Vattenledningsparken

Eftersom det utannonserats skitväder i dag så tänkte vi att vi skulle ta oss ut en sväng i går. Lukas har varit sjuk i veckan så det fick bli en kort promenad, vattenledningsparken kändes lagom. Vi fick dessutom sällskap av mormor som hade med sig supergott fika!

Fillevippen var på toppenhumör

Ville göra det enkelt för mig för jag känner att jag blir stressad av att försöka få till mat samtidigt som 3 barn är hungriga och en valp behöver ständig tillsyn – hur vi än delar upp oss så räcker vi knappt till och då blir matlagningen en extra faktor. Det blev medhavda äggmackor och så gjorde vi bara en liten eld för att koka kaffe på. När vi väl kom ut kändes det kanon, men stressen ligger högt upp i halsen på mig just när vi ska komma iväg och allt och alla ska med.

Faktiskt var alla barnen glada och nöjda
Och mormor med 🙂

Som en fantastisk bonus till denna ändå väldigt trevliga utflykt så uppförde sig Nala VERKLIGEN exemplariskt! Hon skällde inte på mormor, hon satt SÅ fint på sin filt när det gick förbi folk, cyklister och hundar (en liten bit bort ska tilläggas, men inte mer än ca 10-15 meter från där vi fikade). Det var verkligen ett tillskott på utflykten när hon funkade så bra – precis det jag har haft i huvudet som någon slags målbild innan vi skaffade hund. Superkul!

Och visst ÄR hon för jäkla fin med?!

För övrigt så vägde jag henne i veckan, ca 4,5 månader gammal vägde hon 13 kg. Så sjukt fort hon växer! Hon kommer bli en stor tjej! Tror hon är ca 48 cm hög, svårt att mäta exakt.

I dag är det inte mycket planerat, maken och mini är och slänger skräp så vi ska kunna plocka hem lite fler fönster i veckan. Jag håller på att koka dillkött till dagens middag och så kör vi lite tvätt – det är typ dagens plan. Orkar jag ska jag plantera om lite växter som jag förodlar, annars ska vi mest … vara? (Det jag är kass på)

Täppta näsor och en tvåbent hund

Tänkte innan idag att jag skulle sätta mig och blogga lite, men nu när jag satte mig blev det helt tomt i skallen. Men vi kör väl på ändå, lite vardagssvammel brukar det ju bli…

Vi varvar valp-träning med sjuka barn här hemma. I går vaknade Filip med täppt näsa så han fick stanna hemma – men istället för att det som väntat eskalerade till feber så försvann det i stället helt och var nog bara nån tillfällig morgon-täppthet. I dag fick istället Lukas rätt hög feber och framförallt feber som inte ville ge med sig med vare sig Ipren eller alvedon, riktigt hängig har han varit. Han får testa sig i morgon är tanken.

Valp-träningen då? Jo men vi hade vår första valpkurs-tillfälle i tisdags. Nala var superpeppad så att säga, hon började kursen med att grundligt skälla ut alla andra deltagare och gick sedan på bakbenen hela promenaden runt eftersom hon tog i för kung och fosterland för att ta sig fram till övriga deltagare. Joråsåatte. Himla bra husse o matte man kände sig som där en stund, men med lite pepp från coachen att det kommer ge med sig och att hon sen klarade övningarna galant så kändes det ändå bra. Hon är ju himla reaktiv den här lilla tösen – har förstått att det uttrycket passar bra på henne i alla fall. Hon reagerar ju liksom på det mesta, med någon form av blandad nyfikenhet, glädje och lite vaksamhet och försvar. Vi jobbar rätt mycket med henne, många gånger per dag blir det (korta) träningspass och våra promenader är också de ett helt eget träningspass i att gå fint i koppel. Går vi själva är hon duktig på att inte dra och att söka kontakt med oss, men kommer det distraktion i form av människor, cyklar, stora lastbilar eller framförallt hundar så blir hon så uppstirrad att hon helt tappar förmågan att lugna ner sig. Mycket att jobba på där – men vi märker också att det går framåt.

Orkade inte ens leta upp nån ny bild… Den här är från i helgen.

I dag var hon för övrigt med mig på jobbet på förmiddagen, försöker köra en halvdag i veckan i alla fall för att hon ska lära sig att hänga med där med. Först var det allmän utskällning, men sen lugnade hon ned sig och vi kunde sitta bredvid (jag och mina kollegor) utan att hon skällde på dem alls. Men gå fram gör hon inte heller, det är alldeles för läskigt…

Nu måste jag gå och lägga mig, i morgon stundar en ny dag med distansutbildning… Tjingeling!

