Tips inför bilresan

*pust*

Har nu landat i sängen efter kvällens träning – visserligen ihop med nybörjarna eftersom maken tränar vid 18 när den avancerade gruppen kör, men fysen på nybörjarträningen är nästan värre än den vi kör annars. Dessutom hade vi ju ”hemma-fys” i lördags med storstädning och löpning, och i går var det sparring, så nu känner jag mig HELT slut i hela kroppen…. Skönt men lite jobbigt med.

Hur som helst, jag tänkte jag skulle skriva lite om semestern – eftersom vår vecka på Gran Canaria blev misslyckad i det stora hela så kände jag nästan direkt när jag kom hem att jag ville ha något roligt för hela familjen inbokat – så att man har något att längta till. Det som började med en vag tanke om att åka ner och gå på Hansa Park i Tyskland i 2 dagar vidareutvecklades snabbt till en 10 dagars bilsemester i norra Tyskland…! Tänkte skriva mer om det en annan dag faktiskt, för idag tänkte jag mest ge MINA tips, råd och erfarenheter när det gäller bilsemester.

Hotell är ju ganska tråkigt att ligga på, jag föredrar helt klart Gasthaus om man kan välja. Mindre, mer personligt, mysigare och oftast även billigare – även när man väljer lite bättre ställen. Du kan hitta nästan alla gasthaus i Tyskland (och även andra länder) på http://www.linksundrechts.com/ , sidan i sig är ingen höjdare, man får helt enkelt maila de ställen man vill fråga om rum på (på tyska med då – men det går att hanka sig fram även på dålig skoltyska), inte som på hotellbokningar där du bara klickar. Men men, det är väl en del av charmen det med.

Hittade två riktigt bra sidor med tips för resande familjer, och med en oerhört bra kartöversikt där alla intressanta ställen är markerade – superenkelt att planera semestern utifrån det! Sida ett är den tyska turistbyråns sida: Germany travel (direktlänkad till familjesidan). Sida nummer två är en svensk sida, http://www.barnensturistguide.se där man kunde hitta jättebra tips i flera länder – jag kommer nog titta i Sverigesektionen med till sommaren när jag får tråkigt.

Alla är ju olika, men jag trivs bäst när det är lite planerat, speciellt med små barn. Då slipper man hamna i en sits där man får åka runt och leta bara för att få ett rum, eller för att hitta en vettig restaurang. Vi har valt 2-3 nätter på varje ställe nu, men det är ju för att Tyskland är målet i sig och inte bara en genomfartsled som det blir om man ska bila till tex ett hus eller lägenhet man hyrt. Dessutom har jag då kunnat boka ett gasthaus med pool och ett precis vid stranden, så vet jag att barnen kommer ha roligt även om det är något som kör ihop sig (ja om de inte blir sjuka igen då, men då vet jag inte vad jag gör).

Så, nu orkar jag inte mer ikväll, mer en annan dag!

Running man

Efter att verkligen ha grejat och stått i hela dagen fick jag tydligen nån typ av hjärnsläpp, för jag fick nämligen för mig att vi skulle ut och springa. Vi. Jag och min man. Han som är byggd för att springa och utan att ha tränat på flera år kan ta och springa 5 km utan några problem – jämför med mig som får kämpa som en galning, även när jag är i bra form.

Sagt och gjort – vi gav oss ut. Jag har nog inte riktigt förstått hur extremt mycket jag måste kämpa för att få luft förrän jag sprang bredvid honom – efter bara typ 20 meter kunde jag inte svara honom utan att stanna till, jag får helt enkelt inte luft annars! Under rundans gång är det liksom det enda jag verkligen kämpar med – att få luft. Benen orkar, kroppen känns pigg, men bröstkorgen är helt slut. Så – jag börjar undra lite om det inte möjligen skulle kunna vara ansträngningsastma? Jag ÄR ju i ganska bra form, men så fort jag ska just ut och springa så är det stört omöjligt att få luft. Men jag vet inte, kanske jag bara inte är i så bra kondition som jag tror, eller åtminstone har jag tänkt det fram till nu, när jag såg hur lätt det gick för maken att andas (och jag är i alla fall inte i sämre kondition än honom).

