Kanot i Kyrkekvarn

Eftersom jag har varit allmänt deppig över att sommaren inte är direkt somrig, så har vi försökt fylla på med så mycket aktiviteter jag har kunnat komma på, och i går så tog jag med hela familjen (förutom O som är på scoutläger) och så paddlade vi en sväng i Kyrkekvarn.

Bäst att hålla ett stadigt tag i regnjackan när det ska plaskas i vattnet.

Det var lite av en chansning med Filip, men han är ju betydligt lugnare nu för tiden så det gick hur bra som helst. Ute älskar han ju att vara med, så det var inga sura miner på någon faktiskt! Kallt för att vara en dag i juli var det ju, men vi var redo för ett regn (som faktiskt inte kom) så vi klarade oss bra ändå. Vi paddlade norrut på Tidan, i sisådär 30-40 minuter, innan vi hoppade i land och grillade en stund. Lagom långt för oss, kändes det som. Kan varmt rekommenderas! Har man större barn så skulle jag nog välja kajak, för det är ännu roligare…

Det är väldigt mysigt att paddla i Tidan!
En glad L som fick blått hår häromdagen när han och jag fick ett infall. Sötfis 🙂
Och så den här lilla mannen i mitten av kanoten med!

Jag är glad över min blogg, för när det känns som vi inte gjort nåt på semestern så kan man klicka sig bakåt och hitta en massa små guldkorn ändå!

Lukas 10 år!

Grattis på 10-årsdagen min lilla pojk som börjar bli så stor.

Du är så lång, så lång, och så smal att man ser varje muskel i din kropp. Senig och stark är du, med smala ben och knotiga knän. Du får världens finaste fräknar i sommarsolen och när du är glad lyser dina ögon upp ett helt rum!

Du är mellanpojken på många sätt just nu, du har både en store- och en lillebror och du är själv mittemellan behovet att vara stor och att vara liten, det är ingen lätt period för varken dig eller oss just nu. Vi ser dig nästan aldrig hemma, för du vill helst ALLTID vara med kompisar. Och du är en BRA kompis, du gör dig så självklart hemmastadd hos dina vänner att det är helt fascinerande att se. På ett par minuter tror jag du kan bli vän med vem som helst, det är ju en fantastisk egenskap som jag inte vet varifrån du fått.

Du är så omtänksam och gosig när du hinner, men det kan vända på en femöring och då kan det ta timmar innan det går att prata med dig. Jag tänker och hoppas att det kanske blir bättre när du inte är så osäker på om du ska vara stor eller liten, vi försöker hjälpa dig allt vi kan men du är väldigt bestämd så det går nog inte alltid in.

Förlåt för att jag alltid säger fel namn till dig och dina bröder….

Älskar dig till månen och tillbaka!

Sommaraktiviteter

Det blev en oväntat trevlig midsommar i går, när vi bjöd in familjen till en av Lukas kompisar som också visade sig stå utan planer. Innan dess hann vi med en runda till stadsparken med lek och glass för barnen, såklart sill-lunch med egenodlad färskpotatis (var lite orolig att den inte skulle vara klar nog, men det gick att få ihop till oss fem utan några större problem), och sen då lite grillning med sällskap på kvällen. Najs!

Lekparken är ju bara rolig en kort stund…
…men i den stora labyrinten, där kan man jagas…
…och jaga, en lång stund!

Jag invigde min nya kjol från Åhléns, som jag blev lite kär i så fort jag såg den – är väldigt glad att jag köpte den!

I dag gör vi inte så mycket i regnet, skrotar mest runt och så. Däremot har vi faktiskt skrivit ihop en liten lista på saker vi skulle kunna hitta på i sommar, bra att ha när fantasin tryter och man inte har något att göra. Tänker att kanske någon mer kan ha glädje av lite tips inför sommaren, så här är årets lista (högt och lågt). Bidra mer än gärna med egna tips!

Det var det vi gemensamt kom på just nu, kanske gör vi en tredjedel av sakerna, det har ingen betydelse, bara man kommer på nåt att göra när man vill göra det!

Kanske man skulle göra om sandlådan till ett land för perenner? Är ju himla svag för sånt man kan äta dessutom… Vad saknar jag i trädgården? Kanske hallon? Kanske nypon??? Fast det sistnämnda är vackert vid blomning så är det ju en trist buske i övrigt. Får nog bli något annat.

