Äntligen snö!

Puh, tillbaka från två dagar i Skövde… Min förkylning har inte gett med sig, jag känner mig småhängig och rejält förkyld men har ingen feber i alla fall. Badade inte så länge, utan satt bredvid en del medans maken busade med ungarna i poolen, men det var väl ändå inte det bästa man kan göra med en förkylning antar jag.

Idag var det ju sånt fantastiskt väder, så vi gav oss ändå upp till Skövdes längdskidspår efter en kanongod hotelfrulle, Oliver har fått nya skidor av mormor och morfar i julklapp och var sugen på att testa dem – och jag var oxå jättesugen på att åka skidor ska erkännas… Det är galet kul tycker jag, även om det nu gick tämligen sakta och med många stop när man ska lära Oliver att åka upp och ner för backar. Jag höll på att vända och ge upp efter 200 meter när han brutit ihop ungefär 8 gånger, men faktiskt så vände det och gick riktigt bra (speciellt med humöret) efter bara en liten stund. Lagom takt blev det ändå för mig, som just nu blir andfådd av ingenting. Superskönt att komma ut i snön, och jag njöööööt av det vackra vinterlandskapet – tyvärr dog min mobil (hade glömt laddare) så jag kunde inte fota mer än det här, men ändå…

Jag gillar ju snön jättemycket, jag älskar att åka slalom även om jag hittills bara haft råd med en enda skidsemester och det var när vi åkte med ett gäng på högskolan… Hahaha, vi hade med oss mat för hela veckan, köttfärs på 7 olika sätt.. Skulle väl kunna åka på skidsemester nu kanske, men då har vi inte råd med sommarsemester och på nåt sätt har jag svårt att prioritera bort den. Kommer det snö och fryser på så kan man ju åtminstone ta sig till Isaberg eller så över dagen, så får man åka åtminstone EN gång! Tills dess hoppas jag på att de ska fixa längdspåren i Hallby, funderar även på att kika hur det ser ut i Mullsjö, de brukar ju alltid ha mer snö än det är här! Och kanske att man kan ta det lite varligt och åka fast man är förkyld……

Saknar gymmet med, jag har ju oftast ganska pressat schema när jag tränar på lunchen, så jag hade verkligen sett fram emot lite längre och mindre stressade pass nu under jullovet. Fan oxå =( Dum timing det här, men vad ska man göra.

Ifall jag inte får tummen ur och hinner skriva mer innan nyår, så vill jag passa på att önska alla mina läsare ett Gott Nytt År, och tacka så mycket för att ni har hängt med nu i år!

Något att bygga på

Idag har jag gjort det hälsotest som erbjuds via mitt jobb en gång vartannat år. Det gick bra, och jag fick i princip samma resultat som för två år sedan, något sämre dock (inte så konstigt med tanke på att jag tränade ännu mer då) och så var jag lite tyngre. Inga överraskningar med andra ord.

Det som är fascinerande är dock att mitt sätt att leva är ”rekommenderat om man ska bibehålla hälsan över en längre period”. Dvs de 4 träningstillfällen jag har i veckan, kombinerat med vettig kost och att jag står upp och jobbar, det är en förutsättning för att jag ska kunna fortsätta må bra och leva (förhoppningsvis frisk) länge. Det här är samma livsstil som de flesta tycker är ”väldigt duktigt av mig”, när de själva kanske inte gör något av sakerna, alltså det som jag anses göra ”duktigt” är helt enkelt en förutsättning för ett vettigt liv, inget mer och inget mindre.

Hur hamnade vi i ett samhälle där det blev så här, där det är norm att vara stilla hela dagen på jobbet för att sen gå hem och sova bort kvällen i soffan? Det är ett jädra jobb varje vecka att se till att man kommer iväg på de träningar man behöver och att försöka se till att åtminstone hela kosten inte består av dessert, men det finns ju egentligen inget annat alternativ heller, så det är bara att bita ihop.  Det gör mig ledsen att veta att folk inte mår så bra som de borde göra, och är tröttare än de borde vara… Om jag vill önska er alla nåt i julklapp så är det orken att se till att ni alla får ett så bra liv som ni kan ha, fyllt med en massa roligheter, ork och livskraft!

(Hade funderingar på att trycka in ett inspirations citat här, fast de låter ju alltid så sjukt cheesy… Men vad fan, det får bli ett ändå!)