Man kanske skulle ta och kolla upp det här lite… tänk vad coolt att kunna springa och faktiskt andas utan att behöva kämpa för det!

Städa, städa, varje fredag…?

Idag är det Stora Städdagen. På fullaste allvar så var det oooootroligt skitigt här nu, efter bara ytlig städning typ hela vintern, så nu var det verkligen dags! Är jag bara på humör (och det är så skitigt att det syns skillnad) så tycker jag det är rätt skönt att städa. Dessutom har vi fått lite hjälp – Lukas är hos mormor och morfar, och Oliver är ute och leker med kompisar. Det går MYCKET lättare att städa om inte någon stökar till i samma takt…

I alla fall, just nu tar jag en liten paus, tönstren är putsade, allt är undanplockat, dammat och maken håller på och dammsuger golvet. Ska alldeles strax fortsätta, det är dessutom en hel del som ska ut i garaget och organiseras in i olika lådor och påsar. Ni vet, det där som lätt blir stående i någon form av städningens limbo, i vårt fall hamnar det i tvättstugan och rätt ofta blir det liggande där i X antal veckor innan det hamnar på rätt plats…. Skulle inte haft något emot en lite större tvättstuga, och gärna mer förvaring, men å andra sidan samlar man väl bara på sig mer skit då.

Den här veckan har både varit stressig och kort, i och med att det var röd dag i tisdags, men jag hoppas att vi kommer lite mer i fas nu när vi åtminstone fått lite iordning här. Anledningen till att det har blivit så skitigt har förresten hängt ihop med att vi tränar en hel del tror jag – det hinns helt enkelt inte med nåt mer än lite dammsugning på vardagarna, och på helgerna vill man ju gärna göra nåt annat än att BARA städa. Men men, jag kan stå ut med att det blir lite skitigt om det innebär att jag prioriterar bort städningen snarare än barnen i vardagarna.

Jaha, det här kan ev. slå rekord i tråkigt inlägg, men man kan inte vara på topp jämt 😉

Gammal och vis

Eller ja, jag känner mig egentligen varken så gammal eller så vis 😉 Men 33 år fyller jag idag i alla fall!

Maken och barnen hade varit ute i morse och plockat en fin bukett vitsippor, och dukat fram lyx-frulle med nygjorda frallor, morotsjuice och lite annat smått och gott, så nu sitter jag i lite frukostkoma känner jag. Vi firade ju egentligen allas födelsedagar på kanarieöarna, men lite god mat tackar jag ju aldrig nej till! Dessutom har jag ju fått något jag VERKLIGEN önskade mig idag – strålande solsken! Hoppas på att få kunna ligga i solen lite idag, så inte all färg försvinner redan…

Det blev ju faktiskt god mat även igår, i början av säsongen kan man ju inte få nog av grillat!


Igår blev det kort-dag på jobbet, och efter vi hämtat barnen på dagis åkte vi en sväng till stadsparken och åt lite glass i solen. Hade inte direkt nån lust att stå och frysa vid en majbrasa på kvällen, så det var rätt lagom att spendera några timmar på eftermiddagen där istället.

Klart man ska klättra överallt där brorsan klättrar. 
Inte så ofta maken får synas här. Eller får och får, vill kanske är mer rätt ord =)
Testade Ben&Jerrys äppelpaj glass, supergod! Passar nog även till kaffe, om man hinner sitta i lugn och ro… 😉
Att få en skarp bild på nån som klättrar i lekparken är typ omöjligt. Det här var det bästa jag kunde åstadkomma…
Det blev några spontana vitsippebilder med, tyvärr hade jag väl kanske inte plockat på de finaste kläderna direkt, men bättre än inget!
Nöjd och glad över att få plocka lite vitsippor. =)

