Träningströgt

2 december, 20242 december, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Hela min kropp känns frustrerad just nu. Träningen går trögt, jag går och drar på en förkylning som varken vill ge med sig eller verka vilja bryta ut ordentligt, men som påverkar träningen rätt mycket. Känner i kroppen när det blir flåsigt att den inte riktigt är som den ska – och flåset är ju min sämsta gren redan sedan innan. Känner mig dessutom som om jag ”hittar på” förkylningen för att ha en ursäkt till varför det går så dåligt just nu, fast jag inte gör det, men känslan är ändå där. Det ÄR ändå tur vi registrerar vikter och sånt i träningsappen, så att man ser att man faktiskt ändå blir liiite starkare, trots att det känns som man går bakåt. Just nu vill jag bara få ett pass där jag känner att förutsättningarna är BRA, inte konstant halvdana. Det räcker med de begränsningar jag har av höft och armbåge tycker jag.

Sen är det ju årstiden, jag har extremt svårt att aktivera mig när det blivit mörkt, och det blir det ju alldeles för tidigt. Det blir bara att man liksom sitter. Man sitter och spelar UNO med barnen, man sitter och läser en bok, man sitter och dricker kaffe, äter lunch osv osv. Sen sätter man sig framför TV’n när man inte orkar mer. Hatar det. På sommarhalvåret är jag så aktiv utanför jobbtimmarna, man går och fixar i trädgården och sånt och sitter väldigt sällan still – vilket kroppen såklart mår oerhört mycket bättre av än denna inaktivitet.

”Ja men gå ut och ta en promenad” kan man ju tänka då. Visst, det är visserligen inte mycket till gatubelysning här och de gator man kan gå på är mestadels landsväg och därmed inte så avslappnande att promenerar utmed, man kan ju ha pannlampa och reflexväst och allt sånt. Men när jag är inne och ser ute på ett kallt, blåsigt mörker så måste jag säga att det finns typ INGET som kan få ut mig. Det här gäller ju i princip bara helgerna, på vardagar hinns det inte med ändå. Tur vi måste ut till djuren ändå, så man åtminstone får några minuters frisk luft som man inte kan avsäga sig. I övrigt finns det liksom inget att direkt GÖRA ute på gården som gör att man dröjer sig kvar. Stall och garage behöver absolut städas och sorteras, men det känns inte så lockande heller, ska jag vara ute och frysa så vill jag åtminstone vara UTE.

Försökte motivera mig till att stanna ute en stund genom att leta saker som är roliga att fota, men det ÄR ju inte mycket som lyser upp ute just nu. Några enstaka gula rönnbär var det gladaste jag kunde hitta.

Ni hör, frustrationen är hög och lösningen promenader i mörkret lockar inte tillräckligt för att övervinna tröttheten. ”Gå ut och få lite dagsljus” är ju annars också rådet, men när hinner man det? De dagar jag jobbar på kontoret så vill jag ju ändå hinna prata med kollegorna på lunchen, och ett blåsigt Munksjön känns som ett mycket motigare alternativ.

Gnäll gnäll, och inte har jag nån lösning heller. Kram på er.

Vi ses när mörkret ger vika

11 november, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag sitter i köket, med ryggen mot eldens värme i den öppna eldstaden. Bredvid mig vid bordet sitter just nu en något tjurig 7-åring som är trött och tycker det är jobbigt att göra sin läsläxa och på andra sidan en inte fullt lika tjurig 14-åring som väntar på att vi ska spela UNO när läsläxan är klar. På bordet står den stora kastrullen med tomatsoppa kvar, gjord på säsongens sista färska tomater – resten har möglat och nu får vi övergå till att använda frysta förråd. Kombinationen av varm soppa och eld har värmt upp mig såpass att jag faktiskt tagit av tjocktröjan, och nu sitter jag i bara t-shirt en stund.

Jag tror inte jag behöver påpeka hur mysigt det är att kunna elda i köket i en öppen spis? Ja, vi har kaminer med, det är mer effektivt, men det är ju värme ända in i själen att sitta vid en eldstad.