…vilket är att gå och träna för att orka vara den jag vill vara. 

Underhållning på många plan

Det här har varit en himlans skön helg ändå, måste jag säga. Lördagsträning med fika, i vanlig ordning, följdes av gäster på kvällen – jättetrevligt! Menyn för kvällen blev fransk med den här glassen – med ett tillägg av saffran i – till efterrätt. Inte så dumt 🙂

Söndagen spenderades i ett tämligen skönt tempo, jag och maken turades om att spela Fallout (kommer till det) och däremellan sköta allt som ska skötas, möbler som ska skruvas ihop (sovrummet) och mat som ska lagas. En klart bra söndag helt enkelt.

MÅSTE bara få tjöta lite om Fallout, som alltså är ett spel vi spelar på Playstation4, även om jag vet att de flesta av er inte spelar eller vet vad det är, men det är lite för bra för att inte nämnas…

Lite kort kan man väl säga att det är ett spel som utspelar sig i en postapokalyptisk värld i framtiden, där större delen av världen och mänskligheten dött i ett kärnvapenkrig. Själv har man varit nedfryst och vaknar nu upp i den här ”eftervärlden”, som är helt underbart retro/futuristiskt postapokalyptisk. Man måste liksom bara älska miljöerna….

Spelet är dessutom så där galet komplett, man kan göra i princip allt – bygga hus, lösa uppdrag, skjuta diverse odjur, bygga på sin karaktär, prata med folk… Ja liksom allt man kan tänkas vilja göra i ett spel (möjligen undantaget att man inte kan spela samtidigt, vilket gör det lite bekymmersamt hemma när vi är två som vill spela på kvällarna).

Det här spelet har varit väldigt, väldigt efterlängtat av både mig och maken dessutom, så man liksom njuter av att få sätta sig i den här andra världen en stund. Svårt att beskriva, men en väldigt skön känsla.

Nu blir ju den där stunden när barnen lagt sig lite extra rolig, helt enkelt!

Mot mörkare tider

Den här hösten alltså… Vädermässigt så har den verkligen varit helt fantastiskt måste jag säga, även om mitt jobb, som vanligt på hösten, inte riktigt gett tid till att vara ute och njuta av det så mycket. Men ändå, det är ju faktiskt ändå trevligare att sitta och jobba i fint väder än i tråkigt, och helger har man ju alltid!

Faktiskt har den inte varit riktigt så hysteriskt jobbmässigt som jag befarade, och nästa vecka drar vår ”sista” stora mässa igång (nu räknar jag inte Dreamhack som visserligen är minst lika stor men den ger inte just mig så mycket extrajobb), och därefter kan man ta tag i allt det man inte hunnit göra tidigare på hösten. Känns som det gick fort hit, fattar inte att det är november redan…

Man måste ju bara älska höstkläder däremot… Kängor och jeans, superskönt!

Annars vet jag inte riktigt vad jag gör, men det känns som de lediga stunderna är väldigt få – det är någon slags lustig grej som händer varje år när det blir mörkt tidigt tycker jag. Gillar inte alls det här att det är mörkt redan på tidig eftermiddag, mörka kvällar kan väl vara mysigt, men inte när man går både in och ut från jobbet i mörker.

Som vanligt den här årstiden, nu när man spenderar mer tid inne, så blir jag sugen på att göra om lite hemma, så i detta nu ligger ett gäng tapetrullar hemma och väntar, återkommer med lite bilder på detta!

Läser du innehållsförteckningen?

Vi hade en liten diskussion runt lunchbordet härom dagen på jobbet, om huruvida man har koll på vad maten man köper innehåller och om man alls läser innehållsförteckningarna. Det visade sig vara väldigt spridda skurar, från dem som aldrig hade läst en innehållsförteckning till dem som läser dem nästan jämt. Nu vill jag bara ta tillfället i akt till att säga att jag absolut inte dömer nån grupp, det här är bara en reflektion och hur VI tänker.

Jag tillhör, föga förvånande, den sistnämnda gruppen, MEN däremot är jag ganska ofta ointresserad av det som de flesta verkar kolla först av allt – kalorierna. Jag menar, köper man en Ben&Jerrys så VET man att man får i sig en massa kalorier, men trots allt är ju ändå 95% av det jag lägger i min kundvagn MAT, inte sötsaker (tro det eller ej), och även här läser jag nästan alltid innehållsförteckningen – om det inte är något jag redan har koll på såklart.

