Måste säga att det känns himla bra att börja sätta någon form av plan! Sen är det väl alltid så att en plan som bara gäller en själv är den som är lättast att sätta åt sidan, men jag ska verkligen jobba för att hela året ska användas för att jobba fram nya rutiner och bra vanor.

Lite lösa funderingar och sånt som jag vet är viktigt, från andra utmattade, poddar och lite forskning får bli en grund till det hela. Jag kommer ha svårt att sätta en tidsram för själva sjukskrivningen och utmattningen såklart, eftersom jag inte VET hur det kommer bli med det.

Först och främst – jag måste ju låta min kropp och min hjärna läka från ”stressinflammationen” som pågår. Det gör jag genom att göra sådana saker som fyller på i mina batterier (läkarens råd) och att vila där jag behöver vila. Det här är jättelätt och jättesvårt samtidigt. Första veckorna var jag så trött så vilandet kom helt självmant, nu börjar jag ändå få en känsla av att jag VILL göra saker och då är det knepiga att känna efter vad jag orkar – även när det är roliga saker jag gör. Det finns också så MÅNGA saker jag gärna vill göra, sånt som jag inte prioriterat eller hunnit med på flera år, och då blir det lite frustrerande när man inte orkar mer än en grej om dagen.

Här kommer min lista på punkter, utan inbördes ordning, jag måste och vill jobba med det kommande året (och såklart alla framåt sen):

Träna är en sådan där hygienfaktor som måste göras. Det är såklart ofta roligt också, men jag måste inse att jag inte KAN prioritera bort den. Absolut minsta nivå är 2 pass per vecka, men jag kommer sikta på 3. Däremot anpassas den såklart till vart jag befinner mig, kroppsligt, nu tex kan jag inte jobba med någon intensiv, pulshöjande träning, eftersom kroppen då reagerar som om det vore stress.

Promenader får jag ju liksom ”gratis” i och med hund, att vara ute en stund varje dag (ok, inte om det VRÄKER ner regn som häromdagen) är helt nödvändigt.

Vila – det funkar INTE att ta vila ”när jag är klar med X eller Y”. Jag behöver lära mig att ta vila när jag behöver den, och inte när den ”hinns med” (=aldrig).

Tid med barnen – en återkommande punkt när jag pratat med terapeuter och kommit in på barnen är att de behöver få en liten stund ”ensamtid” med båda oss föräldrar varje vecka. Den enda som får det nu är Filip, i övrigt har det inte funnits ork eller tid – det här är mitt absolut värsta dåliga samvete det senaste året, ihop med att mitt tålamod och humör varit helt galet dåligt. Jag tror att jag måste ”boka in” detta med, för att det inte ska försvinna i vardagsbruset.

ROLIGA saker – det som först fick stryka på foten när allt blev stressat. Att göra saker man verkligen tycker är kul, att få skratta (tror senaste riktigt goa skrattet var på en fnissig lunch med K för några veckor sedan, innan dess minns jag inte ens). GUD vad jag saknar att skratta. Tror vi gjorde det en del på jobbet innan med, men minns knappt?

Relationen, något som per automatik hamnar lite bakom när man har barn och som inte funnits någon energi till att jobba med alls, måste också bli prioriterad och få tid.

Jobba, när det blir dags, med en lagom stor arbetsinsats. Det här kommer bli svårast, att lära sig att arbeta i takt och tempo så att jag som standard snarare ligger på 70% av min kapacitet – för att kunna växla upp till 100% vid korta stunder – istället för att jobba i 140% av min kapacitet hela tiden (återigen på inrådan av både läkare och terapeut). Än så länge får jag stresspåslag bara av att skriva om jobbet, det här får ligga lite längre fram.

Så, det här är ramarna för konkreta saker jag behöver se över. Utöver det så vill jag ju som sagt gärna landa i lite mer vilken typ av person jag vill vara, men det kanske kommer lite längre fram, när jag inte längre är sjuk av stress. Framöver kommer jag försöka gå in lite mer på exakt hur jag ska lägga upp strategin för varje punkt.

