Superlördag

Hu, idag har jag faktiskt fått rätt mycket gjort, men nu är jag riktigt, riktigt trött. Envisas fortfarande med att jag INTE håller på att bli sjuk, men nu har hela kroppen börjat värka så jag får väl snart se mig besegrad. Jag är ju inte den enda i familjen heller, både Lukas och maken är sjuka med, bara Oliver som har kommit över det värsta i sin förkylning (gissa vem det är MEST synd om av oss tre som är kvar…)

Var i alla fall nere på torget i morse och inhandlade lite höstblommor till entrén, det är sjukt billigt där om man jämför med en blomsterhandel! Lite nybakade frallor, ett par goda ostar och så några hekto kantareller fick det bli med – en kantarellmacka till lunch blir ju liksom aldrig fel!


Ibland kan faktiskt till och med min superenkla automatkamera få till riktigt fina bilder!

Konstigt, varje höst tycker jag att ljungen är jättevacker, och varje vinter/vår är man så trött på den att man bara vill kräkas… (är det det som är vinterkräksjuka förresten?)

Självklart var jag inte själv ute, det är ju nån mer som helst står och bankar med skorna i handen på ytterdörren så fort han kan, för att visa att han vill ut. Lite som att ha en hund… 😉 (eller ja, fast utan skorna då. Och kopplet. Det hade ju sett lite konstigt ut.)


Inte riktigt sig själv idag, men när man får vara ute blir ju ändå livet lite roligare.

Självklart ska vi inte nöja oss med att gå, utan allt ska klättras på, murar, skateboardramper, bilar, hundar…. ja ni fattar.

Storebror befinner sig gärna ute med, även om det är sällan man ser honom utan sin cykel. Skönt att han gillar att vara ute! (mamma är lite mer bekväm av sig ibland, speciellt om det regnar…)

Så eftersom nu alla ändå var ute passade jag på att höstrensa trädgårdslanden (inte för att vi har så många), men nu hoppas jag verkligen att det var för sista gången i år… Skönt att ha det klart i alla fall! Sen fick jag lite panik när jag insåg att jag verkligen håller på att bli sjuk, och inte ville ligga inne i ett extremt skitigt och stökigt hus, så då gick jag in och städade. Och när jag nu ändå höll på att städa tyckte jag att det var ju synd att lägga tillbaka de rosa vår-dukarna jag har haft på hela sommaren, så då åkte jag upp till Åhlens och köpte nya gardiner och dukar… Uhm, vet inte riktigt vart jag fick all DEN energin ifrån, men nu är den i alla fall slut! Om jag orkar ska jag ta kort på mina fina gardiner i morrn, men jag lovar inget….

Nu tänker jag däcka i soffan och kolla på Spartacus tror jag! Håll tummarna för att jag vaknar upp feberfri i morgon – men OM jag inte gör det så får jag i alla fall ligga sjuk i ett nystädat och fint hus… 😉

Bara lite dagbok…

Jaha, så hade en till vecka sprungit förbi… Helt sjukt vad fort det går när det är mycket på jobbet, känns inte som man hinner med hälften och ändå bara fyller det på. Men det är roliga arbetsuppgifter, så det känns rätt ok ändå

Kvällarna springer ju oxå förbi fort, först blir det oftast lite promenad med barnen, Lukas i vagnen och Oliver på cykel, sen vips så är klockan sju och det är dags att ge dem kvällsmat och natta dem – det går alldeles för fort!

Har däremot kännt att jag har lite mer ork nu, även om kroppen är astrött efter träningen (och i 2 dagar efter med) så blir man otroligt pigg i huvudet, och inte lika lättirriterad =)

Minste lillskiten är så söt när han knatar runt hemma, direkt när han började gå var han ju stadig så det är full fart! MEN vilken skillnad på honom och Oliver, när vi sa till Oliver att han inte fick göra något så slutade han, alltså kunde vi ha alla vasar, dukar och annat framme utan problem, men den här lille han bara skrattar åt oss och fortsätter busa… *pust* Samtidigt är han så söt, med den lilla busminen =) Han är väldigt pussig och go med, och vill gärna komma och kramas lite mellan busandet, och det är jag såååå glad för!