Det jag letar efter är mat som helst är ekologisk – närpoducerat är bra men ofta mycket svårare att få tag i. Finns det inte ett ekologiskt alternativ i rimlig prisnivå kollar jag först på antalet ingredienser – är listan så lång att jag inte orkar läsa den så vill jag nog helst inte heller äta den, och därefter skummar jag igenom efter saker jag inte vill äta – konserveringsmedel, förtjockningsmedel och färgämnen för att ta ett par exempel. Det finns ju bra och dåliga sådana här med, tex kan ju rödbetsextrakt användas för att ge färg åt något, så man får försöka skumma igenom om det är naturliga eller kemiska tillsatser, så gott det går i den djungel som finns där ute.

Nu för tiden har jag rätt bra koll, därmed inte sagt att jag ALLTID handlar som jag ”borde”, ibland finns det inga vettiga alternativ, ibland är det för dyrt, och ibland orkar man inte laga mat så då blir det hämtmat och därmed även en hel del skräp oftast. En sak som jag VET inte är så bra är ju tex korv, något som vi ändå äter i ganska stora mängder hemma, men här försöker jag köpa helst ekologisk korv, men framförallt en korv med hög kötthalt, för att göra ett dåligt val lite mindre dåligt.

Det som är trevligt är att det finns oerhört mycket bra att handla på framförallt Coop och även City Gross, tycker däremot att ICAs ekologiska sortiment är kasst, Det märks i alla fall att konsumenternas vilja styr åtminstone en viss del, och numer är det väldigt få saker i en mataffär som inte har en ekologisk motsvarighet!

Socker då, och vitt mjöl? Tja, i den mån jag kan så väljer jag fullkornsprodukter (tex tacoskal, flingor, pasta) och undviker stora mängder socker. Barnen får välja på de få sockerfria flingor som finns (skärpning här, butiker!) och vi köper aldrig smaksatt yoghurt eller fil utan det är naturellt som gäller. På helgen kan man lägga i en tesked hemgjord aroniasylt om man vill däremot. Jag har försökt styra barnen mot det ekologiska godiset, men får dessvärre erkänna mig besegrad där, lösgodiset har alltför stor dragningskraft! Fortfarande gäller ”en godisbit för varje år man är gammal”, vilket ger 5 bitar till Lukas och 8 till Oliver, alldeles lagom mycket för dem, och det brukar sällan gnällas efter mer. Det är faktiskt snarare så att man äter sina bitar med tämligen stor njutning, istället för att bara trycka i sig bit efter bit! Läsk dricks aldrig, nån gång ibland blir det festis, men annars vatten eller mjölk.

Det blir inga stora kostnader för just godis i familjen! Här är Lukas och Olivers godispåsar som ska ätas på lördag. 

Jag inser ju att jag inte kommer kunna styra barnen i all evighet, men jag kan i alla fall ge dem en bra grund att stå på, och inte ge dem fler beroenden och frestelser än de som redan finns.

Så här tänker vi i vår familj, jag vet att det skiljer sig väldigt mycket från vad de flesta tycker, men hur tänker DU?

Ja, jag är en periodare….

På nåt sätt så är det ju ändå svårt att inte lära känna sig själv ju äldre man blir. Jag har tex en sida hos mig som jag är lite kluven inför, jag är nämligen helt klart en periodare.

Nu för tiden blir det inte så många såna här inlägg längre, men
träningen fortgår löpande, dock med lite mindre intensitet. 

När man är liten är det tydligt och inte så långa perioder, och de flesta barn verkar vara periodare av ett eller annat slag, en vecka är det hästar som gäller, nästa är det klättring, LEGO eller kanske dinosaurer. Inte så konstigt, det finns ju en hel uppsjö av intressanta saker man vill ta till sig!

Jag har däremot plockat med mig den här egenheten även som vuxen, fast det numer handlar om perioder på en sisådär 2-3 år snarare än 2-3 veckor. Det har både för- och nackdelar, men ibland har jag svårt att bestämma mig för vilket som är övervägande.

