Mina bästa grejor på gården

Nä, det här är inte ett inlägg som kommer premiera konsumtion, men däremot tänkte jag lyfta de saker vi har här på gården som jag verkligen är glad att vi köpt eller införskaffat. En del saker hade jag nog kunnat räkna ut i förväg att de skulle vara toppen, men andra har tillkommit efter behov och är mycket uppskattade. Så, här kommer, utan inbördes ordning – de bästa sakerna vi har här på gården!

  • Min tämligen fula men alldeles underbara overall, köpt på rea på Jula. Den är en storlek större än min vanliga storlek, så jag kan ha tjocktröja under utan att nåt sitter åt. Eftersom man, när man har djur, behöver ta sig ut en sväng i ur och skur så är det ljuvligt att ha något som A – håller en varm och B – inte gör något om den blir skitig. Utan den här overallen hade det varit oändligt mycket otrevligare att vara ute så här års! (Den är också hela anledningen till listan, eftersom jag gick och tänkte på vad jag glad jag är för den)
Varm, oöm, går snabbt att dra på sig över myskläder – och alldeles gräsligt ful men underbar.
  • Mina muckboots – det är väl ända ”märkesprylen” men jag behövde ett par riktigt bra och samtidigt varma gummistövlar, och valet föll på Muckboots. De är löjligt sköna och riktigt varma, väldigt mjuk sula dock vilket ibland kan vara lite nackdel, men även fördel. Bra stövlar i alla fall, återigen såna som man inte behöver vara rädd för att skita ner.
  • Murarhinkar. Konstigt kan tyckas, men det är billiga och ändå väldigt rejäla hinkar som kan bära vatten, trädgårdsavfall, äpplen, djurmat eller annat. Har säkert 10 st här hemma, men ändå räcker de liksom aldrig till…
  • En bra röjsåg (och trimmer), med en bra sele. Det går inte att hålla efter hagar med elstängsel utan trimmer och röjsåg, tänker att de flesta säkert är lika bra – men kan oerhört varmt rekommendera selen från Sthil. Kan helt ärligt gå med röjsåg i många, många timmar utan att det blir tungt eller jobbigt, och den sitter heller inte åt över brösten utan vilar mer på höft och rygg liksom. Sjukt skön!
Har nog lyft av själva röjsågen här, så en står ovanför axlarna, men det gör den såklart inte när man har den på!
  • Motorsåg, med fördel batteridriven. En batteridriven såg känns nästan bedrägligt mycket som en leksak, och är inte alls lika läskig att använda som en bensindriven. Vår är inte superstor, men till vår lilla gård räcker den gott och väl, och är smidig att hantera.
Nej man ska inte ta ner alla döda träd, men det ser ju så skräpigt ut….
  • Fyrhjulingen, som är vårt enda motorfordon (förutom våra vanliga bilar) på gården. Den har plog och dragkrok och är smidig att tex skotta med eller dra släpet med när vi kör här på gården. Sen har den ju INTE alla fördelar som tex en liten traktor hade haft, men det går liksom inte köpa till en 2 ha gård…

Alla de här prylarna gör livet väldigt mycket enklare, skönare och roligare på den här lilla gården. Det finns säkert fler dessutom, som jag bara inte kommer på just nu. Sen har jag även en önskelista på saker som skulle underlätta livet i övrigt här, men det får nästan bli ett eget inlägg tror jag.

Grisigt sällskap

Det här har varit ett av de mest vilsamma julloven sedan vi fick barn, och det känns väldigt skönt. Jag har tränat, läst, spelat tv-spel och grejat på gården, och jag känner mig hyfsat utvilad. Därmed inte sagt att jag inte hellre hade fortsatt vara ledig, men men, jag har i alla fall ett kul och bra jobb att gå till.