Det som lurar runt hörnet

Ligger i sängen bredvid Filip som håller på att somna, och lyssnar på stojet från hans två storebröder ute på studsmattan. Det är ändå helt sjukt, vi har haft studsmatta i sju år och de verkar ändå inte tröttna? Nu på sommaren hoppar de lätt 2-3 timmar, ofta ihop dessutom, nästan enda gången de leker riktigt bra ihop en längre stund.

Jag är ju en sån där jobbig jävel, som har sagt att för varje timme de rör på sig får de en halvtimme skärmtid. Nu är vi ju bara ett par dagar in på lovet, men det funkar bra än.

Egentligen borde nog inte Lukas hoppa så mycket i dag, han är rejält förkyld kombinerat med mycket allergi, men de har så roligt och jag tänker att det är viktigt det med.

Däremot så kollar jag aldrig på dem när de hoppar (det är för läskigt) och jag har alltid ett halvt öra på spänn, för jag VET nästan att för eller senare kommer nån bryta nåt. Även om de inte gör volter så lär väl nån förr eller senare ta ett snedsteg eller landa fel, de spenderar ju så mycket tid där att jag mer eller mindre räknar med det. Och med tanke på hur mycket roligt de har på studsmattan så får det väl nästan varit värt det, såvida det inte går riktigt illa förstås.

Det var kvällens fundering (och försök till att slippa plugga mer till morgondagens tenta)…

Borås djurpark

I dag passade vi på att göra en riktig sommarutflykt, vi åkte till Borås djurpark för att fira att det är sommarlov (ja inte för oss vuxna, men för barnen). Tycker det är himla mysigt med djurparker (i Sverige, där det känns som djuren har det bra) på ett liksom lite vilsamt sätt. Det är ingen jättespänning, inte en massa stoj utan man traskar liksom runt i lagom takt. Tittar på djur, jagar skator, leker med pinnar och äter glass, i bland behöver det inte vara mer komplicerat.

Vi har sett en massa fina djur:

Alla barnen var med och ALLA inklusive vi vuxna hade en väldigt trevlig dag, inte minst tack vare det perfekta vädret med strålande sol och en precis lagom temperatur. Sist vi var här var Filip typ 3 månader, det var mer lagom att åka hit nu med honom kan vi väl säga (men de stora hade så klart glädje av båda besöken). Det var dessutom Corona-anpassat på så sätt att man måste förboka sin biljett, vilket gjorde att det var en alldeles lagom mängd folk dessutom. Bara minut-långa köer till glassen och alla djur man ville se gick att gå fram till. Det vara bara ap-huset som var stängt, och av oklar anledning tyvärr även den lilla vatten-lekparken.

Man fick sitta i en stor traktor…
…och en liten! Snacka om glädje!
Lite medhavd smörgåstårta satt fint.
Innan vi klappade bondgårdsdjuren.

Filip var nog ändå den som hade allra roligast i dag, och det i sin tur hade ju vi andra roligt åt. Bäst av allt var ändå dinosaurerna, som iakttogs med någon form av skräckblandad vördnad och förtjusning!

Man kan ana en viss skepsis.
Glass och belgiska våfflor blev det till fikat minsann.
Och mängder med vatten.

En riktigt bra dag helt enkelt!

15 år?!?

Jag förstår inte riktigt hur det kan vara så länge sedan vi gifte oss som 15 år? Minns ändå dagen ganska väl, bubbligt och nervöst men också sprudlande glatt! Det som är svårast att minnas är på ett sätt vilka som var med, för på något sätt tänker jag mig att alla jag gillar och umgås med I DAG var med DÅ, vilket såklart inte var fallet eftersom jag inte kände många av dem då. Det blir också någon form av hjärnsläpp när jag ska få in barnen i ekvationen, ingen av dem fanns ju såklart när vi gifte oss (såklart för att äldsta är 13, inte för att jag håller på någon form av ”barn-efter-äktenskap-tradition”), men det är nästan svårt att komma ihåg ett liv innan dem.