Ute är det kolsvart. Idag var en sån dag att det liksom aldrig blev ljust, den timmen ”extra ljus på morgonen” som vintertid sägs att den ska ge, den är redan borta och därmed meningslös. Klockan ringer ju ändå, och nu får man bara acceptera att det är dags att kliva upp trots ett kompakt mörker. En dag inne på kontoret med relativt få fönster och framförallt ett massivt grått molntäcke utanför gav ingen extra energi heller, förutom en liten sockerkick efter tårtan vi åt för att fira en kollega idag. Alla kändes ganska sega idag, en måndag i november liksom.

I morgon håller jag och min kollega klimatkonferens på Spira, men i dag känner jag mig märkligt frånkopplad. Tror allt ska vara klart och redo att köra i alla fall, det är den sista och 6:e konferensen för året så vi har börjat få in en bra vana och rutin. Dagen går i alla fall fort idag, och när jag helt plötsligt ser att klockan är fyra får jag bråttom att packa ihop mina saker – och när jag går ut inser jag att det deprimerande nog redan är mörkt. Det är som om hela min kropp vill ställa sig och bara vråla rakt ut att det är orimligt, orimligt att vi knappt kommer se något dagsljus på nästan 3 månader åtminstone. Som att det hade gjort någon skillnad om jag faktiskt gett efter för lusten att skrika rakt ut.

*Det här var då absolut inte från idag, men faktiskt från förra veckan när himlen lite oväntat sprack upp, och stan visade sig från sin bästa sida.*

I dag är det min tur att sköta markservicen. Att vi båda vuxna har valt att prioritera att få in 2-3 träningspass i veckan innebär samtidigt att vi varannan vardag har hand om allt där hemma. Jag hämtar F från fritids, han är förkyld och snuvig, men pigg ändå. Vi åker hem, först sorterar jag ut de tomater som ska användas och bär med mig upp till huset från garaget, sedan blir det en snabb runda till hönor och grisar för att fylla på vatten och ge dem mat. Jag har en pannlampa för att kunna se nåt i grishagen längst bort. Katterna springer runt benen på mig och jamar, de får också en skål mat när jag kommer till huset igen.

Matlagning, läxläsning, disk och få i ordning på köket. Är allt packat inför barnens skoldag i morgon? Nej lite tjat blir det innan gympakläder och annat ligger där de ska. Snart ska jag resa mig från min varma plats här vid köksbordet och städa undan det sista efter matlagningen, och hälla upp resten i portionsformar att ha med till jobbet kommande dagar. Maken kommer dyka upp runt 8, då ska helst F ligga i sin säng redan. Funderar lite på om jag ska hinna sticka lite till på min tröja, bålen är klar och jag har just börjat på ena ärmen. Får se om jag orkar, annars blir det bara lite TV – när det är mörkt från det att man slutar jobba så finns heller absolut ingen energi eller lust till att ta sig för något.

Förhoppningsvis orkar vi börja lite med målningen av köket i helgen, men min bror med familj kommer också och vi ska hinna fira O, som på något galet sätt fyller 18 år nästa vecka?! Det är så märkligt, hur ens barn kan bli liksom stora och åtminstone ibland, lite lite vuxna.

Så går en dag i november, likt som för de flesta antar jag, och jag undrar lite hur jag ska orka stå ut med mörkret. Helst vill jag packa in mig i ett täcke och sova mig igenom vintern. Kram på er i alla fall, ni som också kämpar på med vardagens alla bestyr, vi ses när ljuset – och därmed orken – kommer tillbaka…

Vinterstrategier

30 oktober, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag gillar verkligen INTE vintertid. Den där timmen ljus man ska ”få” på morgonen äts upp på bara några dagar känns det som, och istället är det helt plötsligt kväll redan vid fyra – det känns inte alls anpassat till det samhälle vi har idag.

Men men, det är väl som det är och nu kommer den tiden där det gäller att bara försöka uthärda mörkret. Ett sätt för mig är att sätta igång med årets tröja (som om jag gjort detta i en massa år och inte började typ förra året). Det är min fjärde tröja och jag börjar få tillräckligt med kläm på grunderna för att kunna göra små justeringar i mönstret själv.