Så synd att snön låg så kort tid, älskar snö, speciellt över blask och lervälling… för er som följde på Instagram igår kan jag meddela att vi inte fått kultingar ännu, det tar nog ett par dagar men det kan hon behöva för att boa in sig i stallet lite. Majken är där nere nu och bygger snickarbänk, och tyckte lite synd om henne som var själv så nu går hon runt en stund lös där nere med honom, hon är som en hund lite:

Pratade med en kompis om det där med nystart runt nyår – det är inte alls nu jag vil göra någon nystart, den lusten infinner sig snarare på hösten. Däremot kan jag gärna reflektera på det som varit och hur jag vill ha det framåt, men några nystarts-fasoner har jag inte ork med så här års… Hurdan är du?

Mol allena

Idag har alla förutom jag varit iväg – maken med de två yngsta till hans bror, och O har tränat och hängt med scouterna. Det innebär att från lunchtid ungefär så har jag varit alldeles själv, och dessutom UTAN en massa saker att göra. Minns inte när det hände senast? Det har varit LJUVLIGT att få gå runt och ha lite småtråkigt, att äta lunch i godan ro med en bok och att sitta och spela TV-spel utan att nån står bredvid och tjötar. Och liksom bonusen att det inte är en massa saker att plocka undan – eftersom det bara är jag hemma och jag plockar inte fram en massa saker?

Jag tror många kunde behöva en sån här dag, för att få lite semester från jullovets alla måsten och framförallt familjens behov, för att bara få vara själv en stund. En semester efter semestern liksom – och exakt det jag önskat mig många gånger!

Snart är alla tillbaka och då är ordningen återställd – som tur är, för en sån här dag vill jag inte ha JÄMT, men när de kommer så här sällan så är de som små pärlor… Kram på er!

Skadedjursbekämpning

Vi har ett jättefint uppspaljerat plommonträd på södergaveln på stallet. Det har blommat superfint varje vår, men tyvärr har det inte burit mer än någon enstaka frukt – när vi har kollat närmare så visar det sig nämligen att trädet är komplett översållat med sköldlöss. Just sköldlöss är ju nästan omöjliga att bekämpa med, man får borsta bort själva ”skölden” med en hård borste och sen gärna följa upp med att pensla med t-röd, i minst två omgångar för att få död på ägg och smådjur. Det är ju liksom inte så smidigt att borsta och pensla varenda liten kvist, så i höstas bestämde vi oss för att göra nåt drastiskt – klippa ner det hårt och sen borsta (och senare behandla med t-röd) det som är kvar.

Eftersom vi ändå inte får någon frukt så bedömde vi att vi inte har så mycket att förlora på att testa att klippa ner den.

Det är dessutom en hängränna som slutar mitt över trädet – bra tänkte vi först eftersom det får extra vatten, men det känns inte optimalt på vintern.

Så här ser varenda lite kvist ut, det syns knappt här men det är även MILJONTALS små ägg eller lusbarn eller nåt.

Jag gick hårt åt trädet alla små kvistar, och när vi var nere på en hanterbar mängd grenar så borstade jag dem runtomkring, noga, med en hård borste. T-röd vågade jag mig inte på i kylan, det får bli framåt vårkanten. Förhoppningsvis överlever trädet ändå!

Det var ju så himla skönt att vara ute, så jag passade på att klippa när vindruvan med, den ska ändå klippas på vintern just. Den såg ut så här först (och som bonus ser ni mig i min oerhört sexiga men vansinnigt sköna overall i fönstret):

För att sen landa i en betydligt prydligare variant här nedan:

Här ska vi bygga en liten altan i sommar, så de allra nedersta kvistarna fick kapas – men nu är det klart och ger förhoppningsvis lika mycket vindruvor som vanligt i sommar 🙂

Härligt och kul att vara ute i det fina vädret, i det underbara ljuset som kom tack vare snön. Vi var ute och nere i stallet och grejade hela dagen, och efter typ hela senhösten inomhus så kom jag ihåg hur otroligt bra man mår av att vara ute så mycket! Och som bonus så sover man ju dessutom så otroligt gott när man varit ute så mycket.

Vad gör ni de sista dagarna på lovet?

Nej!

