Triss i otur

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nej det var inte den bästa eftermiddagen i mitt liv i går. Inte den sämsta heller, men allt gick nästan komiskt galet. För EN gångs skull så var alla tre barnen hos mormor och skulle sova över, och både maken och jag bestämde att vi skulle jobba hemifrån pga det utlovade snökaoset. Tur det, för framåt eftermiddagen hade vi knappt tagit oss hem annars, det står lastbilar på hela E4 och gamla vägen var inget önskeläge på heller. GOTT tänkte vi, en helt barnfri kväll?!?! Då gör vi det vi aldrig hinner annars – vi parkerar oss vid TV’n, packar upp snacks och tänkte bara sitta där och dega hela kvällen.

Men, först behövde vi dammsuga och byta alla sängkläder eftersom vårvärmen från häromdagen hade väckt upp X antal fågelloppor utomhus – och eftersom vi var ute hela påskhelgen så hade vi vuxna och Filip hundratals bett överallt. Det är som små myggbett ungefär, alla kliar inte som tur är, men tillräckligt många…. Upplever att de främst kom från grishagen – där flockas många småfåglar för att äta frön som inte grisarna fått i sig. Lopporna överlever inte inomhus och på människor i många dagar, men eftersom vi gått in och ut en massa så behövde vi se till att vi blev av med eventuella objudna gäster som annars hade haft några dagar TILL på sig att bitas.

Det fortsatte ju också att snöa, och till slut kände vi att vi nog ändå måste ut och skotta med fyrhjulingen. Snön var ju dock astung och nästan 2 decimeter, så fyrhjulingen började koka och fick parkeras efter en väldigt liten del var skottat. Upp med kylarvätskan från snön, så inga djur slickar i sig den, den tömdes med all snö i vasken i garaget – det blev ju fullt ända upp till kranen såklart, med ett litet snöberg.

När vi återigen försökt sätta oss för att kolla tv så fick vi larm om att larmet i garaget slagit av. Kollade ut och garaget var kolsvart – troligen nån av lyktstolparna som de pressat in fukt i tänkte vi… Men när maken gick ner och kollade så hade ju den jäkla vattenkranen råkat slås på i snöhögen i slasken, gruset hade gloggat igen och så hade det ju öst ut vatten på heeela golvet i verkstad och allrum – inte i själva bil-delen för då hade det ju runnit undan. Nej men det var 5 centimeter vatten överallt, vi började lyfta ut saker och stod och skyfflade ut vattnet genom dörren med snöskyffeln…. Klockan elva var vi klara, och kunde konstaterat att inget viktigt kommit till skada och det var framförallt inga permanenta skador tack vare en uppkaklad klack/list runt alla väggar. På med avtorkning och värme, det blötaste var mattorna som fick hängas på tork i garaget, de kommer ta en stund innan de är torra. Säkert lite träfötter och så som fått vattenskador, men ingen fara – tur i oturen.

Så nej, nåt vidare slappande och njut av barnfri kväll blev det då inte….

Vackert blev det ju idag i alla fall

Allt redo

/ LindaG / Lämna en kommentar

Inte sedan jag började blogga för typ 13 år sedan har jag haft ett så långt uppehåll som nu, på två veckor. Men jag har verkligen inte haft lust och inte känt att jag haft nåt jag velat skriva om – då är det skönt att ”äga sig själv” och inte behöva prestera, utan att jag bara kan låta lusten styra.

Vi har i alla fall haft en ”lugn” påskhelg – lugn på så sätt att förutom ett sjuårskalas på långfredagens förmiddag så har vi inte träffat nån typ, inga inplanerade middagar, inte åka iväg, utan bara en skön helg hemma. Citattecknen kommer av att det såklart inte varit ”lugnt” på alla sätt, vi har haft världens trädgårdsröj i helgen och faktiskt har hela familjen hjälpt till, åtminstone korta stunder.