En påskafton

Ändå en bättre sådan än jag väntat mig? Jag och Nala började med en timmes promenad i Bankeryd när Lukas spelade fotboll – som vanligt på lördagar. Men promenaden gick bra och vi hade det väldigt trevligt!

Hoppar upp så fint och poserar lite!

Barnen fick leta påskägg och därpå blev det såklart påsktårta, nån fason får det väl ändå vara på högtiderna trots att vi knappt firar annars. Gott i alla fall, även om det är gränsfall för vad jag klarar i söthet…

Hade tänkt lägga upp bilderna jag tog med systemkameran, men det kändes som ett alldeles för stort projekt just nu. Ni får en (till) bild på Nala istället, när hon chillar på altanen.

Sen fick jag ÄNTLIGEN träffa min lilla brorsdotter som hunnit bli hela SJU månader?!? Eftersom maken och Filip nyligen varit förkylda ville de inte riskera nåt, men jag hängde med på en promenad med gänget i alla fall, för att hinna prata åtminstone lite. Så sjukt, i vanliga fall hade jag ju hållit i henne massor, kramat på henne och träffat henne mängder med gånger fram till nu 😦 Jävla Covid.

Till middag blev det i alla fall hemgjorda, grillade hamburgare – och det är så sjuk gott ändå! Och så lite påskgodis till efterrätt (choklad med likör i såklart, punschpraliner och ”banan-S” eller vad man ska kalla dem)…

Ändå en bättre påskafton än jag hade vågat hoppas på måste jag säga. Hur var din?

Lärdomar

Nehej, inte COVID den här gången heller. Tror jag testat tre gånger, en gång för varje barn som smittat mig med nån förkylning sedan i somras typ. Men hängig är jag, lik förbaskat, en envis förkylning som antagligen fick bättre fäste i en trött och stressad kropp (dessutom allergisk, det är ju heller ingen höjdare för immunförsvaret). Jag hostar och snyter mig, men framförallt är jag TRÖTT. Det blir små punktinsatser hemma, med några korta kisspauser i trädgården med Nala så har jag klippt ner den gamla humlen som klättrat på hönsgården. Älskar att klippa ner gamla döda saker i trädgården, det känns så himla tillfredställande på något sätt.

Lika grön och fin som den var i somras, lika trött och risig var den nu.

När psykologen förra veckan frågade vad jag tycker om att göra för att fylla på med energi så var mitt huvud helt tomt. Jag kom inte på EN enda sak som ger mig energi? Men idag kom jag ju ihåg en av dem, att pilla och greja i trädgården ger ju energi! Förutsatt att det såklart inte är för mycket jobb med det så det stjäl mer än det ger.

En annan sak som jag faktiskt inte räknat med skulle ge mig energi, var något som hände i morse. Jag tog Nala på en långsam promenad utmed Hallbyleden här nedanför, typ inget folk ute utan bara hon och jag. Och hon börjar svara på det vi tränar med henne! Hon har lärt sig, att springer hon så långt fram att kopplet blir sträckt så stannar jag, och hon får springa till min sida innan vi fortsätter gå. Hon har lärt sig att om hon kommer till mig under promenaden och har koll på vart jag är, så får hon belöning (oftast godis), och hur självklart det här än är för andra hundägare så hade jag inte alls räknat med att det skulle ge MIG så mycket tillbaka att få den kommunikationen? Jag tänkte liksom att, ja det ska ju funka bara, jag trodde inte att jag skulle tycka det var så givande att få till kommunikationen? Det var riktigt, riktigt kul!

Vår lilla valpis 🙂

Så kan det gå, när man inte haft hund innan, man lär sig något om sig själv på kuppen!

Ögonblicket 07:03

Jag och Nala har varit uppe ungefär en timme, när hon behöver gå ut på morgonen sätter hon tassarna på sängen och slickar (och nafsar) mig på näsan. Då var klockan 06:00 – helt ok när man varit småbarnsförälder i över 14 år och dessutom har ett jobb som börjar 06:45 varje morgon. Just nu sitter jag i soffan, med en svart, hårig kringla tätt intill mitt ben och en kopp kaffe på bordet framför mig.

