Vardag

Tio dagar senare…

/ LindaG / 1 kommentar

Oj, jag tror aldrig jag haft en så här lång bloggpaus, men det behövdes, på något sätt. Medans det var varmt och fint väder har vi grejat med hus och altan, och sen när det blev halvdåligt påskväder så behövde vi komma ifatt invändigt lite – sen var jag inte sugen på att sätta mig på kvällen och skriva helt enkelt.

Nu är i alla fall själva framsidan helt klar, ska bara försöka jaga fram möbler i samma serie som de vita. De är från IKEA, men har utgått, så jag jagar på Blocket.

Men påsken var helt ok ändå, bästa dagen var långfredagen då mamma kom på besök för att fira påsk. Hon hade med sin goda marängtårta – som vi för övrigt tacksamt nog kommer få hjälp med att baka till studenten sen med, och hon hjälpte mig att rensa. Det är, även med en ganska låg ambitionsnivå, väldigt svårt att hinna hålla undan ogräset åtminstone på en rimlig nivå, men samtidigt är det nu man sätter hur mycket ogräs det kommer vara att jobba med resten av sommaren, så det behöver ändå fixas med i någon utsträckning åtminstone. Vi har ju typ varenda ogräs som finns här på gården, förutom parkslide (ta i trä), men mitt hatobjekt nummer 1 är nog knölklocka och nummer två kirskål, båda är omöjligt svårrensade och går bara hålla efter typ. Bli av med dem går liksom inte.

Påskmiddagen blev paella på murrikka, passande gul och väldigt god.

Nu i veckan så har jag haft mina första VAB-dagar FÖR DET HÄR ÅRET!?! Helt otroligt, stor skillnad mot tidigare. Det var såklart lilla F, den enda som är ”VAB-bar” med sina 8 år, men han var mest förkyld och lite hängig bara så vi har haft två ganska mysiga dagar med lite fix med. Han har tre pallkragar som han odlar i, och nu har vi sått ängsblommor i två av dem, och den tredje ska få morötter framöver.

Bra att ha ett uppvärmt garage att kunna måla i när vädret inte tillåter annan målning

Det har ”bara” blivit två dagar med träning i veckan nu med, dels för att vi har grejat mycket ute och då har jag velat lägga tid och energi på det, men kroppen har också känts extra trött och sliten. Inser nu att det kanske ändå är lite allergi som orsakat den där extra tröttheten, har annars klarat mig ovanligt bra än så länge, på bara 1 allergitablett och nässpray. Har dock tänkt flera tacksamma tankar till träningen när jag burit en massa tunga jordsäckar och som igår, när vi skulle putta en låda på 210 g (ska berätta mer om innehållet framöver) på en uppåtlutande grusväg med hjälp av en palldragare. Exakt den typen av övningar vi gör på träningen ju!

210 kg, exkl barn!

Glad över att vi nu är i den delen av våren som kommer med en massa ledigheter och kortveckor, för nu vill jag allra helst uteslutande vara ledig och fixa på gården. För varje dag som går så blir det grönare och grönare, och det är en ovanligt tidig vår om jag kikar tillbaka på bilder från tidigare vårar vid samma tidpunkt. Vågar däremot inte helt lita på våren, det kan ju kommer frost långt in i juni, men snart kommer jag ändå behöva sätta ut tomater, chili och dahlior, för det börjar bli trångt i garaget trots att jag bara väldigt selektivt förodlar saker.

Älskar hur grönt det börjar bli!

Just det, vi gjorde klart den här fina rabatten i helgen som gick med, det är ju pluttesmå blommor i den nu som jag drivit upp från frö, men klarar vi bara att hålla den vid liv så kommer den förhoppningsvis bli fantastisk framöver. Nästa vecka kommer träden som ska sättas intill med, ni ska få bild när allt är klart såklart. Nu är det dags att fixa lite fredagsmat, vi får se om det blir nåt inlägg inom kort, annars är ett tips att följa mig på instagram med, där blir det lite mer frekventa uppdateringar. Ha en fin helg, i vad som ser ut att bli kanonväder!

Hink över huvudet

/ LindaG / 1 kommentar

Jag har tagit en liten paus från nyheterna, sedan i fredags typ, av ren självbevarelsedrift. Man blir ju utmattad bara att höra alla tvära kast och sjuka nyheter från Trump och hans BFF Musk.

