Jag hade hoppats att min bror med familj skulle komma och fira med oss, men så blev det inte – men det blev fint ändå. Fina mamma kom och midsommarfikade med oss, och vi njöt av trädgården som just nu är helt magisk. Har fortfarande efter fem år svårt att förstå att vi faktiskt bor så fint, ute på landet!
Två gånger om året brukar jag kunna tjata mig till att de ska vara lite finklädda i åtminstone någon timme, och då får man passa på att fota dem med. Killarna har skjutit om mig i höjden, vi får väl se hur lång L blir när han är färdigvuxen. Lilla F har ju en bit kvar med (som tur är). Älskade lilla mamma kom och fikadeVi skippade de sjuka köerna för att köpa jordgubbar och tog den enda egna mogna vi hittade – och så egna frysta hallon, mynt och så lite köpt kiwi – på marängtårtan.
Med det regn som ändå fallit sista tiden har trädgården nästan exploderat. Det ser ut att bli både varmt och torrt framöver, men jag är glad att mycket har hunnit etablera sig redan. Värmen gör dock att blommorna blommar över väldigt snabbt, tex Vallmon:
Den är lite mer laxfärgad i verkligheten, tror det är samma som Krickelin har i sin trädgård.
När mormor åkte kunde inte de stora grabbarna underhålla sig hemma tydligen, så äldsta drog och gymmade och mellankillen drog till en kompis. Vi tog lilla F och åkte in till midsommarfirandet på Grännaberget en sväng, kul att kolla på alla tyskar och asiater som dansade kring stången och gissningsvis tyckte det var både konstigt och exotiskt.
Utsikten kan man ju inte klaga på!
Efter en dos av folk så drog vi tillbaka hem, och käkade smörgåstårta med äldsta som kommit hem från gymmet. Fantastiskt väder och ändå en helt ok midsommar.
Jag är ju ledig från mitt jobb en dag i veckan nu på sommarhalvåret, för att hinna göra det som behövs på gården. Som jag skrivit innan så innebär det ju att jag för första gången faktiskt är i fas i trädgården, men det har faktiskt fått en annan väldigt trevlig effekt med – nämligen att jag inte känner att jag ”lever för helgerna” längre. När det bara är på helgen man är ledig så blir det så mycket förväntan och göromål som ska klämmas in på två dagar, men nu när min vecka oftast ser ut så måndag-tisdag: jobb, onsdag: ledig, torsdag-fredag: jobb och sen helg, så har jag ett mycket större lugn i mig. Helgerna får ”bara vara” om det är det vi känner för, det finns tid att planera in roligheter om vi vill och det känns inte ”evighetslångt” mellan dem heller. Absolut en av de bästa saker jag ”unnat” mig själv!
En sak vi väldigt gärna gör på helgen är att ta en ”vinpaus” (behöver inte alltid vara vin, but still) – när vi sätter oss nån gång efter lunch, dricker ett glas vin eller annat och bara njuter. Eftersom det underbara förklimakteriet stör ut sömnen, speciellt om man druckit alkohol, så är det godare att bara ta ett glas på eftermiddagen och sen är det bra med det liksom. Men det ÄR en guldkant, och en last jag inte vill lägga ner.
Ps, loppisfyndade glasen, blev lite kär i dem och de är så trevliga att dricka ur. Vinet är från vår favoritvingård nere i Tyskland och är beställt via nätet. Sen blir det ju nästan alltid frukost här ute, och lunch med, även när jag jobbar hemifrån (ungefär 1 dag i veckan). Ger ju semesterkänsla bara det!
I onsdags förra veckan kom mellankillen hem med feber och halsont, och vi konstaterade halsfluss. Ringde till hälsan utan nån vidare förhoppning att han skulle få antibiotika, men det fick han faktiskt – tur det för de ska till sin skolresa till Stockholm i morgon.
Vår äldsta, O 19 år, har ganska ofta en fantastisk hand med vår yngsta, F 9 år. Inte alltid såklart, men ibland kan han ha ett helt fantastiskt tålamod med honom, han har lärt honom spela diverse brädspel bland annat, och här nedan bakar de maränger tillsammans. Det värmer något så otroligt i hjärtat när han tålmodigt låter F spritsa maränger eller göra något annat, och jag tror att de här stunderna blir sådana som F kommer bära med sig hela livet. Mellankillen och F kan däremot leka långa stunder, kasta boll eller skjuta Nerf eller bygga med LEGO, men där blir det mycket mer tjafs och även om de kan ha hysteriskt roligt så slutar det ofta i konflikter.