Nä men avslappnad är ju åtminstone en av oss 😂

Snyter mig typ var tredje minut och är hostig med, men inte direkt nån feber utan bara vanligt förkylnings-hängig. Testade mot Covid i går, får se om resultatet kommer framåt kvällen, tror inget annat än att det är negativt men det kan ju vara bra att ha ändå. Det kom nästan lite passande, denna förkylning, på så sätt att jag fått vila och sova utan att direkt göra några extra åtgärder. Filip har varit rätt hängig och lugn med (det lär nog vara annat idag tror jag) och de stora hör ju på mig att jag är sjuk och är därmed lite lugnare med. Himla skönt! Till och med Nala har varit lugnare, antingen för att miljön ÄR lugnare när jag är sjuk eller för att hon kanske varit extra trött hon med.

Om en stund ska vi ta en morgonpromenad hon och jag (jag som är morgonpigg tar gärna morgonen), det är också himla mysigt nu när det kvittrar fåglar överallt och även om plusgraderna är få så finns det löfte om varmare dagar. Just en sån här stund känns det makalöst rätt att ha skaffat en hund! (Men frågar du mig mitt på eftermiddagen när hon får ett spatt-ryck samtidigt som alla 3 barnen och jag kommer hem och vi ska laga middag kanske svaret blir liiiite mer tveksamt 😉 )

Kort instick, nu vaknade Filip (längesedan han sov så här länge), jag hämtade honom och kom ut till en liten dam som stulit ett paket näsdukar och glatt fördelat över soffan. Nåväl, det var ju bara näsdukar och inget värre.

Busfrö 💕

Tycker för övrigt att det är helt galet att det är sommartid i morgon, jag har VERKLIGEN inte hunnit komma dit rent mentalt? Men det är väldigt efterlängtat med både värme och ljus!

Det var lite glatt morgonbabbel från hon som sovit riktigt gott för första gången på länge och som fick lite energi av det (plus att morgnarna är bäst för inget har hunnit gå åt skogen då). Hoppas ni får en bra helg!

Hundlek

Nu är det glest mellan inläggen känner jag. Men jag kan ju inte bara skriva att det är mycket hela tiden, det tillför ju inget i diskussionen så att säga. Helgen har varit så lugn som vi förmått åtminstone, med typ ett undantag i dag när vi fick följa med på lite inofficiell hundkurs uppe på Jönköpings brukshundsklubb – vad nära och bra det ligger för oss!

Man får många hundpussar, men de är liksom av ett litet barn, med öppen mun och i detta fallet även med ett gäng vassa tänder…

Det var svinkul att se ett gäng valpar med ägare, nu var det flesta lite äldre än Nala men ändå, och se lite hur de gör, hur hundarna gör och bara få lite tips. Nala var rätt uppstressad och skällig i början, men det lugnade ner sig ganska bra ändå till slut, så jag tänker att det finns hopp om det (dock tar vi sele istället för koppel nästa gång). Eftersom det var inte mindre än 4 Xolo’s på plats samt en till hund av ursprungstyp så släppte vi ihop dem i rastgården efter ”kursen”, så fantastiskt kul att se dem springa runt och leka och busa med varandra!

Kom och lek med mig då, Chili!
Svårt att fota hundar i full fart!

Tre timmar senare så var vi alla tre rätt trötta av alla intryck, minst sagt, och Nala har typ sovit sedan dess. Skönt att känna att hon ändå fått leka av sig ordentligt! Det var ju iskalla vindar i dag, så jag tyckte det var rätt skönt att komma in sen måste jag säga. Dock kliar ögonen som satan nu, det är ju en hel del pollen ute och det är ju inte toppen när det blåser så mycket på det.

Hahaha, blicken säger typ ”vad fan var det jag var med om, egentligen?!?!” – men det kan även syfta till badet som följde efter den leriga leken…
Himla trött blev man i alla fall!

Nu ska jag sätta mig och bara glo på tv en stund tror jag, hoppas att ni också haft en bra helg!

Bara en helg som försvann i en blinkning

Nu är vi trötta här hemma, maken och jag. Just nu går all energi åt till att mest bara klara dag för dag, med sånt som måste göras och barn och valp som ska tas om hand. Och hållas koll på – framförallt minstingen och valpen – det ska bajsas och kissas (båda), ut och rastas fast helst inte samtidigt (båda), lekas med (båda) och så ska man truga med maten (båda). Japp, det är självvalt med valp och japp, jag vet att det är jobbigt fast övergående, men jag tänker ändå bara beklaga mig en minut ändå – de flesta som läser bloggen kan ju hålla två saker i huvudet samtidigt. Precis som när man har en spädis så KAN man BÅDE tycka det är asjobbigt och vara jätteglad över det samtidigt, naturligtvis.

