Vardag

Livet, Universeum och allting

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ett par snabba från helgens besök på Universeum. Vi skulle ju fotat de vuxnas ”safari” på ICA Focus med… 😉 Herregud vad jag älskar den affären. Tur man inte bor där, jag hade vägt 90 kg minst….! Många goda ostar fick jag med hem i alla fall, men jag får väl åtminstone vänta tills mitt smaksinne återvänt efter den här förkylningen!

Det är ju ändå väldigt mysigt att ha apor lösa sådär precis inpå. Den här lille rackaren stod väl en decimeter bort eller så!
Klart man är glad när man får ha med sig bästa kompisen till Göteborg!
Lite skräckblandad förtjusning inför dinosaurerna kanske….

Lite täbd i däsan bara, tackar sob frågar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag skulle ju bloggat i går kväll, och lagt upp en massa bilder från när vi var på Universeum, men eftersom jag har tagit över Lukas förkylning (han mår däremot bra igen) så är huvudet fullt av bomull. Och snor. Suck… Det blir ingen träning på några dagar igen med andra ord – men är det inte BARNEN som ska få dagisförkylningar, vad ska de tvinga på dem på mig för??? Jag kan väl iofs ange mig som delskyldig eftersom jag har väldigt svårt att inte pussa på dem, även om de är sjuka, men vadå, jag ska väl ha lite immunförsvar jag med….?

Nåväl, hoppas jag orkar få tummen ur ikväll, för här och nu har jag varken kamera eller nåt annat 🙂 Nu är det ju en ny jobbvecka, får se om den här går lika fort som förra? I så fall lär det vara fredag på ett litet kick…

Sjukligt envis

/ LindaG / Lämna en kommentar

Lukas har inte varit sådär tvärdålig idag, men lite feber och en rejäl förkylning gör ju ändå att det inte är läge att gå till dagis. Däremot var han väldigt bestämd på att han ville gå ut och rita med gatukritor i ösregnet, så då var det bara att ta på hela regnstället :

Han är extremt tveksam till att bli fotad, av nån anledning, så man
får liksom lura sig till ett foto, eller ta ett i smyg. 
Så liten och så stor. 

 För övrigt så vägrar jag envist att höst-anpassa mina blomlådor vid entrén, och än så länge är de väldigt fina…

Det är lite som att titta på apor i en djurpark

/ LindaG / Lämna en kommentar

Som jag skrev häromdagen så är det ju inte fel med lite ilska när man tränar, guuuud vad mycket bättre det går! Och när det går bra på träningen så blir man ju dessutom glad, Win-Win!

Tror jag ska fortsätta med mitt 2-delade pass ett tag, det känns som det funkar jättebra. Ben/rumpa en dag och helt enkelt överkropp den andra dagen. Dessutom blir det inte lika ”känsligt” om jag missar ett pass, det hinner ändå inte gå så många dagar mellan… Men vad hungrig man blir av styrketräningen, åt som en häst i går. Iofs avslutade jag dagen med lite tårta, men det gör ju sitt för psyket om inte annat 😉

Den här hösten lär bli tuff jobbmässigt, det finns i princip oändliga mängder jobb som ska göras, så då känns det skönt att kunna tanka energi från träningen, och dessutom rensa huvudet under tiden. Nu gäller det bara att hålla höstens alla kommande förkylningar på avstånd 😉

Ni ser va, mycket mer positivt. Tänk hur mycket lite ilska kan förändra saker….. 😉

Efter jobb/skola/dagis igår åkte vi till stadsparken en sväng, bäst att passa på i den sista (?) sommarvärmen! Där har vi verkligen två ungar som gärna rör sig, det klättras, hängs, jagas, göms och skrattas hela tiden… Dessutom undrar jag om inte Lukas nu är precis lika duktig på att klättra som klätterapan Oliver, eller kanske tom ännu galnare…

Numer finns det ingen del av stadsparkens lekpark som den här herrn inte når. 
Men visst, han har en bra lärare med 🙂 

Det gäller bara att ta några djupa andetag och låta dem hållas….

