Tio dagar senare…

/ LindaG / 1 kommentar

Oj, jag tror aldrig jag haft en så här lång bloggpaus, men det behövdes, på något sätt. Medans det var varmt och fint väder har vi grejat med hus och altan, och sen när det blev halvdåligt påskväder så behövde vi komma ifatt invändigt lite – sen var jag inte sugen på att sätta mig på kvällen och skriva helt enkelt.

Nu är i alla fall själva framsidan helt klar, ska bara försöka jaga fram möbler i samma serie som de vita. De är från IKEA, men har utgått, så jag jagar på Blocket.

Men påsken var helt ok ändå, bästa dagen var långfredagen då mamma kom på besök för att fira påsk. Hon hade med sin goda marängtårta – som vi för övrigt tacksamt nog kommer få hjälp med att baka till studenten sen med, och hon hjälpte mig att rensa. Det är, även med en ganska låg ambitionsnivå, väldigt svårt att hinna hålla undan ogräset åtminstone på en rimlig nivå, men samtidigt är det nu man sätter hur mycket ogräs det kommer vara att jobba med resten av sommaren, så det behöver ändå fixas med i någon utsträckning åtminstone. Vi har ju typ varenda ogräs som finns här på gården, förutom parkslide (ta i trä), men mitt hatobjekt nummer 1 är nog knölklocka och nummer två kirskål, båda är omöjligt svårrensade och går bara hålla efter typ. Bli av med dem går liksom inte.

Påskmiddagen blev paella på murrikka, passande gul och väldigt god.

Nu i veckan så har jag haft mina första VAB-dagar FÖR DET HÄR ÅRET!?! Helt otroligt, stor skillnad mot tidigare. Det var såklart lilla F, den enda som är ”VAB-bar” med sina 8 år, men han var mest förkyld och lite hängig bara så vi har haft två ganska mysiga dagar med lite fix med. Han har tre pallkragar som han odlar i, och nu har vi sått ängsblommor i två av dem, och den tredje ska få morötter framöver.

Bra att ha ett uppvärmt garage att kunna måla i när vädret inte tillåter annan målning

Det har ”bara” blivit två dagar med träning i veckan nu med, dels för att vi har grejat mycket ute och då har jag velat lägga tid och energi på det, men kroppen har också känts extra trött och sliten. Inser nu att det kanske ändå är lite allergi som orsakat den där extra tröttheten, har annars klarat mig ovanligt bra än så länge, på bara 1 allergitablett och nässpray. Har dock tänkt flera tacksamma tankar till träningen när jag burit en massa tunga jordsäckar och som igår, när vi skulle putta en låda på 210 g (ska berätta mer om innehållet framöver) på en uppåtlutande grusväg med hjälp av en palldragare. Exakt den typen av övningar vi gör på träningen ju!

210 kg, exkl barn!

Glad över att vi nu är i den delen av våren som kommer med en massa ledigheter och kortveckor, för nu vill jag allra helst uteslutande vara ledig och fixa på gården. För varje dag som går så blir det grönare och grönare, och det är en ovanligt tidig vår om jag kikar tillbaka på bilder från tidigare vårar vid samma tidpunkt. Vågar däremot inte helt lita på våren, det kan ju kommer frost långt in i juni, men snart kommer jag ändå behöva sätta ut tomater, chili och dahlior, för det börjar bli trångt i garaget trots att jag bara väldigt selektivt förodlar saker.

Älskar hur grönt det börjar bli!

Just det, vi gjorde klart den här fina rabatten i helgen som gick med, det är ju pluttesmå blommor i den nu som jag drivit upp från frö, men klarar vi bara att hålla den vid liv så kommer den förhoppningsvis bli fantastisk framöver. Nästa vecka kommer träden som ska sättas intill med, ni ska få bild när allt är klart såklart. Nu är det dags att fixa lite fredagsmat, vi får se om det blir nåt inlägg inom kort, annars är ett tips att följa mig på instagram med, där blir det lite mer frekventa uppdateringar. Ha en fin helg, i vad som ser ut att bli kanonväder!

