Parterapi på hög nivå

/ LindaG / 1 kommentar

Det var absolut inte fel med en långhelg efter den skruttiga julledigheten må jag säga! Alla höll sig hyfsat friska, Oliver har fått åka lite skridskor och båda barnen har varit en sväng hos mormor och morfar lördag till söndag, vilket gav mig och maken den fantastiskt lyxiga möjligheten till en helkväll!

Det kändes makalöst skönt att veta att vi faktiskt kunde vara uppe sent, utan att behöva tänka på att barnen vaknar vid 6 som vanligt, och till och med få sova ut på söndagsmorgonen! Vi började kvällen med varsin drink hemmavid, och hann faktiskt med att spela tillsammans en stund innan vi tog bussen ner till Studion. Grymt god mat, det var jordärtskocksoppa med pilgrimsmussla till förrätt, confiterad anka till varmrätt och Tobbe (som hade lite mer plats i magen än mig) tog en god efterätt när jag avslutade med en irish coffee. En flaska gott rödvin till toppade det hela, och vi satt och pratade huuuuur mycket som helst om allt och inget! Det är så sällan man orkar/hinner prata ordentligt annars, det blir mycket ”vardagsruljans” mest, så det kändes som bomull för själen att få lite tid med bara varandra. Vi var inte hemma förrän strax innan tolv (jag som brukar somna vid nio) men i och med att vi ändå skulle få sova ut så spelade vi lite till innan det var sängdags =)

En sak som vi pratade om som är lite intressant ändå är just att vi gärna VILL göra saker tillsammans, att vi gärna väljer varandras sällskap och umgås. Ganska självklart – tycker vi – men alla verkar inte ha det likadant. Struntar ju högaktningsfullt i vad alla gör i sina förhållanden, men det är ändå intressant att försöka förstå hur folk tänker när det skiljer sig mycket från ens eget synsätt – rätt eller fel spelar ingen roll. Visst, det är jätteskönt att göra saker själv, eller med andra kompisar, men om jag inte får umgås med maken så blir jag ledsen helt enkelt.

Från det ena till det andra så måste jag bara slänga med en bild på Lukas, han tycker väldigt mycket om att stå inne på sin lilla pall i sitt rum och leka med mitt gamla dockskåp, och det är väldigt, väldigt sött!

Det går lite hårt åt möblemanget visserligen, det är inte många stolar och bord som har alla benen kvar. Men skit samma, huvudsaken är att nån leker med det!

 

Ett delikat problem

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag och maken bytte inga julklappar med varandra i år, utan vi bestämde istället oss för att vi skulle gå ut och äta tillsammans istället, något vi (semester exkluderat) kanske gör 2-3 gånger per år, så det är något vi verkligen uppskattar!

Nu har jag bokat barnvakt (mormor och morfar) till på lördag, men så kom jag till det roliga problemet att välja restaurang… För min del ger det nästan lite samma känsla som man får när man ska välja semestermål – att surfa runt och titta och läsa och drömma ger en lyckokänsla bara det. Den här underbara förväntan och planeringen är sååå underbart. Lite knäppt när det ”bara” gäller att gå ut och äta, men men, jag är lite knäpp och vid det här laget vet de flesta att jag är otroligt förtjust i god mat.

Ett val som däremot är svårare (och likväl lite av ett lyxproblem) är att välja vad sjutton vi ska göra med denna långhelg??? Egentligen skulle vi vilja kompensera barnen för det inte så lyckade jullovet när vi i stort sett bara var hemma och tog hand om stackars Lukas, men frågan är om vi vågar ta med båda snörvelpellarna till Skövde och bada på söndag, eller om de är för förkylda…? Annars finns det banne mig inte mycket att ta sig för, vad jag kommer på i alla fall – i morgon förmiddag blir det nog en liten tripp till skridskobanan med Oliver, men det tar ju max en timme, och är inte jättekul för Lukas. Hade det varit Vinter kunde man ju åkt både skidor och pulka, men det går ju såklart inte nu, och MonkeyTown åker jag inte till i kräksjuketider…

Jag tar tacksamt emot tips och åsikter på både barnaktiviteter och restauranger, tack snälla!

