Att byta fönster*

Ja, nä, eller vad ska man säga. Det blir VAB i morgon med, för mig den här gången, för Filip har feber igen. Själva ”kruppen” verkar ha lagt sig mestadels, men feber och förkylning kvarstår. Inte så mycket att göra åt, men det är alltid lite bökigt att stöka om planer och jobb.

På förmiddagen i dag var jag i alla fall ute och lärde mig montera fönster. Har så himla trevliga hantverkare, som hade lite tålamod och lät mig vara med så jag kunde lära mig. Det visade sig ju vara mycket enklare än jag trodde (nu ska ju tilläggas att det inte är samma sak som att det är enkelt att göra det riktigt BRA) och var väldigt kul! Hade planerat vara med och sätta foder i morgon, men det får bli en sväng på onsdag – om jag hinner…

Så fint där vi byter fönster!

Nu ska jag strax lägga mig, det har varit ett gäng jobbiga nätter här nu och det verkar inte bli bättre i natt heller. Inte katastrofalt, men man blir ju rätt trött efter ett par kassa nätter ändå…

*Lät väl lite lagom drygt va, när man bara är med och hjälper till lite 😉

Söt oxå

Fick lite dåligt samvete för min totala sågning av vår minsting i går, han är verkligen i en väldigt jobbig fas men han kan ju också vara hur rolig som helst!

Han har börjat prata rätt mycket, fast det är många ord som är otydliga eller som bara vi förstår, och det är sjukt kul att höra uttryck han snappar upp. Sjunger gör han också väldigt gärna, något jag INTE minns att de andra barnen gjort, men han har både toner och text klara för sig och sjunger med stor inlevelse. Väldigt gulligt!

Klåfingrig till 1000 dock, allt ska pillas på och han vet EXAKT vad han inte får göra. ”Stopp mamma, gå bort” säger han och håller ut sin lilla hand när han vill göra nåt han vet att jag skulle sätta stopp för.

Morgnarna är mysigast, oftast är han, jag och Lukas uppe först. Då har han inte hunnit bli uttråkad än utan pratar glatt och vi kan mysa runt som vi vill, det är den bästa stunden på dagen! Nu över julen har vi flyttat över honom till hans eget rum, i en stor säng. Det har funkat väldigt bra, fast naturligtvis kommer han över / blir hämtad nån gång de flesta nätter. Helt ok ändå. Han är rätt rolig när han kommer över med, han har liksom ingen ”sömnig” röst utan säger glatt med full ljudvolym ”Heeeeej mamma!” när han kommer… Lilla knäppfis!

Även vårt sovrum håller på att få en uppfräschning, lite nya lakan och en ny sänggavel och så har vi sålt spjälsängen. Konstig känsla ändå, när man efter tre barn till slut gör sig av med en sån grej som ändå varit så viktig och självklart del. Vi behöver ha nån bänk eller nåt i fotändan av sängen med, att lägga överkastet på och som fyller ut lite, för nu känns det väldigt tomt. Men det får bli när vi hittar nåt bra! (och lite pengar i plånboken…)

Semesterplanering 2020

Ok, nu har vi nog landat i ett av årets viktigaste beslut – nämligen det om VAD vi ska göra och VAR vi ska spendera semestern. För några år sedan var det mycket enklare, jag visste rätt tydligt vad jag ville, men de senaste åren har varit någon form av inre kamp med att komma på vad jag vill göra. Jag skriver ”jag”, självklart är det inte JAG som bestämmer vad vi ska göra på semestern, men det är nog nästan bara jag som har åsikter, övriga familjen hakar mest på. Så ja, organiserande och planerande står jag för till absolut största delen. I år får vi dessutom ta hänsyn till att båda de stora grabbarna vill åka på scoutläger i början av juli, så de försvinner 7 respektive 4 dagar där och vår gemensamma semester får läggas därefter.

