…verkligheten? Sjukstugan? Cyklopen? Karantänen?

Tja, välj själv. Vi har ju i alla fall varit hemma med Filip hela veckan, en av oss har försökt jobba hemifrån och den andra har varit sjuk eller vabbat. För vi blev ju sjuka båda två vuxna här hemma med, förkylning, feber, ont i halsen och kroppen. Filip är mest snuvig nu, men de säger att han ska ha varit 2 dagar symptomfri innan dagis, men i såfall lär vi ju få vabba till midsommar?! Lite rinnig näsa är svårt att undvika så här års känner jag… Förhoppningen är väl att han ska kunna gå till dagis på måndag ändå.

Själv vaknade jag enögd i dag, för i går fick jag en ögoninflammation som hette duga. Ena ögat gick alltså inte öppna alls i morse och är riktigt svullet och rött. Förutom övrig hängighet då…

Potträningen då? Jodå, vi kan väl säga att det står ungefär 10-0 till golvet vs pottan… Men det går framåt för all del, nyss sa han faktiskt potta och hämtade den – samtidigt som han kissade – så det finns nog hopp om det. Sjukt att jag inte minns alls hur det var med de andra barnen???

För övrigt känns allt som vanligt förutom att man får en overklighetskänsla när man hör om alla varsel och nedstängningar överallt. Som jag sagt innan så skrämmer mig reaktionerna, inte viruset. Dessutom kan jag inte baka eftersom folk bunkrade jäst (och socker, men det hade jag hemma)… Så knepiga reaktioner ändå.

Vad gör ni? Kommunicera med mig innan jag får total lappsjuka här hemma!!!