Bygge, höns och lite sol

Hittills har den här veckan varit skönt ”normal” och befriad från konflikter, känslostormar och andra jobbigheter. Bara jag som fått en förkylning, men DET kan jag leva med. Känns skönt att ha fått en liten andningspaus i känslorna tycker jag.

Jag kommer aldrig tröttna på att det här är vyn från vårt hus.

I dag är det, tack och lov, fredag, och helgen kommer inledas med F’s simskola innan vi är lediga på riktigt. Älskar att På Spåret är igång igen, på riktigt tror jag att det är ett knep av SVT för att vi svenska ska ha något att distrahera oss med när det blir mörkt och trist. Ett bra knep i så fall, för det är fantastiskt mysigt att ha alldeles standardiserat fredagsmys med några bitar ost och lite vin, samtidigt som vi tillsammans (jag och maken då, ungarna bryr sig ju inte) kan sitta och kännas oss 90% dumma och 10% smarta när man kan enstaka frågor. Vi kör inte nån app, det tar ju bort det mysiga i att bara diskutera och gissa hej vilt tillsammans, i ett sammanhang där man kan känna sig trygg med att vara dum.

Nu är det i princip inget som behöver göras på gården, förutom daglig skötsel av djur. Vi har bestämt att det inte ska köpas in några mer djur innan vi VERKLIGEN känner att vi orkar med det, men vi har också bestämt att vi ändå ska bygga klart lösdriften/ligghallen/förrådet/släpvagnsgaraget. Dels för att det är verkligen jättekul att bygga det, dels för att sprida ut kostnader så vi inte behöver ta av sparpengar utan kan ta lite då och då, men även för att oavsett om vi ”råkar spontanköpa djur” (ja, det händer, lika bra att vara beredd på det) eller inte så är det ju inte så att vi inte får användning för byggnaden.

Det blir ju bara litegrann byggt på helgerna när det är vettigt väder och vi inte har annat att göra, så det går inte så fort, men det finns det heller inget behov av. Så här ser det ut just nu:

Blev ju ett perfekt förråd till släpvagnen ju! Ska upp en mellanvägg där inne sen med, ”någon gång”.

Vi saknar lite takläkt, sen ska vi köpa kondensplåt (så inte varma djur gör att det droppar ner vatten) till taket. Panel blir det nog inte förrän till vårkanten, eftersom vi ju behöver kunna måla den. Det blir falurött precis som stallet. Vi ska försöka få tag i en grävare som kan hjälpa oss dra ner kabel med el, och vatten (som inte är påkopplat vintertid), så det finns förberett, då kan vi även få till en bättre plats för aggregatet till elstängslet, och lite belysning där nere. Det kommer bli jättebra!

Så himla kul det är att bygga, när det inte är stress och press, och heller inte ”supernoga”.

I morse var det så himla fint ute när solen tittade fram att jag var tvungen att springa ut och fota lite. Vi har inte varit så bortskämda med just sol, även hösten är väldigt (oroväckande) varm. Några få löv hänger kvar på träd och buskar, men en blåsig dag så är nog allt borta.

Vi har blivit av med ett par höns, och en tupp, den senaste månaden. Troligen till duvhök, när de fått gå lite fritt. Våra ”gamla” höns lägger nu bara 1-2 ägg om dagen tillsammans, så vi vill väldigt gärna att den flocken som vi kläckte fram själva i somras börjar lägga ägg inom en snar framtid. Är inte alls imponerad över våra 3 hedemora, som typ aldrig lägger ägg, om de inte börjar snart så kommer vi nog kanske göra oss av med dem – det blir lite för dyrt att utfordra höns ”bara för att”.

Nu får de hålla sig i den inhägnade hönsgården, så ingen mer blir duvhöks-mat.

Jag känner mig nöjd med att jag har ”vintrat in” våra rabatter och växter, genom att lägga ett tjockt lager hö över de som är lite känsliga, och över all jord som var bar. Vi har ju också all potatis kvar i jorden, vi har helt enkelt inte någon bra plats att lagra dem på, så de får vara kvar och tas upp allt efter behov. Blasten är ju dock nerklippt sedan länge – och även här ligger ett tjockt lager gräs över. Helt fantastiskt att se jorden vid täckodling för övrigt, det är såna otroliga mängder maskar, och jorden är fin och lucker. Väldigt härligt, och relativt underhållsfritt!

Lite sol gör så otroligt mycket för mitt humör, blir så glad över att se gården i det fina ljuset!