Sitter denna nyårsdags-kväll och alla barnen är i säng, inklusive tonåringarna som knappt sovit senaste dygnet. Vi har satt oss i soffan framför TV’n och precis när vi sätter på TV’n är det reklam, och VAD i HELVETE!?

Först ut är det nån kvinna som får frågan vad hon önskar att hon kunde säga till sitt tonåriga jag – och budskapet är reklam för en jävla bantnings-app?!?! FÖR DET VI VILL SÄGA VÅRA TONÅRIGA JAG ÄR ATT DE SKA BANTA?!?! Vad i helvete? Det följs av reklam för nätcasinon och oändligt med reklam för REA typ överallt.

Jag vill bara säga en sak, till mitt tonåriga jag om man så vill – och det är NEJ!

Nej du behöver och SKA inte banta!

Nej du ska inte lägga pengar på nätspel (har iofs heller aldrig hänt)!

Nej du ska inte köpa en massa skit du inte behöver bara för det är REA!

Nej du ska inte intensivsatsa på nån träning i ett par veckor för att sen ge upp!

NEJ!

Kan inte 2025 vara det året då vi fattar att det är dags att lägga av med kropps-shaming för kvinnor? Året då vi själva kan ta beslutet att vi äter det vi själva vill äta och det vi mår bra av att äta? Och att INGEN dömer någons utseende?!?

Kan 2025 få vara året då folk fattar att vi måste sluta konsumera i onödan om vi vill ha en planet kvar alls? Då vi inser att allt billigt skit som köps från Kina betalas på andra sätt än med dina pengar, i liv, lidande och en förgiftad planet?

Kan 2025 också få vara året då varje person hittar glädje i sin egen form av träning och bygger en balanserad vardag så vi mår bättre rent fysiskt? Låt ingen döma ditt val, hitta bara något DU gillar och som du mår bra av? Och som kanske också innebär att du ibland lyfter lite tungt för din framtida hälsas skull?

Och en kanske något kontroversiell åsikt – låt 2025 vara året då alla slänger sina smarta klockor, pulsmätare och smarta ringar – och istället bara faktiskt KÄNNER EFTER om de är hungriga, trötta eller har tränat?!?

Nu ska jag försöka andas i fyrkant en stund och lugna mig tillräckligt för att kunna somna om en stund.

För ett bättre 2025!

Relationer eller?

Jag satte mig i soffan en stund vid sju, för att skriva om nyårsmenyn (jag blev aldrig klar med det och det är ändå helt ointressant). 2 sekunder efter jag satt mig ner så kommer en katt och sätter sig i knäet (händer mycket sällan så det var väldigt mysigt), samt två barn som prompt ska klappa katten i mitt knä när den ligger där. De pratar givetvis oavbrutet med mig, obekymrat om vad den andre säger eller vad JAG gör. Några minuter senare kommer det sista barnet hem och nu har jag tre barn samt en katt, som alla vill ha min uppmärksamhet, svar eller något annat av mig. Javisst, maken var och tränade men det hade ändå blivit likadant.

Missförstå mig rätt, att barnen pratar med mig är en av de saker jag älskar mest och tycker så mycket om, men just när alla villhöver något av mig samtidigt och det också är när jag behöver få sätta mig i lugn och ro några minuter, då blir det också skitjobbigt. Det går åt så otroligt mycket mer mental kraft för mig än för maken (ingen shaming på honom, men jag önskar också att jag kunde vara så ifred i mitt eget hem ibland). Jag lyssnar efter bråk som är på uppgång, om nån blir behandlad illa, om någon gör nåt den inte ska eller om det för den delen blir helt tyst (ni som har barn vet). Jag håller reda på när var och en åt sist, om den behöver göra något (duscha, äta, gå ut lite) och försöker se till att de sysselsätter sig med något. Jag försöker VERKLIGEN vara lika obrydd som maken, men det är lika görbart som att be mig flyga eller göra en pull-up för den delen.