Men det är svårt med planering nu, mest pga Filip. Det blir speciellt tydligt nu när vi varit lediga över julen och han är rent ut sagt en PEST! Han är inne i nån underbar period där han TOTALT skiter i att vi säger till honom om saker han inte får göra och står helst och gapskrattar samtidigt som han slänger saker i golvet och vi skriker åt honom medan vi springer fram för att rädda saker/plocka undan honom. Extremt o-charmigt och vi längtar lite till dagis just nu faktiskt, hur hemskt det än må låta.

Det är väl i år med som det blir riktigt jobbigt att ha med honom (ja såklart roligt med, ni fattar), sen räknar jag med att det ska gå att prata med honom lite mer. Men det begränsar ju alternativen – jag tror inte jag orkar bila ner till medelhavet med honom i år, och jag vägrar åka på charter (åtminstone som huvudalternativ på semestern). Kompromissen blir något som liknar det vi gjorde förra året – vi kommer bila ner till norra Tyskland, närmare bestämt Lüneburger Heide. Vi brukar alltid ta ett par nätter här på hemvägen annars, gå på Heide Park och så, men vi har sett att det verkar vara rätt mycket turister här runt så nu har jag googlat runt lite. Här finns förutom en inomhus-skidbacke även äventyrsbad, typ 4 höghöjdsparker, en barfota-park, äventyrslekparker och en hel del vandringsleder. Alltså typ allt vi kan tänkas vilja ha tillgång till en semester, förutom havsbad – men det tänkte vi ta på hemvägen och stanna vid Heiligenhafen.

Tänker att vi ska ta typ 6 övernattningar i Heide, så jag har börjat skicka ut förfrågningar via mail till ett gäng Gasthaus. Om man inte måste ha ett av få familjerum så är det oftast inga problem alls att få övernattningar i juni/juli upplever jag, men nu när vi är 5 pers så måste vi vara ute i god tid. Det är dessutom SÅÅÅÅ skönt när allt är bokat, bestämt och klart! Därefter kan jag gärna kolla sevärdheter och småplanera, men just innan bokningarna är klara så tycker jag det är påfrestande och jobbigt.

Vackert är det där omkring, bild lånad härifrån!

Det finns två fördelar med den här typen av semester med en dåvarande 3-åring med, det går att ta sig hem på en dag om nåt händer och det går i princip utan problem att avboka hotell och gasthaus ganska nära inpå. Med tanke på vår semesterhistoria och sjukdomshistoria med barnen de senaste åren känns det bra.

Vi älskar ju alla nöjesparker, men den här gången tar vi gärna inte ambulans härifrån tack.

Vill du förresten läsa om våra tidigare semestrar så finns det en helt egen rubrik om det här ovan, där finns det även lite bra tips!

Det här var 2017

Måste börja med att konstatera att det blev en rätt bra jul ändå. Till största delen var det tack vare att alla 3 barnen blev väldigt nöjda med sina julklappar, från morgonrockar till earpods, vilket gjorde mig väldigt glad! Sen åt vi såklart en massa gott med, och kollade film och hade lite blandat mys.

Men, för att fortsätta med den här julkalendern som visst pågick ända till nyårsafton, så kommer här en sammanfattning av 2017:

Jag börjar året med att se ut som en julgranskula, här är vi på Universeum. Det var himla tungt att vara gravid ”så här gammal” och med tredje barnet, så även om jag hade vela ha fler barn (känner mig mer än nöjd med de vi har) så hade nog inte min kropp orkat, ens om jag varit yngre.
Vi gjorde små utflykter ändå, åkte skridskor på Ören tex.
Jag köpte bebiskläder för första gången på många år, hade sparat en del pga känslan att vi inte var färdiga, men det är ändå så kul att köpa lite.
Så kom han, den 17 mars, med ett kejsarsnitt (även om det var på håret när vi var på väg in till operation, då hade han vänt sig på rätt håll och de ville avblåsa det hela). 3 kg, liten och nätt!
En söt liten farbror.
Så otroligt stolta storebröder!
Han var rätt smidig som bebis, sov sig tex genom en hel friidrottstävling.
Det blev en massa småutflykter den här sommaren, vi testade glassar på EJFarm…
…och glassar i Gränna.
Brorsorna växer in i rollen.
De stora pojkarna åkte med mormor till LEGOland, sen anslöt vi och tog med dem till Hansapark.
Djurparker….
…gårdscaféer…
badplatser…
…och Liseberg. Små utflykter som går att göra med en spädis ändå!
Han växer ändå, den lille fisen!
Lite grann kommer vi ut i skogen, ibland utan Filip…
…men mest med alla barnen!
Ett händelserikt år på ett sätt, och ändå väldigt lugnt på många andra.

