Just another monday

Efter en riktig sketen (ursäkta småländskan) söndag pga diverse skäl jag inte ska gå in på här, har måndagen oxå varit ganska halvdan. Höjdpunkten idag var när Lukas åt gröt för andra gången i sitt liv (första gången i lördags) med god aptit, fick blanda en till smakportion faktiskt! Han blev ganska arg när den tog slut med, men då vågade jag inte ge honom nåt mer för då hade han väl fått ont i magen stackarn…

Idag testar jag ett recept på citronkyckling med pumpa som jag hittade i senaste allt om mat, det luktar i alla fall jättegott! Man gnider in en hel kyckling med smör mixat med citron, vitlök och persilja (ok, jag ändrade lite, det var inte originalet men ändå), rostar pumpa och morötter och serverar med en spenatsallad.

Förra veckan var det banne mig omöjligt att hålla diet, jag var skittrött och på dåligt humör så att dessutom gå lite halvhungrig på det var inte ens att tänka på. Men jag ska försöka igen nu i veckan!

En lugn lördag

Känner mig lite mer som en människa idag, Lukas sov mycket bättre och det blev bara en gång jag behövde gå upp i natt. Maken hade shoppingtid i Stockholm, så då tyckte jag att jag minsann kunde shoppa lite här hemma med 😉 Det blev en massa blommor från Höglunds (ligger ju hur nära som helst), däribland det här fina hjärtat i mossa som nu hänger i uterummet.


Idag fick Lukas också inviga den fina Svamp-bodyn från Me & I, lite stor, men makalöst söt! Sen tog vi en sväng förbi min mormor och morfars grav för att sätta dit en lykta och tända ljus. Tror jag ska försöka få med hela familjen dit nästa helg när det är lite mörkt, det är ju så fantastiskt mysigt och vackert med alla ljus då!


Nu väntar jag mest på att både Oliver och Tobbe ska komma hem, vi ska äta varmrökt lax från torget och ta ett glas vin till, det ska bli jättegott!

Regn ute, regn i sinne

Bläh, idag känns det tungt.

Mindre sömn än vanligt pga ändrade rutiner för Lukas och allmän trötthet pga regn och rusk. Och inte får humöret nån uppsving av att ”banta” heller…

Det hela resulterar mest i att jag känner mig deppig för att jag inte orkar vara nån vidare bra mamma idag, även om jag vet att alla har sina dagar…

Saknar folk på jobbet med, man känner sig lätt utanför när man är mammaledig, och det blir nog värre av att vara konsult, för då är det ju inte min arbetsplats ”på riktigt”. Jag hoppas verkligen jag får komma tillbaka och jobba där framåt våren, skulle bli jätteledsen om jag tappade kontakten med alla där, och jag är lite rädd för att det redan har hänt =(

Dessutom är ju maken borta till på lördag kväll, vilket inte gör nåt lättare heller.

Skriver det här med en hand, Lukas verkar ha ont i magen och kom bara till ro i min famn, och stackars Oliver vill att jag ska komma och leka – känns sådär.

Nä, nu ska jag inte deppa ner alla andra också, så nu slutar jag!

En hyllning till alla föräldrar

Det är fascinerande det här med att vara förälder ändå. Att det liksom inte finns en mall för hur man gör rätt eller fel gör att det hela blir tämligen … spännande. Det är väl egentligen inte förrän barnen är vuxna man kan veta om man gjort rätt val, uppfostrat dem rätt eller gett dem rätt vägledning. Skrämmande när man tänker på det! Men ändå, det är väl inte så många gånger man gör så totalt fel att det inte går att reparera får man väl hoppas…

Att vara föräldraledig har sina sidor. Den oerhörda fördelen vi har här i Sverige i och med att vi får stanna hemma så pass länge med barnen gör ju att vi på ett fantastiskt sätt kan följa barnens utveckling och uppfostran ganska länge. Det händer ju så sjukt mycket de första två åren!

Och ändå. Det är inte alltid så kul heller. Ibland är man bara trött och känner sig som en dålig förälder som vill vara någon annanstans. Eller som längtar efter jobbet, lite vuxen kontakt eller bara en stund för sig själv. Alltid med lite dåligt samvete någonstans i bakhuvudet…

Så här i efterhand kan jag ju konstatera att jag inte kunde önskat en bättre start från mina föräldrar. Visst finns det saker man velat göra annorlunda, men samtidigt är det ju alla ens upplevelser – bra eller dåliga – som format en till den man är.

Oerhört vad vis jag är 😉 Det måste komma med åldern….

I alla fall – hatten av för alla föräldrar, nu, förr och i framtiden!

Ta i trä

Schhh, hör ni? Precis, det hörs ingenting, alldeles alldeles tyst… Maken är på LAN med några kompisar och barnen har precis somnat. Så precis exakt just nu känns det alldeles tyst och fridfullt i huset, det enda som hörs är att jag knapprar med tangenterna.

