Oj vilken skillnad… Ikväll var det sparring, första sedan tävlingen eftersom jag var förkyld förra veckan. Det har ju varit ganska trögt och lite omotiverat, trots tävlingen, ganska länge nu, så jag hade väl inga jätteförväntningar på kvällens pass. MEN vilken stor skillnad det var! Nu när jag inte behövde fokusera på tävlingstekniker, poäng och rena träffar så kunde jag ju bara … köra. Jag hade SÅ roligt igen! Fullt ös bara, inte analysera allt så himlans mycket, utan bara köra på för fullt – underbart!

Av det här passet så känner jag att jag hittade tillbaka till det som är så roligt med sparringen – inte för att jag inte fortfarande vill förbättra mig och göra teknikerna renare, men nu var jag ju inte ”tvungen”. Jag körde alla ronder med ett stort leende på läpparna (ja, bokstavligt talat faktiskt, så gott det nu går med tandskydd) och gick därifrån genomsvett, genomkörd och mycket, mycket lycklig!