Nyårslöften

På ett sätt gillar jag hela ”ceremonin” med nyårslöften. Det är något trevligt med att kanske titta tillbaka på året och sedan lova saker inför nästa år, sånt som man har förhoppningar om och kanske som mål. Men alldeles för många år när jag var yngre blev det bara nåt så jävla dumt som ”jag ska gå ner X kg eller träna X gånger”, så det förstörde det hela för mig ett tag. Fast i år är jag lite sugen på att ta upp det igen, med barnen, så det blir en tradition.

Jag kom på ett så bra nyårslöfte åt Oliver (tyckte jag, i alla fall), nämligen att han ska lära sig laga minst 4 nya maträtter under året. Det är ju inga avancerade rätter utan enkla saker som falukorv i ugn funkar bra, jag vill bara att han vågar testa lite nytt och inte bara kan göra pannkakor.

På ett sätt orkar jag inte med nyårslöften för eget del, för jag har redan så himla höga ambitioner på ALLT jag gör, så att lägga på något extra blir liksom droppen som får bägaren att rinna över känns det som ibland. Jag skulle vilja ha löftet ”ha mer kul” eller kanske ”var mer spontan”, men det var ju det där med att det är ett himla flummigt mål. Vi får se, jag ska tänka klart runt det hela.

I vilket fall är jag himla taggad för uppesittarkväll med ostbricka för hela familjen i kväll, ser mer fram emot det än själva julafton! Ska bli himla mysigt. Ungarna får hålla koll på varsin bingolott och så blir det en massa gott att äta. Först ska Oliver och jag åka iväg och träna en sväng bara, kan behövas för jäklans vad lätt man blir stillasittande när man är ledig den här årstiden, blir ju helt stel (#gammaltant).

En liten bild från julfikat i går, men en massa gottigt på bordet!

Avslutar med bilderna som redan ligger på min instagram och på facebook, men lyckas man få en himla bra julbild på alla fem (ni som har barn vet hur omöjligt det är) så måste man få gotta sig i det!

Ses vi inte här i morgon så vill jag passa på att önska er en God Jul!

Det här var 2016

Svårt att hinna med att blogga nu när man är hemma allihop, men här kommer en snabbis ur dagens lucka:

Vi börjar året som vi slutade det förra – ute i naturen varje möjlighet vi får. Här är vi vid Vidablick och ska laga mat.
Jodå, barnen gillar det med. Särskilt när de hittar istappar 😉
Det klättras….
…och det äts utflyktsmat.
Vi köper nya kycklingar.
Och vi vandrar. Själva jag och maken tar vi bit för bit av Södra Vätterleden, när vi har möjlighet.
Vi hälsar på barnens kusiner nere i Skåne, i en vacker Skånelänga.
Lukas blir hela 6 år och till hösten börjar han förskoleklass på Dalvik.
Vi åker på bilsemester till Kroatien igen – på vägen dricks det såklart en god veteöl. (ja alltså, inte när vi ska köra bil utan en på kvällen….)
Vårt semesterhus visar sig ligga på en bergssluttning helt för sig självt, ca 5 km från närmsta by (Senj). Vi har den vackraste utsikten jag tror att jag någonsin kommer få ha i mitt liv!
Vi spanar in en av de Kroatiska nationalparkerna – Plitvicesjöarna. (mer om detta finns under semester i huvudmenyn)
Sjukt vackert där!
Här står jag alltså vid poolen vid vårt semesterhus. Den stora ön ni ser bakom mig är Krk. I slutet av den här semestern hände nåt jag nästan gett upp på, jag blir gravid med det som blir Filip, men det vet jag inte om förrän vi kommer hem.
Vi badar och badar i det kristallklara vattnen. Blev sjukt sugen på att åka tillbaka när jag ser det här!
Lilla Senj som är vår närmsta by är tämligen sömnig när vi är här i slutet av juni/början av juli. Nästan inga turister alls, så väldigt lugnt (nästa för lugnt).
Kom igen, bara en gång till. Här ute satt vi och kollade på solnedgången VARJE kväll, helt sinnessjukt magiskt.
Pool precis i kanten av tomten, med all utsikt!
Och nöjespark på hemvägen. Jag känner att jag börjar upprepa mig lite här.
Efter besöket hos kusinerna kunde vi inte låta bli att köpa Muurikka.
Vi paddlar kanot i kyrkekvarn.
Och plockar majs!
Magen växer och brorsorna är spända på ett småsyskon!
Vi avslutar detta året som vi började det, med mycket utflykter! Här Hassafallen.

