Vet ni, det har varit en rätt bra helg det här, må jag säga. Eller ja, gårdagens gråmulna regnoväder var väl ingen höjdare, vi tog en mellandag allihop och det fick bli film och spel mest hela dagen, men det var längesedan sist.

Men i dag har vi gjort nåt som är lite pirrigt att skriva om. Jag tror att det är för att jag är lite rädd för att få kritik på ämnet, men det kan jag ha fel i (det vore ju inte första gången i så fall). Vi får väl se…

I vilket fall, jag har ju skrivit tidigare om en önskan att ha en hund. Det är något vi pratat om lite då och då här hemma under flera års tid, men förutsättningarna har inte varit helt bra, eller inte så bra som jag skulle vilja ha dem i alla fall. Men nu, med eller utan fortsatt pandemi så kommer antagligen maken jobba hemifrån i större utsträckning än innan, och jag sitter på ett jobb där det faktiskt GÅR att ha med en hund om det kniper. Dessutom ÄR det ju perfekt nu när man faktiskt jobbar mer hemifrån än vanligt… Ni hör vart jag är på väg va?

Det är ju samma ras som jag skrivit om innan, Xolo i förkortning, eller mexikansk nakenhund – fast MED päls. Det är en hundras som känns som den skulle passa oss perfekt, familjevänlig men även lite vakthund och kan vara reserverad mot främlingar, tyst och kräver ”lagom” aktivitetsnivå. Liten nog att ha med sig, men inte en knähund, och med päls är de förbaskat söta med stora öron och mjuk, go päls.

Efter att vi pratat igenom det ÄN mer här hemma så letade jag efter lite uppfödare, det finns två inom rimligt avstånd – Pohlhöjdens kennel och så Xoloanne, där Xoloanne faktiskt finns här i Jönköping (eller i Taberg, tekniskt sett). Vi tog kontakt med henne och i dag var hela familjen ute och hälsade på hennes hundar – hon har en pälsad och fyra nakenhundar. Barnen fick varsin hund i ett koppel och sen gick vi en lång promenad i skogen.

Jag har ALDRIG sett så stolta barn. Herregud, Filip var så mallig och så allvarsamt noggrann med att gå rätt med den lilla hunden han fick hålla i, det var det sötaste jag sett tror jag. De stora var överlyckliga och tog även de det hela på stort allvar, det var så kul! Xoloanne har (förhoppningsvis) precis lyckats para en hund, vilket i så fall skulle innebära att det är valpar på gång till slutet av januari. Och ja, vi är väldigt sugna.

Tobbe har ju haft hundar runt sig hela sin uppväxt, men jag har aldrig det. Det var min absolut högsta önskan när jag var barn, men pappa var allergisk så det gick liksom inte. Xolo’s är allergivänliga – även med päls, och jag har inte känt av allergi från en hund nånsin, och det har heller inte övriga familjen.

Det är inget snabbt och enkelt beslut, men vi känner att nu är det nog så bra förutsättningar som det kan bli. Vi har en mormor som gärna går ut med hund om vi behöver vara på jobbet, vi har en granne som gärna ställer upp om det kniper, och vi har två barn som är stora nog att hjälpa till (nej det blir inte deras hund, ansvaret ligger hos oss). Alla är överens och jättesugna, så ja, det blir nog troligen en liten hund ändå hos oss framöver. Så nu är det en massa saker man behöver lära sig om valpuppfostran och annat skoj!