Visdom kan drabba en när man minst anar det

Ifall nån undrar så har Lukas varit lite dassig efter vaccinet idag, med det resultatet att han sovit ganska mycket, vilket i sin tur ger att det här är mitt tredje inlägg för dagen (!)…

Idag slog det mig, när jag var som minst beredd på det – jag börjar bli gammal. Det kunde man ju tycka att jag redan visste, och det gjorde jag väl, men det blev på ett sätt lite påtagligt när jag handlade kebabsallad på lokala pizzerian (av alla ställen).

När jag hade betalat och var på väg ut så kände jag en liten sorg. Inte över kebabsalladen, den var jag jättesugen på, utan över att jag blir inte flirtad med längre. Nu låter det som jag är väldigt självgod, men det är jag absolut inte. Men när man var lite yngre, lite smalare och lite mer vältränad så hände det ju ändå ibland att man blev lite småflörtad med, typ när man köpte en pizza om pizzabagaren själv var i 20-årsåldern och av manligt kön. Eller när som helst när man på något sätt interagerade med nån i samma ålder.

Inte så att det var nåt seriöst flörtande, men ni förstår vad jag menar, det fanns en liten glimt i ögat ibland.

Men, nu när jag handlade av pizzabagaren i 25-års åldern var blicken tämligen artig men tom, och jag insåg att de han såg var inte nån tjej i samma ålder som man kunde skoja lite med, utan det han såg var en lite trött småbarnsmamma över 30. Och det kändes på något sätt lite sorgligt, att den delen ska vara över ”redan”, även om jag inte skulle vilja vara 25 igen, det fanns så mycket man nojjade över då.

Någonstans i mitt huvud så vill jag tydligen tro att det här fortfarande är jag. När inser man att man inte är 20 och vältränad längre?

Så kontentan av det hela var att jag insåg att jag var för gammal för att vardagsflörta när jag handlade kebabsallad – det hade jag inte direkt väntat mig!

Mina bästa julrecept

Jag tror det är något genetiskt fel på mig som gör att jag inte har någon karaktär. Jag åt nyss sushi till lunch och jag blir alltid så himlans chokladsugen efter. Men vad gör jag då? Jag tar inte bara en ruta choklad som nån vettig människa skulle gjort, nej nej, jag smälter en chokladkaka och rör ner jordnötter, smarties och marschmallows till en improviserad Rocky Road. Nej – jag åt inte upp allt, men väl ett par rejäla skedar…

Kom i alla fall på att jag skulle ta och dela med mig av mina absolut bästa julrecept, båda två är mormors och kommer därmed med mycket kärlek på köpet.

Riktigt god chokladfudge!

Blanda:
2 dl socker,
1 dl vispgrädde,
50 g smör
12 marschmallows klippta i bitar
Koka i ca 10 minuter, till marschmallowsen smält. Blanda ner:
1 tsk starkt kaffe
100 g mörk choklad
och låt det smälta ner. Häll upp i en form och ställ kallt över natten (inte tjuväta!)

De bästa pepparkakorna i världen! (obs, måste förberedas minst 1 dygn innan man har tänkt baka, helst 2!)

1 dl smält smör
2½ dl sirap
1½ msk ingefära
½ msk malda kryddnejlikor
½ tsk cedroolja eller citronolja

Rör smeten i matberedare i 5 minuter.

5 dl farinsocker
1 msk bikarbonat

Blanda ner och kör 2-3 minuter till

Vispa 2½dl vispgrädde, rör ner det försiktigt.
Rör ner ½-1 kg vetemjöl i degen, lite i taget, här kan det vara bra att dela degen i två delar så den går att köra i matberedaren. Degen ska precis vara fast, men gärna fortfarande lite lite klibbig, den stabbar till sig lite i kylen.

Låt vila i kylen i 2-5 dygn.

Baka ut i 200 grader, mitt i ugnen.

Bagaren och kocken har lite roliga pepparkaksformar, och MYCKET andra fina saker, det går nog att hitta julklappar till de flesta i familjen här!