O börjar för övrigt sommarjobba idag, har fått sommarjobb som ”vaktmästare” (som det ju inte heter längre men nu kommer jag inte på vad det kallas) på ett fastighetsbolag över hela sommaren. Det har varit efterlängtat, det har varit ett tungt år igen för byggbranschen och det har inte gått att få jobb som elektriker-lärling här i stan. Förhoppningsvis släpper det till hösten, så han kan få jobba med det han är utbildad till.
Just nu sitter jag faktiskt på Scandic på Landvetter, i morgon bitti vid 07:00 ska vi flyga till Bryssel på tjänsteresa för att delta i diverse konferenser och evenemang som sker där denna veckan, och för att hälsa på EU-kommissionen. Jag kan räkna på ena handens fingrar hur många gånger i mitt liv jag flugit, och senast var för 7 år sedan när jag fyllde 40 och jag åkte ner till Mallis med en kompis, så jag har liiite resfeber nu. Om allt går som det ska så är vi tillbaka torsdag kväll, de flesta har barn med skolavslutningar på fredagen och vill vara lediga då. Ska bli riktigt roligt att få komma ut och resa lite, skulle inte vilja göra det ofta i jobbet, men så här ibland så tillför det ju verkligen något.
Avslutar helt orelaterat med en bild på den här klematisen, vi köpte den förra året men då hann den inte blomma, och WOW så fin den är ju!
Nu måste jag försöka sova, vi ska ändå checka in kl 05:00 (!!!!) i morgon bitti…
Det går åt rätt håll, jag hade bara liiite ont i magen i går, och fick för första gången på över en vecka sova rätt ok i princip hela natten. Maken verkar lite piggare med, så förhoppningsvis ska vi bara återhämta oss lite nu.
Det var fint ljus med lite soldis i går eftermiddag/kväll, så jag passade på att ta med kameran runt i trädgården. De flesta blommorna som kommit upp håller sig antingen på södersidan om huset eller på ostsidan, där solen värmer först (klicka för större bild):
Första klematisen!Vildtulpaner i altan-blomlådanINTE en pion, utan tulpan! Ytterligare en sorts tulpan, såå fin!Äppelträden har PRECIS börjat blomma litegrann. ”Spetsmössa”, en ny favoritDet här är en ”vanlig” akleja, vi har många sådana här……men jag har också satt lite nya sorter, där denna är en av dem. Den är lite lägre, men väldigt söt i blomman och färgerna. Mandelblom växer vilt lite överallt och lyser uppMin trogna Geum eller Nejlikerot är som vanligt bland de första att blomma. Den här sorten heter ”Scarlet Tempest”Och här är ”Mai Thai”Tulpaner och pärlhyacint samsas med maskros…
Jag är så himla trött i själen idag. Trött på att man gör allt man kan för att vara snäll och hjälpa en tonåring som har det kämpigt, sen är man ändå en ”kärringjävel” och värre om man bara typ ber nån hänga upp sina gympakläder. Precis allt man gör är värt noll och intet i samma sekund som tonåringen inte får exakt det den vill ha. Jag blir så ledsen, jag känner mig som när jag var liten i skolan och inte förstår varför ”alla är dumma” när jag bara är snäll och inte gör nåt. Jag förstår inte, när jag aldrig vill något ont, inte att man kan hata nån så mycket då. Jag fattar såklart att man som tonåring tycker att ens föräldrar ”inte fattar” eller är töntiga, men det här hatet… Det går väldigt hårt åt mig, och det hjälper inte att han vänder på en femöring och är glad och ber om andra saker efter två minuter, det onda gör fortfarande ont i mig och sitter kvar där för gott. Kvar är känslan att allt jag gör bara blir fel.