I år har jag valt en tröja som blir bredrandig, med ton-i-ton ränder från beige till grönt. Bra med randiga saker insåg jag också, för det liksom händer nåt när man stickar, istället för att det är samma hela tiden. Har bara kommit ner till axlarna, det går liksom inte fort direkt. Egentligen var det ett annat mönster jag skulle stickat, men efter att ha spenderat LÅNG tid med att försöka bena ut hur jag skulle göra så gav jag upp och kör på det betydligt enklare mönster jag stickat efter tidigare. Det ska ju vara lite roligt liksom.

Kul att se när färgerna sakta stickas in! Också en väldigt bra terapeutisk aktivitet för man får en massa tid för hjärnan att fladdra runt bäst den vill. Ibland lyssnar jag på ljudbok, men ofta är det skönt (om än ovant) att bara sticka och inget annat. Dock inte så skönt för min tennisarmbåge, så det blir inte så långa stunder åt gången… Däremot har armbågen helt klart blivit bättre, även om det är en bit kvar.

Vad gör du för att klara mörkret?

Hemgjord chilisås/sweet chili med äpple eller hallon

8 september, 20249 september, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

En av mina favoritsåser är Tigersås, så det var den jag hade i bakhuvudet när jag experimenterade fram den här chilisåsen. Den är klar – inte tomatbaserad – och blir som sweet chili i konsistensen, men är mindre söt.

Det är nästan omöjligt att ge exakta mått, för det beror på hur stark chili du har, hur söt din smaksättning är (hallon eller äpple) och hur du vill att ditt slutresultat ska smaka. Men, det ger en uppskattning om vilka mängder det kan röra sig om. Första omgången jag gjorde, blev med äpple – dels för jag hade liggande och dels för att jag ville ha en lite fylligare smak – den blev kanon! Andra satsen blev med hallon – det är ju en klassisk kombo med chili och den blev även den god, hade nog dock kunnat skippa vitlök i denna så det har jag gjort i receptet nedan. Vi har både gul chili och gula hallon – men har du röda motsvarigheter så går det givetvis lika bra!

*Blir lite olika nyans på om man kör med äpple eller hallon. Hade inte tillräckligt med likadana flaskor hemma dock…*

Det här receptet ger på ett ungefär två flaskor på ca 500 ml vardera.

*Det är inte nödvändigt att ha gula chili eller hallon, bara kul att använda det man odlat.*

Hemgjord sweet chilisås med hallon eller äpple

250 g chili
ca 3 dl vatten (öka eller minska för önskad styrka på såsen)
1 dl ättiksprit (12%)
1-1,5 dl äppelcidervinäger
1 dl strösocker
ca 3 dl syltsocker
0,5-1 tsk salt

Smaksättare äpple:
ca 3 äpplen (gärna sådana som blir mosiga)
1 hel vitlök
0,5 dl vatten

Smaksättare hallon:
250 g hallon
0,5 dl vatten
ev vitlök (se kommentar ovan)

Börja med att förbereda din smaksättare – koka äpplen till ett mos med lite vatten (avvakta med vitlöken) eller koka hallonen till mos med lite vatten. Om du tar hallon – sila av kärnorna. Ställ också in dina rengjorda glasflaskor i ugnen på 100 grader så de är desinficerade.

Dela chilin och ta bort fröhus och frön om du som jag har en väldigt stark chili. Lägg den och eventuell vitlök i en matberedare och finhacka – eller gör det för hand.

Blanda chilihacket, det mesta av vattnet, äppelcidervinäger (börja med den mindre mängden), ättikssprit, salt och det vanliga strösockret med din smaksättare i en kastrull. Koka i ca 10-15 minuter så chilin blir mjuk, tillsätt mer vatten vid behov, och skumma av. Tillsätt därefter syltsocker. Nu behöver det koka ungefär 5-10 minuter, men det är också nu du behöver börja smaka av. Det som kan vara värt att hålla i huvudet är att slutresultatet på flaska sedan inte kommer vara lika starkt som det är nu, så vill du ha mycket hetta får du ta i lite extra här. Känn efter om du vill ha mer socker, salt eller syra (ättika eller äppelcidervinäger).