Allt på en gång

/ LindaG / 2 kommentarer

Det händer så mycket just nu. Förutom min egen obekväma känsla i min kropp så är ju faktiskt det mesta väldigt positivt, så det är många känslor på en gång just nu.

Till våren tar ju tex vår äldsta son studenten, och eftersom allra minst mamma och min bror med familj kommer och firar så känns det nu väldigt mycket roligare med förberedelser. I dag lyckades jag också äntligen få med en tämligen motsträvig tonåring till att inhandla kostym på min lunch, lite stressigt men att överhuvudtaget få med honom är ju en vinst. Han blir så fin! Och ser så stor ut, älskade lilla barn…

Här hemma är det påsklov, eftersom vi båda vuxna jobbar så är lilla F på fritids, men mellankillen har lov och hade LAN natten söndag-måndag. Och sen blir det ju påskledigt med till helgen, DET ser jag fram emot, även om det såg lite tveksamt ut med vädret nu – vi vill ju gärna ha möjlighet att bygga klart altanen. Och på tal om det, nu är trallen lagd på framsidan av den nya altanen, fasaden är målad och stommen till pergolan är uppe. Här saknas det bara en massa skruv i trallen, och några ”takstolar” till pergolan, men på sidan av huset måste vi tvätta och måla fasaden innan vi lägger trallen där. Hade ju hoppats bli klar till påsk, men nu kanske jag mer siktar till Valborg?!

För det händer ju annat här hemma med, i värmen som varit så har ju hela gården ställt sig i startgroparna för att komma igång med växtligheten – och då vill jag ju gärna hinna med att rensa bort gammalt dött skrufs med, och helst rensa lite så inte det får fäste utan blir hanterbart även i sommar. Denna eller nästa vecka kommer dessutom mina tre beställda träd (mandel, kvitten och persika) så de ska hinna grävas ner i närtid med gärna, och landet på östsidan av huset ska grävas klart. De här två grävjobben ligger på han som tar studenten, men jag har tjatat i 2 månader nu och han har grävt klart typ halva landet (2 h jobb) så jag lär väl ändå vara tvungen att göra det själv…

Nån liten buske av magnolia- karaktär, väldigt fin men övervuxen av gräs och ogräs. Nån gång ska jag flytta den, till en bättre placering.

Vi har hav av blå Scilla överallt, och med liiite grönt i gräset så börjar det verkligen kännas att våren är på gång på riktigt. Varje morgon när man går ut för att mata grisar (just det, sålde de sista två kultingarna i går med, mitt i allt annat) så är det en sån kakafoni av fågelkvitter att man nästan blir full i skratt. Kör igång appen (Merlin bird id) ibland, men den har nästan svårt att urskilja alla fåglar när det blir så mycket. I morse hördes i alla fall, förutom de vanliga småfåglarna, koltrast, taltrast, grönfink och rödhake – så kul!

Det är verkligen nyp-mig-i-armen-vackert här nu, att gå ut i en hyfsat ljummen morgon med spirande grönska överallt, med inga andra ljud än lite kacklande från hönsen och så en hel uppsjö av fågelsång. Vi bor MITT i en dröm, och det ska jag aldrig glömma! Jag hade helst velat vara här hela dagarna nu, men på jobbet är det ovanligt mycket att göra, inte minst för att vi ska vara lite semesterlediga framöver. Men, jobbar jag hemma tar jag varje rast till att vara ute, sitta i solen eller pilla lite i landen. På tal om det sista förresten, i går efter jobbet när jag hämtat F från fritids så skulle jag bara ut och klippa ner lite dött. Satte på en ljudbok och gick ut, i vad som kändes som typ en halvtimme, men när jag kollade ljudboken hade det gått över en och en halv timme?! Haha, man bara försvinner när man kommer ut sådär… Blev lite stressigt med mat och sånt sen bara…

