En måndag i slutet på november

Sitter vid köksbordet, framför brasan, och smuttar på förra årets Dunderglögg. Gjorde den på äppelmust i stället för svagdricka, och den är faktiskt helt otrolig. Mindre söt än glögg man köper (även om jag hade kunnat tänka mig att göra den ytterligare mindre söt) och lagom stark. Vet dock inte exakt hur stark, men skulle gissa kanske 6%? Inte alls lika stark som starkvinsglögg, men absolut lite alkohol i.

Hade en otroligt lugn helg, har mest legat och läst hela helgen pga hade verkligen inte ork till NÅT annat. Eller ja, lite lördagsträning och sen gjorde jag ju faktiskt saffransbullar (som inte riktigt ville jäsa men som blev goda ändå), så NÅT gjorde jag väl, på lördagen åtminstone.

Nu när det är kallt får grisarna även kvällsmat. Lite mysigt ändå, även om det är kallt.

Känner mig, som så ofta när det brukar närma sig jul, lite kluven. Tycker det är mysigt med advent och lite julfix, men känslomässigt känner jag mig mest bara lite ledsen och uppgiven. Nåt vi absolut har misslyckats med är att få våra barn att känna att familjen liksom är ett team – trots allt vi kämpat med och gjort med och för dem så är de högst ointresserade av nåt som har med familjen att göra. Minstingen undantagen, än så länge, men så är han inte så stor heller. Ja ja, det är väl vad det är, en jag blir ledsen ändå.

Blir ju inte direkt julpynt, förutom adventsstjärnor, till helgen. Mer vinterpynt än så länge, med lite tall- eller enris, mest för känslan och doften.

Två ganska intensiva veckor kvar på jobbet innan det lugnar ner sig lite, och jag tänker fortsätta med min ambitionsnivå att göra minsta lilla på fritiden. Träningen rullar på, men den tar hårt just nu, och jag känner absolut att jag inte hade orkat träna två dagar i rad – kroppen behöver den vila den kan få, och i den mån jag kan ge den det så får den det. Vi hade för övrigt ett ”testpass” eller vad man ska säga, ett sånt där pass som man kan köra ibland för att testa av om man blir bättre eller starkare. Nu hade jag inte gjort det passet innan, så det enda jag fick var ett startvärde, men ändå. Det var rodd, och det är typ min starkaste gren när det kommer till konditionsträning, men vi skulle ro vårt snabbaste i 5 km och det var VIDRIGT! Det tog mig 22:20 och dels var det outhärdligt enformigt, dels gjorde det ont i rumpan, jag fick kramp i magen (?) och låg verkligen och tryckte på så snabbt jag nu förmådde (det är ju vad det är efter utmattningen). Herregud så jag underskattade det passet…

Nu ska jag hjälpa mellankillen att plugga lite, innan det är läggdags. Sover ju halvdant med, trots hormoner (tack, förklimakterium) och det gör ju ingen gladare heller, så det blir rätt tidiga kvällar nu. Har också en bra bok som lockar, ska erkännas, så det går ingen nöd på mig!

Läsvila

Det är glest mellan inläggen här, dels för att det har gått i ett, både på jobbet och hemma. Inget särskilt, men på jobbet har det varit en del konferenser på annan ort och vi är också mitt i en ny projektansökan, så energin tar liksom lite slut där. Mörkret hjälper ju inte heller såklart, herregud vad trött jag är om kvällarna. Just det, vad underbart det är med förklimakteriet mitt i allt med, så man sover som bäst halvdant… Nog med gnäll, det är ju inget nytt under solen något av det.

”Nytt” är ju däremot att jag faktiskt prioriterar in vila där det går. Eller ja, det och träning, för det ger ju också både mer energi och motståndskraft i perioder av stress. Vila på sommarhalvåret är trädgårdsfix, men under vintern blir det av naturliga skäl mer inomhusaktiviteter. Årets tröja har jag stickat färdigt själva kroppen på, men den saknar än så länge ärmar. Den har blivit liggande lite, för jag är inne i ett sånt vansinnigt sug efter lästid – och det blir fantasy (något jag vet att jag aldrig kommer övertyga er om förträffligheten i om ni inte själva testat). Älskar verkligen att hamna i en helt annan verklighet, det är samma när det gäller tv-serier, att titta på dokumentärer eller drama ger mig inte alls samma vila från vardagen som fiction i olika former ger. Är däremot, på tal om fiction, inte alls lagt åt sci-fi hållet, även om jag både sett och läst en del som jag gillat.

