Herregud vad trött jag är i kroppen! Idag var det sparring-”läger” med en klubb från Göteborg mellan 11 och 14.30. Visserligen med en paus för lite ”mat” (två smothies för min del), men ändå en timme längre än vi brukar köra. Trodde faktiskt inte den timmen skulle göra SÅ stor skillnad, men hjälp… Tog mig nätt och jämt ut till bilen efter, tur Tobbe kom och hämtade mig!

Det gick i alla fall rätt bra och framförallt var det väldigt kul!!! Nu ska jag inte lyfta ett finger mer idag ( haha, som om det var möjligt med två barn). Funderar lite på att åka till Gällsta i morgon, men vi får väl se. Ha en bra helg!!

Har känt mig hängig idag, så där så man känner att man håller på att bli riktigt sjuk, men det har inte riktigt brutit ut. Hade iofs en riktigt jobbig natt med Lukas, så jag hoppades att det skulle ge sig om jag vilade lite. Jag ville verkligen, verkligen inte missa min sparring idag, jag har längtat jättemycket, och förra torsdagen var det ju föräldramöte så då missade jag oxå 😦

Jag kom så långt att jag bytte om, men eftersom bara det gjorde mig andfådd och fick huvudet att dunka så var det bara att inse att det nog inte var en bra idé. Men jag vill så gärna! Har haft sån ångest hela kvällen att jag missade det att jag nästan hoppas att jag är vrålsjuk i morrn för då tog jag i alla fall rätt beslut. Ledsen är jag i vilket fall, usch jag vill inte tappa formen eller suget, men det är svårt när det bara finns två möjliga pass i veckan för att det ska funka, och ett uteblir 😦

USCH!!!!

Hua, den här veckans nätter har inte varit roliga… Trots det tror jag varken det beror på att vi bytt säng eller att han glömt bort nappen, han är helt enkelt inne i en sån period nu. Andra barn verkar ju bli ledsna eller rädda på nätterna ibland, men Lukas blir istället tvärarg. Så arg att han gallskriker rakt ut och försöker slå/sparka/putta på den som kommer för att trösta… Taktiken vi kommit fram till funkar bäst är helt enkelt att sitta en liten bit ifrån honom, och ungefär varannan minut vända sig mot honom och fråga om han vill komma upp i famnen. Det kan resultera i ännu mer ilska ett antal gånger, tills det helt plötsligt funkar, han blir tvärtyst och kryper upp i famnen… De flesta nätterna har han slutat i min säng den här veckan, helst liggandes PÅ mig. Inte för att det gör honom mindre arg eller så, men jag slipper i alla fall springa upp hela tiden utan kan ligga bredvid istället.

Nåväl, det ska ju höra till den här 2-årsfasen det med…. Förutom natt-utbrotten så har han oxå ett extremt växlande humör på dagarna, från hur go och trevlig som helst till att vara galet arg! Det är inte lätt för nån här i huset, och inte för honom själv heller. Det blir ju inte heller mindre påfrestande av att man inte får sova på nätterna såklart….

På förmiddagen idag var vi i alla fall i Stadsparken, det gick väl sisådär, ett gäng utbrott och Oliver lyckades slå sig flera gånger. Verkar inte vara vår dag i dag helt enkelt….

Fascinerande att man kan växla från att vara superglad till superarg på 2 sekunder…

Efter en natt med riktigt hög feber verkar det åtminstone ha vänt idag för oliver, men han är fortfarande riktigt hängig. Lite extra lyx blev det idag, mormor kom och hälsade på sjuklingen, och de spelade spel medan jag fixade maten (en riktigt mustig köttgryta som blev sjukt god). Svårt att säga vem som fiskade mest – Oliver eller mormor?!?

Ok, en snabb resumé av helgen. Vi lämnade barnen hos mormor och gav oss iväg till Tjörn, där en kompis moster har ett hus. Tre par var vi som åkte, fast Tobbe och jag åkte vanlig bil så vi kunde hälsa på brorsan i Göteborg på vägen och ta en fika. Mycket trevligt, det var ett tag sen nu!

Sen drog vi vidare, mot Tjörn och rönnäng tror jag det hette. Det blev snaps, skaldjur, snaps, vin och sa jag snaps?!? Kvällen blev hur trevlig som helst i vilket fall, fast alla var rätt bakis på söndagen.

