köpa gård, och det valet gör ju att vissa andra val blir, om inte omöjliga, så svåra att göra. En del av mig vill fortfarande åka på tre veckors bilsemester med familjen till Kroatien och uppleva allt som finns att uppleva där. Men, även om vi inte haft djur som höns, grisar och katter, så är det svårt att lämna en gård 3 veckor under sommaren (vilket är då vi oftast har möjlighet till semester, med tanke på barnens skolgång mm). Andra saker spelar såklart in, det är dyrare att bo här, inte bara för att vi fick lite mer i lån när vi köpte gården, men det är mer saker som behöver lite kärlek och omsorg här än i vårt nybyggda hus. Det är mer trädgård att ta hand om, stängsel som ska bytas, och en massa byggnader som behöver underhåll. Jag väljer gården vilken dag som helst i veckan, för här bor vi ju hela året, inte tre veckor om året. Men det innebär ju inte att jag helt plötsligt inte tycker om och saknar allt det andra vi gjorde, det gör det bara lite lättare att uthärda längtet när jag vet vad vi fick för det.
Ibland, oftast just vår eller höst av någon anledning, så får jag en sån otroligt stark längtan till att bara åka söderut. Alltså själv, att bara ta det jag måste och sätta mig i bilen och åka dit näsan pekar, stanna där jag vill och fortsätta tills jag känner hemlängtan igen. Självklart kan jag inte bara göra det, jag är en åtminstone någorlunda ansvarstagande förälder, maka och arbetande person, men ibland är längtet nästan fysiskt och outhärdligt.
Åh vad jag kan längta efter detta, att åka bort med hela familjen så det bara är vi, inga skärmar, inget annat än bara det vi själva vill göra, och alla har det bra tillsammans.
Jag väljer också i princip alltid mitt hem och familj före vänner – där den största anledningen är att det inte finns så mycket ork och tid över till annat än det. Men då väljer jag ju såklart också bort en del vänner, träffar och annat kul, och det blir såklart ensamt. Jag önskar att jag hade valt att ha ett helt gäng nära vänner, men det känns inte som det är ett val jag kan göra utan mer som att det bara blev som det blev under de förutsättningar som fanns.
Av nödvändighet så väljer jag också att prioritera träning, eftersom jag förstår att om jag inte tar på min syrgasmask själv först, genom att ta hand om mig själv, så kommer jag heller inte vara till hjälp för någon annan.
När det kommit till jobb så tycker jag att jag har gjort bra val, och många olika val. Varje arbetsplats har lärt mig massor, men jag har också lärt mig att inte vara rädd för att testa något helt nytt. Det är jag faktiskt extremt glad för, annars hade jag kanske fortfarande bara varit kvar någonstans av rädsla för att inte välja fel, eller annorlunda. Tänk vad mycket jag hade missat då? Och alla goa människor jag jobbat med, som jag inte hade träffat. Det har varit bra val.
Att stå på en byggarbetsplats iskalla morgnar låter kanske inte som nåt man borde välja, men jag lärde mig så mycket och hade så goa kollegor.
Jag skulle vilja göra en väldig massa saker, men där förutsättningarna inte är sådana att det funkar att göra de valen. Jag skulle ju (som en del av er vet), vilja skriva en bok, men när man har ett jobb som innebär att man till största delen befinner sig framför en dator så kan jag inte välja till att ägna mer tid vid en skärm. Vissa val är svåra att göra när man har barn, men det är såklart inte så att jag för den skull önskar att jag INTE valt barn – det blir kanske bara saker som skjuts på framtiden.
I vardagen hinner man såklart inte med alla dessa val, det bara rullar på, och det är inte så ofta jag ens hinner tänka på dem. Men ibland slår det mig lite tydligare, just att man väljer och har valt, och därmed inte kan gå och gräma sig över de val som inte ”fått plats”, men samtidigt får man ju tillåta sig att smyglängta lite efter andra val.
Det är inte många saker jag hade velat välja annorlunda i, inte som jag kan säga idag i alla fall, mer än att jag verkligen önskar att jag hade valt att inte låta de stora barnen få mobiler förrän de var mycket äldre (har INTE valt alla konflikter det medför, men allt väljer man ju inte själv).
Vad har du valt bort, som du skulle välja bort igen, men ändå saknar?