Tur biblioteket i Jönköping är rätt välsorterat!

På byrån i sovrummet ligger nu en gedigen hög med böcker som lånats via bokbussen i Ölmstad, och får jag minsta minut över så läser jag. Känns lite som när jag var tonåring. I böckerna finns verklighetsflykt, en del heta romanser, vänner och spänning, och det gör liksom gott ända in i själen. Läser för det mesta på engelska eftersom en hel del svenska översättningar, när det gäller just fantasy, känns lite taffliga. Inte dumt att få in lite språkträning heller tänker jag – OCH då läser jag heller inte ut böckerna lika snabbt, vilket är bra. Mitt tips när det gäller böcker är att kolla betygen i GoodReads, för att få ett hum om om det är en bok jag vill lägga tid på eller inte. Bra också att kunna lägga in böckerna där, jag glömmer ju hela tiden vad jag läst, och har flera gånger lånat samma bok av misstag.

I dag är det faktiskt min äldstas 19-årsdag, men han (och de två mindre barnen som har studiedag) är hos mormor och firar idag, och kommer inte hem förrän sent ikväll. Det innebär att jag nu när jag lägger bort datorn, kommer ha typ minst en timme på mig att läsa… *ryser av välbehag* Så nu har jag inte tid med er mer, gå och läs en bok istället!

En framtidsinvestering

Att överkonsumtion och kanske i synnerhet evenemang som ”Black Friday” är en stor anledning till att vi i Sverige gör åt mer än 4 ggr jordens resurser på mindre än ett år, det är (väl???) ingen nyhet. Därför kan det kanske låta lite knepigt att jag tänkte berätta vad vi shoppat just på Black Friday – men hear me out.

Vi har just beställt två nya fönster som ska ersätta de gamla från 1989 som sitter i vårt kök, för att få bättre isolervärde (0,8 istället för gamla som var 1,4 när de var nya… nu vet jag inte ens). De här fönstren är STORA och därmed blir det både stor värmeförlust på vintern OCH stor värmeinstrålning på sommaren, vilket är anledningen till att vi börjar byta dessa två. Jag säger börjar, för planen är att ta några fönster varje år framöver, med start i köket och sedan blir det vardagsrummet nästa år. Då kan vi dels hantera kostnaden utan några extra lån, och vi mäktar också med att byta dem själva. Det är ju enklare när man som vi har ett enplanshus, men det är ju ändå en hel del arbete som krävs. Nu får vi också öppningsbara fönster i köket, vilket jag saknat.

Rent visuellt kommer det inte bli så stor skillnad – här är en bild från i våras då vi just byggt klart altan och pergola.

Jag har planerat för det här sedan jag såg förra året att Nordiska Fönster körde Black Friday kampanj, med halva priset, eftersom det då hamnar på en rimlig summa. Det finns säkerligen bättre fönster, men kollar man u-värdet på 0.8 så blir det ändå väldigt bra. Vi har valt träfönster med, inte aluminium – det är visserligen underhållsfritt, men trä kan man också underhålla och reparera själv om det skulle behövas, det går inte med aluminium (när de väl ”tar slut”). 63% rabatt var det på fönstren, vilket ger en ”rimlig” summa på två stora fönster på ca 17 000 kr inkl frakt. Sen kommer de få stå i stallet till våren, när vi har möjlighet att byta dem, vilket ju ger oss möjlighet att köpa dem nu när det inte är säsong och priserna är billigare.

Vi har faktiskt köpt en sak till – en ny ytterdörr, av ungefär samma anledning. Vår nuvarande BLÅSER det genom (eller runt) fast vi bytt gummilister, så när vi hittade en fin på rean nu så blev det ett köp av samma anledning som fönstren – det blir en investering i inomhusmiljön helt enkelt. Det kommer bli toppen! Nu slipper vi skallrande rutor i köket när det blåser, och att det viner om öronen när vi är i hallen. Skönt!

Har valt en fin dörr med klarglas i istället för sånt där ”buckligt”. Tycker det är trevligare att kunna se ut direkt, och vi har ändå fönster precis bredvid där man ser in.

Bygge, höns och lite sol

Hittills har den här veckan varit skönt ”normal” och befriad från konflikter, känslostormar och andra jobbigheter. Bara jag som fått en förkylning, men DET kan jag leva med. Känns skönt att ha fått en liten andningspaus i känslorna tycker jag.