När det enda man vill är att vara ifred en stund, i sitt eget sällskap… undrar om det blir nån skidåkning i år, har ju inte direkt varit på gång hittills i vinter i alla fall. (Gammal bild alltså)

Så apropå det där jag nämnde lite hastigt häromdagen om att jag skulle vilja ha ”Relationer” som fokus ord för 2025… Jag har funderat rätt mycket på det, och jag vet ärligt talat inte hur det ska gå till. Har jag varit på jobbet är mitt sociala behov tillfredsställt och slut, är jag hemma och barnen är hemma tar slut, och på helgerna vill jag oftast ha lite ork till att göra annat och dessutom hänga med maken. Det finns liksom inte riktigt tid eller energi till att lägga så väldigt mycket mer tid på relationer än jag gör? En stund efter träningen finns lite ork, och tid, men det är ju inte så mycket att den stunden kommer göra något magiskt, ska jag träffa en kompis som inte är på samma träning så blir det ju också lite lamt – ”hej, vill du träffas i typ max en timme bara du och jag för jag har en lite lucka nu att vara social, men sen måste jag hem och lägga mig för att orka med mitt liv?”

Nu märker jag ju att de stora killarna allt oftare kanske INTE hänger hemma, utan hänger med kompisar, vilket gör att jag i alla fall kan släppa deras behov en stund. Ja förutom att jag vill se till att de får mat och kommer hem i tid för att orka med SITT liv då. Det blir kanske mer social ork över framöver, jag hoppas det i alla fall, för till och med en fd utmattad introvert själ tycker ju väldigt mycket om att hänga med nära vänner. Men ska jag verkligen ha ”Relationer” som ord för 2025? Jag vet inte riktigt ja… Jag får nog tänka en vända till.

100 kg 2025?

Jag misstänker att vi är på väg in i en sjukdomsperiod i familjen, Lukas vaknade med ont i halsen, feber och ont i huvudet, och jag känner att nåt är på gång i kroppen med. Passade därför lite på att träna, ifall det blir nåt ordentligt, och eftersom det bara var styrka idag – the Crossfit Total. Det är axelpress, knäböj och marklyft, där man slår ihop den tyngsta man klarar på var och en. Jag tog personbästa i alla tre idag, och känner mig mycket nöjd över det, samtidigt som jag VERKLIGEN hade velat ta 100 kg i marklyft i dag.

I princip alla mina träningskompisar ligger på över 100 kg i det, och det känns verkligen inte som om det vore orimligt att klara? Jag tog 90 kg (+5 kg från förra PB) och det kändes riktigt bra om än tungt, men på 93 kg fick jag inte upp den jäkla stången från backen. Ska se om jag inte kan få lite tips där, tycker jag har bra teknik i marklyft men jag kan inte riktigt själv identifiera exakt vart det fallerar… Det får nog bli nästa års mål förresten, i träningen, att klara 100 kg i marklyft.

Nöjd med dagens resultat ändå, på det stora hela

Jag är inte superförtjust i att sätta mål med träningen för övrigt, det finns säkert 100 bra anledningar till att göra det, men det är inte något jag går igång på sådär jättemycket. Till vardags finns det ju heller inte möjlighet till mina 3 pass i veckan, och då blir det det som råkar stå på schemat för dagen, så det är svårt att hitta tid till att öva på något specifikt – det finns inte tid och ork till att åka in och göra något extra liksom. Marklyft är ändå en sån där ”allmän styrka”-gren, så den tänker jag blir bättre med det mesta vi gör.

Apropå mål för året och sånt, jag gillar att reflektera över sånt som kommer, och litegrann på det som varit. Nyårslöften är ju totalt meningslöst, men att ta en paus och utvärdera lite vad man kan vilja skruva på inför det kommande året – så att man gör en hållbar justering någonstans – det gillar jag. Jag VET att det gärna ska vara mätbara mål, men som sagt, det är inte det jag går igång på – och dessutom kommer alldeles för mycket saker som inte JAG kan styra över, påverka mitt resultat. Någon form av övergripande inriktning, som inte kräver något av mig jag inte kan leverera, men som ändå är till för att få mig att bli en liiiiite bättre person.