Nu är alla ytor i köksträdgården förberedda för sådder och planteringar, det enda som ska göras här är att fylla på med flis i gångarna.
Vi har lagt sten runt två av landen, det har legat en markduk över landet längst till höger i bild (det med björkstammar i) sedan vi flyttade in, i ett försök att döda en riktigt dåligt plantering med hallon. De var i uselt skick och spred sig bara, men nu var allt dött och det gick enkelt att gräva upp rötterna. I gångarna ligger det markduk och flis sedan innan, men på många ställen har det liksom ”runnit ihop”, så nu fick jag hjälp av hela familjen att langa lite överbliven marksten som fick agera kant mellan duk, flis och jord. Det är typ inte rakt nånstans – det gör inget, för det är ändå otroligt mycket bättre än innan. Där det syns svart till vänster var det gamla blomsterlandet som var heeeelt övervuxet med kvickrot, det ska kvävas till nästa år och sen kan vi göra en ny rabatt där.
Jag gillar portalen som markerar ingången till köksträdgården. Den skulle bara behöva målas i år (det är slamfärg), men jag vet inte hur jag ska kunna tvätta bort alla alger ordentligt utan att riskera skvätta ner på växterna nedanför. Vet inte om ättika-receptet är gott nog, och dessutom är ju inte heller det kanon för växterna nedan. Någon som har tips?
Inte ett dugg rakt, men det gör inget! I landet med de rundade stenarna har vi planterat jordgubb, och i landet till höger ska det bli tidig färskpotatis som jag ska testa att samplantera med solros (därav stöden som ska slås ner ordentligt och sen få nån lina mellan sig).

Förresten, ser ni häcken till höger där? Där fick Filip gå loss med den stora häcksaxen för att klippa ner allt spret, och han gjorde ett otroligt bra jobb, det hade nog inte blivit bättre om jag gjort det själv! En sån liten trädgårdsmästare är han!

De tidigaste ätbara växterna vi har i trädgården är ju rabarbern, som redan är på gång. Även våra buskar med blåbärstry håller på att slå ut, och vinbärsbuskarna är inte långt efter.
Hönorna är vansinnigt nöjda över att få komma ut i det gröna efter en lång vinter. I hönshuset huserar nu även kycklingarna i en egen del, under värmelampa, så de kan börja vänja sig vid varandra.
Våra små minigriskultingar är vansinnigt charmiga, det gäller att passa på att gosa nu innan de ska till nya familjer i slutet av april!
Nyfikna som få!
På kullen bakom huset är det stora fång med snödroppar, och krokusar kan man hitta lite här och var i landen. Scilla finns det gott om med, och alla små, små duttar av färg gör att man orkar med ett liiiitet tag till innan grönskan kommer på riktigt.
Ja alltså, så här såg det ut i morse, och nu i eftermiddag är det nästan 1½ decimeter… men det varar förhoppningsvis inte så länge, och jag hoppas också att det är det SISTA bakslaget för våren!

Växthuset är klart för sådd med, där har vi lagt årets kompostjord. En liten omgång rädisor har jag sått där, och Filip har sått ett gäng i pallkrage, och i en liten godislåda växer små groddar av årets första sallad i växthuset. Så snart den här snön och kylan släpper sitt grepp (förhoppningsvis senast till helgen) så ska en massa mer sådder ut i växthuset, av spetskål, brysselkål och kålrabbi, och sen ska årets luktärter ställas ut utomhus med. Snart behöver jag också börja få ut de större plantorna som står i garaget under växtlampor, de kommer snart inte få plats och där ska jag ställa in mer tomater med framöver.

Det är ett ganska stort jobb att få ordning på allt inför säsongen, även fast många land redan ligger klara sedan i höstas med ett tjock lager täckodlingsmaterial på sig, så jag är glad att vi dels hade många dagar på oss och att jag hade god hjälp. Hoppas din påsk var bra med!