Jag kommer aldrig tröttna på att det här är vyn från vårt hus.

I dag är det, tack och lov, fredag, och helgen kommer inledas med F’s simskola innan vi är lediga på riktigt. Älskar att På Spåret är igång igen, på riktigt tror jag att det är ett knep av SVT för att vi svenska ska ha något att distrahera oss med när det blir mörkt och trist. Ett bra knep i så fall, för det är fantastiskt mysigt att ha alldeles standardiserat fredagsmys med några bitar ost och lite vin, samtidigt som vi tillsammans (jag och maken då, ungarna bryr sig ju inte) kan sitta och kännas oss 90% dumma och 10% smarta när man kan enstaka frågor. Vi kör inte nån app, det tar ju bort det mysiga i att bara diskutera och gissa hej vilt tillsammans, i ett sammanhang där man kan känna sig trygg med att vara dum.

Nu är det i princip inget som behöver göras på gården, förutom daglig skötsel av djur. Vi har bestämt att det inte ska köpas in några mer djur innan vi VERKLIGEN känner att vi orkar med det, men vi har också bestämt att vi ändå ska bygga klart lösdriften/ligghallen/förrådet/släpvagnsgaraget. Dels för att det är verkligen jättekul att bygga det, dels för att sprida ut kostnader så vi inte behöver ta av sparpengar utan kan ta lite då och då, men även för att oavsett om vi ”råkar spontanköpa djur” (ja, det händer, lika bra att vara beredd på det) eller inte så är det ju inte så att vi inte får användning för byggnaden.

Det blir ju bara litegrann byggt på helgerna när det är vettigt väder och vi inte har annat att göra, så det går inte så fort, men det finns det heller inget behov av. Så här ser det ut just nu:

Blev ju ett perfekt förråd till släpvagnen ju! Ska upp en mellanvägg där inne sen med, ”någon gång”.

Vi saknar lite takläkt, sen ska vi köpa kondensplåt (så inte varma djur gör att det droppar ner vatten) till taket. Panel blir det nog inte förrän till vårkanten, eftersom vi ju behöver kunna måla den. Det blir falurött precis som stallet. Vi ska försöka få tag i en grävare som kan hjälpa oss dra ner kabel med el, och vatten (som inte är påkopplat vintertid), så det finns förberett, då kan vi även få till en bättre plats för aggregatet till elstängslet, och lite belysning där nere. Det kommer bli jättebra!

Så himla kul det är att bygga, när det inte är stress och press, och heller inte ”supernoga”.

I morse var det så himla fint ute när solen tittade fram att jag var tvungen att springa ut och fota lite. Vi har inte varit så bortskämda med just sol, även hösten är väldigt (oroväckande) varm. Några få löv hänger kvar på träd och buskar, men en blåsig dag så är nog allt borta.

Vi har blivit av med ett par höns, och en tupp, den senaste månaden. Troligen till duvhök, när de fått gå lite fritt. Våra ”gamla” höns lägger nu bara 1-2 ägg om dagen tillsammans, så vi vill väldigt gärna att den flocken som vi kläckte fram själva i somras börjar lägga ägg inom en snar framtid. Är inte alls imponerad över våra 3 hedemora, som typ aldrig lägger ägg, om de inte börjar snart så kommer vi nog kanske göra oss av med dem – det blir lite för dyrt att utfordra höns ”bara för att”.

Nu får de hålla sig i den inhägnade hönsgården, så ingen mer blir duvhöks-mat.

Jag känner mig nöjd med att jag har ”vintrat in” våra rabatter och växter, genom att lägga ett tjockt lager hö över de som är lite känsliga, och över all jord som var bar. Vi har ju också all potatis kvar i jorden, vi har helt enkelt inte någon bra plats att lagra dem på, så de får vara kvar och tas upp allt efter behov. Blasten är ju dock nerklippt sedan länge – och även här ligger ett tjockt lager gräs över. Helt fantastiskt att se jorden vid täckodling för övrigt, det är såna otroliga mängder maskar, och jorden är fin och lucker. Väldigt härligt, och relativt underhållsfritt!

Lite sol gör så otroligt mycket för mitt humör, blir så glad över att se gården i det fina ljuset!