Tillägg, det motsatta är ju också sant, vårt samhälle ställer ju krav och förväntningar på oss som gör att vi inte riktigt KAN välja, eller ens tänka oss att utforma livet på ett helt annat sätt.
Jag lovade ju sist att lägga in lite bilder på höstprakten på gården, sen kom det en massa trista tonårskonflikter mellan och jag tappade helt livslusten kände jag. Tycker jag känner mig som världens sämsta hur jag än gör där känner jag.
Men men, om vi släpper det och kollar ut så finns det ju i alla fall så otroligt många förutsättningar för *glimmer* nu (alltså att man ser något litet som är vackert och att man uppskattar det). Jag vet att alla är olika, övriga familjen kan absolut se sånt som är vackert, men de påverkas inte av det på alls samma nivå som jag gör. VARENDA höstfärgat träd eller löv gör mig varm i kroppen, och varje solstråle som faller på de vackra färgerna gör mig lycklig. Det är nog den egenskapen hos mig själv jag skattar bland de absolut bästa – att jag har förmåga att se och uppskatta allt vackert. Vilken typ är du?
Vår kvarstående lönn ser lite ensam ut, men är sprakande i sina färger.
Bjuder härmed på en liten fotokollektion från gården i höstskrud, håll till godo!
Äskar att vi har så fina träd i våra beteshagar, och vi jobbar hårt på att plantera fler träd i själva trädgården. Äppelträden har levererat över förväntan och nu är äpplena dessutom vansinnigt goda att äta som de är. Dessutom har vi lämnat in ungefär 125-150 kg för mustning, utan att träden för den delen är renplockade ännu. Blir så glad av variationerna av löv, färger och former. Solen sken så fint på garaget, tycker så mycket om de välvda fönstren!
Tidigt i morse var det -2 grader ute, och ett ordentligt lager frost klädde in gården i en annan skrud.
Det syns inte på bilden, men nu är hönorna inflyttade i växthuset Alla blad ser ut som de har fått en kant av kristyr!
Med det vill jag bara skicka lite höstvärme till er, hoppas ni har en bra vecka.
Efter en vecka som känns tämligen kass så måste jag ändå säga att den här lördagen verkligen har visat sig från sin bättre sida. Morgonen började med träning som vanligt på lördagar, och för första gången på länge kändes jag stark, så det lade en bra start.
Sen hem för lite gårdsfix, prio ett var att plocka äpplen som ska lämnas in för mustning i morgon, och det löste jag och maken relativt snabbt. Gissar på mellan 100-150 kg, och då har vi tagit långt ifrån allt på de stora träden.
Sen skulle två griskultingar in i stallet och få öronmärkning inför leverans till nytt hem i morgon, det gick oxå helt ok.
Sen blev det tid över att stå och glo på regnbågen en stund, innan det blev lite annat småfix.
Vi vet ju att det är här lyckan finns!
Ett till äppelträd blev planterat (syns ovan till höger), ett Aroma som får sätta punkt för äppleträden på gården – tre har vi hunnit sätta sedan vi flyttade in, och fyra finns sedan tidigare.
Jag håller oxå på att tömma växthuset så hönorna ska få flytta in där ett tag, då äter de upp både ogräs och ohyra, samt gödslar lite. mycket tomater blev det i år, till slut, trots en trög start.
Igår hämtade jag oxå en rolig leverans, det han som ska bli vinterns stick-projekt:
Visst är det underbara färger? Tröjan kommer bli lite randig, skulle gärna ha med mönster men litar inte tillräckligt på min förmåga… Alpacka och angora, kommer bli en riktigt mysig tröja! Inte billigt med garn dock, detta kostade typ 800kr. Men billigt för den kvaliteten man får ändå, även om arbetet blir ens eget.
Har fotat lite ute på gården med, ska försöka lägga upp det i morgon, det är SÅ vackert här i höstens alla färger!
Hoppas ni har en bra helg med.
Sitter här just nu, och har tänt varenda ljus, och stickar på en mössa av garn som blev över från förra projektet.
Jag har så svårt att få ihop att det bara var tre år sedan vi rullade in här på gården, för att bosätta oss för gott. Samtidigt minns jag vissa bitar jättetydligt med, fast det blev mitt i min sjukskrivning för utmattning och hjärnan kändes som mos. Känslan när vi öppnade grindarna med hela familjen i bilen och körde in till huset som nu var vårt – i färgsprakande höstskrud – är en av de bästa känslor jag upplev. Det kändes verkligen som att komma hem!