Det här var 2015

Nästa lucka i kalendern handlar om 2015. När jag gör de här årsinläggen så utgår jag från foton jag haft när jag gjort årets fotobok (gör en för varje år), och även om man självklart bara fotar de glada och roliga tillfällena, så måste det här ändå varit ett av våra absolut bästa år!

Barnen är lite större – Lukas blir 5 och Oliver 9 – och är lite lättare att ta med på aktiviteter. Vardagen blir inte så fokuserad på småbarnsliv längre, rätt skönt!
Jag har börjat spara ut håret från superkort till den frisyr jag har i dag. Vi har barnvakt och hinner gå på fest flera gånger!
Vi följer upp på skogsutflykterna vi började med året innan…
…och det är supermysigt!
Men jag minns också att våren var sjukt stressig, och inför en reell risk att bränna ut mig så bokade jag en superbillig resa till Spanien i april/maj. Den var HEMSK, hotellet var gräsligt med papperstunna väggar och dörrar, maten var fruktansvärd (men vi hade inte råd att äta ute för vi hade ju egentligen redan bokat en semester till sommaren) och poolen var iskall. Barnen pratar varmt om den här semestern och jag vet att vi nu kan skratta åt den, men just då var det inte så kul. Trots det var det ändå avbräcket vi behövde, och vi kom hem med lite ny energi.
Vi gick på fler fester 😀
Vi firade 10-årig bröllopsdag med att åka tillbaka till Ölmstad och Röttle och ta om våra bröllopsbilder – till någons tveksamma förtjusning…
Den sommaren bilade vi för första gången till Kroatien (alla våra semestrar går att läsa om i menyn här uppe) och blev kära i framförallt stränderna.
Vi bodde i det huset vi sen skulle återkomma till 2018, med små förtjusande mini-sköldpaddor.
Fin familj i vackra Rijeka!
Vi drack god tysk öl…
…och gick såklart på nöjespark. Jag vet inte hur många såna här bilder jag har från varje sommar, hahaha!
Med brorsan testade vi för första gången att vandra. Vi gick John Bauerleden och hade bokat skjuts hem efter typ 2 timmar, men efter närmare 5 hade vi fortfarande inte kommit hela vägen till Gränna (extremt kuperat) utan fick ringa efter skjuts efter ca 1,5 mil. Men det var kul!
Sensommar och vi var ute en massa mer, bland annat var ju Lukas stor nog att våga ha med i en eka.
Vi var på surströmmingsskiva hos nära kompisar, himla roligt att testa och en fantastisk fest!
Vi letade oss ut till alla naturområden vi kunde hitta, här är ifrån skurugata.
Och här är från varkullen längst upp vid Hassafallen i Hovslätt.

Jag blir glad när jag ser de här bilderna, och tänker att det var det här året vi dessutom bestämde oss för att försöka få ett till barn. Vi var på en fantastisk plats i livet och fick kanske lite hybris över hur självgående barnen kändes nu när de var så ”stora”. Bortglömda var bajsblöjor, VAB och småbarnsbekymmer och världen kändes stor. Jag hade samtidigt en liten gnagande känsla av att inte jag var ”färdig”, att familjen fortfarande saknade något. Men det skulle dröja många, många månader innan det faktiskt blev ett litet frö i min mage. De här bilderna ger också lite hopp om att även fast man just nu är i bara en massa VAB och passande så kommer snart en lite enklare tid att göra saker igen, och det ser jag fram emot! (Behöver inte förklara att minstingen ändå är älskad och fantastiskt go nu med va?).