Lite aggressioner är aldrig fel

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag hatar att vara ledsen, man känner sig naken och hudlös och har inte kontroll på något. Dessutom gör det ingen som helst nytta i ens liv heller… Nu har jag börjat känna mig lite förbannad istället, mycket mer produktivt, inte minns på träningen. Där kan man ju ta ut ganska mycket irritation och ilska (även på styrketräningen alltså), och det blir liksom bara…bättre. 

En sak jag är förbannad på är att jag inte är så bra på kickboxingen som jag vill vara. Så jag ska försöka ändra på det (se, mer produktivt). Mer träning och mer koncentrerad träning, typ. Tja och så egentligen kosten då, men jag tror inte riktigt min ilska räcker så långt än 😛
Rent allmänt har det varit en rätt trevlig helg, maken och jag hade fredagsmyst med kräftor från Carléns, lördagen började med tennisträning för Oliver, styrketräning för mig och maken och sedan lördagsfika för allihop. Lukas hänger såklart med oxå, under tiden vi tränar sitter han och spelar på min telefon. 
Tennisträningen var lyckad, och Oliver verkade väldigt nöjd över att äntligen få spela 🙂
Efter det lade vad golvet i Olivers gamla rum, nu är alla golv lagda! Bra avslutning på dagen med, med Libanesisk familjebricka hos kompisarna i Tenhult, väldigt mysigt! Idag vet jag inte vad jag har gjort egentligen, maken har i alla fall varit fantastiskt duktig och satt lister, trösklar och dörrfoder i Olivers gamla rum (vi får väl typ döpa det till ”kontoret” eller nåt nu. 
Tänkte avsluta det här otroligt vimsiga inlägget med en liten bild från promenaden till affären i fredags. Bara en treåring kan ge ifrån sig ett glatt utrop mitt i cykelturen för att kasta sig av cykeln och börja blåsa på en överblommad maskros – där har vi verkligen nån som kan leva i nuet 😉 

Sprint efter litet barn

/ LindaG / Lämna en kommentar

Var och hälsade på gamla kompisar för ett litet tag sedan, och de lät så förvånade över att jag inte är ute och springer hela dagarna så jag kände att jag kanske borde vara lite tydligare 😉

Innan sommaren gick det rätt ok, fick till och med till ett varv där jag lyckades hitta Andra Andningen (japp, helt klart värt stora bokstäver), men sedan semestern började har jag på min höjd sprungit ifatt Lukas när han ger sig iväg någonstans. FAN, tappade helt bort det här med att det faktiskt kändes rätt skönt – framförallt EFTER löpningen… Jag har inte alls hunnit hitta någon form av sug till att sätta igång igen sen dess bara.

Ok, vi har lite mer ont om tid nu med, med tanke på att det ska målas, läggas golv, tapetseras och göra allt löpande vardagsarbete med.

Men jag vet inte – nån som vill peppa igång mig lite igen, så jag blir sugen?!?!

Fast inte så grön

/ LindaG / Lämna en kommentar

Idag gick jag över i stadiet ”förbannad” (haha, tänk Hulken och sluta garva) och struntade helt sonika i att jag har ont i huvudet och halsen, och gick ner till gymmet ändå. Det är ju liksom ingen pulsträning, och den här förkylningen verkar ju heller inte riktigt bryta ut helt, så vad fasen…

Oväntat blev det ett riktigt bra pass, hade förväntat mig att det skulle vara trögt och tråkigt, men jag tror att ilskan hjälpte till en del på traven! Har lite funderingar på att lägga om mina pass så att det bara blir 2 st (som man då kör varannan gång, fortfarande 3-4 ggr/vecka), ett ben/rumpa och ett överkropp. Ska nog testa det lite, idag kändes det som om det skulle kunna funka att ta hela överkroppen på en gång – jag försöker köra två övningar ”samtidigt” för att inte slösa för mycket tid på vila. Så här såg passet ut:

Bänkpress
Skivstångsrodd
Marklyft
Axelpress
”Yxhuggaren” (ingen aning om vad den här heter, men den tränar sidomusklerna i bålen väldigt bra)

Däremellan försöker jag mig på en och annan chin – med bakvänt grepp. Då KAN jag orka två stycken, om det är en bra dag och jag inte är för trött….