Morgonsol på stallet

Vi är många

/ LindaG / Lämna en kommentar

Tja, läser man kommentarsfältet på Krickelins inlägg, så är det i alla fall tydligt att jag då inte är det minsta ensam i min vilsenhet. Det i sig är ju både trösterikt och sorgligt – för det blir väldigt tydligt att det här (förklimakterium och klimakterium) inte är något som uppmärksammas eller prioriteras av vården ens här i Sverige. Då har ju jag ändå tur som HAR fått bra hjälp av hormoner, har ju inte alls samma utmattning och hjärndimma som innan, och sover dessutom ok åtminstone i perioder. Alla är noga över att inte ”klaga” och också att alltid betona vilken tur vi har som bor här osv, och jag är FÖR att inte gå och gnälla SAMTIDIGT som vi också måste få snacka av oss om det här ibland? Lite som att vara nybliven förälder, det kan BÅDE vara otroligt härligt OCH skitjobbigt – samtidigt.

Och ÄVEN om det på ett sätt är ett riktigt i-landsproblem så är det samtidigt INTE det, eftersom det i grunden påverkar hur kvinnor mår, utöver allt annat man ska handskas med så här mitt i livet. Karriär, familj, vardagspussel, träning, personlig utveckling och alla andra miljarder saker, det blir ju inte lättare när allt i ens inre känns lite kaosigt. Så även med alla stora problem (ni vet krig, klimat, miljö och omvärldspolitik) så kan det i bland kännas deprimerande att man inte känner sig fin en dag när man vill det. Två tankar i huvudet samtidigt, eller hur?

Mvh, hon som tjuvstartar lite bubbel i väntan på sin kompis

Skönt som vanligt att formulera ur sig något i alla fall, och se att vi är många. Och det är ju inte ALLA dagar jag känner så här, men ibland. Och det får ju liksom vara ok det med.

Vilse

/ LindaG / 1 kommentar

Krickelin skrev ett inlägg idag, med 100% igenkänning. Mitt i allt kaos i omvärlden så hade det ju känts skönt att känna sig helt trygg och säker på sig själv, men eftersom jag inte drunknar i en översvämning (för övrigt, det är väldigt torrt nu, det får gärna komma lite regn och fylla på vår brunn) eller får söka skydd pga bombningar så kan jag tydligen ändå gå och bekymra mig över trivialiteter.

Jag befinner mig i någon form av identitetskris, känner jag. Eller, det har jag väl gjort till och ifrån ett tag, men just nu har det blossat upp lite igen. I går avbokade jag träningen eftersom jag haft sån himla huvudvärk i ett par dagar (inte spänningshuvudvärk utan förkylningshuvudvärk, annars hade träning varit att föredra) och gick istället och letade lite kläder på second hand. Jag är inte så duktig på det, men har ändå greppat att om man ska hitta NÅT så behöver man lägga mycket mer tid än om man bara går in i en affär och köper nåt.

Vad köpte jag då? Jo men lite oversize t-shirts och en bylsig hoodie – allt som liksom bara gör att jag kan gömma mig lite i min ”outfit”. Jag har mentalt accepterat (typ) att jag är större nu än innan utmattningen och har absolut NOLL energi till att lägga ner den stora insats det skulle innebära att göra något åt det, speciellt som vi äter himla bra mat nu (med bra menar jag i detta fallet lagat-från-grunden, gärna ekologiskt, inte snabba kolhydrater och inga dåliga fetter). Jag vet EXAKT vad jag skulle behöva göra för förändringar i kosten om det är så, men det går liksom inte ihop i mitt liv just nu, det går inte laga olika mat till mig och övriga familjen och de enkla anpassningar man kan göra, gör jag redan. Skit samma, det är inte viktigt, hatar att det ens stör mig, men jag kan inte ljuga heller, ibland gör det det.

Tröjorna jag stickar själv är också stora och bylsiga – mysiga och goa, men nu när det inte är tjocktröje-säsong längre vet jag inte riktigt vad jag ska göra av mig.

Klippte mig ju med, och fick en superfin frisyr, men då fick jag lite identitetskris pga att jag helt plötsligt tittade tillbaka i spegeln på ungefär samma frisyr som jag hade när jag var 20, och det kändes fel? Att liksom hitta sig själv i den här ”medelåldern” är så svårt…. Som en väldigt välkommen bonus av hormonbehandlingen så har jag i alla fall fått tillbaka mer av mitt hår (tappade extremt mycket efter utmattningen), men nu vet jag inte riktigt hur jag vill ha det. Eller kanske är det mer så att det kvittar vad jag gör med håret nu så känner jag ÄNDÅ mest att jag vill gömma mig.