Slutet på en era…

/ LindaG / Lämna en kommentar

…och början på en ny.

Och nej, det är inte en felskrivning att det är rean som är slut, utan det jag syftar på är det galet konstiga att Lukas faktiskt ska börja på dagis i morgon?!?! Han har frisknat till rätt så hyfsat, det vände väl egentligen igår och då började han äta igen och öroninflammationen var helt klart över. Däremot är han (och Oliver) fortfarande väldigt hostiga, men Olivers har hållt i sig i ungefär en månad nu så ska vi vänta på att det går över helt så kommer vi stå utan inkomst och det går bara inte. Sen är det ju bara två timmar både onsdag och torsdag, så det ska nog inte vara några problem av hälsoskäl i alla fall.

Tog ett kort av Lukas när han var som sjukast. Jag tyckte så fruktansvärt synd om honom, och så orolig som jag var för honom har jag nog aldrig varit innan överhuvudtaget. Och då var det ändå inget ”allvarligt”, jag tänker lite på alla föräldrar vars barn är allvarligt sjuka – ni har mitt fulla medlidande!

Så trots att det är OÄNDLIGT skönt att han börjar bli frisk, så känns det helt overkligt, jag var ju nyss gravid – hur i hela friden blev han så stor att han ska börja på dagis? Hur bra dagis än är så tycker jag att det känns oerhört sorgligt att lämna över det här lilla livet i någon annans händer en sån stor del av dagen – jag vill ju att det ska vara JAG som hör när det kommer nya ord och att det är JAG som ser när han lär sig nya saker, och det svider i hjärtat när man inser att det inte blir så. Jag tror att det är bra att det till största delen är maken som ska sköta inskolningen, han tar det hela mycket bättre än mig, jag ska ev. bara ta några dagar i slutet av inskolningen.

NU ska jag gå och lägga mig (klockan är inte ens nio), men jag har fortfarande inte fått sova en hel natt på över en vecka (vilket inte är någon tid alls om man tänker på när man har en bebis, men att ligga och vara orolig hela tiden är VERKLIGEN inte att rekommendera) så jag är helt slut. Önska min lilla plutt lycka till imorgon!!!

Önskar jag orkade skriva ett roligt inlägg..

/ LindaG / Lämna en kommentar

Nähä, den här natten var ett steg tillbaka, nästan ingen sömn, men den här gången verkade det inte vara så mycket för att han hade ont som för att han var vrålarg – han ville inte sitta, inte ligga, inte stå och absolut inte sova… Det går väldigt, väldigt trögt, men sakta börjar han i alla fall kännas lite friskare, tex har han pillat i sig en skiva falukorv och två köttbullar idag – stora framsteg! Därför blev jag rätt knäckt när maken ringde mig när jag var på stan (återkommer om det) och sa att han fått utslag på både händer, armar, fötter och ben… Blev rädd att han skulle få en allvarlig (=andningsproblem) allergisk reaktion på penicillinet, så vi åkte direkt hem och ringde hälsan. Fick tag i en sköterska som i sin tur jagade rätt på den läkare, och tack och lov så verkar det ”bara” vara en väldigt vanlig biverkning av kåvepenin! Konstigt att man kan bli glad för en sån sak…

MEN idag fick jag i alla fall ha en riktigt rolig, trevlig och välbehövlig förmiddag – jag och Jossan gick på stan (alldeles själva, utan både barn och makar) hela förmiddagen och letade jeans och andra rea-fynd. Var ju kanonfint väder, och faktiskt väldigt lite folk dessutom, så det var helt underbart och som ett stort mjukt plåster för själen att få komma ifrån lite (även om det nu blev ett lite abrupt slut). Dessutom lyckades jag faktiskt !!! hitta ett par replay-jeans för halva priset (= normalt pris för ett par jeans), så den här julen har jag otroligt nog lyckats köpa två par jeans på rean (köpte ett par g-star innan vi åkte till kusinerna på annandagen.

