Är vi färdiga för i år nu?

Som jag skrev om redan i lördags kväll så kände vi att det var krupp på G på Filip. Den natten och de därefter lyckades vi hålla det i schakt genom att sova i upphöjt läge och med öppet fönster och han var hyfsat pigg dagtid, men i natt ”bröt det ut” i vilket fall. När man har varit med om det innan är det i alla fall väldigt mycket lättare att hantera, så det blev inte så illa som det blev första gången, men det är ändå läskigt för Filip framförallt, som känner att han inte får luft och dessutom mår dåligt av feber. Så vi har ”sovit” halvsittandes med öppet fönster och i dag blir det VAB – igen… Lite väl mycket den här månaden kan jag känna nu. Vi kände ju att det höll på att bli sämre redan under dagen i går och var inne och kollade på hälsan så det inte är nåt annat, men det verkar bara sitta högt upp i luftvägarna, annars kan man ju bli orolig för lunginflammation som han låter.

Så typiskt med, maken är i Stockholm över dagen i dag igen, han är ju väldigt sällan borta men har nu lyckats pricka in båda VAB-perioderna den här månaden. Så i natt nån gång mailade jag till jobbet att jag inte skulle komma, men när vi vaknade till vid halv nio efter en jobbig natt så hade det mailet naturligtvis inte gått fram utan det hade blivit något fel – så ingen visste vart jag var heller. Himla typiskt.

Nåväl, det här var väl totalt ointressant, men så ser vardagen ut här hemma just nu i alla fall. Hoppas på tillfrisknande så vi kan åka till Skövde ändå till helgen, eftersom vi fick skjuta på det förra helgen.

Fars dag-utflykt

I kylan tog vi oss ner till vattenledningsparken i dag, för att fika med Krabbelurer och kokkaffe, inte dumt! Himla mysigt att komma ut, som vanligt, och hela familjen dubbade Krabbelurerna till det godaste man kan grilla. Lovar att komma med recept i dagarna…

Grattis på fars dag!
Hopp i lerpöl….

Åka skogen?!

Nästan varje dag när jag hämtar Filip från dagis så ställer han en och samma fråga i bilen.

-Åka skogen, mamma?

Nu är det ju inte så himla smidigt att ta en utflykt till skogen en vardagskväll, speciellt inte när det är mörkt ute redan vid fyra, så på vardagar händer det liksom aldrig. Men ändå, varje gång han frågar så blir jag till hälften så himla glad över att det är just det han efterfrågar, och till hälften ledsen för att jag önskar att vi bodde så vi kunde vara ”i skogen” även hemma. Vi har ju en trädgård, men ska jag hinna fixa lite mat till alla och se till att alla kommer i väg på aktiviteter så är det ju till trädgården man är begränsad, och SÅ himla spännande är inte den jämfört med en skog, tycker 2-åringen. Ska också erkännas att jag inte är jättesugen på att vara ute i kolmörkret efter jobbet, då är jag oftast lite trött och frusen.

Jag är glad över de gånger vi kommer ut ändå, vilket nog ingen missat som följer min blogg, det är så roligt att se alla grabbarna hitta på saker att göra, helt naturligt och meddetsamma.

När jag var hemma med dem på höstlovet för Lukas var sjuk så kände vi ändå dag två att vi behövde komma ifrån en liten sväng, så vi åkte ner till vattenledningsparken för att reka inför kommande utflykter. Är det kallt ute vill man inte vara ute så länge och det kan vara skönt att inte ha så långt hem om det tex skulle krävas blöjbyte. Där fanns hela 3 rejäla grillplatser iordningställda, så det kommer helt klart bli ett perfekt mål till vintern. Men kolla här bara, hur härligt är inte det här?!

Studerar fontänerna, med mamma precis bakom eftersom man gärna vill kliva rakt ut.
Rakt in i en diskussion och lek.
Överlycklig över årets första is!
Nästan omöjlig att fota ute, man får vara sjukt snabb.

Som vuxen gäller det mest att hålla sig nära och vara redo för eventuella dödsföraktande kast rakt ut över kanter, underhållningen fixar de dock själva. Så ja, mitt hjärta, klart vi ska åka skogen, så ofta vi bara kommer åt!

Så sjuk

Ligger själv i min säng, med maken i Stockholm, och lyssnar på snabba, febriga andetag från Filip. När jag hämtade honom på dagis så hade han nyss blivit ledsen och hängig, vilket snabbt eskalerade till runt 40 graders feber här hemma, trots Ipren sin annars brukar hjälpa. Usch vad jag hatar när barnen blir så här mycket sjuka, det gör så ont att se när de mår dåligt.