Det blir inte så mycket leva just nu, utan mest överleva så att säga. Men vi försöker där vi kan, blev så sjukt sugen på typ en grekisk sallad i går så det fick det bli, med ett glas prosecco till. Men det hjälper inte riktigt, vi saknar båda lite mer andrum (min fredag kändes mest som en kort inandning), och just nu hinns inte något extra med, tex tid för oss vuxna att träna. Det funkar ju bara på väldigt kort sikt, så jag hoppas vi snart hittar bättre rutiner för att hinna med även sånt. Det blir ju åtminstone mer vardagsmotion i form av promenader, alltid något.

Ute hittade jag min första krokus i går – det går lite hårt åt dem med Nala som gärna både tuggar och gräver i det mesta ute, men ett par stycken hade i alla fall överlevt.

Vi har gått lite promenader, hon och jag, med varierande resultat. Ibland går det superbra, ibland är hon bara jättestressad och drar och ibland vill hon inte alls gå hemifrån. Men då är det skönt med trädgården med, där älskar hon ju att vara så jag hoppas på lite varmare dagar när det är mer behagligt att vara ute. Dock får man ju som sagt inte kolla bort många sekunder, för då har hon grävt sig ner i gräsmattan eller nåt av mina land…

I dag har hon haft jättesvårt att komma till ro, och gått efter mig som en svans. Nu till slut somnade hon faktiskt i soffan här bredvid, och småsnarkar.

Barnen älskar Nala, även Filip som ändå samtidigt tycker det är lite läskigt när hon kommer och ”biter” i honom (måste säga att hon snabbt lärt sig att inte röra honom, men det räcker ju att hon springer förbi och gapar så är det ju vassa tänder som repar). Däremot är det inget som avskräcker Filip, han kastar gärna leksaker till henne och leker med henne, och hon får gärna sitta i hans knä – som i går när de kollade morgon-Bolibompa ❤

Det var vår tämligen ointressanta helg, som ändå varit helt fullsmockad med saker som måste göras. Jaja, nån gång kommer jag läsa tillbaka på det här inlägget och antingen tycka att ”gud vad mysigt det var ändå” eller ”gud vad skönt att det är lite lugnare nu” (eller båda delarna samtidigt).

Hundmöten, tenta och vårlängt

Det har inte varit många gånger under den här bloggens drygt 10-åriga existens som jag skrivit så här sällan, men det blir inte många minuter över just nu, speciellt inte i veckan som var. Vi försöker och börjar lite smått hitta in i rutiner med Nala, vad som funkar, när hon behöver röra sig som mest och hur vi kan mildra de värsta spatt-rycken och det går absolut framåt. Hon bits heller inte fullt lika mycket eller hårt nu, det är bara när hon är väldigt glad och exalterad som hon inte riktigt kan kontrollera sig.

Så somnar hon i ens famn och man förlåter allt 😉

I veckan var hon med på jobbet igen, det gick mycket bättre än sist och jag har förhoppning om att det kommer gå bättre för varje gång, så klart. Jobbigast nu är promenaderna, antingen vill hon bara hålla sig precis runt vårt hus och då kan man inte ens gå runt kvarteret (bara att acceptera tänker jag, det kommer nog så det bekymrar mig inget vidare) eller så är hon alldeles för fokuserad på mötande folk, bilar och hundar. Vi tog lite lärdom från Fredrik Steens senaste onlineföreläsning om just hundmöten, men det är ändå svårt att komma på exakt hur man ska omsätta det i praktiken. Vi måste helt enkelt öva, både vi och hund.

I morse rastade jag nästan-fyraåring och hund när Lukas var på basket. Inte en helt enkel kombo.

I går hade jag dessutom min Betongteknik-tenta – det är den kvällarna har gått åt till denna veckan och därför som bloggen blivit lidande. Det kändes som den gick bra, och det var en sån sjuk lättnadskänsla att kliva ut från den tentasalen så det är helt galet. Utbildningen är ju inte klar i övrigt så klart, men det här var ett ganska tungt ämne (no pun intended) och jag har ingen lust att behöva göra om det.