Krickelin brukar välja någon form av ord som mantra för det kommande året, och det gillar jag. Även om jag nog inte definierat det så, så skulle jag vilja säga att jag har haft ”hälsa” som mantra för de två senaste åren, och nu med facit i hand (för ett nuläge åtminstone) så känner jag att jag verkligen lyckats. Jag har en bra och stabil rutin med träningen, jag äter bra, sover typ ok och har tack vare hormonbehandling fått en betydligt bättre situation rent mentalt. Att jag nu kanske kommer välja ett annat ord är ju inte för att jag INTE kommer fortsätta arbeta med min hälsa, utan för att jag ju har skapat ett livssituation med bra förutsättningar för att fortsätta med mitt hälsoarbete – utan att jag behöver göra någon extra ansträngning för det, precis det jag varit ute efter. Bra jobbat av mig!

Funderar lite på var årets ord skulle kunna vara. Kanske BALANS, som i att hitta en balans i arbetet här på gården så att det inte blir alltför mycket (som förra året). På mitt arbete HAR jag en bra balans, och den tänker jag göra allt för att bibehålla.

Till och med utsikten från jobbet är balanserad 😉

Annars funderar jag på RELATIONER, det lutar åt att det får bli det som behöver vara fokus kommande år. Relationer med barnen (främst tonåringarna) och relationen med maken är sånt som absolut skulle behöva extra arbete och omsorg, och som jag kommer behöva prioritera oavsett vad – men jag skulle verkligen vilja komma dit att jag kan arbeta med mina övriga relationer med, alltså kompisar. Jag vet knappt ens om jag har några kompisar kvar, jag har träffat dem så sällan sedan utmattningen, men jag har också fått några nya – från träningen!

Herregud, det här blev visst jättelångt, jag ska utveckla detta vidare, men det får nog bli en annan dag för nu är det dags för middag.

God fortsättning till er!

God fortsättning!

Det blev en jul, och den blev bättre än väntat. Vi firade hos min bror med familj, i Göteborg, och alla hade gjort sig fina, paketen var packade och julmaten var god och för mycket – som det ska vara helt enkelt. Sen var det ändå också skönt att åka hem, sova i egen säng, och i lugn och ro få kolla in sina paket.

Barnen var nöjda med alla sina, och de fick rätt bra grejor – alltså sånt man har användning för – så det känns också bra. Jag fick ett litet äventyr att boka framöver med maken, en övernattning i skogen, i ett trädhus! Blir det en massa snö kan det ju vara trevligt även mitt i vintern, men annars väntar vi nog till våren och grönskan börjar komma. Ska bli mycket trevligt!

Filip och småkusinerna väntade ivrigt på tomten…
…och tonåringarna… tja, de var tonåringar.
Och mamman var trött.
Och allting var fint!

Eftersom det enda man gör hela julen är att sitta och att äta, var det rätt skönt att få åka och träna idag.

God fortsättning önskar vi er alla!

Julruschen och väggen

Jag tycker att jag, sedan jag fick hormonbehandling, successivt har blivit av med många symtom från utmattningen. Minnet är väldigt mycket bättre (inte helt som innan men det är STOR skillnad) och jag har bättre ork. Kroppen har börjat att låååångsamt svara på träningen, och på passet i fredags insåg jag att jag för första gången på ÅR kände att det liksom inte var så tungt att kliva upp och ner på en låda – en oerhört tillfredsställande känsla. Jag har fått tillbaka liiiite av gummibandseffekten när jag tränar, jag kan pusha kroppen litegrann, och helt ärligt är det mer än jag någonsin trodde vid det här laget.

Men nånting som jag visserligen blev trött av redan innan, men som jag nu blir EXTREMT trött av, det är FOLK.

