Det är ganska svårt, det där med namn. Som att välja namn på den här bloggen, det visade sig vara rent ut sagt skitsvårt. Min absoluta favoritblogg – ketchupmamman – har ett suveränt namn tycker jag. De flesta namnen jag kom på låter så himla pretentiösa, eller så tråkiga och vanliga att man knappt ens orkar läsa namnet. Typ ”2-barnsförälder” – ja det var ju originellt, och ska jag bara skriva om barnen då eller? Eller ”skojsiga mamman” – låter ju bara fånigt, och dessutom förväntar man sig ju nåt kul då och det är nog många som inte gillar min, ganska torra, humor. Så det fick bli något allmänt – Jag tänker, alltså finns jag. Tolka det som ni vill!

Eller när vi skulle välja namn till nya bebisen i somras. Vi hade minsann en hel del namn uttänkta. Mest tjejnamn visade det sig, det är lättare med tjejnamn än killnamn tycker jag. Och så hade vi två pojknamn med, William och Leo. Men sen kom han. Och var definitivt inget av dem. Det slutade med att han i en vecka bara hette ”bebisen” innan vi satte oss med kalendern och gick igenom alla namn vi tyckte var ok, men sen slutade det med att han blev en Lukas! Nu känns det som om han alltid varit en Lukas, och jag hoppas att namnet på den här bloggen också växer till sig så det passar i kläderna. Annars får jag väl byta helt enkelt…

Eftersom den här bloggen kommer handla om vad nu jag kommer att tänka på så kommer det ju bli en väldig massa olika saker. Men mycket kommer nog ändå handla om barnen, det är ju ändå det som upptar min mesta vakna tid.

Jag kommer ihåg när Oliver föddes (ja, själva födseln med, men DET kan vi ta en annan gång). Då blev jag lätt chockad över två saker – det ena var hur sjukt trött man blir när man inte får sova en hel natt på väldigt lång tid, men det andra var att jag fortfarande var precis samma person. Jag trodde nog att man liksom blev en Mamma. Men det blev jag ju inte, jag hade fortfarande samma tankar, åsikter och intressen, även om allt såklart blandas med det faktum att man ska ta hand om en liten människa samtidigt.

Det var nog lite därför jag skapade den här bloggen, för att kunna få uttrycka en hel tanke i taget, och få vara och tycka vad jag vill en stund, även om jag just nu sitter med Lukas i famnen samtidigt 😉

Så mina inlägg lär bli ganska spridda, och som sagt, lätt schizofrena…

Vad mycket svårare det var att skriva något nu när man faktiskt sitter här framför datorn, än när jag låg och tänkte på bloggen nu i natt. Egentligen borde jag nog ha en dator vid sängen, för den där vakna tiden efter att jag har matat minstingen, 2 månader, innan man somnar till ordentligt igen. Men hjärnan fungerar ibland inte riktigt som den ska när man är småbarnsförälder har jag märkt.

Idag ska i alla fall stora killen, Oliver, åka på simskola, ett uppskattat nöje från hans sida. Som mamma blir det en lite annan upplevelse, ska man hinna dit i tid så får man sikta på att vara där en timme tidigare. Alltid händer nåt, bajs i blöjan, Lukas hungrig eller Oliver trotsig – ‘VILL INTE’. Men man lär sig. Eller förresten inte, jag tror jag var lika sen hela första året med Oliver, så det blir säkert likadant nu när Lukas är liten.

Ikväll ska det dessutom bli bio – Toy Story 3 – för mig och Oliver, kanske för pappa med om han inte behöver jobba sent.

Hmm, jag ser att jag nog måste jobba på det här med bloggande lite om det ska bli nåt kul att läsa, så jag får nog öva lite!