Hoppas att alla får en betydligt bättre avslutning på året än vad vi fått!

GOTT NYTT ÅR!

Blinka lilla öga där

/ LindaG / Lämna en kommentar

Ja men herregud vilken skitvecka det här har blivit. Inte ens nån snö, så Maken fick plocka med sig Oliver själv upp till Rosenlundsbadet en sväng idag. Det var ju meningen att vi skulle åkt allihopa, och att vi skulle hittat på en massa roliga saker på jullovet nu när jag nu ändå var ledig =(

Lukas är marginellt bättre idag, vi fick en liten stunds sammanhängande sömn både han och jag i början av natten till fredagen, innan det blev alltför krisigt igen och han sov på min mage. Igen. Men den stunden var extremt välbehövligt, jag fick i alla fall ihop hjärnan någorlunda idag. Den värsta öronvärken verkar ha avtagit, eller så är det bara för att vi gått över till enbart ipren nu – alvedonen gör banne mig varken till eller ifrån. Det märks väl när han fått den, efter någon timme blir han nästan lite ”pigg” en kort stund – men fortfarande har jag inte fått i honom något att äta, det har gått 3 dagar sedan han åt något nu, och till och med vätska är svårt. Lite fruktpure, lite festis och lite vaniljglass har vi lyckats få i honom, men mängderna är på sin höjd matskedsstora åt gången – det skär i hjärtat när man ser hur matt han är!!! På Hälsan sa de att vi kunde avvakta två dagar efter att vi var där, för att se om aptiten kommer tillbaka lite när han mår bättre, så vänder det inte ordentligt i morgon så får vi väl knata in till akuten för att få dropp – absolut inget jag känner för, speciellt inte en nyårsafton =(

Självklart har den smittsamma ögoninfektionen hoppat på Oliver med, åtminstone på ena ögat, och jag tycker att mina ögon känns mysko med, men det kan vara psykosomatiskt (ungefär som när folk börjar prata om löss, herregud vad det kliar då).

Vårt planerade nyårsfirande med Jossan med familj blir inställt – dels är vi själva helt slut, Lukas mår inte bra, och inte vill vi smitta nån med ögoninfektion eller värre heller. Det får bli nyår hemma, gissningsvis med sängläge senast kl 21.00 *gäsp*. På tal om det så tänker jag nog gå och lägga mig nu, i morgon förmiddag tänker jag nämligen ta mig ut på stan med Jossan – kommer jag inte härifrån en liten stund så blir jag nog knäpp annars, speciellt som Lukas vägrar bli buren av Maken om jag är hemma (har rätt ont i ryggen vid det här laget, han är ingen bebis längre och det känns).

Nu har jag gnällt nog för idag, sov gott alla vänner och jag hoppas att ni alla får en riktigt trevlig nyårsafton!!!

Strålande jul?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Så, nu ska vi se, nu blir det andra bullar….

Jag gillar julen, till skillnad från många andra verkar det som??? Men jag tror att hemligheten är att vi alltid bara firar med närmsta familjen, det blir inte så stort och ”åbäkigt” utan snarare avslappnat och lugnt – precis vad man behöver efter all julstress! Min enda oro för i år är kalkonen, speciellt som jag just fick höra av en kompis att den dels blir äcklig när man värmer upp den (det bådar inte gott eftersom vi köpte en 5 kg kalkon som lär räcka i 3 veckor) och även att det tydligen finns något ämne i kalkon som gör att man blir väldigt trött…? Resultatet lär väl bli att vi äter alldeles för mycket av rädsla för att den inte ska gå åt, och att vi sedan däckar i soffan innan mina föräldrar kommer, medan de sockerhöga barnen springer bärsärk runt granen.

