Jaha, nu ligger jag här i sängen med benet i högläge (tack gode gud att man har en ställbar säng, eller hur Sängjättar?!!?) och med laptopen i knäet – ganska gött faktiskt! Jag är nog lite knäpp, men jag har alltid tyckt det är lite roligt att opereras, bara man slipper att må illa när man vaknar och eftersom jag fick medicin mot det idag så har jag inget att klaga på alls. Visst gör det lite ont, men jag har fått morfintabletter så det är helt hanterbart =)

Har fått två fina stödstrumpor (en knähög och en lårhög) + bandage, så det klämmer åt rätt bra om benet just nu. Det jag INTE hade räknat med var att bli sjukskriven i TVÅ VECKOR!!! Vet inte riktigt hur det ska gå till, vi får väl se om jag tycker att det behövs.

Det bästa idag var ändå när man väl vaknade, då var klockan runt tre och jag var VRÅLHUNGRIG. Landstingets tråkiga ostmackor och äckliga kaffe smakade helt ljuvligt vid det laget, och jag klämde två stora koppar på max 1 minut =)

Åh, fick ju lite underhållning med, två sköterskor som uppenbarligen inte satt på stödstrumpor skulle göra det på en tjej i ”båset” bredvid mig. Konversationen innehöll bland annat ”Men satte vi den ut och in nu eller?”, ”Nähej, skulle DEN sidan vara däråt?” och min favorit ”Jäklar, det här är ju inte ens rätt stödstrumpa”. Fnissade ganska bra där jag låg, och var glad att jag inte var först i kön att få på mig stödstrumporna.

Nu börjar jag bli rätt trött igen, men nu har jag ju fått de två viktigaste abstinensen uppfyllda – kaffe och blogga 😉 Auf Wiedersehen!

Tänk dig något sånt här…

…men istället känns det som jag blivit överkörd av en sån här. Fast på ett positivt sätt =)

Ja du milde, idag tog vi ut båda barnen i skogen för att ta vitsippskort (inspirerade av Jossan). Tror vi tog ungefär 25 kort på dem, men jag har INGET där båda två visar sig från sin bästa sida… Vill i alla fall önska glad påsk till er alla, så här kommer ett litet urval av dagens foton!

Jag kom på en positiv sak som faktiskt hände idag – mina jeans kom och HÖR OCH HÄPNA – de passade! Det negativa med det är att oddsen för att de skulle göra det var skyhöga, vilket gör att jag antagligen inte lär vinna något på trisslotten jag köpte innan…

Kan ju bara slänga in en kort statusrapport – att ha nattvakna småbarn är ingen höjdare för relationer. Eller tja, kanske är det ingen nackdel heller, resultatet är i alla fall att vi hinner vardagsbestyren mellan halv sex och åtta, sen ligger vi helt apatiska i varsitt soffhörn i en timme. Därpå börjar maken piggna till, och då är jag så trött att jag går och lägger mig… Men vi sliter ju inte direkt på varandra heller 😉

I morgon är jag i alla fall ledig, och då ska jag försöka få till en träff med Jossan. Om jag inte somnar innan dess…

Jag trodde verkligen att Lukas höll på att lära sig sova hela natten, det kändes som det var på gång ett tag där, men ack så fel vi hade… Från att som minst vaknat ca 3 ggr/natt så är vi nu uppe i ca 10-12 ggr… Han sover i eget rum, men nu när han vaknar så himlans ofta så sover en av oss i en vuxensäng i samma rum för att man ska slippa springa som en tok. Nånting är det som stör – om det nu är det klassiska utvecklingssprånget som sker vid nio månader, förkylningen eller tänder (jag tror han har haft tänder på G de senaste 4 månaderna) vet vi inte, men NÅT är det i alla fall som är lite galet. Tror iofs inte att det är något allvarligt fel på honom, utan han kommer säkert ur det här rätt vad det är, men det är ju ändå jobbigt så länge det varar.

Att inte få sova något vidare, även om vi turas om, gör ju att dagarna blir minst sagt sega…. Ibland känns det som ett jätteproblem, men just idag känner jag ändå att det egentligen är ett väldigt litet problem… Läste nyligen i Lindas blogg (en bekants bekant, ni hittar bloggen i blogglistan här brevid) att hon gick bort idag. Hon har med små barn, och det gör väl att det är lättare att identifiera sig med henne, för även om jag inte alls varit så engagerad i hennes blogg eller liv så får man ändå en klump i magen när man tänker på familjen som blir kvar, och då känns även sömnproblem små i jämförelse. Det är fullkomligt galet att livet får ändra sig så fort och så totalt för någon, och speciellt då för barn!
Nu ska jag i alla fall äta lite kvällsmat och gå och lägga mig tidigt, så jag förhoppningsvis orkar njuta lite mer av livet i morgon…

Wieee, fick besked från skatteverket att mitt avdrag var helt korrekt! De extrapengarna kunde inte kommit mer lägligt efter den här riktigt ekonomiskt tröga vintern… Har varit jätteglad hela dagen, så skönt att få möjlighet att planera framåt lite!

Annars har dagen varit lugn, har jobbat mest så det har inte hänt så mycket. Kan ju förresten meddela att inte bara Oliver, utan även Lukas, har den förmågan att de omedelbart ändrar sig till sommar- eller vintertid. Vilket innebar att Lukas vaknade pigg som en lärka strax efter 06 i morse ( i min värld är det ok att säga att klockan EGENTLIGEN är 05 i minst en vecka efter tidsändringen)… Stön… Jag som trodde jag var van vid att gå upp tidigt, men RIKTIGT så tidigt var jag visst inte van vid det.

Hmmm…

Nu har jag deklarerat på skatteverkets hemsida. Eftersom jag har enskilt företag så är det lite krångligare än för privatpersoner, men eftersom jag inte har något lager eller varor så är det ändå så pass enkelt att jag kände att jag kunde fixa det själv. Dessutom hade jag hjälp av en revisor förra året, så jag kunde kika på den för att se vad jag skulle fylla i.

Så, sagt och gjort, jag fyllde i alla siffror jag skulle fylla i, och alla bilagor den frågade efter med. När jag var klar så klickade jag för att skicka in deklarationen – och det är här jag eventuellt (om jag inte missuppfattat, vilket iofs är en klar risk) vill skicka ett stort tack till skatteverket! Jag fick nämligen meddelandet att jag borde kryssa i ett automatiskt avdrag för egenavgifter (eller nåt liknande), så det gick jag tillbaka och gjorde, vilket gjorde en väsentlig skillnad i slutresultatet! Så (om jag då inte gjort fel) därför vill jag tacka skatteverket, inte bara för att det är otroligt smidigt att deklarera med både nätet, sms och appar, utan för att de faktiskt hjälpte till att på ett automatiskt sätt göra avdrag!

Jag tror faktiskt att jag – om jag får besked att det stämmer – i så fall ska fira med att köpa väskan i föregående inlägg =)

Skatteverket – en småföretagares bäste vän?

Jag tänker behandla det där problemet med 40 cm vitt avfall på det bästa sättet jag vet – jag kommer att låtsas som det inte finns. Så – länge leve våren!

Men det hindrar inte mig att känna mig på fruktansvärt dåligt humör idag. Väderomslag ger mig alltid huvudvärk, och en veckas extra dålig sömn gör inte saken bättre. Fy tusan, stackars alla som träffar mig idag (vilket hittills inneburit Jossan, maken och mamma), ber om ursäkt på förhand.

Nä, jag bloggar nog mer när jag inte är så sur, det här riskerar att bli riktigt tråkigt annars.