Har preppat med både Alvedon och Ipren bredvid sängen nu, och hoppas innerligt att det bara är typ influensa eller en rejäl förkylning och att febern inte går upp ytterligare under natten. Håll tummarna!

Bild från frisk Filip i förra veckan, med världens skönaste stil ❤

Mammafällan

Det här året är första året jag jobbat heltid sedan Oliver föddes för 13 (!!!) år sedan. Tidigare har vi antingen delat föräldraledighet eller så har både jag och maken jobbat 90% vardera för att ingen skulle gå ner till 80%. Just 90% alternativet är BARA så jävla dumt, åtminstone om man går hem lite tidigare i stället för att ta en heldag varannan vecka, för det innebär ju i praktiken att man jobbar 100% (minst) men bara får betalt för 90% – men visst, du får gå hem lite tidigare då. Fast enligt min egen erfarenhet innebär det bara att du antingen stressar en massa mer eller hoppar över raster mm för att hinna med.

Men som sagt, nu jobbar vi båda heltid, vilket funkar ändå eftersom jag börjar 06:45 och slutar 16:00, så maken lämnar på dagis runt 8:00 och jag hämtar runt 16:20. Typ sist av alla på dagis, naturligtvis… Efter ett gäng år med föräldraledigheter och lägre arbetsgrad så känns det himla skönt att få en vettig inkomst, det är saker som fått ligga på vänt när vi varit föräldralediga som man nu kan ordna – MEN.

Det. Finns. Ingen. Tid.

Vi har inte så himla mycket aktiviteter i vår familj känner jag ändå, de båda stora grabbarna har scouter varsin dag i veckan (när det inte är fotboll för mellankillen), maken tränar 2-3 gånger i veckan, varav en dag är lördagsförmiddagen, och jag försöker hinna träna 2 gånger i veckan varav äldsta pojken följer med 1. Men det innebär ändå att de enda dagarna som är fria från aktiviteter är fredagar och söndagar… Och med 3 barn så går ALL tid åt hemma som den ensamma föräldern till att bara få alla att överleva vardagen, fixa mat, göra läxor, tvätta, städa mm.

I mitt flöde dök det här inlägget upp i veckan, ”Sveriges mammor stressar sig sjuka”. Inget nytt egentligen, snarare sorgligt gammalt. Det handlar om att kvinnor är de som till störst del projektleder hela familjen, vilket ger en hög arbetsbelastning även hemma även om man för övrigt lever jämställt. Och vem är det man prioriterar bort när det kör ihop sig? Tror inte ens jag behöver svara på det…

Bild kärleksfullt lånad av insiktsfulla HejHejVardag.

Men man behöver tid för sig själv, man behöver tid för att göra roliga saker, man behöver BRA tid med familjen.

Jag hinner inte.

Så sjukt glad över att ha ett jobb där det inte är så stressigt på hösten som mitt förra, men det är ändå mycket att göra och just nu känner jag mig himla otillräcklig på precis alla plan. Jag hinner inte träffa kompisar som jag vill (inte bara jag som har ont om tid där dock, är ju inte direkt ensam om problemet), jag hinner inte få någon egentid, partid existerar knappt för efter alla barnen är lagda så är jag inte människa nog för att orka med något annat än att titta lite på TV innan jag lägger mig typ.

Inte bra.

Måste försöka lösa detta problemet. Också….

Bröllop och fest på Gränsö slott

I går var vi så på bröllop, och makens syster fick sin man. Själva vigseln var i Gladhammars kyrka och därpå begav sig alla till Gränsö slott där bröllopsfesten var och där de flesta även hade rum för natten (även vi). Eftersom jag är rätt trött (Filip vaknade glatt 05:45 i morse) och dessutom har spenderat halva dagen i bilen känns det som, så kommer här en drös bilder som får stå för de stora dragen (det blir mest bilder från oss i och med att jag inte frågat alla om de vill vara med i min blogg):

Jag anlände med han som sa ja till mig för lite drygt 14 år sedan….
…och vår senaste skapelse som vi inte hade barnvakt till.
Känner mig inte direkt bekväm på denna sidan av en kamera, men det är kul att ha lite bilder på sig själv ändå. Och väldigt kul att få göra sig extra fin ibland.
Det vackra brudparet sa ja och fick traditionsenligt ris kastat på sig ❤
Här är även barnens små kusiner med ❤
Folkabuss-resa till Gränsö slott för brudparet och brudens brorsor.
Vi checkade in i den närmsta lilla stugan, med tänd lampa – fantastiskt mysigt rum!
Vi passade på att ta ett kort eller två innan vi knatade in till festen.
Sicken tur att han är min!
Sedan blev det bröllopsmiddag och fest hela natten lång!
Syster och bror
Den lille gossen satt välartat och kollade på ipad under middagen…
…tills det blev dags för ett litet barn att sova. Runt halv nio landade vi på vårt rum han och jag, trötta båda två.
Efter en god men inte så lugn hotellfrukost så tog vi en promenad i de fantastiska omgivningarna.
Allt måste ju utforskas!
Fantastiskt trevlig helg!