Trägen vinner

/ LindaG / Lämna en kommentar

Va!? Två inlägg om träning i rad? Ska det bli en träningsblogg av det här nu? Näe, verkligen inte, men för första gången på länge så känns det som att kroppen faktiskt svarar lite på träningen, och då känns det extra kul och alltså vill jag skriva om det 🙂 Sedan utmattningen har jag bestämt mig för att jag inte mäter min prestation i något alls egentligen. Jag reggar inte hur många gånger jag tränar, hur snabbt jag åker längdskidor (om det händer), absolut inte vad jag äter och jag har ingen klocka som mäter puls eller en massa annat. Ska jag träna så ska det vara för att jag mår bra av det och för att jag tycker det är kul! Det tog ett litet tag att vänja sig vid, men nu känner jag mig mycket mer nöjd över att bara lyssna på kroppen.

MEN, det finns ETT undantag, och det är att jag registrerar vilka vikter jag använder i övningarna på Crossfit-träningen. Det har två funktioner – den största är att jag inte behöver gissa ungefär vilken vikt jag ska lägga mig på när jag tränar (mitt minne ni vet) och den mindre, men till slut ändå roliga, funktionen är att jag kan se att jag faktiskt blivit starkare! Efter utmattningen är min kropps tolerans för att pressa sig typ noll, och jag har varit stundtals himla deppig över att det inte känns som jag blir starkare alls, men faktiskt kan jag nu få svart på vitt att jag ändå faktiskt blivit det – och det är ju en otrolig morot i sig! I vår app ser det tex ut så här:

Jag vet, det är en massa engelska termer för övningar som man generellt sett inte har koll på, och dessutom är det ganska få mätpunkter. Det sistnämnda är för att det faktiskt är ganska sällan vi gör en isolerad övning som kan registreras, det är ofta ”complex” alltså sammansatta övningar som består av olika saker, och de räknas inte på samma sätt. Men oavsett, det är inga jättesiffror, men det ÄR ju ändå ett kvitto på mer muskler och teknik! Sen ser såklart inte alla diagram ut så, de kan också se ut så här:

Variationerna beror oftast på att vi gjort väldigt olika typer av set, typ om vi är ute efter vår maxvikt gör vi bara ett fåtal repetitioner och det ger ett resultat, medan vi en annan gång kanske kör 10 repetitioner och får då ett uträknat resultat på något helt annat – kanske för att uthålligheten i muskeln inte är samma som den rena styrkan tex. Glad blev jag i alla fall när jag satt och kikade på lite kurvor häromdagen! Och just nu känns det som sagt var som att kroppen faktiskt kan svara när jag tränar, även om min kondis är noll och förmågan att pressa mig också är nära noll, så finns det i alla fall NÅT där. Det hjälper såklart inte supermycket att jag är kvinna i 45-årsåldern, min muskeltillväxt är ju inte direkt samma som min tonårings. Jag tränar nu då 3 gånger i veckan om inte det kör ihop sig någonstans (vilket är typ minst på klubben, de flesta verkar ha oändligt med tid och kör 5-6 pass?) vilket jag är mer än nöjd med, och det gör att jag mår bra både fysiskt och psykiskt.

Så, det här blev jag glad över – helt ointressant för er! Men kan varmt rekommendera träningsformen ändå, mycket är det (jobbigt, svårt, tungt och ibland rent löjligt omöjligt) men det är också (nästan) alltid roligt med.

En hopplös längtan

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nästan alla år – med undantag för när jag varit utmattad eller gravid/småbarnsförälder – så får jag en sån himla lust att ge mig ut och springa så här års. Det vore ju inte så konstigt, om det inte vore för att jag är totalt värdelös på det och min enda känsla heeeela tiden jag springer är att jag håller på att dö av syrebrist, och då går det ändå extremt sakta. Jag känner mig tung, klumpig och har NOLL flås när det kommer till löpning, och har aldrig någonsin lyckats komma in i den där ”andra andningen”, inte ens när jag var som mest vältränad. Jag vet ju allt detta och accepterar generellt att löpning är inte min grej, men ändå.