Ute på gården droppar regnet på, inte som det gjorde i natt utan i lugnare takt – och det är nästan så man SER hur det växer av den välbehövliga vätan. FRODIGT skriker trädgården, som bara häromdagen var så torr så torr – nu behövs bara lite värme med så kommer det bli toppen! Har äntligen laddat över lite bilder från kameran från månaden som gått, och i inlägget hittar ni ett gäng från någon vecka tillbaka – en kväll med en fantastisk solnedgång…
Jag är hemma med F, som fick feber i söndagskväll. Eventuellt nån kombo med något magvirus av mildare slag med, både han och jag har haft ont i magen (magsyra-ont typ) och han kräktes en gång. Vi mår båda helt ok idag, hans feber är nästan helt borta och bådas magont har gått över med – men jag känner mig lite matt. Skulle/borde träna idag, men det var ett himla intensivt pass och jag tror inte riktigt jag mäktar med – dessutom var det löpintervaller utomhus, och det är SVINKALLT ute. Känner mig lite matt med.
I helgen gjorde vi i ordning ny bevattning i växthuset, nu med en droppslang från Gardena istället för en svettslang. Den senare funkar bra men är lite större risk att den går hål på och då kan vi av misstag pumpa ut mycket mer vatten än vi vill på ett ställe. Nu ligger två varv av en lång slang med små dropphål under täcket av hö – för att förhindra att något dunstar. Vi lade på hur mycket täckmaterial som helst i höstas, och för en gångs skull är faktiskt inte jorden under helt uttorkad som det brukar vara efter vintern, just i växthuset. Dock pumpar den här ut mycket mer vatten än svettslangen, så vi kommer behöva se efter hur mycket tid den ska vara på – vi behöver ju vattna växthuset men vill absolut inte belasta vår brunn mer än nödvändigt. Vi kan ju koppla på en av våra 3 IBC tankar med regnvatten med, men det är alltid lite partiklar i det och jag är rädd att det täpper igen den här (ganska mycket dyrare) slangen.
Bestämde mig också i går kväll för att det får vara nog med frostnätter nu (som om jag kan bestämma det) och tänker att nu får alla krukor med pelargoner och hortensia stå utomhus dygnet runt. Det GÅR ju flytta in tillfälligt om det verkligen blir kallt, men skönt att slippa ta in och ut VARJE dag.
Extra vackert när himlen matchar blommorna…
Är så glad för mina fina blomlådor på förra årets altanprojekt med! Ska bara lyckas plantera ner lite sommarblommor mellan lökarna snart med, kanske att det får bli till helgen…
Nu ska jag spela UNO med F och O, sen ska jag gå ut och spana i trädgården lite – ser ut att ha kommit många cm vatten faktiskt om jag kollar i dammen – har ingen riktigt regnmätare däremot.
Det är ett aldrig sinande ljud av snuva och hostande här just nu. Eller nu och nu, maken var sjuk typ hela förra veckan och nu är F och L sjuka med. F fick vara hemma med mig idag, men han är så stor och inte superdassig så jag har ändå kunnat jobba rätt ok. L är mycket sämre, men han kan liksom inte kosta på sig att missa skoltid just nu, så han fick kämpa sig iväg med ett par alvedon. Inte toppen, men alternativet är sämre. Själv håller jag tummarna att det inte ska bli min tur härnäst, för i morgon ska jag träffa en vän jag saknar och inte har träffat på länge.
Men, det var egentligen inte alls det jag skulle skriva om, utan jag tänkte skriva hur jag tar hand om mig själv. Ja, det låter kanske konstigt, men jag tycker det hjälper mig att vara snäll mot mig själv om jag liksom tänker att jag är en annan person i morgon än jag är idag – helknäppt, men jag ska förklara. För att mitt morgonjag ska ha en bra dag så gör jag t.ex. sånt här på kvällen:
Gör i ordning en bra frukost med mycket protein, för att få en bra start. Jag kan oftast inte påverka mina medhavda luncher så himla mycket, det blir ju vad det blir eftersom vi veckoplanerar alla måltider och handlar till dem på lördagar. Jag är just nu förtjust i en frukost som består i hälften chiapudding (med vanlig mjölk, har inget annat hemma), naturell kvarg, en rejäl klick hemgjord sylt och så lägger jag på lite pumpafrön när jag äter. Väldigt gott, inte så slemmigt som om jag bara äter chiapudding och inte så strävt som när man bara äter kvarg (kan för övrigt bara äta naturell kvarg utan tillsatser, har helt tappat förmåga och lusten att äta en massa sötningsmedel och tillsatser).
