Jag är lite fascinerad ändå, över hur bra jag mått den här graviditeten. Och att jag har liiiite dåligt samvete för att jag gör det, när så många andra har så mycket problem?
Fostret börjar förbereda sig på att födas. Det tränar andning, men inte när det sover djupt. Fostret har nu längre perioder av både sömn och aktivitet. Det rör sig lika ofta som förut men kan inte ta ut svängarna på samma sätt. I stället för puffar gör fostret mer svepande rörelser.
Fostret lägger på sig ungefär 14 gram fett varje dag, och väger i den här veckan runt 2,6 kilogram.
Nu ökar fostervattnets mängd inte mer utan minskar snarare eftersom gravidkroppen absorberar en del av det. (källa 1177.se)
Eftersom jag ändå fått två barn ”den vanliga vägen” känner jag inte som att jag skulle ”gå miste” om något om det blev kejsarsnitt. Snarare känns tanken faktiskt nästan lite bekväm, även om jag är fullt medveten om att tiden efter blir mer begränsad. Samtidigt är det ju, åtminstone vid en helt lyckad förlossning, bättre för barnet att födas naturligt, då tex vattnet i lungorna pressas ut mer effektivt och därmed inte ger lika stor risk för problem med luftvägar mm det första året. Å andra sidan är det större risk för skador på mig och på barnet om något krånglar… Och mina tidigare (framförallt den första) förlossningar har inte varit utan komplikationer – 72 h värkarbete med sugklocka som avslut är inget jag känner att jag någonsin behöver gå igenom igen tex…
Efter att ha vridit och vänt på det hela och ha läst ALL information som finns (tror jag snart kan titulera mig barnmorska 😉 så känns det ändå som vi landat i att vi inte kommer försöka oss på ett vändningsförsök. Så, i morgon åker vi ändå till förlossningen, men då främst för att diskutera runt ett planerat snitt (eller ja, det är ju det enda alternativet jag kan se och kommer prata för).
Inser när jag skriver det här att jag förbereder mig på en storm av åsikter om att ”ta den enkla vägen ut”, även fast jag själv är väl medveten om att det är en stor bukoperation som har sina egna nackdelar. I vilket fall är det det här som känns rätt i magen för MIG!
Dela mer än gärna av er av era egna upplevelser av (planerade i första hand) snitt!!!