I helgen är det klubbmästerskap på min träning, men jag hade inte tävlat även om jag inte vore förkyld. Hade det inte varit någon publik så kunde jag tänkt mig att delta bara för skojs skull, och tagit det som en träning, men när nån tittar på en? Nej, det skulle nog enbart göra att jag känner mig än mer misslyckad (med referens till förra inlägget). Däremot ska jag in på kvällen och äta pizza tillsammans med övriga klubben, och bara hänga lite.

Nästa vecka bär det av till Örebro för konferens, en av de bästa jag varit på tidigare, så det ser jag fram emot även om det blir lite resande. Dock ställer det till det lite med träningen, så ihop med min förkylning som sätter stopp nu så blir det ett litet uppehåll tyvärr. Nåja.

Nu önskar jag er bara en riktigt fin helg, hoppas ni får lite sol på er med!

Morgon i september

Jag tar jobbväskan på min axel och kommer i sista sekund på att jag ska ha med matlådan med. Kliver utanför dörren, och temperaturen som ligger på 0 grader får mig att dra efter andan. Det är alldeles tyst och stilla, och bara mina egna steg på grusgången hörs. Solens första strålar håller på att leta sig upp och träffar än så länge bara trädtopparna på skogen omkring – betesmarkerna ligger täckta av frost och ett par meter ovanför svävar dimslöjor som ännu inte nåtts av solen. Varje litet grässtrå har ett fint lager av iskristaller, och jag måste stanna till och ta ett foto.

Jag sätter mig i bilen, och eftersom det är vägarbete längs E4 så tar jag gamla Grännavägen in mot jobbet. I bilen surrar mina morgonkompisar David och Linnea i P3. Längs hela vägen in njuter jag, av de milda färgskalorna på åkrar och ängar, dämpade av ett lager frost, och av de varma solstrålarna som sakta letar sig mot marken. Jag ser kor som står och puffar ut varm andedräkt där de står och har börjat beta sin frukost, jag ser åkrar som skimrar i frostnupet grönt, en del i varma jordtoner av brunt och en del i bleka rågtoner där det står kvar halm. Vindkraftverkens smäckra blad står nästan still, och ser nästan självlysande ut eftersom solen når dem först – och mellan dem flyger en flock stora fåglar vars art jag inte kan urskilja på långt håll.

När jag kommer till Kaxholmen blir det rent magiskt, eftersom det ligger ett tjockt, dansande lager av dimslöjor över Landsjön, och solen når precis de översta små vipporna av dimma. Jag önskar jag haft en kamera med mig, och massor med tid att stanna, men bestämmer mig i alla fall för att försöka fånga morgonen i ord. Väl ute på motorvägen går sträckan förbi alla de segelbåtar som ännu ligger i hamnen, i stilla vatten. Längs med trädgårdar och planteringar jag passerar börjar färgerna precis skifta mot hösttoner, här ser jag ingen frost ännu.

Jag är så tacksam för att vi bor på vår gård, och även tacksam för vägen till och från den – det ger ett helt annat lugn än att köa i stadstrafik. Jag går lite på knäna just nu känner jag, och maken med, och då ger ändå den här halvtimmen en stunds vila. Det är en av mina bästa egenskaper förresten, att jag på riktigt SER allt vackert omkring mig, och verkligen njuter av det. Jag önskar er alla den förmågan, och hoppas ni har möjlighet att njuta av den fantastiska naturen just nu – jag hade själv velat ta ett par dagar ledigt för att göra just det, men det är inte läge just nu.

Mjukseg rabarberkaka med brynt smör

Den här kom mamma med en dag, och jisses så god den är! Hon serverade med havrevisp vilket var jättegott, men när jag skulle köpa själv kollade jag ingredienslistan och avstod ändå. Gott med tex vaniljvisp, grädde eller glass, men faktiskt lika god som den är. Svåraste med den här kakan är att den absolut ska stå och svalna 1 timme i kylen först…

Mjukseg rabarberkaka med brynt smör, ca 8-10 personer

150 g smör
3 dl vetemjöl
2,5 dl socker
1 msk vaniljsocker
0,5 tsk bakpulver
200 g mandelmassa lyx, riven (går med vanlig med men blir extra god med lyx)
3 ägg

Topping:
florsocker
mandelspån
2 stjälkar rabarber
valfritt: ett par droppar bittermandelolja eller en riven bittermandel

Bryn smöret i en rymlig kastrull (allt annat ska ner där i). Låt svalna lite, och riv under tiden mandelmassa, grovt eller fint kvittar. Lägg i alla ingredienser förutom ägg i kastrullen. Knäck sedan i ett ägg i taget och rör om så gott det går mellan varje ägg.

