125% ch mer därtill!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag kan varna direkt för att den som inte vill läsa ett prettoinlägg om träning kan hoppa längre ner på bloggen…

Har nätt och jämt muskelkontroll nog i armar och händer för att skriva detta, men det bubblar i hela mig och då är det roligast att få utlopp för det här! Är faktiskt sjukt stolt över min prestation idag, och hade nån sagt att jag skulle fixa en sån fys för ett par månader sedan så hade jag gapskrattat och tagit en kaka till… 😉

Det var många utmaningar på träningen idag, först teknikträning med spark i magen (igen), jag fasade lite för den eftersom jag har ett blåmärke över halva magen sedan träningen i måndags, men med allt adrenalin man får i kroppen så kändes det inte värre än vanligt! Sen var det dags för en helt ny teknikträning – fallträning. Här ska man kanske tillägga att jag är LIVRÄDD för att falla, jag vet inte varifrån det kommer, men när de sa vad vi skulle göra kände jag att jag fick anstränga mig för att inte springa ut och lipa – SÅ rädd är jag, för ni som känner mig vet att jag INTE har nära till gråten annars… I vilket fall bet jag ihop, och genomförde träningen! Det gick rätt ok, det gick väldigt lugnt till väga, och efteråt kände jag mig riktigt stolt – OCH lättad att det var över…

Sen var det dags för fys-träning, idag blev det 30 minuter nonstop med spring på stället, slag i luften, höga knän och såklart armhävningar, när det var slut hade vi nog alla mjölksyra nog att fylla en bassäng, och jag såg ut ungefär som om jag kommit direkt ur duschen… Men JÄVLAR vad roligt det är! Ju tröttare man blir, desto lyckligare blir man med, det är helt galet!

Nåväl, nu kan ni som inte vill läsa om träning fortsätta läsa, för nu när jag kom hem så var PRECIS min tjälknul på älgköttet jag köpte färdig, helt sjukt gott! Den här gången hade jag dessutom i 2 dl whiskey i lagen, på en jobbarkompis rekommendation, och det var en höjdare, så det lär jag använda fler gånger. Till det blir det blomkålsmos – är ju inne på vecka 4 av LCHF igen, det går riktigt bra nu när man kommit över den värsta tröskeln, och den största behållningen är att man mår väldigt bra! Kilona står däremot helt still, men jag känner ju själv att jag formar om kroppen, så mer kan jag inte begära.

Nu verkar det som om jag fått ur mig det som fanns i huvudet, för jag börjar känna mig rätt mosig… Sov gott alla!

Fattas bara bridgeblandning

/ LindaG / Lämna en kommentar

Aaaahhhh, så skönt det är när båda barnen sover och man får sätta sig ner i lugn och ro i soffan, idag blev det med en chokladbit och lite portvin (snart tant tror jag)… Det liksom sprider sig ett lugn i hela kroppen, såååå skönt!

I morgon fick jag och en vän för oss att vi skulle dra på dagspa lite spontant, men det var ju fullt överallt =( Då kom vi i och för sig på att vi nu hade sparat 700 kr (kvinnlig logik) så vi bestämde oss ganska snabbt för att gå på stan istället och shoppa lite =D Ska bli grymt trevligt! Sen blir det att bjuda in lite vänner på trerätters, menyn får ni efter morgondagen så det inte blir nån fuskläsning här 😉

Nä, nu ska jag fortsätta gotta in mig i soffan, ha en bra helg, vänner!

Prestationsångest

/ LindaG / 2 kommentarer

Idag lyckades jag avhålla mig från att dra på mig fler småskador på träningen, åtminstone fysiskt… Mentalt däremot gick det sämre.

På träningen idag var det bara sparkar som gällde (ja det heter ju KICKboxing så man kunde ju tro att jag skulle komma ihåg det) och jag är SÅ dålig på det! Mina höfter låser sig och tekniken är usel, så allt kändes bara skit när jag gick därifrån… Dessutom får jag en komplett irrationell känsla av att jag vill förklara mig för alla (som högaktningsfullt skiter i vilket eftersom alla är koncentrerade på sig själva) att det är fel på mina höfter, för i mitt huvud så sitter en känsla stenhårt fast – ingen tycker om dig om du är dålig på något!

Jag fattar ju, med hjärnan, att det inte är så, men likväl är det så jag känner. Vet egentligen inte varför, har ju alltid haft världens bästa stöd hemifrån, men så är det ändå. Det finns egentligen bara EN människa som jag kan vara ”dålig” inför utan att känna så, och det är maken (tack för det, kära man, som visserligen aldrig läser bloggen ;-).

MEN jag ska inte ge upp (som jag spontant kände för) utan jag ska fortsätta, kanske går det ändå. Vet faktiskt inte riktigt vad det beror på att höfterna strular, men de har de gjort sen jag var tonåring så inte lär det väl sluta nu 😉

Nåväl, nu ska jag äta keso med grädde och en clementin (frukt i måttliga mängder äter jag trots lchf, jag kan bara inte vara utan) och sen tänker jag lägga mig och tycka synd om mig själv en stund. Imorgon kommer förmodligen allt kännas bättre, och dessutom är det ju fredag! =)

Min man är expert på modeller

/ LindaG / Lämna en kommentar

Jag och maken har en tradition, sedan top model började för mååååånga år sedan så har vi följt det varje säsong, och vi har alltid lite intern vadslagning om vem som ska vinna. Man får ett par avsnitt på sig att välja sin favorit, och sedan är det bara att hålla tummarna….

Det sjuka (eller ja, hela grejen är nog ganska sjuk) är att vi börjar bli väldigt bra på det, båda två, och numer är det sällan vi har fel 😉 Roligt med en make man kan titta på sånt med!

