Umamimajonäs

Det här är alltså receptet på emulsionen vi gjorde i går, men jag tyckte inte att det ordet sa så mycket. Däremot kan man väl säga att det är en majonäs som på ett helt sinnessjukt sätt exploderar i munnen i en mix av sälta, umami och fyllighet… Vi åt den ju till röding, men den kan säkert passa till en del andra rätter med, typ lamm eller något nötkött.

Det här receptet är hälften av det jag gjorde i går, det blir ganska mycket, men jag tror det är svårt att liksom få till rätt konsistens om man gör mindre. Den står sig dessutom i kylskåp minst en vecka i en tättslutande burk.

Umamimajonäs
2 äggulor
1 riven vitlöksklyfta
saft och skal från 1 citron (ta i hälften från början och spara resten till avsmakningen)
1 msk kapris
1 msk flytande kycklingfond
25 g finriven parmesanost
100 g smör
2,5 dl neutral olja (typ solrosolja)

Skira smöret, ta bort det skirade smöret och bryn ”bottensatsen” nötbrun. Det är den brynta delen som ska användas, det skirade smöret kan du spara till något annat.

Mixa ihop alla ingredienser förutom smör och olja.

Droppa ner oljan under kraftig vispning/mixning. Majonäsen blir jättetjock, vill du ha den tunnare kan du ta lite mindre olja, eller späda med mer citronsaft efter. Sist mixar du ner det brynta smöret. Smaka av! Det blir ganska så salt i smaken, men skulle du servera ihop med en bit surdegsbröd och en fisksoppa så blir sältan helt perfekt. Det går inte riktigt beskriva hur gott det här är, så snälla, snälla, testa att gör den själv!!!

Tack och lov för stretchjeans!

Vilken fantastiskt dag det här har varit!!! Egentligen kan man ju tycka att den började jättedåligt i och med att vår bil inte startade (maken och barnen fick cykla), men jag blev så fruktansvärt glad när Linus kom från bärgningen och startade bilen enbart med hjälp av ett startbatteri att den lyckan liksom tog överhanden 🙂 Jag hann ju tänka ut att det skulle kosta en massa pengar och att vi skulle ha hyrbil, så när lösningen blev så enkel så kändes det som att vinna på lotto!

Lunchen fick bli sushi och vi satt en stund ute i solen och drack kaffe, i den här heeeelt galna, underbara värmen som var idag. Det kändes ju helt otroligt!

Efter lunch hade vi möte med min nya avdelning, vilket i sig var väldigt kul och trevligt, men det absolut bästa idag (och ärligt talat det bästa på hela min tid på Elmia) var att vi därpå fick gå upp till köket och laga lyxmiddag med kockarna på Sodexo! Jag hade så vansinnigt roligt! Vi var fyra lag, med 3-4 personer i varje, och vi lagade då en rätt var (det var två förrätter), jag var med i laget som gjorde den ena förrätten.

Här står jag och håller på med emulsionen (alltså, majonäs helt enkelt), smaksatt med vitlök, kapris, citron och parmesanost… Herregud säger jag bara. Receptet kommer i morgon!

Kolla här, här kommer menyn….

Förrätt:
Här kom vår förrätt (till vänster) som bestod av ceviche på marinerad röding, emulsion (den här är ett kapitel för sig), picklad rödlök, vitlökskrutonger samt pocherade vaktelägg. Förrätten till höger bestod av rosastekt bröst av vildand på blancherade blomkålsblad, med blomkålspuré, filead apelsin och granskott.

Varmrätt:
Rostbiff av lamm, tryfferad potatismos, ugnsrostade rotfrukter samt en rostad vitlökssås.

Efterrätt:
Browne med hallonmousse och lakritsflarn.

Ledsen för de kassa bilderna, hade bara mobilkameran att tillgå!

Helt allvarligt, det var så fantastiskt gott alltihop att man knappt kunde tro det… Åt så magen stod (och fortfarande står) i fyra hörn, och njöt till 100% av varenda tugga!!! Helt klart en upplevelse som hamnar på min 10-i-topp!

Hemmaträning

I teorin är idéen med hemmaträning väldigt bra tycker jag, men i verkligheten skapar jag mig alldeles för många undanflykter och blir distraherad för att det ska fungera riktigt bra, undantaget (typ) löpning. Däremot kan det ju finnas tillfällen när man inte har tillgång till ett gym, tex på semestern, och då man känner att kroppen vill och behöver röra på sig, om inte annat för att jag är rädd att det blir alldeles för trögt att komma igång igen om man har ett för långt uppehåll…

I vilket fall, styrkelabbet, vars träningsprogram jag oftast följer, har satt ihop ett litet men effektivt hemmaträningsprogram:

Träningsprogram från http://www.styrkelabbet.se/
Träningsprogram för att träna hemma

Tycker man får med de viktigaste muskelgrupperna utan att behöva några direkta material.