Lägg bakplåtspapper i en springform (eller smöra och bröa). Häll i smeten.

Skiva rabarbern relativt tunt – du behöver inte skala den om den inte är väldigt grov eller det är sent på säsongen. Tryck ner bitarna lite i kaksmeten, häll sedan över generöst med mandelspån.

Grädda i 200 grader i 45 minuter tills den fått fin färg och inte är alltför kletig i mitten längre (går också göra den kladdigare, men detta är en av de få kakor jag tycker blir godast om den inte är superkladdig). Ta ut och låt svalna, ställ sedan i kylen i en timme. Pudra med florsocker när den är helt kall.

Njut!

Läget just nu

Den här veckan har jag varit riktigt trött. Dels efter lördagens 40-årsfest (väldigt trevlig för övrigt) där det blev sent hem, även om jag körde. Dels efter utvecklingsdagar med jobbet tisdag-onsdag, jag tror inte jag är ensam om att sova illa första natten man sover på nytt ställe? Dessutom verkar jag rent allmänt vara inne i en sova-dåligt-period, inte som när jag var stressad så att huvudet går igång, utan det känns bara som man inte kommer ner i ordentligt sömn liksom. Kul med förklimakterium… Går också och drar på en liten förkylning, absolut inget allvarligt men med sömnbristen hjälper den inte energinivåerna uppåt direkt.

Efter våra utvecklingsdagar har jag varit HELT mosig i huvudet. Det är jättetrevligt att vara iväg och umgås med trevliga kollegor (för det har jag verkligen!), men att koncentrera sig så länge, försöka höra vad alla säger i ett brus och dessutom vara lite extra skärpt under dagarna gör att det känns som nån vispat runt i hjärnan med en elvisp. I dag blev det dessutom lite splittrat fokus eftersom F har halsont och är hemma, men jag har försökt jobba eftersom det legat en hel del digitala möten under dagen som jag inte kunde boka om. Får se vart det tar vägen, blir han sämre får jag hoppa träningen i morgon bitti, även om den behövs när man haft en vecka stillasittande.

Herregud vilken skillnad det är i kroppen förresten, mådde SÅ bra i kroppen under semestern när dagarna mestadels bestod av rörelse för jag fixade med saker här på gården, men efter bara 2 timmar vid jobbdatorn så har jag lite ont i axlar, rygg och höft. Vi är verkligen inte gjorda för den här typen av liv, önskar det var mer omväxlande arbete med kortare pass vid datorn, men trivs också så bra att jag inte heller vill byta jobb av bara en sån anledning såklart. Men tänk att få jobba mer hemma på gården…

Små skördar jämfört med förra året, men ändå inte uruselt.

Planerna för helgen är tämligen modesta – jag hoppas kunna påbörja stickningen av en ny tröja. Har beställt ett gäng garner i varierande blå nyanser, som ska få bli en randig tröja är tanken. Till skillnad mot den gröna så kommer jag nog göra ränderna olika breda här, och heller inte ha lika ränder på båda ärmarna. Lite av veckans skörd ska tas om hand, jag ska skära och frysa in tomater, förvälla haricots vertes och kanske göra lite blåbärssylt. Kanske blir det också lite saltgurka, även om gurkplantorna kämpar lite i det relativt kyliga vädret, speciellt nätterna har ju varit kalla.

Kolla vilken godis-låda!

Juli 2025

Så var semestern till ända – fast jag inte alls vill gå tillbaka in i ekorrhjulet igen. Jag vill ha långa dagar med gårdsfix och trädgårdssysslor, vinluncher och vara utomhus hela tiden. Jag vill inte ha bestämda tider, ett schema att passa och vara inomhus framför en dator…. Och då har jag ändå ett jobb jag tycker väldigt mycket om – men jag är hellre ledig, ju.

Eftersom vi var i Schwarzwald under våren så blev det inge längre bravader – som längst har vi varit i Vadstena, men det gör mig absolut ingenting. Det har varit väldigt skönt att få ta dagen som den kommer och inte ha så mycket bestämt, och vi har ändå lyckats hålla nivån på gårdsarbetet mer rimlig än förra året. Årets surdeg blev klar – att byta vindskivor på huset (och på garaget som bonus), dels tack vare att vi fick låna en bra byggställning av en granne.