Dåliga nyheter

I dag är jag hemma med Filip som åkt på en ordentlig förkylning med feber. Inte hela världen, det är ju i alla fall 2 veckor sedan vi vabbade sist och det är höst.

Däremot kan jag nu berätta om det jag inte kunnat berätta om innan här, men som jag hintat om lite. Jag har en bevakning på gårdar på hemnet, och för en dryg månad sedan dök det upp en ganska perfekt liten gård med ett hus från 2010 och 2 ha mark som vi blev intresserade av. På visningen visade det sig att själva huset var himla slitet för att vara så nytt (vårt är ju 4 år äldre och i betydligt bättre skick), golven såg för jäkliga ut och kök och garderober (platsbyggt) hade luckor som inte gick att öppna och stänga eftersom ingen tagit hand om huset. Vi var inte många på visningen och vi kände rätt snabbt att det låg ute för rätt rejält mycket mer än vi ville ge, så vi gav ett bud som motsvarade det vi tyckte det var värt. Dessutom vet vi att samma gård låg ute redan i våras, för en ännu högre peng.

Två till sa sig vara intresserade och höll på i nästan tre veckor med att dra ut på något svar innan de till slut erkände att de inte var intresserade, alltså hade köparen bara en budgivare – vi. Nu förstår jag verkligen att man vill ha ut utgångspris för sitt hus som säljare, det är inte det, men kanske att man även måste anpassa sina förväntningar till vad som faktiskt händer? De ville inte ta vårt bud i vilket fall. Vi väntade ytterligare en vecka, räknade lite och gav ett sista bud, fortfarande under utgångspris men ändå en bit upp. Och fortfarande så säljarna skulle göra en vinst enligt prisökningar på marknaden sedan de köpte huset.

I dag fick vi besked att de kuuuuuunde sträcka sig 200 000 ner från utgångspris vilket fortfarande är en bra bit från vad huset är värt, så nu har vi sagt att vi inte är intresserade längre.

Det har varit skitjobbigt, för det har dragit ut som fan på tiden och vi har hela tiden bara fått vänta och vänta. Barnen vill också gärna flytta till detta huset, så hela familjen har liksom bara gått i någon slags (lättirriterad) dvala i över en månad.

Ledsen är jag nu, naturligtvis, men också förbannad för att de verkar leva i en egen värld, eller om någon mäklare nu lurat dem att tro att huset är värt så mycket mer. Jag tänker att om man haft tre visningar och haft ute huset till försäljning två gånger så kanske man måste förstå att det ligger fel i prisklass när man bara får EN budgivare och den ligger en bit under utgångspris? Ett marknadsvärde är ju ändå exakt vad någon är villig att betala för ett hus, inte vad någon är villig att sälja det för.

Nu har vi ju inga planer på att flytta som så, vi älskar vårt hus och trivs bra här, det är bara den där lilla drömmen om landet som ligger i bakhuvudet. Skulle det dyka upp något framöver som är perfekt så försöker vi kanske igen, tills dess har vi det bra som det är! (Även om humöret just idag inte är det bästa)

Dagens mys/fiasko

Man kan väl konstatera att det är sjukt enkelt att välja vilken verklighet man vill visa upp här. För att göra en lång historia kort så åkte vi till Dumme Mosse idag, jag har en massa fina bilder från början av den promenaden:

Men för att nyansera bilden kan vi väl säga så här:
Nån skulle prompt gå själv hela vägen, väldigt långsamt och titta på allt – det hade ju varit helt ok om det inte bara varit typ 2 plusgrader
Två tröttnade och började tjura
En fick tokspel och tappade allt
ALLA frös som fan
En bajsade

Känslan efter dagen – så jävla sur på mig själv som inte hade tålamod att vända dagen. Nu sitter jag framför brasan i uterummet, dricker vin och tjurar på mig själv (och lite på alla andra).

Packlista för familjeutflykt i skogen

Det verkar ju bli kanonväder till helgen, så såvida inget annat händer så tänker vi nog ta barnen och knata ut i skogen någonstans där det finns en fin grillplats – tar gärna emot tips på det!