 Idag tänkte jag faktiskt försöka mig på en nypremiär av mitt jogging-försök, jag hann ju bara med 3 ynka försök innan knäet gick sönder. Det är inte helt ok än, men nu orkar jag inte vänta mer, fast det känns faktiskt lite segt att komma igång nu. Dessutom hoppade jag faktiskt över träningen igår (första gången när jag rent teoretiskt kunde varit med, men inte gjorde det) eftersom huvudvärken från i söndags fortfarande inte gett med sig. Det kändes liksom inte så lockande att ställa sig och slå på något när huvudet redan bultar…

Nåväl, min lilla minirunda är ju bara typ 3 km, iofs i ett terrängspår för hästar så det blir mycket skuttande över stock och sten, men det känns ändå rätt mesigt när folk runt omkring mig verkar kunna dra både 7 och 8 km i taget =/ Men skam den som ger sig! Önska mig lycka till….

Åh, förresten, helt apropå ingenting så köpte jag en ny volymgrej till håret i veckan, den är asbra!

Kunde man väl räknat ut

Jag har lärt mig något idag. Om man har huvudvärk innan man åker upp för att träna sparring, så blir den INTE bättre av upprepade slag mot huvudet (surprise!) utan man får till slut bryta en kvart för tidigt =( Känner mig rätt tjurig över detta just nu (kom nyss hem) faktiskt.

I övrigt har helgen varit ganska bra, gott fredagsmys med maken i fredags, och både igår och idag var det lite allmänt utomhusarbete, typ rensa landen, garaget och Lukas näsa (ja, han är fortfarande förkyld). Vi fick lite trevligt eftermiddagssällskap av kompisar igår, och på förmiddagen gick vi ett varv på stan, mest för att handla lite nytt till Oliver som verkar växa som en bönstjälk just nu.

Den stora vinsten med helgen var nog den fina lådbilen maken slängde ihop av lite gammalt vi rensade ur från Lukas näsa  garaget, den blev meddetsamma oerhört uppskattad av alla ungarna på gatan! Väldigt söta var de när de sprang i full fart och skrattade så de kiknade…

Oliver var med och byggde lite då och då, när tålamodet tillät. 

Nästan färdig, en front och lite målarfärg ska till med innan det är helt klart, men visst blev den fin?!?

 Jag har blivit lite firad av mina föräldrar med. Eller ja, det blev jag ju egentligen på Gran Canaria, när vi firade allas födelsedagar, men i lördags fick jag jättemycket fina blommor som mamma köpt på torget, rosor, passionsblomma och så makalösa tulpaner…

Jag älskar tulpaner, speciellt de här runda, gula som nästan ser ut som enorma snöbollar!

Nu ska jag sätta mig och planera lite inför sommaren, vi blev ju liksom lite snuvade på lite av semestern nu sist känns det som. Planerna är inte så avancerade, men lutar åt en vecka i norra tyskland, men jag återkommer nog mer om det när jag inte har en sån huvudvärk!

Vi hade i alla fall tur med vädret

Tja, det känns åtminstone så.

(Den här semesterberättelsen är lite detaljerad, mest för min egen skull med tanke på vilket guldfiskminne jag verkar ha ibland)

Förra lördagen bar det iväg mot landvetter för att ta flyget till Gran Canaria, väskorna var packade sedan ett par dagar tillbaka (jag älskar att packa eftersom det innebär att man ska ut och resa. Packa UPP däremot, det är en helt annan femma) och vi åkte hemifrån strax efter 05.00 på morgonen. Flygresan gick faktiskt riktigt bra, som vi gissat var det inga som helst problem med Oliver eftersom han hade med sig sitt Nintendo, men vi fick väl jobba lite mer med Lukas som blev lite trött och rastlös, men det var ändå inte så farligt. Vi åkte ju tillsammans med mina föräldrar och min bror, så vi hade ju lite hjälp dessutom.

Lite nyfiken är man ju när man flyger, så det är inte lätt att sitta still. 

Ja om man inte har ett Nintendo att fördriva tiden med då. Och om inte mamma och pappa lånar det . 

