Usch, nu är jag ledsen. Till slut fick jag inse att jag inte kommer orka börja jobba nu på måndag, jag orkar inte hålla mig på benen mer än en timme åt gången så det är bara att bita i de sura äpplet och avvakta ett par dagar. Jag som inte har mer än en handfull sjukdagar i mitt liv, det känns så pinsamt med att börja ett jobb och vara sjuk.

Så här busig kunde man ju se ut när man var frisk… ❤

Men det som gör mig ännu mer ledsen är att inte Filip verkar bli bättre av sin penicillin, vänder det inte i natt så måste vi nog in och byta till en annan sort, för han måste verkligen få bli frisk snart! Det är en sån liten person som är så mycket sjuk just nu och det gör mig så ont. Han har inte kunnat börja skolas in heller, naturligtvis, så det känns som vi lever i någon slags limbo just, dagarna flyter ihop till ett enda snorigt, febrig slem. Var nere och hämtade mat häromdagen och såg finklädda människor som var ute och åt och drack, inte förrän då insåg jag att det var lördag. Det känns så extremt långt bort just nu…

Ta hand om er