Hade ju tänkt lägga upp lite nya fina bilder på barnen, men eftersom jag aldrig direkt hinner sätta mig på kvällarna och blogga utan får passa på på lunchen, så har jag ju inte kameran med mig.. Men i helgen ska jag i alla fall försöka!

En stulen minut

Sitter här i soffan och degar några minuter, Oliver är ute och cyklar med grannpojken och Lukas har inte kommit hem från mormor än. Dessutom är Tobbe uppe på vinden och letar brädor =)

Det var lite farligt det här känner jag, oftast är det ju full fart på kvällarna fram till åtta, och då hinner jag ju aldrig direkt sätta mig ner innan jag ska till träningen. Hade det inte varit så roligt så hade jag nog fastnat här…

Igår var vi, som resten av Jönköping, på flygkalaset. Vi var där redan när de öppnade och åkte sedan hem vid ett, så vi slapp köerna åt båda hållen som uppstod sen. Hörde nånstans att det varit 15.000 besökare! Oliver och jag flög rundturen (tack mormor), han tyckte att det var väldigt spännande, speciellt vid start och landning. Själv kom jag på mitt när vi skulle starta att jag ju har lätt för att bli åksjuk (hur sjutton kan man glömma det???), men vi flög ju inte så länge (ca 20 minuter) och framförallt svänger det ju inte så mycket så det gick bra ändå som tur var =)

Har världens shoppingsug, för när det gäller kläder så tycker jag alltid att det kommer mest till hösten! Älskar de mysiga, varma kläderna i mustiga färger… Men, det är ju tyvärr helt kört, ekonomin tillåter absolut inga extra utlägg överhuvudtaget den här månaden =(. Jaja, i-landsproblem, helt klart, men det är ändå roligt att drömma lite….

Nähä, om man skulle dammsuga lite eller nåt för att inte tappa farten helt nu kanske?

Trött men ändå inte

*PUST*

Jaha, så var det lördag, och hela veckan har sprungit förbi. Eller sprungit och sprungit, mer släpat mig med sig.

Den här veckan har varit helt galet jobbig, hur mycket som helst att göra på jobbet, med deadlines som gick ut och en stackars sjuk kollega, och sedan har jag varit trött som ett litet as i kroppen av träningen.

Träningen går två gånger i veckan, måndagar och torsdagar vid 20-21.30, och min stackars kropp har nog varit lite lätt chockad över att den helt plötsligt måste anstränga sig. Däremot blir man väldans pigg i huvudet av att träna, speciellt så sent, så trots att kroppen har skrikit ”VILA NU TACK!” så har huvudet haft svårt att varva ner. Det har resulterat i en ganska konstig vecka med sena kvällar och trötta dagar, men jag hoppas att kroppen snart vänjer sig.

Hur kul som helst är det, i alla fall, det finns ju en anledning till att jag har tröttnat på all annan träning efter bara någon gång, jag har ju hela tiden jämfört med kickboxingen och då är allt annat tråkigt! Det passar mig helt enkelt som handen i handsken, nu ska vi bara se till att kroppen anpassar sig med (för att inte tala om konditionen).

Min ‘diet’ har däremot haft det kämpigt i veckan, kroppen har varit för trött och det har varit så stressigt på jobbet att jag har gett efter (lite) och tillåtit mer kolhydrater än annars. Visst – det är bara undanflykter – men jag kände inte att jag orkade med både diet och träning och en massa jobb den här veckan, så så är det med det. Det blir förhoppningsvis nya tag nästa vecka, eftersom det såklart omedelbart visade sig på vågen när den stod på +-0….

Idag har det däremot varit en ganska skön dag, jag har mestadels varit hemma med Lukas ( vi gick åtminstone en långpromenad för att kompensera lite) och maken och Oliver var på badkalas med en av granntjejerna. Tyvärr var Oliver förkyld redan innan de åkte, men eftersom han längtat SÅÅÅ efter kalaset så fick han gå ändå. Självklart kom ju febern som ett brev på posten när han kom hem, men det kändes som den hade kommit i vilket fall.

