Jag har fått paket! Jag ÄÄÄÄÄLSKAR paket!

Och nej, det är inte min födelsedag, namnsdag eller något annat speciellt som ska firas. Och jag HAR ju beställt paketen själv, och kommer att betala för dem själv, men ÄNDÅ! Det är lika välgörande för humöret som ett lyckopiller (inbillar jag mig, har aldrig testat dem), även om man nu har beställt det själv.

Så, vad har jag fått för paket då? Jo, först kom mina och Olivers kläder från Me & I, sååå fina =) Och idag dök det upp några böcker i brevlådan, dels trotsboken (så man kanske kan få lite tips om hur man hanterar humörsvängningarna på en snart-fyra-åring) och dels två böcker av Terry Pratchett (min absoluta favoritförfattare, genialisk, humoristisk fantasy-satir skulle man väl kunna kalla det)!

Det är något spännande över paket, även när man vet vad de innehåller. Så det jag vill säga är helt enkelt – Mer Paket Åt Folket!

Det absolut viktigaste i mitt liv är familjen, medräknat min mamma, pappa och bror såklart. Eftersom jag har turen att ha barnens mormor och morfar så nära OCH har turen att de är så otroligt engagerade i sina barnbarn så får jag mycket avlastning, barnvakt, hjälp och sällskap, trots att de jobbar båda två. Jag måste säga att jag står stum av beundran inför alla som inte har den hjälpen, för att inte tala om ensamma föräldrar. Helt otroligt! Jag är bortskämd med att kunna få lite egentid emellanåt, även om allas jobb gör att det inte blir så ofta, och Oliver speciellt älskar att vara hos mormor och morfar över allt annat. Tror faktiskt att han skulle flytta in där om han fick =)

Oliver konstaterade häromdagen att mormor minsann är starkast i världen, för hon orkar lyfta Lukas (?). Vilket iofs vi gör allihop (och bär runt på honom mest hela dagarna), men det verkade inte spela någon roll. Annars brukar det vara morfar som är starkast, och han, han kan LAGA saker. Ok, jag erkänner, leksaker som går sönder här hemma hamnar oftast i tvättstugan i väntan på att bli limmade eller så, men det är sällan de liksom tar sig vidare därifrån. Till slut ger jag upp och slänger dem. Men morfar, han tar sig alltid tid att laga dem och har därför något av en idolstatus för Oliver, helt förståeligt!

Morbror träffar vi tyvärr alltför sällan, han bor i Göteborg och jobbar heltid, så det blir inte så ofta som man vill. Men även han är lite idol, han spelar elgitarr (mycket coolt tycker Oliver) och så har han så många fina bilar som Oliver får leka med (sparade sedan morbror var liten, tas fram hos mormor och morfar).

Så, länge leve familjen – HURRA!

Nu har lillemannen sovit en sammanhängande tupplur på ca 2 timmar, vilket är extremt ovanligt dagtid. Det är så skönt! Har hunnit både vila, äta frukost i lugn och ro och till och med hunnit spela lite, inte illa minsann! Med Oliver på dagis blir det ju lite tystare i huset och det gör väl sitt till, båda mina barn har varit väldigt lättväckta som bebisar. Tror inte riktigt på teorin att man ”gör” dem känsliga för ljud, här har ju hela tiden Oliver gjort en massa ljud, men så vaknar ju Lukas hela tiden oxå.

Idag ska jag försöka ta mig iväg och titta på vinterstövlar till Oliver när jag hämtar från dagis, och en sån liten tripp blir ju ett helt projekt med en bebis. Det gäller att tajma mat (ger bara ersättning nu), blöjbyten och även sömn, eftersom han är så lättstörd. En övertrött bebis gör varken mamma eller sig själv glad…

Så, har jag tur sover han en liten stund till, min lille plutt, då hinner jag kanske till och med skriva lite mer!

Nu är det definitivt höst – jag har gjort min årets första höstgryta… Älskar att få stå och pilla med en gryta som ska puttra i många timmar, man får ju så många tillfällen till att provsmaka då… Igår åt vi också en god gryta, hemma hos vänner. Det var sååå trevligt, att få komma hemifrån, äta gott, ta ett glas vin och prata lite om allt och inget. Tack för det, Jossan med familj!

Hösten är nog faktiskt min favoritårstid. Lite konstigt med tanke på hur mycket jag ÄLSKAR solen, men hösten är så vacker. Luften är kall och klar, men ändå inte så kall att man behöver gå runt och frysa. Man får ta på sig fina höstkläder med lite stickat, men man behöver inte ladda med 3 yllekalsonger under. Dessutom är det så vackert – varje höst tror jag maken när en liten oro att jag ska köra av vägen när vi åker någonstans utanför stan, jag kan bara inte låta bli att titta på alla vackra färger på träden. Det är så där fint så man nästan tappar andan. Och då är det ju lite svårt att koncentrera sig på körningen med… Men men, inga olyckor än så länge *ta i trä*.