När du är nöjd stänger du av plattan och tar fram dina varma flaskor, använd en tratt (men se till att det kommer in luft under tratten så det inte bubblar upp varm chilisås på dig!) och fyll flaskorna så mycket som möjligt. Låt stå i rumstemperatur för att svalna, och ställ sedan i kylen. Absolut godast efter nån vecka när smakerna utvecklats lite mer!

Bonus – fick världens bästa tips för att göra etiketter, gör egna i vilket program som helst (Word funkar bra tex), skriv ut på vanligt papper i en vanlig skrivare. Klipp isär etiketterna, lägg dem i mjölk (!!) i nån minut och fäst sedan på flaskan – torka bort den mjölk som rinner av. Proteinet i mjölken funkar som klister – men samtidigt är det lätt att ta bort när flaskan diskas. SUPERSMIDIGT!

40%

18 augusti, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Nu har jag varit sjuk sedan i tisdags, och jag är mer än hjärtligt trött på det. Först Filip och sedan maken förra helgen, så jag var inte oförberedd på det direkt, men herregud så segt det är. Har inte blivit jättesjuk utan ligger väl på typ 40% av min normala kapacitet, med matthet, halsont, hosta och snuva. Med tanke på symptom och hur jäkla envist det ligger kvar på samma nivå sedan i tisdags så är det troligen COVID, men det är lite knäckande när man liksom inte känner att det börjar vända någon gång? Det här är ytterst ointressant för er, det fattar jag.

Jag har orkat jobba, på distans, och maken likaså – men allt annat har liksom stått på paus. Inte suveränt nu när det finns massor att göra och ta hand om på gården och vi dessutom jobbar 8h/dag. Successivt har jag bokat och sen avbokat träningspass också, eftersom det inte vänt ännu. Tänkte att en överansträngning i ena armbågen skulle få vila åtminstone, men den mår inte toppen av att sitta vid en dator så det blev inte bättre ändå.

Whop whop, det var väl ett spännande inlägg….

*Hah, hittade en bild från vår första höst här – utan land, växthus, altan och pergola här. Vad tomt det ser ut! Och vad smått allt är…*

Tre drömmar

13 augusti, 202413 augusti, 2024 / LindaG / 2 kommentarer

Jag skulle behöva ungefär tre liv till, parallellt med det som pågår nu känner jag. Jag vill så himla många saker och det finns helt enkelt inte tid till allt (eller ja, inte resurser heller till vissa saker förstås). Man kunde ju tycka att det är väldigt onödigt att drömma för jag vill ju inte byta ut det som faktiskt har varit (är) en dröm med att bo här på gården, men jag har av någon anledning just nu ett behov av att drömma lite och fundera på saker jag skulle vilja göra. Tror det kommer varje höst, med känslan av nystart, och för varje gång blir jag nog liiite klokare på vilka val jag ska göra.

Ni vet nog redan många av sakerna, men ibland väcks det till liv igen. Lusten att skriva till exempel. Här har det varit lite skralt, men jag skulle ju vilja skriva en bok. I verkligheten får jag ju bara inse att jag inte har tiden att lägga på detta – och i och med att jag har ett jobb som till stor del utgår från att jobba vid ett skrivbord så vill jag absolut inte lägga mer tid på att sitta framför en dator. Jag fattar ju själv att det inte funkar som det är nu, men suget finns ändå där såklart. Kanske kommer det en tid då det finns mer just tid att lägga på detta, när datorn inte rörs övriga tider på dygnet och en stunds kroppsvila bara är skönt, då ska jag skriva.

Jag läser om folk som åker på skrivarhelger, och jag kan absolut förstå lugnet i att inte ha all vardag som ropar på en när man skriver – däremot så behöver jag ju inte direkt åka någonstans för att få vackra, lugna och inspirerande omgivningar direkt.