I helgen är det klubbmästerskap på min träning, men jag hade inte tävlat även om jag inte vore förkyld. Hade det inte varit någon publik så kunde jag tänkt mig att delta bara för skojs skull, och tagit det som en träning, men när nån tittar på en? Nej, det skulle nog enbart göra att jag känner mig än mer misslyckad (med referens till förra inlägget). Däremot ska jag in på kvällen och äta pizza tillsammans med övriga klubben, och bara hänga lite.

Nästa vecka bär det av till Örebro för konferens, en av de bästa jag varit på tidigare, så det ser jag fram emot även om det blir lite resande. Dock ställer det till det lite med träningen, så ihop med min förkylning som sätter stopp nu så blir det ett litet uppehåll tyvärr. Nåja.

Nu önskar jag er bara en riktigt fin helg, hoppas ni får lite sol på er med!

En sida hos mig själv jag inte tycker om

Jag ser mig själv som en till största delen positiv person. Jag vaknar i princip alltid glad (om än trött) och jag har oftast inställningen att det mesta löser sig, och att många saker är onödigt att ta alltför allvarligt på. (Känner dock när jag skriver det, att det inte gäller mitt föräldraskap, men det var inte det jag skulle skriva om )Därför känner jag mig själv förbryllad över den personen jag är när jag tränar, kanske att jag kan reda ut lite vad som händer om jag får skriva om det.

Jag tycker alltid det är roligt att gå till träningen, även om jag ibland kan bäva för vissa övningar jag vet att jag har svårt för. Det är roligt att träffa nya vänner där, och bara få ”tjöta” lite. Jag uppskattar själva träningen jättemycket, för den är varierad, utmanande och ger väldigt mycket mer än min egen styrketräning gjorde förr – trots att jag tränar mindre än jag gjorde då. Men när jag kommer dit så hör jag helt plötsligt mig själv gnälla – gnälla på jobbiga eller svåra övningar, eller att jag är trött eller har ont någonstans.

Även fast jag nu faktiskt är starkare än när jag tränade som mest, för 10 år sedan, så gör de extra 10+ kilona också att jag är tyngre och därför inte orkar vissa saker som hänger på kroppsvikt i förhållande till muskler. Det går oftast framåt i utvecklingen och jag känner att jag långsamt blir starkare och till och med får lite bättre flås. Men till och med en dag som går riktigt bra, när jag inte behöver skala ALLA övningar och när jag kanske t.o.m. tagit personbästa, så känner jag mig lite ledsen efter.

Jag tycker liksom att jag borde kunna/orka mer, att det är lite synd om tränare som får dras med min långsamma utveckling (obs att det är endast i mitt eget huvud) och att jag borde ha kommit längre nu.

Logiskt sett fattar jag – jag är 46, kvinna, i förklimakteriet, med kvarstående symptom efter en utmattning och tyngre än för 10 sedan när jag var som mest tränad. Jag. Fattar. Orimligheten. Men jag kan inte ta mig ur orimligheten som bara finns i mitt eget huvud?

Som en liten giftsvamp sitter den, orimligheten.

Den här lite ledsna känslan lägger sig dessutom som en blöt filt över hela min personlighet till viss del, så jag försöker till viss del bara hålla tyst för att inte gnälla över nåt som är jobbigt, men jag blir ju också en orimligt tråkig person – vilket såklart gör att jag känner mig ännu mer otillräcklig. Jag hör mig själv, och man skulle kunna tro att det inte vore så jäkla svårt att bara skärpa sig och intala sig själv att man duger mycket väl med den insatsen man gör – speciellt som jag faktiskt i princip alltid gör mitt bästa, trots att inte resultaten kanske visar på det. Det är inte alls det att jag tänker att jag borde vara bättre än någon annan, utan det är min egen prestation jag tycker är undermålig.

Näe, jag får ingen ordning på varför den här personligheten tittar fram just när jag tränar. Jag fortsätter försöka (såklart) för nåt alternativ till att träna finns inte – jag tycker så mycket om det och det är så viktigt för både mitt fysiska och psykiska mående – TROTS att jag ofta känner mig ledsen efter. Go figure…

Fredag på en torsdag

Idag är det min ”fredag”, eftersom jag tagit ledigt i morgon för att spendera dagen med lillsonen som gått på fritids hela veckan. Han ville helst sova på hotell, men det blev lite dyrare och större insats än vad jag hade tänkt mig, så vi kommer nog gå och kolla lite i affärer på vad han önskar sig i julklapp (bla Biltema för att se vad han vill ha för verktyg som han saknar – riktiga då såklart) och sen har jag lovat lunch på Rosegarden, med valfri mängd glass till efterrätt. Tror det blir en bra dag.