Nu ska jag sluta blogga, maken sitter tvärsöver och vill ha sällskap nu när vi precis nattat barnen, så jag ska väl vara lite social med …. 😉

Mmmmmelon….

I någon form av posttraumatisk stress så har Lukas självklart vägrat gå något mer idag *slår sig för pannan*. Däremot har han kompenserat detta genom att vara ungefär 100 ggr mer frustrerad och gnällig (för IGÅR gick han ju minsann) för att han inte vågade idag…. Jaja, det tar kanske ett par dagar innan han vågar igen, men nu är det ju på G i alla fall…

Idag har Oliver gjort sin första dag på Solen – vår dagisavdelning för 5-åringarna – och han var väldigt stolt och glad! Känner redan lite lätt panik inför att han ska börja skolan nästa höst….

Annars går dagarna vääääldigt fort just nu, det är hysteriskt mycket att göra på jobbet så hela huvudet känns som en enda hopvispad marängsviss när man kommer hem – puh! På tal om marängsviss förresten (eller ja, egentligen inte, men på tal om något att äta) så lunkar min ”diet” på lite sakta, men nu känner jag att jag har hittat en nivå jag kan hålla – jag äter minimalt med kolhydrater till alla mål utom frukosten på jobbet, där jag tar en GI-fralla, och är jag hysteriskt sugen på något gott så har jag ätit lite vattenmelon. Viktnedgången går ju såklart långsammare, men jag känner åtminstone att jag trivs med det. Dessutom hoppas jag ju att min kickboxing som startar nästa vecka ska ge det hela en extra skjuts, för hur gärna jag än vill så hinns det inte alltid med att gå någon längre promenad. Oftast blir det en sväng med vagnen, så visst, en halvtimme blir det nästan varje dag om det inte regnar, men inte så mycket mer.

Jaja, värre laster finns ju…

Är så otroligt sugen på att höstshoppa – men med undantag för min Lola-beställning så är det ju spindelvävstomt på kontot, men jag drömmer lite i alla fall… Vill ha bruna höst-stövlar, och en brun väska till, ett par fina jeans (helst G-star, men aj vad de kostar!), en fin jacka, några toppar och en mörkblå jeanskjol… Ja ni hör ju, och det är bara önskemålen när det gäller mig själv! Därtill kommer ju barnen, maken, inredning…… Suck, jaja, man får ju drömma i alla fall…

Den största händelsen sist!

Oj, det har varit en händelserik tid sedan sista inlägget! I helgen hade vi först en ganska skön lördag med lite matlagning och en perfekt avslutning när maken kom hem med ca 4 liter kantareller! Helt otroligt gott, och det var nog första gången jag kunde säga att jag åt mig mätt på kantareller!

I söndags bar det iväg till Liseberg – vi tog med Oliver, men lämnade Lukas hos mormor, innan vi plockade upp morbror som bor i Göteborg. Eftersom han växt flera centimeter sedan vi var där i våras så var han nu över 110 cm och fick alltså åka nästan allt, men vi trodde inte att han skulle våga. Väl där blev han i alla fall väldigt taggad och började med lilla bergbanan, och det slutade med att han åkte både flumride, kållerado och lisebergsbanan (2 ggr!!!) tillsammans med oss! Det kändes jättekonstigt (på ett bra sätt då) att han var så stor att vi kunde åka ihop på många saker, och vi hade fantastiskt kul! Vid ett par tillfällen delade vi lite på oss så vi vuxna kunde åka lite balder och kanonen, men det funkade ju bra det med.

Sedan kommer vi till den största händelsen av dem alla – idag gick Lukas! Äntligen fattade han mod och knatade helt enkelt iväg, stadig som bara den och han kan till och med resa sig utan att hålla i något! Han har gått ute, på gräset, på asfalt, i affären och hemma, snacka om att vända på en femöring! Sååååå skönt, och jag riktigt längtar tills i morgon när jag får se honom gå igen!!!

Nystart

Ok ok ok, det är inte riktigt höst än, jag vet. Men jag är inne på min 4:e jobbvecka, vädret är lagom schizofrent och alla butiker har fina höstkläder, så min höst-nerv har fått ryckningar.

