På mitt kontor har jag en hel del bilder på mina barn. Man kunde ju tycka att man inte skulle bli smått chockad när man helt plötsligt faktiskt tittar på dem och inser att de har vuxit massvis sedan förra sommaren….
 |
| De flesta är från förra hösten/sensommaren. Klart de växer lixom!? |
För övrigt så tror jag på att göra sitt kontor (eller arbetsplats) hemtrevlig och personlig, man spenderar ju ändå sjukt mycket tid här.
Märks det att jag är helt tom i huvudet idag….?
Ja alltså att man har en känsla av att man ätit för mycket (dock inte godis som tur är) och att det som vanligt varit skitväder.
 |
| Jamen alltså. Mina tulpaner, penséer och rabarbern blev hårt utsatta när det helt plötsligt kom 1 dm snö… För att inte säga hur hårt utsatt mitt humör blev! |
Äsch, jag är bara på lite dåligt humör, det har faktiskt varit en väldigt trevlig påsk, ja bortsett från vädret då. Barnen spenderade skärtorsdagen hos mormor, och fredagen vet jag inte riktigt vad vi gjorde, men det var säkert ganska ointressant. På påskafton hade vi mina föräldrar på middag, min bror brukar alltid komma med, men vi träffas ju snart på semestern så han orkade inte åka. Eftersom jag rent generellt är helt mot den svenska ”allvädersbuffén” med typ sill, jansson, ägg och skinka så lagade jag lamm istället. På konsum hade de fått in lokalproducerat (lokaluppfött?) lamm, visserligen i lite små förpackningar, så jag köpte lammrevben, -rack och -kotletter. Det blev kanongott, och till fick det bli sparrisrisotto. Självklart en gul dessert till – hemlagad citronfromage – det är grymt gott!
 |
| Båda barnen fick varsitt ägg, Lukas fick väl ungefär 4 bitar i sitt, men de två gelegodisarna tuggade han lite snabbt på och sen spottade han ut dem… Oliver spottade däremot inte ut sina, men han är liiiite mer rutinerad… |
I går var vi bortbjudna till vänner på mat, och fick helgrillad fläskkarré som var SJUKT god! Väldigt god sås med….. Jättetrevligt sällskap blev det och till och med barnen underhöll sig ganska så bra, bästa kvällen i påsk helt klart!
Idag var vi på motormässan en sväng, båda barnen tyckte det var roligt och vi stannade i ungefär en timma, helt lagom. Våra kommentarer sträcker sig nog så långt som att ”titta vilken fin färg på bilen” eller ”oj vilken blank motor”, bilintresset är inte sådär jättestort här i familjen, men en stund är rätt trevligt.
 |
| Oliver gillade bilen som var helt i guld. Jag hoppas att det är en övergående synpunkt, annars vet jag inte vem han brås på 😉 |
I morgon är det jobbvecka igen, och eftersom det typ verkar vara omöjligt att få barnen att somna i kväll så känns det som om det ska bli ganska skönt att jobba igen.
Ok, sitter i sängen och är så irriterad/uttråkad/nere att det kryper i hela kroppen på mig. Får se om det hjälper att skriva av sig lite, eller om jag bara retar upp mig ännu mer….
Dagen efter mitt lilla knäbesked så slog det mig att jag faktiskt inte får träna på två veckor (jag vet, dels kunde man ju tycka att man borde fattat det direkt, men det gick liksom inte riktigt in, och dels är ju egentligen inte två veckor särskilt lång tid) och jag blev helt knockad (ok, ofrivilligt ordskämt. Eller typ ofrivilligt i alla fall).