Jag packar mina träningskläder i min ryggsäck, så att allt är klart att bara stoppa in i bilen och jag inte har några ”ursäkter” för att inte träna.
Jag låter mig alltid stanna upp och titta på sånt jag tycker är vackert.
Jag plockar fram de kläder jag ska ha på mig i morgon, både för att jag själv ska slippa välja men också för att jag går upp nästan en timme tidigare än alla andra och inte vill väcka dem. Oftast funkar det, men ibland känner man inte för kläderna man lagt fram och då får man göra om.
Jag ser till att prioritera min träning, så att jag får minst två men helst tre pass i veckan. MEN, har jag ont någonstans eller bara känner att jag inte orkar så försöker jag låta mig köra ett pass utan att maxa. Den här mängden träning är alldeles lagom för mig, även om jag hade haft tid och möjlighet hade jag inte orkat fler pass, i alla fall inte med crossfit som blir rätt slitigt.
Jag ser till att jag alltid har en bra bok att läsa, och jag tar varje ledig stund för att göra det.
Just det, jag ser också alltid till att ha en flaska bubbel kylt och en bit ost, ifall mitt morgonjag behöver det. Men det gäller ju att ta ETT glas då, annars blir mitt övermorgonjag inte så piggt, haha!
Så, på alla de här sätten försöker jag ta hand om mitt morgonjag, och är jag trött på kvällen när det ska göras så försöker jag liksom känna hur jag klappar mitt morgonjag lite på kinden och ändå får det gjort, för hon i morgon kommer behöva det. Och nu ska jag strax lägga mig, så hon inte är alltför trött när hon ska upp.
Tar du hand om ditt morgonjag? Och hur gör du det?
*haha, insåg just att rubriken lät jättedramatisk, men det jag syftar till är alltså att jag önskar mitt morgonjag en bra morgondag.
Vi red ut den allra värsta tonårsstormen i fredags, och efter det har helgen varit ok. De stora har varit hos kompisar så vi har haft en ganska lugn helg här hemma med F. Trots att det sett så soligt och fint ut så har det verkligen varit svinkallt, så det blev enbart några nödvändigheter klara i trädgården, som att sätta potatis.
Vår stora rabarber har börjat växa, så nu kan vi nog göra rabarberpaj vilken dag som helst.
Tack vare min ”jobba-på-gården” dag så känner jag mig mer i fas med trädgården än annars. Bäddarna är rensade och står i princip redo för grönsaker och blommor, det känns otroligt bra. Har också försått typ allt jag ska odla som KAN försås – och testar även lite som egentligen ska direktsås, eftersom jag vet av erfarenhet att direktsådd alldeles för lätt torkar ut här hemma.
Nöjd med mina nya växtstöd med, och glad över att det mesta i naturen börjar skimra i grönt nu. Faktiskt körde vi igång gräsklipparen idag, den får gå på högsta läget (det gör den nästan hela sommaren för övrigt) och hålla efter gräsmattan lite.
I höstas satte jag mängder med lökar i de två lådorna på nya altanen, och nu har den första blomman kommit upp – en väldigt vacker Narciss, som gör mig glad. Vet däremot inte exakt hur jag ska göra sen, jag vill ju ha sommarblommor eller Dahlior eller nåt där i, men nu hamnar ju lökarna lite i vägen? Hur gör man då?
I dag har varit en dedikerad städdag, för sånt där man aldrig hinner med annars, så jag har skurat duschen, och köksluckorna, och vi har storstädat hela huset. Sen gick vi ner till stallet och gjorde i ordning allt som stökats till under vintern, så nu är det lite mer lättmanövrerat inför sommarens små projekt. Oerhört tillfredsställande att få det gjort!
Jag minns när jag var yngre, när jag kunde se en katt på gatan och ägna oändligt med tid med att kela och gosa med den. När jag engagerade mig i kompisars barn och pratade och gullade med dem, och när jag hade en massa ”omsorg” över för att mysa med en hund, och allt det här var helt utan en tanke på att jag inte alltid skulle orka att göra just sånt.