Något som värmer mer än allt annat

Dag 8 – ett ögonblick

När man har barn, och kanske en bebis i synnerhet, finns det faktiskt gott om Ögonblick. Den där stunden när man jollrar lite med Lukas och han ler tillbaka med hela kroppen, det värmer så man nästan blir galen! Eller när Oliver helt plötsligt stannar upp i leken en minut för att ge en jättekram och säga ”jag älskar dig mamma”. De där stunderna känns det som inget skulle kunna bli bättre än detta någonsin, och allt tjat, bråk och gråt känns låååångt borta, även om det kan vända lika fort igen. Men det är svårt att leva någon annanstans än i nuet med barn, och jag hoppas så att alla som vill ha barn kunde få det, jag vet hur jobbigt det är att vänta, längta och önska.

Men nu är just detta lilla ögonblicket över, och jag hör att det börjar gnissla i spjälsängen.

Väder, vänner och fisksoppa

Följ min blogg med bloglovin

Ja egentligen räknar jag nog maken som min allra bästa vän, han är den enda som vet (nästan) allt om mig, men han har ju redan fått vara med i den här 30-dagars bloggen, så jag tror vi tar någon annan =)

En av mina bästa vänner förutom gubben min då är Jossan (självklart bloggar hon med, här finns den) även om vi kanske inte direkt umgåtts så länge, åtminstone inte lika mycket som det senaste året. Vi har två barn som är lika gamla, det skiljer bara en vecka på båda barnen, så att vi är föräldralediga samtidigt gör ju att det blir lite enklare att hitta tid att umgås. Dessutom är vi nog ungefär lika sällskapssjuka, matglada och shoppingtokiga (även om det mest är barnkläder nu för tiden), så vi har väldigt trevligt tillsammans!

Eftersom Jossan var så snäll och passade Lukas åt mig när jag var hos tandläkaren så bjöd jag på lite lunch, det blev fisksoppan hon tipsade om häromdagen, fast lite vardags-enklare. Väldigt gott! Gjorde den i går kväll och hade sån bra hjälp i köket…


Min förhoppning är att han ska bli en fantastisk kock i unga år och laga god mat åt sina föräldrar 😉

Kan ju inte låta bli att, precis som alla andra har gjort, kommentera vädret. SHIT vad kallt det var idag, -17 visade termometern på här i morse, men det var ändå fantastiskt fint väder med sol åtminstone delar av dagen.


Fasiken vad jag hoppas skorstenen till kaminen blir klar i helgen, är så himlans sugen på att elda där ute, tänk vad mysigt att sitta där när det ligger snö ute!

Blir allt klart i helgen ska vi ringa sotaren nästa vecka så de får provtrycka. Vi vet ju inte riktigt vilken effekt vi kommer få ut av den, så vi vet inte riktigt hur kallt det får vara som mest ute för att det ändå ska vara varmt och skönt inne… Hoppas på att vi ska kunna sitta där på julafton!

Imorrn är det dags för Lukas 5 månaders kontroll, med vaccin i båda benen… Inte så roligt, men det är ju för hans eget bästa, även det inte direkt går att förklara för honom. Nu – läggdags!

Tandläkaren

Idag har jag varit hos tandläkaren och lagat ett hål för första gången sedan jag hade mjölktänder… Det var väl ok, inte riktigt så jobbigt som jag trodde även om det inte direkt är trevligt när de borrar! Var lite knasig efteråt bara, när hela ena kinden samt halva läppen och tungan var bedövade, sluddrade lite lagom och det var inte helt smidigt att äta =) Tyvärr kunde de bara ta ett hål i dag, annars hade de fått bedöva båda sidorna i underkäken och då hade man nog inte funkat alls!

Tusen tack till Jossan som hjälpte mig passa Lukas under tiden!

Ska skriva om dagens ämne – min bästa vän, men det är så gnälligt här brevid just nu att det nog får vänta till ikväll!

Dag 6 – min dag

Jag tänker låtsas som att jag inte alls missade gårdagens blogginlägg – Vad är kärlek – hann inte blogga nåt och det var inte ett ämne jag hade nåt nytt att tillföra i kände jag…

Dagens ämne passar ju däremot kanon, idag har jag och Jossan varit på A6 med de minsta och gjort lite julshopping. A6 är ju inte det mest inspirerande stället att gå på direkt, och tråkiga butiker har de med, men med barnvagnar och småbarn så är det för mycket bök att ta sig runt nere på stan mellan snövallarna i -9 grader. Vi har i alla fall haft en kanontrevlig dag som började med frukost på IKEA och avslutades, något stressat, med en lunch – åt en jättegod sallad med räkor. Resten av dagen lär väl spenderas med att städa lite gissar jag.