Har fått en liten förkylning, inte så farligt, men är snuvig och går runt med en känsla att jag har en hink över huvudet. Jag är ljudkänslig och som alltid så fort jag inte är helt 100 så tar orken slut väldigt, väldigt kort. Märker på jobbet att allt som kräver koncentration eller engagemang kräver mycket mer energi än vanligt och därmed tar orken slut efter kanske halva mötet. Inte optimalt, men det är vad det är, nu känner jag ju i alla fall inte så HELA tiden.

Efter eftermiddagens bestyr – laga mat, hjälpa med läxor, göra i ordning i köket och ta hand om djuren (eftersom det är makens dag att träna), så har jag landat i soffan med Filip och vi kollar Mandelmans. Det är hans favoritprogram näst efter Bäst i Test, och jag klagar inte heller. Avundas deras tid att gå runt och göra små ”onödigheter” förutom allt som måste göras, så här mitt i livet med barn och heltidsjobb så är ju tiden det som är största bristvaran.

I dag körde vi lite fröbytardag på jobbet, och jag har fått med mig en massa fina fröer till blommor som jag aldrig hade satt annars – ser väldigt fram emot en större variation på blomstren till sommaren. Förresten… kan vi inte avsluta med en sommarbild på just blommor, så det inte känns fullt så jobbigt när man tittar ut på snön genom fönstret….

Tajts, solkatt och konferens

/ LindaG / 1 kommentar

Jag håller mig till naturskyddsföreningens utmaning på 5 plagg om året och än så håller det. Second hand räknas inte och inte heller strumpor och underkläder, så med det så har jag nu när det är halvtid ungefär köpt 3 plagg. Utmaningen ger mig dels lite boost att testa att handla second-hand, som jag tycker är svårt, och gör också att man tänker över sina köp – är det här verkligen nåt jag behöver eller handlar jag bara för att det är roligt att handla?

Eller ja, det är tre plagg om jag undantar träningskläder (vilket känns lite som underkläder???) så kanske fuskar jag när jag inte räknar in mina nya tajts… Men då är det så. Blev så vansinnigt trött på att mina gamla träningstights bara rullar ner och lägger sig ”under magen” när man gör typ burpees eller andra ”vika-ihop-kroppen-övningar”. Fick väldigt bra tips av mina träningskompisar, och jag kommer köpa två tajts – men nr två får vänta lite. Det första köpet blev ett par Fuse från CLN athletics (ingen spons) som jag fyndade på rea. Har testat dem två pass och de har absolut inte rullat ner sig! Kanske att de kasade ner nån centimeter precis första stunden, men efter en justering satt de kanon. De har ett litet extra band i midjan som hjälper till, och som man kan justera extra.

Det är liksom jobbigt nog när man känner att man har en dålig dag på träningen utan att man dessutom behöver rätta till kläderna mellan varje övning… Mycket nöjd med dessa! Nån gång framöver så ska jag också köpa ett par Annie från RX Performance (inte heller spons) som även den har goda betyg. Det ÄR lite svårt när man är lång med tajts, många rekommenderar att man tar en mindre storlek men då blir den höga midjan inte så hög på mig som är lång, så jag kör min vanliga byx-storlek (Large). Ifall nån är nyfiken även på Annie så kan jag återkomma när jag testat dem.

Annars rullar väl vardagen på här, vi var ute hela söndagen och njöt av solen, även om det var kallt. Förra veckan när solen sken in fick jag lite sällskap av vår servett-katt Sotis (nedan), men nu har vi inte sett henne på flera dagar och det känns inte så bra, speciellt inte när det är så kallt ute.

Nu under eftermiddagen blev jag hängig och snuvig (igen!!!!) och åkte hem och lade mig i soffan en liten stund innan jag orkade ta tag i livet. Inte optimalt att bli sjuk nu, jag har konferens på onsdag och det är över 70 anmälda så jag har då rakt inga möjligheter att vara sjuk. Jaja, det finns ju Ipren om det går åt skogen…

Jag tog mig förresten i kragen i helgen och planterade om chili och paprikaplantor, och försådde akleja, backtimjan och kantnepeta – som förhoppningsvis kommer gå att använda för att fylla nya land i sommar. Har aldrig lyckats med försådder av perenner förut, så vi får väl se hur det går den här gången. Tomaterna får i alla fall vänta till mars innan jag sår, det är mycket nog att ta hand om ändå. Tycker det är såååå tråkigt att förodla och förså, många verkar gilla det men jag tycker bara det är baltigt och att det är jobbigt att ta hand om. Hurdan är du? Älskar du försådder eller är du som jag och älskar mer när växterna är på plats i landet?

