I dag blir hon 1 år, den lilla tösen som kom till oss i slutet av förra vintern. Första månaden trodde vi nog att vi gjort ett allvarligt misstag som skaffat hund, hon bet och tuggade på allt och alla med sina piraya-tänder. Men allteftersom tiden gått har hon blivit en nu självklar del i familjen, och hon räknar sig själv absolut som en familjemedlem – hon är alltid lite förolämpad när hon inte får sitta med oss vid matbordet och äta på en egen stol (det får hon alltså inte, för tydlighetens skull).

Äntligen har vi tagit oss igenom hennes första löp med, så nu tänker vi att det bara kan bli lugnare framöver 🙂

Nala är oerhört snäll, och försiktig med Filip (om de inte leker alltför våldsamt). Hon är väldigt kärleksfull i sin flock, men har även integritet – vill gärna vara nära oss men inte alltid bli kelad med. Hon får nog räknas som en reaktiv hund, när något annat pockar på uppmärksamheten (som andra hundar, katter eller vilt) så är hon helt omöjlig att få att släppa fokus från det intressanta och ställa tillbaka det till oss, oavsett om vi så slängde en korv i huvudet på henne – mat är inte SÅ himla intressant för den här damen. Samtidigt är hon skärpt och älskar att träna – då är koncentrationen på max och hon har SÅ roligt – det är bara tid och ork hos oss som inte riktigt funnits där i så stor utsträckning som någon av oss skulle vilja.

Ska hon leka då ska det springas (lite dragkamp med är kul), så då behöver man nästan blanda in en hundkompis för VI kan INTE springa alls så långt, snabbt och mycket som fröken vill och kan!

Slappa är också skönt, så länge vi gör det samtidigt och hon kan ligga intill och ha ett öga på oss. Det går bra att bli lämnad ensam – nu fick vi börja om lite med träningen på det i nya huset men det går framåt – då är hon oftast duktig och lägger sig och sover. I övrigt älskar hon vår gård, massor med ytor att springa på och många intressanta lukter att jaga efter…

Grattis på födelsedagen, lilla tös!