I min fantasi så känner jag i kroppen hur den med lätta steg studsar fram längs vägen, helst med en svängande hästsvans (som jag inte haft på måååånga år) och i bra takt med min andning. Jag känner det alltså extremt livligt, och tänker att det kanske är ett kroppsminne som sitter i från när man var liten. Likt det här med armgång och att gå på händer, jag minns precis i kroppen hur det kändes när jag gjorde det som liten och det kändes LÄTT – jag blir lika chockad varje gång jag ska hänga i riggen på träningen och det är SÅÅÅ tungt!

Runt Järstorp gick mången envis löprunda när jag gav mig f*n på att lära mig, och visst, till slut kom jag runt 5 km på halvtimmen, men med blodsmak vartenda steg.

Jag vet ju att det jag längtar efter är en falsk känsla, den finns inte längre (alltså har inte funnits sedan jag var riktigt liten) och att löpning inte är min grej, men jag är SÅ sugen! Kanske, kanske, tänker jag, kan jag ge mig ut och ”springa” några intervaller i backen upp till oss (med ”springa” menar jag lunka med tunga steg, för det är så det blir) i helgen. Men mest troligt är att jag lufsar 100 meter, kommer ihåg den gräsliga känslan, och ger upp.

Om jag kunde få önska mig en enda förmåga (och då menar jag inte typ flyga eller bli osynlig) så skulle det vara att kunna springa, för jag tycker det ser sååå härligt ut när någon som kan springer. Dessutom enkelt, billigt och tidseffektivt om man ska skaffa sig lite flås OCH få frisk luft – alla viktiga saker när man ska hinna jobba och sköta en liten gård samtidigt. Jag har fått en massa välmenande tips om att gå på löparskola och så, men ni förstår inte, det är inte det att jag bara är ”lite dålig” på att springa, jag får helt enkelt inte till det alls och min startnivå är NOLL – kan inte tänka mig nåt värre än att någon annan ska bevittna detta dessutom.

Jag måste absolut inte kunna springa, men jag önskar verkligen att jag kunde/tyckte det var så roligt som det är i mitt huvud!

(Jag är ju bra på andra saker, jag känner inte att jag måste vara bra på löpning, men jag skulle verkligen vilja kunna ta mig fram utan att känna att jag dör för varje steg)

Trädgårdsskissen

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nu står man ju liksom lite och hoppar upp och ner på stället för att man vill sätta igång med trädgården! Eller man och man, JAG gör det åtminstone. Jag försöker verkligen hålla mig i skinnet och inte starta försådder för tidigt, och även för att inte röja upp allt i trädgården redan nu så inte insekterna hinner vakna och flyga iväg. Men, för att klara att vänta med detta så måste man ju sysselsätta sig med NÅT, så de senaste kvällarna har jag börjat skissa på en plan för trädgården.

Jag har aldrig riktigt haft någon sån över helheten, på sin höjd över små ytor, men ärligt talat knappt ens det. Där vi ska bygga saker (typ altan mm) har jag ju planerat lite mer, och nu tänkte jag försöka sätta någon form av ”master plan” för växtligheten med. Först och främst – det här är verkligen inte något jag är bra på, tycker det är skitsvårt att få till en bra helhet utan att saker ser liksom utpluttade ut. För det andra så är det här en måååångårig plan, för vi har inte vare sig tid eller pengar till att göra några större åtgärder alls i år. Men – med en plan så tänker jag att det kanske blir lättare att fatta bra beslut om man står där och får feeling för att det är kampanj på skitfina växter, då vet jag i alla fall litegrann vad jag skulle vilja ha! Är ni redo? Så här ser min skiss ut:

Det mesta på den här planen finns ju faktiskt redan, men de ytor som har en bokstav i eller bredvid sig är det jag tänker får bli nya land.

Vi saknar några saker, det vet jag redan, men jag vet heller inte hur vi ska kunna få till det utan en större budget – det vi saknar är ordentliga gångar (typ grusade eller så) och så lite portal-strukturer, som jag helt enkelt inte vet hur jag ska få till i dagsläget.