Så tomt det var, utan växthus, blomsterrabatter och tomatlådor. Men så kära vi var!Lummigt är ordet vi siktar på – inte helt enkelt på stora ytor, men vi jobbar oss mot det
Känslan när man fick äta frukost första gången i sitt nya kök. Så tomt det var då!
Vi har lärt oss SÅ mycket under dessa tre år – det känns verkligen som ett helt annat liv. Vi har lärt oss att leva och odla här, och vi har odlat och planterat MASSOR sedan vi flyttade in. Det är ett helt annat liv på gården stora gräsmatteytor nu än vad det var när vi flyttade in, det är jag otroligt glad för. Vi har lärt oss att ha höns i större skala – eller ja, mer än de 4 vi fick ha i villaträdgården, och vi har lärt oss att hålla minigrisar. Vi har lärt oss att stängsla elstängsel, att bygga fårskydd, och att odla i de förutsättningar som finns här. Vi har lärt oss för- och nackdelarna med egen brunn, vi har lärt oss att bygga växthus, pergola och att sätta in altandörrar i en yttervägg.
Den första vintern… Tänk att folk sa till mig att jag skulle tycka det var mörkt att bo på landet? Vi har en gård som har mängder med belysning, så även mitt i vintern är den inte mörkare än det var i vårt förra hus.
Barnen har, tack och lov, trivts i princip hela tiden på gården – även om mellanbarnet saknar sina gamla kompisar, men han är ju stor nog att åka till dem på helgerna nu. Äldsta barnet håller på att frigöra sig och hade nog velat bo själv helst, men här finns i alla fall förutsättningar på sommaren att bo i rummen nere i garaget. Minste är ju, som ni vet, en perfekt match för den här gården, en bondpojk i själen och passar in mycket mer här en i en villaträdgård.
Föll för så många saker, men av dem var vyn från våra köksfönster.
Vi vuxna håller också på att försöka lära oss saker, hur man gör nya saker, hur man bollar heltidsjobb med gårdsliv och hur man bollar familjeliv och hushållsarbete med allt som villhöver göras på gården. Ibland går det jättebra, ibland inte, men vi lär oss så sakteliga.
Äntligen kan vi ha katter med!
Den rosaskimrande drömmen om att bo på en gård då? Jo men vet ni, den lever verkligen kvar. Känner man sig lite trött eller sliten en dag kan man bara sätta sig i tystnaden och titta ut över omgivningarna, så blir man varm i hela själen. Det är inte alltid som vi trodde att ha en gård – men det är inte sämre för det. Vår enda önskan är egentligen att kunna vara mycket mer på gården, och jobba mindre på våra vanliga jobb.
…och ljuvliga små minigrisar
Nu när hösten börjar visa sin vackraste sida så börjar ett lugn lite sakteliga lägga sig över gården med, även om en del arbete kvarstår innan trädgård och annat är klart för vintern. Det är väldigt tydligt att man lever MED naturen mycket mer här, om inte annat för att vi helt enkelt är utomhus mycket mer, och det känns på ett sätt skönt att vi snart är inne i vinterns vila med.
Må vi leva här i resten av våra liv!
3 år på vår gård – och det bästa beslut vi någonsin tagit!
Alla människor har ju lite olika personligheter i olika sammanhang, såklart även jag. Men sen gäller ju även det omvända, eller vad man ska säga, att det finns så olika sammanhang där jag som person ska befinna mig i och anpassa mig till. Har funderat lite på det på sistone.
Här hemma, på gården, här är jag ju mitt mesta jag. Den här miljön kräver inget av mig som person, men däremot som arbetskraft. Jag behöver inte känna att jag ska göra mig fin, för här hemma är enda gången jag kollar i en spegel när jag borstar tänderna. Här känner jag mig som vanligt i min kropp, alltså hyfsat stark och kapabel. Undantaget om jag är skadad på något sätt, som just nu när jag har vad som skulle kunna klassas som tennisarmbåge, då blir det väldigt påtagligt att jag blir begränsad i vad jag kan göra. Det svåra med gården är att hitta en annan typ av förhållningssätt till sånt som behöver göras, i somras jobbade vi lite för mycket känner jag, för det är lätt hänt att tänka att om man blir ”färdig” så kan man vila sen. Men det funkar ju såklart inte så på en gård (eller i en vanlig villa heller), saker händer och allt löpande arbete ska ju finnas tid och ork till – jag behöver helt enkelt hitta ett annat sätt att förhålla mig till hur mycket som är lagom att arbeta här hemma.