Annars har dagen varit seeeeeg som kola (mmmmmm, kola….) och jag har känt mig som en gammal, stel tant (mmmm, bridgeblandning) med världens träningsvärk. Har dessutom varit vääääldigt sugen på chokladefterrätter, MEN jag hoppade ju på LCHF för nästan två veckor sedan (igen) så jag har varit duktig och låtit bli. Kom på hur jag ska få det att funka lite längre, jag ska helt enkelt inte väga mig alls. Det är när jag väger mig jag blir förbannad över att det går sakta, och då ger jag upp…

Nu ska jag prata med en gammal kompis från högskoletiden som är i stan för en gångs skull – väldigt trevligt!

Kanske är jag bara för gammal?

/ LindaG / Lämna en kommentar

På väg till träningen idag satt jag i bilen och funderade lite över vilken skillnad den har gjort. Ja, inte rent fysiskt bara då, även om orken helt klart är bättre och jag har hittat muskler som jag inte hade en aning om att jag hade – om inte annat för att de har gjort ont efter träningen. Dessutom njuter jag faktiskt av att känna att kroppen fungerar, att den orkar och att den blir starkare – fantastiskt skönt!

Den psykiska biten är inte sämre den, jag blir piggare, gladare (tror jag det, jag får ju slå ut alla frustrationer) och mår allmänt bättre – lite av en win win situation kan man säga.

En av de största för- OCH nackdelarna med just den här träningen är att jag kan ge ALLT. Och då menar jag inte bara att man anstränger sig mycket, utan att man verkligen knappt kan stå på benen när det är klart. När det kommer till träning så är det på nåt sätt så att allt eller inget gäller för mig – är det inte så så börjar jag fuska (ja, där kom min bristande karaktär in igen) och då tappar jag sugen. Men inte när det gäller kickboxingen, det är något magiskt över den…

Så, nackdelen då? Jo, jäklar vad ont jag börjar få efter varje träning! Den här rundan körde vi mot mitsar (vadderade (stenhårda) skydd), vilket resulterade i att jag sitter här och skriver med en hand, tre uppskrapade knogar, en svullen fot och en helt blå armbåge. Och jag är INTE sån att jag tycker att det är coolt, det är bara så att när man är mitt uppe i det så är adrenalinet på topp och man känner lixom inte av det förrän man slutar. Och det är DÅ jag känner att jag kanske är för gammal för det här…. Men det lär vara glömt till på torsdag – för då är det dags igen!!!

(och ja, jag inser att ni kommer tycka att det här är pretto. Tur för mig att det är min blogg 😉

Älggryta

/ LindaG / Lämna en kommentar

Åh vilken skillnad! Igår var maken och skulle köpa nåt annat kylbalsam, men fick med sig nån helt ny produkt hem som tydligen just var för vattenkoppor. Ett skum som dämpade klådan och var antibakteriellt och det verkade funka! Men visst, vattenkopporna börjar bli bättre med, men när man lägger på skummet så sitter Lukas helt still och sen är det inte lika gnälligt på en stund. I natt sov han dessutom riktigt bra, så nu känns det åtminstone som om det är på väg åt rätt håll!

Men nu ska jag inte prata vattenkoppor mer (någonsin om jag får bestämma), håller nämligen på och kokar älggryta! En kompis var jättesnäll och lät mig köpa 5 kg, lite blandade bitar, så idag blev det helt enkelt gryta. Den är i princip färdig nu, ska bara reda såsen lite, och jag kan skvallra om att den smakar ljuvligt!

Här har ni mitt recept (som vanligt utan mängder, höfta själva =)

Älggryta

Älgkött i grytbitar – bryn och lägg i en gryta
Lök, vitlök, palsternacka, rotselleri och morot – tärna och bryn, lägg över i grytan
Rimmat sidfläsk – skär i tärningar, bryn och lägg i grytan

Häll över rödvin och ev. en skvätt vatten, lägg i enbär och lagerblad. Låt grytan koka tills allt är mört (tog ca 3 h för mig), red ev med grädde och lite mjöl, smaksätt med lite rönnbärsgelé. Kör du LCHF, servera med broccoli och blomkål, annars tex rödbetor och potatis.

Rotfrukterna som är i blir ganska mosiga, vill man ha dem fastare får man lägga till dem senare… Kommer dessutom servera stekta färska champinjoner till, hade tänkt ha dem i grytan men de fick lixom inte plats (har som vanligt lagat mat för 23 personer).

Tack och lov att det bara händer en gång!

/ LindaG / Lämna en kommentar

Usch, det här har varit en av de absolut värsta nätterna i mitt liv! Stackars Lukas har vattenkoppor över hela sig, även uppe i huvudet, i händerna, på snoppen och troligen även i munnen…. Han har varit helt hysterisk hela natten, trots både alvedon, ipren och tavegyl. Dessutom har vi smort in typ hela honom med kylbalsam… Han har kliat sig och vridit sig och somnat nån minut för att nästa vakna och vara jätteledsen =( Jag hade nog hellre huggit av mig foten än att uppleva det här igen, det gör ont i hela kroppen när han är så ledsen!!! Just nu sitter han i ett svalt bad och leker, så för sekunden skriker han inte, men det är sällsynta ögonblick just nu…

Tidigare i veckan har det annars gått relativt bra, han fick vattenkopporna i tisdags ungefär, men de tidigare nätterna har han kunnat sova ganska bra. Verkar vara först nu när de lite lite smått börjar torka som det kliar som värst.

Känner mig inte vidare pigg efter den här natten direkt, det ser ut som om jag har blåmärken under ögonen ungefär, så nån tripp ner på stan blir det nog inte idag känns det inte som. Men det gör inget – bara det här går över på honom nu!!!