Sen har jag också hört ganska många i min omgivning som haft exakt den sortens semester jag drömmer om när barnen är lite större – där de har åkt antingen i vanlig bil eller i en liten camper-van och spontant valt hotell runt Europa och sen vandrat. Alltså vilken dröm… Vi har varit föräldrar i nästan 18 år nu och det jag kan sakna är verkligen möjligheten att vara spontan. ”Det går att vara med barn med” kanske du tänker nu, men dels är det absolut inte enkelt att hitta hotellrum för en familj på 5 lite spontant och dels blir det dyrt, för att inte tala om att alla tre barnen också ska vilja vandra så det inte blir en massa gnäll… Så att spontant och utan planer bara åka dit näsan pekar, det drömmer jag om! Och att få vandra med då… Har sån längtan efter den här typen av semester, men tänker att det kanske kommer möjligheter till det allt eftersom barnen blir stora – och då saknar jag väl att semestra med dem såklart.

Kan absolut sakna att bila till Kroatien med, och med många stop i Tyskland, även om de resorna varit allt annat än spontana. Så små barnen var här! (Och vad lika Filip och Lukas är varandra – Filip är ju inte med på bilden här däremot)

Vi har aldrig varit iväg och vandrat ”på riktigt”, men de flesta vandringsleder runt om här har vi testat. Vi lärde oss ju inte det förrän strax innan pandemin kom, så med tre barn har det inte blivit så jättelånga utflykter. Det har dock varit så himla härligt att vandra med barnen också, men nu när två är tonåringar är allt outhärdligt tråkigt, jobbigt och pinsamt tydligen…

Den tredje drömmen är ju den vi har här – vår gård, men då att få mycket mer tid att arbeta med den och med djuren. Det är alltid saker som behöver göras och så vill vi ju ha det, men det blir frustrerande när man inte hinner med nu när vi jobbar igen. Vissa saker kan man ju skjuta på, men allt går inte det med heller. Och det är ju så roligt att jobba här! Skulle utan problem kunna sysselsätta mig hela dagarna, och jag skulle älska det. Den här drömmen jobbar vi ju som sagt på här och nu, och med någon form av långsiktig plan att jobba mindre under sommarhalvåret, men att vänta på saker alltså… det är ju inte min starka sida direkt. Svårt med, för även hur mycket vi än budgeterar mat och omkostnader och gör i princip allt jobb själva så kostar ju material och även djurfoder en del, och hur som hur är vi fem hungriga personer som ska ha bra och näringsrik mat varje dag. Ni vet – priviligierat gnäll, ni har hört det förut.

*När man odlar så vill man ju gärna även hinna ta hand om allt, men det tar ju såklart massor av tid. Ska skriva mer om just tomaterna nån dag för övrigt.*

Drömmar, drömmar, drömmar. Livet utan dem vore ändå trist – samtidigt är det faktiskt inte svårt att se den dröm i lever i just nu. Tur man kan ha många saker i huvudet samtidigt!

Visioner

29 juli, 202429 juli, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

När jag mår bra så blir jag kreativ, och jag tycker det är så otroligt roligt! Att få gå runt på gården och fnula över vad som gör den bättre eller vackrare är bland det bästa jag vet, även om det är svårt att balansera vad som är rimligt att orka med att göra i praktiken. Vet inte om ni minns att jag i vintras drömde om lite mer altan vid huset, så här:

Nu har vi ju byggt pergola med och en massa annat, så det har blivit en altan och inte två, men å andra sidan blev ju denna mycket bättre än planerat eftersom den oxå fick en inbyggd liten damm. Den fyndade jag på blocket i våras, med fontän och allt. Inte så stor, typ 250 liter, men den blev så fin med en liten plantering till!

Nästa år blir det kanske den andra med! Fast utan damm där då. Några bilder på den nya altan-biten kommer här:

Så trevligt med lite vatten och vattenljud, och sånt med lite extra plats för möblerna på altanen. Nöjd!

Är det början eller slutet?

26 juni, 202426 juni, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag känner mig så otroligt ”veckovill” över den här sommaren. Det var vinter och kallt evighetslänge, sen blev det ju typ sommar direkt och otroligt härligt, och när jag är ute får jag inte riktigt ihop att det bara är början av sommaren? Det har varit en massa VAB och klämdagar och annat med, så det känns lite som att det har varit typ lite semesterledigt (missförstå mig rätt, den känslan klagar jag absolut inte på), och ändå börjar inte semestern förrän om en och en halv vecka? Jag får inte ihop känslan kring det.