Farväl Frank!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag brukar kliva upp strax innan åtta på helger – det känns som en lyxig sovmorgon efter nästan 16 år av extremt tidiga morgnar med barn. När jag klev in i badrummet blev jag först lite perplex, för hela badrummet badade i ett mjukt, rosa ljus – men jag fick snabbt förklaringen när jag kollade ut. Vilken morgon! Färgerna försvann så fort, så fort, men jag hann ut och fota när det var alldeles ljuvligt pastellfärgat ute, med frost på varenda gren och grässtrå. Har varit glad hela dagen tack vare den fina morgonen!

I dag har vi då skickat bort både Frank och de två tonårstjejerna (minigrisarna alltså, ifall någon nu hoppar in enbart på detta inlägget). Skönt det, Frank äter oss, och helst även Doris, ur huset. Nu fick tonårstösen Knyttet flytta in med småsyskonen och mamma Doris, så nu har vi bara en hage med en mamma-gris, hennes 6 månader gamla dotter och så fyra kultingar på 2-3 veckor då. I den kullen kommer vi behålla en söt lite gylta, som vi genast har fattat lite tycke för, och sen när de övriga är stora nog att flytta (12 veckor) så kommer vi alltså bara ha totalt 3 minigrisar. Hanterbart.

Grisarna går i samma hage och på samma kulle där vi brukar släppa ut hönorna, när vi också är ute (så inte rovfåglar kommer och tar dem). De funkar väldigt bra ihop – grisar och hönor. Hönorna pickar i sig de korn som grisarna missat eller som så att säga passerat grismagen, och går gärna där grisarna bökat. Tänker också (men har väl inga fakta på det) att hönorna också hjälper till att äta upp insekter som kan vara besvärliga för grisarna annars. Griskultingarna tycker också det är roligt med hönorna, mest att jaga dem lite då 😉 De är bara hälften så stora som hönorna, men supersnabba och har väldigt roligt ser man. Hönsen verkar inte lida så värst av det heller, de kan alltid flaxa undan till där grisarna inte kan gå om det är så.

Måste bara visa en sista bild, även om det inte syns så väl – men eftersom jag var ute lite innan solen riktigt gått upp så blev då så coolt när de första strålarna nådde vindkraftverken borta i Skärstadalen, i verkligheten såg det ut som de riktigt lös av sig själva!

Helgen försvann bara lite för fort, som vanligt, och jag längtar redan till nästa så man kan vara ute här på gården. Kram på er, hoppas ni får en bra vecka!

Grisigt sällskap

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det här har varit ett av de mest vilsamma julloven sedan vi fick barn, och det känns väldigt skönt. Jag har tränat, läst, spelat tv-spel och grejat på gården, och jag känner mig hyfsat utvilad. Därmed inte sagt att jag inte hellre hade fortsatt vara ledig, men men, jag har i alla fall ett kul och bra jobb att gå till.

Så synd att snön låg så kort tid, älskar snö, speciellt över blask och lervälling… för er som följde på Instagram igår kan jag meddela att vi inte fått kultingar ännu, det tar nog ett par dagar men det kan hon behöva för att boa in sig i stallet lite. Majken är där nere nu och bygger snickarbänk, och tyckte lite synd om henne som var själv så nu går hon runt en stund lös där nere med honom, hon är som en hund lite:

Pratade med en kompis om det där med nystart runt nyår – det är inte alls nu jag vil göra någon nystart, den lusten infinner sig snarare på hösten. Däremot kan jag gärna reflektera på det som varit och hur jag vill ha det framåt, men några nystarts-fasoner har jag inte ork med så här års… Hurdan är du?

Mol allena

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag har alla förutom jag varit iväg – maken med de två yngsta till hans bror, och O har tränat och hängt med scouterna. Det innebär att från lunchtid ungefär så har jag varit alldeles själv, och dessutom UTAN en massa saker att göra. Minns inte när det hände senast? Det har varit LJUVLIGT att få gå runt och ha lite småtråkigt, att äta lunch i godan ro med en bok och att sitta och spela TV-spel utan att nån står bredvid och tjötar. Och liksom bonusen att det inte är en massa saker att plocka undan – eftersom det bara är jag hemma och jag plockar inte fram en massa saker?

Jag tror många kunde behöva en sån här dag, för att få lite semester från jullovets alla måsten och framförallt familjens behov, för att bara få vara själv en stund. En semester efter semestern liksom – och exakt det jag önskat mig många gånger!

Snart är alla tillbaka och då är ordningen återställd – som tur är, för en sån här dag vill jag inte ha JÄMT, men när de kommer så här sällan så är de som små pärlor… Kram på er!

Relationer eller?