Det allra svåraste här när man jobbar heltid är att hinna med det dagliga arbetet som det ju innebär att ha familj (tvätta, laga mat, packa gympapåsar osv) samtidigt som det finns lite ”större” projekt som ropar på en ute, och samtidigt inte känna att man prioriterar bort barnen. Nej, det lyckas man såklart aldrig med, men det är nog lika oavsett omgivning. Här befinner vi ju oss mitt i naturen med, vilket gör att det blir väldigt påtagligt om det blir tex torka eller värmebölja en längre stund. På denna sidan Vättern har vi inte lika mycket problem med översvämningar och ”blöta” problem – självklart finns det här med och många drabbas, men just VI bor bra på en kulle när det kommer till regn dessutom.
På jobbet ställs ju helt andra krav, här behöver jag se någorlunda välvårdad ut och jag behöver kunna både vara skärpt (mycket, mycket lättare efter hormonbehandling) och hantera mycket sociala kontakter. Här har vi ju mer bestämda tider för pauser såklart, så här blir dagen oftast bra fördelad på arbete-vila. Men, här bevakar vi ju alla nyheter om klimatet och klimat- och energiomställningen, så här kan det bli fruktansvärt tungt rent mentalt. Det är svårt att förstå hur inte världens ledare gör mer, att man från svensk håll tänker att vi inte ska ”märka av” klimatomställningen som privatpersoner och att vi fortfarande använder fossila bränslen, när vi snart inte har en planet att stå på och spendera de här tydligen extremt viktiga pengarna på. Frustrationen blir enormt stor när det fortfarande i princip enbart är pengar som styr (och man inte ens gör saker som INTE skulle bli dyrare) och det fortfarande finns folk som hävdar att det nuvarande konsumtionssamhället behöver fortsätta finnas. Speciellt när man kanske själv tycker att man vet precis hur det ”borde vara” – jag försöker hålla mig extremt ödmjuk till att alla problem är OTROLIGT mycket mer komplexa än vid första anblicken (misslyckas gör jag ju såklart ibland i det ändå) och att man måste se den stora bilden.
Sen har vi den ”vanliga” världen, den som visserligen sällan finns tid att besöka nu för tiden, men den finns ju ändå där. Nu menar jag den världen man befinner sig i när man går på stan en stund, går och fikar eller lunchar med en kompis, handlar mat eller liknande. Här blir det ju en ENORM krock med de båda andra ”världarna”. Jämfört med när jag är på gården så finns här helt plötsligt en enorm känsla av att jag är för tjock, för ful, för gammal, har för omoderna kläder och allt annat som konsumtionssamhället gärna vill trycka på en så man konsumerar mer. Det räcker med en kort tripp in i nån affär för att köpa strumpor så känner jag mig gräslig. Det blir också en enorm krock med allt det jag lär mig på jobbet, HUR kan det här vara helt ”som vanligt” med all forskning som finns? Samtidigt FATTAR jag – jag kan inte begära att varje enskild individ helt plötsligt ska göra sitt liv annorlunda och kanske mer obekvämt, alla kämpar på i sin egen vardag. Men herregud det här krockar med allt annat jag upplever… Får jag önska NÅT av er så är det att ni inte ska köpa saker från typ SHEIN, Wish och liknande sidor åtminstone.
Det är så himla komplicerat att vara människa helt enkelt! Att förflytta sig mellan de här olika världarna tar enormt med energi bara det, och då har vi inte snackat om den digitala världen ens, hur sociala medier påverkar, hur AI påverkar och kommer påverka – men även hur EXTREMA mängder energi som används till just AI och digitala saker. Hur pratar vi inte om att det motsvarar en bilresa till Stockholm när vi streamar en film till exempel? (jag kan säga fel stad här, hittar inte min källa, men det är i alla fall galet mycket energi som går åt till att hantera all digital data) Serverhallarna som hostar AI kräver enormt mycket energi, det är väl fine om det går till nåt vettigt, men hur mycket AI tid går bara till skitsaker nu?
Nej, nu ska jag sluta, förlåt om jag deppat ihop er dag, hade bara så mycket frustration i mig känner jag.