Ett litet foto från vår förra mor&son-dag, på lite naturligare tema den gången.

I övrigt har jag varit hos kiropraktorn på ett andra besök i veckan, har haft en yrsel som kommit och gått ett par veckor nu i olika intensitet, och tänkte att det kunde sitta nån spänning i nacken. Det är inte kristallsjuka (som jag haft tidigare, fy så vidrigt) och inte heller mitt låga blodtryck, eftersom det här kommer vid andra konstiga tillfällen, typ rätt som det är när jag sitter vid datorn och så. Kiropraktorn släppte på lite nackspänningar, men det verkar inte ha tagit bort yrseln (även om det känns skönt i nacken), så nu har jag googlat mig fram till att det också är ett vanligt symptom i förklimakteriet. Hurra… Är det nån annan som känner igen sig i det här kanske?

Men, när jag ändå var där så bad jag henne kolla på en strulande axel med, som varit stel och som har gjort ont vid viss träning i över ett halvår. Där körde hon en mycket oskön behandling men som faktiskt nog har gett resultat – det är ömt och känns irriterat nu, men den känns inte alls så stel längre. Jag ska fortsätta träna, det är ju alltid bäst såklart, men undvika eller minska de övningar som gör ont ”på fel sätt” tills axeln har läkt igen. Det ska nog gå, tänker jag, sitter ju och väntar på mitt pass just nu när jag skriver det här. Träningen går fortsatt lite trögt, men det är ändå inte alls lika illa som i helgen och förra veckan, utmattningskänslan har till viss del lagt sig, vilket känns oerhört skönt. Men, nu är det dags ser jag, vi hoppas att axeln håller lite bättre nu då!

Förlåt men blev det här nån form av ”vilka krämpor har jag”-inlägg? Det var inte meningen, men men.

Hudlös och tom

Senaste tiden har privatlivet erbjudit en riktigt bergochdalbana för känslolivet. Det som initialt verkade vara ett totalt haveri av hela åkattraktionen kanske inte måste vara det (förlåt mina luddiga metaforer, men det är inte ämne för ett blogginlägg), men oavsett så har de här veckorna lämnat mig totalt färdig, både psykiskt och fysiskt. Jag är så trött på och av alla känslor att jag nu mest känner mig helt tom och som i ett vakuum, och tröttheten som kommer av det är i princip samma som när jag var utmattad. Har tagit mig till träningen ett par gånger, men med den enda rimliga inställningen som går att ha nu, att jag gör det jag orkar och så får det vara bra med det. Och faktiskt har nog min prestation den här tiden också varit ungefär samma som när jag var utmattad – alltså i princip nära noll innan kroppen slår ifrån, men det är ändå skönt att få röra lite på sig. Är ändå lite fascinerad över hur extremt påverkad fysiken blir av det känslomässiga kaoset, det är som om jag aldrig tränat typ.

Nej, jag känner inte att jag är utmattad i den bemärkelsen igen, och jag tror heller inte att det här blir så långvarigt som förra gången, men jag har vett nog att vara snäll mot mig själv och sätta ribban efter orken – jag behöver inte prestera nåt alls just nu, utan jag får bara göra det jag känner att jag vill för stunden. Eller ja, jobba behöver jag ju, men det får gå i den takt jag orkar det med. Jag känner mig bara tom och hudlös, och villhöver skriva av mig lite.

Turligt nog är det en ganska lugn period på jobbet denna veckan, och här på gården är nu det mesta ”inhöstat” och det är i princip inga måsten förutom att ta hand om djuren. Ängen är slagen och det gräset har använts för att vintertäcka alla känsliga växter och all bar jord, det känns bra att liksom bädda in gården inför vintern. Jag har plockat fram utelyktor med elektriska ljus i, och ska också handla in nya ljusslingor till altanen då våra förra gått sönder. I år kommer vi strunta i flaggstångsbelysningen eftersom den i princip alltid blåser sönder, trist med inte hållbart att köpa ny hela tiden. Nu när mörkret kommer tidigare kan jag också konstatera att vårt altan- och pergolabygge från i somras blev väldigt bra i mörkret med, för pergolan reflekterar utebelysningen bra så det blir lite ljusare framför huset, och själva trallen hjälper till med. Dörren har fått sin krans, och några krukor med höstväxter pryder entrén, precis som det ska vara.