Dessutom är det något lovande över hösten, en nystart liksom. Det hänger nog i sedan skoltiden tror jag, när varje höst var början på året. Och man fick köpa fina pennor och bänkpapper (har barnen det nu för tiden? Jag är för gammal för att veta själv, och mina barn är för små för att veta), helst med hästar på.

Så nu ska jag gå o gotta in mig med ett glas vin som blev över efter maten, och strax kommer goda vänner över för fika.. Det kan nästan inte bli bättre!

Ikväll ska vi iväg till en kompis med familj på lite mat, ska bli fantastiskt trevligt! Älskar att komma hemifrån lite, äta lite god mat och prata. Fast det senare blir väl tyvärr lite lidande med båda barnen med.

Det kan nog vara det jag saknar mest, att få prata lite vuxenprat utan att avbryta varje mening med nåt som barnen gör/inte gör/inte får/pratar om. Ni vet, så inte varje konversation låter så här:

” Så, ska ni gå och – nej Oliver, du får inte glass nu – rösta eller har ni redan – ja, vi ska åka och bada imorgon – gjort det i förväg? ”

Jag är faktiskt lite orolig för att när väl barnen har vuxit upp så har man tappat all förmåga att prata med andra vuxna. Eller så kommer jag bli en av dem som pratar för sig själv, känner redan att jag börjar bli sån, kanske därför jag bloggar? 😉

Haha, såg just att mitt senaste inlägg liksom motsätter det tidigare. Bra att jag skriver att jag ska sluta äta kakor i ett inlägg och sen lägger ut ett recept… Väldigt konsekvent!

Det där med maten. De flesta som känner mig vet att jag ÄLSKAR mat. Och bakverk, tårtor och efterätter. Dessutom tycker jag väldigt mycket om att laga mat, i alla fall när det handlar om lite roligare helg-mat. Vardagsmakaronerna når väl inte direkt några högre höjder på nöjeslistan däremot. Och vardagsmaten blir ju lätt ganska tråkig, speciellt när orken tryter.

Dessutom försöker jag, håll i er nu, ha lite karaktär (ok, ok, ni kan sluta fnissa nu)… Jag tillhör tyvärr inte gruppen nyblivna mammor som helt av sig själva tappar alla kilon 1 månad efter förlossningen, och helst några extra, så de ser supersmala och snygga ut typ direkt. Nä då, mina kilon trivs jättebra på mig, och jag får verkligen övertala dem att ge sig av. Men jag är inte så dum att jag försöker banta, det funkar ju aldrig, men jag FÖRSÖKER att inte äta typ 1 bulle och 1 bakelse om dagen. Det borde ju vara ett helt rimligt mål kan man tycka…

Fast det var ju det där med att det är så himlans gott. Och om jag äter upp bullen jättefort så kanske inte kilona märker det utan ramlar bort ändå? Fast det är väl knappast troligt… Så jag intalar mig, varje kväll, att imorgon ska jag banne mig inte äta något onyttigt!

Så idag har jag bara ätit EN bulle. Hittills…

Det är nog en av de saker som är svårast när man får barn, hur man ska prioritera saker och ting. Självklart kommer ju barnen först, men det är inte alltid självklart på vilket sätt. Ska man prioritera att pappa spenderar tid med barnen på kvällen? Ja, det är klart man ska. Dessutom får ju jag två händer fria att få gjort allt det man inte hinner med två barn.

Fast så måste man ju hinna vila lite mellan varven med, så ska då mamma eller pappa få vila en stund först kanske? Visst, det funkar absolut. Men då är ju problemet att sen när barnen lagt sig och man egentligen då skulle ta tag i att laga mat till morgondagen, diska, plocka undan och allt annat så är man så trött så man knappt orkar ur soffan.

Eller som nu, med nyhetens behag så är ju suget stort att blogga lite. Nu är Oliver på dagis en stund, och Lukas sover (fast man vet aldrig om det är 5 minuter eller en timme), ska jag då passa på att;
a – städa undan alla grejor och leksaker överallt
b – dricka kaffe (men då vaknar Lukas garanterat, han har en inbyggd sensor för det tror jag)
c – skita i ovanstående och blogga lite

Det blev faktiskt en blandning, gjorde kaffe, sövde om Lukas, städade lite på vägen in till datorn och nu dricker jag kaffet här.

Konstigt ändå, hur mycket man ändå behöver prioritera en lugn stund för sig själv (och det behöver i alla fall jag göra för att funka som mamma. Eller som fru, för den delen.) så får man ändå lite dåligt samvete för allt man ”borde” gjort. Irriterande!

Nåt som däremot just nu kanske inte alltid hinner prioriteras så är det väl ens förhållande, helt enkelt för att man är så himla trött när allt det där nödvändiga har gjorts. Men men, den här gången vet jag ju att det kommer bättre tider, när Lukas får mer rutiner och blir lite ”stabilare” på dagarna så man inte behöver bära honom så mycket. Så tills dess får vi väl acceptera att våra gemensamma stunder mest handlar om att däcka framför ett avsnitt av Dexter, men det är ju inte helt fel det heller!