Eftersom jag redan har gjort lite punktinsatser utan någon ordentlig plan så står jag lite inför problemet att jag till det nya landet – det bredvid växthuset – har köpt vad som egentligen är helt fel växter i stilen jämfört med det jag tänker som helhet till gården. Där har jag köpt sånt jag blivit kär i, och tonerna går i rött-orange-aprikos och är inte de klassiska växter jag tänkt ha i huvudsak till gården – men vi får väl liksom jobba in det som en egen stil på den ytan då tänker jag. Men nu ska skissen hjälpa mig få lite struktur på färgskalorna åtminstone är tanken. På framsidan av huset, mot entrén, kommer jag sikta på en riktigt klassisk mormorsträdgård. Till min hjälp har jag hittat två olika sidor med bra listor på blommor och annat att tänka på :

Plantagens Klassiska Trädgård

Romantisk trädgård a la Rosenholm

Dessutom har jag sparat ett gäng instagraminlägg med den sortens trädgård jag tycker passar bäst här. Det är dock både bra och dåligt, för det blir ju såklart ”instagramperfekt” och har kostat MASSOR, jag behöver en lättskött och hyfsat prisvärd trädgård. Men ändå, inspiration ger det ju!

Nu blev det här så himla långt, så nu ska jag inte gå in på detaljer – det kommer nog en annan dag vare sig ni vill eller inte, för hur ska jag annars komma ihåg hur jag tänker?!? Vad tycker ni, känns min plan för trädgården vettig?

Kycklingar!

/ LindaG / 2 kommentarer

Det här med att påskpynta känns ju oerhört ute – självklart kläcker man fram kycklingar istället! 😉 Skämt åsido så behöver vi förnya hönsflocken för att inte helt plötsligt stå utan möjligheter till både ägg och nya kycklingar, även om vi inte räknar med att våra hönor kommer sluta lägga ägg än på kanske ett par år. Vi har ju haft enbart rasen Silverudds blå (som lägger gröna ägg), men nu var jag himla sugen på några Hedemora med. Robusta hönor som är tåliga mot kyla och som lägger bra med ägg är kravet, och det ska de uppfylla. Tyvärr var det bara hälften av de 15 ägg jag köpte som hade något i sig när jag lyste dem, och i skrivande stund har bara 4 av de 7 återstående Hedemora-äggen kläckts, varav några garanterat blir tuppar. Men men, några är ju roligare än inga! Av våra egna ägg var det bara 2 som inte tagit sig, och alltså står jag nu med 6 av våra egna Silverudds kycklingar med, förutom de 4 Hedemora. Hänger ni med? Totalt 10 kycklingar alltså 🙂

Vi har inte kläckt fram egna i maskin innan (tack snälla Vanja för lånet!), det var himla spännande har hela familjen tyckt! Nu får de bo inne i en låda under värmelampa i en dryg vecka, sen hoppas jag kunna flytta ut dem i hönshuset (återigen, med värmelampa för det är ju inte kanonvarmt), för små kycklingar dammar något hejdlöst när de börjar få fjädrar – vilket sker ganska snabbt. Men nu ska jag sluta babbla, för ni vill ju egentligen bara se bilder på kycklingarna, eller hur?!?

Här ser ni alla 3 sorter, den svarta och den grå är Silverudds och den gula är en Hedemora. Det går inte se vem som är tupp förrän om många veckor! De svarta har så gullig ”kajal” runt ögonen!
Den gula Hedemora kycklingen ser precis så där klassisk ut som man tänker sig kycklingar.
De grå blir så himla fina när de är vuxna!

Nej men man är inte alls där heeeela tiden och tittar, jag lovar! Otroligt söta, men SÅ högljudda! När de tar i hörs pipet genom både dörrar och väggar…. Men det får gå, ett litet tag.