Efter 5½ timmes flygresa landade vi och tog bussen ut till vår destination – Parque Christobal i Playa del Ingles. Vi blev väldigt positivt överraskade över anläggningen, alla bungalows verkade ganska nyrenoverade och var jättefräscha, och själva parken var rymlig, grön och välskött. Poolerna såg lockande ut, det var ändå omkring 22 grader och vi kom ju i jeans, men det var lite småkyligt att bada, mest för att det blåste en del (jätteskönt när man inte var blöt däremot).

Gången bort mot restaurangen, visserligen baksidan av Bungalowsen men man ser ju i alla fall det viktigaste – den blå himlen!


Vi hann väl ungefär kasta in väskorna i vårt lilla ”hus” (inte så litet heller förresten) innan det blev ett dopp med barnen, mycket mycket uppskattat, men de blev fort kalla pga vinden. Nåväl, vi gjorde oss iordning och gick till  veckans första middagsbuffé. Man kan väl säga att maten under veckan var helt ok, men ingen kulinarisk upplevelse. Det fanns ganska mycket att välja på och allt var väl tillagat, men det var lite ”tråkig” ibland med ungefär samma buffé hela tiden och i princip all mat var väldigt mild, jag saknade lite hetta (och fick typ vitlöksabstinens, gud vad jag saknade vitlök). Ganska ok efterättsbuffé, bäst var den förvånansvärt goda glassen med flamberad frukt och så de färska melonerna. Skönt i alla fall att barnen kunde få vad de ville för mat, och massor med glass, och man behövde inte oroa sig för att de stojade runt lite när det ändå var mest barnfamiljer där.

Maken framför mina föräldrars bungalow. Det är visst lite ljust =)

Någonstans under dag 2 gick det däremot åt skogen, vi trodde att Oliver bara var restrött, men när han somnat i en solstol mitt på dagen kände vi på honom och han hade nog uppemot 40 graders feber (blev mer eller mindre expert på att fastställa febertemp utan termometer när Lukas hade lunginflammation). Sen var han nästan helt borta i 3 eller 4 dagar, jättetrött, ledsen och febrig. Som tur var hade vi med ipren, och vi gjorde åt en hel flaska bara på Oliver… Nästa man som blev sjuk var morfar (eller ja alltså, min pappa), som fick feber, förkylning och halsont. Dagarna efter blev det min bror, därefter Lukas, sen maken och sist mormor som blev sjuka en efter en… (ja, ni läste rätt, JAG var den enda som inte blev sjuk. Kan dock inte påstå att jag känner mig direkt mycket piggare för det…)

En bild från första dagen, än så länge pigg och glad.

Värst var det däremot att Oliver blev sjuk, han var så jättehängig, och dessutom fick vi inte i honom någon mat på typ hela veckan, vilket gjorde att varje måltid blev mer eller mindre förstörd av allas försök att truga, locka, hota och skälla på honom (ja när han blev friskare då) för att få i honom åtminstone ett par pommes frites. Han åt inte mer än en enda skopa glass på hela veckan (och den åt han första dagen), ingen efterrätt, och inget annat vi lockade med hellre. Det förstörde faktiskt nästan hela veckan, han såg ut som ett blekt, blodlöst lik och ändå gick det inte att få i honom någon mat, det kändes hemskt =(

Lukas klarade sig bättre, trots att han blev sjuk med, dels åt han ju så energi fick han helt klart, men han är inte lika känslig heller. Han har däremot hostat så det låter som om lungorna ska flyga ut… stackars mina små barn!

Skönt att få vara ute i bara skjorts och t-shirt!

Alltså har vi fått göra små, korta utflykter och lämnat kvar de som var sjukast för dagen, och vi har nästan inte kunnat bada med barnen alls (sista dagen gjorde vi det ändå för då kändes Oliver rätt ok och vi hade nästan panik). Det blev korta tripper till stranden, till lite köpcentra och bara lite runt i grannskapet. Mina föräldrar, min bror och maken åkte till Las Palmas en dag, men det var tydligen ingen jättehöjdare. Gran Canaria som ö var jag inte så imponerad av, jag saknade grönska och framförallt saknade jag en trevlig strandpromenad, och dessutom lite lokal befolkning och lokala restauranger, det var nästan bara hotel överallt.