En av mina favoritsåser är Tigersås, så det var den jag hade i bakhuvudet när jag experimenterade fram den här chilisåsen. Den är klar – inte tomatbaserad – och blir som sweet chili i konsistensen, men är mindre söt.
Det är nästan omöjligt att ge exakta mått, för det beror på hur stark chili du har, hur söt din smaksättning är (hallon eller äpple) och hur du vill att ditt slutresultat ska smaka. Men, det ger en uppskattning om vilka mängder det kan röra sig om. Första omgången jag gjorde, blev med äpple – dels för jag hade liggande och dels för att jag ville ha en lite fylligare smak – den blev kanon! Andra satsen blev med hallon – det är ju en klassisk kombo med chili och den blev även den god, hade nog dock kunnat skippa vitlök i denna så det har jag gjort i receptet nedan. Vi har både gul chili och gula hallon – men har du röda motsvarigheter så går det givetvis lika bra!
Blir lite olika nyans på om man kör med äpple eller hallon. Hade inte tillräckligt med likadana flaskor hemma dock…
Det här receptet ger på ett ungefär två flaskor på ca 500 ml vardera.
Det är inte nödvändigt att ha gula chili eller hallon, bara kul att använda det man odlat.
Hemgjord sweet chilisås med hallon eller äpple
250 g chili ca 3 dl vatten (öka eller minska för önskad styrka på såsen) 1 dl ättiksprit (12%) 1-1,5 dl äppelcidervinäger 1 dl strösocker ca 3 dl syltsocker 0,5-1 tsk salt
Smaksättare äpple: ca 3 äpplen (gärna sådana som blir mosiga) 1 hel vitlök 0,5 dl vatten
Smaksättare hallon: 250 g hallon 0,5 dl vatten ev vitlök (se kommentar ovan)
Börja med att förbereda din smaksättare – koka äpplen till ett mos med lite vatten (avvakta med vitlöken) eller koka hallonen till mos med lite vatten. Om du tar hallon – sila av kärnorna. Ställ också in dina rengjorda glasflaskor i ugnen på 100 grader så de är desinficerade.
Dela chilin och ta bort fröhus och frön om du som jag har en väldigt stark chili. Lägg den och eventuell vitlök i en matberedare och finhacka – eller gör det för hand.
Blanda chilihacket, det mesta av vattnet, äppelcidervinäger (börja med den mindre mängden), ättikssprit, salt och det vanliga strösockret med din smaksättare i en kastrull. Koka i ca 10-15 minuter så chilin blir mjuk, tillsätt mer vatten vid behov, och skumma av. Tillsätt därefter syltsocker. Nu behöver det koka ungefär 5-10 minuter, men det är också nu du behöver börja smaka av. Det som kan vara värt att hålla i huvudet är att slutresultatet på flaska sedan inte kommer vara lika starkt som det är nu, så vill du ha mycket hetta får du ta i lite extra här. Känn efter om du vill ha mer socker, salt eller syra (ättika eller äppelcidervinäger).
När du är nöjd stänger du av plattan och tar fram dina varma flaskor, använd en tratt (men se till att det kommer in luft under tratten så det inte bubblar upp varm chilisås på dig!) och fyll flaskorna så mycket som möjligt. Låt stå i rumstemperatur för att svalna, och ställ sedan i kylen. Absolut godast efter nån vecka när smakerna utvecklats lite mer!
Bonus – fick världens bästa tips för att göra etiketter, gör egna i vilket program som helst (Word funkar bra tex), skriv ut på vanligt papper i en vanlig skrivare. Klipp isär etiketterna, lägg dem i mjölk (!!) i nån minut och fäst sedan på flaskan – torka bort den mjölk som rinner av. Proteinet i mjölken funkar som klister – men samtidigt är det lätt att ta bort när flaskan diskas. SUPERSMIDIGT!
September har precis börjat, och trots att den kommer med sommarvärme så är det något i luften som skvallrar om att hösten är i antågande. Det spelar ju ingen roll att jag hade velat ha mer sommar, så fort semestern är slut och jobbet börjar så är det helt oundvikligt att man slår om till höst i huvudet, och blir det som det brukar så är det lätt hänt att känna att man kliver in på kontoret i augusti och kommer ut någonstans i december – och så vill vi ju inte ha det.
De första löven har börjat skifta i färg, och även i naturen skymtar andra nyanser i skogens utkanter.
Nyponen mognar i hagarna och snåren.