Lukas ligger här brevid och jollrar, han har varit väldigt snäll hela stunden på A6 och låtit oss mammor shoppa ifred =)

Imorgon ska jag till tandläkaren för att laga 2 hål (bläh!) och har ju sån otrolig tur att snälla Jossan vill passa Lukas åt mig, Tobbe drar till Stockholm just den dagen och båda mina föräldrar jobbar utan möjlighet att byta…

Kan ju förresten meddela att jag ska på anställningsintervju nästa vecka, tänker inte säga vad det är för jobb innan jag vet lite mer om hur det går, men det verkar i alla fall väldigt kul! Visserligen har det sina fördelar med att ha eget, men nackdelen är ju att det inte blir så säkra inkomster, något man kan sakna som småbarnsförälder.

Dag 04 – Det här åt jag idag

Gud vad skönt, idag var det ett relativt tankebefriat ämne, tur eftersom den gångna natten inte heller var nåt vidare…

Dag 04 – Det här åt jag idag

Ja idag är det ju första advent, och sedan Oliver föddes för fyra år sedan har vi en liten advents-tradition i familjen, den första advent åker vi hem till mina föräldrar och äter tomtegröt och nygjord julskinka på knäckebröd (eller vad man nu vill ha för bröd). Det är fantastiskt gott att äta den nu, när man är sugen, på julbordet kan jag däremot lika gärna vara utan skinkan, då känns den bara torr och mäktig, men nygjord och varm är den saftigt och ljuvlig!

Dessutom blev det minsann födelsedagstårta idag, vi var på Wilmers 4-års kalas, mycket uppskattat av Oliver ända tills vi skulle åka hem… Men det gav sig snabbt som tur var!

Nu ska jag övergå till den mer hjärndöda aktiviteten att titta på TV, ungefär vad jag fixar nu känner jag…

Men utan en önskan att äta människokött

Öööööhhhh, jag känner mig som en zombie… Helt sjukt vad trött jag är idag, Lukas fick av någon anledning för sig att han skulle vakna med ca 15 minuters mellanrum (och nej, jag överdriver inte ens) för att gnälla, så jag varje gång fick vakna till, lokalisera nappen och vyssja om honom. Man blir inte riktigt människa efter en sån natt… Hoppas verkligen att den kommande blir bättre! Till råga på allt så har han som vanligt inte sovit mer än 30 minuter åt gången på dagen idag heller, så man hinner ju aldrig varva ner så mycket att man hinner sova ifatt sig. Men men, nu har jag klagat färdigt, här kommer dagens blogginlägg:

Dag 03 – Mina föräldrar

Jag har en minst sagt nära relation till mina föräldrar, de bor ca 10 minuter bort med bilen och vi träffas väl en sisådär 2-4 gånger i veckan i alla fall, speciellt jag och mamma. Är väldigt glad att jag har en make som tycker mycket om att umgås med dem med, annars hade det blivit väldigt dumt.

Vi åker gärna på semester tillsammans, vi tycker alla att det är roligare att vara flera när man tex går ut och käkar, och när man har barn så är det ju jättebra med ”inbyggd” barnvakt i semesterfirandet.


Jag, mamma och Lukas på Lukas ”namnfest” för ca en månad sedan.

Apropå barn, jag har den ofattbara turen att ha föräldrar som är lika engagerade i sina barnbarn som mina morföräldrar var när jag var liten. Då var jag hos dem en dag i veckan (gick inte på dagis) och likadant spenderar åtminstone Oliver (än så länge) oftast en dag i veckan hos mormor och morfar.

Så, jag tycker att jag har världens bästa föräldrar, de bryr sig om, men lägger sig inte i, och ställer alltid, alltid upp!

LAN och kärleken

Insåg att jag nog måste blanda upp min 30-dagars blogg med lite annat med, annars får jag nog abstinens 😉

Ett stort gäng killkompisar befinner sig just nu på Dreamhack (världens största dator-LAN för den som inte vet vad det är) uppe på Elmia. Tror de höjer medelåldern med en sisådär 10-20 år eller så 😉 Det låter säkert ganska knäppt för de flesta, men på ett sätt skulle jag också vilja vara där. Det är lätt att känna sig som en i gänget med grabbarna, och det är väldigt kul att spela. Dreamhack i sig är ganska mäktigt med, med alla datorer och musik och sånt. Förra året var jag uppe och tittade en eftermiddag, och det är en alldeles speciell stämning (och lukt, tyvärr är ju inte den så god med 10 000 fjortisar som har sovit i sina kläder). Lycka till, Karpen!