Vill man ha mer info om hur man kan anpassa varje övning så finns det att läsa på styrkelabbet!

Tatueringsplaner

Maken håller ju på och jobbar med sin tatuering, en sittning konturer och en med färg gjorda, och en till med färg kvar. Det är ju inte utan att man blir sugen, för 1000:e gången eller så! Mitt största problem är att jag är så himlans ombytlig, men nu känner jag att jag nog håller på och landar i något som känns ”rätt”… Jag håller på och samlar på mig mina favoriter på pinterest, ni kan se alla mina pins här.

Det är något åt det här hållet det lutar åt, fast jag vill eventuellt ha fjädern mer ut på axeln så att fåglarna även kan flyga framåt nyckelbenet lite.

Men kanske att en liten chokladbit skulle kunna slinka ner ändå eller?

Åååå-käj, jag tror jag måste gå och dö lite, jag är såååå mätt. VARFÖR slutar man inte äta när man tror magen ska spricka? Fasen vad gott det är med mat…

Det här helgen har gått i full fart, igår med träning, fika, trädgårdsarbete och trevlig kväll hos kompisarna i Tenhult, och idag med trädgårdsarbete och snickerier 🙂

Det fick bli nya blommor vid entrén, och nyrensade land. 

Våra snöbollsbuskar är helt overkliga nu… Den lilla människan på bilden har för övrigt drivit sina föräldrar och sin bror till vansinne den här helgen, med världens retligaste sätt. Puh. 

 Efter en hel dags jobb, med jämna avbrott , ca var 5:e minut för att dra isär två storbråkande barn, och det är inte utan att man blir hungrig. Och sugen på nåt lugnande… Vi hade ju ingen valium hemma, så då fick det bli en rabarbermojito (tack M!!!), sjukt gott!

Middagen bestod av grillat ekologiskt innanlår och en parmesanrisotto. Liiiite för gott, tydligen, eftersom vi åt så att jag tror magen håller på att gå sönder… Lite rabarberpaj på det med så blir man ju inte mindre mätt, inte för att det stoppar nån…

Nu tänker jag typ lägga mig och dö lite… Jag tror inte jag ska äta något mer – någonsin!

Dress for success!

Alltså, det går åt lite träningskläder här hemma ändå. 3 tajts, sport-BH’ar och ett gäng linnen tvättas ju flera gånger i veckan, så det blir ju ganska mycket slitage på kläderna med. Jag tycker att träningskläder oftast är äckligt dyra, allvarligt talat är inte ett par tajts värda 700 kr?!? Oftast försöker jag fynda lite på rean, och i förrgår gjorde jag just ett sånt fynd när jag hittade en jättefin sport-BH till halva priset på intersport 🙂

Gillade ryggen på den jättemycket! Lite knasigt eftersom jag ju alltid har ett linne över, men ändå blir man lite extra glad och taggad när man har nya träningskläder. Nästa inköp blir nog ett par nya löparskor, om jag hittar några bra på rean i sommar..
För övrigt så fortgår ju den högintensiva träningen i ytterligare två veckor, och jädrans vad trött jag är i kroppen typ hela tiden nu. Roligt med ett litet avbrott i den vanliga styrketräningen, och skönt på ett annorlunda sätt i kroppen eftersom den får jobba en bra bit över mjölksyretröskeln. Ja, jag är väl lite knäpp, men det är SÅ skönt i kroppen efteråt!

Ett mat-arv

Har just landat i fåtöljen med en skål med riktig comfort-food, nämligen mannagrynsgröt med äppelmos (och fruktsallad). Det är ju ändå liksom lite extra ”gött” när man äter sånt man åt när man var liten… Mannagrynsgröt är ett exempel, och nåt annat jag är helt tokig i är ”äggtoddy” (eller ja, vispad äggula och socker), det gjorde nämligen pappa ibland när vi var själva hemma. Frikadeller är också en barnrätt jag älskar =)

En klassisk favorit var gårdagens kvällsmat, fruktsallad med vaniljvisp, pimpad med lite kokosflagor och lite romindränkta russin. 
Mina föräldrar har ju alltid lagat mat, från grunden. Det fanns ju inte så himlans mycket att välja på, hämtmat var ju en dyr och onödig lyx, och pizza fick man väl kanske någon gång i halvåret eller så. Både mamma och pappa lagade ju mat, eftersom de jobbade skift för att vi skulle kunna vara hemma så var det ju en självklarhet att även båda stod för maten. Pappa älskar att laga helgmat, och att experimentera, mamma hade nog lite för mycket andra saker att ha ansvar för för att orka prova så mycket nytt, men maten var ju alltid god och vällagad. 
Jag vill gärna att mina barn ska ha med sig matlagningen i sin uppväxt, även om det nu inte direkt alltid hinns med eftersom det är så mycket annat som också ska göras. Men båda barnen älskar att baka och att skära grönsaker, och Lukas är väldigt gärna med och hjälper till med sånt han kan göra. Smaka av, till exempel 🙂 När vi går och handlar får de hjälpa till med, nu när Oliver kan läsa fick han läsa innehållsförteckningar på flingor, tills han hittade några där det inte var tillsatt socker. Lite roligt att se hur han får tänka till, när alla barnflingor har socker som andra ingrediens oftast… Båda barnen får vara med och välja frukt och grönsaker, inte för att det någonsin har varit några problem att få dem att äta sånt, men man ska ju liksom veta hur en potatis ser ut i normalform, inte bara som pommes frites… 
Sen ÄR det ju kladdigt när de hjälper till, och nej, jag har inte alltid tålamod till att låta dem kladda. Men när jag orkar och de vill, så får de mer än gärna vara med!