Enda jobbiga med vår är att det redan kommit en massa pollen…

I övrigt kommer helgen vigas åt att hitta vårskor till ungarna, sköta vardagsruljansen med mat och hushållsjox, kika på möjlig tomt och bara försöka hinna med alla – barn, hund och make. Lite lugnt hoppas jag på att det blir, det blir nog en ganska hektisk vecka på jobbet nästa vecka i och med uppstart av ny etapp… Gud vad jag längtar efter våren nu, för övrigt, det var ju en oemotståndlig försmak vi fick förra helgen och nu behövs det verkligen lite värme- och solenergi till denna grådassiga, bleka och Corona-mjuka person. (Det senaste med hänvisning till att typ det enda roliga som finns kvar nu är att äta och det finns NOLL ork till att ens bry sig)

Vad gör ni?

Vill ni hjälpa oss lite?

Vi har haft en sån fantastiskt trevlig helg med Nala, med skogspromenad, hundlek och mycket utevistelse! Tycker det känns som det händer massor med henne nu, hon känns tryggare och har mer hittat sin plats i familjen och rent allmänt beter hon sig fantastiskt för att bara vara 14 veckor. Så otroligt mysigt!

Så vad vill jag ha hjälp med då? Jo, Nala är ju en xolo och räknas till en ”hund av ursprungstyp”. Hon är alltså tex ingen jakthund, sällskapshund eller annat utan hon är mer reserverad och bunden till sin familj (oss då). Och för att hon ska lära sig att ignorera människor runt omkring tills dess att hon på egna villkor vill hälsa på personen – vilket då tex innebär att hon lär sig att INTE skälla på människor (vilket hon bara gör när nån kommer väldigt nära) så ber jag er om en tjänst. Om ni träffar mig (eller Tobbe) och Nala så vill vi oerhört gärna att ni bara ignorerar henne. Kolla inte på henne och låtsas som att hon inte är där helt enkelt. På så sätt lär hon sig att andra människor är vare sig ett hot eller någon hon behöver ställa sig in hos. Efter ett tag får hon hälsa – om HON vill, så får vi en trygg hund!

Fattar att man oerhört gärna vill titta, gosa och mysa med en valp, men med den här rasen blir inte det sättet så bra.

Tack på förhand hörni, och nu hoppas jag ni förstår och inte tar illa upp om jag möter er men bara går vidare med ett kort ”hej” nu när vi tränar! ❤

Första skogsutflykten med Nala

Idag blev det ändå en nästan oväntat trevlig dag måste jag säga! Eftersom det är sånt fantastiskt vår-likt väder så tog vi hela familjen plus hund och gick till en av grillplatserna längs Bankerydsleden. Eftersom hund och treåring inte orkar så långt så ställde vi oss så nära som möjligt, så det var ungefär en kilometer att gå, precis lagom.

ALLTID nöjd när vi är i skogen!

Både tonåring och 10-åring hängde med (hyfsat) glatt, och vi grillade lite kolbulle till lunch – gott som alltid. Det var lagom icke-avslappnat att hålla reda på hund, barn och matlagning samt eld, men till slut hade ändå alla fått lite mat i magen och ingen hade gjort sig allvarligt illa – och på så sätt blev det mer lyckat än jag befarat ändå. Sen var det ju Nalas första skogs- och grillningsutflykt, så hon sprang ju runt mest hela tiden och kollade (och smakade) på allt i naturen, med tiden hoppas jag att hon kommer till ro även när vi är ute så det blir lite lugnare, men det dröjer nog ett tag.

Har insett att det är skitsvårt att fota hund bra, hon rör sig ju hela tiden och hukar jag mig ner kommer hon direkt springande.

När vi ska låta henne springa av sig så sätter vi på en sele och använder flexikoppel, då vet vi ändå att hon inte springer iväg men hon får ändå möjlighet att springa runt lite. Mycket roligare för alla inblandade än om vi skulle försöka få henne att gå i vanligt koppel på en sån här runda – det behöver vi träna mer på först för att det ska funka en längre stund.

Glad att få med alla barnen ut med, så länge de går med på det (framför allt tonåringen då), väldigt trevligt att se dem underhålla sig tillsammans i skogen utan några problem!

Kanske inte så avslappnande som sagt, men ändå mysigt att komma ut allihop – precis det vi längtat efter med hund! Efter nästan 3 timmar ute så var hon tämligen trött – och lerig – så väl hemma fick det dessutom bli en premiärdusch. Det gick faktiskt oväntat bra det med, så nu ligger hon totalt utslagen här på golvet och sover och snarkar… ❤

Enda fotot jag fastnade på, taget av 10-åringen med stark vårsol i ögonen. Bjuder på den 😉
De här två alltså! ❤

Nu ska jag passa på att vila lite jag med, med en bok, innan det blir livat igen. Kram på er!