Jag har pillat in ett antal bilder från mobilen, så här kommer en kort sammanfattning på semesterns aktiviteter – har en del i kameran med men orkar inte sätta mig med den nu.

De stora barnen har varit på varsitt långläger, och i övrigt mest legat hemma, de har sällan velat följa med på våra dagsutflykter.

Det känns inte som vi gjort så mycket, men samtidigt har jag i princip aldrig haft tråkigt, så det har på så sätt varit en bra sommar. Vädret har också varit bra, förutom att de kalla nätterna ställt till det för tomaterna bland annat. Vi kommer dessutom få typ 10 äpplen i år, till skillnad mot förra året när vi hade 100-tals kilo, det känns trist, men är inte så mycket att göra något åt.

Har också läst massor, vilket har varit jättekul. Också skönt att kunna hålla i träningen rimligt, så blir det inte så motigt att starta upp igen.

Nu gäller det att hålla i semesterkänslan så gott det går, det är svårt i vardagen men annars vet jag inte hur jag ska överleva. Hoppas på ”lagom fint” väder, dvs gärna lite regn när jag jobbar men sen fint så jag kan ta nån extra dag ledigt 🙂 Så slipper jag vattna med, även om det inte är så mycket som ska vattnas.

Hur var din sommar, och hur gör du för att hålla i semesterkänslan?

Nytt innehåll

Jag har behövt en paus härifrån, för att fundera över hur jag ska kunna blogga framöver. Den här bloggen har ju varit ett verktyg för att jag ska reflektera över saker och dela med mig av sånt jag känner är viktigt för mig, men nu när jag har två stora tonåringar så måste jag tänka om känner jag.

De har ju inte haft så mycket utrymme här ändå, men de påverkar ju såklart MIG väldigt mycket och det har varit svårt att skriva om nåt glättigt när det har varit konflikter, och jag kan inte skriva om dem eftersom barnen helt enkelt är för stora och har egen integritet. Det har också känts falskt att INTE skriva om hur jag mår om det påverkats av dem, då känns det som att det blir en oäkta fasad och det är inte det den här bloggen är till för.

Krickelin verkar ha hittat en bra balans – eller i alla fall skriver hon ju i princip aldrig om sina barn (de är väl ännu äldre än mina tror jag). Jag tror jag behöver hitta ett tonläge där de och deras ”påverkan på mitt mående” inte finns med här, utan att kanske helt tappa mitt eget. En balansgång i sig, när det hela tiden är tusen känslor och tankar i huvudet samtidigt.

Jag tror inte jag kommer länka mina inlägg på Facebook längre heller, ni som vill få notiser om inlägg får prenumerera eller använda nån tjänst för flöden (jag själv använder Feedly).

Detta är min sista hela semestervecka, får se om jag känner för att sammanfatta semestern lite sen, men det gör jag nog. Jag vill ju gärna SJÄLV kunna gå tillbaka och läsa det vi gjort om inte annat.

Tips eller åsikter om hur man hanterar balans med stora barn vs personlig blogg mottages tacksamt!

Det har INTE blivit tillräckligt med vinluncher i alla fall, tre på en hel semester kan inte vara tillräckligt…

Ja ja, nu blev det så

Sitter i köket bredvid Lilla F, och har nyss kommit hem från en konferens om Biologisk Mångfald, i Linköping. Annars inleddes veckan med VAB, eftersom F har haft feber och ont i huvudet, men nu känns han piggare och i morgon blir det skola igen.

Vi har haft bra vab-dagar, i går kunde vi ju sitta ute och äta lunch tex.

Men vad kallt det var idag? I går gick vi runt i shorts och T-shirt och skrotade här hemma, han och jag, men idag kommer vindarna rakt från nordan och jag vill inte vara ute utan jacka.

Listan på saker som behöver göras nu på vårkanten börjar åtminstone gå att ana ett slut på. Det är ju tekniskt sett valfria saker, men samtidigt inte – för vill man få skörd av vad-man-nu-tänker så behöver man ju ändå så eller sätta just det, så här på våren. I växthuset är nu all chili och alla tomater ute, och det är automatbevattning både här och i nya landet. Men det är egentligen dags att både så diverse grönsaker, sätta lök och direktså blommor. Problemet är bara att vi inom en relativt snar framtid kommer åka på semester, och även om vår äldste är hemma och har lovat att vattna så är ju heeeelt nya små plantor och frön tämligen känsliga… Men väntar jag till vi är hemma blir det allt för sent med. Ja ja, till helgen ska jag så och fixa så får vi hålla tummarna för regn, även om det absolut inte ser ut så.