Vi har haft en sån där dag när vi har behövt göra en hel del ärenden på stan, och eftersom det är helgen innan jul så är det ju vansinnigt mycket folk överallt. Det är ju jobbigt, tycker säkert de flesta, men det är verkligen som att jag fysiskt går rakt in i en vägg efter en kort stund. Vi var tex på asecs, i kanske 1 timme inkl lunch, och tar man bort lunchen som var på den ganska lugna hörnan med indiskt käk, så tvärdog mitt batteri efter ungefär 10 minuter. Alltså TVÄRDOG, här finns då rakt inget gummiband utan jag vill bara ut och hem.

Men men, vi behövde handla mat med, så det var bara att hålla i, men det var så otroligt skönt att bara sätta sig i tystnaden i bilen sen.

Hem till vår gård, där det blev lite grisjakt eftersom kultingarna hittat ett ställe att smita igenom på (extremt rymningsbenägna kultingar vi har) – men det är ju rena avkopplingen jämfört med att gå på Asecs liksom.

Jag är SÅ glad att alla julklappar är köpta och klara, nu behöver vi inte handla nåt alls förrän nån gång efter jul när mat behöver fyllas på igen. TACK för det!

Nu ska jag sätta mig och läsa i den tjockaste bok jag någonsin läst – den sista delen i Glastronen, ”Kingdom of Ash” som dessutom bara fanns att få tag i på engelska. Det är 985 sidor (!!!) och det är en reell risk för skador om man tappar boken över sig… Men den är otroligt spännande! Tips till den som har tänkt läsa serien är att börja från början med den på engelska, det är bara de första 5 av 7 böcker som finns översatta ännu och det blev lite knepigt att byta språk mitt i, en del namn och orter blev svårt att hålla reda på. Trots sin spänning, språk och tyngd, en mycket avkopplande sak att syssla med!

Ps, blev extremt glad när jag hittade ett par manchesterbyxor på myrornas butik på Asecs, dessutom helt nya med lappar kvar och allt!!! Det var dock innan jag gick in i julväggen.

Året som gick

Jag gör fotoböcker, ett för varje år, men jag släpar lite efter så den jag gjorde i år är för 2022. Men det ÄR väldigt bra, roligt och nyttigt att reflektera över det år som gått, och här har jag ju en ypperlig möjlighet att göra så. Vad hände i år då?

Januari ägnades åt att drömma om sommarens projekt och planer, och så fick vi vår allra första egna kull med minigrisar.
Februari – jag vet inte riktigt, det ägnades nog mest åt att längta efter lite grönska som vanligt.
Mars – våra egenkläckta Silverudds och Hedemora tittade fram, för att förnya vår hönsflock.
April kom, och vi snyggade till utanför garaget med en liten flisbelagd uteplats.
Maj inleddes som alltid, med min födelsedag, och årets födelsedagsplantor planterades ut.
Hela stallet fick ny färg i maj, och blev så fint.
Ny flis i köksträdgården, tillsammans med den skira grönskan i maj. Och så rabarbern då, som är allt annat än skir.
Juni, och en riktigt trevligt midsommar.
Juli bjöd på skön värme, och utan den torka som varit de senaste åren så blev trädgården makalöst grön.
Vi höll också på att bygga pergolan vid växthuset i juli, och nu när jag letar så inser jag att jag nog bara delat de bilderna på instagram? Här är i alla fall en från när det var klart!
I augusti blev det lite utökning av altanen och en halvspontan damm.
Augusti bjöd också på en fantastiskt grönska
September är skördetid, och trädgården levererade mycket – förutom potatis.
Hösten bjöd sedan äntligen på lite vandring med, både på hemmaplan och i Trollhättan.
Oktober visade sig från sin allra vackraste sida
November kom, och levererade en typ vuxen person? Vår alldeles första, som nu är myndig.
Sen kom december, och vi fick feeling och gav köket lite ny färg.

Det blir då verkligen inte en heltäckande bild av året som visas här, inte ens i närheten, men det här är lite av det jag skrivit om i bloggen under året. Ska försöka sätta mig och formulera ihop lite planer och tankar inför det kommande året med, framöver.