Behöver hitta en ny frisyr, inte den halvlockiga page jag kört med superlänge, och heller inte kanske det korta som blev nu. Gillar det här från förra sommaren, som är lite av ett mellanting? Orkar inte locka håret alltid, då är kortare skönt, men å andra sidan behöver kort hår fixas med på ett annat sätt. Vilket idiot-problem…

Så, just nu känner jag mig identitetslös och lite generellt misslyckad (pga så är ändå samhällets bild av kvinnor uppbyggt, vi ska ALLTID känna oss lite misslyckade) och vill bara gömma mig i stora kläder. Det var ändå lite skönt att läsa att Krickelin (och åtminstone hela hennes kommentarsfält) går igenom precis samma saker, då är det inte bara jag som känner mig vilsen nu. Det är så jävla ytligt, men samtidigt går det också lite djupare, för att jag känner mig vilsen i min kropp är ju också ett resultat av att jag känner mig lite vilsen rent allmänt just nu. Och det är ju svårare att hantera, då är det enklare, men egentligen meningslöst, att fokusera på det ytliga… Vet inte ens om jag förmår formulera nåt vettigt om det vilsna inre, inte utan att det blir för privat för en blogg.

Hur mår du?

Gräsbränning

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det blev en lite annorlunda, men väldigt rolig helg hemma på gården. Lördagen försvann mest i träning och sen 3 h i bil för att hämta äldsta sonen som varit på lägergård och lagat mat med sina scouter åt nån årsstämma. Det gjorde inte så himla mycket, det var ju ändå svinkallt ute! På kvällen fångade vi in alla griskultingar och öronmärkte dem – ingen favoritsysselsättning, för de blir så stressade när man lyfter upp dem, även om själva öronmärkningen inte verkar kännas alls. På söndagen skickades två av fyra kultingar iväg till nya hem, så nu har jag bara två kvar som ska säljas framöver förhoppningsvis. Mamma Doris och dottern Knyttet behåller vi 🙂

Efter kultingarna åkt till sina nya hem, och vi justerat eltråden i den nya hagen vi satte in smågrisarna, Doris och Knyttet i, så satte vi tänderna i en helt ny aktivitet – gräsbränning. Maken var på kurs med länsstyrelsen i veckan, och vi hade en perfekt plätt med mängder med gammalt torrt gräs (och vass typ, det är lite blött där) som skulle må bra av att brännas, så det gjorde vi. Det var nog inget vi hade vågat oss på utan kursen, och självklart anmälde vi till brandkåren att vi skulle bränna gräs med. Gissar att det kanske var typ 800 kvm vi brände eller så, och det tog flera timmar – men man vill ju inte att det går för fort och blir okontrollerat heller! Vi hade varsin vattenslang och styrde elden med, och det gick riktigt bra!

Efter blev det så fint – eller ja, det är ju svart gräs, men de STORA mängderna och buntarna av gammalt torrt gräs var ju borta – och det kommer redan grönt gräs under. På en del ställen var det redan så mycket grönt att det inte ens gick att elda sammanhängande, utan det blev mer fläckvis. Det var en intressant upplevelse och kul att lära sig! Tvärtemot vad man kan tro så främjar det också den biologiska mångfalden, vilket ju är toppen!

Det var faktiskt inte alls svårt att kontrollera elden så pass att potatislandet (mitt i bilden ovan) och träd var lätta att hålla ”eldfria”, det behövdes bara lite vatten.

För altanens del har det inte hunnit hända supermycket och det var för kallt i helgen för att måla klart med, förutom att vi har haft händerna upptagna med annat. Men det kommer en ny helg 🙂 Den här veckan kommer även min beställda sättpotatis och sättlök att dyka upp, men det får nog dröja nån eller ett par veckor innan den kommer i jorden.