Filip 7 år!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Allt man skriver låter som klyschor, helt enkelt för att det i varje enskilt fall fortfarande är sant – men det är otroligt att det var just du som kom till oss, som sista barn i en skara av totalt 3, för sju år sedan. Likt dina två bröder så har du absolut en helt egen personlighet, och jag tror att din kan ta dig precis dit du vill i världen. Inte för att jag tror att du kommer sikta på något ”högprofilerat”, inte för att du inte skulle klara det, utan för att du helt enkelt har en egen, mycket bestämd idé om saker du tycker är intressanta – och ”berömdhet och storhet” är inte två av dem. Du är makalöst nyfiken av dig, och du kastar dig över allt du inte förstår, tills dess att du fnulat ut hur det funkar. När du var på kalas i veckan tex, alla dina kompisar sprang in och började hoppa på en stor madrass, men du sprang omedelbart fram och inspekterade hur låset på den ena dörren funkade och hur discolamporna snurrade – innan du såklart sprang och lekte med de andra.

Du är så mjuk och snäll, dina bästa kompisar är båda två flickor, en i förskolan – ett år yngre än dig, och en i ettan – ett år äldre än dig. Du gillar inte när barn är väldigt högljudda och stojiga, men har inga problem att leka med barnen i både fyran och sexan på skolan. Du funderar på så mycket, och det är fantastiskt kul att lyssna på dig – även om det ska erkännas att jag inte alltid orkar lyssna aktivt, för prata – det gillar du. Jag är aldrig orolig för att släppa dig intill djur, vare sig små, nyfödda kycklingar eller våra stora grisar, för du är alltid försiktigt och snäll. Likadant är det bara roligt att se dig springa ner till grannflickan som snart är två – hon har precis börjat bli så stor att ni kan leka lite, och jag vet att du kommer vara så snäll mot henne.

Du är också vansinnigt hjälpsam, när du vill – och det är ofta. Du gör helt ärligt mer nytta här hemma än båda dina storebröder tillsammans, och du gör det bra! Du är absolut inte rädd för att ta i, eller skita ner dig, och för att locka med dig hem från en kompis så sa jag helt enkelt att vi skulle hem och städa hönshuset! Självklart hjälpte du till och mocka hönsbajs, utan en min, och körde vår stora skottkärra ut till landen och tömde allt där på. Något av det bästa du vet är att klippa gräset – och när det gäller ”leksaker” så ska det inte vara just leksaker utan helst riktiga grejor. Du är fantastiskt stark och har SÅ mycket ork och energi i din lilla kropp, och om inte ditt intresse för gårdslivet helt plötsligt dör så kommer du bli så bonnastark att du lätt kommer klå dina bröder i styrka!

Självklart har du beställt blommor till din födelsedag, de ska vara rosa! Och mormor hade fått stränga order om exakt vilka tulpaner hon skulle köpa, och du sköter dem själv på ditt fönsterbräde. Ute har du flera trädgårdsland som är dina, och där odlas det så det knakar.

Det känns lite vemodigt att du börjar bli så stor, för med det kommer ju såklart en del frigörelse och konflikter, för vi har haft det så otroligt bra så länge. Men du måste ju också bli din egen och mindre beroende av oss, så det är ju som det ska vara – men allt eftersom ditt lilla jag blir allt större så kommer jag att sakna ditt lilla jag så mycket.

Mycket nöjd över sin nya sopbil – favoritleksaken nummer ett, trots att han redan har flera olika.

Stort, stort grattis på födelsedagen, vår älskade lilla Filip!

Filter och tak och måsten i sommar

/ LindaG / Lämna en kommentar

Att köpa en ny bil blev ju en ovälkommen och ändå lite oväntad utgift – även om vi räknar med att månadskostnaden inte kommer bli så mycket mer med ”ny” bil plus el jämför med gammal bil plus bensin. Men det är dessvärre inte enda utgifterna som ligger i pipen, ett hur från -89 har ju ändå vissa behov som måste ses över, vilket vi såklart vet om, men de kommer ju gärna i samlad trupp vilket är osmidigt.

Den första är att vi måste byta vatten-avhärdar-filter (något oklart vad det korrekta namnet är här), de ska funka i ca 20 år och vårt har hängt med 35 och funkar inte längre som det ska. Det kunde man ju tycka att det inte skulle behöva vara så himla dyrt, men typ 25 000 kr får vi nog räkna med.