För min och barnens del blev det fantastiskt god mat hos mina föräldrar, med min bror som är hemma från Göteborg. Synd att han bor så ”långt” bort, men även roligt eftersom det är ytterligare en anledning att åka till en sån trevlig stad. Sen tar det ju inte så lång tid att ta sig dit heller.

Nu ska jag passa på att njuta av lugnet och bara sätta mig och softa i soffan en stund innan det är läggdags. God natt, vänner!

Jag ser det snöar

Jaha, så kom den första snön då. Visst, den lär inte ligga kvar till eftermiddagen ens, men det markerar liksom ändå att nu är det oundvikligt – vintern närmar sig.

Utsikten från vardagsrummet i morse

Trots att IKEA och diverse andra butiker redan börjat julpynta, och förmodligen lika tidigt som det var förra året när jag svor åt att de började typ mitt i sommaren, så är jag den här gången lite mer sugen på det. Tror att det har med barnen att göra, det är på något sätt speciellt med ett barns första jul, även om de själva oftast inte är särskilt medvetna om den. Men jag tror det är den där idylliska familjebilden som de flesta får i huvudet när man tänker på julen som gör det.

Däremot vet jag att jättemånga inte tycker att det blir någon vidare familjeidyll, men jag tillhör faktiskt inte dem. Vi firar alltid väldigt litet och avslappnat, med bara den allra närmsta familjen. På det sättet blir det ingen ångest eller julstress, åtminstone inte mer än att man ska komma ihåg att ta ut Janson’en ur ugnen innan den blir bränd.

Men nog pratat om julen just nu, det lär väl bli en hel del om den framöver ändå. Fast jag måste bara säga att jag är väldigt nöjd över att vara klar med nästan alla julklappar, bara lite till Lukas och något till maken kvar. Hur ser det ut för er?

Jag känner mig utnyttjad

Bebisar har definitivt ett sjätte sinne! Oavsett hur mätta de är eller hur gott de sover så har de banne mig en mätare i sig som känner av om jag försöker dricka en kopp kaffe… Det kaffe jag fått dricka ostört sedan Lukas föddes kan jag räkna på en hand. Fascinerande…eller nåt.

Dessutom har han en annan funktion, ju mer obekvämt mamma har det när hon matar mig, desto bättre äter jag. Vet inte om det är mjölksyran i mina armar som gör att han blir extra hungrig, eller om det bara är en medfödd sadistisk nerv? I natt stod jag med ett ben på sängen och båda armarna i ett omöjligt läge innan han hittade ett läge som passade att äta i.

Muhaha, nu ska morsan dricka kaffe igen!

Och trots detta gör man det, och dessutom allt annat de behöver och vill – snacka om att de måste tycka att man är lättlurad!

TV-kväll

Sitter och kollar på Top Model, det och Robinson är de enda två ”dokusåporna” jag gillar. Älskar att kolla på alla fina kläder (Top Model), fantasifulla sminkningar och håruppsättningar (Top Model), överlevnadsstrategier (Robinson) och smala människor (både Robinson och Top Model).

Maken och jag brukar tävla om att gissa vinnaren så tidigt som möjligt, och jag tror än så länge att det är oavgjort mellan oss ungefär. Vi får se hur det blir den här gången, ingen av oss har bestämt sig riktigt än 😉

För övrigt har dagen flutit på, men stackars Lukas har fått feber igen. Stackarn, den här förkylningen är riktigt envis, hela familjen är snuviga men det är mest synd om honom, liten som han är. Efter Olivers simskola fick vi trevligt sällskap, för både mig, Oliver och Lukas (som inte direkt märkte av sin kompis, men ändå).

Nu är jag i minoritet

Gick igenom lite foton igår kväll, och hittade två med båda pojkarna, ett från när Lukas var nyfödd och ett häromdagen när han är 3½ månad. Helt sjukt vad mycket han har växt! Kul nu när Oliver börjar tycka att Lukas ger lite mer gensvar, han brukar vilja att Lukas ligger bredvid honom i sängen när vi läser gonattsaga, det är mysigt!

Snart får jag kramp i armen!

Suck, idag känns det rätt trögt att vara småbarnsförälder. Lukas är gnällig och varken sover eller äter ordentligt, och även om jag VET att det inte varar för evigt så känns det så just nu… Längtar till han kan sitta själv utan stöd och plocka med leksaker, så han inte är frustrerad hela tiden när jag inte bär runt på honom. Så så här sitter jag nu när han somnade i famnen.


Oliver har nån paus i sin 4års-trots och är världens goaste däremot, väldigt skönt!

Har tagit tag i mig idag och anmält mig till viktklubb, känner att jag behöver få lite fart på mig om jag ska bli av med gravidvikten nån gång, så om jag nu berättar det här så kanske jag kunde kämpa lite mer tänkte jag. Önska mig lycka till, det behöver jag!!!