Funderar lite över julen, även om det är tidigt, förra året blev den minimal, men i år får vi kanske besök av min bror med familj och då är det mycket roligare att göra juligt med. Vi hade ju inte ens gran förra året om jag inte minns fel, första gången någonsin, för jag hade inte lust. Men, före julen kommer Halloween och Allhelgona, det första firas inte alls i princip, men på lördagen kommer vi försöka åka till kyrkogården för att tända ljus – för mormor och morfar, och för min lilla brorsdotter. Det brukar vara så himla fint på skogskyrkogården med.

Nu ska jag fixa middag och sen hänga med F och L en stund och spela UNO, innan det är läggdags…

Gilebosjön/Pukasjön

Jag har varit i Stockholm med jobb, så jag har inte riktigt hunnit med att hantera bilderna från min och F’s utflykt i helgen, men här kommer de nu!

Det var faktiskt en helt otrolig dag. Vi var båda vid gott mod, det var lagom långt att gå (en timme enkel väg, ca 3 km, men då stannade vi och undersökte saker lite varstans) och framförallt var det helt magiskt väder! Här kommer en riktig fotokavalkad….

Vi hade ju helt perfekt väder, kyligt men nästan vindstilla, och soligt. Men dagen innan hade det kommit en del hagel…
…vilket bland annat gav fantastiska rökeffekter där solen träffade marken.
Vi hade ju inte bråttom, så det fanns gott om tid att undersöka vad skogen hade att bjuda på.
Både fina flugsvampar….
…och små porslintomtar (??) undersöktes.
Sträckan att vandra blev ca 6 km tur och retur, vilket kändes som en lagom ambitionsnivå för dagen. Det är John Bauerleden vi följer här, en liten bit av den.
Gilebosjön står det på en skylt vid grillplatsen, men kollar jag i kartfunktionen i mobilen säger den Pukasjön.
Oavsett namn så är det en av de finaste grillplatserna vi varit på, med en egen liten brygga ut över sjön.
Eftersom jag var ensam vuxen kunde jag inte bära med egen ved – och den som fanns på platsen var väldigt blöt – så jag hade med ett smidigt litet spritkök. Till lunch blev det kolbulle, lika gott som alltid.
Smidigt!
F fokuserade framförallt på de grillade marschmallows som utlovats till efterrätt, och täljde grillpinnar.
Ska dock inte säga nåt, eftersom jag själv var tämligen fokuserad på att äntligen få mitt kokkaffe. Njöt också av solen, dokumenterat av F.
Mätta och nöjda efter mat och fika. Eller ja, inte helt nöjda…
…för det önskades också att vi skulle försöka göra upp eld, trots blöt ved, att leka med och elda saker på. Och japp, klart han får testa att elda då (under uppsyn såklart), men efter ett tag konstaterades att förutom små stickor, löv och granbarr så fick vi inte så mycket av rejälare ved att brinna.
Kunde suttit här i många timmar till…
och han med, tror jag.
Vi vände inte hemåt förrän efter nästan tre timmar, när allt hade testats att elda på, som man fick elda.
Mycket nöjd pojk som hittade en skägglav som såg precis ut som ett riktigt skägg. Vi var överens om att kanske skogstomtarna fick sina skägg så här.

Allt som allt så njöt vi båda av en väldigt fri, lugn och härlig dag – i en fantastiskt vacker natur. F gillade också att vi gick precis bredvid de stora vindkraftverken i Skärstad, som var spännande att se på nära håll. Vill ni se ännu fler bilder, och lite filmer, så finns det mer på instagram.

Det här vill jag göra om snart igen!

Äntligen tur-dags!

Den här veckan har jag hållit ett av våra roligaste event – Klimatpitchen – och jag har deltagit på Klimatkonferensen, anordnat av Klimatrådet och länsstyrelsen i Jönköping. Efter det har det tack och lov varit tämligen lugnt, och jag har kunnat jobba hemma i lugn och ro både torsdag och fredag, skönt att få komma ikapp utan något yttre som stör, och med möjlighet till lite vila när det passar mig.