Tänkte faktiskt tipsa lite om vad VI brukar ta med oss ut när vi ger oss iväg med barnen, självklart kan man bara ta en liten fikakorg med sig men våra barn tycker att laga mat (nä, alltså äta maten som JAG lagat) över öppen eld är en höjdpunkt. Tror att det till stor del beror på att man under tiden vi ändå eldar kan man peta in diverse olika pinnar, kottar och annat i elden. Ja, våra barn FÅR leka med elden, lite under hyfsat kontrollerade former (inte minstingen då naturligtvis), det är bra att lära sig lite hur eld funkar tänker jag – men man får naturligtvis se till att det inte är eldningsförbud, torrt i markerna eller att de är oförsiktiga.

Eld med utsikt är det bästa!

I vilket fall, tillbaka till vår packlista för en dagsutflykt till familjen:

1 ryggsäck med ved, tändare och tändmaterial – det är inte alltid det finns ved kring vindskydden även om det ofta gör det.

1 ryggsäck med redskap, ska vi tex göra kolbulle så tar vi med:

  • grillgaller på ben (om vi inte VET att det finns en grillställning)
  • stekpanna (gärna i gjutjärn, måste tåla eld)
  • stekspade
  • grytvante (vante pga det är annars omöjligt att tex vända en kolbulle utan att bränna av sig handen)
  • tallrikar
  • muggar
  • bestick (sporks oftast)
  • vass kniv (typ morakniv)
  • våtservietter
  • toapapper till nödfall
  • plastpåse till skräp
  • Plåster, alvedon och ipren – det första mest om barnen slår sig och det sista mest om mamman får huvudvärk pga alla utflykter inte är avslappnande 😉

Sedan fyller vi på med råvarorna, vilket just i exemplet kolbulle är lingonsylt, smet och fett att steka i (tex liten flaska med olivolja), samt något att dricka. Och kaffe, mycket kaffe till mamman. Nu när vi brukar ta med en bärryggsäck till Filip så får vi inte alltid plats med allt i den så då får barnen turas om att bära en ryggsäck med de lite lättare sakerna i.

Jag glömmer nästan alltid NÅT på listan själv, när man ska få ordning på barn och annat… Men en del av sakerna kan alltid ligga i ryggsäcken, så behöver man inte tänka på dem.

Har man tur finns det en riktig eldstad med galler och allt, men det kan man inte alltid räkna med.

Vad gör du till helgen?

Filip 2½ år

Det har hänt så OTROLIGT mycket med den här lilla personen de senaste månaderna bara. Den största skillnaden är väl att han pratar väldigt mycket nu jämfört med för ett halvår sedan, vi förstår väl det mesta han menar men ungefär en fjärdedel av hans meningar är fortfarande ett mysterium. Det är så roligt med det första pratandet ändå, det blir ofta nån rolig liten dialekt och lite gammaldags uttryck, blandat med sånt vi vuxna säger. Hans senaste grej är att när han säger något så upprepar vi ju ofta det, och då säger han ”ja DET gör vi”, typ som ”äta gass” – ”äta glass?” – ja DET gör vi!

Han är inte så lätt att fota längre, han är helt enkelt inte still. Men han har kvar sina fantastiska ögonfransar, som når långt ner på kinderna ❤

Fordon är absoluta favoriten att leka med, men kök kommer strax därefter. Han är fortsatt makalöst duktig på att underhålla sig själv och hitta på små lekar, man hittar honom oftast liggande på golvet körandes nån bil med stor koncentration (om man är hemma vill säga, rymningsrisken är annars fortsatt stor med den här).

Får man hjälpa till med att städa och leka lite med vatten så är det det bästa som finns med!

Humöret och den egna viljan är två andra områden som tagit stora steg framåt, så att säga. Herre du milde vad arg han blir när han inte får PRECIS som han vill och han är inte lätt att lirka med eller distrahera heller. Hade vi bott i lägenhet hade väl nån ringt polisen 18 gånger i timmen som han skriker då… Han ska PROMPT bestämma vad som ska göras, vill man tex inte kliva in i bilen efter dagis utan hellre springa ut i vägen och välkomna bilarna (!!!) så blir man VANSINNIG när mamma hindrar en.

Han har hittat gosedjur med, till min stora förtjusning eftersom jag själv älskade det när jag var liten. Nu tar han tag i vilket djur han får tag i och kramar hårt och säger ”mysigt”, så gulligt!

Nöjd med att sitta själv och leka.

Den sista saken jag måste nämna är att han sjunger en hel del?! Oftast när vi sjunger för honom skriker han TYST! och vi får vackert lägga ner, men själv kan han sjunga och dansa Små Grodorna, Björnen sover och Lilla snigel – har inget minne av att de andra två kunnat text och melodier när de varit så små så jag är helt imponerad! Och hur sött liksom…

Grattis på din 2½-årsdag, finaste lilla Filip!