Visst ja, det finns ju EN sak som är lite jobbig med julen, och det är frågan som lär komma ungefär en gång var femte minut – ”kommer tomten snart???”. På tal om det så kanske jag borde prata med grannen förresten, vi har haft ett tomte-utbyte de senaste åren där karlarna i familjen gör en storslagen skådespelarinsats hos varandra – mycket underhållande för oss övriga, men Maken tycker inte det är lika roligt…

Helskotta, bortskämda ongar som bara ska ha TV-spel, ponnies och bilbanor, annat var det på min tid när allt man önskade sig var en tallkotte med några granbarr i…

Man kanske skulle köra ”tomten-är-far-till-alla-barnen”stuket och ladda tomten med lite värmande dryck innanför västen, fast det är klart, det kan ju bli lite pinsamt när man träffas ute i trädgården senare.

Imorgon är det dags för något vi gjort varje uppesittarkväll sedan nästan 10 år tillbaka, något som är tämligen pinsamt men ändå småkul, alltid en besvikelse men ändå lite spännande – *trumvirvel* – vi spelar bingolotto. Ja, det är sant *rodnar*, vi är visserligen inte ensamma om det men det är ändå pinsamt. Ja, när vi började var det ju bara en plojgrej och ganska kul – ingen som känner sig gammal när man är 20 år och spelar bingolotto på skoj – men nu när man är över 30 börjar det kännas lite oroväckande ålderstiget! Vi får väl kompensera med lite extra pulkaåkning så fort det kommer mer snö eller nåt…

Kanske kommer en julbock istället för tomte?

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är något väldigt konstigt med den här julen, något jag inte varit med om under mina 32 år (mig veterligen. Ja alltså inte att jag är 32 år då, men ni fattar), jag är nämligen inte sugen på julmat. Alls.

Vid det här laget vet ni ju alla att det är väääääldigt konstigt när det gäller mig, att inte vara sugen på egentligen NÅGON mat alls… (och nej, jag är inte gravid om nu någon skulle få konstiga associationer) Vi har inte direkt ätit nån julmat på jobbet, jag har inte varit på julbord, och vi har inte ”tjuvätit” någon julmat hemma, möjligen undantaget köttbullemacka med rödbetssallad. Så det är helt enkelt Konstigt, och Maken är likadan.

Detta i kombination med att min mamma jobbar fram till tre-tiden på julafton har lett till att vi gjort en liten udda lösning i år – vi här hemma kommer äta lunch här (återkommer till det), och pappa och brorsan äter lunch hemma hos sig (de äter julbordsmat), sen sammanstrålar vi här och äter risalamalta, öppnar paket och käkar senare ostbricka. Det är en bra lösning för att vi inte ska behöva trycka i oss all mat på alldeles för kort tid, med det känns ändå Konstigt, som sagt…

Så, eftersom vi nu inte vill ha traditionell julmat så har vi köpt en liten (hahahaha, sluta garva, 5 kg är väl inte så stort…) kalkon som vi tänkte äta. I typ 3 veckor gissningsvis. Men det blir intressant, jag får nog återkomma med rapport om hur den blir (har aldrig gjort kalkon själv), tänkte använda Jamie Olivers recept.

Nåväl, jag avslutar med några av fotona som uteblev i förra inlägget, ifall nu nån kan vara intresserad 😉

Det var ju vääääldans kul att åka pulka ändå, när man nu ändå vant sig lite…

Brorsan körde ju i full fart på en gång såklart (det kommer bli en snowracer i julklapp där, det blir nog perfekt!)

Och så lite dekorerande av pepparkakorna, med granntösen Alicia!

*foto på lyckliga barn i kälkbacken*

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jaha ja, jag hade ju tänkt ha med en massa fina bilder i bloggen idag, men eftersom jag bara inte orkade starta datorn i går så ligger fortfarande alla bilder i kameran – hemma. Nåväl, det var en skön helg i alla fall, i lördags blev det mest slappande, men igår kom det ju äntligen lite snö (!!!!) så då var vi ute och åkte pulka och gjorde snölykta. Fick dessutom skotta med – det var verkligen på tiden! Jag är förresten inte ens ironisk angående det, jag tycker det är väldigt kul att skotta (även om man såklart tröttnar när man skottat i 3 månader), speciellt så här i början. Önskar verkligen att snön ville ligga kvar…

Apropå snö så eldade vi upp i uterummet i går, det är sjukt mysigt att sitta där när det är helt vitt utanför! Annars var det rätt lugnt igår med, vi har ju liksom redan gjort det mesta julstöket – det är pyntat, granen är uppe sen nån vecka och alla julklappar är inhandlade. Väldigt avslappnat faktiskt! Sen brukar vi alltid ha lugna jular, vi spenderar dem hos oss med mina föräldrar och min bror  – bara god mat och trevligt sällskap helt enkelt.