Tyvärr verkar våra gamla, STORA äppelträd inte ge en enda frukt i år. Förra året fick vi mängder, men i år är bladen krulliga av löss och det är inte en tillstymmelse till blommor… Kanske är någon form av 3-års cykel, eller så var det bara den galna skörden förra året som gör att de behöver vila i år. Synd i alla fall. Dock verkar de mindre och mer nysatta träden åtminstone ge lite äpplen, så HELT utan blir vi nog inte som tur är.

De behöver enligt kommentarer beskäras, men vi håller på. Vi gjorde en första ordentlig omgång förra året och lite i år, går ju inte ta allt på en gång när det är eftersatt sedan tidigare.

Känns som jag egentligen hade nåt helt annat att skriva om, men som vanligt efter en konferens (oavsett om det är vår egen eller någon annans) så är man tämligen trött i skallen. Nåväl. Eller som vårt absoluta favoritcitat går numer (tack till Carina Berg) – ”Ja ja, nu blev det så”.

Ordning i frysen

Ni vet ibland när man får ett sånt där ryck, börjar organisera nåt och kommer in i ett flow så hela kvällen försvinner? Ett sånt fick jag i går kväll, det var tillfredställande att organisera nåt när hjärnan känns lite kaosig. Nu var det 3 av våra 5 frysar som fick en omgång – de är inte fullstora allihop men ändå.

Det går åt rätt mycket frysar när man vill frysa in bär, sylt, grönsaker och kött om man köper köttlådor, men just nu är det relativt tomt i dem alla (1 är helt avstängd och används inte ens just nu), så det var ett bra läge att frosta av, organisera och städa ur ordentligt.

Alla lådor plockades ut och gjordes rent, mest för att vår 2/3 frys som står i ”maskinrummet” var totalt nerfrostad eftersom vi har haft glass och kakor i den, men barnen har inte alltid kollat att den stängts ordentligt. Nu har vi organiserat om så att det mest är frysvaror som vi vuxna hanterar som står i den frysen:

I de två halvfrysarna (delad kyl/frys) som vi har i köket hamnade istället det som barnen oftast kollar efter – då är det lättare att se (och höra, de larmar) om det inte stängs ordentligt. För att vi inte ska bli helt förvirrade nu i början så sitter de lappar utanpå varje frys med dess innehåll, och sen har varje låda fått en märkning med.

Lätt att se vart allt hör hemma!

För övrigt har vi aldrig något bröd framme – allt läggs direkt i frysen. Det är alldeles för varierande vilket bröd som går åt och vem som vill ha vad, och det känns färskare att ta en skiva och stoppa i brödrosten en sekund än att det ligger framme och blir torrt och tråkigt. Mitt bästa frys-hack.

Allt gammalt och utgånget blev rensat och nu är det jätteenkelt att få en överblick. Väldigt nöjd! Orkar jag ska jag ta tag i den fullstora frysen i garaget i helgen med, annars blir det nån annan gång. Nu finns det så mycket plats att sortera in i här uppe i huset att jag nog nääästan kan tömma den med ett kort tag.

Vi veckohandlar ju alltid förresten, och tvärsemot vad man kan tycka blir det inte ekonomiskt för oss att köpa mycket mat och frysa in – helt enkelt eftersom vi inte gör åt den då utan den blir bara liggande.

Hur gör ni?

Tio dagar senare…

Oj, jag tror aldrig jag haft en så här lång bloggpaus, men det behövdes, på något sätt. Medans det var varmt och fint väder har vi grejat med hus och altan, och sen när det blev halvdåligt påskväder så behövde vi komma ifatt invändigt lite – sen var jag inte sugen på att sätta mig på kvällen och skriva helt enkelt.

Nu är i alla fall själva framsidan helt klar, ska bara försöka jaga fram möbler i samma serie som de vita. De är från IKEA, men har utgått, så jag jagar på Blocket.

Men påsken var helt ok ändå, bästa dagen var långfredagen då mamma kom på besök för att fira påsk. Hon hade med sin goda marängtårta – som vi för övrigt tacksamt nog kommer få hjälp med att baka till studenten sen med, och hon hjälpte mig att rensa. Det är, även med en ganska låg ambitionsnivå, väldigt svårt att hinna hålla undan ogräset åtminstone på en rimlig nivå, men samtidigt är det nu man sätter hur mycket ogräs det kommer vara att jobba med resten av sommaren, så det behöver ändå fixas med i någon utsträckning åtminstone. Vi har ju typ varenda ogräs som finns här på gården, förutom parkslide (ta i trä), men mitt hatobjekt nummer 1 är nog knölklocka och nummer två kirskål, båda är omöjligt svårrensade och går bara hålla efter typ. Bli av med dem går liksom inte.