Hela dagen i dag har jag haft världens huvudvärk och känt mig hängig, det vore dålig timing om nåt bröt ut ordentligt nu, för på torsdag är det dags för nästa konferens. Håll tummarna för mig…

På gång till trädgården

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är kanske inte så uppenbart, men jag tycker det är riktigt trist att för-så och förgro plantor till sommaren. Det kommer jord lite överallt, en del saker tar sig inte, det tar tid och sen ska de ju dessutom skötas i kanske flera månader innan de kan komma ut. För att förenkla för mig själv så vattnar jag allt underifrån, på gamla bakplåtar, i lådor och på brickor, på det sättet behöver jag i alla fall inte så och smådutta med att vattna små krukor stup i kvarten.

Jag har hittills alltid bara för-sått grönsaker såsom tomat och chili, och det gör jag i år med (försöker hålla ner antalet med så att jag bara sår precis det jag vill ha), men i år har jag gett perenner en chans. Det har faktiskt gått riktigt bra, jag har mikro-små backtimjan, massor med kantnepeta, två sorters akleja och nåt gräs. Ska så mer blommor framöver med, det funkar inte att direktså nästan nåt här hemma, ogräs och annat tar över. Jag har ju lite nya (eller, ska få lite nya om jag någonsin hinner gräva) rabatter som ska till och det blir för dyrt för att köpa alla perenner. Är dock oerhört mycket mer för perenna växter än sommarblommor, tycker egentligen de kräver alldeles för mycket generellt…

I garaget har också mina pelargoner fått övervintra, i sällskap med citron- och olivträd, en prydnadslönn och hortensior. Nu har de fått komma ut till ”allrummet” där de får lite ljus, och jag försöker hålla nere bladlus-beståndet lite (svårt tycker jag, även med såpvatten, lätt att man inte kommer åt överallt). Sätter för övrigt mina tomater mycket senare nuförtiden, de såddes först i mitten av mars, det funkar bra ändå tycker jag.

I de små krukorna närmast i bild trodde jag att jag hade hortensia, men nu när det kommer blad ser det mer ut som någon form av ros?!? Ingen aning vad jag har sparat tydligen…. Årets dahlior har fått komma i plastpåse med jord med, och av rot-trådarna att döma har de flesta överlevt. Skönt! Också meckiga blommor annars, som ska grävas upp och baltas med, men vill ändå ha några för de är så fina. Vi hade fröbytardag på jobbet för ett litet tag sedan med, och alla de roliga fröerna ska också i jord nu under april – ett väldigt bra sätt att få många fröer utan att det kostar skjortan.

Mu?

/ LindaG / 2 kommentarer

Jag har nämnt det förut, men vi skulle ju verkligen vilja ha en liten ko. Och med liten menar jag antingen en Fjällnära ko (såna som Mandelmanns har) eller en Dexter – men de senare är svindyra. Och med en ko menar jag dessutom tekniskt sett två, eftersom de inte får gå ensamma – men där är planen att vi äger en ko och en kompis äger den andra, och så får de gå på våra betesmarker som är dryga 1,5 ha.

Bild på Dexterkor, lånat från Torslöts gård.

Men jag är inte dum, jag fattar att en ko, även om den går på ”lösdrift” (eller hur man säger för en ko) ändå kräver lite arbete såklart. Hade jag inte behövt jobba så hade vi skaffat en ko med kalv för att kunna mjölka, men ska vi vara realistiska så kanske vi snarare får sikta på att ta en snäll och trygg ”äldre” ko för att lära oss kor och för att mest ha henne till beteshjälp. En förutsättning är ju också att vi kan bygga en ligghall utanför stallet – där finns ju markarbetet och plintar gjort sedan tidigare ägare – men det kräver ju också lite jobb (och pengar).

Jag pendlar typ 5 gånger om dagen om vi ska köpa kor i slutet av sommaren (alltså när vi hunnit bygga ligghall) eller inte. Minst. Det är verkligen ingen okomplicerad fråga.