Nu mår jag i alla fall lite bättre, det ÄR ju bra att träna ändå!

Hopplöst läge?

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag är, av en massa olika anledningar, inte riktigt mitt vanliga jag just nu. Rent mentalt känns det som jag går på 20% kapacitet och resterande 80% brottas med en massa saker jag inte riktigt hittar en lösning på. Men det var inte det jag tänkte prata om just nu, för det är inget jag tänker blogga om i vilket fall.

Däremot består en del av min frustration och nedstämdhet just nu på att jag inte är nöjd med mig själv – just för att kontrasten av att känna att jag orkade och var taggad på att träna, äta hälsosamt och göra andra roliga saker är väldigt stor mot hur jag kände i våras. Jag kände mig pigg, stark och glad. Just nu gör jag inte det. Träningen är tröööög och jag måste kämpa mig dig, vilket jag oftast har gjort, min 5:2 fasta vet ni ju redan hur det gick med (iofs av en bra anledning) och jag verkar liksom inte riktigt kunna ta tag i mig. Jag VET ju att jag mår mycket bättre om kroppen mår bra, men jag liksom orkar inte just nu.

Så jag släpar mig till gymmet, och jag pallrar mig till kickboxingen (fortfarande den roliga biten, mestadels), men jag bara ORKAR inte ta tag i kosten. Och det är så surt, för jag känner dels att jag inte får ut så mycket av träningen som jag skulle få av en bra kost, och sen är jag riktigt sur på mig själv för att jag inte kan gå ner de där ynka tre kilona jag känner att jag vill bli av med.

Så frågan är nu, hur kommer jag vidare??? Ska jag bara invänta lite mer motivation och vara lite mer förlåtande mot mig själv så länge? Eller borde jag kämpa mer och bita ihop – eller är det ens möjligt? Åh, det är såna skitproblem egentligen, men det gör ju inte att jag mår bättre heller direkt.

Skit, skit, skit.

Ett litet tillägg nu på morgonen. En del av träningsoviljan kan möjligen förklaras av att jag vaknade med världens huvudvärk och ont i halsen i dag….

….semester snart igen?

/ LindaG / 1 kommentar

I lördags bestämde jag mig för att ge upp min periodiska fasta, hur nyttig den nu ska vara för kroppen och diverse blodvärden. Och då var inte ens lördagen min fastedag, bara så ni vet. Nä, men istället så har jag kommit fram till att jag får ont i magen av att nästan inte äta något en dag (fastedagarna går iofs bra, inget magont då) och sedan äta som vanligt nästa dag (det är då jag får ont i magen). Egentligen inte så konstigt, stackars mage ska vänja sig vid antingen allt eller inget liksom, men ont i magen har jag haft tillräckligt i mina dagar för att inte göra det till ett aktivt val åtminstone! 

Och eftersom jag nu hade ont i magen i lördags, så blev det ingen lördagsträning, och därmed har jag gått runt i helgen med en lätt irriterad känsla i kroppen. 
Det är fortfarande tröööögt att gå och träna, hade jag inte vetat hur bra man mår av det när man kommit i gång så hade jag nog lagt av (som mitt vanliga jag brukar göra), men jag hänger i och försöker inte göra så stor affär av att jag tränar lunchen måndag, onsdag och fredagen. Bättre att liksom bara göra det, utan att känna efter så noga…
I övrigt har helgen varit, typ ok. I lördags efter ”träningen” letade vi svamp. Jag hittade EN kantarell. Vem faaaan hittar EN kantarell?!?!? Maken hittade två… suck. Idag har det varit fix hemma, målning av tak i det sista rummet och en del annat fix, och sen lite god mat hos gamla vänner (nej, jag tycker inte att ni ÄR gamla, jag menar bara att vi varit vänner länge 😉 ). 
Inte supertaggad inför en ny vecka, men det är ju inget som påverkar att det ändå är måndag i morgon. 
Åh, förresten, jag har kollat  – tar man tre dagar semester vid jul så får man 12 dagars sammanhängande ledighet….