I vilket fall, vi hade varit ihop i nästan 6 år när vi gifte oss, vilket kändes rimligt just då, även om det nu känns väldigt ”litet” att gifta sig vid 26 års ålder? Budgeten var ju lite därefter, så vi fotade själva och ordnade väl rätt mycket annat själva, förutom att vi hade ett litet antal gäster, bara vänner och närmsta familjen, så jag tror vi var typ 24 personer om jag inte minns fel. Här kommer ett gäng bilder från vårt bröllop, och så små vi var!

Vi fotade med en vanlig digitalkamera (ok, det var typ en nymodighet då, så gammal är jag) vid Röttle.
Själva vigseln var i Ölmstad kyrka.
Middagen efter var sen på Gyllene Uttern.

När vi firade 10-årig bröllopsdag tog vi ju faktiskt nya bilder, så jag kastar med några av dem med:

Det här var ju innan Filip, så vi var 4 i familjen (och jag kom i min klänning)
Vi fotade lite nere vid bryggan den här gången med. Man kan väl säga att det var en mer avslappnad fotografering 🙂
MYCKET er avslappnad fotografering 😀
Alla var inte glada hela tiden…

Puss på dig älskling, vi kör väl 15 år till nu när vi fått upp farten? ❤

Safaritälts-camping i Ösjönäs

”Vi måste ju hitta på något nu när vi snart firar 15-årig bröllopsdag. Ska vi inte ta den där ”glampingen” din kollega tipsade om, i Tivedens nationalpark? Jo men det kan ju bli bra, i slutet av maj brukar det ju faktiskt alltid vara ganska najs väder och värme.”

Sagt av intet ont anande Jag, för ungefär tre månader sedan.

Det blev ju så, att vi just åkte för att tälta i safaritält på Ösjönäs. Det var ju bara det där med vädret som inte blev som det skulle, såklart, det blir ju aldrig det för min del (japp, tar det högst personligt att vädret hela våren varit skruttigt när jag varit ledig och fint när jag jobbat. Ledsen övriga sveriges befolkning. ). Men låt mig berätta genom ungefär 374 bilder:

Vi blev tilldelade tält 4 när vi kom på lördagseftermiddagen. Något av en överraskning, hade intrycket av att det endast fanns ett eller två tält, men totalt var det 5 tält, alla placerade precis intill sjön.

Safaritälten var hyfsat stora, innertältet var 3×3 m och förtältet (yttertältet?) lika stort till ungefär. Och det gick att stå raklång i tältet med, ett stort plus. Hela tältet står på ett trädäck, så golvet är rakt och så, väldigt smidigt. Utanför tältet var en liten ”altan” där man absolut hade kunnat sitta och ha världens trivsammaste utsikt om det inte hade varit för att det var typ 10 grader och regn.

En överraskning var dock att det bara var det inre tältet som var ”uppvärmt”. Och med uppvärmt menar jag att ett mikroskopiskt element jagade bort den värsta kylan. I yttertältet där det stod 2 av 4 sängar var det INGEN värme, och här var det heller inget ”tältgolv” vilket gjorde att det rann in vatten längs brädorna på golvet, vi hann inte märka det innan en del kläder hade blivit blöta tyvärr.

Båda nätterna sov jag och Filip i innertältet, han sov i min säng (max 80 cm bred, det var sjukt trångt men det var ju eget val så inget att klaga på), första natten sov Lukas i den andra inre sängen och andra natten sov maken där. Oliver som är varmblodig av det rejälare slaget hade inga problem att sova i yttertältet med bara kallingar och t-shirt samt ett vanligt täcke, vi andra sov allra minst i komplett underställ (och jag även i min supertjocka ulltröja över mitt varma ull-underställ samt med täcke och filt). Det funkade ändå, ingen frös sådär så att det inte gick att sova i alla fall. För det var ju det där med vädret….

När vi kom på lördagen såg himlen ut så här och ett nästan oavbrutet åskande på lite distans varnade för regnet som var på ingång. Som tur var hann vi få in allt vi skulle i tältet innan det började åtminstone. Runt 10 grader och regn var det sen även HELA söndagen med kortare uppehåll, så ingen brejk här. Däremot var det en fantastiskt fin solnedgång första kvällen när himlen sprack upp för en stund, är glad att maken fotade för jag hade inte tagit mig ut i kylan från där jag låg under täcket om jag så fått en miljon… Dessutom hade jag ju varit tvungen att kliva över barnen, vill jag också hävda.