Julprepp, sliding doors och 2014?

I går var egentligen temat på julkalenderinläggen ”3 sliding doors-ögonblick”. Först tänkte jag att jag inte har några sådana som jag vet om, men sen kom jag på att jag faktiskt HAR ett par – men att det är alldeles för privata tillfällen för att jag ska vilja skriva om dem här, så det blev liksom inget. Vi alla de här tillfällena hade jag nog inte kunnat välja/agera annorlunda just DÅ, men nu i efterhand kan jag känna att det hade blivit skillnad åtminstone tillfälligt om jag gjort annorlunda. Konflikter som ligger och jäser under ytan känns ju som de förr eller senare bubblar upp ändå, men kanske hade inte konsekvenserna blivit så stora – vem vet.

I stället för att blogga om sånt i går så ägnades typ hela dagen åt att baka pepparkakshus och pepparkakor med barnen. Jag vet inte varför jag är så enveten och ska göra egen deg, just till pepparkakshus känns det ju rätt oviktigt vad degen smakar, men ändå kan jag inte låta bli att göra mormors gamla recept. Varje gång jag gör de pepparkakorna tänker jag på hennes pigga, grå ögon, krulliga kritvita hår och knotiga händer som med starka nypor och mycket erfarenhet kavlar ut lövtunna pepparkakor. Mycket tunnare än jag orkar med att göra, hennes kunde man se igenom och de smälte som smör i munnen… Det var många år sedan hon dog nu, men jag tänker rätt ofta på henne, även om jag typ aldrig tar mig tid att åka och tända ljus på hennes grav. Men jag tänker att hon förstår, att familjelivet här och nu måste få vara det som har högst prioritet utan att man för den skull glömmer.

Det här är en riktigt gammal bild på mormor och morfar, de kan inte varit mer än max 60 år här.

Dagens lucka ska ju handla om ”det här var 2014”, men eftersom jag redan babblat på alldeles för länge så kör vi en kort foto-session med de stora höjdpunkterna bara:

Jag försökte mig på en tävling i kickboxing. Det gick inget vidare, men jag var rätt stolt över mig själv att jag vågade försöka. Sjukt vältränad var jag med, det här var lätt året jag toppade formen – över hela mitt liv sett.
Nej det här är inte Filip, det är Lukas som fyller 4 det här året. Sjukt lika är de dock.
Korthårig var jag med, i vårljuset.
På en tripp till Göteborg lyckades vi träffa några stormtroopers!
Såna små sötnosar!!!! Oliver blev 8 det här året.
Vi bilade till Franska Rivieran där mamma firade att hon fyllt år och bjöd på boende en vecka.
Brorsan med ❤
Alltså förlåt att jag ger mig hän lite, men fan vad vältränad jag var. Den där kroppen krävde dock en sisådär 10 timmar i veckan på gymmet, så den lär jag aldrig se igen.
Efter första veckan vid rivieran åkte vi till en veckas boende vid Paris. Hade dock riktig otur med vädret så det var en rätt skruttig vecka, förutom att det är helt meningslöst att åka till en storstad med två ganska små barn.
Vi bodde rätt mysigt ändå, på en bondgård lite utanför Paris.
Hönorna fick också flytta hem till oss – de var egentligen en 60 års-present till mamma som pratat om hönor länge, ihop med hönshus och gård, men hon kände att hon inte ville ha ansvaret så då fick de flytta hem till oss.
Jag tror att det här kan ha varit en av de första utflykterna ”ut i naturen” (eller till dumme mosse), precis i början av det där längtet att komma ut lite mer.
Ser inte som det var kanonmycket snö den vintern, åtminstone inte på den här sidan nyår.

Det var en kort återblick till 2014!