Vi firade min far lite, han fyller 60 år i år, men det blev inte som vi tänkt heller eftersom han som alla andra var sjuk. 


Stranden var jättefin, men ganska blåsig. Skönt om man solar, lite småjobbigt om man ska gräva i sanden, men det funkade bra ändå. Skulle kunna tänka mig en trip till Teneriffa någon annan gång, eller Mallorca igen, men just hit åker jag nog inte igen. Själva anläggningen finns förresten på Teneriffa med, och den skulle jag gärna bo på, fast med halvpension nästa gång i så fall så man får lite mer variation på maten.

Eftersom vi hade all-inclusive så ingick ju även all dricka och glass, men vi kom ju väldigt snabbt fram till att det inte var så roligt som det lät. Till exempel var ”vinet” (rött, vin och rosé) helt odrickbart och de färdiga drinkarna man kunde beställa (caiprinha, sex on the beach, tequilia sunrise, pina colada – ja ni fattar) gjorda på nån form av färdig drinkmix och så vidrigt söta att en halv klunk gjorde att man ville kräkas. Däremot kom vi på att man kunde beställa ett glas vodka och sen blanda med tex sprite, eller gin och tonic som pojkarna drack. Efter maten funkade det bra med en irish coffee som efterätt, och även vad jag tror är nån lokal ”likör” – honungsrom vilket var RIKTIGT gott med några isbitar i (lite som punsch fast inte lika söt). Den enda måltidsdrycken jag gillade var annars ölen – många hade säkert tyckt den var blaskig, men den ljusa och inte så beska ölen passar mig perfekt.

Min mamma, räddaren i nöden när barnen inte vill vara med. Jag tror att om de fick välja skulle båda mina barn tveklöst flytta till henne istället för att bo här, och jag klandrar dem inte…

Vi lyckades i alla fall hitta en hel del Desigual-butiker här och var, så min garderob har gått från 1 Desigual plagg till 8 eller 9 stycken tror jag! Dessutom firade vi ju våra födelsedagar där, så då fick jag en fin Lolaklänning och en Desigualkjol =) Så shopping och vädret hade vi tur med, det var faktiskt perfekt väder med sol de flesta dagarna och en lagom vind, men även de två dagarna det var lite mulet tog solen en del och det var skönt, så det kan jag inte gärna klaga på.

Min bror och maken fyndade en hel del i en stor Zara-butik, jag verkar däremot aldrig hitta något på deras tjej-avdelning. 

Att åka hem från den här semestern kändes jättejobbigt, just känslan av att barnen ju skulle ha badat och lekt hela dagarna, de skulle sprungit i havet och lekt i poolen, men det blev nästan ingenting av det. Det kändes som om de missat hela semestern och det var riktigt, riktigt tungt… Annars brukar det kännas rätt skönt att komma hem igen, men inte den här gången. Och verkligen inte när man kommer hem till 6 grader och ösregn… (det matchar iofs mitt humör).

Kontentan av den här semestern är att inget blev som det skulle, förutom vädret. Det är väl inget ovanligt att det inte går som planerat när man har semester, men inte riktigt på det här sättet… Jag är i alla fall mycket, mycket tröttare efter den här veckan än jag var när vi åkte iväg, nätterna har varit totalt upphackade av 2 sjuka barn som hostar, har ont i huvudet, fryser, är varma… Det enda jag längtat hem till har varit min säng, istället för den betongbänk vi sov på där.

Tobbe försökte förgäves att ta en bild från sista kvällen där jag inte såg så trött ut, och jag tror han tog 10 bilder eller så. Det här är den jag ser minst trött ut på, och det säger ju en del. (notera den snygga desigual-klänningen!)
God Natt!
(PS, inlägget är tidsinställt så att inte alla hinner läsa det nu ikväll utan jag hinner berätta lite själv i morgon med, enda nackdelen med att blogga har jag märkt)

Sommarkläder

Ok, det är bara att konstatera – min ”sommargarderob” är gapande tom… En och annan klänning, annars är ju de flesta linnen och billigare klänningar sedan förra säsongen urtvättade och dags att kassera. Skulle dessutom vilja ha en ny bikini, den jag VERKLIGEN vill ha är den här, från Desigual… 

Ja, och så är hon ju väldigt lik mig med. Samma kropp och lika brun. 