Men men, här kommer dagens inlägg i 30-dagars bloggen
Dag 2 – min första kärlek

Jag vet inte, men det känns som man kan räkna bort lågstadiekärlekarna som varade en dag eller två, och förmodligen även en kort kärlek till McGyver (ok, jag var typ 10 och han hade ju sån snygg hockeyfrilla) så kanske man får ge sig på den riktigt kärleken istället. Och då blir det ju liksom min man det handlar om.

Vi träffades när vi pluggade på högskolan, då var han förlovad, men det höll inte (och nej, det var inte mitt fel). Vi festade ju en massa tillsammans på inspark och allmänna kår-fester, det ena ledde till det andra och nu har vi varit tillsammans i 11 år! Shit vad gammal man känner sig då… Och vad små vi var då, bara 20 när vi träffades, men då kände man sig ju jättevuxen!

Det har gått upp och ner för oss under åren, men vi har alltid hittat tillbaka till varandra. När jag var lite yngre var det väl en del som tyckte det var konstigt att man väljer att spendera hela sitt liv med sin första pojkvän, men nu blev det ju som det blev och jag ville ju inte förstöra det vi hade för att man ”borde” ha haft nån mer pojkvän.

Nu har vi varit gifta i 5½ år dessutom, tänkte slänga med ett litet foto från det tillfället…

Det här fotot är taget vid vattenfallet i Röttle by vid Gränna. Själva vigseln skedde i Ölmstad kyrka med världens roligaste präst!

För att binda ihop det här inlägget lite så kan man väl tillägga att en av de saker Tobbe och jag tycker är roligt att göra är just att spela ihop.

Så – till min man (som sällan läser bloggen men ändå) – älskar dig!

Dag 1 – presentera mig själv

Börjar alltså idag på 30-dagars listan jag berättade om igår. Första punkten – presentera mig själv!

Hmm, rena fakta är ju att jag är 31 år, gift med Tobias sedan 5 år tillbaka och har 2 barn – Lukas 5 månader och Oliver 4 år. Vi bor i Jönköping i ett ganska nybyggt hus. Jag driver ett eget företag – Glad Inredning – där jag det senaste året har arbetat som konsult åt Elmia, med allt från försäljning till monterdesign i 3D.

Fast det där säger ju inte så värst mycket ändå. Kanske skulle försöka med en mer filosofisk vinkel?

Ok, jag är obotlig optimist och vänder det mesta till något bra – vilket säkert kan reta en del (klart jag har mina negativa dagar med, titta bara några inlägg tillbaka får ni se!). Jag har ganska få riktigt nära vänner, men dem vill jag gärna umgås mycket med, så gott det nu går när man har småbarn också som tar tid och ork.


En bild från förra hösten – 3-års kalas för Oliver och han kompisar. Hade ganska nyligen fått reda på att jag väntade en bebis till, men det var fortfarande hemligt.

Jag är morgonmänniska, till skillnad från maken, inte så att jag vill gå upp jättetidigt, fick jag bestämma skulle kl 8.00 vara perfekt, men mest på det sättet att jag till 99% är riktigt pigg och glad om morgnarna. Varje morgon har ju liksom utsikten att vara starten på en riktigt bra dag! Tror att det kan gå Tobbe på nerverna ibland, han vill helst inte ens prata på morgnarna om han inte måste 😉

Jag vet precis vem jag är och vad jag vill för det mesta, samtidigt som det nog bara finns ett ytterst fåtal ställen där jag inte känner mig lite utanför eller att jag inte hör hemma där. Familjen är det absolut viktigaste för mig, inkluderat mina föräldrar och min bror, men jag har även ett stort behov att få egentid på regelbunden basis, jag är inte den typen av mamma som glömmer bort vem man var innan barnen.

Hmmm, den här beskrivningen skulle ju kunna bli jättelång på ett sätt, men det skulle vara kul att veta vad ni vill veta om mig? Fråga vad ni vill så ska jag svara efter bästa förmåga… Just det, jag glömde säga att jag är tämligen brutalt ärlig när det gäller det mesta. Ask away!