*Från piren i Gränna dit jag och Filip åkte för en glass efter jobb och fritids i måndags*

Något visare efter förra sommaren så vill jag heller inte ta värmen för givet, att den fortsätter menar jag. Jag försöker flexa tidigare där det går, och har som sagt tagit ledigt alla klämdagar. Det ÄR verkligen ett STORT behov av värme och sol kvar sedan förra sommaren och hösten! Vi försöker också maxa sommarkänslan här hemma, äter utomhus, sitter i soffan på altanen på kvällarna och bara njuter en stund. Inte svårt att göra, här hemma… Som i går till exempel, båda de stora barnen var hos mormor, lilla F fick en pasta-med-köttbullar-middag och jag och maken gjorde en enkel variant av Bookmaker Toast. Det kändes himla trevligt med lite ”vuxenmat” och att kunna sitta ute en stund på det som vi oftast använder som frukostaltan men som nu i värmen är en perfekt kvällsaltan i skuggan.

*Seriöst, så gott! Surdegsbröd, hemslagen majonnäs med twist, egenodlad sallad, köp rostbiff, friterad kapris och en massa riven pepparrot.*

I går köpte jag mig ett par nya löparskor på rean, hittade ett par som passade mina breda fötter och som var supersköna. Nu är jag ju inte dummare än att jag fattar att jag fortfarande kommer vara lika kass på att springa, men det blev i alla fall stor skillnad på känslan – helt stumt i gamla skorna, och med studs i de nya, så det KÄNNS lite skönare att springa åtminstone. Det är däremot himla trögt att ha så dåligt flås just (styrkan är väl ok), det går fortfarande inte att pressa sig nåt efter utmattningen så det tar liksom bara lite bom stop. Och deppigt att komma sist hela tiden – men, jag försöker peppa mig själv med att jag i alla fall försöker, jag ”springer” ju hela tiden fast det går sakta, och jag gör VERKLIGEN mitt bästa, även om det känns som jag suger. Nåväl. Liiiite roligare blev det i alla fall i nya skor.

Planlös

17 juni, 202418 juni, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

I natt när jag låg vaken efter att ha tröstat stackars lilla F för tjugotionde gången så formulerade jag ett superbra inlägg i mitt huvud. Att han var ledsen är inte så konstigt, han har dubbelsidig öroninflammation och i natt sprack trumhinna nummer två. Det gör ju att han åtminstone inte har så ont, men han hör just nu väldigt dåligt – vi ska in till Öron och kolla läget snart.

I alla fall, en öroninflammation är ju inte så mycket att berätta om. Eller ja, jag har i ärlighetens namn inte så mycket att berätta om alls känner jag, det är ju en del i bloggtorkan just nu. Tycker jag upplever detsamma i de bloggar jag följer, det är ganska mycket färre inlägg nu än det brukar vara?

Jag brukar ju normal sett skriva lite om våra sommarplaner, men den här sommaren är verkligen ett blankt papper får jag säga. Vi har inga planer alls, förutom en vag tanke att åka till Göteborg nån dag och hälsa på min bror och kanske åka mot Västervik för att hälsa på makens syskon, men utöver det så kommer hela sommaren utgå härifrån gården. Det är inget jag klagar över alls, det är fantastiskt här på sommaren, men det känns liksom lite … fel, allt inte ha några konkreta planer för sommaren. Jag satt och tänkte efter häromdagen om jag hade velat bila till Kroatien i år om det varit annorlunda, men bara tanken på att organisera en resa för hela familjen gjorde mig tämligen matt, så nej. Det lurigaste är bara att jag tycker det är svårt att få den där semesterkänslan om man ”bara” är hemma? Jag skulle jättegärna få lite tips på hur man får till det, så det inte bara känns som vardag…

*I och för sig så matchar denna kvällsvyn absolut den i Kroatien.*

Vi har lite projekt här såklart, framförallt frivilliga sådana som vi kan göra om vi får lust, men även ett som behöver göras – att sätta fotplåt i nederkanten på taket, skrapa och måla vindskivor och eventuellt byta hängrännor till en modell större, som klarar stora nederbördsmängder bättre. Sen står man ju liksom aldrig UTAN saker att göra här, men efter våren när det är ganska många måsten på en gång (om man vill kunna skörda grönsaker senare) så har det lugnat ner sig betydligt. I helgen fick jag lust att rensa av och göra i ordning i ett av våra nyare land, så nu är det så himla fint där – det är bara jag som bryr mig, men jag blir lite glad varje gång jag ser det i alla fall.