Hade vi inte haft det så kallt och regnigt så hade det verkligen varit en riktigt fin upplevelse, för i tältet kunde man ligga och höra allt från storlom till gök och tusen olika sorters fågelkvitter till, blandat med bara susande från träden och lite regndroppar mot tältet. Kan i alla fall tala om att det blev riktigt mörkt i tältet, så det är nog inga problem ur den synvinkeln även under sommaren.

Runt omkring i nationalparken var det väldigt fint och alldeles nyutslaget grönt, så vi spatserade runt i kortare rundor mellan de värre regnskurarna.

Det fanns ett gäng olika leder med, vi gick en kort led runt en liten halvö, men det var ganska mycket folk i krokarna så även de längre lederna är nog väldigt populära.

Bästa lockmedlet när motivationen tryter för att fortsätta – trycka på ”knapparna” utmed leden (självklart med nåt roligt ljud till).
Det petades i vatten, kastades kottar, kollades myror och lite allt möjligt. Inga problem på så sätt att ha med någon av grabbarna.

Så vad gjorde vi hela tiden. I ärlighetens namn så känns det mest som vi åt. Det fanns en stor grillkåta som tur var, där vi kunde grilla även i ösregnet utanför. Vi har käkat typ hur mycket som helst de här dagarna känns det som, och riktigt gott med. Så här lade vi upp det för 5 pers varav 3 hungriga pojkar:

Lördag kväll – lax- och pastasallad (med Prosecco till oss vuxna, lite lyx får det allt vara när man firar bröllopsdag och det ösregnar). Till efterrätt blev det vit chokladmousse.

Söndag förmiddag – ärtsoppa med krabbelurer till fika/efterrätt.

Söndag eftermiddag – grillade quesadillas (Prosecco igen, som sagt, ösregn)

Jag har inte skrivit upp någon frukost, det beror på att det ingick en jättetrevlig frukost till tältövernattningarna, absolut ett riktigt stort plus! På det stora hela hade jag lite fel, jag sa att det nog kommer bli antingen en riktigt bra eller en riktigt dålig upplevelse, för den blev faktiskt typ ”ok”, vilket mestadels beror på just det sketna, kalla, regniga vädret.

Nu ska jag snart gå och lägga mig, för det finns minsann lite sömn att ta igen. Avslutar med en rolig bild på Filip, ser precis ut som han är i full fart med att kasta en trollformel på oss.

Västanåleden – igen

I går åkte vi ut till Västanåleden, en favorit i repris. Lite kul var det med att jag fått ett gäng sökträffar på bloggen på just Västanåleden och det var minsann fullt på båda parkeringarna – kanske var det någon av de vi mötte som läst om leden på min blogg? Häftig tanke faktiskt!

Så otroligt vackert det är ute nu, med all skir grönska och de första vårblommorna. Det är tusen gröna nyanser i skogen nu, jämfört med tex sensommaren då allt är jämnt mörkgrönt.

Storebrorsor ❤
Minstingen knatar som vanligt på superbra själv.

Trodde nästan att det skulle varit kö till grillplatsen, men de flesta verkar ha gått för vandringens skull så det var tomt där när vi kom. Menyn för dagen var kolbulle och grillad banan med choklad. Mumma!

Grabbarna äter hur mycket som helst när vi är ute, får göra stor vuxenportion till alla 3!
Jag invigde min fina emaljerade kaffekopp utomhus, ihop med eget, nymalt kokkaffe.

Innan hemfärden så ska man såklart traditionsenligt hänga lite nere vid vattnet och kasta macka med de perfekta stenarna på stranden…

Kan vi bara ta en kort paus här. Kolla kinderna, den lilla näsan och de centimeterlånga ögonfransarna alltså!

När vi gick hemåt så valde vi att ta den lite längre vägen en bit upp i skogen istället för att gå tillbaka utmed Vättern igen. Mycket roligare, men också mycket mer krävande och ibland nästan klättring. Det hade nog inte gått så bra att ta den vägen om inte Filip för en gångs skull glatt gick med på att sitta i bärryggsäcken, för det är SMALT och BRANT. Men som sagt, riktigt kul!

Vi råkade vika av lite tidigt bara, så den sista biten tillbaka gick vi på den här vägen, inte fy skam det heller.
Så vackra, blommande träd överallt!

Så, kanske var det nån av er som läser här som jag träffade, extra kul i så fall!