Det andra är vårt tak – eftersom det är från -89 så har jag kallt räknat med att vi nog kanske behöver byta det inom ett fåtal år, men jag ville ändå ta in en (och det kommer bli två) offert på taktvätt med målning/behandling. När vi har kikat själva så ser både råspont (inifrån ”vinden” ser vi den), takpapp och läkt ut att vara i väldigt gott skick, pappen är inte torr och smulig och råsponten ser fräsch och fin ut med. Det enda var ju runt den nyinstallerade köksfläkten, men det åtgärdade vi själva i höstas så det är nu gjort som det ska.

Här är från min altan-planeringsbild- ni ser att taket ser ganska skitigt ut, men det är nästan ingen påväxt utan antagligen bara ojämnt behandlad sedan tidigare.

Första takkillen var här i fredags och i morgon kommer nästa för att titta på taket och ge offert. Självklart tar jag inte allt de säger för sanning, men enligt honom så har vi betongpannor av en mycket god kvalitet och taket kan absolut klara sig 10 år eller mer. Jag kan köpa det, det har varit två enstaka pannor som haft en spricka i sig, men i övrigt verkar de må helt ok – förutom att ytskiktet släppt och de ”sandar” av sig. Säger killa nummer två ungefär samma så kanske vi ändå siktar på att behandla taket för att låta det stå i 10+ år till. Även om det blir ganska dyrt med, så är det ungefär 10% av vad ett nytt tak kostar om man hyr in tjänsten (vilket vi inte tänkt göra, vi lägger om det själva, men det blir dyrt ändå). Första offerten landade på 35 000 kr – förlänger det taket med 10 år eller mer så är det värt det, men det gäller ju att underlaget verkligen är i så gott skick som det ser ut att vara då. SVÅRT beslut!

Vi kommer också få göra en del jobb (som vi hade tänkt avvakta med tills takbyte) runtom taket för att göra lite mer grundligt underhåll, som att sätta nya fästen för takrännor, sätta en plåt mellan tak och hängrännor och så skrapa, slipa och måla vindskivorna runt huset som är eftersatta men som nog går att rädda på de flesta ställena. Allt detta kräver såklart en arbetsinsats (inga jätteproblem, det löser vi, men det kommer ta lite tid) och även lite mer pengar – speciellt för extra plåtar.

Den största arbetsinsatsen som kommer behöva göras är något helt annat – vi behöver nämligen måla hela stallet. Det är bara målat en gång, och är i stort behov av en omgång till. Jag kommer testa att lägga ut en ”arbetsdag” och se om några vänner har lust att hjälpa till mot lite grillat och fika kanske, men jag misstänker att vi får göra allt själva – alla har sitt eget att hantera liksom. Det är som det är, vi hoppas på att vårvädret tillåter att vi kan måla många helger.

Det syns inte så väl på bild, men stallet är i akut behov av ett lager färg till.

Alla de här sakerna är sånt som jag inte har något emot att göra, jag räknar med att vi ska kunna göra mycket jobb själva, vi reder ut det mesta jag och maken. Men jag önskar att vi kanske ha fler lediga dagar för att göra det, och samtidigt kanske inte direkt mindre pengar utan vi kan betala för det vi INTE kan göra (som vattenfilter och takmålning). Det går såklart inte ihop sig, men vi får hitta någon medelväg, det gör vi oftast. Vi tycker ju OM att greja på gården, att fixa med huset och att göra saker med händerna – och vi jobbar så bra ihop! Jag ser ändå fram emot att underhålla gården och huset, det är en tillfredsställande känsla i sig att ta hand om en kär ägodel! Jag misstänker att stallet kommer bli allra jobbigast, det är ju ganska stort, men vi får väl hålla i.

Vi hade planer på att kanske försöka bygga lösdrift och skaffa fjällnära kor till sommaren, men nu får vi nog avvakta lite med det, om ekonomin ska gå ihop sig. Likadant får kanske altanen på den översta bilden vänta. Ingen fara med det, eller med oss, men man får självklart rätta mun efter matsäck, snarare än att göra åt pengar som man inte har. Vad har ni för ”måsten” på era hem i år?