Run forrest, run!

Igår var vi visserligen lite småsega efter lördagens ”utekväll”, men mitt på dagen kom vi faktiskt ut och sprang, både jag och maken. Jag testkörde min nya pulsmätare ordentligt för första gången, och det var ju lite … intressant. Det är ju inte direkt nån nyhet att jag inte är så bra på att springa, det går liksom rätt sakta och är sjukt jobbigt enligt mig 😉 Nu när jag hade pulsmätaren så talade den glatt om för mig att jag ligger på mellan 80 och 90% av min maxpuls när jag joggar. Alltså, hela tiden, från den första metern till den sista. Kanske inte direkt konstigt att jag inte tycker att jag kan öka farten?!?

Min snitt-tempo inkl. 5 minuters uppvärmning i form av gång är 6,11 (inte hastigheten alltså, utan tempot), och när jag ”springer” så är ligger min fart på lite drygt 10 km/h. Det är ju liksom inga hastigheter vi talar om direkt?!?! Däremot hämtar jag mig fort, det tar typ 1 minut efter jag stannat så känns det som jag är ”good to go” igen.

Vet inte om det här helt enkelt är beviset att löpning inte är något jag direkt kommer bli bra på… Jaja, det är bra att variera sig ändå ju.

I vilket fall kan jag ju i alla fall konstatera EN sak – för mig är det inte löpning direkt någon lågintensiv träningsform!!! 😉

Maken har betydligt lättare för löpningen än vad jag har,
och då var han ändå mer bakis och är inte lika tränad.
Men jag är inte bitter….

Scones

Himlans trevlig helg det här, först assisterade jag maken på hans träning medan Oliver spelade tennis (kände mig helt slut i kroppen efter veckans pass så det var lagom att stå bredvid) och så blev det såklart lördagsfika på Rosetten.

Efter det hade maken tänkt till lite, så vi åkte till Gränna en sväng hela familjen, där det faktiskt visade sig vara sol från en klarblå himmel! Visst, lite kyligt i luften, men när man kom i lä blev det riktigt skönt. Barnen fick titta på när de bakade polkagrisar, och jag tittade på killen som bakade polkagrisar 😉 Haha, vilka fina armar man får av det jobbet…

Till kvällen blev det barnfritt, och en födelsedagsmiddag till mig på Tegel med goa vännerna! Väldigt trevligt, älskar verkligen deras koncept ”en kul kväll”, man får 5 smårätter och sedan en huvudrätt. Perfekt när man är några stycken, man sitter och tjötar och skickar runt faten, och det blir en väldigt skön stämning! Kvällen avrundades på 8 glas, där grabbarna körde nån slags shotrace… 😉

Idag blev det dagen-efter-frulle på nybakade scones, herregud så jävla gott det är ändå… Ska dela med mig av mitt recept tänkte jag:

Scones
6 dl rågsikt
2 dl grovt rågmjöl
1,5 tsk salt
4 tsk bakpulver
100 g smör
3 dl filmjölk

Blanda de torra ingredienserna, och hyvla sedan ner smöret. Smula runt det tills mjölet är grynigt, och tillsätt sedan filen (kan behövas lite mer ibland). Forma till 8 scones, eller gör 2 stora och skär i fjärdedelar. Grädda mitt i ugnen 10 minuter på 250 grader. Supergott med Tobbes Aroniamarmelad!

Go’ fredag

Idag är det en riktigt skön dag, förutom det faktum att det är fredag 🙂

På jobbet har jag beställt en massa fina kontorsmöbler, en av de roligaste arbetsuppgifterna! Sen blev det lunchträning, HIIT-style, överkropp den här gången, så nu är jag riktigt slut i armarna… Strax ska jag iväg och klippa mig (hipp hurra!) och sen blir det AW på bryggan ikväll!

Det lär väl bli lite instagrambilder från kvällen skulle jag tro, är det nån som vill följa mig där så heter jag helt enkelt LindaGladh.

Ha en skön fredag!!!