/ LindaG / 4 kommentarer

Jag satte mig i soffan en stund vid sju, för att skriva om nyårsmenyn (jag blev aldrig klar med det och det är ändå helt ointressant). 2 sekunder efter jag satt mig ner så kommer en katt och sätter sig i knäet (händer mycket sällan så det var väldigt mysigt), samt två barn som prompt ska klappa katten i mitt knä när den ligger där. De pratar givetvis oavbrutet med mig, obekymrat om vad den andre säger eller vad JAG gör. Några minuter senare kommer det sista barnet hem och nu har jag tre barn samt en katt, som alla vill ha min uppmärksamhet, svar eller något annat av mig. Javisst, maken var och tränade men det hade ändå blivit likadant.

Missförstå mig rätt, att barnen pratar med mig är en av de saker jag älskar mest och tycker så mycket om, men just när alla villhöver något av mig samtidigt och det också är när jag behöver få sätta mig i lugn och ro några minuter, då blir det också skitjobbigt. Det går åt så otroligt mycket mer mental kraft för mig än för maken (ingen shaming på honom, men jag önskar också att jag kunde vara så ifred i mitt eget hem ibland). Jag lyssnar efter bråk som är på uppgång, om nån blir behandlad illa, om någon gör nåt den inte ska eller om det för den delen blir helt tyst (ni som har barn vet). Jag håller reda på när var och en åt sist, om den behöver göra något (duscha, äta, gå ut lite) och försöker se till att de sysselsätter sig med något. Jag försöker VERKLIGEN vara lika obrydd som maken, men det är lika görbart som att be mig flyga eller göra en pull-up för den delen.

När det enda man vill är att vara ifred en stund, i sitt eget sällskap… undrar om det blir nån skidåkning i år, har ju inte direkt varit på gång hittills i vinter i alla fall. (Gammal bild alltså)

Så apropå det där jag nämnde lite hastigt häromdagen om att jag skulle vilja ha ”Relationer” som fokus ord för 2025… Jag har funderat rätt mycket på det, och jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till. Har jag varit på jobbet är mitt sociala behov tillfredsställt och slut, är jag hemma och barnen är hemma tar slut, och på helgerna vill jag oftast ha lite ork till att göra annat och dessutom hänga med maken. Det finns liksom inte riktigt tid eller energi till att lägga så väldigt mycket mer tid på relationer än jag gör? En stund efter träningen finns lite ork, och tid, men det är ju inte så mycket att den stunden kommer göra något magiskt, ska jag träffa en kompis som inte är på samma träning så blir det ju också lite lamt – ”hej, vill du träffas i typ max en timme bara du och jag för jag har en lite lucka nu att vara social, men sen måste jag hem och lägga mig för att orka med mitt liv?”

Nu märker jag ju att de stora killarna allt oftare kanske INTE hänger hemma, utan hänger med kompisar, vilket gör att jag i alla fall kan släppa deras behov en stund. Ja förutom att jag vill se till att de får mat och kommer hem i tid för att orka med SITT liv då. Det blir kanske mer social ork över framöver, jag hoppas det i alla fall, för till och med en fd utmattad introvert själ tycker ju väldigt mycket om att hänga med nära vänner. Men ska jag verkligen ha ”Relationer” som ord för 2025? Jag vet inte riktigt ja… Jag får nog tänka en vända till.

Julruschen och väggen

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag tycker att jag, sedan jag fick hormonbehandling, successivt har blivit av med många symtom från utmattningen. Minnet är väldigt mycket bättre (inte helt som innan men det är STOR skillnad) och jag har bättre ork. Kroppen har börjat att låååångsamt svara på träningen, och på passet i fredags insåg jag att jag för första gången på ÅR kände att det liksom inte var så tungt att kliva upp och ner på en låda – en oerhört tillfredsställande känsla. Jag har fått tillbaka liiiite av gummibandseffekten när jag tränar, jag kan pusha kroppen litegrann, och helt ärligt är det mer än jag någonsin trodde vid det här laget.

Men nånting som jag visserligen blev trött av redan innan, men som jag nu blir EXTREMT trött av, det är FOLK.

Vi har haft en sån där dag när vi har behövt göra en hel del ärenden på stan, och eftersom det är helgen innan jul så är det ju vansinnigt mycket folk överallt. Det är ju jobbigt, tycker säkert de flesta, men det är verkligen som att jag fysiskt går rakt in i en vägg efter en kort stund. Vi var tex på asecs, i kanske 1 timme inkl lunch, och tar man bort lunchen som var på den ganska lugna hörnan med indiskt käk, så tvärdog mitt batteri efter ungefär 10 minuter. Alltså TVÄRDOG, här finns då rakt inget gummiband utan jag vill bara ut och hem.