Några perioder har ni fått följa med i här på bloggen, ni som läser frekvent, tex när jag började träna ordentligt för några år sedan, och sen nu när jag nyligen kom på det där med att vandra tex. Fördelen är att jag ju gärna lär mig så mycket som möjligt om det jag är inne på, så man utökar ju sina kunskaper på det sättet, och dessutom försöker jag att få med mig de bästa sakerna ur varje period även vidare in i nästa – tex nu när jag kanske inte har det brinnande engagemanget för träningen som sådan längre, men fortsätter träna så mycket som möjligt ändå eftersom jag vet hur bra jag mår av det. Dessutom upptäcker man ju ”en ny värld” varje gång man kommer in i en ny period, jag hade ju ingen aning om hur ”träningsvärlden” såg ut innan jag var mitt i den tex.

Ni lär få se en hel del inlägg åt det här hållet nu framöver däremot!
Nackdelen då? Jo, dels blir jag gärna lite väl intensiv, speciellt i början av en period, men samtidigt är det ju så himla roligt att få ge sig hän åt en ny hobby lite. Att ha nåt att drömma om och planera runt, det är ju grymt kul! Sen blir väl nackdel nummer två att tex mina föräldrar som vet att jag är en periodare har väldigt svårt att ta mina nya intressen på allvar, lite orättvist kan jag på ett sätt tycka, eftersom jag ju alltid menar allvar med min nya hobby, även om den inte kommer förbli mitt liv i 20-30 år framöver.

Haha, med detta i ryggsäcken så kan man väl ändå konstatera att det faktum att jag och maken nu varit ihop i ca 16 år är en rejäl bedrift, från oss båda!

Jag har ju två ständiga kärlekar och intressen ändå, den här karln som står ut med alla mina olika perioder, och så min kärlek för mat (kan de hänga i hop kanske?!?!). Ja barnen med, såklart!

Det finns ju inga kantbitar!

Nu är ju vardagen i full fart, och det är dags att lägga det jäkla vardagspusslet igen, det där som består av bitar från fyra olika pussel, i olika storlek, som ska pusslas i fem dimensioner…

Av någon anledning så har våra båda barn aktiviteter som till största del ska utövas så långt från hemmet som möjligt, verkar det som. Det är simskola på Rosenlund (tvärs igenom hela stan i rusningstid), friidrott på Råslätt (samma tid som simskolan, söder om stan) på tisdagar, dessutom typ samma tid, det är klättring på Racketcentrum på söndagar (japp, genom hela stan igen) och det är fotboll på Mariebo – den enda sporten inom cykelavstånd. Därtill vill ju gärna jag hinna med åtminstone ett enda kvällspass med typ yoga för att inte stelna till helt, och så har vi ju lördagsrutinen med träning och fika med.

Sen ska det ju såklart göras läxor, lagas mat, städas hemma och en massa annat med såklart.

Det är många omgångar simskola man suttit med på genom åren,
nu är det ju Lukas tur, klart han ska lära sig med!

Det här är ju inte på något sätt värre än för andra, men det blir ibland lite bökigt i och med att vi bara har en bil. Jag tänker lite att de svåraste åren är nu och kanske runt fem till åtta år framåt, innan de blir så stora att de kan ta sig till och från träningar (åtminstone ibland) själva. Och jag vill ju verkligen att mina barn ska tycka att det är roligt med aktiviteter, att det ska vara självklart att röra sig, stor som liten, för att inte få det inbyggda motståndet i sig som jag själv haft (och ibland fortfarande har).

Så, vi pusslar (som alla andra), och försöker ändå ha trevligt så gott det går. Jag tänker lite att jag ju måste dra ner på kraven någonstans för att inte bli helt uppstressad, så det blir nog hemmet som tar värsta smällen nu. Å andra sidan är vi inte hemma och skitar ner lika mycket… Den största utmaningen blir att få till vardagen runt maten, att få tid att laga mat och handla, så att vi får i barnen (och oss själva) bra mat så alla orkar med!

Köttfärsgratäng

Nu när de flesta är tillbaka från semestern så kan det ju vara lite trögt att få igång alla rutiner runt mat och sånt. Grillat är ju oftast suveränt att ta med som rester och värma, men det är kanske inte VARJE kväll man vill grilla. Den här rätten är en variant som man kan göra med köttfärssås, antingen överbliven eller nygjord, en god allt-i-ett-rätt och väldigt god även när man värmer den i micron dagen efter.