Påskmiddagen blev paella på murrikka, passande gul och väldigt god.

Nu i veckan så har jag haft mina första VAB-dagar FÖR DET HÄR ÅRET!?! Helt otroligt, stor skillnad mot tidigare. Det var såklart lilla F, den enda som är ”VAB-bar” med sina 8 år, men han var mest förkyld och lite hängig bara så vi har haft två ganska mysiga dagar med lite fix med. Han har tre pallkragar som han odlar i, och nu har vi sått ängsblommor i två av dem, och den tredje ska få morötter framöver.

Bra att ha ett uppvärmt garage att kunna måla i när vädret inte tillåter annan målning

Det har ”bara” blivit två dagar med träning i veckan nu med, dels för att vi har grejat mycket ute och då har jag velat lägga tid och energi på det, men kroppen har också känts extra trött och sliten. Inser nu att det kanske ändå är lite allergi som orsakat den där extra tröttheten, har annars klarat mig ovanligt bra än så länge, på bara 1 allergitablett och nässpray. Har dock tänkt flera tacksamma tankar till träningen när jag burit en massa tunga jordsäckar och som igår, när vi skulle putta en låda på 210 g (ska berätta mer om innehållet framöver) på en uppåtlutande grusväg med hjälp av en palldragare. Exakt den typen av övningar vi gör på träningen ju!

210 kg, exkl barn!

Glad över att vi nu är i den delen av våren som kommer med en massa ledigheter och kortveckor, för nu vill jag allra helst uteslutande vara ledig och fixa på gården. För varje dag som går så blir det grönare och grönare, och det är en ovanligt tidig vår om jag kikar tillbaka på bilder från tidigare vårar vid samma tidpunkt. Vågar däremot inte helt lita på våren, det kan ju kommer frost långt in i juni, men snart kommer jag ändå behöva sätta ut tomater, chili och dahlior, för det börjar bli trångt i garaget trots att jag bara väldigt selektivt förodlar saker.

Älskar hur grönt det börjar bli!

Just det, vi gjorde klart den här fina rabatten i helgen som gick med, det är ju pluttesmå blommor i den nu som jag drivit upp från frö, men klarar vi bara att hålla den vid liv så kommer den förhoppningsvis bli fantastisk framöver. Nästa vecka kommer träden som ska sättas intill med, ni ska få bild när allt är klart såklart. Nu är det dags att fixa lite fredagsmat, vi får se om det blir nåt inlägg inom kort, annars är ett tips att följa mig på instagram med, där blir det lite mer frekventa uppdateringar. Ha en fin helg, i vad som ser ut att bli kanonväder!

Hink över huvudet

Jag har tagit en liten paus från nyheterna, sedan i fredags typ, av ren självbevarelsedrift. Man blir ju utmattad bara att höra alla tvära kast och sjuka nyheter från Trump och hans BFF Musk.

Har fått en liten förkylning, inte så farligt, men är snuvig och går runt med en känsla att jag har en hink över huvudet. Jag är ljudkänslig och som alltid så fort jag inte är helt 100 så tar orken slut väldigt, väldigt kort. Märker på jobbet att allt som kräver koncentration eller engagemang kräver mycket mer energi än vanligt och därmed tar orken slut efter kanske halva mötet. Inte optimalt, men det är vad det är, nu känner jag ju i alla fall inte så HELA tiden.

Efter eftermiddagens bestyr – laga mat, hjälpa med läxor, göra i ordning i köket och ta hand om djuren (eftersom det är makens dag att träna), så har jag landat i soffan med Filip och vi kollar Mandelmans. Det är hans favoritprogram näst efter Bäst i Test, och jag klagar inte heller. Avundas deras tid att gå runt och göra små ”onödigheter” förutom allt som måste göras, så här mitt i livet med barn och heltidsjobb så är ju tiden det som är största bristvaran.

I dag körde vi lite fröbytardag på jobbet, och jag har fått med mig en massa fina fröer till blommor som jag aldrig hade satt annars – ser väldigt fram emot en större variation på blomstren till sommaren. Förresten… kan vi inte avsluta med en sommarbild på just blommor, så det inte känns fullt så jobbigt när man tittar ut på snön genom fönstret….