Jag blev jättenere och blev dessutom blev jag lite överrumplad av det eftersom det inte direkt är något jag borde reagera så värst på, det ska ganska mycket till innan jag blir nere alls faktiskt. Jag vet inte om det till en viss del beror på tabletterna jag fick, de gör mig lite yr och jag har väldigt svårt att koncentrera mig, för att inte tala om att minnet känns som det är 3 sekunder långt. Som nu, jag har fått läsa om inlägget flera gånger för att kunna skriva någon vettig fortsättning…. Sen kände jag mig ju oxå precis jätteladdad, jag hade kommit igång och börjat jogga och träningen gick riktigt bra så jag känner inte ALLS för att inte träna på två veckor.
Lite förbannad blir jag oxå på mig själv, för jag VET att det här är ju bara ett skitproblem!!! Fasiken, det är en lätt, liten knäskada som bara håller mig från träningen ett kort tag, varför i hela friden tar det då så hårt??
Suck… Ja som sagt, det blir nog inte så mycket mer sammanhängande än så här verkar det som. Åh förresten, som grädde på moset så har det oxå lagt sig ett tjockt lager grädde (snö) på mitt mos (trädgården) som inte gör det hela bättre. Mina penséer ser minst sagt döda ut och vart tog våren vägen? I någon form av protest så har vi varit inne hela dagen, jag och Oliver har målat påskägg och maken har försökt se till att Lukas inte har kastat sönder dem.
Nåväl, Glad Påsk på er allihop, och sol i sinne och allt annat sånt bjäfs… 😉
 |
| Lite blandad kompott här. Jag kanske hade lite väl roligt, så jag fortsatte en liten stund efter att oliver slutat. Ni får väl gissa vilka som är vilka…. 😉 |
Jaha ja, jag har just blivit beordrad två veckors vila – just som jag hade kommit upp i högvarv med både kickboxingen och börjat springa… =(
Gjorde illa knäet, inte på träningen som alla tror, utan när jag satt på knä på golvet och lekte med Lukas. Nånting hände när jag skulle resa mig, och sedan en vecka tillbaka har knät varit svullet, varmt och känts som att det är vätska i det för jag kan varken böja det ordentligt eller sträcka ut det helt. Det gör egentligen inte så särskilt ont i det när jag stödjer på det, men det känns väldigt obehagligt och gör ont när jag ska böja det. Så – eftersom det inte blivit bättre på en vecka – kände jag att det är väl bäst att kolla upp det ändå. Läkaren trodde att det var en bit av menisken som gått sönder och låg och irriterade, så jag fick tabletter mot inflammation och smärta och blev beordrad att inte belasta knäet på två veckor ungefär. TRÅKIGT!
Tabletterna visade sig däremot ha den lite spännande effekten att man känner sig lite lätt småfull, så lite roligt får jag väl försöka ha åt det hela så länge… 😉
Här kommer helt orelaterat en liten påskhälsning från mina små påskkärringar som skulle klä ut sig till dagis idag!
 |
| Lukas är mycket fascinerad över att storebror har fått prickar i ansiktet. |
 |
| Hihi, såååå söt =) |
 |
| Storebror som älskar att klä ut sig är ju såklart oxå jättefin! |
|
Ja det är ju i alla fall inte svårt att missa att det är april idag, med tanke på vädret. Först soligt, men iskalla vindar, sen hagel och nu har det övergått till nån mulen variant – fortfarande med iskalla vindar, brrrr… I förmiddags var vi med mina föräldrar en sväng i stadsparken, och tittade på jättesöta små lamm, gissningsvis ganska nya efter vad det såg ut som. Inte SÅ farligt kallt just då faktiskt….
|
 |
| Makalöst söta små lamm i stadsparken, och det såg ut som det var fler på G hos minst ett får till. |
|
Nu under eftermiddagen har åtminstone Maken och jag varit så sjukt trötta att vi båda skulle kunnat sova i soffan. Lukas däremot tyckte tydligen inte att han skulle sova alls idag, så det blev ju inget med den varan för oss andra heller… Precis just nu känns det TOTALT otroligt att jag kommer gå och träna vid kvart över sex, men vi får väl se om det hinner infinna sig någon form av ork.