FÖR:
Självhushållningsaspekten (om vi även har/har tillgång till en tjur) – man kan få kött och mjölk
Mysfaktorn – seriöst, har ni sett små kor?!?
Betesmarken och biologisk mångfald – våra små marker skulle vara perfekta för en liten ras, plus att vi har åtminstone en del mark där vi kan slå hö

MOT:
Tiden – även om vi bara har dem till beteshjälp så behöver de ju lite tid varje dag
Kostnad – klarar vi inte att ta tillräckligt med hö själva så måste vi köpa in foder under vintern. Inte supermycket pga det är små kor, men ändå. Dessutom behöver vi köpa halm och pellets att ha i ligghallen, och den kommer också kosta att bygga.

Hade jag VETAT att världen skulle gå åt helvete i höst tex, då hade jag köpt kor bums. Men nu ska de ju hur som hur ändå passa in i vardagslivet, och då måste vi först komma fram till om vi mäktar med det eller ej.

Det är ju också en fördel att ”dela” på kor med en vän, då kan man dela vissa kostnader och även hjälpas åt vid behov (om vi tex skulle åka iväg en sväng eller så). Sen har vi ju ändå grisar och höns, så vi måste ju ändå tänka till om vi ska åka nånstans en längre stund. Förresten ska väl nämnas att maken har samma tankar, det är inte bara jag som vill ha ko, haha!

Ja ja, ville bara få ner mina tankar och funderingar, det är så himla svårt att ta ett beslut i såna här frågor när hjärtat vill en sak och verkligheten en annan. Vad tänker ni?

Neverending work

/ LindaG / 3 kommentarer

Det är lite av ett Sisyfos-arbete, den här altanen. För att vi inte ska behöva måla fasaden när trallen är lagd så vill man ju måla den innan, och då kändes det dumt att inte måla under takfoten nu också, så det har jag sysselsatt mig idag, plus att jag hann måla ungefär halva fasaden, och ändå ser det inte ut som det ”hänt nåt”. Men, vi har handlat mer virke och maken har fasat ur balkarna som ska bilda pergola, så i morgon ska vi måla dem med. Som tur är kan vi stå i garaget och måla, annars är det ju inte direkt målarväder i morgon för vad det ser ut som. Med lite tur kommer pergolan upp nästa helg, SEN blir det trall….

I morgon blir det nog till att försöka städa ifatt lite inne, och så ska vi veckohandla och annat trist, som att laga mat till middag och matlådor. Jag är så himla trött på att laga mat nu, det går lite i perioder, men just nu är det oerhört motigt. Vi äter nästan inga halvfabrikat och i princip aldrig heller pasta (pga jag får ont i magen av det) så vill jag ha bra mat så måste vi laga det själva. Det är ju en bra prioritering rent generellt, men bara trist just nu. Vi snackade extrema eurojackpotvinsten på jobbet i veckan, och jag hade absolut hyrt in en kock typ 5 dag i veckan om jag blev så galet rik. En som gör goda, fräscha frukostar med mycket frukt och grönt och hembakat bröd, och nyttiga, goda luncher och middagar…. Så jag kan vara ute på gården och greja, för DET vill jag inte leja bort!

Vad skulle du ha gjort eller köpt om du vann över en miljard?!?

Stommen klar!

/ LindaG / 1 kommentar

Först – angående inlägget häromdagen så fick jag besked att mamma kommer stå med oss och fira med oss, vilket gjorde mig väldigt, väldigt glad! Det blir förhoppningsvis en fin student ändå!

Vi håller ju på och bygger altan här hemma, och i helgen blev vi klara med stommen. Altanen blir väldigt mycket större än vad jag trodde, delvis för att vi tog beslut att låta den gå runt huset och möta upp groventréns lilla trall med, men det kommer bli toppen när det är klart. Det kommer bli en pergola med tre pelare, med några ”takbalkar” likt den pergola vi byggde vid växthuset, men denna blir vitmålad för att passa till pelarna som håller uppe taket över gamla altanen.