Gamergirl på vita duken

/ LindaG / Lämna en kommentar

Sedan Baldurs Gate i julas så har det varit tämligen fattigt på spelfronten, så istället har det blivit lite serier på kvällarna. Det är ju inte supermånga spel jag väljer att lägga tid på, det är ju framförallt stora spel som INTE är FPS (första persons skjutare). Därför blev jag ändå väldigt glad, och faktiskt lite överraskad för det har nästan gått mig förbi, när det kommer inte mindre än både en serie och en film på två spelfavoriter framöver.

Den ena är ju FALLOUT, och jag fattar inte hur jag HELT kan ha missat att det görs en serie på detta? Fallout som spelserie har ju varit minst sagt ojämn och det är väl ungefär hälften av spelen som varit fantastiska och resten har varit urusla, så det är med någon form av skräckblandad förtjusning jag spanade in trailern – men jag är försiktigt positiv? Önskar verkligen att den klarar att hålla den klassiska stilen som de bästa spelen har, med sina många humoristiska undertoner.

Fallout utspelas i en av mina absoluta favoritscenarium – postapokalypsen! Bild från Amazon Prime.

Det andra spelet som verkar bli en film istället är Borderlands. Spelen är bra allihop, med världens mest skruvade humor. Det som känns knepigt med filmen är att den verkligen har castat stora skådisar, som Cate Blanchett, Jamie Lee Curtis och såklart Jack Black som rösten till Claptrap. Kan inte säga varför det känns fel, men det gör att jag drar åt mig öronen lite, konstigt nog.

Jag hoppas också att dessa filmer och serier, såväl som tex Witcher-serien, gör att det även kommer nya uppföljare till spelen – OM det blir bra uppföljare såklart. Det finns ju tyvärr ett gäng exempel på spel som blivit katastrofala filmer och vice versa med – men det HAR ju även kommit ett gäng som är bra nu på ”senare” tid.

Gemensamt för i princip alla mina favoritspel är välgjorda miljöer, en bra story och härligt skruvad, lite mörk, humor, och de har gett mig måååånga underbara och underhållande timmar! Jag hoppas på att dessa filmer/serier kan förlänga nöjet, tills det är dags att spela igen. Kommer du titta?

Svammel

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ibland blir jag så himla trött på mitt eget bloggande. Som nu efter februari tex, när det blir extra många inlägg pga Fånga Februari-utmaningen, alltså jag kan ju verkligen inte titulera mig som någon särskilt intressant person. Till skillnad från de som livnär sig på sina bloggar och liknande så har jag ju världens vanligaste svennisliv, jag hinner väldigt sällan fota något vettigt och det svammel som min hjärntrötta hjärna kan åstadkomma är ju verkligen inget mästerverk. Det händer typ inget i mitt liv, jag är mest trött och jag FATTAR inte att ni är så pass många som läser ändå?!? Det blir så himla kluvet med en känsla av att ”vad i hela friden, jag har ju INGET som är intressant för nån annan att läsa att skriva?” och ”uppenbarligen har jag ju ett ganska stabilt flöde av ungefär 200-250 läsare om dagen?!”.

Så fort jag tänker att jag ska prestera någon form av innehåll så blir det så vansinnigt stolpigt och opersonligt, för det är ju när jag skriver om det som ligger och skvalpar runt där inne i hjärnan som det flyter. I alla fall rent skrivmässigt, ni vet ju att bloggen är min terapi. Ibland lägger nån en kommentar på ett recept de testat, och det gör mig himla glad. Just nu verkar även vårt platsbyggda skafferi dra lite extra publik – det är så fascinerande ändå hur det varierar över tid? Nej, nu blev det ett sådär otroligt ointressant inlägg igen…. Hörni – är det inget ni faktiskt skulle vilja att jag skrev om, eller skrev mer om?

Lite detaljer från ovan nämnda skafferi 🙂