Varje höst blir jag lite nervös/laddad, tror att det triggas av allt skolstartsmaterial i butikerna eller nåt, och varje höst blir jag sugen på att införa lite förändring i mitt liv. Det brukar innebära nya tapeter eller möbler, nya kläder (tyvärr enligt budget så det brukar inte bli så mycket), ny frisyr och så någon form av engagemang rent fysiskt. Jag är aldrig taggad att gå ner i vikt eller börja träna till sommaren, det är på hösten jag verkligen vill GÖRA någonting.

Längtar!

Nu har jag ju faktiskt börjat ta tag i den sista viktnedgången, sakta men säkert, och igår tog jag tag i den fysiska biten – jag anmälde mig till kickboxing. Det höll jag på med för en sisådär 8-9 år sedan och det har varit den ENDA träningen jag verkligen har tyckt varit så rolig att jag gärna går dit (och de som känner mig vet ju att jag annars lätt tappar motivationen, minst sagt) och dessutom gärna kör så hårt att man känner sig lätt spyfärdig när man går därifrån. Kort sagt känner jag mig faktiskt riktigt laddad inför starten – 29:e augusti drar det igång!

Bättre tider

Idag ska jag försöka att inte svära så mycket i mitt inlägg, det borde ju inte vara så svårt eftersom helgen har varit riktigt bra, men man vet aldrig… 😉

Det blev ju lite överraskande så otroligt fint väder i lördags, så vi var ute i trädgården hela dagen och grejade. Eller alltså, maken fick göra det tunga, typ gräva land och bygga en liten trappa till vår slänt (eftersom busshållplatsen är nedanför känns det nu skönt att man inte behöver ha oddsen emot sig när man genar rakt upp i slänten), medans jag plockade bär, rensade och åkte runt halva Jönköping i jakt på lite nya blåbärsbuskar som skulle ersätta våra uppätna (ja, bladen har larverna ätit upp, bären har barnen ätit upp) vinbärsbuskar. Det senare gick däremot inte så bra eftersom varenda handelsträdgård hade stängt redan vid 13…. Vet inte om kanske inte höstsäsongen riktigt startat än där?

Igår fick i alla fall maken sin belöning för allt slit – han fick åka till Ullared med svärföräldrarna. De som inte känner mig tror kanske att jag är ironisk, men icke – min man tycker att det är bland de bästa utflyktsmålen i Sverige och går gäääärna där hela dagen. Så, jag var hemma och tog hand om barnen medans han fyllde på med vinterkläder (herregud, redan?) och annat smått och gott.

Gott blev det i och för sig hemma med, jag gjorde en riktigt god köttgryta med en massa vin, lök och nötkött som fick koka ihop halva dagen – det blev RIKTIGT kanongott! Var så less på sallader och kall mat, så det var riktigt gott med en mustig gryta…

Vi får väl se om maken hunnit göra Aronia-marmelad på bären vi plockade i helgen när jag kommer hem, återkommer med smakrapport!

Men jag är inte bitter…

Jädrans skitdag det har varit idag. Den började så fint med att de jäkla bussarna går på sommartidtabell, så när jag kom bort till busshållplats nr 1 så var det 17 minuter till nästa buss. Helvete. Bara till att börja traska… Lagom nere för den långa backen kom bussen, då hade jag väl knatat i sisådär 25 minuter eller så, så jag hoppade på. Sen måste jag ju byta buss, men SÅKLART var det 14 minuter till nästa buss kom, så jag gick. Och gick. Och gick.

Det var fuktigt, småregnigt och jag kände mig som ett klibbigt, argsint monster när jag kom fram till jobbet, typ en timme efter jag gick hemifrån. Det tar 12 (!) minuter med bil.

Åh, jag skulle kunna fylla hela bloggen med bara svordomar känner jag. Men skit samma, jag har i alla fall suttit på jobbet hela dagen och känt mig lipfärdig, asförbannad och allmänt tyckt synd om mig själv.

Inte den vackraste dagen i mitt liv. Men ibland är det bara nödvändigt.

Ha det så jävla bra, då.