Julstäda behöver vi ju däremot göra, men helt ärligt – det är ingen större idé att göra nåt jätteröj än med tanke på att den minste plutten drar ut ALLT hela tiden… Men men, nu är det jobb som gäller, jobbar hela den här veckan för att vara ledig i mellandagarna. Stressa lugnt!

*krax*

/ LindaG / Lämna en kommentar

Precis just nu känns det som jag har vunnit på lotto, Oliver är hos en kompis och leker och har jättekul (fick just en statusrapport) och Maken tog med Lukas till affären (båda två var uttråkade och frustrerade) vilket lämnade mig i ett tomt, lugnt och himmelskt tyst hus!!!

Igår var det ju julfest, väldigt, väldigt lyckat måste jag säga! Trots att jag tyckte jag hade tagit till med gott om tid för att fixa till mig så blev det på håret att jag hann – det var förresten just håret som tog längre tid än jag trodde att få till – men hann gjorde jag, och vi började med en liten förfest på Scandic. Jättekul att se alla som klätt ut sig, det var en klar majoritet cowboys, men där fanns även bröderna Dalton, en häst, en bankir, en saloonlady, en nordstatare och några fler indianer. ÄLSKAR maskerader!

Är väl tekniskt sett mer blekansikte än indian så här års 😉

Därpå fick vi en annorlunda välkomstdrink – spetsad varm choklad ute vid några eldar (vi var på elmia och hade festen), innan det blev dags för kvällens första aktivitet – linedance! Jätteroligt och jag skrattade så jag knappt kunde stå på benen (det blev inte lättare att hålla reda på benen efter lite alkohol), och sedan in i festlokalen där det blev westerninspirerad barbeque och en sjukt god pecan-cheesecake. Kvällen blev ganska lång och som sagt väldigt rolig, jag var hemma runt tvåsnåret nånting, så idag är det ganska segt… Dessutom är jag riktigt hes idag, det beror väl till en viss del på det något höjda tonläget under kvällen, men båda barnen är oxå hesa och hostiga så jag tror inte BARA att jag skrek sönder halsen under kvällen…

Nåväl, nu ska jag krypa upp under filten i soffan och titta på Jamie Olivers jul tror jag, innan barnen är tillbaka!

Bästa vardagsmaten!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Det är ju kanske inte så ofta det händer, men ibland blir jag extremt nöjd med mig själv 😉 Idag blev det ett sånt tillfälle, när jag skulle svänga ihop lite vardagskäk på det vi hade hemma och det blev så sjukt gott att jag bara måste dela med mig! Alla mått är ungefärliga, jag visste ju inte innan hur gott det skulle bli 😉

Lindas italenska panna
(eller Viva Italiano la panna del la Linda – direktöversatt, jag lovar)

Bryn tunna skivor fläskytterfilé med salt och peppar.
Lägg i en skivad purjolök och en tunt skivad vitlök och låt det fräsa med en stund.
Häll över ett glas vitt vin och låt det sjuda ner till hälften.
Lägg över en ask halverade coctailtomater och ca 2-3 dl creme fraiche.
Låt allt bubbla ihop en stund – färdigt!

Som tillbehör så gjorde jag grönsaksgratängen från häromdagen, men den här gången gjorde jag lite mindre så jag skivade allt för hand och lade det omlott (och ok, det blev nog ÄNNU lite godare den här gången, om det är möjligt…)

Så, slutsatsen är alltså att jag är extremt nöjd med mig själv eftersom maten blev ruskigt god! Finns ju säkert sämre anledningar att vara nöjd för =)