Skriver på telefonen nu, därför set blir lite kort. Idag vabbar jag med Lukas, som jag misstänker har fått höstblåsir, men i övrigt känns han rätt pigg, så vi har varit ute och plockat fina löv i det fantastiska vädret. Oliver stannade oxå hemma, tyckte han fick välja själv idag..

Insåg just den ironiska kopplingen mellan rubrikerna på de två senaste inläggen…

Jaha ja, vi har tänkt åka med några kompisar till västkusten lördag-söndag, utan barn, för att få lite avkoppling och rent generellt bara komma iväg lite. Eftersom mormor och morfar är enda barnvakten så gäller det ju att de orkar med, men naturligtvis upptäckte jag att Lukas har feber nu ikväll…

Än är det ganska lindrigt, märkte det mest för att han var extra gnällig, men om det blir mycket värre tills i morgon så kan jag inte gärna lämna över honom till mormor. Håller det sig på samma nivå eller blir bättre, då funkar det ju däremot. Håller alla tummar nu ikväll och natt för att han bättrar på sig!!!

Så kom då det första (vore skönt om det var det sista med, men då ska man nog ha tur) samtalet från skolan att Oliver gjort sig illa. Han hade hoppat på en hoppstylta och missat lite, så handtaget slog upp ett ganska djupt hack i hakan. När jag hämtade honom var han rätt ok, men lite skakig, och vi åkte direkt ner till hälsan för en bedömning. Det var egentligen lite för djupt för att bara tejpas, men eftersom det sitter under hakan och inte på så tyckte vi ändå att det var skönare att slippa sy.

Nu är det film och popcorn som gäller – lite skönt måste man ju få ha när man varit hos doktorn!

Smidigare med tejp än stygn ändå.

Jag tror att min mamma är arg på mig. Jag säger tror, för trots att vi pratar nästan varje dag så har vi helt klart kommunikationsproblem när det gäller lite allvarligare ämnen. Min gissning är att det är en blandning av att hon vill undanhålla saker som är jobbiga och att hon hela tiden tolkar de ev problem jag vill vädra som någon form av kritik mot hela hennes person snarare än något jag kanske vilja förklara eller be henne göra annorlunda. Som hennes dotter har jag ju därmed själv svårt att prata om jobbiga saker (sådan mor…) så följden blir någon form av martyrskap där vi båda känner oss kränkta och orättvist behandlade, trots att vi oftast inte ens har pratat om problemet i fråga…

Min gissning är att förutom att jag verkar ha förstört hela hennes världsbild genom att på ett (för mig) konstruktivt och förklarande sätt nämna en sak jag ville att hon skulle tänka på i relationen till barnen, jag och maken nu lägger allt för mycket tid på att träna. Det kan låta konstigt, men i hennes värld ger en förälder precis allt för barnen, medan jag tycket att det är viktigt att barnen ser att även vuxna har ett eget liv. Dessutom är vi väldigt måna om att barnen inte ska behöva lida för att vi tränar, så vi kompenserar med att lägga mindre tid på matlagning och städning snarare än att minska på tiden med barnen så mycket.

Rätt eller fel, hon är i alla fall ledsen, arg eller besviken på mig, och det känns jättejobbigt. Särskilt som jag inte vill ta upp problemet med henne eftersom hon säkert kommer reagera som sist, dvs att jag förstört typ hela hennes liv genom att kritisera henne 😦

Jag älskar ju mina föräldrar hur mycket som helst, så det här får mig minst sagt ur balans, och just nu känns allt jobbigt. Kanske inte ”passar” att blogga om en sån här sak, men den påverkar mitt liv då mycket att det oxå vore konstigt att låta bli.

Herregud, idag var det verkligen fullt ös på sparringen, så i slutet orkade jag knappt hålla upp armarna ens, och än mindre slåss… Men otroligt roligt och givande som vanligt!!! Önskar verkligen att alla kunde hitta nåt de tyckte var liks kul!

Just nu sitter jag som en blöt svettpöl bredvid Lukas och väntar på att han ska knoppa in så att jag kan gå och duscha. Helt galet vad svettigt det bar idag, men det är klart – lika svettigt som fet är lika nöjd är man efteråt! 🙂