Men men, vi behövde handla mat med, så det var bara att hålla i, men det var så otroligt skönt att bara sätta sig i tystnaden i bilen sen.

Hem till vår gård, där det blev lite grisjakt eftersom kultingarna hittat ett ställe att smita igenom på (extremt rymningsbenägna kultingar vi har) – men det är ju rena avkopplingen jämfört med att gå på Asecs liksom.

Jag är SÅ glad att alla julklappar är köpta och klara, nu behöver vi inte handla nåt alls förrän nån gång efter jul när mat behöver fyllas på igen. TACK för det!

Nu ska jag sätta mig och läsa i den tjockaste bok jag någonsin läst – den sista delen i Glastronen, ”Kingdom of Ash” som dessutom bara fanns att få tag i på engelska. Det är 985 sidor (!!!) och det är en reell risk för skador om man tappar boken över sig… Men den är otroligt spännande! Tips till den som har tänkt läsa serien är att börja från början med den på engelska, det är bara de första 5 av 7 böcker som finns översatta ännu och det blev lite knepigt att byta språk mitt i, en del namn och orter blev svårt att hålla reda på. Trots sin spänning, språk och tyngd, en mycket avkopplande sak att syssla med!

Ps, blev extremt glad när jag hittade ett par manchesterbyxor på myrornas butik på Asecs, dessutom helt nya med lappar kvar och allt!!! Det var dock innan jag gick in i julväggen.

Året som gick

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag gör fotoböcker, ett för varje år, men jag släpar lite efter så den jag gjorde i år är för 2022. Men det ÄR väldigt bra, roligt och nyttigt att reflektera över det år som gått, och här har jag ju en ypperlig möjlighet att göra så. Vad hände i år då?

Januari ägnades åt att drömma om sommarens projekt och planer, och så fick vi vår allra första egna kull med minigrisar.
Februari – jag vet inte riktigt, det ägnades nog mest åt att längta efter lite grönska som vanligt.
Mars – våra egenkläckta Silverudds och Hedemora tittade fram, för att förnya vår hönsflock.
April kom, och vi snyggade till utanför garaget med en liten flisbelagd uteplats.
Maj inleddes som alltid, med min födelsedag, och årets födelsedagsplantor planterades ut.
Hela stallet fick ny färg i maj, och blev så fint.
Ny flis i köksträdgården, tillsammans med den skira grönskan i maj. Och så rabarbern då, som är allt annat än skir.
Juni, och en riktigt trevligt midsommar.
Juli bjöd på skön värme, och utan den torka som varit de senaste åren så blev trädgården makalöst grön.
Vi höll också på att bygga pergolan vid växthuset i juli, och nu när jag letar så inser jag att jag nog bara delat de bilderna på instagram? Här är i alla fall en från när det var klart!
I augusti blev det lite utökning av altanen och en halvspontan damm.
Augusti bjöd också på en fantastiskt grönska
September är skördetid, och trädgården levererade mycket – förutom potatis.
Hösten bjöd sedan äntligen på lite vandring med, både på hemmaplan och i Trollhättan.
Oktober visade sig från sin allra vackraste sida
November kom, och levererade en typ vuxen person? Vår alldeles första, som nu är myndig.
Sen kom december, och vi fick feeling och gav köket lite ny färg.

Det blir då verkligen inte en heltäckande bild av året som visas här, inte ens i närheten, men det här är lite av det jag skrivit om i bloggen under året. Ska försöka sätta mig och formulera ihop lite planer och tankar inför det kommande året med, framöver.

Älskade jobbiga fredag

/ LindaG / 4 kommentarer

Äntligen fredag. Älskar fredagar eftersom jag förknippar det med att maken och jag kollar på På Spåret och myser tillsammans framför TV’n. Hatar fredagar för att jag aldrig vet vad vi ska äta…. Vi gör veckomenyer och handlar i princip bara en gång i veckan, men oftast tryter fantasin innan vi kommer på maten till fredagen så då tänker vi alltid bara ”vi hittar på nåt på fredagen” – vilket såklart inte går när man väl sitter där. Tacos är makens stående förslag och visst är det gott, men max en gång i månaden typ… Vi får väl se vad det blir idag, jag blev lockad till att hoppa på ett teampass av en kompis vid 17 här nu, så efter det ska jag handla med nåt enkelt hem. Kanske räkor till räkmackor, kanske grillad kyckling och potatissallad… Inte jätteinspirerande. Hur gör ni på fredagar? Vad äts, vad görs, har ni fasta rutiner?