Det känns som om vi varit sjuka i månader, som det enda den här vintern bestått av har varit snor, hosta och ont. Varje dag är evighetslång, det har bara blivit värre i slutet av veckan för Filip har bara blivit sämre och fått högre feber för varje dag. Man kunde tro att man skulle bli mindre orolig för varje barn man får, men jag upplever det precis som tvärtom. Både jag och maken mår himla dåligt när våra barn är ordentligt sjuka, jag får en orosklump i magen som bara växer tills barnen börjar friskna till.

I dag var vi inne på hälsan med Filip och javisst, han har ju dubbelsidig öroninflammation mitt lilla hjärta 💔 Nu har han fått kåvepenin precis som jag, så jag hoppas det vänder snabbt för honom! Vi har suttit med honom i famnen de senaste tre, fyra nätterna, så alla är slitna här hemma nu. Oliver är i alla fall nästan frisk, och Lukas har varit i skolan hela veckan, så det vänder kanske för oss nu.

Själv mår jag bättre, men är lite tagen på sängen hur extremt matt och orkeslös jag är. Hade väl tänkt att jag skulle hämtat mig rätt snabbt med penicillin, lunginflammation eller ej, men jag får nog justera min tanke där. Hoppas ändå kunna börja mitt nya jobb på måndag, men jag får väl liksom bara ta det som det kommer. Just nu skulle inget göra mig gladare än att Filip blev fort frisk!