 Jag HAR i alla fall inhandlat den här klänningen (oxå Desigual), eller rättare sagt så har maken köpt den till mig i födelsedagspresent. Fast jag kanske handlade den själv… 😉

Hrm, sitter inte likadant på mig, men den var faktiskt ändå väldigt smickrande och söt! Sen är nog modellen typ 1,60m  eller nåt, för på mig blir den en bra bit kortare. 

Hoppas lite på att kanske kunna shoppa lite mer på semestern, det ska tydligen ligga ett köpcentra nästan där vi ska bo, och en liten fågel viskade i mitt öra att de har en desigualbutik…..

Godis

Jag tror jag har skrivit om det här innan, men jag tror att vi har en lite annan inställning till det här med godis än vad många andra har. Förmodligen finns det gott om folk som tycker att vår åsikt är pretto eller onödig, men det är ju skönt att jag inte behöver bry mig om det 😉

Nu gäller ju det här främst Oliver än så länge, eftersom han är den enda som får godis här hemma. Ja förutom de 4 bitarna Lukas fick i sitt påskägg då… Egentligen bottnar vår (eller i alla fall min) syn på godis från att mamma tänkte likadant när det gäller oss, något jag är jätteglad för!

Min grundtanke är ju då att jag inte tycker att det är särskilt snällt att ge ett barn godis. Det är inte snällt att ge dem ett beroende och ett sötsug som lär vara livet ut, det är inte snällt mot tänderna och det är inte snällt mot kroppen. Men jag tror det är så många resonerar ändå, man vill vara snäll, så det är klart att barnen ska ha lördagsgodis, och ganska mycket också, men jag tycker inte att det ÄR snällt.

Klart man kan få lördagsgodis när alla andra kompisar får det med, Oliver får välja ur ”godislådan” varje lördag, och nästan utan undantag väljer han ett kinderägg. Och dessutom är han jättenöjd med det, det har inte hänt en enda gång att han bett om mer.

Vill man ge något extra nån gång ibland, så tycker jag personligen att glass är mycket bättre – helst nån lite ”bättre” utan en massa konserveringsämnen och skit, barnen (båda) äter säkert 3-4 glassar i veckan. På fredag eller lördagkvällen vill Oliver såklart ha fredagsmys, hans favorit är popcorn, och det får han gärna. Chips med, hellre det än artificiellt godis, det är inte lika beroendeframkallande, och det är inte fettet jag är orolig för (speciellt inte när det gäller mina spetiga barn).

Så, någon som vill motivera en annorlunda tanke???

Kropp och knopp

Mitt knä har känts ganska bra en tid nu, och det är snart dags att börja träna på det igen. Det är fortfarande känsligt när det gäller att sitta på huk eller anstränga det mycket i böjt läge, men jag hoppas i alla fall att det håller, för på söndag hoppas jag att jag kan börja träna igen! Nu är målet att dels komma i fatt och ta igen det jag missat så att jag kan gradera upp till orange bälte, och dels att jag ska lyckas ta tag i löpningen igen så att jag klarar att springa 5 km, HELST på under 30 minuter men en sak i taget.

Jag hoppas lite att jag inte blivit alltför försoffad av den här påtvingade vilan, så ni får gärna heja på mig lite om jag försöker komma undan 😉

Till skillnad från många som tränar så här på vårkanten så är mitt mål absolut inte ”beach 2012” eller ens 2013 för den delen, utan mest känner jag bara att jag mår väldigt bra av det. Det är en härlig känsla att känna sig stark och att man har kontroll över sin kropp! Sen skulle jag EGENTLIGEN vilja bli av med en sisådär 5-8 kg till, men jag ORKAR verkligen inte engagera mig i det just nu… Det är ju bara att köra LCHF, det vet jag ju, men just nu känns det inte som att jag orkar försaka en och annan sötsak, eller gå ifrån att äta min älskade frukostfralla på jobbet, så det får vara som det är just nu.