Köttfärsgratäng

1 sats köttfärssås
8-10 potatisar beroende på hur stor form du vill göra
1-2 mozzarella

Koka ihop köttfärssåsen om du inte använder rester. Lägg ett tunt lager i botten på en ugnsfast form. Skär potatisen i halvtjocka skivor (ca 0,5 cm) och lägg ett lager över köttfärssåsen, innan du täcker det med ytterligare köttfärssås. Upprepa en gång till, så det blir 3 lager köttfärssås och 2 lager potatis.

Ställ in i ugnen, ca 175 grader med en bit ugnsfolie över, i ca 1 timme eller tills potatisen känns mjuk. Ändra ugnen till grillvärme och höj till 200 grader, ta under tiden ut formen och fördela lite riven, eller tunt skivad, mozzarella på toppen. Sätt in formen högt upp i ca 5-10 minuter, tills osten fått fin färg.

MINST lika god dagen efter! Och för att få in lite mer grönt är det gott att värma portionen ihop med en näve färsk bladspenat med…

Gratäng ser ju inte så kanongott ut på bild, men den ÄR toppengod!

Arbete pågår

Det är ju inte bara jobbet som kommit igång ordentligt, även träningen har fått fortsätta i givna hjulspår nu när semestern är över. Som innan sommaren ser mitt schema hyfsat mångfacetterat ut:

måndagar: Bodybalance
tisdagar: lunchträning styrka
onsdagar: vila
torsdagar: lunchträning styrka + yoga
fredagar: vila
lördagar: HIIT
söndagar: förhoppningsvis löpning

Skulle vilja ha mer tid att röra mig i vardagen, känner nu när man börjat jobba igen hur mycket man står still ändå, trots att jag står upp och jobbar. Jag mår trots allt mycket bättre när jag får röra mig, samtidigt finns det ju ett antal saker man ska hinna göra varje vecka, inte minst med barn, familj och allmän planering.

Att gå ut och gå, eller att springa, är ju faktiskt inte jättesvårt att motivera sig till när omgivningarna är så här vackra – bara tiden finns där. 

Efter min positiva upplevelse med vandringen så skulle jag önska att få uppleva nåt sånt lite mer, men det är en sån där sak som jag inte riktigt vet när jag ska få tid till, det tar ju ändå en stund, och än så länge är åtminstone Lukas för liten för att orka med ordentligt…

Att skriva eller inte skriva…

Jag känner att det är väldigt svårt att blogga just nu, det far runt så mycket personligt i huvudet som jag inte känner att jag vill skriva om här, så just nu har jag lite bloggtorka på vad jag ska skriva om. Vill ändå inte sluta blogga, spenderade en stund i går med att läsa lite inlägg tillbaka i tiden, och det är himla kul att läsa om vad man kände/tänkte/tyckte för ett par år sedan, och vad livet mest handlade om just då… Bästa dagboken, med bilder och allt 🙂

För övrigt så har jag ju börjat jobba nu, sedan i måndags, det känns ju som alltid ganska trögt i början, men nu börjar jag väl bilda mig någon form av översikt över hösten, så det kommer nog att ge sig.

Till helgen har det förresten visat sig att vi kommer bli barnlediga, mina föräldrar har lovat ta med barnen till Kolmården och flygmuseet i Linköping över helgen, vilket innebär att vi är barnlediga från lördag morgon till söndag kväll!!! Hastigt och lustigt så bokade vi in en helt i Göteborg (lagom dyrt) och tänkte roa oss med att helt fräckt gå på Liseberg, alldeles utan barnen, för att få en möjlighet att åka lite ”vuxengrejer” – ska bli väldigt kul =)

Det är ju jättekul att gå på nöjespark med barnen med, att se dem ha det roligt ÄR ju lika kul som att ha det själv, trots att det låter konstigt, men inte desto mindre är det ju ändå fortfarande väldigt roligt att få åka själv med, så länge inte barnen står och väntar. (bild från Legoland i somras)

Men, för att återgå till min bloggtorka… ni är ju några stycken som följer bloggen, inget ni undrar över eller vill läsa om? Nåt särskilt recept som saknas, eller bara något helt allmänt?