|
| Det är sällsynt, men det händer faktiskt att pojkarna leker ihop korta stunder. Typ 10 sekunder om dagen. |
Haha, nu medan jag satt och bloggade och Lukas tittade på Teletubbies så var han visst lite trött ändå, för han somnade just sittandes! Så söööööt!
 |
| Kolla, PRECIS så här trött är jag med! |
Idag har jag gjort nåt av det lyxigaste jag vet (om man menar realistiskt och inte sjukt dyrt), jag har varit på spa-pedikyr på nailcenter. Det är helt galet, i två timmar masserar, slipar och filas fötterna och sedan målas det nagellack (jag valde franskt), och det kostar bara ca 300 kr!
För mig som aldrig orkar/hinner med fötterna till vardags så gör det här en otrolig skillnad, speciellt efter vintern när fötterna varit nerstoppade i stövlar mest hela tiden… Känns galet lyxigt, och dessutom höll det sig i flera månader sist.
Hade det lyxigt i går med, förresten – jag och ett gäng tjejkompisar var på afterwork på studion. Kanongott och vääääldigt goda caipirinhas (hrm, om det nu stavas så). Dessutom perfekt direkt efter jobbet, vi är nog ungefär lika kvällströtta allihop!
 |
| Före – tråkiga vinterfötter |
 |
| Jag vet inte om det bara är jag som är knäpp, men jag får liksom dåligt samvete när jag köper en tjänst jag (borde) kunna göra själv…? |
 |
| Efter – fina mjuka sommarfötter redo för något annat än bara stövlar! |
Igår fick jag äntligen tummen ur och beställde en fotobok (från fujidirekt). Har tänkt mig att jag ska göra en fotobok för varje år som går, men nu fick jag arbeta mig lite bakåt och göra en för 2006. Det känns ju liksom mest relevant att börja det året Oliver föddes, annars hade det mest blivit fotoböcker med bilder från fester, födelsedagar och semestrar. Eller ja, det kanske hade varit kul med iofs, men nånstans ska man ju börja.
Det tar lite tid – 3h närmare bestämt – och då redigerade jag inte alls fotona innan jag lade in dem. Valet var helt enkelt att antingen göra boken med bilderna som de var, eller inte orka göra den alls =/ Inte så svårt val ändå! Det är ganska kul ändå att gå igenom år för år vad man gör, det var många kommentarer i stil med ”åh men visst ja, vi åkte ju till XXX med” eller ”ja just det, det var ju då XXX hände”. Jag är ju dessutom lite senil så det känns bra att få åren sammanfattade lite =)
Just nu längtar jag vääääldigt mycket efter vår resa till Kanarieöarna, ska bli ofantligt skönt! Har nog legat och packat i tanken ungefär 3 veckor nu (jag vet, jag är rätt knäpp)… Den veckan kommer nog gå väldigt fort misstänker jag, om jag nu inte bestämmer mig för att stanna för gott =D
Känner mig egentligen lite kluven om huruvida jag ska skriva om det här eller inte, men skit samma, jag skriver så får ni låta bli att läsa som tycker att det är tråkigt… =)
Jag HATAR att jogga/springa. Mycket av den enkla anledningen att jag verkligen inte kan, dvs efter 100 m får jag typ ingen luft (gäller även nu när jag är i hyfsad kondition), jag känner mig mest tung och klumpig och absolut inte som de joggande människor (?) man ser som liksom flyger fram med ett leende på läpparna (och ofrånkomligen med håret i en hästsvans som svänger hurtigt). För min del har det varit så sen jag blev tonåring någon gång, jag växte och blev lång och hade liksom ingen koppling mellan armar, ben och bål…
I alla fall, i min omgivning är det många som springer (och med det menar jag joggar), och en kollega som känner ungefär som mig har dessutom börjat springa och det går jättebra för honom. Alltså blir jag lite förbannad på mig själv som inte kan, och eftersom jag av någon anledning verkar känna för att utmana mig själv lite (som med sparringen) så har jag bestämt mig för att lära mig att jogga. Jag har inte riktigt kunnat sätta upp något mål än, men jag hoppas att det kommer med tiden.