Något jag har sett fram emot hela veckan är lördagen, det gör man ju varje vecka, men lite särskilt denna lördag. Jag har bestämt att jag vill ut och vandra en liten sväng i den fina höstnaturen, innan alla fina löv försvinner, och lördagen ska bjuda på soligt men kallt väder. Filip ville gärna följa med, men det blir nog bara han och jag (maken är tränare på lördag) eftersom tonåringarna hade egna planer. Det blir fint det med, lite tid i skogen med bara honom. Trots att det var längesen nu så har han ju under sin uppväxt varit ute på mängder med små helgvandringar, och jag har verkligen saknat dem. Ska se till att plocka med kameran med, alldeles för längesedan jag fotade ordentligt.

Han har varit med ute sedan innan han kunde gå, och fick hjälp av brorsorna.
Och mången tur har det blivit i vandringsryggsäcken.
”Kan själv” har givetvis varit ett starkt tema…
Såklart allra roligast när alla är med (och vid gott mod, annars kan det kvitta).

Vad ser du fram emot i helgen?

Vill inte vara en rädd liten tant

För det första, igår var verkligen en helt fantastisk dag, vilket underbart soligt och varmt höstväder det var! Kändes ganska stor skillnad i dag när vinden slagit om till nordan, även om det var fint ute i dag med. Vi har haft en generellt sätt ganska lugnt och skön helg, lite dahlior och några medelhavsträd som behövde komma in från kylan mest, så idag roade vi oss med att bygga lite på lösdriften – för att det är så kul. Har däremot landat (just nu i alla fall) i att vi kanske skulle ägna lite mer tid åt oss själva och varandra istället för att skaffa kor, och vänta med korna tills vi inte har (så många) barn hemma att ta hand om.

Kom på att det är lättare att hålla ordning på dahliorna om de får bo i varsin kartong, eller skolåda.

I vilket fall, mitt under att vi höll på att sätta reglar på lösdriften (som vi ändå kommer bygga nu pga kul och alltid bra att ha) så fick jag en sån sjuk yrsel-attack att jag var tvungen att sätta mig ner på marken, för att inte kräkas om inte annat. Har haft lite yrsel då och då det senaste halvåret, men väldigt snabbt övergående, och samma med illamående. Har haft kristallsjukan tidigare, men det här var inte samma känsla – men googlade lite och det hör troligen ihop med *trumvirvel* förklimakteriet! Såklart…. För varför inte? Fick sitta en stund helt still, sen fick jag lite stöd när jag, likt en 90-åring långsamt gick upp till huset, där jag plötsligt utmattad somnade i soffan en stund. Den värsta yrseln har lagt sig, men inte allt, och jag är galet trött. Antar att hela kroppen reagerade på nåt vis.

Nöjesbygge som enbart görs av lust. Tills jag blev yr i alla fall…

Kikar jag på mig själv i spegeln nu har jag dessutom för ovanlighetens skull en massa blåmärken med. På nyckelbenen efter power cleans, tillsammans med skavsår på tummarna, på revbenen efter jumping bar muscle ups, på knäna efter paintball – och så fortfarande min jätte-lårkaka efter det sistnämnda med.

Snyggt blågrön en vecka senare. Har inte haft ett sånt blåmärke sen jag tränade kickboxning!

Men faktiskt satt vi och pratade om varför vi känner det är så viktigt att träna, i går kväll. Mitt främsta mål med att träna är att jag ska känna mig stark och kapabel i kroppen tills jag är riktigt gammal. Därpå kommer att jag vill vara stark nog för att greja med allt jag vill NU, och som trea att det påverkar även det psykiska måendet. En oväntad bonus har sen varit nya vänner, som jag är väldigt glad för!

Sen har man ju vissa dagar MER ont i kroppen än om man inte tränat, men det är inte samma sorts ont i kroppen som jag får av att INTE träna.

Dagens yrsel med påföljande inkapacitet blev liksom bara ett kvitto på hur jag absolut inte vill känna när jag blir äldre. Må jag ”aldrig” stappla fram på ben som är rädda att ramla, utan jag vill kunna känna att jag kan röra mig åtminstone relativt fritt!

Nu ska jag strax gå och lägga mig (klockan är lite efter åtta), eftersom jag då blev totalt utmattad av den här yrseln. Hoppas verkligen att den är över till i morgon, den här veckan har vi en stor leverans i form av Klimatpitchen på tisdag, och den behöver jag liksom kunna leverera på. Håll tummarna för mig!