Vid två av pelarna kommer det vara nerfällda blomlådor, där jag ska ha någon klätterväxt, något blommande och något gräs – det senare främst för det tillför något fint även vintertid. Just nu fick det bli några penséer i dock, bara för att jag inte kunde låta bli. Kanterna kommer inte synas sen när trallen kommer på, men jag har skyddat stommen med bitar av platonmatta, som förutom att skydda mot fukt även ser till att det kan cirkulera luft bakom. Dock ingen platta i botten av lådan, utan ner mot marken kommer växterna kunna leta sig ner med sina rötter.

Den vackra (eller ja, inte så här års kanske) vinrankan kommer såklart få vara kvar, den ställer dock till det lite nu när vi ska borsta, tvätta och måla fasaden – innan trallen ska på plats. Det gäller liksom att vara tidig med det, innan den börjar bli grön och breder ut sig. Och nej – vinrankan är inget hot mot grund eller fasad, vissa plantor kan ju vara det, men inte vinrankor.

Det mesta av den gamla altanen får vara kvar, det som är under tak, den är ändå i hyfsat skick och det blir utgifter så det räcker med det nya virket ändå. Den ska dock tvättas ordentligt med ”Trärent” och har häromdagen fått en behandling med ”Grönfri” innan den ska såpas tillsammans med nya altanen.

Så, i helgen ska vi tvätta och måla fasad samt försöka få upp pergolan om vi hinner – den ska ju målas först (tur vi kan stå i garaget som håller plusgrader hela tiden). Vi får se hur långt vi hinner! Har vi lite flyt kanske hela altanen är klar lagom till påsk.

Sjung om studentens halvdana dag…

/ LindaG / 1 kommentar

Till sommaren i år så händer något som både är jättenormalt och jättekonstigt – vårt äldsta barn tar studenten. Han går nu sista terminen på el-programmet på Bäckadalsgymnasiet (och har en taskig lågkonjunktur i bygg att komma ut till), och blir ju därmed student. Det känns himla konstigt att ha ett barn som är så stort, för jag tänker att han är som lilla F ungefär, som är 8 år och som sitter mitt över mig vid bordet och färglägger.

Men oavsett om det är konstigt eller ej att vi nu har ett så ”vuxet” barn så har jag lite ångest över själva firandet. I normala fall så firar man ju genom att släkt och vänner samlas vid skolgården för utspring, och sen bjuder man på studentmiddag/studentfest hemma under kvällen, där studenten i bästa fall gör ett snabbt inspel innan hen sticker ut och festar.

Men, sedan ca 7 år tillbaka har jag pga anledningar jag inte tänker gå in på nu eller här, ingen kontakt med min pappa (O’s morfar). Det hade väl inte varit så himla komplicerat om det inte är för att mina föräldrar fortfarande bor ihop. Så nu kommer vi alltså stå på varsitt hörn av skolgården antar jag, och sen kommer ju inte O’s morföräldrar komma hem till oss och fira antar jag. Det blir, som med alla högtider sedan dess, mest en situation som gör mig väldigt, väldigt ledsen – och arg med för den delen. Som med alla högtider blir det hattigt och halverat.

Barnen firar födelsedag med oss här hemma tex, och åker sen till mormor och morfar och firar där liksom. Det ska tilläggas att vi bor typ i samma stad. Det är vad det är, men det gör att det känns väldigt avigt att ordna studentfirande (vilket vi ju kommer göra ändå såklart, för O).

Tror att han var lite yngre än Filip är nu här. Men ja, vi har tre pojkar som är väldigt lika varandra!

Nu brukar ju inte studenter vara hemma så långt stund ändå, men kanske blir det också så att han med sitt scoutgäng drar upp för att fira studenten genom att hajka i scoutlokalen ute i skogen, så då ser vi honom definitivt inte på ett tag. Jag kommer ändå bjuda in min bror med familj från Göteborg, och maken sin syster från Malmö och bror från Vimmerby (typ), men det är ju inte alla som kan ta ledigt en fredag bara sådär heller.

Jag vet inte om HAN bryr sig jättemycket, men JAG blir väldigt ledsen av det hela. Jag vet ju att vi inte är de enda med en ”komplicerad” familjerelation – kan ni inte komma med lite tips på hur ni har löst lite liknande situationer?