Jag älskar hösten på många sätt, den fantastiska luften och det vackra ljuset, och jag blir ända in i själen lycklig av vackra höstfärger i naturen. Den har faktiskt även med sig någon form av vila, sensommaren för med sig många måsten om man vill ta tillvara på det man slitit hårt med att odla, och både hus och gård kräver såklart skötsel för att hålla sig fina. Men nu börjar det trappa ner, en hel del är skördat till den nivå jag känner att jag orkar och resten kommer inte riktigt lika mycket… samtidigt.
Kvar återstår att löpande skörda de hösthallon som mognar…
…och att kanske ta in lite havtorn, om jag orkar.
Lite ”småfix” återstår innan hösten träder in på riktigt, vi har lite vindskivor kvar att byta och sen råkade färgen ta slut när äldsta sonen höll på att – äntligen – måla om hönshuset. Men 3 sidor av 4 är klara i alla fall, och det blir väldigt fint. Hönsgården blir en fråga för längre fram, men den skulle också må bra av lite omsorg.
Våra små minigriskultingar har fått en annons på blocket, för hämtning i slutet av oktober när de är 12 veckor, men jag ser inte fram emot att de ska flytta. Hönsen har det bra i sin stora öppna hage på kullen med grisarna, även om våra nya Hedemora växer orimligt långsamt gentemot våra Silverudds blå.
Våra flerfärgade katter är perfekt kamouflerade mot träflisen, och busiga – men just nu saknar jag en som vi inte sett på ett par dagar. De går ju alltid ute så det kan dröja innan man ser alla ibland, men lite orolig blir man alltid.
Eftersom stallet är ett av mina absoluta favorit-bildmotiv så är jag lite extra glad att vi fick det målat i våras med, det blir så fint mot det gröna runtomkring.
Nästan alla Dahlior vek sig i stormen härom veckan, men de är vackra ändå. Borde nog haft mer stöd till dem, men har inte hunnit med.
I rabatterna har det dykt upp nya blommor (varav en del jag inte har sått själv, men som måste funnits här tidigare) och en del växter har gått in i en andra blomning.
När det ”sista” är gjort inför hösten och det blir en lite mer ruskig tid så ligger höstens stick-projekt redo. En kofta som ska stickas med fyra (!!!) garntrådar samtidigt, på ENORMA stickor – borde ju gå fort då ju! Vi får väl se… Det får i alla fall vänta lite, nu ska jag landa i känslan hösten kommer med, och känslan av vila den erbjuder.
Nu har vi bott på vår lilla gård i nästan tre år – lätt det bästa beslut vi någonsin tagit! Men har allt varit som vi tänkt? Naturligtvis inte! Eftersom ingen av oss har någon koppling till livet på en gård sedan tidigare utan var ”vanliga stadsbor i villa” så har det såklart blivit en del överraskningar. Hade vi tänkt på var och en av dessa saker så hade det naturligtvis varit enkelt att räkna ut hur det skulle bli, men när man INTE grunnat på allt i detalj så kommer det ju saker som blir annorlunda än man (inte) tänkt sig. Här är några saker:
Elstängsel – Vi har elstängsel längs hela ytterkanten på gården och även en massa som delar av de olika hagarna. Har aldrig lagt så mycket tankemöda kring detta, utan har väl tänkt att ett elstängsel bara ”är” väl? Men nej, man behöver relativt frekvent röja gräs och sly längs med elstängslet (nästan 3 km totalt har vi om jag inte säger fel) eftersom det annars växer upp så mycket så det till slut inte går någon el i det alls. Man måste också anpassa höjderna på stängslet efter olika djur (det är INTE one size fits all), och förvånansvärt ofta behöver man byta stolpar, linor, band och isolatorer (det är själva öglan eller liknande som håller fast linan på stolpen). Under vintern behöver man koppla bort de nedre linorna som annars ligger mot snön. Hade inte tänkt att jag skulle lägga så mycket tid på just stängsel som vi faktiskt gör, men ska inte klaga för det är relativt trevligt att fixa med, spenderade tex nästan hela söndagen med att röja gräs under stängslet.