Isaberg mountain resort

Förra helgen lyckades vi ju tajma in det fantastiska vädret med en suverän dag i Isaberg. Vi hade bestämt oss för att klättra höghöjdsbanan, så det gjorde jag och de två stora grabbarna, och så lekte Filip med maken i lekparken så länge. Sen fick de två testa Rodel-banan som lite kompensation…

När man är under 12 (men över 8) måste man klättra med en vuxen, men man får klättra i alla banor utom den svarta.
Oliver klättrade ganska snart om oss och klättrade själv, han testade även en bit av den svarta, men den blev lite väl fysiskt jobbig.
Lite nervöst att ”bara släppa iväg” sin nioåring, även fast systemen gör att man inte kan göra fel. Han löste dock allt galant på egen hand!
Det är så häftigt att den här är så stor!
Ja ok, JAG hade också skitkul. Fast jag är höjdrädd. En nyckel är att om man oroar sig mer för sina barn så hinner man inte tänka så mycket på att man själv är 15 m upp i luften…
Många linbanor!
Den här är ju superduktig på att roa sig själv, bara nån knatar med honom och han får gå som han vill och kolla på saker.
Han ser inte så imponerad ut här, men tyckte det var jättekul att åka Rodel och vill INTE kliva ur! Ja och Filip tyckte oxå det var roligt… 😉

Efteråt grillade vi korv och fikade lite – till nästa gång har jag dock lovat att vi ska köpa belgiska våfflor på plats…

För ja, det kommer bli fler gånger, även om vi nog inte klättrar nästa gång utan mer hänger i lekparker, cyklar och springer (barnen) i hinderbanor och kanske hyr en kanot? Vem vet 🙂

Var det en film eller hur var det?

I dag jobbar jag, fast hemifrån eftersom halsont och huvudvärk inte gett med sig helt, även om det inte är mycket kvar. I vanliga fall hade man ju bara tagit en Ipren och åkt och jobbat som vanligt, men nu känns det både som man skulle bete sig dumt genom att ge sig ut OCH typ fånigt att stanna hemma. Damned if you do, damned if you don’t, liksom.

Tycker man börjar få en sån konstig overklighetskänsla med, med meddelanden från en massa länder om att det är utegångsförbud och att folk inte får träffas i större grupper än två och två. Och nu fick det visst bara vara bordsservering på restauranger här hemma med. Så länge man jobbade som vanligt så tyckte jag att det kändes ungefär som vanligt, men nu när vi ändå blivit lite isolerade hemma en vecka så känns det så konstigt och overkligt allt.

Vet ni hur sakta allt växer när man går och kollar till det en gång i kvarten? JÄTTESAKTA!

Det är svårt att veta riktigt hur man ska förhålla sig till allt, för på ett sätt känns ju allt som vanligt och ändå vet man ju vid det här laget att det här kommer få stora konsekvenser för ekonomi och konjunktur och allt sånt som jag egentligen inte ALLS orkar sätta mig in i så mycket som jag antagligen borde. Det är mest jobbigt att inte riktigt veta vad som händer om en vecka, eller ens i morgon… För mitt i allt så känns det ju typ fånigt att ens tänka att hela världen har stängt ner pga en influensa, fast det är det som hänt? Eller är det bara en halvdålig film man slötittar på med ett öga medan man sköter vardagens alla bestyr?

Jag är ju inte den människan som är bäst lämpad att bli instängd i hemmet heller, och det är inte direkt barnen heller. Den som klarar det bäst är nog maken som är betydligt mindre rastlös än vad jag är. Till och med när jag sitter och skriver det här på min lilla självutnämnda kafferast så känner jag att det bokstavligen kryper i kroppen på mig. Oavsett virus eller ej så hade jag ju ändå inte kunnat träna sedan en vecka tillbaka eftersom jag är hängig och det mår jag inte bra av. Jag saknar GRYMT mycket att vara riktigt, riktigt trött i kroppen, så att man kan lägga sig på kvällen och känna sig sådär BRA utmattad, men där hjärnan fått tid att bara fladdra runt. Måste nog komma ut på en promenad strax, känner jag. Det som räddar mig lite är att det varit så fint väder att jag kunnat vara ute lite, även om det är iskallt i vinden.

Sjukt nöjd över mitt nya lilla land med blåbärstry och penséer.