 |
| Helt orelaterat, men jag var tvungen att fota mina fina körsbärsblommor i uterummet. Dessutom började det bli lite väl mycket text på en gång 😉 |
Nåväl, två gånger har jag varit ute, en gång i lördags och en gång i går. Den enda skogsslingan jag kände att jag ville ge mig på visade sig vara ganska kort (eller alltså, den kändes extremt lång så jag blev ganska arg när den visade sig vara endast 2,5 km) men kuperad, men det får nog ändå bli den några gånger, tills min kropp slutar bli chockad och kanske lär sig att andas – och framförallt tills jag inte får så ont i smalbenen (benhinnorna?) att det känns som någon slagit mig med ett järnrör. Alltså – en riktig mjukstart. För mig som verkligen inte kan så känns det heeeeeelt galet att springa 5-10 km åt gången, men ändå verkar det snarare vara normalt och lite meddelsvensson?!?
Det enda som känns positivt än så länge är att jag faktiskt har ganska bra ork tack vare kickboxingen, det är inte musklerna som säger ifrån utan helt enkelt att jag inte får luft =/ Hoppas dock på att även lungorna ska fatta galoppen efter ett par gånger så de börjar jobba lite mer effektivt.
Jag har lovat mig själv att jag ska springa minst 5 ggr för att ge det hela en chans, men jag kan ju säga redan nu att om det regnar eller är för kallt så kommer jag INTE ge mig ut, det måste helt enkelt vara liiiite njutbart annars kommer jag ge upp direkt!
Så, håll tummarna för att jag fattar galoppen, och för att det ska bli fint väder (i alla fall det sista önskar väl ändå de flesta just nu)!
Ja, jag bad väl om det i lördags när jag berättade att jag hade en kanondag. Eller ja, det har väl inte varit någon katastrof direkt, men jag vaknade upp med världens nackspärr vid 04 på söndagmorgonen, och sen blev lixom dagen därefter (dvs jag var småtjurig och irriterad). Det blev iofs bättre på eftermiddagen, vi fick lite sällskap och så körde vi säsongens första grillning =)
Igår ringde de från dagis och sa att Oliver var jätteledsen för att han hade ont i örat, så maken åkte och hämtade honom. Efter att ha kollat upp det så visade det sig vara en virusinfektion som gjorde att det kom vätska mellan ett av trummhinnans tre lager (alltid lär man sig nåt nytt), men det var ingen öroninflammation. Dock funderar vi på om det kan vara smittsamt, för Lukas var oxå lite gnällig och tog sig mycket åt öronen igår, men han är ju som sagt mer smärttålig så mer än så blev det inte *ta i tä* (ja, nu kommer de väl ringa från dagis vilken sekund som helst bara för jag sa det).
Så – egentligen har det inte hänt så mycket intressant, men jag hade lite blogg-sug, så ni får hålla till godo… 😉
Oerhört vitsigt kan tyckas, men här kommer en liten bildkavalkad med bevis på att det verkligen sakta men säkert börjar blir vår!
 |
| Lekstugan är vårstädad. Ok, jag blir lite manisk när jag ser att det är stökigt här inne, det ÄR ju en lekstuga. Oftast löser jag problemet genom att inte titta in… |
 |
| Lukas ÄLSKAR lekstugan, speciellt om storebror och hans kompisar är här samtidigt. |
 |
| Även storebror leker mycket här, än så länge. |
 |
| Ute i landet tittar äntligen krokusarna fram… |
 |
| ….och likaså den något perversa rabarbern petar upp sina knoppar 😉 |
godatankar.com 