Nu? Jag har noll ork eller lust att engagera mig i nåt annat liv än det jag prompt behöver. Gillar katter av den anledningen, det går bra att bara klappa lite i förbifarten och annars ignorera en katt (hade ALDRIG kunnat gissa att jag skulle komma till en punkt då jag INTE ägnade all min uppmärksamhet åt ett djur i min närhet), eller så hoppar de upp i knäet och kräver lite gos och då får det bli så. Kompisars barn? Ingen ork och ingen lust att ge mer än flyktig uppmärksamhet.
Missförstå mig rätt nu, jag bryr mig om att barn, vänner och djur mår bra och har det bra, men jag orkar inte engagera mig på det sättet jag brukade – all ork har tagit slut med mina egna. Det låter sjukt … jag vet inte, egoistiskt typ? Och på ett sätt är det väl det, men det handlar mer om att det är ren självbevarelsedrift hos mig själv än att jag inte VILL eller bryr mig, jag har liksom ingen del av mig själv över att dela med mig mer av. Vet inte om det är därför jag tycker det är så vansinnigt tungt att ha tonåringar med, det spelar liksom ingen roll hur mycket kärlek, engagemang och omtanke man lägger på dem, minsta lilla motgång så är man ändå ”en jävla idiot och kan dra åt helvete”.
Tonåringarna tycker säkert att den minste får orättvist mycket uppmärksamhet, men de fick precis lika mycket när de var i samma ålder. Det är lättare att ge av sig själv när det gör någon glad, och uppskattas.
Nu tänker säkert någon att ”men jo, all den kärleken kommer att ge resultat senare, när den värsta tonårstiden är över”, men jag vet inte. Jag har svårt att se just nu i alla fall att det skulle ändra sig, det känns mest som jag öser ut hela mitt jag i ett såll som inte bara läcker utan som rakt av inte har en botten. Jag har väl i alla fall identifierat att den värsta tiden i en tonårings (och föräldrarnas) liv verkar vara runt 15-17 år ungefär (eller så blir det ännu värre, men baserat på barn 1 så kanske det ändå släpper liiite sen?), och då är strategin att bara överleva antar jag.
Det går så oerhört starkt emot mitt ”grund-jag” att inte engagera mig till fullo, så jag tycker det känns himla jobbigt. Samtidigt finns det inga andra alternativ än att backa undan – men känslan i det blir bara … tomt.
Ok, det låter kanske dramatiskt, min känsla just nu kommer sig dels av ett storbråk med tonåring 2, men även av att jag har en sån sjuk nackspärr med medföljande huvudvärk. Den senare (eller båda förresten) har också gjort att jag sovit fruktansvärt dåligt i flera nätter, har inte haft den här sortens ont i nackmusklerna (och huvudet) innan att inte ens ipren+alvedon hjälper ordentligt. Har varit hos naprapat och hoppas att det ska släppa – men oftast blir det ju lite värre precis efter med. Så, inga toppenförutsättningar för ett kanonhumör… Det blir ingen träning idag heller, det hjälper ju oftast annars men efter träningen i måndags blev det värre och jag känner inte att jag kan påfresta de här stackars musklerna mer heller just nu.
Solen skiner och det är faktiskt ganska ljummet ute – så pass att det gått bra att äta både frukost och lunch ute på altanen i lä, i bara en tröja. Har precis slutat jobba (idag på distans) och ska gå ner till köksträdgården för att montera klart de blomstöd som nu är färdigmålade. Ute är äldsta tonåringen och hjälper till med att hacka upp och gräva bort allt det gräs som växt in på vår grusade infart – extra tacksamt eftersom han erbjöd sig gå ut och göra klart utan att jag behövde be honom. Han är glad, för han har fått sommarjobb, och jag (och mormor) är minst lika glada för hans skull!
Ändå känner jag mig lite deppig den här veckan. Ibland blir det så när jag varit iväg på större event och är lite socialt bakis, och ibland är det en blandning med lite annat. Det ger sig förhoppningsvis med lite helg, det är liksom inget allvarligt.
I kväll ska vi åka och hämta en ny tupp – den förra fick ju vandra till andra hönsgårdar (bildligt talat) när han attackerade vår 9-åring, så jag hoppas den här är snäll även mot barn. En vit islandstupp blir det, och eftersom minst en höna visat tecken på att vara lite sugen på att ruva så hoppas jag lite på kycklingar – även om vi inte behöver förnya stammen förrän nästa år egentligen. Det vore bara kul att ha natur-ruvade kycklingar till sommaren liksom.