2019 på instagram

Jag använder Instagram rätt frekvent tycker jag, även om jag nog bloggar oftare än jag instagrammar. Men ändå, på mitt instagram har jag i skrivande stund inte mindre än 1905 inlägg, från starten! (Jag heter LindaGladh där om ni vill följa mig)

Det här året då? Vi kikar väl lite! Nu kommer ju bilderna i lite omvänd ordning på instagram, så vi börjar i nutid och går bakåt i året.

En tämligen snöfattig start på vintern har vi haft, så de tillfällen som gått har jag försökt dokumentera för lite vinterkänslan. Annars har det mest varit göttigt , med rom-kalender och champagneprovningar. Oliver blev tonåring, jag har lagat nya recept och jobbat.
I höstas var det bröllop som var höjdpunkten, och alla vackra färger i trädgården!
Sensommar och vi fick äntligen klart vårt utekök. Dessutom hittade vi enorma mängder kantareller typ för första gången i mitt liv! Vi körde go-kart med brorsan och vi var i Hjo och badade.
I slutet av sommaren lade vi klinkers på altanen och hängde mest med barnen ❤ Vi var också på semester i södra Tyskland, men de bilderna hamnade på mitt privata, stängda instagramkonto:
Vi äter gott, dricker en massa underbar tysk veteöl och åkte på nöjespark – superkul! Men inte så mycket semester med en lite väl företagsam 2-åring…
Mitt i sommaren, och vi firar att vi varit ihop i 20 år med att köpa nya vigselringar. Så glad för dem! Tomaterna växer i uterummet och vi försöker ta oss ut i naturen när vädret tillåter.
Jag firar min 40-årsdag och får en resa till Palma på Mallorca i present, dit jag åker med Åsa. Så fantastisk upplevelse, väldigt glad för den!
Senvinter och Filip fyllde 2 år. Jag jobbar i kylan och vi äter semlor, mums!
Förra vintern, och jag åker med de stora grabbarna på en alldeles egen skidweekend i Branäs. Det var så himla mysigt! Blir nog dock ingen hel sån weekend i vinter, utan mer dagsutflykter. Vi firar maken som fyllde 40 och fick en resa till Prag med en kompis.

Det var en kort tillbakablick av året som gick, ett ganska bra år när man ser det så här. Det har hänt väldigt mycket, trots allt!

Behöver julefrid

Det blir inget julkalendersinlägg i dag, jag är så himla trött. Dels för att vi var på en grymt trevlig konferens med jobbet i går – vi var i Gränna och fick baka polkagrisar och åt en av de absolut bästa 3-rätters middagarna jag ätit lite otippat på Grenna hotell – och dels för att Filip sovit apkasst den senaste veckan. Ja och veckan innan det sov han kasst för han var sjuk, och veckan innan det… Ni fattar. Vet inte om det är växtvärk, magont eller bara mardrömmar, men han vaknar stup i kvarten och är arg/ledsen.

Han har för övrigt utvecklat två nya sidor, en charmerande när han pratar och sjunger en massa (även om mycket fortfarande är svårt att tyda) och en mindre charmerande när han trotsar mot ALLT. Precis ALLT är en kamp med honom just nu känns det som, riktigt jobbigt.

Jag tänkte att han INTE behövde ärva mellanbrorsans humör och vilja. Det tänkte inte han.

Just nu sitter han vid mina fötter och leker charmerande sött själv, men det är numer ganska kortvarigt alternativt nåt jag inte vill att han ska leka med (typ smutsig disk) och jag står vid vårt datorbord och somnar nästan. Maken är på AW med kompisar, den här veckan träffas vi knappt alls. I morgon ska jag försöka hinna sätta pepparkaksdegen som vi ska baka hus på till helgen, innan jag och Oliver ska på lussefirande på Junedal. På fredag har maken sin julfest, så då är han borta igen – vi går verkligen om varandra just nu. Nämnde jag förresten att de stora grabbarna fått Filips förkylning? Smidigt värre när det bara går runt hela tiden… Men de klarar sig ju hyfsat ändå.

Nu är jag så trött att ögonen faller ihop, måste få i säng Lukas och Filip åtminstone innan jag lägger mig själv… God natt!