Eftersom jag VET att ni är jättemånga som både varit utmattade, ÄR utmattade och kanske håller på att bli, så kan vi väl hjälpas åt? Säg till om jag missar nåt, säg till om ni vill hänga med på resan, eller kom med tips 🙂 Ta hand om er! Jag ska ta hand om mig 🙂

*Vad sjutton ska vi kalla det? Hälsoåret är ju Claras ord, och kanske mer inriktat på fysisk träning, men jag kommer ju skriva om mitt eget år en massa gånger här, borde ha ett bra utryck för det?

Jag har börjat fundera lite på framtiden – hur JAG vill vara och må i framtiden. Hur jag ska se till att jag inte hamnar här igen, sjukskriven, utan hur jag får ihop allt på ett mycket mer hållbart sätt. Det är ju liksom inget man löser på en kvart sådär, men jag håller på och sätter ramarna för en plan, med lite skissartade streck runt kanterna.

Faktiskt kommer en del inspiration från Underbara Claras hälsoår som hon hade förra året – ett år där hon bestämde sig för att prioritera sin egen ( i detta fallet fysiska) hälsa efter 3 förlossningar. Hon avsatte tid i kalendern för träning och prioriterade det framför annat, frigjorde tid i sin jobbkalender och bestämde sig för att hon själv var ett projekt att satsa på.

Jag tänker att jag vill göra något liknande. Att prioritera mig själv i ett år, för att bygga upp en hållbar, stabil grund. På det sättet kommer jag även jobba med familj och relation, eftersom det såklart hänger ihop. Än är det mest en lös tanke som sagt, och jag har inga klara riktlinjer, men jag kommer lägga upp en RIKTIG plan för det här, med start i min sjukskrivning. Den kommer även röra fysiken, eftersom träningen har fått stryka på foten (som så mycket annat) det senaste året, men till största delen vill jag att den ska handla om att jag vill komma fram till hur jag vill leva mitt liv och vilken sorts person jag vill vara för de som betyder mest.

Så, när jag nu har en möjlighet att ”starta om” och börja lite på nytt efter allt som varit, då väljer jag att jag ska jobba med mig själv. Låter ändå som en plan, eller hur?

Det är ett sånt mischmasch av tankar i mitt huvud just nu, jag har himla svårt att få grepp om nån av trådarna och göra något vettigt av dem, men det brukar ju hjälpa att skriva här. Kanske ni också vill hjälpa till, är det något ni skulle vilja veta mer om (eller kanske mindre?)

Tankarna som flyger handlar om allt från utmattning rent fysiskt, träning och planen för fysisk återhämtning till känslan av att jag inte har något värde när jag inte producerar eller presterar något alls. Det är funderingar om vem jag har varit, hur min personlighet ändrats de senaste åren och vem jag kanske kommer att bli? Andra tankar är huruvida mina inlägg på instagram och bloggen får någon annan att må dåligt – eller att tänka att jag minsann inte verkar särskilt utmattad som hinner/orkar fota och skriva. Jag funderar lite på hur det egentligen går för mig, om det går framåt och hur jag ska ta mig framåt. Jag har lyssnat på podden Dumma Människor och reflekterat lite över deras inlägg om stress. Jag funderar på ytligheter som utseende och ålder, men det vete sjutton om det går att skriva om ens.

Ja ni hör ju, det är en salig röra. Men jag älskar ju att skriva här, det får mig att känna att jag har ER där på andra sidan, som kompisar och stöd, och det hjälper mig att reda i mitt eget huvud. Det finns ju åtminstone trådar att dra i så att säga. Jag vet nu att det är få av er som kommenterar, men OM nu nån skulle vilja att jag skrev om nåt särskilt så släng iväg ett meddelande, kommentar eller DM.