Nu ska jag ut i solen i alla fall, finns inget bättre mot depp (kanske ett glas bubbel möjligen). Ha en bra helg!
Just den här tiden på året känns det verkligen som man står med fötterna i startblocket och bara väntar på startskottet. Och självklart har jag tjuvstartat och det är ju lite saker man har kunnat börja med, men jag längtar tills vinden inte är isande och till det är mer ljummet än kallt i luften.
Nästa vecka är det påsk, det är ju en av mina favorithögtider pga noll krav och förväntningar. Situationen med de stora barnen ser ju inte ut att göra något vidare för förutsättningarna till något utöver det vanliga, så vi kommer bara vara hemma (de stora är nog hos kompisar som vanligt gissar jag) och ha det gott på gården. Vi försöker just nu mest att bara ignorera problemen med tonåringarna och lite låtsas som att det bara är vi två vuxna och lilla F, för att inte gå sönder.
Tanken är att vi ska passa på att byta ytterdörr i påsk när vi ändå är lediga ett antal dagar, ser fram emot en ny fin entré! Passade på att mycket hastigt göra lite påskfint i krukorna utanför med, ska försöka hinna plantera lite penséer med tills dess. Har också plockat in fina körsbärskvistar (vi har en massa vildkörsbär) som jag hoppas slår ut lagom till påsk. Är ju också en massa god mat att välja på, till skillnad från tex julen som ju är lite väl enformigt inriktad på salt och fett, godis äter jag ju inte pga gillar inte – men jag ska göra någon god dessert tänkte jag istället. Förhoppningsvis blir det varmt nog för att grilla lite med, det är ju extra gott så här i början av säsongen.
I bara tre dagar av 30 har min andningskurs pågått. Slump eller ej, men i natt sov jag bättre än jag sovit på typ ett halvår! Då borde man ju vakna upp piggare, men var istället ganska morgontrött och groggy, men det kändes ändå otroligt skönt med lite sömn. Kursen bygger på att öka sin naturliga andningskapacitet så att man använder hela sitt register istället för att bara ineffektivt andas uppe vid nyckelbenen. Tycker redan jag kan känna lite skillnad faktiskt, andetagen känns ”fylligare” och inte så panikartat ytliga. Ska träna idag, blir intressant att se om jag märker någon skillnad då med. Var ändå lite skeptiskt inställd i början – andas ska man väl inte behöva gå kurs i liksom – men är glatt överraskad av att alls märka skillnad så här tidigt! Är också glad att meningen är att låsa upp andetaget så det sker automatiskt, kan ju inte gå runt och aktivt tänka på hur jag andas hela tiden ju.
Helgen hemma var ganska lugn, vi firade fina lilla F som fyller 9 år idag, och mormor kom hem och firade med oss. Han fick en massa utegrejor till sin koja bland annat, tex en solcells-ljusslinga, utematta, lina att gå balans mellan träd, klättergunga och en liten linbana att dra upp och ner saker med. Dock var det ju SNORKALLT så det blev inte så mycket utelek just i söndags, men förhoppningsvis ser ju nästa helg ut att bli betydligt mer vårlik. Har gjort upp lite planer för vad som kan vara bra att göra i kommande helg:
Tömma dammen på, tyvärr döda, grodor. Hade aldrig kunnat gissa att vi hade så mycket grodor, men i den långa köldperioden bottenfrös vår lilla bio-damm vid stallet och nu när den tinat hittade vi nästan 20 riktigt stora grodor i den – tyvärr verkar de vara döda och inte i dvala som jag hoppades.
Koppla på vår takavvattning på alla regntunnor. Blir det en så torr sommar som det lutar åt så kommer det absolut gå åt.
Förhoppningsvis hacka upp kanten på resten av vår garageuppfart. Också bra förberedelse för skyfall.
Flytta snödroppar från kullen, där de riskerar att trampas ner av grisarna, ut i rabatter där vi kan njuta av dem lite mer.
Dricka kaffe på altanen med solen i ansiktet
Tror att en del redan blivit nertrampade. Grisarna äter i alla fall inte lökarna, men det går hårt åt dem ändå.
godatankar.com 