*Det landet vi började med förra året har tagit sig jättebra och börjat se lummigt ut, till höger här. Tycker dock att mina blåbär vid växthuset växer dåligt…*

Det ser också ut som vi kommer få ohemula mängder äpplen i år, förra året blev det inte ett enda ätbart äpple, men i år har jag fällor för rönnbärsmal och sen blommade det ju mer än jag någonsin sett ett äppelträd blomma. Har förstått att fler upplevde den blomningen i år, hoppas bara att träden liksom klarar av det. Hoppas åtminstone på en riklig skörd, så vi kan lämna in för mustning och spara mycket äpplen.

*Galet många, men växer inte så tätt så jag tror inte jag behöver gallra så mycket?*

Nehej, nu är det dags att ge sig av ser jag. Det har känts så meningslöst att skriva här det senaste, vi får se om det ger med sig framöver. Vill önska er en glad midsommar, lite på förhand, om jag inte skriver nåt mer i veckan.

Den stora tröttheten

10 juni, 202410 juni, 2024 / LindaG / Lämna en kommentar

Jag vet inte riktigt vad det är med mig just nu. Jag har fastnat i ett läge där jag är så satans trött och allt känns motigt och deppigt, och antingen smittar jag av mig på ALLA jag träffar eller så är jag inte ensam om känslan.

Jag vantrivs i den här känslan, av så många olika anledningar. För det första så är det självklart allmänt trist att vara trött och inte orka med saker, men jag trivs ju också så mycket mer när jag har lust och ork att göra saker. Och med ”göra saker” så är det ju inget storslaget jag pratar om, utan kanske typ ta en fika med en kompis, gå ut i trädgården och rensa lite ogräs eller gå och träna. Det sistnämnda är ju för övrigt ett bevisat botemedel mot både trötthet och depp, men eftersom jag är så genomtrött så hjälper inte det heller riktigt. Dessutom är jag även lite FÖR trött för det mest hetsiga igen, kroppen orkar inte riktigt med ”stresspåslaget” som blir av de (för mig) tuffare konditionsbitarna.

*Inte ens de fantastiska pionerna ger nån varaktig glädje just nu…*

Det är också otroligt frustrerande att känna sig deppig, för det finns verkligen NOLL anledning till det? Gården är frodig och allt växer så fint just nu, det har kommit lite regn som dämpat vattenstressen, det är ett bra flyt och en högst rimlig arbetsbelastning på jobbet, för en gångs skull är det inte direkt några större konflikter med barnen och heller inte med maken (haha, vilket det heller inte brukar vara, för tydlighetens skull). Det är alltså HELT orimligt att ha det så bra och ändå känna sig deppig – även om jag tror att känslan mest kommer från tröttheten.

Så, sömnen då? Jo men den har varit sämre på sistone, först av värmen och så med en hel del nattliga besök av Filip som antingen har växtvärk eller drömt mardrömmar, så det är inte superkonstigt om jag är lite trött – men det är orimligt att det är så här mycket.

Jag vill ju ha lust, lust att göra sommarens små projekt på gården, lust att hitta på små dagsturer och lust att göra saker med barnen. Känner mig till och med inte så himla sugen på semester, inte om jag ska känna så här, för då känns det så himla bortkastat.

Jag tänkte nog att det faktiskt skulle gett med sig efter den här långhelgen, vi har verkligen inte ansträngt oss för myfiket nån av oss utan det har funnits gott om tid till tv-spel, korsord och lååååånga morgnar. Men nej, helt utan giltig anledning så dröjer den sig kvar – och jag tycker mig känna den i hela familjen med. Ja ja, jag får hoppas att trötthet och depp försvinner snart, för så här kan vi ju inte ha det.

Kram på er, och hoppas att ni inte fastnat i den stora tröttheten ni med…