Nej men vad konstigt att det inte går nån en i stängslet när det ser ut så här…
Djur – Vi hade ju hönor redan i vår villaträdgård så det var en ”no brainer”, men egentligen hade jag inte så stora planer på att skaffa djur i övrigt. Men sen var det ju gosigt att köpa kattungar från grannen och när en kompis kom med erbjudande med minigrisar var det svårt att tacka nej, likadant till ankor (även om vi gett upp just dessa nu). Jag gillar djur, men jag hade ändå inte riktigt förstått hur mycket mer liv det blir på gården med egna djur och hur trevligt det är. Griskultingarna är tex heeeelt oemotståndliga att gosa med en stund, och det är så väldigt trevligt att ha grannens hästar i en hage ibland, och bondens kor i en annan. Det tillför helt enkelt mer än jag hade trott – och det är helt omöjligt att inte vilja ha mer hela tiden!
Alltså ♥️
Avstånden – Vi har ju en liten gård, bara dryga 2 ha men det är väl en sisådär 150-200 meter mellan hus/garage och stall. Ingen sträcka kan man tycka, men när man letar efter verktyg för fjuttifjärde gången den dagen och går däremellan så blir man ibland lite galen. Ska man gå ut i vår stora hage så är det sååååå långt att gå (alltså, det tar väl typ några minuter – kan inte förklara varför det känns så långt)…. Men jämför med en villaträdgård så ÄR det ju avstånd liksom.
Verktygen – apropå sträckan då så har ju vi en liten, liten verkstads-del i garaget och en i stallet. Det är hopplöst, för alla verktyg man behöver är utan undantag på det ställe där man INTE är. Många saker skulle jag dessutom helst vilja ha dubbel uppsättning av (vilket ju inte funkar), häromdagen kompletterade vi tex med en ny skottkärra. Har dessutom köpt typ 9 murarhinkar i olika omgångar att ha när man plockar frukt, rensar eller gör nåt annat, men det finns ALDRIG nån tom när man behöver?! Helt orimligt…
Det var en lista på det som jag inte väntat mig, eller räknade med, när vi skaffade gård. Ingen av punkterna hade påverkat mitt beslut, men jag tänker att nån mer kanske är sugen och vill kunna fundera kring vad man kan vänta sig 🙂
Det här är något jag velat testa länge, för det LÅTER så otroligt gott. Det låter också lite missvisande eftersom det inte har något med smör att göra, det blir ju egentligen snarare en klar och slät marmelad typ, men låt er för guds skull inte avskräckas av det, för det här var något av det godaste jag gjort! Smaken blir len och sötsyrlig och konsistensen blir krämig. Oerhört gott på mackan som det är, med smör, ost eller philadelphia. Ett mycket bra sätt att variera sitt äppelintag med. Jag gillar friska produkter med hög syra och som inte är alltför söta, men eftersom äpplen är så olika så kan jag bara ange någon form av riktlinje för de söta ingredienserna.
Det ser ut som det är honung i burkarna!
Äppelsmör eller slät äppelmarmelad
1 drygt kilo äpplen – vikt efter de är skalade och urkärnade, i bitar 2-4 dl vatten 1 dl ljus sirap 1 citron – saften från den 4-6 dl syltsocker 1-2 tsk citronsyra ev 1-2 tsk atamon för konservering
Lägg äppelbitarna (utan skal och kärnhus) i en kastrull och börja med att tillsätta 2 dl vatten och citronjuice. Koka upp och låt äpplena bli mjuka på låg temperatur under omrörning, lite beroende på hur fasta/torra äpplen du har kan du behöva tillsätta mer vatten. Det ska bli som ett tjockt mos, men det får ju inte bli så torrt och tjockt att det inte kan sjuda. När äpplena är mjuka (tar ca en kvart) så tar du en stavmixer och kör tills det blir en slät äppelsmet. Tillsätt sedan först sirap och sedan den lägre delen syltsocker och citronsyra. Här måste du testa dig fram själv, både hur sött du vill ha ”smöret” eller marmeladen men även hur fast du vill ha den, beroende på hur dina äpplen smakar. Vill du ha en lösare produkt så kan du ta vanligt socker istället. Jag vill ha ganska hög syra så tog mycket citronsyra, men jag hade ganska söta äpplen så behövde inte så mycket syltsocker. När du är nöjd med din balans så låter du det koka upp och puttra i 3-5 minuter under omrörning, stäng sedan av plattan och tillsätt ev. atamon för längre hållbarhet. Tappa upp på väl rengjorda burkar – har du inte i atamon behöver de stå svalt för att inte bli dåliga.
Hoppas du testar! Och skriv gärna en rad med, alltid roligt att veta hur det gick!
godatankar.com 